Hål
Toppen jag bytte till mig på Fashion swap, ni vet den som de inte hade tvättat innan de lämnade in den? Nå, den visade sig också ha en hel mängd små hål. Jag har nästat ihop dem nu så att jag kan ha dem på mig, men nu undrar jag: Vem lämnar in en smutsig och trasig topp till en klädbytardag där de särskilt påpekat att kläderna ska vara rena, hela och fräscha?
/Eva
/Eva
Nyårslöften
Nä, jag ska inte lova att jag inte ska köpa kläder nästa år; det är helt meningslöst: jag har redan tittat ut fem grejer på Monki som jag ska prova när de har öppet igen på onsdag och se om de funkar med min kropp. Visst; jag har kläder så att jag klarar mig, men jag tycker att det är roligt och tänker faktiskt fortsätt att unna mig det nöjet; det är ju inga astronomiska summor jag gör av med.
Men jag lovar att under 2008:
1. Lägga mer pengar på alkohol och resande och mindre på kläder och skor. När shoppingsuget infinner sig tar man alltså en stor stark istället - billigare och tar ingen plats i garderoben. Ibland tror jag att en del av mitt intresse för att köpa kläder är en sublimering av min längtan efter att gå på krogen och då kan man ju lika gärna gå på krogen.
2. Inte köpa mer tyg innan jag gjort något av de fem eller sex meter vinröd sammet som ligger i mitt tygskåp som en stor oformlig massa som hotar att ta över världen (ok, jag överdriver lite). Sybehör räknas inte, det behövs för att göra något av tygerna.
/Eva
Men jag lovar att under 2008:
1. Lägga mer pengar på alkohol och resande och mindre på kläder och skor. När shoppingsuget infinner sig tar man alltså en stor stark istället - billigare och tar ingen plats i garderoben. Ibland tror jag att en del av mitt intresse för att köpa kläder är en sublimering av min längtan efter att gå på krogen och då kan man ju lika gärna gå på krogen.
2. Inte köpa mer tyg innan jag gjort något av de fem eller sex meter vinröd sammet som ligger i mitt tygskåp som en stor oformlig massa som hotar att ta över världen (ok, jag överdriver lite). Sybehör räknas inte, det behövs för att göra något av tygerna.
/Eva
Fin klänning
Den här klänningen, som reas på Nelly.com nu, tycker jag var fin:
Inte för att jag kommer att köpa den, jag behöver inga finklänningar (jag tror också att det är att gå över någon slags läskig gräns att handla saker på Nelly: om man gör det är en själ för evigt förlorad eller nåt), men man kan ju titta på bilden för att den är fin.
/Eva
Inte för att jag kommer att köpa den, jag behöver inga finklänningar (jag tror också att det är att gå över någon slags läskig gräns att handla saker på Nelly: om man gör det är en själ för evigt förlorad eller nåt), men man kan ju titta på bilden för att den är fin.
/Eva
Kanske mysoverall?
På nyårsafton alltså. Om jag hade haft någon; men jag kan uppbringa leggings och tröja.
Jag har tappat all lust att klä upp mig ikväll - vill bara ha något varmt och bekvämt. Och då är ändå den rosa klänningen jag inte hade tänkt göra färdig till nyår nästan färdig - jag skulle kunna få den färdig idag. Men jag vill inte. Det beror förstås mest på att kroppen värker överallt så att jag bara vill ligga på värmedynan eller möjligen i ett varmt bad. Fast man kan ju inte låta reumatismen vinna. Grejen är att jag kan komma klädd i mysoverall också om jag vill, jag tror inte blåva Anna skulle bli upprörd. Det känns lite föraktfullt mot trerätters middag förstås.
/Eva
Jag har tappat all lust att klä upp mig ikväll - vill bara ha något varmt och bekvämt. Och då är ändå den rosa klänningen jag inte hade tänkt göra färdig till nyår nästan färdig - jag skulle kunna få den färdig idag. Men jag vill inte. Det beror förstås mest på att kroppen värker överallt så att jag bara vill ligga på värmedynan eller möjligen i ett varmt bad. Fast man kan ju inte låta reumatismen vinna. Grejen är att jag kan komma klädd i mysoverall också om jag vill, jag tror inte blåva Anna skulle bli upprörd. Det känns lite föraktfullt mot trerätters middag förstås.
/Eva
Om kropp och stil och annat
Hittade följande inlägg hos en av mina trognaste bloggvänner på min andra blogg. Rutan. Synnerligen tänkvärt!
Nä, inte måste man alltid tänka på var tröjor ska sluta för att man ska se minst eller mest bred ut. Och inte fan tänker jag på det varje dag, långtifrån. Men jag vet att många som passerat den ålder då det allra viktigaste är att bära rätt kläder hur de än sitter funderar över det. Då tror jag att jag har en del stilråd att ge! De allra flesta av oss vill ju trots allt inte se tjockare ut än vi är eller framhäva våra skavanker.
Däremot finns det en utbredd väldigt tydlig uppfattning om att kvinnor när de tänker efter hur de klär sig vill framhäva sina sk behag. Bara ordet behag talar om att det är de kroppsdelar som män finner behagliga. Stiltips handlar ofta om hur en stor byst eller ett brett höftparti ska framhävas. Unga ranka modeskribenter är bland de ivrigaste att heja på sånt, en drift som jag har lite svårt för.
Tänkte bara här hålla ett litet försvarstal för oss andra. Som absolut inte är stolta över att de extra kilon som inte ens klassas som övervikt har satt sig på brösten och som inte har den ringaste lust att framhäva dess storlek! Som inte i första hand alls ser någon som helst kurva på kroppen som något att glädjas åt. Det ser ju vilken idiot som helst att kläder är snyggare på dem som är mer ranka i figuren! Jag vill faktiskt inte framhäva någon som helst del av min kropp.
Jag hade mycket hellre haft en rank androgyn figur än den jag har, vilken viktklass jag än befunnit mig i. Jag förstår inte vissa mäns fixering vid bröst och jag skulle känna mig kränkt om en man, när jag umgicks med sådana, hade uttryckt att han valt mig pga av min kroppsform vare sig den var smal eller tjock. (Jag har dock framlevt en stor del av mitt vuxna liv som riktigt smal.)
Jag tycker kort sagt att även många kvinnor har en väldigt stereotyp bild av hur kvinnor ser på sina kroppar.
Annaa/
Nä, inte måste man alltid tänka på var tröjor ska sluta för att man ska se minst eller mest bred ut. Och inte fan tänker jag på det varje dag, långtifrån. Men jag vet att många som passerat den ålder då det allra viktigaste är att bära rätt kläder hur de än sitter funderar över det. Då tror jag att jag har en del stilråd att ge! De allra flesta av oss vill ju trots allt inte se tjockare ut än vi är eller framhäva våra skavanker.
Däremot finns det en utbredd väldigt tydlig uppfattning om att kvinnor när de tänker efter hur de klär sig vill framhäva sina sk behag. Bara ordet behag talar om att det är de kroppsdelar som män finner behagliga. Stiltips handlar ofta om hur en stor byst eller ett brett höftparti ska framhävas. Unga ranka modeskribenter är bland de ivrigaste att heja på sånt, en drift som jag har lite svårt för.
Tänkte bara här hålla ett litet försvarstal för oss andra. Som absolut inte är stolta över att de extra kilon som inte ens klassas som övervikt har satt sig på brösten och som inte har den ringaste lust att framhäva dess storlek! Som inte i första hand alls ser någon som helst kurva på kroppen som något att glädjas åt. Det ser ju vilken idiot som helst att kläder är snyggare på dem som är mer ranka i figuren! Jag vill faktiskt inte framhäva någon som helst del av min kropp.
Jag hade mycket hellre haft en rank androgyn figur än den jag har, vilken viktklass jag än befunnit mig i. Jag förstår inte vissa mäns fixering vid bröst och jag skulle känna mig kränkt om en man, när jag umgicks med sådana, hade uttryckt att han valt mig pga av min kroppsform vare sig den var smal eller tjock. (Jag har dock framlevt en stor del av mitt vuxna liv som riktigt smal.)
Jag tycker kort sagt att även många kvinnor har en väldigt stereotyp bild av hur kvinnor ser på sina kroppar.
Annaa/
Sanningen om Chanel och tyskarna
Med inte en, utan två, filmer på gång om Coco Chanel så dyker det upp artiklar om henne lite här och var; både i vanliga tidningar, modetidningar; och på bloggar förstås. Men hur de handskas med myten Chanel varierar lite. Det är framför allt hennes aktiviteter under andra världskriget och den tyska ockupationen av Frankrike som beskrivs på olika sätt. Gemensamt för dem är dock att de är överslätande och försöker tona ner sanningen om Chanel och tyskarna.
Längst i överslätandet går Aftonbladet, som i sin artikel hävdar att Chanel flydde till Schweiz vid krigsutbrottet. I själva verket var det efter krigsslutet hon "flydde" till Schweiz. Under kriget levde hon i högönsklig välmåga i Paris, tillsammans med sin älskare som var nazistisk officer. Det var i sig nog för att reta upp fransmännen, men tvärtemot vad som ofta antyds i de artiklar som trots allt tar upp hennes tveksamma verksamhet under krigsåren, var det inte det som gjorde att hon hotades med åtal för landsförräderi. Det är kanske en tröstande tanke för dem som vill idolisera henne: att det var för att hon var en kvinna som blev kär som hon kunde ha ställts inför krigsrätt, men så var det inte. Det var inte heller för att hon sålde kläder till tyskarna, det var hon inte ensam om: faktum var att hela Paris modeindustri gick så långt i sitt samarbete med tyskarna, för att hålla igång verksamheten, att det ansågs som i alla fall moraliskt tveksamt av omvärlden.
Chanel gick längre: Med hjälp av nazisterna försökte hon bli av med de judiska delägarna i hennes parfymhus så att hon kunde äga det ensam. De lurade henne dock genom att i sista stund "sälja" sin del till en "arier". Det var dock troligen inte bara snöd vinning och kärlek som gjorde att hon lierade sig med tyskarna, utan hon var insyltad även politiskt. Det som räddade henne från krigsrätt, och möjligen även att åtalas i Nürnbergrättegångarna, var troligen hennes långvariga vänskap med hertigen av Westminster.
Jag förstår att det här är sanningar som modejournalister inte vill ska fläcka deras hyllningar av Coco Chanel, men det är inte desto mindre sant.
/Eva
Huvudsaklig källa: den utmärkta boken Forties Fashion and the New Look av Colin McDowell.
Längst i överslätandet går Aftonbladet, som i sin artikel hävdar att Chanel flydde till Schweiz vid krigsutbrottet. I själva verket var det efter krigsslutet hon "flydde" till Schweiz. Under kriget levde hon i högönsklig välmåga i Paris, tillsammans med sin älskare som var nazistisk officer. Det var i sig nog för att reta upp fransmännen, men tvärtemot vad som ofta antyds i de artiklar som trots allt tar upp hennes tveksamma verksamhet under krigsåren, var det inte det som gjorde att hon hotades med åtal för landsförräderi. Det är kanske en tröstande tanke för dem som vill idolisera henne: att det var för att hon var en kvinna som blev kär som hon kunde ha ställts inför krigsrätt, men så var det inte. Det var inte heller för att hon sålde kläder till tyskarna, det var hon inte ensam om: faktum var att hela Paris modeindustri gick så långt i sitt samarbete med tyskarna, för att hålla igång verksamheten, att det ansågs som i alla fall moraliskt tveksamt av omvärlden.
Chanel gick längre: Med hjälp av nazisterna försökte hon bli av med de judiska delägarna i hennes parfymhus så att hon kunde äga det ensam. De lurade henne dock genom att i sista stund "sälja" sin del till en "arier". Det var dock troligen inte bara snöd vinning och kärlek som gjorde att hon lierade sig med tyskarna, utan hon var insyltad även politiskt. Det som räddade henne från krigsrätt, och möjligen även att åtalas i Nürnbergrättegångarna, var troligen hennes långvariga vänskap med hertigen av Westminster.
Jag förstår att det här är sanningar som modejournalister inte vill ska fläcka deras hyllningar av Coco Chanel, men det är inte desto mindre sant.
/Eva
Huvudsaklig källa: den utmärkta boken Forties Fashion and the New Look av Colin McDowell.
En t-shirt jag skulle vilja ha
Tidningen BUST säljer en t-shirt med en bild på Joan Jett (kvinnlig rockartist, främst aktiv på 70- och 80-talen, för den som inte vet).
Jag skulle vilja ha en t-shirt i dammodell, eller möjligen ett oversize linne med texten "What would Vivienne do?" och en schysst bild påVivienne Westwood.
För att hon är jättecool: Hon gör vad hon vill, klär sig som hon vill och gör snygga kläder.
Vid olika beslut, visst inte bara om kläder, kan man då ställa sig frågan "Vad skulle Vivienne göra?"
Kan någon göra den nu? Så lovar jag att köpa en.
/Eva
Mera matchning
Fan vad trist det är att det inte går att kommentera idag! Får väl skriva ett inlägg i stället.
Evis tar upp frågan om färgmatcning. Jag är ju uppväxt i en tid då det var oerhört viktigt att färgmatcha. Minns min mammas sömmerskesydda dräkter från slutet av 50-talet. Hon hade bl a en rosa linnedräkt med krage och slag i blåmönstrad duschesse, knäppt med mörkblå knappar. Samma tyg användes till fodret i den rosa hattens brätte och bandet runt kullen. Naturligtvis hade hon blå pumps och blå handväska till! Det var stil så det knakade och det var bara skolfröken själv som kunde konkurrera i elegans på den skolavslutningen! De gick för övrigt hos samma sömmerska.
Jag kan fortfarande tycka den matchningen var perfekt. Men annars kan för genomtänkt matcning bli alldeles för tråkigt. Man kan matcha så mycket att även det som var tänkt att sticka ut försvinner. Ett säkert sätt att inte synas är ju t ex att matcha mörkblått med mörkblått och lite vitt. (Angående hur Sandra tyckte Evis skulle klä sig enligt devisen "det är fullständigt onödigt att kläderna sitter bra, bara man inte syns när man är över 35".) Jag tycker Evis rosa/bruna matchning i föregående inlägg är på gränsen till just det, hela outfiten flyter ihop till något obestämbart som inte riktigt syns. På bilden råkar ju t o m kappan se rosa ut fast den inte är det!
Annaa/
ps Evis; alla ip-nummer syns om man går in på arkiv och kommentarer.
Evis tar upp frågan om färgmatcning. Jag är ju uppväxt i en tid då det var oerhört viktigt att färgmatcha. Minns min mammas sömmerskesydda dräkter från slutet av 50-talet. Hon hade bl a en rosa linnedräkt med krage och slag i blåmönstrad duschesse, knäppt med mörkblå knappar. Samma tyg användes till fodret i den rosa hattens brätte och bandet runt kullen. Naturligtvis hade hon blå pumps och blå handväska till! Det var stil så det knakade och det var bara skolfröken själv som kunde konkurrera i elegans på den skolavslutningen! De gick för övrigt hos samma sömmerska.
Jag kan fortfarande tycka den matchningen var perfekt. Men annars kan för genomtänkt matcning bli alldeles för tråkigt. Man kan matcha så mycket att även det som var tänkt att sticka ut försvinner. Ett säkert sätt att inte synas är ju t ex att matcha mörkblått med mörkblått och lite vitt. (Angående hur Sandra tyckte Evis skulle klä sig enligt devisen "det är fullständigt onödigt att kläderna sitter bra, bara man inte syns när man är över 35".) Jag tycker Evis rosa/bruna matchning i föregående inlägg är på gränsen till just det, hela outfiten flyter ihop till något obestämbart som inte riktigt syns. På bilden råkar ju t o m kappan se rosa ut fast den inte är det!
Annaa/
ps Evis; alla ip-nummer syns om man går in på arkiv och kommentarer.
På tal om praktiskt och förnuftigt
så behöver det inte bara vara unga tjejer som tycker att lite äldre kivnnor ska klä sig praktiskt och förnuftigt. I underklädesaffär var det innan jul ett par kvinnor i min ålder, eller kanske fem år äldre, som frågade efter ett nattlinne "som passade för en medelålders kvinna". Det framgick av deras diskussion med varandra att det var antingen mamma eller svärmor som skulle få det. Vad som i deras ögon passade för en medelålders kvinna var rejält, gärna långärmat, i bomullstrikå och med ett diskret mönster. Det är förstås möjligt att det passade just den kvinna de skulle köpa julklapp till, men just att uttrycka sig på det viset tyder nog mera på att man hade förutfattade meningar om vad en medelålders kvinna bör ha på sig. (Vad är förresten medelålders? Är man medelålders när ens döttrar är 45?)
Något tidigare hade en kille i 30-årsåldern varit inne och köpt ett nattlinne till sin farmor, som var 90. Och här var det inget förnuftig i tjock och stel bomullstrikå från Calida som gällde: farmor fick ett nattlinne i silketrikå, vilket i och för sig kan ses som förnuftigt, men tunt och glansigt och med spetsinfällningar. Och svart; eftersom han trodde att hon gillade det bättre än gräddvitt.
Det finns trots allt hopp för världen.
/Eva
Något tidigare hade en kille i 30-årsåldern varit inne och köpt ett nattlinne till sin farmor, som var 90. Och här var det inget förnuftig i tjock och stel bomullstrikå från Calida som gällde: farmor fick ett nattlinne i silketrikå, vilket i och för sig kan ses som förnuftigt, men tunt och glansigt och med spetsinfällningar. Och svart; eftersom han trodde att hon gillade det bättre än gräddvitt.
Det finns trots allt hopp för världen.
/Eva
Väldigt matchad
"Övermatchad" är något av ett skällsord i dagens modevärld, men jag måste erkänna att jag gillar att matcha ihop mina kläder så att det inte blir en röra av allt för många färger (om det inte är med avsikt förstås). Idag var färgerna brunt, rosa och grått/svart.
Topp: KappAhl. Jag gillar att deras trikå är lite tjockare och stadigare än H&Ms.
Tyvärr är de rakare i modellen
Kjol: hemmasydd förstås
Leggings (för jag går inte ut i bara knästrumpor): Lindex
Knästrumpor i brunt och rosa: SockDreams
Basker, halsduk och kappa: H&M
Bruna kängor: Legaro
Ljuset blev lite sådär, jag har inte hittat någonstans att ställa kameran där ljuset också blir bra, men det kommer nog att lösa sig så småningom. Verksamheten som denna övermatcahde klädsel användes till var besök på lekplats, bibliotek och Willys hemma.
/Eva
Topp: KappAhl. Jag gillar att deras trikå är lite tjockare och stadigare än H&Ms.
Tyvärr är de rakare i modellen
Kjol: hemmasydd förstås
Leggings (för jag går inte ut i bara knästrumpor): Lindex
Knästrumpor i brunt och rosa: SockDreams
Basker, halsduk och kappa: H&M
Bruna kängor: Legaro
Ljuset blev lite sådär, jag har inte hittat någonstans att ställa kameran där ljuset också blir bra, men det kommer nog att lösa sig så småningom. Verksamheten som denna övermatcahde klädsel användes till var besök på lekplats, bibliotek och Willys hemma.
/Eva
Åldersfascism
Eftersom inte alla läser kommentarerna tycket jag att det var lämpligt att återge denna i ett eget inlägg. Det är från någon som kallar sig Sandra, men som inte har en egen blogg (eller i alla fall inte visar den):
Ett tips från mig är att inte försöka se ut som en 16 åring på din stil. Försök istället klä dig som någon i din ålder. I mina ögon ser det bara ut som att du försöker se cool och hipp ut, men inte lyckas. Ett tips till vad du skulle kunna ha på dig är ett par tajta mörkblå jeans och ett vitt ribbat linne. Varför folk vänder sig om och snackar bakom din rygg på stan är nog för att de tycker att du ser rolig ut, inte för att du klär dig snyggt. Om man klär sig snyggt lägger folk inte direkt märke till en, då flyter man in. Så är det i alla fall i Stockholm. Men ha det bra ändå, och försök ändra dina försök till en egen och orginell stil, tro mig du misslyckas.
Och här är Annaas svar:
Sandra; hi hi, ha ha, ho ho... jag förstår din poäng, fast den är förfärligt trist, men vem har sagt att Evis vill flyta in? Om du följt vår blogg så borde du sett att en av våra huvudpoänger är just den mot normen som säger vad man ska ha och inte ha vid en viss ålder.
Och här är mitt:
Precis som Annaa säger. Jag har absolut inget emot att folk pratar; fast det gör de inte, ett gäng människor som observerar mina strumpbyxor är inte lika med att folk talar bakom min rygg.
Och jag har absolut inget intresse av att flyta in, kanske i synnerhet inte i Stockholm, svenskor klär sig i allmänhet hemskt tråkigt. Det är faktiskt hemskt underhålllande att du uppmanar _någon_ att sluta försöka ha en originell stil.
Vita ribbade linnen blir det inga heller, ribbat töjer ut på sig på ett hemskt oklädsamt sätt om man har stor byst, men det vet du kanske inte?
Och, som sagt, åldersfascism är vi emot.
Det är intressant hur hon lyckas få inlägget om att några personer tittade och kommenterade mina strumpbyxor till att folk i allamänhet vänder sig om och pratar bakom min rygg när jag är på stan. Jag ser föga extrem ut med kappa och basker på vill jag säga. Men även om jag hade sett extrem ut hade det väl inte gjort något om folk hade tycket att jag såg rolig ut?
Jag tror att den här Sandra både är extremt rädd för att sticka ut och för att bli gammal; just det här att kräva att äldre kvinnor ska "hålla sig på mattan" brukar tyda på det. Äldre och äldre förresten; jag är jämngammal med Gwen Stefani! Inte för att det hade spelat någon roll om jag hade varit jämngammal med Anna Piaggi istället. Det är en intressant tanke hos vissa yngre kvinnor att man bara ska få ha nöje av kläder i ungefär 20 år: mellan 15 och 35, och sen ska klä sig på ett sätt som är praktiskt, förnuftigt och inte väcker uppmärksamhet.
Nä, Sandra, jag kommer inte att ge upp min "originella" stil; jag gillar den och kläder är alldeles för roligt för att man ska ge upp det för halva livet.
/Eva
Förtydligande från Eva
Jag skulle bara säga att syftet med mitt inlägg om "extremt?" inte var att förespråka att alla skulle klä sig som Cyndi Lauper, eller ens Gwen Stefani på shoppingtur, man bör klä sig på ett sätt man själv känner sig fin i, utan att uppmana folk att våga lite mer. Att få folk att tänka efter vad det är de är rädda för, vad som hindrar dem från att klä sig mer personligt. Om det är dresscoden på jobbet så får man förmodligen lov att anpassa sig när man är där, men om man bara är rädd för att sticka ut är det ju lite sorgligt.
/Eva
/Eva
Halsduksbyte
Sitter och väntar på att klockan ska bli så mycket så att jag ska följa Dotter äldre in till Cityterminalen och flygbussen till Skavsta. Vi har med gemensamma krafter lyckats pressa ned hennes kläder i en sportbag med tillåtna mått och lyckats få en sån där genomskinlig flygpåse fylld till bristningsgränsen med vätskor och krämer. En flaska deo fick stanna hemma. Varför görs det inte pyttsmå deoflaskor i plast? Eller har jag missat något?
Idag på shoppingturen kände jag mig betydligt mer rätt klädd än de senaste dagarna. Skor i stället för stövlar passade inomhusklimatet i butiker betydligt bättre. Mina fullständigt svinsnygga Miss Sixty, svarta med guldränder och smala tår. Samma svarta smala jeans, grå lång huvtröja från Granit och min farbrors gamla skräddarsydda kavaj som ytterplagg. Sånt där rejält styvt ylle som aldrig slits ut. Diskret svart mönsterstickad halsduk, reafynd från Lindex förra året. Tänk, plötsligt förra vintern kände jag mig lite dum i min regnbågsrandiga halsduk. Tror jag ska visa en bild på hur jag såg ut i den... och i kavajen. På Irland strax före jul för två år sedan. Förlåt mig för de fula jeansen! Det var ett försök att känna efter hur det var med lite vidare jeans. Mycket dåligt! Jag återgick snabbt till smala igen!
Äsch, jag har bilder som är tagna på närmare håll, men jag tycker den här är så fin! Imorgon kväll tittar förhoppningsvis Dotter äldre in på puben jag sitter utanför...
Annaa/
Idag på shoppingturen kände jag mig betydligt mer rätt klädd än de senaste dagarna. Skor i stället för stövlar passade inomhusklimatet i butiker betydligt bättre. Mina fullständigt svinsnygga Miss Sixty, svarta med guldränder och smala tår. Samma svarta smala jeans, grå lång huvtröja från Granit och min farbrors gamla skräddarsydda kavaj som ytterplagg. Sånt där rejält styvt ylle som aldrig slits ut. Diskret svart mönsterstickad halsduk, reafynd från Lindex förra året. Tänk, plötsligt förra vintern kände jag mig lite dum i min regnbågsrandiga halsduk. Tror jag ska visa en bild på hur jag såg ut i den... och i kavajen. På Irland strax före jul för två år sedan. Förlåt mig för de fula jeansen! Det var ett försök att känna efter hur det var med lite vidare jeans. Mycket dåligt! Jag återgick snabbt till smala igen!
Äsch, jag har bilder som är tagna på närmare håll, men jag tycker den här är så fin! Imorgon kväll tittar förhoppningsvis Dotter äldre in på puben jag sitter utanför...
Annaa/
Svårklädd Pojke
Kan berätta att det inte är så himla enkelt att vara kille med fel mått och proportioner heller...
Det visade sig vara en rasande tur vi hade igår Dotter och jag när vi fick tag på ett par Cheap Monday jeans i storlek31/36 med raka ben, lagom häng och rätt färg till Sonen. Idag gick inte att uppbåda ett enda par i någon modell i den storleken på rean. Sonen är ju nu nästan 2 meter lång. Men han har inte extremt långa ben. Det måste finnas massor med killar som är 10 cm kortare som har samma storlek. Ändå är det ovanligt att hitta 36 i benlängd. På Åhléns rea fanns inte ett enda par, i alla fall inte så djupt vi orkade gräva.
Enfärgade t-shirts i färgskala grå-brunt-beige-kaki fanns inte en enda i någon affär i storlek över M. Däremot massor av S och XS. Beror det månne på att man tar hem för få? Förväntas inte långa killar handla på H&M? Det är nästan omöjligt att hitta större storlekar just där.
Den enda vettiga jackan fanns på Top Shop. I storlek XL. Men minst fem centimeter för kort på ärmarna. Varför har Top Shop en särskild avdelning med kläder för långa tjejer men inte för långa killar?
Inte ett enda par ens provvärda skor fann vi heller. Skor var ok så länge han köpte gubbskor av läder. Men nu när han har övergått till Converse One Star o dyl är det nästan omöjligt. Han behöver storlek 12 (46.5) men på Nilssons talade man om att man inte tar hem storlekar över 46. I våras hade vi tur på Åhléns, men eftersom han använt de skorna i stort sett varje dag sedan dess börjar de ta slut. Vi vet att det fanns ett par på Skovision i Högdalen men det är väl ingen större chans att de finns kvar.
Vi köpte en huvtröja på American Apparel i alla fall. XL hade en bra bit krympmån kvar i ärmarna. Puh. Den reas säkert nästa vecka, men vi ville inte riskera att just den han ville ha skulle ta slut!
De som kände pojkens far vet att han alltid gick omkring i antingen för stora eller för små skjortor. Skjortor som passade i ärmarna flaggade runt kroppen och satt löst i halsen. De som passade runt bålen hade för korta ärmar. Då var han ändå 5 centimeter kortare än sonen.
Billigt blev det i alla fall. Men sorgligt.
Annaa/
Det visade sig vara en rasande tur vi hade igår Dotter och jag när vi fick tag på ett par Cheap Monday jeans i storlek31/36 med raka ben, lagom häng och rätt färg till Sonen. Idag gick inte att uppbåda ett enda par i någon modell i den storleken på rean. Sonen är ju nu nästan 2 meter lång. Men han har inte extremt långa ben. Det måste finnas massor med killar som är 10 cm kortare som har samma storlek. Ändå är det ovanligt att hitta 36 i benlängd. På Åhléns rea fanns inte ett enda par, i alla fall inte så djupt vi orkade gräva.
Enfärgade t-shirts i färgskala grå-brunt-beige-kaki fanns inte en enda i någon affär i storlek över M. Däremot massor av S och XS. Beror det månne på att man tar hem för få? Förväntas inte långa killar handla på H&M? Det är nästan omöjligt att hitta större storlekar just där.
Den enda vettiga jackan fanns på Top Shop. I storlek XL. Men minst fem centimeter för kort på ärmarna. Varför har Top Shop en särskild avdelning med kläder för långa tjejer men inte för långa killar?
Inte ett enda par ens provvärda skor fann vi heller. Skor var ok så länge han köpte gubbskor av läder. Men nu när han har övergått till Converse One Star o dyl är det nästan omöjligt. Han behöver storlek 12 (46.5) men på Nilssons talade man om att man inte tar hem storlekar över 46. I våras hade vi tur på Åhléns, men eftersom han använt de skorna i stort sett varje dag sedan dess börjar de ta slut. Vi vet att det fanns ett par på Skovision i Högdalen men det är väl ingen större chans att de finns kvar.
Vi köpte en huvtröja på American Apparel i alla fall. XL hade en bra bit krympmån kvar i ärmarna. Puh. Den reas säkert nästa vecka, men vi ville inte riskera att just den han ville ha skulle ta slut!
De som kände pojkens far vet att han alltid gick omkring i antingen för stora eller för små skjortor. Skjortor som passade i ärmarna flaggade runt kroppen och satt löst i halsen. De som passade runt bålen hade för korta ärmar. Då var han ändå 5 centimeter kortare än sonen.
Billigt blev det i alla fall. Men sorgligt.
Annaa/
Extremt?
Jag var just inne på Lolitas blogg och kollade in det här inlägget där hon visade en bild på Gwen Stefani som var ute och shoppade. Lolita själv konstaterade mest att Gwen Stefani såg pigg och glad ut; men i de två kommentarerna innan min skrev båda att de aldrig skulle våga gå klädda sådär. Just det, såhär:
Alltså: jacka, jeans, blå lackskor, en storrutig halsduk och blå solglasögon. Vari ligger det extrema? Vad finns det att vara rädd för? Visst, solglasögonen är gräsliga, men jag tycker att solglasögon i allmänhet är gräsliga och endast ska bäras om man t ex kör bil i skarpt solljus.
Men i övrigt? Det är ju inte konstigt om alla klär sig likadant i Sverige om yngre tjejer och kvinnor tycker att det där är extremt. De skulle sett 80-talet, det var extremt!
Jag inser att det förmodligen beror på att de fick sina första intryck av kläder och mode under slutet av 90-talet-början av 2000-talet; en extremt slätstruken period där allting var beige, grått, vitt, svart, för tajt och i syntet. Utom på sommaren då fisiga pasteller ibland kunde synas. Men herregud, har de aldrig sett Cyndi Lauper:
Det, mina vänner, är extremt. Och kul.
/Eva
Alltså: jacka, jeans, blå lackskor, en storrutig halsduk och blå solglasögon. Vari ligger det extrema? Vad finns det att vara rädd för? Visst, solglasögonen är gräsliga, men jag tycker att solglasögon i allmänhet är gräsliga och endast ska bäras om man t ex kör bil i skarpt solljus.
Men i övrigt? Det är ju inte konstigt om alla klär sig likadant i Sverige om yngre tjejer och kvinnor tycker att det där är extremt. De skulle sett 80-talet, det var extremt!
Jag inser att det förmodligen beror på att de fick sina första intryck av kläder och mode under slutet av 90-talet-början av 2000-talet; en extremt slätstruken period där allting var beige, grått, vitt, svart, för tajt och i syntet. Utom på sommaren då fisiga pasteller ibland kunde synas. Men herregud, har de aldrig sett Cyndi Lauper:
Det, mina vänner, är extremt. Och kul.
/Eva
"Phillip Lim-klänningen"
Min klänning inspirerad av ett par i Phillip Lims höst/vinterkollektion 07 är färdig nu och så här blev den. Längst till höger kan ni också se inspirationsklänningarna. Som ni kan se är den mest lik den till vänster, men jag har gjort ringningen rundare och skippat hällorna: på så vis kan jag bära den både med och utan bälte. I övrigt tror jag att den är väldigt lik originalen; den stora skillnaden i utseende kommer från det faktum att modellen i hans fall är över 175 cm lång och väger sisådär 50 kilo, medan jag är 167 cm och väger 75 kilo. Men det vore ju tråkigt om man skulle låta detta faktum hindra en från att inspireras av kända modeskapare.
Bilderna från Phillip Lims visning från style.com
Jag kommer nog aldrig att bära den med knytblus, den kan vara ett av mina värre felköp, men utan skärp kommer nog att hända. Jag hade ingen långrämad tröja med påsiga ärmar, så det fick bli en vanlig på de andra bilderna, men det blev bra tycker jag. Jag testade med ett svart bälte också, men det var sådär mellanbrett och fick min midja att se bredare ut; dessutom tycker jag om att det blir en grå helhet.
Tyget är ljuvligt, en mjuk kypert i 100% ull, bara lite, lite filtat och tunt och följsamt. Och fickorna blev som sagt bra.
/Eva
PS. Orsaken till de fåniga minerna var att ville låta bli att le, som modellerna på visningen och sen tyckte jag att bilderna i alla fall visade klänningen bra.
Bilderna från Phillip Lims visning från style.com
Jag kommer nog aldrig att bära den med knytblus, den kan vara ett av mina värre felköp, men utan skärp kommer nog att hända. Jag hade ingen långrämad tröja med påsiga ärmar, så det fick bli en vanlig på de andra bilderna, men det blev bra tycker jag. Jag testade med ett svart bälte också, men det var sådär mellanbrett och fick min midja att se bredare ut; dessutom tycker jag om att det blir en grå helhet.
Tyget är ljuvligt, en mjuk kypert i 100% ull, bara lite, lite filtat och tunt och följsamt. Och fickorna blev som sagt bra.
/Eva
PS. Orsaken till de fåniga minerna var att ville låta bli att le, som modellerna på visningen och sen tyckte jag att bilderna i alla fall visade klänningen bra.
Vad ska jag ha på mig på nyårsafton?
Som jag skrev tidigare hade jag redan bestämt mig för att ha en svart spetskjol, och till det svarta strumpbyxor och skor. Sen hade jag två olika idéer vad det gällde topp och bälte:
Den vänstra är toppen jag köpte på rean på Zara, den högre den jag bytte till mig på Fashion Swap på Världskulturmuseet. Nitbältet har jag haft sen 80-talet, jag kan inte ens komma ihåg var jag köpte det; jag har annars bra minne för sådant. Det rosa lackskärpet kan jag ha fått som barn, för jag har inget minne av att ha köpt det.
Vad tycker ni? Maken tycker: "inte halsbandet".
Det här är också ett utmärkt tillfälle att påpeka en lite speciell grej med min anatomi. Om ni tittar alldlees ovanför bältet och kjolkanten så ser ni att det liksom "bubblar ut" där. Det är inte, som man skulle kunna tro, hull som väller upp ovanför ett för hårt åtdraget bälte, utan min bröstkorg och de nedersta revbenen. Bältet sitter inte åt hårt alls. Jag har en mycket bred bröstkorg och den vidgar sig neråt och står ut kraftigt. Det gjorde den redan innan jag fick barn, men det är klart att den blivit ännu större efter att en av tvillingarna ägande sig åt att pressa in sin rumpa där i ett par månader. Jag mäter nu 83 cm alldeles under brösten och 93 vid nedersta revbenen.
Det här skulle förstås kunna få mig att för evigt undvika att markera midjan, men jag ser det mer som en av de där egenheterna min kropp har för sig och som jag får leva med (som att dess immunförsvar angriper lederna och så) och fortsätter med bälte i midjan.
/Eva
Den vänstra är toppen jag köpte på rean på Zara, den högre den jag bytte till mig på Fashion Swap på Världskulturmuseet. Nitbältet har jag haft sen 80-talet, jag kan inte ens komma ihåg var jag köpte det; jag har annars bra minne för sådant. Det rosa lackskärpet kan jag ha fått som barn, för jag har inget minne av att ha köpt det.
Vad tycker ni? Maken tycker: "inte halsbandet".
Det här är också ett utmärkt tillfälle att påpeka en lite speciell grej med min anatomi. Om ni tittar alldlees ovanför bältet och kjolkanten så ser ni att det liksom "bubblar ut" där. Det är inte, som man skulle kunna tro, hull som väller upp ovanför ett för hårt åtdraget bälte, utan min bröstkorg och de nedersta revbenen. Bältet sitter inte åt hårt alls. Jag har en mycket bred bröstkorg och den vidgar sig neråt och står ut kraftigt. Det gjorde den redan innan jag fick barn, men det är klart att den blivit ännu större efter att en av tvillingarna ägande sig åt att pressa in sin rumpa där i ett par månader. Jag mäter nu 83 cm alldeles under brösten och 93 vid nedersta revbenen.
Det här skulle förstås kunna få mig att för evigt undvika att markera midjan, men jag ser det mer som en av de där egenheterna min kropp har för sig och som jag får leva med (som att dess immunförsvar angriper lederna och så) och fortsätter med bälte i midjan.
/Eva
Ny, fin väska
Jag var över hos min vän Anna några minuter för att låna hennes håltång och då fick jag en väska av henne! Hon hde fått den i juklapp av sin farmor och den passar inte alls in i hennes stil. Den passar däremot rätt bra in i min stil - så bra en handväska nu gör det; jag är inte riktigt handväsktypen tror jag.
Den var i princip omöjlig att fotografera: utan blixt såg man ingenting och med blev den för cerise; i verkligeheten är den närmast mörkt hallonröd. Och blommorna är glittriga. Den är gjord i filt och säkert gjord av någon lokal hantverkare, för Annas farmor brukar köpa sånt.
Vi kunde i alla fall konstatera att den såg väldigt fin ut tillsammans med den rutiga kappan.
/Eva
Den var i princip omöjlig att fotografera: utan blixt såg man ingenting och med blev den för cerise; i verkligeheten är den närmast mörkt hallonröd. Och blommorna är glittriga. Den är gjord i filt och säkert gjord av någon lokal hantverkare, för Annas farmor brukar köpa sånt.
Vi kunde i alla fall konstatera att den såg väldigt fin ut tillsammans med den rutiga kappan.
/Eva
Bra saker
1. "Phillip Lim-klänningen" är färdig. Jag fick till och med till fickorna i sömmen riktigt bra, ni kan hädanefter kalla mig "fickornas betvingare" om ni vill :)
Bilder kommer senare idag, när maken kommit hem från jobbet. Jag känner att jag inte vill ha kassa självutlösarbilder när jag ska visa en så snygg klänning.
2. Jag har kommit fram till att jag inte kommer att hinna/orka sy en klänning till nyår; Phillip Lim-klänningen tog liksom över. Och tentarättning. Men jag kom på att jag längst in i garderoben har en söt svart spetskjol som jag köpte på Kings Road 1987 och som kommer bli jättefin med någon topp i färg. Jag har redan provat ut två varianter, men kan inte riktigt bestämma mig. Möjligen kommer bilder på även det, så att ni kan ha åsikter.
3. Jag har gått ner ett av de tre kilon jag gått upp de senaste tre veckorna.
/Eva
Bilder kommer senare idag, när maken kommit hem från jobbet. Jag känner att jag inte vill ha kassa självutlösarbilder när jag ska visa en så snygg klänning.
2. Jag har kommit fram till att jag inte kommer att hinna/orka sy en klänning till nyår; Phillip Lim-klänningen tog liksom över. Och tentarättning. Men jag kom på att jag längst in i garderoben har en söt svart spetskjol som jag köpte på Kings Road 1987 och som kommer bli jättefin med någon topp i färg. Jag har redan provat ut två varianter, men kan inte riktigt bestämma mig. Möjligen kommer bilder på även det, så att ni kan ha åsikter.
3. Jag har gått ner ett av de tre kilon jag gått upp de senaste tre veckorna.
/Eva
Bra reatur
Det är skillnad på proffs och ickeproffs. Även när det gäller shopping. Yngre Dotter och jag gjorde en rearepa till idag. Utan några meningslösa avstickare till butiker vi ändå inte ville handla i. Äldre Dotter fick ju in oss på alla tänkbara kedjebutiker igår. Nu var vi ute i bara ett par timmar och kom hem med;
några nya smakfullheter till granen
en tomte och en ljusstake till min mamma
en ovanlig elljusstake - allt till halva priset i Hans Mikaels båda butiker
ett par jeans till lille lille bror från Weekday, proffsig hjälp, köp på 5 minuter
en huvtröja till Yngre Dotter från Item
dessutom hann vi kolla snygga skor i en butik på Humlegårdsgatan, nypa i exklusiviteter på svarta butiken längst ned på samma gata
och ändå hinna hem i tid till tvätten
här är Yngre Dotter med nya gul/svart/grå huvtröjan från Item på Repslagaregatan. Lille Schniff är också med på bilden.
Annaa/
Nya skor!
Mina nya skor som jag beställde från Ellos, likadana som Maritha beställde, kom idag. Visst är de fina!
De verkar också hyfsat bekväma - jag har iofs bara haft dem på mig i fem minuter. De är lagom höga, vilket gör dem mer användbara än de flesta skor med klack som jag har. Dem kan jag bara ha om jag inte ska längre än till universitetet; de här kan jag nog ha även om jag ska ner till stan.
/Eva
De verkar också hyfsat bekväma - jag har iofs bara haft dem på mig i fem minuter. De är lagom höga, vilket gör dem mer användbara än de flesta skor med klack som jag har. Dem kan jag bara ha om jag inte ska längre än till universitetet; de här kan jag nog ha även om jag ska ner till stan.
/Eva
Tresmak
Det var egentligen Sofias nya skor från MiuMiu som fick mig att tänka på de här strumporna. De såg nämligen lite ut som vanilj-, jordgubb- och chokladglass - precis som SockDreams Neapolitan Stripes.
Det är väldigt gosiga strumpor som går precis över knät på mig. De har dock nästan ingen elasticitet alls och blir lösa runt fötter och fotleder. Sötast är de nästan lite nerhasade.
/Eva
Bild från www.sock-dreams.com
Det är väldigt gosiga strumpor som går precis över knät på mig. De har dock nästan ingen elasticitet alls och blir lösa runt fötter och fotleder. Sötast är de nästan lite nerhasade.
/Eva
Monkitopp jag vill ha
En av tjejerna på H&M i Nordstan hade den här på sig och den var faktiskt skitsnygg. Så en sån vill jag ha. Det är förstås inte säkert att det är lika snyggt på mig med min stora byst, men tills jag har provat kan jag ju alltid drömma.
Någon dag när det inte regnar ska jag gå ner och prova (april? med tanke på Göteborgsvädret).
/Eva
Någon dag när det inte regnar ska jag gå ner och prova (april? med tanke på Göteborgsvädret).
/Eva
Varför inga kjolar på Topshop i Göteborg?
Jag tycker att just kjolar hör till det som Topshop gör bäst. Söta och flirtiga, och eftersom just min midja bara har storlek 44, skulle jag kunna ha dem så länge de är utställda. Men de finns aldrig på Topshop i Göteborg. De har nämligen nästan inga kjolar.
Fram till igår har detta mest varit en känsla jag har haft; jag har sett någon snygg kjol i någon modeblogg (vanligen Donnasandras) och tänkt att den skulle man kolla in, gått dit - och blivit besviken. Men igår tog jag och kollade ordentligt, för att se vad Topshop i Göteborg egentligen har; de har nämligen inte Topshops hela sortiment.
Och svaret är: Nästan bara överdelar! Där finns skor, ett fåtal varianter på jeans, en tre-fyra sorters klänningar och resten är toppar, koftor och jackor. Det är en ganska stor butikslokal, så det finns många toppar, men det hjälper ju inte när detär kjolar man vill ha. Jag kollade jättenoga och det fanns två olika kjolar; båda kort-korta jeanskjolar. Jag ville ju ha något sånt här:
/Eva, som tycker att man inte ska behöva åka till Stockholm för att handla.
Fram till igår har detta mest varit en känsla jag har haft; jag har sett någon snygg kjol i någon modeblogg (vanligen Donnasandras) och tänkt att den skulle man kolla in, gått dit - och blivit besviken. Men igår tog jag och kollade ordentligt, för att se vad Topshop i Göteborg egentligen har; de har nämligen inte Topshops hela sortiment.
Och svaret är: Nästan bara överdelar! Där finns skor, ett fåtal varianter på jeans, en tre-fyra sorters klänningar och resten är toppar, koftor och jackor. Det är en ganska stor butikslokal, så det finns många toppar, men det hjälper ju inte när detär kjolar man vill ha. Jag kollade jättenoga och det fanns två olika kjolar; båda kort-korta jeanskjolar. Jag ville ju ha något sånt här:
/Eva, som tycker att man inte ska behöva åka till Stockholm för att handla.
Mitt skamliga innehav
Angående den fula fuskpälsen för några inlägg sedan. Jag äger alltså en päls. En alldeles äkta vargpäls från tidigt 80-tal. Köpt i Sverige i pälsbutik men så vitt jag minns av kanadensiskt ursprung. Minns vagt lappen med Kanada och coyote. Som jag förstås borde ha sparat.
Jag vill inte äga min päls eftersom jag inte kan gå ut i den. Det är så illa att även om jag här skriver hundra gånger att jag inte använder min päls, inte kommer att ta den på mig igen, inte tycker den är särskilt klädsam på mig och två hundra andra saker så kommer jag ändå att få hatkommentarer som handlar om att jag borde dö för att sona mitt brott. Jag tycker det hatet är obehagligt för det är så besinningslöst. Därför visar jag bara en liten bild.
Jag har spekulanter på min päls som jag säljer billigt. Men de vågar inte köpa eftersom varg är utrotningshotad. Trots att pälsen som sagt är 25 år gammal och såldes helt legalt.
Vet någon vad som gäller? Frågade på Stadsmissionen som säljer pälsar men bara av icke utrotningshotade djur (2 000 spänn för en sliten rödrävsjacka! Vansinnigt!) pga just regelsystemet jag frågade om.
Plagget finns. Jag bär det inte. Men är det inte lite slösaktigt att det hellre ska gå i soporna än användas???
Annaa/
Riktigt 70-tal?
Uppmärksam läsare har kanske noterat att jag retar mig på när något marknadsförs som t ex 70-tal men inte liknar något man ens känner igen från en tid då man faktiskt själv var med. Nu har jag bläddrat lite i vårkataloger och tycker faktiskt att Josefsson har lyckats riktigt bra med sitt 70-tal.
Nästan precis så här fula jeans köpte jag våren 1972:
Fast mina var fulare. De var ännu vidare nedtill och av riktigt styv denim som var liksom lite luddig på ytan. "Alla" tjejer i Stockholm hade såna jeans den våren! Till mitt försvar kan sägas att jag hade en skitsnygg cykeljacka till och redan säsongen efter övergick till vanliga Levis igen.
Alla tjejer hade också blusar av den här typen. Nope jag ska inte beställa. Min stil har förändrats.
Annaa/
Nästan precis så här fula jeans köpte jag våren 1972:
Fast mina var fulare. De var ännu vidare nedtill och av riktigt styv denim som var liksom lite luddig på ytan. "Alla" tjejer i Stockholm hade såna jeans den våren! Till mitt försvar kan sägas att jag hade en skitsnygg cykeljacka till och redan säsongen efter övergick till vanliga Levis igen.
Alla tjejer hade också blusar av den här typen. Nope jag ska inte beställa. Min stil har förändrats.
Annaa/
Ljusblå skrynklor
Visst är det lustigt hur samma kläder kan bli så olika på olika människor. Den här klänningen gjord av Sofia Johansson i specialkollektion för Ellos förra säsongen har jag tittat på många gånger. Jag har en viss svaghet för sånt där tyg, ljusblå bomullschambray. Skötersketyg sa man förr, nu har väl inga sköterskor i det här landet kläder i sådant tyg längre. Jag har alltså tittat på klänningen och konstaterat; not. Jag kan lika gärna spänna på mig mitt festivaltält. Tydligen har många tyckt samma, för klänningen gick tidigt på rea och finns fortfarande kvar i alla storlekar.
Bild från Ellos.
Men på planet till Stansted för ett par veckor sedan hade en av de där riktigt välklädda unga svenskorna just den här klänningen och den var precis så underbar som en småskrynklig chambrayklänning kan vara. Hon bar den till bruna leggings, bruna stövlar, ljusbrun ullig kofta, klarblå 3/4 ylllejacka och en blå/grönblommig halsduk. Högsta stilpoäng på den flighten! Genomgående var det ju så att man kunde se vilka som var svenskor som bott i London och skulle tillbaka och hälsa på. De hade klätt sig med stil och medvetenhet.
Hade klänningen kostat hundra spänn så skulle jag köpt den ändå och gått omkring i hemma. Just till ett par bruna leggings som jag inte heller äger.
Annaa/
Bild från Ellos.Men på planet till Stansted för ett par veckor sedan hade en av de där riktigt välklädda unga svenskorna just den här klänningen och den var precis så underbar som en småskrynklig chambrayklänning kan vara. Hon bar den till bruna leggings, bruna stövlar, ljusbrun ullig kofta, klarblå 3/4 ylllejacka och en blå/grönblommig halsduk. Högsta stilpoäng på den flighten! Genomgående var det ju så att man kunde se vilka som var svenskor som bott i London och skulle tillbaka och hälsa på. De hade klätt sig med stil och medvetenhet.
Hade klänningen kostat hundra spänn så skulle jag köpt den ändå och gått omkring i hemma. Just till ett par bruna leggings som jag inte heller äger.
Annaa/
En premiär
Min nya digitalkamera, som jag fick i julklapp av min man, har självutlösare. Det innebär att jag i fortsättningen kan ta bilder på dagens klädsel även när han inte är hemma. Fast jag får nog öva lite innan det blir lika bra som när han tar dem, den här har en intressant ljussättning (dörren till barnrummet ska nog vara stängd i fortsättningen). Det ska gå, Annika, tar alla sina foton själv och de är alldeles fantastiska. Hon har dock stativ, vilket nästan säkert är bättre än att ställa kameran i en hylla i hallen.
I alla fall; här kommer dagens klädsel:
Topp H&M
Hängsleklänning/tunika: Gina Tricot
(hur kunde jag ha motstått den? Prickar och rosa.
Jeans: makeyourownjeans.com
Det här är nog den klädsel som jag haft som är mest lik "standarmodebloggar-outfiten", dvs jeans och tunika, men rätt sött blev det, om det nu är sött man är ute efter.
/Eva
I alla fall; här kommer dagens klädsel:
Topp H&M
Hängsleklänning/tunika: Gina Tricot
(hur kunde jag ha motstått den? Prickar och rosa.
Jeans: makeyourownjeans.com
Det här är nog den klädsel som jag haft som är mest lik "standarmodebloggar-outfiten", dvs jeans och tunika, men rätt sött blev det, om det nu är sött man är ute efter.
/Eva
Man väcker uppmärksamhet på stan
Igår, när jag gick på Kungsgatan mötte jag ett gäng killar i 18-25-årsåldern. Det är i sig inget mräkligt, jag tror halva Göteborg, i alla fall den yngre delen, var ute på rean igår. Men det här gänget kommenterade mina strumpbyxor! Utrop som "Nä, men kolla!" och "helt otroligt" kom ur deras munnar samtidigt som de pekade på mina strumpbyxor, som, om ni kommer ihåg det, var vita med blå lite större prickar. Jag inser att de är ovanliga, jag har aldrig sett några liknande, men de är långt ifrån de mest uppseendeväckande strumpbyxor jag haft på mig. Och då har jag aldrig fått sen sorterns uppmärksamhet; det har jag nog aldrig fått för något faktiskt.
Så nu undrar jag: Var det ett gäng strumpbyxkonnässörer i tjugoårsåldern? Eller vad fick ett gäng unga killar att uppmärksamma och kommentera ett par strumpbyxor? De lät inte fördömande, utan bara förvånade.
/Eva
Så nu undrar jag: Var det ett gäng strumpbyxkonnässörer i tjugoårsåldern? Eller vad fick ett gäng unga killar att uppmärksamma och kommentera ett par strumpbyxor? De lät inte fördömande, utan bara förvånade.
/Eva
Den här kappan vill jag ha
Den här kappan från H&M vill jag ha i vår.
Den är så fin med sitt ok som fram- och bakstyckena är rynkade mot och inte är den dyr heller: 298 kronor . Det enda problemet är att ärmarna ser ut att vara mycket smal över överarmen. Om ni tittar på den här bilden där en modell har den på sig förstår ni vad jag menar: det är inte snyggt (eller skönt) när det stramar sådär.
Fast jag kanske chansar och köper den ändå; längre fram i vår, den här månaden har jag redan gjort slut på tillräckligt med pengar.
/Eva
Bild från www.shop.hm.com/se
Den är så fin med sitt ok som fram- och bakstyckena är rynkade mot och inte är den dyr heller: 298 kronor . Det enda problemet är att ärmarna ser ut att vara mycket smal över överarmen. Om ni tittar på den här bilden där en modell har den på sig förstår ni vad jag menar: det är inte snyggt (eller skönt) när det stramar sådär.
Fast jag kanske chansar och köper den ändå; längre fram i vår, den här månaden har jag redan gjort slut på tillräckligt med pengar.
/Eva
En tidlös klassiker - INTE.
Expressen tipsar om vad som kan vara lämpligt att införskaffa på rean. Deras generella råd: att tänka på att det som går på rean är sånt som var trendigt tidigare i höstas och är på väg ut, och att man därför ska stasa på klassiker i hög kvalitet är bra. Liksom att man inte ska köpa sådant som man inte skulle köpt till fullpris. Personligen har jag alltid tyckt att sånt är tråkigt; jag tycker istället att man ska satsa på billiga, lite roliga, galna eller tacky grejer som man aldrig skulle köpt till fullpris, men sån är jag (däremot är Annaas råd guld värt för ens mentala hälsa: gå inte in i affärer där du inte hittar något i vanliga fall).
Men, om vi lämnar mig och mina preferenser för ett tag och återvänder til Expressen så exemplifierar de med en kort fuskpälsjacka:
Och skriver:" Ett ytterplagg som ständigt känns aktuellt är fuskpälsen". Detta är en ren och skär lögn, eller i alla fall ett tecken på stor okunskap och/eller ett mycket kort perspektiv. Är det något vars popularitet varierar mycket starkt är det fukpäls (och för den delen äkta vara): för ett år sedan såg du ingen utom riktiga tanter och excentriker i päls och ingen utom riktiga tanter från landet eller mindre städer i fuskpäls. Just den här korta modellen, som till och med är missklädsam på fotomodeller, tror jag kommer vara helt död redan nästa höst, eller möjligen om några månader.
/Eva
Men, om vi lämnar mig och mina preferenser för ett tag och återvänder til Expressen så exemplifierar de med en kort fuskpälsjacka:
Bild från www.expressen.se
Och skriver:" Ett ytterplagg som ständigt känns aktuellt är fuskpälsen". Detta är en ren och skär lögn, eller i alla fall ett tecken på stor okunskap och/eller ett mycket kort perspektiv. Är det något vars popularitet varierar mycket starkt är det fukpäls (och för den delen äkta vara): för ett år sedan såg du ingen utom riktiga tanter och excentriker i päls och ingen utom riktiga tanter från landet eller mindre städer i fuskpäls. Just den här korta modellen, som till och med är missklädsam på fotomodeller, tror jag kommer vara helt död redan nästa höst, eller möjligen om några månader.
/Eva
Lyckad och misslyckad rea
Jodå, vi kom iväg på rean idag, tre av oss! Alltså även Äldre Dotter som avskyr allt vad shopping heter. Hon åkte hem efter ett par varv på Götgatan och en provning på Åhléns. Ett Diesellinne som var snyggt och satt bra men som hon inte hade råd med. 349 kronor. Så det köpte jag naturligtvis åt henne innan vi andra två åkte hem många timmar senare.
För att göra en lång historia kort av mina provningar så fick jag faktiskt ingenting alls. Om den där topen jag visade igår trollade fram något kurvliknande så var det tvärtom med en del av plaggen jag köade för till provrummen på Åhléns och Pub. De liksom drog ut det mesta möjliga av valkarna i stället. Som straff för hur hemsk jag såg ut i vissa plagg fick jag inte de som passade heller. Rätt åt mig!
Yngre Dotter hade mer tur. Ett par jeans från Miss Sixty streetmodell, dvs häng och korviga nederben, 700 kronor. Två tunna linnen från Day, ett svart och ett vitt, tillsammans 300 kronor. Ett par grå leggings från Diesel, 245. Allt från Åhléns. På Pub till slut en blekgul Julian Reed-t-shirt. 347 kronor. "Stil kostar", som hon konstaterade när vi åkte hem. Åtskilligt mer hon ville ha hittade hon, bl a i en butik på söder jag aldrig sett. Får se hur det ser ut när räkningarna är betalda. Pojken borde förstås få något också, vi hittade massor av fina t-shirts bl a på Combination. Men han är besvärlig med färger och tryck så vi vågade inte köpa någon.
Som jag gissat hade Monki inte rea alls och Weekday bara på jeans, American Apparel inte alls. På Pubs nya läckra avdelningar var det väldigt tomt medan köerna ringlade långa till Åhléns provrum även med plagg nedsatta bara med 30 procent. Är det ett oroväckande tecken på att Pub inte har hittat en riktig kundkrets ännu, tro?
Jag fick för resten en ljusstake "lysrör" som jag önskat mig från Granit. Det var ju alltid något!
Annaa/
För att göra en lång historia kort av mina provningar så fick jag faktiskt ingenting alls. Om den där topen jag visade igår trollade fram något kurvliknande så var det tvärtom med en del av plaggen jag köade för till provrummen på Åhléns och Pub. De liksom drog ut det mesta möjliga av valkarna i stället. Som straff för hur hemsk jag såg ut i vissa plagg fick jag inte de som passade heller. Rätt åt mig!
Yngre Dotter hade mer tur. Ett par jeans från Miss Sixty streetmodell, dvs häng och korviga nederben, 700 kronor. Två tunna linnen från Day, ett svart och ett vitt, tillsammans 300 kronor. Ett par grå leggings från Diesel, 245. Allt från Åhléns. På Pub till slut en blekgul Julian Reed-t-shirt. 347 kronor. "Stil kostar", som hon konstaterade när vi åkte hem. Åtskilligt mer hon ville ha hittade hon, bl a i en butik på söder jag aldrig sett. Får se hur det ser ut när räkningarna är betalda. Pojken borde förstås få något också, vi hittade massor av fina t-shirts bl a på Combination. Men han är besvärlig med färger och tryck så vi vågade inte köpa någon.
Som jag gissat hade Monki inte rea alls och Weekday bara på jeans, American Apparel inte alls. På Pubs nya läckra avdelningar var det väldigt tomt medan köerna ringlade långa till Åhléns provrum även med plagg nedsatta bara med 30 procent. Är det ett oroväckande tecken på att Pub inte har hittat en riktig kundkrets ännu, tro?
Jag fick för resten en ljusstake "lysrör" som jag önskat mig från Granit. Det var ju alltid något!
Annaa/
Reafynd, nu med bilder
Här kommer lite bilder på dagens reafynd:
Leopardtoppen, som ju inte var på rea, men billig ändå.
Guldstrumpbyxorna från Twilfit. De är riktigt coola och ser ut som mörkt, lite smutsigt, guld.
Baskern från H&M
Tyllkjolen från Gina Tricot. Modellad av min dotter Maja.
/Eva
Leopardtoppen, som ju inte var på rea, men billig ändå.
Guldstrumpbyxorna från Twilfit. De är riktigt coola och ser ut som mörkt, lite smutsigt, guld.
Baskern från H&M
Tyllkjolen från Gina Tricot. Modellad av min dotter Maja.
/Eva
Blå sommar
Elloskatalogen damp ner i brevlådan idag. Det var väl inte så mycket att bli upphetsad över, men jag som gillar färg är glad över att där finns både kläder och skor i knalliga färger.
Särskilt gillar jag klar- och kornblått, två nyanser av blått som det funntis alldeles för lite av de senaste decennierna. Jag hade hopp i våras, eftersom snart sagt varenda modehus visade sk "Kleinblått" i höstvisningarna, men när vi väl kom till kedjorna var det bara möjligen på accessoarer man hittade knallblått. Ellos gör dock sitt för att åtgärda denna brist, och även bristen på andra riktigt knalliga färger, om man nu upplever en sådan. Den här toppen finns i tio färger och skorna i sex.
Toppen är inte sydd rynkad, utan de har bara rynkat den på modellen. Och så här kommer jag att gå klädd i sommar.
/Eva
Särskilt gillar jag klar- och kornblått, två nyanser av blått som det funntis alldeles för lite av de senaste decennierna. Jag hade hopp i våras, eftersom snart sagt varenda modehus visade sk "Kleinblått" i höstvisningarna, men när vi väl kom till kedjorna var det bara möjligen på accessoarer man hittade knallblått. Ellos gör dock sitt för att åtgärda denna brist, och även bristen på andra riktigt knalliga färger, om man nu upplever en sådan. Den här toppen finns i tio färger och skorna i sex.
Toppen är inte sydd rynkad, utan de har bara rynkat den på modellen. Och så här kommer jag att gå klädd i sommar.
/Eva
633,50
Det var vad jag gjorde av på dagens reahandlande. Mycket pengar, men mindre än jag befarade.
Det blev inga coola kilklacksskor från Vagabond; helt enkelt för att de var slut överallt. Det blev inga skor alls, trots att de hade en rejäl rea på Bekväma Skor. Men de fina Think-skorna som gick för halva priset var bara i storlek 37 respektive 40 och det senare var faktiskt, något förvånande, för stort även med ilägg i. De hade också en generell rea på 400 kronor på skor med ordinarie pris över 1000 kronor och 300 kronors rabatt för dem med pris under det. Jag övervägde därför att köpa ett par bronsfärgade Mary Janes från Remonte, samma modell, som jag har, men brons matchar inte något i min garderob och då är till och med 500 kronor för mycket; även om det är ett par väldigt bra skor.
Men vad köpte jag då?
1. En ny grön lång t-shirt/tunika från Gina, istället för den jag fick flottfläckar på. Den var nu till min glädje nedsatt till halva priset: 64,50.
2. Faktiskt, den där tyllkjolen från Gina som jag skrev om häromdagen, den som hade tagit slut i butikerna redan i September. På Gina Tricot i Kompassen hade de två som hade lämnats tillbaka. Nä, jag tänker inte ha den på mig enbart: jag ska använda den som underkjol. Min andra tyllunderkjol från dansskor.se, är så lång att jag "behöver" en kortare att bära under knälånga kjolar. 124,50.
3. Skotskrutig basker med knopp i beige, petrol och lite aprikost från H&M Divided. 39,50.
4. Leopardmönstrad (i blått, svart och grått) topp på H&M. Inte på rea. Ja, den var leopardmönstrad, jag ska utveckla mig om det senare, men något talade till mig och sa att jag var jättesnygg i den. 98.
5. Tuggumirosa rundhalsad cardigan på Zara. Tyvärr med 3/4-ärm, men jag har letat efter en i den färgen hela hösten och det verkar dessutom som att Zara har lslutat med sina rundhalsade koftor och toppar, så man får ju passa på. Dock är deras uppfattning om vad som är XL ett skämt. 99 kr
6. Kortärmad topp i petrol/mörk turkos på Zara. Jag köpte den för färgens skull, utan att prova (hemska köer till både provrum och kassa), men när jag provade den visade den sig vara hemskt klädsam i modellen också. 79 kr.
7. Ett par guldiga och ett par silvriga strumpbyxor på Twilfit. 64,50 styck.
Jag orkar inte ta kort idag, men jag kommer ju att använda dem så bilder kommer senare.
/Eva
Det blev inga coola kilklacksskor från Vagabond; helt enkelt för att de var slut överallt. Det blev inga skor alls, trots att de hade en rejäl rea på Bekväma Skor. Men de fina Think-skorna som gick för halva priset var bara i storlek 37 respektive 40 och det senare var faktiskt, något förvånande, för stort även med ilägg i. De hade också en generell rea på 400 kronor på skor med ordinarie pris över 1000 kronor och 300 kronors rabatt för dem med pris under det. Jag övervägde därför att köpa ett par bronsfärgade Mary Janes från Remonte, samma modell, som jag har, men brons matchar inte något i min garderob och då är till och med 500 kronor för mycket; även om det är ett par väldigt bra skor.
Men vad köpte jag då?
1. En ny grön lång t-shirt/tunika från Gina, istället för den jag fick flottfläckar på. Den var nu till min glädje nedsatt till halva priset: 64,50.
2. Faktiskt, den där tyllkjolen från Gina som jag skrev om häromdagen, den som hade tagit slut i butikerna redan i September. På Gina Tricot i Kompassen hade de två som hade lämnats tillbaka. Nä, jag tänker inte ha den på mig enbart: jag ska använda den som underkjol. Min andra tyllunderkjol från dansskor.se, är så lång att jag "behöver" en kortare att bära under knälånga kjolar. 124,50.
3. Skotskrutig basker med knopp i beige, petrol och lite aprikost från H&M Divided. 39,50.
4. Leopardmönstrad (i blått, svart och grått) topp på H&M. Inte på rea. Ja, den var leopardmönstrad, jag ska utveckla mig om det senare, men något talade till mig och sa att jag var jättesnygg i den. 98.
5. Tuggumirosa rundhalsad cardigan på Zara. Tyvärr med 3/4-ärm, men jag har letat efter en i den färgen hela hösten och det verkar dessutom som att Zara har lslutat med sina rundhalsade koftor och toppar, så man får ju passa på. Dock är deras uppfattning om vad som är XL ett skämt. 99 kr
6. Kortärmad topp i petrol/mörk turkos på Zara. Jag köpte den för färgens skull, utan att prova (hemska köer till både provrum och kassa), men när jag provade den visade den sig vara hemskt klädsam i modellen också. 79 kr.
7. Ett par guldiga och ett par silvriga strumpbyxor på Twilfit. 64,50 styck.
Jag orkar inte ta kort idag, men jag kommer ju att använda dem så bilder kommer senare.
/Eva
Johanna Klasson och Nina Pettersson
heter de studenter från Textilhögskolan som får vara gästdesigners hos Ellos i vår: Och jag är riktigt förtjust i vad de åstadkommit: användbart och snyggt, men ändå personligt och nytt.
Bild från www.ellos.se
Jag kommer förmodligen att beställa byxorna av Nina Pettersson längst ner til höger, som är i 98 procent ull och bara kostar 399 kronor. Jag är rätt sugen både på Johanna Klassons randiga klänning och hennes stora jeans, men vi får se hur det ser ut närmare vårkanten. En kjol som är kviltad i midjan blir det däremot inte!
Mer om tjejerna och deras kläder kan du läsa här.
/Eva
Bild från www.ellos.se
Jag kommer förmodligen att beställa byxorna av Nina Pettersson längst ner til höger, som är i 98 procent ull och bara kostar 399 kronor. Jag är rätt sugen både på Johanna Klassons randiga klänning och hennes stora jeans, men vi får se hur det ser ut närmare vårkanten. En kjol som är kviltad i midjan blir det däremot inte!
Mer om tjejerna och deras kläder kan du läsa här.
/Eva
På väg ut på rean
Skjorta: min mans, från KappAhl
Kjol: H&M
resårskärp: H&M, kjolen är nämligen obekvämt lös i midjan
Strumpbyxor: Music Legs, från SockDreams
Armand: Kupan, Borås
Skor: Remonte
/Eva
Rea på Vagabond
Jag hade alldeles för mig att vagabond hade ett par nästan likadana skor som de svarta snörskorna i min förra post, så jag tittade in på deras hemsida. Och se! inte nog med att de hade det; de fanns i vanligt svart, i lack och i grått! Och de går dessutom på rean nu. Det gör en hel del annat snyggt också, nu gäller det bara att det finns i butikerna och i ens egen storlek.
Bilder från Vagabonds hemsida förstås
/Eva, som snart ska ut på rean; jag ska rätta några tentor först.Suktar efter skor
Egentligen borde jag överhuvudtaget inte titta på hemsidor med skor, eller för den delen besöka skoaffärer! Jag älskar skor, men på grund av min reumatism kan jag långa perioder bara ha väldigt förnuftiga skor för specialgjutna ilägg. De är inte fula, men inte så roliga och framför allt såpass dyra att man inte kan köpa så många som man skulle vilja ha.
Men vanliga, icke-anpassade, skor får mig att känna mig frisk, inte rent fysiskt, eftersom jag får ont i fötterna; fast det har jag ju jämt, utan för att jag faktiskt kan ha på mig vanliga skor. Och de här hade jag gärna haft: De röda för att jag tycker att de är oemotståndligt sexiga, de petrolbl/gröna, för att de passar så många av mina kläder och snörskorna med kilklack för att de är både trendiga och verkar vara någorlunda bekväma.
Allt från Office i England.
/Eva, som nog inte ska köpa några skor alls, om jag inte hittar några bra på Bekväma Skor imorgon.
Men vanliga, icke-anpassade, skor får mig att känna mig frisk, inte rent fysiskt, eftersom jag får ont i fötterna; fast det har jag ju jämt, utan för att jag faktiskt kan ha på mig vanliga skor. Och de här hade jag gärna haft: De röda för att jag tycker att de är oemotståndligt sexiga, de petrolbl/gröna, för att de passar så många av mina kläder och snörskorna med kilklack för att de är både trendiga och verkar vara någorlunda bekväma.
/Eva, som nog inte ska köpa några skor alls, om jag inte hittar några bra på Bekväma Skor imorgon.
Mellandagsrea imorgon
För mig blir det mellandagsrea imorgon. Mannen jobbar nämligen 12 timmar idag och endast garanterat, certifierat vansinniga människor drar med sig en treåring i barnvagn och går själv på mellandagsrean.
Planen ser ut så här:
1. Bekväma skor. Inte för att jag vet om de har någon speciell mellandagsrea, men det är troligt och deras reor brukar vara bra. Ligger lite opraktiskt till vid Svingeln, men det får man ta.
2. Kungsgatan med Gina och DinSko. Inte för att det är speciellt spännande, men jag brukar alltid hitta något jag gillar där och något av det kan ju vara på rea. Därtill Lindex; för att kolla in och prova den blommiga tunikan jag skrev om häromdagen. De här affärerna finns förstås på andra ställen också, men jag inbillar mig att det är lite lättare än i Nordstan.
3. Arkaden - snabbkoll på Topshop och Zara, har dock inga stora förhoppningar - Zaras utbud var tråkigt i fredags och Topshop har aldrig något i min storlek.
4. Ryys- H&M Nordstan. För de har trendsortimentet.
5. Glitter: för att se om de har kvar några blå julkuleörhängen, såna som Ingela har.
Eller så bryter jag ihop efter första stället och inser att jag i alla fall har för mycket kläder och för lite pengar och åker hem och umgås med maken.
/Eva
Planen ser ut så här:
1. Bekväma skor. Inte för att jag vet om de har någon speciell mellandagsrea, men det är troligt och deras reor brukar vara bra. Ligger lite opraktiskt till vid Svingeln, men det får man ta.
2. Kungsgatan med Gina och DinSko. Inte för att det är speciellt spännande, men jag brukar alltid hitta något jag gillar där och något av det kan ju vara på rea. Därtill Lindex; för att kolla in och prova den blommiga tunikan jag skrev om häromdagen. De här affärerna finns förstås på andra ställen också, men jag inbillar mig att det är lite lättare än i Nordstan.
3. Arkaden - snabbkoll på Topshop och Zara, har dock inga stora förhoppningar - Zaras utbud var tråkigt i fredags och Topshop har aldrig något i min storlek.
4. Ryys- H&M Nordstan. För de har trendsortimentet.
5. Glitter: för att se om de har kvar några blå julkuleörhängen, såna som Ingela har.
Eller så bryter jag ihop efter första stället och inser att jag i alla fall har för mycket kläder och för lite pengar och åker hem och umgås med maken.
/Eva
Snedknäppt
Det var den här tröjan från Koola Anna som jag hittade för 350 kronor dagen före julafton och köpte till yngre Dotter. Den är fin, men hon är inte säker på om hon ska behålla den. Anledning? Dragkedjan sitter som synes på sidan. Tjejen på bilden kanske kan dra ned sin dragkedja en ganska bra bit, men det kan inte Dotter med större byst, då trillar ett bröst helt enkelt ut ganska påtagligt. Helt öppen fungerar inte heller, då hänger det breda framstycket konstigt. Alltså kan man bara ha den så här, ordentligt stängd. Begränsar användningen. Men det finns som sagt nog inget annat dotter vill ha på Denim for Girls. Å andra sidan, har man ganska många huvtröjor så kanske man kan äga en som man måste ha knäppt. Någon synpunkt?
Annaa/
Annaa/ Annandagssmulor
Tihi, här kommer faktiskt en annandagsbild på mig. Med lite julenteriör samtidigt. Tröjan är ett av Primarkfynden från Derry. Kostade 4 pund och håller väl formen fram till första tvätten. Jeans H&M, linne Cheap Monday, alla smulorna från den just avslutade enkla måltiden bestående av vitt bröd och tzasiki.
Annaa/
Annaa/
I valet och kvalet
I väntan på att jag ska kunna bestämma mig för hur min rosa nyårsklänning ska se ut tänkte jag börja med min grå klänning inspirerad av Phillip Lims höst/vinterkollektion. Frågan är bara vilken jag ska välja:
Bilder från www.style.com
Jag har svårt att bestämma mig för vilken som är snyggast. Den til vänster är möjligen lite lättare, eftersom den inte har hällor, men har å andra sidan någon slags veck i vid urringningen. Båda har fickor i sidan, något som inte är min bästa gren, men man måste ju öva sig. På den högra gillar jag att den är skuren på skrå och att ärmarna går i ett med kroppen.
Jag skulle förstås också kunna fixa litegrann med fodret i min grå, rutiga kjol, det är alldeles för snävt. Eller leka med min minsta, som kräver det nu.
/Eva
Bilder från www.style.com
Jag har svårt att bestämma mig för vilken som är snyggast. Den til vänster är möjligen lite lättare, eftersom den inte har hällor, men har å andra sidan någon slags veck i vid urringningen. Båda har fickor i sidan, något som inte är min bästa gren, men man måste ju öva sig. På den högra gillar jag att den är skuren på skrå och att ärmarna går i ett med kroppen.
Jag skulle förstås också kunna fixa litegrann med fodret i min grå, rutiga kjol, det är alldeles för snävt. Eller leka med min minsta, som kräver det nu.
/Eva
Nyårsklänning
Jag ska för första gången på över ett decennium fira nyår någon annanstans än hemma. Det är ingen stor grej, faktum är att det bara är en flyttning av platsen för det nyårsfirande vi haft i över fem år: jag och min familj, Blåva Anna med pojkvän, och eventuellt vår vän Björn äter middag ihop och skålar in nyåret och tittar på fyrverkerierna från gården.
Men det faktum att det inte är hemma hos mig och att det eventuellt blir en eller ett par andra gäster flyttar det raskt från kategorin "hemmakväll" till kategorin "fest", och därmed har jag en ursäkt för att klä upp mig. Kanske till och med för att sy något nytt.
Ändå sen jag såg klänningarna från Sara Berman i DonnaSandras blogg har jag funderat på att göra något inspirerat av dem: jag gillar livet på den nedre och kjolen på den övre. Från början funderade jag på att göra något sådant i det neongula hundtandsmönstrade tyget jag köpte i Borås, men sen kom jag på att jag faktiskt hade ett tunt tyg som var randigt i neonrosa och svart. Gårdagens surfande på Betsey Johnsons sajt gav också en del inspiration.
Frågan är bara vilka element jag ska plocka upp. Jag gillar som sagt kjolen på Sara Bermanklänningen till höger, men jag gillar den på Betsey Johnson-klänningen också. Den gillar jag däremot inte livet något vidare på, tunna axelband är inte bekvämt och inte snyggt på mig. Utan där tycker jag att den andra Sara Berman-klänningen är bäst och något sådant ska ju inte vara alltför svårt att få till. Frågan är om jag ska göra mittpartiet i svart sammet, jag har ungefär 4 meter sådan hemma.
Slutligen gillar jag hur kjolen sitter fast med en veckad kant på klänningen från Betsey Johnson, och de svarta sammetsbanden. Fast jag hade också kunnat tänka mig en lite ballongig kjol som på Chanels pre-fall visning. Då kan man ha veckat istället för rynkat där ner om man vill.
Åsikter mottages tacksamt.
Jag hade egentligen tänkt spara det rosa tyget till något sånt här, som jag tror hade blivit förtjusande förfärligt i det tyget, över huvud taget finns det mycket förtjusande förfärligt i 1860-70-talets mode, men jag har ju faktiskt mycket mer glädje av en nutida festklänning.
Möjligen är det lite överambitiöst att försöka få den färdig till nyår, men man kan ju alltid börja - vi har åtminstone en disputationsfest på jobbet i vår som jag kan ha den på om den inte skulle bli färdig till nyår.
/Eva
Annandagsrea
Nä, jag ska inte gå på rea imorgon. Utom en sväng till Åhléns för att kolla in vilka plagg de hängt ut så här i början av rean. Det gäller att ha is i magen och vänta. Nolita-tunikan tänker jag inte köpa till 30 procent heller.
Jag antar att flera butiker väntar med rean ett tag. Weekday brukar inte starta förrän efter nyår. Men det kanske är skillnad nu när de har butiker även inne i gallerior. Gäller alltså att ta en koll på vilka butiker som alls rear. Men jag väntar gärna ett par extra dagar med Weekday, eftersom de rear allt brukar det finnas kvar en hel del.
Och så förstås komma ihåg det viktigaste; inte rusa runt i butiker där man inte vanligen brukar hitta något alls. Jag menar, jag har inte ens reflekterat över att köpa ett enda plagg på Lindex i höst, så varför skulle jag plötsligt hitta något nu? Kanske möjligtvis kan något komma i en ny dager till slutrean, 70 procent, tag tre betala för två eller så. Men jag har alltid svårt att hitta det där tredje plagget.
Puh, jag ser redan fram emot pilsnern med Magnus framåt kvällningen!
Annaa/
Jag antar att flera butiker väntar med rean ett tag. Weekday brukar inte starta förrän efter nyår. Men det kanske är skillnad nu när de har butiker även inne i gallerior. Gäller alltså att ta en koll på vilka butiker som alls rear. Men jag väntar gärna ett par extra dagar med Weekday, eftersom de rear allt brukar det finnas kvar en hel del.
Och så förstås komma ihåg det viktigaste; inte rusa runt i butiker där man inte vanligen brukar hitta något alls. Jag menar, jag har inte ens reflekterat över att köpa ett enda plagg på Lindex i höst, så varför skulle jag plötsligt hitta något nu? Kanske möjligtvis kan något komma i en ny dager till slutrean, 70 procent, tag tre betala för två eller så. Men jag har alltid svårt att hitta det där tredje plagget.
Puh, jag ser redan fram emot pilsnern med Magnus framåt kvällningen!
Annaa/
Passa på!
Alla som behöver ett par varma, vattentäta kängor borde i alla fall ta sig en titt på dessa Gore-texkängor från Legero nu när de reas på have2have.se:
De här, som jag har själv, är superlätta, bekväma, och dessutom riktigt snygga, tycker jag själv förstås. Dessutom sys de i Europa, vilket betyder någorlunda arbetsförhållanden och man kan använda dem med egna ortopediska ilägg.
De kostar nu 750 kronor; det finns också andra modeller.
/Eva
De här, som jag har själv, är superlätta, bekväma, och dessutom riktigt snygga, tycker jag själv förstås. Dessutom sys de i Europa, vilket betyder någorlunda arbetsförhållanden och man kan använda dem med egna ortopediska ilägg.
De kostar nu 750 kronor; det finns också andra modeller.
/Eva
Hutlösa priser
Ta en titt på blusen nedan. Den är från Betsey Johnson, en rätt känd amerikansk designer som bland annat är populär bland det yngre gardet av skådespelerskor. Visst är den söt, men rätt vanlig och dessutom i polyester. Ändå kostar den 185 dollar, dvs ungefär 1300 spänn!
Är det någon mer än jag som tycker att det är hutlöst? För det priset kan man väl i alla fall begära siden?
Betsey johnson hyllas på rätt många svenska modebloggar; jag vet inte riktigt varför. Hennes klänningar, som är det som lyfts fram är rätt ordinära skapelser; söta och "prom-aktiga", men inte något utöver det vanliga. Och det är i sig kanske lite märkligt, eftersom Betsey själv verkar vara en rätt cool kvinna (fast inte som Vivienne förstås).
/Eva
Är det någon mer än jag som tycker att det är hutlöst? För det priset kan man väl i alla fall begära siden?
Betsey johnson hyllas på rätt många svenska modebloggar; jag vet inte riktigt varför. Hennes klänningar, som är det som lyfts fram är rätt ordinära skapelser; söta och "prom-aktiga", men inte något utöver det vanliga. Och det är i sig kanske lite märkligt, eftersom Betsey själv verkar vara en rätt cool kvinna (fast inte som Vivienne förstås).
/Eva
Antracit
Antracit är en bergart med hög kolhalt. Det används också som benämning på en mörkt grå färg och stavas alltså med c. Det är stavning jag inte sett på någon butiks hemsida ännu. Den vanligaste stavningen är med z: "antrazit", den hittar du bland annat på minni.se, butiken där jag och Annaa ska köpa coola skor. De garderar sig dock med att även använda stavningen "antrasit" på andra ställen. Det är den näst vanligaste stavningen som även den återfinns på många sidor. Nu i kväll hittade jag ännu en variant, på Lindex hemsida: nämligen "anthrasite".
Ingen av dessa felstavningar beror, som i fallet "cashmere", på att man tagit över en engelsk stavning utan att överhuvudtaget tänka, på engelska heter det nämligen "anthracite".
Jag förundras ibland över att folk som jobbar på reklambyråer fick gå ut skolan med (förmodat) godkänt i svenska. Och även om de inte kan stava så finns det ju ordböcker, till och med på nätet.
/Eva
Ingen av dessa felstavningar beror, som i fallet "cashmere", på att man tagit över en engelsk stavning utan att överhuvudtaget tänka, på engelska heter det nämligen "anthracite".
Jag förundras ibland över att folk som jobbar på reklambyråer fick gå ut skolan med (förmodat) godkänt i svenska. Och även om de inte kan stava så finns det ju ordböcker, till och med på nätet.
/Eva
Lackleggings?
Jag har blivit mer och mer sugen på ett par leggings i något glansigt material; helst lack. Gina har ett par som är rätt okej, även om jag hade föredragit mer riktig lackkänsla. Men nu kommer frågan: hur patetisk ser man ut i sådana? Lackleggingsen var ju som hetast i början på hösten och jag är rädd att man gör ett riktigt tantigt intryck om man hakar på något nu sådär när alla andra förmodligen hunnit tröttna på det. Det tar kanske lite längre tid för mig att vänja mig vid kläder nu när jag blivit äldre? Fast jag tror att det var likadant när jag var tjugo, utom att jag struntade i mode då.
Vad tror ni? Har man sett lackkleggingsen så mycket att man tröttnat på dem? Blir det tantigt? Och om det blir det, ska jag bara skita i det och köpa ett par i alla fall? (under förutsättning att de passar och ser bra ut på)
/Eva
Vad tror ni? Har man sett lackkleggingsen så mycket att man tröttnat på dem? Blir det tantigt? Och om det blir det, ska jag bara skita i det och köpa ett par i alla fall? (under förutsättning att de passar och ser bra ut på)
/Eva
Ekotoppar på rea
H&M på nätet rear just nu två av sina fina toppar i ekologiskt odlad bomull.
Bilder från shop.hm.com/se
Den vänstra kostar 124 kronor och finns i mörk mullvad, som de kallar färgen på bilden, och illrosa; storlek XS-L. Den högra kostar 74,50 ochfinns i mörk mullvad till och med storlek S, gråmelerad upp till och med M och illrosa i alla storlekar.
/Eva
Bilder från shop.hm.com/se
Den vänstra kostar 124 kronor och finns i mörk mullvad, som de kallar färgen på bilden, och illrosa; storlek XS-L. Den högra kostar 74,50 ochfinns i mörk mullvad till och med storlek S, gråmelerad upp till och med M och illrosa i alla storlekar.
/Eva
Mera mjuka paket
Det finns en föreställning om att ingen vill ha mjuka paket. Jag kommer till och med ihåg att när jag var liten så räknades mjuka paket som en slags utfyllnad; ett julklapparnas B-lag. Inte så att jag nödvändigtvis tyckte så, men det var det man förväntades tycka.
Jag undrar om det är en kvarleva från den tiden när folk inte hade så mycket pengar och de flesta, om inte alla, julklapparna var tvungna att vara något praktiskt. Då var de hårda klapparna något speciellt, en leksak eller en bok, medan man inte blev lika glad för en ny stickad tröja.
Men vi lever nu i ett överflödssamhälle där man köper "hårda klappar" flera gånger om året; dessutom finns det ett mer spritt intresse för kläder och mode så jag tror faktiskt det är dags att pensionera myten om att mjuka klappar inte skulle vara lika bra. Mina stora barn verkade minst lika glada för sin överdragskläder som de fick av mormor (inköpta på ÖoB) som för sitt Nintendospel/sina animeböcker.
Vi fick förresten mjuka paket allihop. Jag och barnen fick likadana nattlinnen och de fick som sagt överdragskläder och även glittriga toppar, Maja fick en ny overall och en glittrig kofta och min man en IFK-tröja till.
/Eva
Mjuka paket
Min kamera är åt helvete. Hade tänkt vi skulle föreviga en del julkläder men det blev bara suddigt.
Så här blev det till slut i alla fall; dotter yngre i kjol och blus i blank viscose från 70-talet, Baboo tror jag affären/märket hette, vid kjol och blus ärvda av min kompis Lena, brett lackskärp i midjan fyndat från Miss Selfridges i Dublin, skotskrutiga strumpor från Lindex till.
Dotter äldre i smala blå jeans och karmosinröd tunika från Zara i Milano (sortimentet tycks variera, finns inte här).
Son i Cheap Monday jeans, randig tröja från H&M
Jag i svarta H&M jeans, min eviga Unitéklänning och en lång holkärmad Chloétröja utanpå.
Alla barn blev så nöjda över sina mjuka paket, trosor, strumpor och kalsonger. Båda flickorna gick till sängs i sovkläder från Primarks och pojken sorterade ned sju par strumpor från M&S i lådan. Lustigt, här är det svårt att få tag på snygga och bra strumpor i storlek över 45, engelsmännen är i genomsnitt kortare och borde inte ha större fötter, men där är det aldrig några problem.
Jag gick en usb-gran som jag önskat mig och en klocka. Det är keruber på både armband och urtavla. Kan Evis mamma få kläder från Kapp Ahls barnavdelning kan jag få en barnklocka från Guldfynd.
Ja, alla fick dessutom fotbollsalmanackor. Dessutom har flickorna fått flygbiljetter och pojken en dator så det är inte alltför synd om dem för alla mjuka paket!
Annaa/
Så här blev det till slut i alla fall; dotter yngre i kjol och blus i blank viscose från 70-talet, Baboo tror jag affären/märket hette, vid kjol och blus ärvda av min kompis Lena, brett lackskärp i midjan fyndat från Miss Selfridges i Dublin, skotskrutiga strumpor från Lindex till.
Dotter äldre i smala blå jeans och karmosinröd tunika från Zara i Milano (sortimentet tycks variera, finns inte här).
Son i Cheap Monday jeans, randig tröja från H&M
Jag i svarta H&M jeans, min eviga Unitéklänning och en lång holkärmad Chloétröja utanpå.
Alla barn blev så nöjda över sina mjuka paket, trosor, strumpor och kalsonger. Båda flickorna gick till sängs i sovkläder från Primarks och pojken sorterade ned sju par strumpor från M&S i lådan. Lustigt, här är det svårt att få tag på snygga och bra strumpor i storlek över 45, engelsmännen är i genomsnitt kortare och borde inte ha större fötter, men där är det aldrig några problem.
Jag gick en usb-gran som jag önskat mig och en klocka. Det är keruber på både armband och urtavla. Kan Evis mamma få kläder från Kapp Ahls barnavdelning kan jag få en barnklocka från Guldfynd.
Ja, alla fick dessutom fotbollsalmanackor. Dessutom har flickorna fått flygbiljetter och pojken en dator så det är inte alltför synd om dem för alla mjuka paket!
Annaa/
Kvällens fnitter
Och det har inget med de två minimala glas whisky som har konsumerats att göra. Föreställ er hur den här klänningen från Stella McCartney skulle se ut på någon med lite större byst än den genomsnittliga visningsmodellen!
Med fickorna rätt på brösten.
/Eva
Med fickorna rätt på brösten.
/Eva
Ett slags tema
Vi kan konstatera att vi har någon slags tema på familjens julklädsel i år: Både tvillingarna, minstan och min mamma (60 år gammal) har på sig kläder från Kappahls barnavdelning. Min mamma har storlek 36, men är bara 162 cm lång och köper ofta kläder på barnavdelningen. Hon konstaterade, som Annaa skrivit om tidigare här i bloggen, att det som fanns på dam var "för jäkla fult", med stora, hemska mönster.
Det är ju en lösning om man är liten och nätt, men det hade ju varit trevligt om de gjort något snyggt även i damkollektionen.
Mamma i toppen storlek 170 cl.
/Eva
Det är ju en lösning om man är liten och nätt, men det hade ju varit trevligt om de gjort något snyggt även i damkollektionen.
Mamma i toppen storlek 170 cl.
/Eva
Julaftonsklädsel
Det blev trots allt en bild på min julaftonsklädsel; tillfälligtvis utan förkläde, eftersom maten var färdig och vi skulle äta. Nu väntar jag ivrigt på Annaas.
/Eva
Halsband: Glitter
Klänning: Cubus
Långa bomullsstrumpor: SuperBasics från SockDreams
Klänning: Cubus
Långa bomullsstrumpor: SuperBasics från SockDreams
/Eva
Fläckarna gick inte bort
Jag testade både med diskmedel (efter tips från Blåva Anna) och Tabort innan jag tvättade den fina, nya gröna tunikan från Gina, men alla flottfläckarna var kvar efteråt.
Det gör mig faktiskt lite deppig; jag hade inte hunnit använda den utanför hemmet än och den var så söt. Den finns kvar på affären, men det känns inte lika kul att köpa en ny, så jag vet inte.
/Eva
Det gör mig faktiskt lite deppig; jag hade inte hunnit använda den utanför hemmet än och den var så söt. Den finns kvar på affären, men det känns inte lika kul att köpa en ny, så jag vet inte.
/Eva
Kroppsformstypologi
Vi känner väl alla till timglasformen, päronformen, äppelformen etc och har konstaterat att vi stämmer in på en del av beskrivningen, men inte allt. Nå, Trinny och Susannah från "What not to wear" har skapat några nya klassifikationer och ger dessutom råd om hur varje typ ska klä sig. Är du en kägla, en vas, en slickepinne eller kanske en tegelsten? Eller någon av de gamla vanliga? Kolla här!
Jag tycker kanske inte direkt att det blev lättare med deras typologi, men kanske kan det hjälpa någon annan. Och jag tror absolut inte att det är ett krav att man ska vara kobent för att man ska vara en tegelsten.
/Eva
Jag tycker kanske inte direkt att det blev lättare med deras typologi, men kanske kan det hjälpa någon annan. Och jag tror absolut inte att det är ett krav att man ska vara kobent för att man ska vara en tegelsten.
/Eva
Hur du tar på dig en korsett
Med anledning av mitt tidigare inlägg om illasittande korsetter, och eftersom jag hittade den här på Youtube kan vi nu bjuda på en riktigt bra instruktionsvideo till hur man tar på sig en korsett. En riktig, med skenor och med planschett fram alltså.
Jag tycker den är både bra och på sitt sätt underhållande. Det är något med hur den liknar en gammal instruktionsfilm som gör att den aldrig blir porrig och ganska rolig.
/Eva
Jag tycker den är både bra och på sitt sätt underhållande. Det är något med hur den liknar en gammal instruktionsfilm som gör att den aldrig blir porrig och ganska rolig.
/Eva
Snygga toppar och en klänning
Eftersom det är jul ska jag bara skriva positiva, snälla inlägg idag. Här är två snygga toppar och en klänning som går på rea hos ASOS just nu. Jag har aldrig beställt från Asos, men alla som gör det säger att det är enkelt och att frakten är helt okej.
Det kan vara värt att gå igenom deras reasidor om man är på jakt efter något speciellt. Det tar dock sin tid, det är typ 20 sidor med bara klänningar.
/Eva, som snart ska ge sig i kast med köttbullarna
Det kan vara värt att gå igenom deras reasidor om man är på jakt efter något speciellt. Det tar dock sin tid, det är typ 20 sidor med bara klänningar.
/Eva, som snart ska ge sig i kast med köttbullarna
God JUL!
Nu är jag fantasilös och kör samma bild i båda bloggarna. Men den där som är surrad vid granen är alltså jag. Med köttbullspannan krampaktigt i handen. Den fåniga frisyren kan förklaras med att vi aldrig ses, tecknaren och jag. Jag hade sån där frisyr när han började teckna mig på 80-talet! Sen dess har vi jobbat ihop 10 - 20 gånger om året. Visst kunde jag ha krävt att få byta frisyr men det kanske skulle vara svekfullt mot trogna läsare.
Annaa/
Teckning: Lars R Melander
Annaa/
Teckning: Lars R Melander
Hur en korsett INTE ska sitta
Istället för att gå och lägga mig efter provsmakningen av skinkan sitter jag och kollar in rean på www.asos.com (inte speciellt mycket jag skulle vilja ha, ens om jag hade en massa pengar över) och hittade då detta riktiga stolpskott till exempel på hur en korsett/bustier inte ska sitta:
Bild www.asos.com
Notera hur hennes bröst är mycket bredare än kuporna, de sitter alltså bara på den yttersta delen av hennes bröst och man anar att så fort hon rör sig kommer alltihop att ramla ur. Korsetten är också såpass lös i strukturen att hon troiligen egentligen skulle behöva ha en bh under eftersom den inte ger något stöd; i en riktig korsett ska brösten inte hoppa ur ens om du skuttar omkring. Fast den kostar i alla fall bara 12 pund nu på rean.
/Eva
Bild www.asos.com
Notera hur hennes bröst är mycket bredare än kuporna, de sitter alltså bara på den yttersta delen av hennes bröst och man anar att så fort hon rör sig kommer alltihop att ramla ur. Korsetten är också såpass lös i strukturen att hon troiligen egentligen skulle behöva ha en bh under eftersom den inte ger något stöd; i en riktig korsett ska brösten inte hoppa ur ens om du skuttar omkring. Fast den kostar i alla fall bara 12 pund nu på rean.
/Eva
Julhänge
Dotter yngre har börjat fundera på julutstyrseln. Kan det här kanske vara något för t ex Evis att ta efter?
Annaa/
Annaa/
VARFÖR har jag inte storlek 38?
Eller varför såg jag inte denna förut, när den fanns kvar i större storlekar????
Det var förstås Maritha, som genom sin kommentar ledde in mig i det träsk som Ellos mellandagsrea utgör; jag har nu beställt likadana röda skor som du. Men den här vill jag ju ha också! Jag älskar sidopanelerna på skrå och mönsterpassningen på kuporna. Jag försöker trösta mig med att korsetter och liknande nästan måste provas in individuellt om de ska passa, men för 149 kronor hade jag varit beredd att chansa. Även om jag kan sy korsetter själv så är det rätt mycket jobb och det hade varit käckt att bara kunna köpa en.
/Eva
Det var förstås Maritha, som genom sin kommentar ledde in mig i det träsk som Ellos mellandagsrea utgör; jag har nu beställt likadana röda skor som du. Men den här vill jag ju ha också! Jag älskar sidopanelerna på skrå och mönsterpassningen på kuporna. Jag försöker trösta mig med att korsetter och liknande nästan måste provas in individuellt om de ska passa, men för 149 kronor hade jag varit beredd att chansa. Även om jag kan sy korsetter själv så är det rätt mycket jobb och det hade varit käckt att bara kunna köpa en.
/Eva
Morschock
-Nä nu går jag, din mamma kommer där borta, jag tycker det är så jobbigt att träffa kompisars morsor!
Sa vännen Caje en gång för många år sedan. Låt oss säga att det var 1979. Då var min mamma 62 år. Alltså var Caje 57. Och jag 28. Men det är inte åldern det hänger på utan själva morseriet. Evis mamma är typ 5 år äldre än mig. Jag tror vi fick kontakt första gången ordentligt på disputationen förra året.
I alla fall skulle jag träffa kompisen J:s mamma igår. J är 45 och jag visste att modern är typ 17 år äldre. Sen visste jag inget mer. Utom att hon är från Luleå. En av mina svärmödrar var från Luelå. Jag vet hur dom ser ut. Korta, fyrkantiga i diskreta crimplenetantklänningar.
Chock. Mamma J var smal som en vidja. Snäva jeans, smakfull tröja som luktade dyrt och så en sjal liksom draperad över axeln och fäst med en brosch. Jag har aldrig lyckats med just det. Eller förstått vitsen, utom att det är något som markerar en särskild sorts stilkänsla. Omsorgsfullt slingad välklippt rak pagefrisyr. Lika omsorgsfull som diskret make up. Konverserade om sitt senaste besök på NK. J fnittrade just åt det. Att jag försökte matcha.
Jag kände en omedelbar lust att supa ned mig lite. Vi gjorde det också, J och jag. Jag gick på fel t-bana på hemvägen.
Micke, om du läser det här; var snäll och förbered mig innan om jag ska träffa din mamma!
Annaa/
Ett nyttigt besök i klädkammaren
Just som jag suttit och tittat lite längtansfullt på en rutig klänning på Bon à Partes rea hade jag anledning att gå in i vår klädkammare. Det var väldigt nyttigt. Där inne är det nämligen knökfullt och helt plötsligt känner jag att jag aldrig mer vill köpa ett endaste plagg. Inte förrän minst hälften är bortrensat.
Det är nu inte tillrådligt att göra en sådan utrensning, då klädkammaren inte innehåller bara mina kläder utan naturligvis fem personers kläder. Dessutom är meraprten mina och min familjs historiska dräkter och de representerar lite för mycket arbete och pengar för att jag ska göra mig av med dem bara för att få garderobsutrymme. Vi behöver dem ju också när vi går på olika historiska evenemang. (De kan inte flytta ut i förrådet, för det är redan fullt med andra grejer, som vårt jättetält, kistor mm och alla kläder mina barn vuxit ur.)
Men om en överfull klädkammare, även om den inte är full med bara mina kläder, kan avskräcka från överdriven konsumtion är det väl vackert så.
/Eva
Det är nu inte tillrådligt att göra en sådan utrensning, då klädkammaren inte innehåller bara mina kläder utan naturligvis fem personers kläder. Dessutom är meraprten mina och min familjs historiska dräkter och de representerar lite för mycket arbete och pengar för att jag ska göra mig av med dem bara för att få garderobsutrymme. Vi behöver dem ju också när vi går på olika historiska evenemang. (De kan inte flytta ut i förrådet, för det är redan fullt med andra grejer, som vårt jättetält, kistor mm och alla kläder mina barn vuxit ur.)
Men om en överfull klädkammare, även om den inte är full med bara mina kläder, kan avskräcka från överdriven konsumtion är det väl vackert så.
/Eva
Julklänning 2
Julaftonsklänning eller inte, det är alltså frågan. Själv skulle jag känna mig väldigt dum och frusen om jag satte mig till bords i vårt kalla kök och åt julmat i något litet rött blankt fodral med tunna axelband.
Men jag skulle faktiskt vilja ha tillbaka min gamla röda hemsydda klänning i Marimekkotyg! Mörkröd botten enkelt blommönster i grått och grönt. Jag fick tyget i julklapp den första julen jag vägrade fira jul med familjen, 1975 tror jag, och den hängde med många jular. Och andra tillfällen också förstås.
Året innan hade jag sytt en lång kjol av mörkgrön provencalsk bomull med klassiskt mönster i rött att ha till julfester och julafton. Hade en mörkröd tröja från Blommor&Bin till. Min svåger sa att jag såg ut som ett strekt från sidan i den klädseln. Jag gick upp på vågen för att kolla hur det var med den saken och konstaterade att jag snarare gått upp i vikt från ca 56 till 59. Jaha, tänkte jag, skit samma, det sticker ju inte ut en massa magfläsk i alla fall! Sen tittade jag efter en gång till och insåg att vågen stod på 49. Jag hade gått ned 7 kilo utan att märka det! Jag tror det säger en hel del om både tiden och mig själv. Inte fan höll man i de kretsar jag umgick på och snackade mått och vikt och storlekar. Inte var det så jäkla noga om jeansen satt helt perfekt. Men jag köpte faktiskt några jeans i rätt storlek följande vår. 28. Idag låter det obegripligt att någon som var 165 cm och vägde 49 kilo och dessutom hade rätt smala höfter hade den storleken, men jag tror faktiskt jeansstorlekarna var annorlunda då.
Mina flickor hade förr mycket idéer om julkläder när de var små. Äldsta, som är den minst modeintresserade, hade länge en julkjol sydd av ett gardintyg från Åhléns, blått med tomtar och snöflingor. Omkring 5-6 var hon när hon fick den. Hennes lillasyster brukade se till att ha något rött. Med henne vet man aldrig, hon kan plötsligt komma ut ur sitt rum i de mest oväntade munderingar. Om vi har kvar vår blogg i påsk ska jag visa en några år gammal påskotufit.
Själv ska jag fundera över om kanske reaklänningen (35 kronor) från Weekday kan kompletteras med något jullikt imorgon!
Annaa/
Men jag skulle faktiskt vilja ha tillbaka min gamla röda hemsydda klänning i Marimekkotyg! Mörkröd botten enkelt blommönster i grått och grönt. Jag fick tyget i julklapp den första julen jag vägrade fira jul med familjen, 1975 tror jag, och den hängde med många jular. Och andra tillfällen också förstås.
Året innan hade jag sytt en lång kjol av mörkgrön provencalsk bomull med klassiskt mönster i rött att ha till julfester och julafton. Hade en mörkröd tröja från Blommor&Bin till. Min svåger sa att jag såg ut som ett strekt från sidan i den klädseln. Jag gick upp på vågen för att kolla hur det var med den saken och konstaterade att jag snarare gått upp i vikt från ca 56 till 59. Jaha, tänkte jag, skit samma, det sticker ju inte ut en massa magfläsk i alla fall! Sen tittade jag efter en gång till och insåg att vågen stod på 49. Jag hade gått ned 7 kilo utan att märka det! Jag tror det säger en hel del om både tiden och mig själv. Inte fan höll man i de kretsar jag umgick på och snackade mått och vikt och storlekar. Inte var det så jäkla noga om jeansen satt helt perfekt. Men jag köpte faktiskt några jeans i rätt storlek följande vår. 28. Idag låter det obegripligt att någon som var 165 cm och vägde 49 kilo och dessutom hade rätt smala höfter hade den storleken, men jag tror faktiskt jeansstorlekarna var annorlunda då.
Mina flickor hade förr mycket idéer om julkläder när de var små. Äldsta, som är den minst modeintresserade, hade länge en julkjol sydd av ett gardintyg från Åhléns, blått med tomtar och snöflingor. Omkring 5-6 var hon när hon fick den. Hennes lillasyster brukade se till att ha något rött. Med henne vet man aldrig, hon kan plötsligt komma ut ur sitt rum i de mest oväntade munderingar. Om vi har kvar vår blogg i påsk ska jag visa en några år gammal påskotufit.
Själv ska jag fundera över om kanske reaklänningen (35 kronor) från Weekday kan kompletteras med något jullikt imorgon!
Annaa/
20-årsjubileum
Min vän Inger påminde mig i förrgår om att det i år var 20 år sedan jag köpte mitt första par skotskrutiga strumpbyxor. I London, dit vi åkte för att fira att vi slutat gymnasiet. Så nu är det 20-årsjubileum för ett av de verkliga basplaggen i min garderob. De har inte alltid gått att få tag i, då har man fått vara mycket försiktig med de man har, bara handtvätt och så.
/Eva
/Eva
Snygga klänningar hos La Redoute
Båda dessa klänningar, som är på rea hos LaRedoute just nu, skulle jag kunna tänka mig.
Jag gillar hur de leker med kritstrecksränderna på den vänstra och dne högra är helt enkelt klassiskt 60-talssnygg. Fast den är helt i polyester, vilket talar emot den.
/Eva
Jag gillar hur de leker med kritstrecksränderna på den vänstra och dne högra är helt enkelt klassiskt 60-talssnygg. Fast den är helt i polyester, vilket talar emot den.
/Eva
Med såna vänner...
Det här kan faktiskt vara det mossigaste jag läst på mycket, mycket länge. I ett angrepp på modeindustrin försöker Herman Lindqvist hävda att han kämpar för kvinnors rätt, men i själva verket visar han upp en stenåldersmentalitet som går ut på att kvinnors enda funktion är att vara vackra och tillgängliga för heterosexuella män.
Man kan, och bör, kritisera det skönhetsideal som kräver att modeller ska vara medicinskt sett underviktiga och se ut som prepubertala flickor; men när utgångspunkten är vad män finner sexigt så är det lika förnedrande som det som Herman Lindqvist uppfattar som skändningen av kvinnan inom modevärlden.
Med sådana vänner behöver man inga fiender! Kan vi kanske göra klart en gång för alla; för Herman Lindqvist och hans gelikar:
* Vi är inte till bara för er sexuella tillfredsställelse!
* Vi är riktiga personer och individer som gör egna val!
* Och vi klär oss inte primärt för er skull!
/Eva, som för Hermans egen skull hoppas att hon aldrig stöter på honom.
PS. Glömde tillägga. Det där historiska sambandet mellan kjollängd och konjunkturer som han nämner är förstås inte vetenskapligt belagt utan är en populär teori från 60-70-talet som förs vidare av skribenter utan djupare kunskaper i mode. Den bygger på iakttagelser från 1920-talet till 1960- talet och företeelser som till exempel 70-talets stagflation och de senaste decenniernas pluralistiska mode där många olika längder på kjolar kan vara inne samtidigt ryms inte inom den. Eller det faktum att kvinnor idag oftast har långbyxor.
Man kan, och bör, kritisera det skönhetsideal som kräver att modeller ska vara medicinskt sett underviktiga och se ut som prepubertala flickor; men när utgångspunkten är vad män finner sexigt så är det lika förnedrande som det som Herman Lindqvist uppfattar som skändningen av kvinnan inom modevärlden.
Med sådana vänner behöver man inga fiender! Kan vi kanske göra klart en gång för alla; för Herman Lindqvist och hans gelikar:
* Vi är inte till bara för er sexuella tillfredsställelse!
* Vi är riktiga personer och individer som gör egna val!
* Och vi klär oss inte primärt för er skull!
/Eva, som för Hermans egen skull hoppas att hon aldrig stöter på honom.
PS. Glömde tillägga. Det där historiska sambandet mellan kjollängd och konjunkturer som han nämner är förstås inte vetenskapligt belagt utan är en populär teori från 60-70-talet som förs vidare av skribenter utan djupare kunskaper i mode. Den bygger på iakttagelser från 1920-talet till 1960- talet och företeelser som till exempel 70-talets stagflation och de senaste decenniernas pluralistiska mode där många olika längder på kjolar kan vara inne samtidigt ryms inte inom den. Eller det faktum att kvinnor idag oftast har långbyxor.
Inspirerat av Oscar de La Renta?
Nu var ju inte Oscar de La Renta den enda som visade klänningar med blommönster i nederkanten, som gradvis glesades ut, men visst finns det vissa likheter mellan hans klänning från pre-fall 08 och tunikan från Lindex?
Jag tycker det är riktigt fint och funderar allvarligt på att köpa den. Den skulle bli fin med en enfärgad kofta, färgglada täckande strumpbyxor och pumps.
Eller kanske leggings och Mary Janes.
/Eva
Jag tycker det är riktigt fint och funderar allvarligt på att köpa den. Den skulle bli fin med en enfärgad kofta, färgglada täckande strumpbyxor och pumps.
Eller kanske leggings och Mary Janes.
/Eva
Inga särskilda julkläder
Jag har, via studier av kvällstidningar och andra bloggar, kommit till insikt om att man förväntas klä upp sig alldeles särskilt på julafton. Jag minns i och för sig att vi hade finkläder på julafton när jag var barn och gick hem till min styvpappas föräldrahem, där hela släkten hade samlats. Men de senaste decennierna har jag mer eller mindre övergivit detta: vi firar jul hemma hos mig, med min mamma som enda gäst, och det viktigaste med en julaftonsklädsel är att den är bekväm när man kryper upp i soffan jättemätt efter att ha ätit julmat. Den ska också vara förhållandevis okänslig för fläckar, eftersom man som mor i huset tillbringar rätt stor del av julafton vid spisen.
Så alla förslag som involverar satin och paljetter går bort. Till nästa år kanske jag skulle sy något sånt här:
Fast med granar eller kottar eller något på fickorna i stället för tulpaner?
/Eva
Så alla förslag som involverar satin och paljetter går bort. Till nästa år kanske jag skulle sy något sånt här:
Fast med granar eller kottar eller något på fickorna i stället för tulpaner?
/Eva
Ni kan lika gärna skjuta mig nu!
Jag känner mig faktiskt dragen till den här koftan med golfrutor från Lindex. Så till den grad att jag funderar på att köpa den och hur snygg den skulle vara till min grå kjol. Men visst är det mer än bara tantvarning på en sån kofta?
Annaa, du som har en stenhård känsla för vad som är tantigt, vad är din dom?
Har jag i såna fall tagit steget från lite femtiotalsinspirerad till fullfjädrad tant?
/Eva
Annaa, du som har en stenhård känsla för vad som är tantigt, vad är din dom?
Har jag i såna fall tagit steget från lite femtiotalsinspirerad till fullfjädrad tant?
/Eva
Inte så aktuella klädtips
Aftonbladet tipsar idag om kläder för nyårsfesten. Tipsen är helt okej om än också rätt förutsägbara och kläderna som visas är oftast fina. Men inte så aktuella, vilket gör tipsen lite meningslösa då det ändå inte går att få tag i plaggen. Jag vet inte hur det är med alla kläderna, men tyllkjolen från Gina Tricot har inte funnits innne på över en månad.
Det var likadant i början av hösten då de hade ett reportage om hur man kunde inkorporera "höstens modefärg" lila i sin garderob och tipsade om ett par skor på DinSko som hade gått på rea hela sommaren, till slut för 50 kronor paret. När artikeln publicerades fanns förstås inga kvar. (fast jag har två par, ett par svarta och ett par lila).
Dåligt gjort jobb helt enkelt, plaggen bör ju finnas att köpa när man skriver om dem.
/Eva
Det var likadant i början av hösten då de hade ett reportage om hur man kunde inkorporera "höstens modefärg" lila i sin garderob och tipsade om ett par skor på DinSko som hade gått på rea hela sommaren, till slut för 50 kronor paret. När artikeln publicerades fanns förstås inga kvar. (fast jag har två par, ett par svarta och ett par lila).
Dåligt gjort jobb helt enkelt, plaggen bör ju finnas att köpa när man skriver om dem.
/Eva
Jag gillade Geri
I dessa dagar med Spice Girls återförening kan det kanske vara på plats att erkänna att jag faktiskt gillade Spice Girls. Ok, musikaliskt var de väl inte direkt min kopp te, även om flera av hitsen var kompetenta popdängor, men jag gillade själva fenomenet: en tjejgrupp som var rätt kaxiga och där varje medlem hade sin individuella stil.
Och bäst gillade jag förstås Geri; den mest frispråkiga och busigaste av dem. Hon hade coolast kläder och var dessutom kurvig. I England kallade pressen henne Pudge Spice (mulliga Spice) vilket fick henne att fräsa ifrån och påpeka att hon faktiskt hade storlek 10, vilket är mindre än den brittiska genomsnittskvinnan och att det därför var sjukt om hon beskrevs som för mullig. Sen bantade hon ner sig till ingenting och blonderade håret; men det är så här jag vill minnas Geri, Ginger Spice:
De nya bilderna visar en smalare, men i alla fall inte utmärglad Geri och det tycker jag är skönt. De nya, Cavallidesignade scenkläderna, är dock för lika varandra för min smak.
/Eva
PS. Filmen, Spice World, är långt ifrån så dålig som man skulle kunna tro. Den är inte bra men har ett visst underhållningsvärde.
Och bäst gillade jag förstås Geri; den mest frispråkiga och busigaste av dem. Hon hade coolast kläder och var dessutom kurvig. I England kallade pressen henne Pudge Spice (mulliga Spice) vilket fick henne att fräsa ifrån och påpeka att hon faktiskt hade storlek 10, vilket är mindre än den brittiska genomsnittskvinnan och att det därför var sjukt om hon beskrevs som för mullig. Sen bantade hon ner sig till ingenting och blonderade håret; men det är så här jag vill minnas Geri, Ginger Spice:
De nya bilderna visar en smalare, men i alla fall inte utmärglad Geri och det tycker jag är skönt. De nya, Cavallidesignade scenkläderna, är dock för lika varandra för min smak.
/Eva
PS. Filmen, Spice World, är långt ifrån så dålig som man skulle kunna tro. Den är inte bra men har ett visst underhållningsvärde.
men... är det inte här ni skiter?
Citat från Jan Berglin, i en seriestripp som handlar om trenden att inreda sin badrum lyxigare och lyxigare. Jag tror att han exemplifierar med oilvoljepiskad kalksten. Jag har allt förtroende för herr Berglins föreställningsförmåga, han är något av en husgud, men jag undrar om ens han hade kunnat komma på följande:
En toalett täckt i swarovski-kristaller; bara 75 000 dollar. Som hittat alltså. Inte för att någon som inte är helt vansinnig skulle vilja ha den; ett bättre exempel på smaklöst glitter är svårt att hitta. (Och det var alltså kopplingen till bloggens tema; det handlar inte om kläder eller mode, men väl om stil.)
Nu ska jag till stallet med en av döttrarna och sedan skall kokas marsipan, knäck och fudge.
/Eva
En toalett täckt i swarovski-kristaller; bara 75 000 dollar. Som hittat alltså. Inte för att någon som inte är helt vansinnig skulle vilja ha den; ett bättre exempel på smaklöst glitter är svårt att hitta. (Och det var alltså kopplingen till bloggens tema; det handlar inte om kläder eller mode, men väl om stil.)
Nu ska jag till stallet med en av döttrarna och sedan skall kokas marsipan, knäck och fudge.
/Eva
Trendrapport för våren och sommaren 08
Ciff, Copenhagen International Fashion Fair, lämnar verje år ut två trendrapporter, en för vår-sommar och en för höst - vinter. I vanlig ordning är höstmodet roligast - vår/sommarmodet är nästan alltid extremt förutsägbart: Lite blommigt, lite safari eller segling, en massa blekt linne och lite hippie-boho. Och ungefär så blir det enligt danskarna även nästa år:
De identifierar fyra olika "linjer" i vår/sommar-modet:
Easy delight som är "ungt, lite bohemiskt och okonventionellt." Inte så mycket hippie dock utan mer stora t-shirts, leggings, gympaskor och en hel del etniska mönster. Mer 80-tal än 70-tal alltså.
Classic twist som för mig ser ut som mer 80-tal: stora toppar över leggings, sportskor, vida byxor med bälte i midjan; men även en återkomst för 90-talets gräsliga högklackade gympaskor. Stora, påsiga shorts över leggings visar de också och lite marint influerade färgval.
Urban nomad kallar de en stil och hänger där på ett populärt koncept, vilket uppmärksammats i två böcker det senaste året: technomads eller neonomads, ett toppskikt av framgångsrika människor som på grund av sina arbeten reser så mycket att de valt att inte ha någon fast boplats och att bygga upp hela sin sociala samvaro via nätet. Den stilen kombinerar enligt Ciff "mjukhet, lätthet, välmående, funktionalitet och futurism". Jag vet inte hur det är med futurismen men det är här vi hittar det blekta och oblekta linnet och en del av safarininfluenserna. Mycket jutevävskänsla, byxor som slutar mitt på vaden, men även stora, långa oversize byxor , vadlånga kjolar och parkas utan ärmar. Inga färger.
Slutligen kommer den trendlinje till vilken mitt hopp står: Global Poetry. Inte för att det de visar är så fantastiskt utan för att det känns nyast och har mest färg. En blandning av olika influenser och stilar där smala jeans till exmepel kan bäras med kilklacksespadriller med banden knutna ovanpå jeansen. Här finns klänningar i mättade färger och etniska mönster, likaväl som rutiga storskjortor och kavajer med uppkavlade ärmar. Just det är ju kanske en grej från 80-talet som jag känner att jag redan var färdig med, men man kan ju ändra sig.
Generellt kan man i alla fall konstatera att:
* leggingsen är kvar, liksom stuprörsjeansen
* men det finns även stora, vida 30-talsinspirerade byxor
* Överdelarna är gärna stora och oversize
* De breda bältena finns kvar, men midjan markeras mycket mindre än til exempel under hösten och det finns ofta en låg midjelinje.
* Gympaskor är grejen och det är mer 80-talets joggingskor som influerar än de rockigare converse :(
/Eva
De identifierar fyra olika "linjer" i vår/sommar-modet:
Easy delight som är "ungt, lite bohemiskt och okonventionellt." Inte så mycket hippie dock utan mer stora t-shirts, leggings, gympaskor och en hel del etniska mönster. Mer 80-tal än 70-tal alltså.
Classic twist som för mig ser ut som mer 80-tal: stora toppar över leggings, sportskor, vida byxor med bälte i midjan; men även en återkomst för 90-talets gräsliga högklackade gympaskor. Stora, påsiga shorts över leggings visar de också och lite marint influerade färgval.
Urban nomad kallar de en stil och hänger där på ett populärt koncept, vilket uppmärksammats i två böcker det senaste året: technomads eller neonomads, ett toppskikt av framgångsrika människor som på grund av sina arbeten reser så mycket att de valt att inte ha någon fast boplats och att bygga upp hela sin sociala samvaro via nätet. Den stilen kombinerar enligt Ciff "mjukhet, lätthet, välmående, funktionalitet och futurism". Jag vet inte hur det är med futurismen men det är här vi hittar det blekta och oblekta linnet och en del av safarininfluenserna. Mycket jutevävskänsla, byxor som slutar mitt på vaden, men även stora, långa oversize byxor , vadlånga kjolar och parkas utan ärmar. Inga färger.
Slutligen kommer den trendlinje till vilken mitt hopp står: Global Poetry. Inte för att det de visar är så fantastiskt utan för att det känns nyast och har mest färg. En blandning av olika influenser och stilar där smala jeans till exmepel kan bäras med kilklacksespadriller med banden knutna ovanpå jeansen. Här finns klänningar i mättade färger och etniska mönster, likaväl som rutiga storskjortor och kavajer med uppkavlade ärmar. Just det är ju kanske en grej från 80-talet som jag känner att jag redan var färdig med, men man kan ju ändra sig.
Generellt kan man i alla fall konstatera att:
* leggingsen är kvar, liksom stuprörsjeansen
* men det finns även stora, vida 30-talsinspirerade byxor
* Överdelarna är gärna stora och oversize
* De breda bältena finns kvar, men midjan markeras mycket mindre än til exempel under hösten och det finns ofta en låg midjelinje.
* Gympaskor är grejen och det är mer 80-talets joggingskor som influerar än de rockigare converse :(
/Eva
Slapp knutarna
Jag slapp sy franska knutar! Det visade sig att yngre dotter just har lärt sig det i skolan. Så nu har hon strött några hundra knutar över det broderi som systern gjorde klart för några år sedan. I år ska det upp på väggen, fållat eller ofållat!
Visar bild i morgon.
Nu ska jag sova.
För resten verkar det inte som om stockholmaran har upptäckt Skrapans shopping. Medan trängseln var kompakt runt Drottningatan var det behagligt tomt där inne. På Denim for Girls var det t o m rea. Vågar inte visa i bild vad jag köpte, men jag tror yngre dotter blir nöjd. Annars får hon byta. Den lilla butiken Happy gjorde mig rätt lycklig också. Fåniga örhängen och onödiga småprylar.
Annaa/
Visar bild i morgon.
Nu ska jag sova.
För resten verkar det inte som om stockholmaran har upptäckt Skrapans shopping. Medan trängseln var kompakt runt Drottningatan var det behagligt tomt där inne. På Denim for Girls var det t o m rea. Vågar inte visa i bild vad jag köpte, men jag tror yngre dotter blir nöjd. Annars får hon byta. Den lilla butiken Happy gjorde mig rätt lycklig också. Fåniga örhängen och onödiga småprylar.
Annaa/
One size does NOT fit all!
Under dagens shoppingrunda tog vi också en titt på Rut mfl, en rätt meningslös Göteborgskejda som tagit över Vero Modas lokaler. De säljer kläder från flera olika märken och ett av dem, det spanska Kling hade en del riktigt söta saker. Som bara gjordes i "one size". Vad är de? Idioter?
Inte ens i Spanien har alla kvinnor storlek 36. och varför tar man överhuvudtaget in kläder i one size? De passar ju egentligen ingen, eftersom de inte är gjorda för att passa smala tjejer heller, utan blir någon slags kompromiss som täcker storlek 34-38 (Rätt mycket andra grejer på Rut mfl fanns bara i storlek S också , så det kan ju vara en ambition att bara ha små kläder förstås).
I alla fall så förlorade de en kund där; för klänningen till vänster ville jag verkligen ha, och jag hade kunnat tänka mig den högra också.
Kvaliteten på dem verkade i och för dig inte vara den bästa, på ett exemplar av den till höger hade kjoldelen släppt från livet tio centimeter.
/Eva
Inte ens i Spanien har alla kvinnor storlek 36. och varför tar man överhuvudtaget in kläder i one size? De passar ju egentligen ingen, eftersom de inte är gjorda för att passa smala tjejer heller, utan blir någon slags kompromiss som täcker storlek 34-38 (Rätt mycket andra grejer på Rut mfl fanns bara i storlek S också , så det kan ju vara en ambition att bara ha små kläder förstås).
I alla fall så förlorade de en kund där; för klänningen till vänster ville jag verkligen ha, och jag hade kunnat tänka mig den högra också.
Kvaliteten på dem verkade i och för dig inte vara den bästa, på ett exemplar av den till höger hade kjoldelen släppt från livet tio centimeter.
/Eva
Cocktailparty i ny klänning från Gina Tricot
Ikväll ska jag och minstan på cocktailparty hos min syster (de stora vill vara hemma, maken ska spela strategispel). I brist på den perfekta klänningen från Stop staring eller Mode Merr tycker jag nog att den här från Gina Tricot funkar riktigt bra. Den har en mudd längst ner som ge lite ballongeffekt och det hade jag gärna sluppit, men annars är den riktigt bra: både festlig och bekväm. Och billig - 149 kronor. Finns även med enfärgad överdel i jadegrönt och rött.
Sockor: Lindex
Skor: DinSko
Hårblomma: Föjde med Witch magazine
/Eva, som ska fixa mat till familjen nu.
Sockor: Lindex
Skor: DinSko
Hårblomma: Föjde med Witch magazine
/Eva, som ska fixa mat till familjen nu.
Ska jag köpa de här?
Varje månad, när lönen kommit, brukar jag skicka iväg en beställning, större eller mindre till SockDreams. Jag har gjort så i ett par år nu och nej, man kan inte ha för många strumpor. Och nu funderar jag på om jag ska passa på att köpa de här, nu när de säljs ut för 8 dollar. Vad tycker ni? Är de kanske för amerikanska?
Bild från www.sock-dreams.com
/Eva
Bild från www.sock-dreams.com
/Eva
Converse på rea
Meningen med shoppingturen idag var dels att hitta ytterligare en juulklapp till dottern Vendela, dels att min väninna från Trollhättan skulle dras runt i lite affärer som inte finns där: Monki, Zara, Mango etc. men det var ju jag som handlade. För inte kunde jag väl motstå dessa rutiga converse när de var på rea för 450 kronor? Och jag dessutom fick plats med iläggen i om jag valde storlek 7?
I synnerhet som mina glencheckrutiga gympaskor visade sig vara lite för små och nu har övertagtis av dottern Valeria.
Egentligen är det dumt av mig att köpa skor nu när jag ska gå ner i sysselsättning och allt det där; men de var för fina för att bara lämnas där. Och jag rationaliserar som så att mina promenadskor för ilägg håller på och ger sig och att de här kanske delvis kan ersätta dem. Håller converse något vidare Annaa?
/Eva
I synnerhet som mina glencheckrutiga gympaskor visade sig vara lite för små och nu har övertagtis av dottern Valeria.
Egentligen är det dumt av mig att köpa skor nu när jag ska gå ner i sysselsättning och allt det där; men de var för fina för att bara lämnas där. Och jag rationaliserar som så att mina promenadskor för ilägg håller på och ger sig och att de här kanske delvis kan ersätta dem. Håller converse något vidare Annaa?
/Eva
Rött och grått
Dagens klädsel gick helt i två av höstens mesta modefärger: grått, med accenter i rött. Och cool hatt hade jag också.
Ja, bältet får mina höfter att se jättebreda ut, men det får det också att synas att jag inte är lika bred mellan bysten och höfterna.
/Eva
Hatt: 50-tal, köpt på Tradera
Kappa: h&M
vantar: från Estland
Kofta: Myrorna, okänt märke då lappen är bortklippt
Bälte: Gina Tricot
Kjol: hemsydd
Strumpbyxor i bomull: Twilfit
Skor: Remonte
Kappa: h&M
vantar: från Estland
Kofta: Myrorna, okänt märke då lappen är bortklippt
Bälte: Gina Tricot
Kjol: hemsydd
Strumpbyxor i bomull: Twilfit
Skor: Remonte
Ja, bältet får mina höfter att se jättebreda ut, men det får det också att synas att jag inte är lika bred mellan bysten och höfterna.
/Eva
Tillskärarakademin i Stockholms modevisning
Det räcker att man är ute på en liten shoppingrunda (mer om det i senare inlägg) så hinner det komma upp bilder från Tillskärarakademin i Stockholms modevisning. Mycket snyggt, en del rätt vanlgt och några missar; men genrellt sett snyggt. Dessutom, och jag har verkligen försökt kolla, verkar de har lärt sig att göra kläder för byst och att sätta i ärmar ordentligt och det är ju, som vi har konstaterat, rätt ovanligt. De gör också kläder till människor av olika storlek och form och inte bara 34or, vilket både gör det lättare för en "vanlig" människa att uppskatta kläderna och är en nyttig kunskap för dem själva.
Några favoriter:
Alla bilderna, som framgår, från Stockholm Streetstyle
Vill man se hela visningen kan man göra det, i tre delar på Modefeber.
Där fanns mer som jag hade kunnat tänka mig, bland annat en jadegrön klänning som hade varit väldigt fin på mig tror jag. Fast helst vill jag ha kjolen ovan till vänster.
/Eva
Några favoriter:
Alla bilderna, som framgår, från Stockholm Streetstyle
Vill man se hela visningen kan man göra det, i tre delar på Modefeber.
Där fanns mer som jag hade kunnat tänka mig, bland annat en jadegrön klänning som hade varit väldigt fin på mig tror jag. Fast helst vill jag ha kjolen ovan till vänster.
/Eva
Nytt utseende
Jag och min vän Björn har suttit och få ett lite mer personligt utseende på bloggen under kvällen, som ni säkert märkt. Jag är inte nöjd än, tänkte bland annat göra en snyggare rubrik, men det får vänta eftersom det både tar lite tid och kräver lite konstnärlig inspiration.
Om du tycker att det ser för hemskt ut Annaa får du hojta till så kan vi gå tillbaka till det gamla.
/Eva
Om du tycker att det ser för hemskt ut Annaa får du hojta till så kan vi gå tillbaka till det gamla.
/Eva
Snygg och snäll klädsel
Snäll ska man vara så här i juletider, och egentligen ska man väl vara det alltid. Emot miljön och mot dem som arbetar i textilindustrin kan man vara snäll genom att välja kläder i mindre miljöpåverkande material och som tillverkats under schyssta förhållanden. Och man kan vara snygg ändå, som jag vill visa med nedanstående förslag på klädsel. En del (klänningen och skorna) har varit med tidigare och en del är nytt.
Klänningen går ju utmärkt att kombinera med jeans, som ett slags långt linne; den hamnar en bit ner på benen vilket faktiskt är en klädsam längd för de flesta kroppsformer. Ekobomull.
Jeansen är från JC och faktiskt märkta med Svanen (den nordiska miljömärkningen). Det var därför jag valde just dem, de som inte känner Annaa från henens andra blogg vet kanske inte att hon jobbt med miljömärkning och Svanen längre än någon kan komma ihåg. Ekobomull
Koftan är i 80 % ekobomull och precis som klänningen ett bra exempel på att ekologiska och rättvisa kläder inte behöver vara tråkiga och otrendiga.
Eftersom jag är en stor anhängare av roliga strumpor valde jag att ha med ett par i mönstrad ull istället för hampa eller ekobomull. Ull är också ett bra material till sockor eftersom den håller värmen även när den är våt och tar åt sig mindre smuts och lukt än bomull. Man kan ha dem lite utanpå smala jeans så att det snygga mönstret syns. Om man vill.
Skorna är de ascoola som Annaa hittade på Minni och som är gjorda i hampa och återvunnet gummi.
Jackan är i ylle och precis på gränsen till för alternativt för min smak, men jag gillar kombinationen av mörkt och ljust ylle och jag tror att med rätt kläder i övrigt skriker det inte skogstomte om en.
/Eva
Jeansen är från JC och faktiskt märkta med Svanen (den nordiska miljömärkningen). Det var därför jag valde just dem, de som inte känner Annaa från henens andra blogg vet kanske inte att hon jobbt med miljömärkning och Svanen längre än någon kan komma ihåg. Ekobomull
Koftan är i 80 % ekobomull och precis som klänningen ett bra exempel på att ekologiska och rättvisa kläder inte behöver vara tråkiga och otrendiga.
Eftersom jag är en stor anhängare av roliga strumpor valde jag att ha med ett par i mönstrad ull istället för hampa eller ekobomull. Ull är också ett bra material till sockor eftersom den håller värmen även när den är våt och tar åt sig mindre smuts och lukt än bomull. Man kan ha dem lite utanpå smala jeans så att det snygga mönstret syns. Om man vill.
Skorna är de ascoola som Annaa hittade på Minni och som är gjorda i hampa och återvunnet gummi.
Jackan är i ylle och precis på gränsen till för alternativt för min smak, men jag gillar kombinationen av mörkt och ljust ylle och jag tror att med rätt kläder i övrigt skriker det inte skogstomte om en.
/Eva
Damtröjor tack!
Götr ett nytt inlägg i stället för att svara på det om aids-tröjorna som jag för övrigt tycker är ett utmärkt initiativ! Men;
Hoppas de finns i dammodell också. Vi är ett antal som helt enkelt inte kan ha herr T-shirts! De är för höga i halsen, ärmarna för vida och fladdriga. Är det något som gör att man ser missklädsamt stor ut upptill så är det en kort och VID ärm till en liten ringning, en tajt ärm och några centimeter större hals utgör en mycket stor skillnad!
Konsekvenserna av det märks i försäljning av t ex bandtröjor. På konserten i lördags i Derry fanns nya snygga t-shirts men i större storlekar bara i herrmodell. De marknadsfördes som nattlinnen för damer eftersom knappast några herrar köper bögsmörsångartröjor och de som gör det också vill ha tajta modeller!
Själva smörsångaren efter konserten. 
Annaa/
Anti-HIV t-shirts hos H&M
H&M lanserar inom ramen för samarbetet "Fashion against aids" en kollektion med t-shirts designade av framstående designers och artister inom andra områden. Några av dem kan man se hos Aftonbladet deras server är dock så jäkla seg plus att de har så mycket reklam och rörliga grejer på sin sida att det är stor risk att man tröttnat innan man hunnit se alla. Den här, gjord av Ziggy Marley, skulle jag dock gärna ha:
T-shirtarna är dessutom i ekologisk bomull, så man kan känna sig god på många sätt ;)
/Eva
Bild från Aftonbladet
T-shirtarna är dessutom i ekologisk bomull, så man kan känna sig god på många sätt ;)
/Eva
Dagens klädsel
Nästan lite Odd Molly-ish med underkjolen med spets som tittar fram under den rutiga kjolen. Fotona tog ena dottern när vi kommit hem från skolavslutningen.
Nu ska jag jobba i en halvtimme och sen ska jag på möte, det blir samma klädsel dit, även om jag nu tagit av mig kjolen och sitter i bara underkjolen.
/Eva
Kappa: H&M
Basker: Åhléns
Kofta: Zara
Linne: H&M
Kjol och underkjol: hemsydda
Strumpbyxor : Twilfit
Curlingkängor: Merante
Basker: Åhléns
Kofta: Zara
Linne: H&M
Kjol och underkjol: hemsydda
Strumpbyxor : Twilfit
Curlingkängor: Merante
Nu ska jag jobba i en halvtimme och sen ska jag på möte, det blir samma klädsel dit, även om jag nu tagit av mig kjolen och sitter i bara underkjolen.
/Eva
Likadan fram och bak
Jag är en av alla de där kvinnorna som Anna skrev om, som har en ganska platt rumpa. Jag har å andra sidan än rätt rund mage; av någon anledning är det där mitt fett samlas; inte på låren eller höfterna, eller ens speciellt mycket ovanför midjan, utan på magen.
Det finns faktiskt en fördel med detta, nämligen att det är mycket lätt att fålla kjolar. Normalt sett behöver man ha någon som nålar åt en för att den ska hänga jämnt runt om. Men jag sticker ut lika mycket åt alla håll: både fram och bak och även över höfterna. Så magen och den platta rumpan är kanske ingen estetisk hit, men det gör i alla fall vissa saker mycket enklare.
/Eva, på Pollyanna-humör
Det finns faktiskt en fördel med detta, nämligen att det är mycket lätt att fålla kjolar. Normalt sett behöver man ha någon som nålar åt en för att den ska hänga jämnt runt om. Men jag sticker ut lika mycket åt alla håll: både fram och bak och även över höfterna. Så magen och den platta rumpan är kanske ingen estetisk hit, men det gör i alla fall vissa saker mycket enklare.
/Eva, på Pollyanna-humör
Linjer som smalnar
Få se nu, igår tappade jag konsekvent bort ungefär vartannat inlägg jag skrev och gav upp till slut. Gör ett tappert försök nu. Försökte beskriva lite om kroppsliga proportioner och vilka konsekvenser jag själv drar av det.
Nå, hur tänker jag? Som är ca 163, inte är så överviktig som jag ofta påstår, men har en rätt så tunnformad bål till rätt smala armar och ben. Vilket är betydligt intressantare för mig att ta hänsyn till än längden på benen. Som för övrigt är rätt normal. Däremot är midjemåttet stort, inte särskilt mycket mindre än höftmåttet och stussen smal, bysten relativt stor och låg. Det här är en kroppstyp som är mycket vanlig på svenska kvinnor. Ofta är den kombinerad med fult flärp ovanför midjan och en rätt så platt rumpa, med åren t o m infallen. Alltså mycket långt ifrån de gulliga kurvor som är det kroppsideal som gäller för "stora kvinnor" och som alltid är representerat på stora modeller i modereportage.
- jag har nästan alltid smala höga jeans och eftersom de där gulliga kurvorna att framhäva med stretchjeans saknas, alltid i vanlig denim som håller magfläsket mer på plats
- låga jeans ska undvikas, om man nu inte vill se tjockare ut och markera tunnformen. Visserligen kan man då klämma in sig i en mindre storlek pga det blygsamma stussmåttet, men det är fatalt för magflärpet som hamnar ovanför.
- i dessa höga jeans stoppas aldrig något innanför linningen! Aldrig bärs heller något som är så kort att flärpet riskerar sticka fram. Det behövs en bra bit marginal särskilt på tajtare plagg. Korta eller nedstoppade överdelar förstärker tunnintrycket.
- jag väljer i stället överdelar som slutar rejält nedanför höften om som har en ganska kroppsnära modell, just nu har jag helst en tunn trikåklänning som slutar halvvägs till knäna med en drygt stusslång smal svart tröja ovanpå, jag försöker helt enkelt dra ned linjerna för att undvika intrycket tunna på pinnben
- jag undviker allt som har en blusande effekt, man ser faktiskt tjockast ut när man försöker dölja midjevalkarna under löst sittande tyg och sedan drar åt tyget där måtten är oproportionerligt smala, dvs över höften
- en alldeles rak tunika/klänning kan man också se tjockare ut i, särskilt om den är kortärmad, däremot fungerar ofta både a-linje och figursömmar
- utanpå har jag alltid numera en längre huvtröja, helt perfekt i skärningen är Granits långa som är insvängd i midjan. Se upp ska man däremot göra med tröjor som avslutas med en mudd i höfthöjd...
- nedanför är det egentligen till de smala jeansen för proportionernas skull snyggare med halvhöga kängor än stövlar, om man ska vara riktigt petig
Annaa/
Linjer som breddar
Som både Annaa och jag varit inne på tidigare, när det gäller kjollängd så drar en horisontell linje, som ett plaggs fåll, blicken till sig. Därför är det nästan alltid en dålig idé att ha en kjol som slutar mitt på vaden då det ger intrycket att dina ben är precis sådär breda hela vägen. Lite ovanför eller nedanför visar att benen smalnar av och är kurviga.
Om man som jag och Annaa är välförsedda upptill ska man av samma skäl undvika att ha t-shirts och blusar som slutar precis i höjd med bröstets bredaste parti; man ser ännu större ut där då. Själv är jag mest för att ha en något längre ärm då, men det är en smaksak, man kan förstås också ha en liten holkärm eller ett linne; bara man som sagt undviker ärmar som slutar precis i höjd med bysten.
Samma princip gäller för höfterna, om de är den bredaste delen på kroppen: tröjor, skjortor och linnen bör sluta antingen ovanför eller nedanför den bredaste punkten; mitt på blir det som ett streck som verkligen poängterar bredden. Detsamma gäller förstås om man har en bred midja i förhållande till resten, vilket i såna fall gör att mitt tips om att ha kjol med midjan i midjan för att får korta ben att se längre ut kanske inte är så bra; ibland får man välja vilka skavanker man vill dölja.
/Eva
Om man som jag och Annaa är välförsedda upptill ska man av samma skäl undvika att ha t-shirts och blusar som slutar precis i höjd med bröstets bredaste parti; man ser ännu större ut där då. Själv är jag mest för att ha en något längre ärm då, men det är en smaksak, man kan förstås också ha en liten holkärm eller ett linne; bara man som sagt undviker ärmar som slutar precis i höjd med bysten.
Samma princip gäller för höfterna, om de är den bredaste delen på kroppen: tröjor, skjortor och linnen bör sluta antingen ovanför eller nedanför den bredaste punkten; mitt på blir det som ett streck som verkligen poängterar bredden. Detsamma gäller förstås om man har en bred midja i förhållande till resten, vilket i såna fall gör att mitt tips om att ha kjol med midjan i midjan för att får korta ben att se längre ut kanske inte är så bra; ibland får man välja vilka skavanker man vill dölja.
/Eva
Nu blev jag så där trött igen
Igår kväll, när jag surfade runt på jakt efter information om STIL-mönster (som när lade de ner, vem ägde dem etc) hittade jag Lily of the Valley, ett svenskt litet enmansföretag som säljer vintagemönster, vintageklöder och egna kreationer. Och det var just de senare. De var jättefina och alla i storlek XS/S och 36; någon enstaka i 36-38. Det var förstås sömmerskans egen storlek och jag förstår att det är lättare att sy till sin egen kropp som man har tillgänglig att prova på än till andras, men bara storlek 36?
Om jag skulle sy kläder för försäljning, vilket Gud förbjude det lönar sig inte tillräckligt, skulle jag om det inte var frågan om måttsytt, förmodligen sy i storlek 40, 42, 44 och 46, för att det är många som har de storlekarna. Jag skulle också utgå från svensk storlekstandard och inte från min egen kropp; den ser ju faktiskt inte ut som andras.
Men, som Anna skrev i en kommentar till ett inlägg jag skrev, de där små unga tjejerna tycker att storlek 38 är jättestort och kan inte tänka sig att sy så att det passar någon annan än dem själva.
/Eva
PS. I övrigt tycker jag hemskt mycket om hennes kreationer, det är ju därför det är så retilgt att de är så små.
Om jag skulle sy kläder för försäljning, vilket Gud förbjude det lönar sig inte tillräckligt, skulle jag om det inte var frågan om måttsytt, förmodligen sy i storlek 40, 42, 44 och 46, för att det är många som har de storlekarna. Jag skulle också utgå från svensk storlekstandard och inte från min egen kropp; den ser ju faktiskt inte ut som andras.
Men, som Anna skrev i en kommentar till ett inlägg jag skrev, de där små unga tjejerna tycker att storlek 38 är jättestort och kan inte tänka sig att sy så att det passar någon annan än dem själva.
/Eva
PS. I övrigt tycker jag hemskt mycket om hennes kreationer, det är ju därför det är så retilgt att de är så små.
Snyggt på LaRedoute
Jag skulle egentligen bara gå igenom laRedoutes rea sådär lite slött. Jag kan inte säga att jag egentligen känner för att köpa något i klädväg, utom möjligen ett par svarta boxertrosor i silketrikå med spets på Twilfit och kanske deras svarta nattlinne i sidencharmeuse, likaledes med spets; att ha som klänning. Det är ju ett svårt fel hos en modebloggare, men ett sunt tecken om man vill ta lite ansvar för sitt liv och tillståndet på planeten.
I alla fall: skulle bara titta. Och det blir nog bara titta också, eftersom jag rent tekniskt sett inte behöver mer kläder och jag dessutom går ner i tjänst i januari (ofrivlligt; jobberbjudanden mottages gärna, jag undervisar och föreläser både i allmän historia och modehistoria). Men, återigen försöker jag komma fram till det jag skulle säga, jag skulle faktiskt gärna ha den här kappan, som går på rea, och skorna, som inte gör det.
Jag skulle till och med kunna tänka mig att lägga mig till med modellens lätt vansinniga ansiktsuttryck; basker har jag redan. Lustigt nog är kappan inte mycket dyrare än skorna: 569,40 respektive 499.
/Eva
I alla fall: skulle bara titta. Och det blir nog bara titta också, eftersom jag rent tekniskt sett inte behöver mer kläder och jag dessutom går ner i tjänst i januari (ofrivlligt; jobberbjudanden mottages gärna, jag undervisar och föreläser både i allmän historia och modehistoria). Men, återigen försöker jag komma fram till det jag skulle säga, jag skulle faktiskt gärna ha den här kappan, som går på rea, och skorna, som inte gör det.
Jag skulle till och med kunna tänka mig att lägga mig till med modellens lätt vansinniga ansiktsuttryck; basker har jag redan. Lustigt nog är kappan inte mycket dyrare än skorna: 569,40 respektive 499.
/Eva
Vad är Hanky Pankys BH bra för?
Jag har idag sett ett flertal av Hanky Pankys trosor, som Annaa skrev om neda, försäljas. Och okej, kanske kan trosor bestående av endast syntetspets vara bekväma; jag tvivlar, men folk köper dem uppenbarligen mer än en gång, så för jäkliga kan de väl inte vara.
Men BHn? Som består enbart av samma slags elastiska spets; vad fyller den för funktion?
Den kan ju inte gärna ge stöd till något över A-kupa, såvida brösten inte består av mer plast än fett förstås. Vi sålde förstås inga såna vad jag såg heller.
/Eva
Men BHn? Som består enbart av samma slags elastiska spets; vad fyller den för funktion?
Den kan ju inte gärna ge stöd till något över A-kupa, såvida brösten inte består av mer plast än fett förstås. Vi sålde förstås inga såna vad jag såg heller.
/Eva
Kanske inte en av mina bästa
Men rätt ok klädsel ändå tror jag. I alla fall skrämde jag inga kunder och vare sig Sheima eller Ebba i butiken tittade underligt på mig och eftersom de klär sig snyggt jämt så är det nog godkänt. Det är tunikan/klänningen från H&M får göra tjänst som jumper under min gråa kjol.
Tunika: H&Ms rea
Kjol: hemmasydd
Strumbyxor: de vanliga gråmelerade från H&M,
men nu har jag köpt tjocka gråmelerade på
Twilfit också, så nu kan jag variera.
Köärsbärshalsband och örhängen: Gina Tricot
/Eva
Tunika: H&Ms rea
Kjol: hemmasydd
Strumbyxor: de vanliga gråmelerade från H&M,
men nu har jag köpt tjocka gråmelerade på
Twilfit också, så nu kan jag variera.
Köärsbärshalsband och örhängen: Gina Tricot
/Eva
Nu försvann det igen
Nä nu ger jag upp!
Har ägnat en stor del av eftermiddagen åt ett inlägg, men när jag skulle lägga in en bild försvann allt jag skrivit. Jag som skippade en träff och en glögginbjudan för att skriva klart. Sånt skulle ju inte kunna hända längre men händer jämt nu ju. Nej, jag orkar inte hålla på och skriva i Word och klistra in. Då får det hellre vara.
Äsch, det spelar ingen roll, nästan alla (utom mina gamla bloggvänner) tror ändå att det är Evis som skriver allting och skulle bara blivit förvirrade av mina stilutvikningar!
Får se om jag återkommer.
Annaa/
Har ägnat en stor del av eftermiddagen åt ett inlägg, men när jag skulle lägga in en bild försvann allt jag skrivit. Jag som skippade en träff och en glögginbjudan för att skriva klart. Sånt skulle ju inte kunna hända längre men händer jämt nu ju. Nej, jag orkar inte hålla på och skriva i Word och klistra in. Då får det hellre vara.
Äsch, det spelar ingen roll, nästan alla (utom mina gamla bloggvänner) tror ändå att det är Evis som skriver allting och skulle bara blivit förvirrade av mina stilutvikningar!
Får se om jag återkommer.
Annaa/
När jag blir stor vill jag bli Anna Piaggi
Bild från style.com
Anna Piaggi är medarbetare på italienska Vogue, men har också skrivit för andra stora modetidningar. Hon är 72 år, så jag har ett par år på mig att nå till hennes nivå. Om du klickar på hennes namn här innan så kommer du till ett jättegalleri med bilder på henne; man kan konstatera att det finns tre grader på skalan: lite ovanlig -excentrisk -Anna Piaggi.
/Eva
Om proportioner
En viktig sak att känna till för att klä sig på ett sätt som gör det bästa för ens utseende är hur man egentligen ser ut. Det låter som självklart, men är det inte: jag talar nämligen inte om hårfärg, vikt och sådant utan om hur ens kropps proportioner ser ut. Om man inte syr, eller inte har väldigt extrema proportioner, finns det en stor risk att man inte vet t ex hur man förhåller sig till den ideala genomsnittskropp som t ex vårt storlekssystem bygger på. Jag talar alltså inte om modellidealet med 175 cm långa tjejer som väger 45 kilo, utan om förhållanden mellan olika delar av kroppens längd, något som är oberoende av vikt.
Vad som anses vara en proportionerlig kropp är både kulturell konstruerat, redan i antikens Grekland och Rom hade man föreställningar om ideala proportioner som liknar våra, och ett slags genomsnitt av befolkningen. Enligt dessa ska en proportionerlig kropp vara lika lång från grenen till fotsulan som från grenen till hjässan. Det ger för vårt storlekssystem, som har 168 cm som standardlängd för kvinnor, en benängd på 84 cm; som också är den innerbenslängd som alla de stora svenska kedjorna har på sina byxor.
På bilden kan vi se det i mitten. Problemet är att vi hela tiden matas med bilder på kvinnor som ser mer ut som kvinnan till vänster och därför uppfattar hennes proportioner som normala och det är naturligtvis ganska få av oss som har de proportionerna. Till höger finns en teckning av mina proportioner, om än inte en naturtrogen avbildning av min kropp, så bra är jag inte på att teckna.
Vad som anses vara en proportionerlig kropp är både kulturell konstruerat, redan i antikens Grekland och Rom hade man föreställningar om ideala proportioner som liknar våra, och ett slags genomsnitt av befolkningen. Enligt dessa ska en proportionerlig kropp vara lika lång från grenen till fotsulan som från grenen till hjässan. Det ger för vårt storlekssystem, som har 168 cm som standardlängd för kvinnor, en benängd på 84 cm; som också är den innerbenslängd som alla de stora svenska kedjorna har på sina byxor.
På bilden kan vi se det i mitten. Problemet är att vi hela tiden matas med bilder på kvinnor som ser mer ut som kvinnan till vänster och därför uppfattar hennes proportioner som normala och det är naturligtvis ganska få av oss som har de proportionerna. Till höger finns en teckning av mina proportioner, om än inte en naturtrogen avbildning av min kropp, så bra är jag inte på att teckna.
Men om man inte har de "ideala" proportionerna stämmer inte plaggens proportioner med den egna kroppen. Om man är längre eller kortare än normen förstår man lätt varför, men om man tar mig som exempel så är jag bara en centimeter kortare än "normkvinnan", men mina ben är 9 cm kortare! De är kortare än vad byxorna i 20-serien har och de kan jag ändå inte använda, för de utgår ju från en likaledes kort överkropp och min överkropp är förstås jättelång.
Vet man hur ens kropp förhåller sig till de ideala proportionerna så kan man dels bespara sig en hel del irritation: I många år gick jag och var sur på klädtillverkare för att jag alltid var tvungen att klippa av 8-10 cm på alla byxor jag köpte. Jag menade att de inte alls gjorde byxor till den där standardkvinnan på 168 cm utan till mycket längre kvinnor; annars borde de ju ha passat mig. Tyckte jag då. Efter att ha kollat upp det där med proportioner kunde jag konstatera att mina ben var proportionerliga för en 150 cm lång person, så det var ju faktiskt inte alls konstigt att alla byxor var för långa (eller att alla var för låga i grenen). Men, man kan också anpassa sin klädsel så att man lurar en betraktare att man är mer proportionerlig än vad man är. Därför är jag så glad över att det är inne med kjolar med hög midja; just i kjol blir det då lite oklart var grenen egentligen sitter och man får intrycket av längre ben. Omvänt får låg midja eller en tröja som slutar mitt på höften mina ben att se ännu kortare ut. Har man kort överkropp fungerar det naturligtvis precis tvärtom, att låg midja ger ett mer proportionerligt utseende. Det finns förstås mer trick än så här; men det här inlägget är redan alldeles tillräckligt långt.
/Eva
1920-talets mode
Detta är en underbar liten sammanställning av brittiskt filmmaterial från 1920-talet, med modevisningar och modereportage. Jag är väl ingen riktig 20-talsentusiast, men skorna är fantastiska, liksom detaljerna i sömnaden, broderierna etc.
/Eva
/Eva
Ny tunika från Gina Tricot
Jag har alltså sovit tre timmar inatt och är väl därför inte så sprudlande precis. För att pigga upp mig bestämde jag mig när jag var nere på stan för att köpa den långa t-shirt/tunika som jag spanade på och provade sist jag var där. Den är i lite tjockare trikå ock en underbar buteljgrön färg. Den finns förstås i en massa andra färger också och även i randigt. Just att trikån är lite tjockare gör att den inte smiter fast längs kroppen och visar varje valk - och det gillar jag. Det är storlek XL.
Och ja, precis sådär trött ser jag ut idag.
/Eva
Och ja, precis sådär trött ser jag ut idag.
/Eva
Stora modeller, hurra!
Själv skulle jag inte ta på mig en klänning från Pin-Up, det är väldigt långt ifrån min stil. Men jag gillar att de visar klänningarna som finns i stora storlekar på stora modeller!
Annaa/
Annaa/
Tror jag inte på!
Det här anser Nelly vara det populäraste plagget som tjejer beställer för tillfället. Tänk att det tror jag inte alls på! Däremot är jag säker på att Nelly tycker att det är en lämplig produkt att sälja inför julen. Själv tycker jag hattasken är läcker men att Hanky Panky-trosor är riktigt jäkla läskigt fult. 200 spänn för lite grällt färgad spets som skär in i rumpan. Bara en sån sak som att Blondinbella skryter över sina Hanky Panky på sin blogg får mig att känna djup avsmak!
Annaa - äntligen tillbaka lika stilsäker som vanligt!
Annaa - äntligen tillbaka lika stilsäker som vanligt!
Marina klänningar
Även om de inte är sjömansklänningar så tycker jag att dessa två klänningar, från Stop staring respektive Mode Merr ändå har en liten marin touch. Och de är, till skillnad från den söta sjömansklänningen från China Towner, marinblå och vita.
Och de görs i storlek från XS till 2 XL respektive 3XL. Det är mycket syntet och stretch förstås, för att få dem att följa kroppen, men de är så söta.
/Eva
Och de görs i storlek från XS till 2 XL respektive 3XL. Det är mycket syntet och stretch förstås, för att få dem att följa kroppen, men de är så söta.
/Eva
För länge, länge sen
Donnasandra visade en bild på sig själv från 1999 i sin blogg och uppmanade andra att visa gamla bilder. Jag tror att jag såg ut ungefär som jag gör idag 1999, så det är ju inte så spännande. Dessutom är det från en period när jag inte hade någon kamera. Den här bilden är å andra sidan från när jag är lika gammal som hon är på sin bild: det är mitt skolfoto från trean i gymnasiet.
Notera örhängena! De försvann gradvis på olika fester och nu finns bara en enda liten stjärna kvar. Hockeyfrillan kommer sig av att jag hade haft kort på huvudet och rakat på sidorna och det höll på att växa ut. Och av att det var 80-tal, folk hade hockeyfrilla då.
/Eva
Notera örhängena! De försvann gradvis på olika fester och nu finns bara en enda liten stjärna kvar. Hockeyfrillan kommer sig av att jag hade haft kort på huvudet och rakat på sidorna och det höll på att växa ut. Och av att det var 80-tal, folk hade hockeyfrilla då.
/Eva
Bakfull
Jag är lite bakfull och försöker skriva på en projektansökan istället för att blogga, men vi hörs ikväll eller så. Jag ska ut på stan på ett möte, så det blir väl en dagens klädsel-bild i alla fall.
/Eva
/Eva
Julfest - Glittertopp på!
Eftersom mitt "personliga tema" på institutionens julfest alltid har varit glitter/amerikansk tacky jul skäms jag inte det minsta för att ge mig ut i glittrig (OK, silverskimrande) klänning.
Klänning: hemsydd
Bälte: Myrorna
Strumpbyxor: Twilfit
Skor: Wedins
Jag är redan sen till festen, och framför allt till Luciaövandet, så jag hinner inte skriva något mer och ni vill nog helst inte att jag skriver något när jag kommit hem. Så vi hörs imorgon.
/Eva
Klänning: hemsydd
Bälte: Myrorna
Strumpbyxor: Twilfit
Skor: Wedins
Jag är redan sen till festen, och framför allt till Luciaövandet, så jag hinner inte skriva något mer och ni vill nog helst inte att jag skriver något när jag kommit hem. Så vi hörs imorgon.
/Eva
Bill Blass hos Modefeber
Noterade just att Modefeber valt ut samma bilder från Bill Blass pre-fall som jag. Måste väl vara första gången jag och Caroline B gillar samma grejer. Och det var ju inte så färgstarkt, det är sant.
/Eva
/Eva
Goldies kappa
Idag är det Goldie Hawn som hamnar på diss-platsen på Aftonbladet Mode. Och visst ser hon inte så samlad ut när hon står och pratar i telefon samtdigt som hon blir fotograferad, men det var väl kläderna som skulle bedömas? Jag skulle väldigt gärna se en större bild på hennes kappa, för den verkar jättesnygg:
På tal om Goldie Hawn kan jag rekommendera filmen "Rocksystrar" (The Banger Sisters) där hon spelar mot Susan Sarandon. Inte för att den är så där fantastiskt bra, jag håller väl i princip med om det som står i recensionen i länken ovan, utan för att hon och Susan Sarandon är så bra och för att det är en film i alla fall jag blir glad av.
Min kompis S säger att den bara gör henne deprimerad, eftersom hon identiferar sig med Goldie Hawns roll, som hon ser som en förlorare. Men så ser jag inte filmen, eller för den delen rollen, utan för mig handlar den mer om att man aldrig är för gammal för tjejkompisar, för att gå ut och för rockmusik. Och om att den där vilda tjugoåringen också finns inuti i en, även om man har mognat och åldrats. Jag får lust att just gå ut med tjejkompisar och festa till gryningen när jag ser den; perfekt förfestfilm alltså.
/Eva
På tal om Goldie Hawn kan jag rekommendera filmen "Rocksystrar" (The Banger Sisters) där hon spelar mot Susan Sarandon. Inte för att den är så där fantastiskt bra, jag håller väl i princip med om det som står i recensionen i länken ovan, utan för att hon och Susan Sarandon är så bra och för att det är en film i alla fall jag blir glad av.
Min kompis S säger att den bara gör henne deprimerad, eftersom hon identiferar sig med Goldie Hawns roll, som hon ser som en förlorare. Men så ser jag inte filmen, eller för den delen rollen, utan för mig handlar den mer om att man aldrig är för gammal för tjejkompisar, för att gå ut och för rockmusik. Och om att den där vilda tjugoåringen också finns inuti i en, även om man har mognat och åldrats. Jag får lust att just gå ut med tjejkompisar och festa till gryningen när jag ser den; perfekt förfestfilm alltså.
/Eva
Dagens klädsel 1
Nu har jag dels varit på möte på jobbet, dels varit ute och köpt alla julklappar. Då såg jag ut så här:
Ikväll är det fest på jobbet och jag har sytt en ny klänning. Bild kommer senare ikväll.
/Eva
Tunika/klänning: H&M
Leggings: Lindex
nerhasade overkneestrumpor: Lindex
Curlingkängor: Mantere
Leggings: Lindex
nerhasade overkneestrumpor: Lindex
Curlingkängor: Mantere
Ikväll är det fest på jobbet och jag har sytt en ny klänning. Bild kommer senare ikväll.
/Eva
Dagens inspiration
Jag var ju på jeanssutställningen på Röhsska i fredags. (Passade även på att se "trendspaning 2008" innan den stängde igår). Mest spännande tyckte jag att Ulrika Sandströms klänningar och kjolar i denim, inspirerade av rockartisten PJ Harvey, var. Det andra var ju mest... jeans, varken mer eller mindre.
Mest inspirerande var dock inte någon av de moderna utställarna utan den här bilden (beskuren), från filmen Farlig kurva från 1952; den första svenska filmen om "dagens vilda och depraverade ungdom."
Bild ur boken "Älskade jeans" av Tanya Lloyd Kyi ochAnna-Stina Lindén Ivarsson
Notera de stora lösa jeansen, som de såg ut på 50-talet och att minst en av tjejerna har gylf fram, något som länge ansågs som väldigt oanständigt på dambyxor. Nu är det ju uppebart att det här inte är några fina flickor: de har inte bara jeans utan även njurbälten ovanpå sina polotröjor. Det är förstås inte autentiskt svenskt 50-talsmode, jeansimporten var länge så begränsad att de flesta inte fick tag i några i alla fall, utan en kostymörs idé om "dåliga flickors" klädsel.
Jag funderar på om det här är något för mig, eller om jag är för kraftig för att det ska se snyggt ut. Inte ett njurbälte alltså, utan ett brett vanligt bälte. Breda, nästan korsettliknande bälten är ju väldigt inne nu och jag gillar det, men att bära det till jeans så här vore lite nytt. Eller gammalt då, 55 år gammalt.
Vi får prova, men inte idag när jag känner mig tjockast i världen efter en orgie av pajer och hemgjord marsipan igår.
/Eva
Mest inspirerande var dock inte någon av de moderna utställarna utan den här bilden (beskuren), från filmen Farlig kurva från 1952; den första svenska filmen om "dagens vilda och depraverade ungdom."
Bild ur boken "Älskade jeans" av Tanya Lloyd Kyi ochAnna-Stina Lindén Ivarsson
Notera de stora lösa jeansen, som de såg ut på 50-talet och att minst en av tjejerna har gylf fram, något som länge ansågs som väldigt oanständigt på dambyxor. Nu är det ju uppebart att det här inte är några fina flickor: de har inte bara jeans utan även njurbälten ovanpå sina polotröjor. Det är förstås inte autentiskt svenskt 50-talsmode, jeansimporten var länge så begränsad att de flesta inte fick tag i några i alla fall, utan en kostymörs idé om "dåliga flickors" klädsel.
Jag funderar på om det här är något för mig, eller om jag är för kraftig för att det ska se snyggt ut. Inte ett njurbälte alltså, utan ett brett vanligt bälte. Breda, nästan korsettliknande bälten är ju väldigt inne nu och jag gillar det, men att bära det till jeans så här vore lite nytt. Eller gammalt då, 55 år gammalt.
Vi får prova, men inte idag när jag känner mig tjockast i världen efter en orgie av pajer och hemgjord marsipan igår.
/Eva
Å andra sidan...
gör det inget alls att den här klänningen bara kommer upp till storlek 12:
Först tänkte jag (förutsägbart):rutigt=fint.
Sen tittade jag lite närmare. Den heter "lace trim knit dress" och jo, det är ju spets på den; men i form av en BH buren utanpå? Det är i alla fall det det ser ut som. Visst, jag är helt för lite galna grejer, men BH utanpå kläderna är för mycket även för mig.
/Eva
Bild från www.minauk.com
Först tänkte jag (förutsägbart):rutigt=fint.
Sen tittade jag lite närmare. Den heter "lace trim knit dress" och jo, det är ju spets på den; men i form av en BH buren utanpå? Det är i alla fall det det ser ut som. Visst, jag är helt för lite galna grejer, men BH utanpå kläderna är för mycket även för mig.
/Eva
Mina Uk, ni har min eviga avsky!
Eller i alla fall tills ni slutar göra er kläder enbart i "One Size 8-12". Jag vill ha de här:
Jag skulle inte ens sett tjock ut i dem om de bara hade funnis i min storlek! I tre storlekar för smått skulle jag naturligtvis göra det. Om bilderna är något att gå efter sitter de ju rätt tajt redan på en 36a.
Den uppmärksamme läsare har vid det här laget troligen redan observerat att jag förutom rutigt även är mycket förtjust i assymetrisk knäppning.
/Eva
Jag skulle inte ens sett tjock ut i dem om de bara hade funnis i min storlek! I tre storlekar för smått skulle jag naturligtvis göra det. Om bilderna är något att gå efter sitter de ju rätt tajt redan på en 36a.
Den uppmärksamme läsare har vid det här laget troligen redan observerat att jag förutom rutigt även är mycket förtjust i assymetrisk knäppning.
/Eva
Snyggt för män?
Jag tycker faktiskt att den här kostymen är snygg.
OK, det är rutigt, och jag är svag för det...jag vet, jag vet.
Men det är inte bara det utan den perfekta mönsterpassningen på byxorna och att byxorna är slimmade, som på 60-talet, och att det är kul med en mönstrad three-piece-suit och att skorna matchar perfekt i färg. Det syns att det här är en man som verkligen bryr sig om vad han tar på sig.
OK, och så gör det inget att det är Daniel Day Lewis: även om han inte är hela anledningen till att den första DVD-film jag köpte till mig själv var "In the name of the father", så gör det inte ont att titta på honom.
/Eva
OK, det är rutigt, och jag är svag för det...jag vet, jag vet.
Men det är inte bara det utan den perfekta mönsterpassningen på byxorna och att byxorna är slimmade, som på 60-talet, och att det är kul med en mönstrad three-piece-suit och att skorna matchar perfekt i färg. Det syns att det här är en man som verkligen bryr sig om vad han tar på sig.
OK, och så gör det inget att det är Daniel Day Lewis: även om han inte är hela anledningen till att den första DVD-film jag köpte till mig själv var "In the name of the father", så gör det inte ont att titta på honom.
/Eva
Förresten
Förresten tycker jag att det är jättesnyggt med ogenomskinliga strumpbyxor i annan färg än klänningen/kjolen, som hos Narciso Rodriguez i förra inlägget och hos rätt många andra designers också. Minst 60 denier, det är jättesnyggt!
/Eva
/Eva
Mer snyggt från pre-fall
Den här dagen har varit vigd åt mer fönsterputsande och åt matlagande inför eftermiddagens julfest i en medeltidsförening jag är med i. Jag har också gjort pepparkaksdeg.
Men för att ni, kära läsare, inte ska bli utan ett förnumstig inlägg från mig där jag talar om vad jag gillar, bjuder jag på dessa tre bilder från Narciso Rodriguez pre-fall 08:
Visst är klänningen i mitten rätt likt det som Phillip Lim visade för den här hösten? Det beyder väl att när jag väl får tummen ur och syr en av det ljuvliga grå yllet jag köpte förra veckan kommer jag att vara jätteinne i flera år? I alla fall kommer det att vara snyggt. Satinklänningen till höger tycker jag bara är fantastisk och jag funderar på om kjolen till vänster är fodrad med ett kontrasterande tyg; det vore i såna fall lite coolt.
/Eva
Men för att ni, kära läsare, inte ska bli utan ett förnumstig inlägg från mig där jag talar om vad jag gillar, bjuder jag på dessa tre bilder från Narciso Rodriguez pre-fall 08:
Bilder från style.com
Visst är klänningen i mitten rätt likt det som Phillip Lim visade för den här hösten? Det beyder väl att när jag väl får tummen ur och syr en av det ljuvliga grå yllet jag köpte förra veckan kommer jag att vara jätteinne i flera år? I alla fall kommer det att vara snyggt. Satinklänningen till höger tycker jag bara är fantastisk och jag funderar på om kjolen till vänster är fodrad med ett kontrasterande tyg; det vore i såna fall lite coolt.
/Eva
Jo, det syns visst att du har manipulerat bilderna
En av de fånigaste saker man kan hitta om man sitter och tittar på diverse modebloggar är alla de som använder ett bildhanteringsverktyg för att dra ut bilderna på längden så att de ska se smalare och längre ut. Proffs gör förstås sådant så att det inte syns, annat än att modellerna är för perfekta; det behöver man bara öppna en modetidning för att se. Men att bara ändra proportionerna i bilden syns alltid! Syns det inte på inredningen, som här och här, så syns det alltid på ansiktet. Bloggen jag länkar till är bara tagen som ett exempel; jag hittade den när jag satt och slöade runt på nybloggat.se och då fick jag ändan ur vagnen och skrev äntligen om det, något som jag tänkt göra länge.
Förutom att jag tycker att det ser dumt ut så förmedlar man ju till världen att man inte tycker att man duger som man är och förstärker bilden av att det bara finns ett sätt att se ut på som är OK. Så, på min klädselbilder är det ingen manipulation: ni får se min breda bröstkorg, runda mage, breda höfter och korta ben precis som de är.
/Eva
Förutom att jag tycker att det ser dumt ut så förmedlar man ju till världen att man inte tycker att man duger som man är och förstärker bilden av att det bara finns ett sätt att se ut på som är OK. Så, på min klädselbilder är det ingen manipulation: ni får se min breda bröstkorg, runda mage, breda höfter och korta ben precis som de är.
/Eva
Önskekläder från engelska internetbutiker
När ni andra som bäst håller på och förfestar, eller vad ni nu gör på en lördagkväll, sitter jag här och drömmer ihop en önskeklädsel som man skulle kunna ha både till jobbet och en kväll ute. Egentligen skriver jag på en ansökan om forskningsanslag, men man måste ju ta pauser ;)
Tunikan är frånTopshop och är, om det inte framgår av bilden, marinblå. Det är en av mina favortifärger och betydligt mer klädsam på mig, som har en kall hudton och inte jättestarka egna färger, än vad svart är.
Eftersom jag tycker det är aptrist med stövlar, tunika och leggings eller blåjeans kombinerar jag med ett par gröna, rutiga tajta jeans från Darkside Clothing. Alltså, det kan vara snyggt med tunika, stövlar och vanliga jeans/leggings, men hur många gånger har vi sett det de senaste två åren?
Båda kängorna/stövlarna är från Pennangalan och jag kunde helt enkelt inte bestämma mig för vilka jag gillar bäst. De i lack och med spännen är mest trendiga, och det är praktiskt med dragkedja när man har lite reumatism i händerna. Saloonkängorna är å andra sidan så himla bekväma, utom att man måste beställa en storlek större än den man brukar ha. De är också mer användbara eftersom deras klack inte är lika hög och de inte har ett lika extremt utseende - saloonkängor på jobbet och lackstövel på krogen kanske?
/Eva
Tunikan är frånTopshop och är, om det inte framgår av bilden, marinblå. Det är en av mina favortifärger och betydligt mer klädsam på mig, som har en kall hudton och inte jättestarka egna färger, än vad svart är.
Eftersom jag tycker det är aptrist med stövlar, tunika och leggings eller blåjeans kombinerar jag med ett par gröna, rutiga tajta jeans från Darkside Clothing. Alltså, det kan vara snyggt med tunika, stövlar och vanliga jeans/leggings, men hur många gånger har vi sett det de senaste två åren?
Båda kängorna/stövlarna är från Pennangalan och jag kunde helt enkelt inte bestämma mig för vilka jag gillar bäst. De i lack och med spännen är mest trendiga, och det är praktiskt med dragkedja när man har lite reumatism i händerna. Saloonkängorna är å andra sidan så himla bekväma, utom att man måste beställa en storlek större än den man brukar ha. De är också mer användbara eftersom deras klack inte är lika hög och de inte har ett lika extremt utseende - saloonkängor på jobbet och lackstövel på krogen kanske?
/Eva
Jag vill bara dansa!
Alltså, är det någon som vet någonstans det säljs t-shirts med KSMB-tryck?
Jag kände just att jag absolut behöver en sådan. Min man också.
/Eva
Bill Blass pre-fall 08 - Det här gillar jag!
Jag hade naturligtvis aldrig hört talas om det amerikanska modehuset Bill Blass innan jag såg de här bilderna, men de har uppenbarligen funnits ett tag och framförallt varit inriktade på mer fritidsbetonade kläder. Det märks; inte så att det är fritidskläder, men allt ser bärbart och bekvämt ut - utan att vara tråkigt, vilket termen "bärbar" i modesammanhang tyvärr alltför ofta betyder.
Bilder från www.style.com
Jag kan faktiskt se mig själv i allt det här, utom möjligen gubbhatten på bild 2. Designern, Peter Som, är uppenbarligen ny för i år, och ser det så här snyggt ut finns det väl all anledning för honom att fortsätta.
/Eva
Bilder från www.style.com
Jag kan faktiskt se mig själv i allt det här, utom möjligen gubbhatten på bild 2. Designern, Peter Som, är uppenbarligen ny för i år, och ser det så här snyggt ut finns det väl all anledning för honom att fortsätta.
/Eva
Kläder och minnen
Det finns många anledningar till att kläder är så laddade och väcker så många känslor. En orsak är deras närhet till kroppen och därmed till vår person. Vi förknippar kläderna vi bär med oss själva och kritik av vårt sätt att klä oss blir därför till en kritik av oss. Samtidigt kan det var postitivt: kläder vi bar vid något särskilt bra tillfälle blir för alltid förknippade emed det och vi känner oss starkare, lyckligare och snyggare när vi bär dem nästa gång. Klädernas mening fylls på med minnen.
En särskild sorts minnen finns med ärvda kläder; minnen av den som bar dem innan du gjorde det. Det är egentligen därför jag skriver det här inlägget nu: jag putsar fönster inför julen och har ett av min mormors gamla förkläden på mig. Och när jag har det på mig, så är det som om hon är där litegrann. Jag pratar med henne i tankarna och när jag putsar bort flugfläckarna tänker jag på hur mycket flugor det var hemma hos henne, eftersom de hade grisar. Hur man var tvungen att stänga ytterdörren jättefort för att de inte skulle komma in; hennes röst som skrek "Flugoorna!", om man inte skyndade sig. Här i Göteborg är det knappt några flugor, de flugfläckar jag får på ett år fick hon säkert på en månad (och det är ju tur eftersom jag inte putsar fönster mer än två gånger om året). Allt det här kan ett förkläde plocka fram, och jag är så glad att jag har dem, inte bara för att de är praktiska.
/Eva
En särskild sorts minnen finns med ärvda kläder; minnen av den som bar dem innan du gjorde det. Det är egentligen därför jag skriver det här inlägget nu: jag putsar fönster inför julen och har ett av min mormors gamla förkläden på mig. Och när jag har det på mig, så är det som om hon är där litegrann. Jag pratar med henne i tankarna och när jag putsar bort flugfläckarna tänker jag på hur mycket flugor det var hemma hos henne, eftersom de hade grisar. Hur man var tvungen att stänga ytterdörren jättefort för att de inte skulle komma in; hennes röst som skrek "Flugoorna!", om man inte skyndade sig. Här i Göteborg är det knappt några flugor, de flugfläckar jag får på ett år fick hon säkert på en månad (och det är ju tur eftersom jag inte putsar fönster mer än två gånger om året). Allt det här kan ett förkläde plocka fram, och jag är så glad att jag har dem, inte bara för att de är praktiska.
/Eva
Mitt fina, nya halsband
Det är jättesvårt att fotografera, eftersom det till stora del består av kristallkroneprismor, men här är i alla fall ett foto:
De stora prismorna är inte turkosa, utan mer normala kristallkroneprismor. Halsbandet är gjort av en tjej som går på Angeredsgymnasiets designutbildning och heter Mona Mahmoodzadeh. Hon har gjort massa andra coola smycken också, fantastiska ringar och armband bl a, men det var det här halsbandet jag föll för när hon ställde ut på Stadsbiblioteket.
Stora halsband kommer stort till våren enligt alla trendrapporter (och ni kommer väl ihåg julgranskulorna?) så nu är jag inte bara glittrig utan även trendig ;)
/Eva
PS. Mona kan du komma i kontakt med via hennes hotmailadress, som är hennes namn utan punkt emellan och sen hotmail.com.
De stora prismorna är inte turkosa, utan mer normala kristallkroneprismor. Halsbandet är gjort av en tjej som går på Angeredsgymnasiets designutbildning och heter Mona Mahmoodzadeh. Hon har gjort massa andra coola smycken också, fantastiska ringar och armband bl a, men det var det här halsbandet jag föll för när hon ställde ut på Stadsbiblioteket.
Stora halsband kommer stort till våren enligt alla trendrapporter (och ni kommer väl ihåg julgranskulorna?) så nu är jag inte bara glittrig utan även trendig ;)
/Eva
PS. Mona kan du komma i kontakt med via hennes hotmailadress, som är hennes namn utan punkt emellan och sen hotmail.com.
Strumpbyxor med prickar
Jag såg röda strumpyxor med små svarta prickar på Lindex igår. Och svarta med röda, eller möjligen vita. Tyvärr har de inga bilder på dem på sin hemsida.
Men jag tror att jag måste ha ett par.
/Eva
Men jag tror att jag måste ha ett par.
/Eva
Den nya kjolen
Jag fick satt i en dragkedja i min cirkelskurna, blommiga kjol ikväll också. Så här ser den ut:
Mycket femtital förstås, men Sarah Jessica Parker som Carrie i Sex and the City har inspirerat lite också, eftersom hon rätt ofta har vida kjolar som står ut.
/Eva, som ska sova nu
Mycket femtital förstås, men Sarah Jessica Parker som Carrie i Sex and the City har inspirerat lite också, eftersom hon rätt ofta har vida kjolar som står ut.
/Eva, som ska sova nu
Festklädsel och irländsk musik
Så här blev dagens klädsel, i alla fall det jag hade på mig på eftermiddagens glöggbjudning:
T-shirt: H&M
Halsband: Gjort av Mona Mahmoodzadeh
Kjol: hemsydd
Strumpbyxor: de grå, melerade från H&M
Skor: DinSko
Glöggen var god, sällskapet mycket trevligt och tilltugget gott. Musiken var sådär, en massa smetiga julsånger, men vännen och kollegan Adam bjöd på bättre musik i form av gamla TV-inspelningar och videor på Youtube. Vi störde säkert de andra.
Vi hedrade Annaa med vårt musikval och skålade även för henne. Här är ett urval:
T-shirt: H&M
Halsband: Gjort av Mona Mahmoodzadeh
Kjol: hemsydd
Strumpbyxor: de grå, melerade från H&M
Skor: DinSko
Glöggen var god, sällskapet mycket trevligt och tilltugget gott. Musiken var sådär, en massa smetiga julsånger, men vännen och kollegan Adam bjöd på bättre musik i form av gamla TV-inspelningar och videor på Youtube. Vi störde säkert de andra.
Vi hedrade Annaa med vårt musikval och skålade även för henne. Här är ett urval:
Ronnie Drew på irländsk TV 1960
Luke Kelly: Foggy Dew (han har väldigt lite hår här)
/Eva, som börjar klänna glöggens verkningar släppa
Luke Kelly: Foggy Dew (han har väldigt lite hår här)
/Eva, som börjar klänna glöggens verkningar släppa
Overkneestrumpor
Jag älskar overknee-strumpor och har gjort det sen mitten av 80-talet, då de hade sin första stora popularitetsperiod. Sen kom de tillbaka i början på 90-talet, som man t ex kunde kunde se i Clueless , som jag såg om häromdagen (filmen är från 1995, ett tydligt exempel på hur amerikanerna ända fram till 2000-talet låg ett par år efter i ungdomsmodetrenderna).
Men för mig är overknee-strumpor inte en fråga om trender; jag har dem jämnt - moderna eller ej. Och jag har många, säkert en 40 par. Antalet ökade snabbt efter att jag upptäckte SockDreams för några år sedan, innan det kunde man ju bara få tag i dem ibland; när de råkade vara moderna.
Från vänster till höger:
Rad 1: Pink knees; pink and chocolate brown, O woolies i magenta, O chevrons i marin
Rad 2: O Marled i marin, O yummies i bubblegum
Overknee-strumpor är inte bara för när det är varmt och somrigt utan perfekta nu på vintern: har man tillräckligt lång kjol så slipepr man ha strumpbyxor som ändå bara åker ner i grenen (man kan ju kombinera med ylleunderbyxor som jag gör på översta bilden till vänster) och under byxor ger de extra värme. De ill-cerisa strumporna är i ull och hur gosiga som helst.
/Eva
Men för mig är overknee-strumpor inte en fråga om trender; jag har dem jämnt - moderna eller ej. Och jag har många, säkert en 40 par. Antalet ökade snabbt efter att jag upptäckte SockDreams för några år sedan, innan det kunde man ju bara få tag i dem ibland; när de råkade vara moderna.
Rad 1: Pink knees; pink and chocolate brown, O woolies i magenta, O chevrons i marin
Rad 2: O Marled i marin, O yummies i bubblegum
Overknee-strumpor är inte bara för när det är varmt och somrigt utan perfekta nu på vintern: har man tillräckligt lång kjol så slipepr man ha strumpbyxor som ändå bara åker ner i grenen (man kan ju kombinera med ylleunderbyxor som jag gör på översta bilden till vänster) och under byxor ger de extra värme. De ill-cerisa strumporna är i ull och hur gosiga som helst.
/Eva
Jeansutställning
Ni som bor i Göteborg: missa nu inte jeansutställningen på Röhsska ! Den varar bara över helgen och det är gratis inträde. Märken som Pace, Nudie, Denim Demon, Dr Denim, Cheap Monday, Rickard Lindqvist, Ulrika Sandström, Linda Lay mfl visar upp sig. Man kan också köpa specialdesignade t-shirts i begränsad upplaga.
Gissa vem som inte har några pengar? Men på utställningen ska jag gå så fort jag ätit lite lunch, jobbat lite till och tagit på mig.
/Eva
Gissa vem som inte har några pengar? Men på utställningen ska jag gå så fort jag ätit lite lunch, jobbat lite till och tagit på mig.
/Eva
Kläder som kreativt projekt
Det har kanske framgått att jag ser på min klädsel som ett kreativt uttryckssätt som inte på något sätt är begränsat till rådande modetrender - jag kan lika gärna inspireras av filmer och musik, hemsidor, eller vilka böcker jag läser, som av modereportage och de stora modehusens visningar.
Det gör naturligtvis mode och kläder mycket roligare, eftersom man inte är bunden till någon speciell stil, utan kan göra lite som man vill. Man är visserligen beroende av vad som finns att köpa, men där underlättar det mycket att kunna göra mönster och sy; går man utanför de vanligaste kanalerna kan man dessutom hitta mycket annorlunda. Därför kan min stil variera mycket; för ett par år sedan var den starkt influerad av 1800-talet. Eftersom man bör ta hänsyn både till det rent praktiska och till vad folk man möter i jobbet tänker så var det förstås inga regelrätta viktorianska kläder; men jag hade ankellånga vida kjolar, blusar sydda efter 1800-talsmodell, kashmirschal med Paisleybårder och dekorativa kammar i en låg knut i nacken. Jag förutspår rätt mycket olika 1900-talinfluenser under våren, eftersom jag ska undervisa om1900-talets mode på Folkuniversitetet då. Nu senast var det ju 1700-talet, som är svårare att inkorporera i vad som löst kan kallas "normal klädsel".
Ett exempel på en tjej som på ett mer ambitiöst sätt gjort sin klädstil till ett projekt är en ung tjej från Malung, som heter Johanna Öst och som ni kan se på bilderna nedan.
Hon klär sig mestadels enligt ett estetiskt ideal från 1940-talet och 1950-talet och gör det fullt ut, inklusive make-up och hår. I hennes Wardrobe project kan man se olika stilar och följa hennes utveckling från lite punkigt/alternativt till 50-talstjej av olika slag, ofta med tidens pin-upbilder som förebild.
En av mina favoriter är när hon klädde ut sig till den klassiska Barbie:
Johanna bloggar också om 1700-talskläder och syr egna.
/Eva
Det gör naturligtvis mode och kläder mycket roligare, eftersom man inte är bunden till någon speciell stil, utan kan göra lite som man vill. Man är visserligen beroende av vad som finns att köpa, men där underlättar det mycket att kunna göra mönster och sy; går man utanför de vanligaste kanalerna kan man dessutom hitta mycket annorlunda. Därför kan min stil variera mycket; för ett par år sedan var den starkt influerad av 1800-talet. Eftersom man bör ta hänsyn både till det rent praktiska och till vad folk man möter i jobbet tänker så var det förstås inga regelrätta viktorianska kläder; men jag hade ankellånga vida kjolar, blusar sydda efter 1800-talsmodell, kashmirschal med Paisleybårder och dekorativa kammar i en låg knut i nacken. Jag förutspår rätt mycket olika 1900-talinfluenser under våren, eftersom jag ska undervisa om1900-talets mode på Folkuniversitetet då. Nu senast var det ju 1700-talet, som är svårare att inkorporera i vad som löst kan kallas "normal klädsel".
Ett exempel på en tjej som på ett mer ambitiöst sätt gjort sin klädstil till ett projekt är en ung tjej från Malung, som heter Johanna Öst och som ni kan se på bilderna nedan.
Bild från Johannas hemsida, använd med tillåtelse
Hon klär sig mestadels enligt ett estetiskt ideal från 1940-talet och 1950-talet och gör det fullt ut, inklusive make-up och hår. I hennes Wardrobe project kan man se olika stilar och följa hennes utveckling från lite punkigt/alternativt till 50-talstjej av olika slag, ofta med tidens pin-upbilder som förebild.
En av mina favoriter är när hon klädde ut sig till den klassiska Barbie:
Bild från Johannas hemsida, använd med tillåtelse
Johanna bloggar också om 1700-talskläder och syr egna.
/Eva
Rädd för "Gina-tjejen"
I samband med att svenska succémodekedjan Gina Tricot valdes till årets modekedja av en branschtidning veckan gjordes flera intervjuer med sonen till grundare, marknadschefen Victor Appelqvist. I en av dem lyfte han fram betydelsen av företagets ansikte utåt: den norska modellen Pernille Holmboe. Hon förkroppsligar enligt honom det som Gina Tricot står för; hon är den glada, lekfulla Gina-tjejen.
Jag kan uppriktigt säga att Gina Tricots reklam med Pernille var den helt dominerande orsaken till att jag inte besökte Gina Tricot förrän min kompis Inger i våras visade mig att det faktist fanns lite roliga kläder, och i vår storlek. Jag tycker att just TV-reklamen, och det var väl i princip den jag hade sett, förkroppsligade den extremt tråkiga "basplaggs-fixeringen" i Sverige och att "Gina-tjejen" var skrämmande, nä, är skrämmande!
Hon är så himla lång och smal och blond och käck att jag absolut inte kunde föreställa mig att det skulle finnas något för oss som inte varje söndag börjar dagen med att städa hela hemmet för att sedan göra i ordning en hälsosam matsäck (groddar, ingen varm choklad) och dra med make och barn ut på en hälsosam skogstur. Gina-tjejen ser ut som att hon aldrig druckit en pilsner, som att eventuella barn kommit till genom obefläckad avelse, som att hennes hem är fläckfritt och som att hon aldrig, aldrig är trött. Av reklamen drog jag slutsatsen att Gina bara var till för riktigt smala övermänniskor över en och sjuttifem. Nu var det ju inte så, de flesta av deras kunder verkar vara helt normala tonårstjejer, men reklamens intryck var så starkt att jag aldrig ens övervägde att kolla vad som fanns i en Gina Tricotbutik förrän jag blev "medlurad".
/Eva
Jag kan uppriktigt säga att Gina Tricots reklam med Pernille var den helt dominerande orsaken till att jag inte besökte Gina Tricot förrän min kompis Inger i våras visade mig att det faktist fanns lite roliga kläder, och i vår storlek. Jag tycker att just TV-reklamen, och det var väl i princip den jag hade sett, förkroppsligade den extremt tråkiga "basplaggs-fixeringen" i Sverige och att "Gina-tjejen" var skrämmande, nä, är skrämmande!
Hon är så himla lång och smal och blond och käck att jag absolut inte kunde föreställa mig att det skulle finnas något för oss som inte varje söndag börjar dagen med att städa hela hemmet för att sedan göra i ordning en hälsosam matsäck (groddar, ingen varm choklad) och dra med make och barn ut på en hälsosam skogstur. Gina-tjejen ser ut som att hon aldrig druckit en pilsner, som att eventuella barn kommit till genom obefläckad avelse, som att hennes hem är fläckfritt och som att hon aldrig, aldrig är trött. Av reklamen drog jag slutsatsen att Gina bara var till för riktigt smala övermänniskor över en och sjuttifem. Nu var det ju inte så, de flesta av deras kunder verkar vara helt normala tonårstjejer, men reklamens intryck var så starkt att jag aldrig ens övervägde att kolla vad som fanns i en Gina Tricotbutik förrän jag blev "medlurad".
/Eva
Kort rapport
Kort stilrapport fran Derry.
Jag har redan sett paljetter i massor, blingar ikapp med julpyntet.
Absoluta halleluja moments vad stil betraffar star annars unga svenska tjejer som bott i London och ska tillbaka och halsa pa for. Fanns nagra pa planet till London som hade varit varda ett foto pa dagens reseoutfit. Ursnygga fargmatchningar.
Trakigast: svenskor pa shoppingtur till London. Praktigt, rejalt.
Stillosast: engelskor pa resa.
Annaa, trott efter lang resa och ett par sena pints.
Jag har redan sett paljetter i massor, blingar ikapp med julpyntet.
Absoluta halleluja moments vad stil betraffar star annars unga svenska tjejer som bott i London och ska tillbaka och halsa pa for. Fanns nagra pa planet till London som hade varit varda ett foto pa dagens reseoutfit. Ursnygga fargmatchningar.
Trakigast: svenskor pa shoppingtur till London. Praktigt, rejalt.
Stillosast: engelskor pa resa.
Annaa, trott efter lang resa och ett par sena pints.
Inspirerad av Mary-Kate Olsen
Fan, en mening jag aldrig trodde att jag skulle skriva. Jag tycker att tvillingarna Olsens stilikonstatus är överdriven och att deras extremt utmärglade utseenden är ett sjukt ideal, men jag tyckte faktiskt om stylingen som gjordes på Mary-Kate i december/januarinumret av den amerikanska modetidningen Nylon; i synnerhet den gröna kjolen i råsiden.
Och så råkade jag ha fem meter dupionisiden hemma , i en helt ljuvlig färg, mitt emellan chockrosa och chockkorall (den kallas grenadine av försäljaren). Ja, jag är den sortens person som råkar ha fem meter siden som jag inte har någon direkt plan för hemma.
Och då tänkte jag att en kort (fast inte så kort som hennes) kjol med ett motveck mitt fram och mitt bak skulle kunna vara snyggt. Vägen från tanke till handling var inte så lång och nu har jag en sidenkjol att ha på morgonens glöggparty (jag riktar en särskild tacksam tanke till Knapp-Carlsson som helt otroligt nog hade en dragkedja i matchande färg).
T-shirt: Alternativa Supportershopen
Bälte: Stadsmissionen
Kjol: hemsydd
Strumpbyxor: Boots
Stövletter: DinSko
Jag ska ha en annan jumper och troligen andra strumpbyxor och skor också imorgon, så det blir väl en ny bild då. Förhoppningsvis har jag då också världens coolaste halsband, eftersom jag ska träffa en gymnasietjej som gör jättecoola smycken imorgon.
/Eva
Och så råkade jag ha fem meter dupionisiden hemma , i en helt ljuvlig färg, mitt emellan chockrosa och chockkorall (den kallas grenadine av försäljaren). Ja, jag är den sortens person som råkar ha fem meter siden som jag inte har någon direkt plan för hemma.
Och då tänkte jag att en kort (fast inte så kort som hennes) kjol med ett motveck mitt fram och mitt bak skulle kunna vara snyggt. Vägen från tanke till handling var inte så lång och nu har jag en sidenkjol att ha på morgonens glöggparty (jag riktar en särskild tacksam tanke till Knapp-Carlsson som helt otroligt nog hade en dragkedja i matchande färg).
T-shirt: Alternativa Supportershopen
Bälte: Stadsmissionen
Kjol: hemsydd
Strumpbyxor: Boots
Stövletter: DinSko
Jag ska ha en annan jumper och troligen andra strumpbyxor och skor också imorgon, så det blir väl en ny bild då. Förhoppningsvis har jag då också världens coolaste halsband, eftersom jag ska träffa en gymnasietjej som gör jättecoola smycken imorgon.
/Eva
Jumperklänning
Stickade klänningar har setts lite grann då och då under året. De verkar dock inte ha slagit lika stort ,här i Sverige i alla fall, som i modereportagen och på catwalken. En viktig orsak till det är att en stickad klänning kräver mycket av den kropp som ska bära den: Att den är i perfekt trim. Eller, som på bilden nedan, att man har rejäla underkläder med elasta och stål.
Den här jumperklänningen finns i en av min mormors gamla stickhäften och den väcker en del frågor:
* Hur länge kan man bära den utan att den töjer ut sig över bröst och, framför allt: rumpan?
* Hur jäkla jobbigt är det inte att sticka den? (om någon verkligen vill veta kan jag scanna av mönstret)
* Var det verkligen något som gjorde det i verkligheten?
Den här jumperklänningen finns i en av min mormors gamla stickhäften och den väcker en del frågor:
* Hur länge kan man bära den utan att den töjer ut sig över bröst och, framför allt: rumpan?
* Hur jäkla jobbigt är det inte att sticka den? (om någon verkligen vill veta kan jag scanna av mönstret)
* Var det verkligen något som gjorde det i verkligheten?
Vi kan i alla fall se genom det stickade yllet att därunder finns en korselett som man inte muckar med. Jag tycker i alla fall att den är snygg. På bild, i verkligheten säckar det nog rätt snart ihop.
/Eva
/Eva
Dagens klädsel - Tillbaka till 50-talet
Eller i alla fall till en populärkulturell bild av det, med lite tillägg av 1980-talets neon. I själva verket hade knappast kvinnor i min ålder på 1950-talet ens i USA jeans annat än möjligen när de röjde i trädgården och hästsvans var ju också ett tonårsmode. Men nu var jag ju inte ute för att återskapa exakt hur en fyrtioårig svensk kvinna på 1950-talet klädde sig, utan lät mig inspireras av en "look"; de hade inte glencheckrutiga kanvasskor då heller.
Örhängen: Kicks
Tröja: Zara
Jeans: Makeyourownjeans.com
Gympaskor: KappAhl
/Eva
Örhängen: Kicks
Tröja: Zara
Jeans: Makeyourownjeans.com
Gympaskor: KappAhl
/Eva
H&Ms jacka för kvinnor utan bröst
Jag var nere på stan för att köpa dragkedjor idag och passade då på att även leta efter en grå t-shirt, som jag tänkte ha till en av mina nya kjolar (ren ljusgrå, lös passform, gärna fjärilsärm; nej jag hittade förstås ingen, det blev en vanlig). När jag ändå var inne på H&M tänkte jag att jag i alla fall skulle prova den svarta satinjackan från vårkollektionen, eftersom den redan kommit in och den fanns i min storlek.
Först tänkte jag att det här var nog något för mig, men sen märkte jag att jag liksom fick dra fram armarna och kuta lite med ryggen om den inte skulle trycka över brösten. Den stramade inte direkt, men tryckte. Samtidigt var den lös, både i midjan och i ryggen, så det var inte det att den var för liten.
Jag tog därför av mig den för att studera den närmare, och mycket riktigt: den var gjord för en person utan bröst: Övervidden var säkert tillräckligt stor, den kändes ju lös i ryggen, men bakstycket var större än framstyckena tillsammans! Man hade alltså utgått från att den person som skulle bära den var större på baksidan än framsidan! Jag undrar hur vanligt det är bland kvinnor? överhuvudtaget och i synnerhet i storlek 44?
Därför drogs armarna fram, eftersom brösten så att säga "stal" det utrymme de kunde få genom att dra ärmhålen framåt.
Så, nä någon sådan blir det inte i vår och H&Ms mönsterkonstruktörer borde snarast skickas på en kurs i just mönsterkonstruktion, och varför inte grundläggande anatomi?
/Eva
Först tänkte jag att det här var nog något för mig, men sen märkte jag att jag liksom fick dra fram armarna och kuta lite med ryggen om den inte skulle trycka över brösten. Den stramade inte direkt, men tryckte. Samtidigt var den lös, både i midjan och i ryggen, så det var inte det att den var för liten.
Jag tog därför av mig den för att studera den närmare, och mycket riktigt: den var gjord för en person utan bröst: Övervidden var säkert tillräckligt stor, den kändes ju lös i ryggen, men bakstycket var större än framstyckena tillsammans! Man hade alltså utgått från att den person som skulle bära den var större på baksidan än framsidan! Jag undrar hur vanligt det är bland kvinnor? överhuvudtaget och i synnerhet i storlek 44?
Därför drogs armarna fram, eftersom brösten så att säga "stal" det utrymme de kunde få genom att dra ärmhålen framåt.
Så, nä någon sådan blir det inte i vår och H&Ms mönsterkonstruktörer borde snarast skickas på en kurs i just mönsterkonstruktion, och varför inte grundläggande anatomi?
/Eva
Den här vill jag ha!
Den här tunikan från FashionNerds vill jag ha. Tyvärr finns den bara i stl S/M och det är helt omöjligt; den har mindre bystomkrets än jag och den ska nog dessutom sitta lite löst för att se snygg ut.
/Eva
Bild från e-butiken Kungsgatan där kläderna säljs.
/Eva
Irländsk stil?
Idag drar Annaa till Irland för att gå på konsert och umgås med vänner. Ni får därför hålla till godo med mig ensam några dagar, och så väntar vi ivrigt på stil- och shoppingrapporter från Irland när hon kommer tillbaka.
Som av en ren händelse spelar min dators musikspelare, som jag satt på "random", just nu "Roddy McCorley" med the Dubliners.
/Eva
Som av en ren händelse spelar min dators musikspelare, som jag satt på "random", just nu "Roddy McCorley" med the Dubliners.
/Eva
Konsumtion och moraliserande
Sofia Dahlén har dragit igång en debatt om konsumtionsmoraliserande ur ett genusperspektiv i sin blogg. Om ni inte redan sett det kan det vara värt ett besök. Den fortsätter här.
Själv ska jag idag bidra till konsumtionen genom att köpa två dragkedjor, till de två nya kjolar jag sytt i veckan (när jag inte hade någon dragkedja att sätta i den cirkelskurna sydde jag en till kjol för att inte få sömnadsabstinens). Bilder ikväll eller imorgon.
/Eva
Själv ska jag idag bidra till konsumtionen genom att köpa två dragkedjor, till de två nya kjolar jag sytt i veckan (när jag inte hade någon dragkedja att sätta i den cirkelskurna sydde jag en till kjol för att inte få sömnadsabstinens). Bilder ikväll eller imorgon.
/Eva
Drömskor
De här skorna från Zinc vill jag verkligen ha. I synnerhet de till vänster. Jag skulle känna mig snyggast i världen om jag hade dem på mig till jobbet. Den enda fläcken på solen är att de är öppna i tån. Jag börjar bli hjärtligt trött på peeptoe; har aldrig riktigt gillat det och nu börjar det dessutom bli ganska uttjatat. Men av modevisningarna att döma lär vi få dras med dem minst ett år till. På sammetsskorna gör det inte lika mycket, eftersom det är festskor mest för inomhusbruk, men de rutiga är väl ändå tänkta att bäras ute - jag tänker på hur mycket grus och smuts man får in i öppningen i tån.
Fast det skulle inte hindra mig! Inte när de är så här snygga. Jag ska kolla på eBay om det finns någon som säljer dem som levererar till Europa, hittills har jag bara hittat dem på webbshoppar som inte gör det.
/Eva, galen i rutigt och höga klackar
Fast det skulle inte hindra mig! Inte när de är så här snygga. Jag ska kolla på eBay om det finns någon som säljer dem som levererar till Europa, hittills har jag bara hittat dem på webbshoppar som inte gör det.
/Eva, galen i rutigt och höga klackar
T-shirt med korsett
Eller i alla fall korsettryck. Den här hittade jag på Boohoo.com, en brittisk internetbutik.
Problemet är bara, att om man vet något om korsetter ser det jättelöjligt ut - det där är nämligen som det ser ut på ryggen. Det finns, och har funnits framsnörda korsetter, men de snörs antingen ihop helt fram eller snörs över en lös bit så att öppningen bildar ett V, inte den här formen som är typisk för korsetter från 1800-talet och framåt. Typisk är förresten kryssnörningen, innan 1800-talet snörde man med ett snöre i sick-sack, dock ska en korsett som är till för att dra ihop midjan knytas på mitten, där de är som smalast, och inte i ena änden. Mycket info där, läs gärna mera här.
Men bortsett från denna fanns det en del snygga t-shirts, som de här:
Alla bilder från www.boohoo.com
/Eva
Problemet är bara, att om man vet något om korsetter ser det jättelöjligt ut - det där är nämligen som det ser ut på ryggen. Det finns, och har funnits framsnörda korsetter, men de snörs antingen ihop helt fram eller snörs över en lös bit så att öppningen bildar ett V, inte den här formen som är typisk för korsetter från 1800-talet och framåt. Typisk är förresten kryssnörningen, innan 1800-talet snörde man med ett snöre i sick-sack, dock ska en korsett som är till för att dra ihop midjan knytas på mitten, där de är som smalast, och inte i ena änden. Mycket info där, läs gärna mera här.
Men bortsett från denna fanns det en del snygga t-shirts, som de här:
Alla bilder från www.boohoo.com
/Eva
Marie Antoinettes pärlor
Eftersom jag vet att en del av läsarna är intresserade av 1700-talet så tänkte jag att det kanske kunde intressera att några av drottning Marie-Antoinettes pärlor är till salu på Christies nu. Pärlorna var en gåva till lady Sutherland, den dåvarande brittiska ambassadörens hustru och de var så de kom att hamna i England. Vid mitten av 1800-talet monterades de så om i detta vackra halsband:
Mer om pärlorna kan du läsa här.
/Eva
Bild från www.christies.com
Mer om pärlorna kan du läsa här.
/Eva
Paljettopp
Jag vet inte om det finns något okänt, ännu outforskat (kanske något att söka forskningsanslag för?) samband mellan irländska gayklubbar, som Annaa skrev om nedan, och Historiska institutionen, men jag börjar känna ett märkligt sug efter en denna topp att bära på julfesten:
/Eva
Bild från www.ellos.se
Om det inte vore för att jag har köpförbud fram till januari, med undantag av julklappar, så hade jag nog beställt den från Ellos. Eller: om jag inte hade haft köpförbud och de inte hade skrivit "trikå topp" i sin beskrivning; jag köper inte grejer från företag som skriver isär./Eva
Jeansen har kommit!
Mina måttsydda jeans som jag skrev om här alltså. Och de sitter perfekt! Riktigt jätteperfekt över både lår och höfter och i midjan. Och då ska man veta att jag har 25 centimeter mellan midje- och höftmått och förhållandevis smala lår i förhållande till mina höfter. Avståndet mellan gren och midja är också väldig långt på mig, så byxor som ska nå till midjan gör normalt sett aldrig det; de är också alltid för lösa i midjan och runt låren. Men icke så nu. De är alltså inte stretch, men följer ändå min kropp.
Blåva Annas byxor, som ses till höger har däremot lite stretch. Även hennes följer hennes kropps form perfekt och glappar inte midjan, något som naturligtvis är ett ännu större problem för henne som har större differens mellan midja och höft.
Bilden är inte lysande, men jag tror att poängerna går fram.
En annan poäng man kan studera på bilden är att folk ser olika ut. Blåva Anna och jag är lika långa och har båda lång överkropp och korta ben; vi drar också vanligen samma konfektionsstorlek: ändå ser vi så olika ut.
I jeans från www.makeyourownjeans.com kan vi dock faktiskt båda hitta jeans som passar. Inte var det jättedyrt heller, under en tusenlapp för två par, inklusive frakt.
/Eva
Blåva Annas byxor, som ses till höger har däremot lite stretch. Även hennes följer hennes kropps form perfekt och glappar inte midjan, något som naturligtvis är ett ännu större problem för henne som har större differens mellan midja och höft.
Bilden är inte lysande, men jag tror att poängerna går fram.
En annan poäng man kan studera på bilden är att folk ser olika ut. Blåva Anna och jag är lika långa och har båda lång överkropp och korta ben; vi drar också vanligen samma konfektionsstorlek: ändå ser vi så olika ut.
I jeans från www.makeyourownjeans.com kan vi dock faktiskt båda hitta jeans som passar. Inte var det jättedyrt heller, under en tusenlapp för två par, inklusive frakt.
/Eva
Drömkappor och jackor
Dumma Anthropologie som inte säljer till utanför USA. De har jättesöta klänningar, annorlunda toppar och helt underbara kappor:
Framför allt den längst till höger: Meandering Scroph Sweater Coat med sin underbara 20-talsstil. Även den blå, med sitt art noveau-inspirerade mönster, är en ren dröm. Å andra sidan är jackan till vänster ett lysande exemepl på hur man kan göra en ganska enkel jacka i ylle riktigt, riktigt snygg.
Men tyvärr, säljer inte till utlandet, så man får nöja sig med att titta på deras hemsida och sucka.
/Eva
Framför allt den längst till höger: Meandering Scroph Sweater Coat med sin underbara 20-talsstil. Även den blå, med sitt art noveau-inspirerade mönster, är en ren dröm. Å andra sidan är jackan till vänster ett lysande exemepl på hur man kan göra en ganska enkel jacka i ylle riktigt, riktigt snygg.
Men tyvärr, säljer inte till utlandet, så man får nöja sig med att titta på deras hemsida och sucka.
/Eva
Halkrisk
Känns lite knepigt att mitt i en diskussion kring ätstörningar komma med ett synnerligen världsligt problem. Jag åker till Derry i morgon förmiddag. Torsdag alltså. Jag vet inte vad jag ska ha på fötterna. Jag kommer att åka med väldigt lätt packning. Bojkottar så långt jag kan Ryan Airs bagageavgifter. Hade först bara tänkt ta en axelväska med så få ombyten som möjligt. Avskyr att röra mig med dragväska annat än precis till och från resmål. Och här blir det en del dragande. Men det får bli dragväska ändå, det är stor risk att jag hittar en del julklappar. Inte minst finns det en bra fotbollsprylbutik i Derry. Och så finns ju alltid Primark med utbudet av framförallt sovkläder. Det blir för tungt att bära i en axelväska. Så det blir kabindragväska under protest.
Grundklädseln blir ett par jeans och ghettojackan. En lång huvtröja eller kofta. Linnen. Två långärmade svarta tröjor, en tunika. Kanske paljettprylen. Ska på konsert och planerar trots allt en club night, irländska kvinnor klär snarare upp än ner sig. Visserligen är det gayclub jag ska på, men det förändrar inget. Snarare tvärtom. Fan jag skulle behållit den uppklippta silverrandiga!
Men sen kommer skorna. Eller stövlarna. Jag kan bara ha med mig ett par. Det är ca 10 grader i Derry. Det regnar alltid några gånger om dagen där. Det är brant. Och då menar jag riktigt jävla jättebrant. Tänk branta kullerstensbackar. Jag har taskigt balanssinne och lätt för att halka. En anledning att klackar inte finns. Tänk Kylie´s bourbondrinkar, eller tänk inte alls det. Tänk i stället långa promenader genom Bogside kombinerat med långshopping och barer. Konstiga sunkneonstället med pints för 1.20 pund. Och glöm inte kullerstenen.
Jag sover på saken. Imorgon kanske jag hinner visa alternativen.
Annaa/
Grundklädseln blir ett par jeans och ghettojackan. En lång huvtröja eller kofta. Linnen. Två långärmade svarta tröjor, en tunika. Kanske paljettprylen. Ska på konsert och planerar trots allt en club night, irländska kvinnor klär snarare upp än ner sig. Visserligen är det gayclub jag ska på, men det förändrar inget. Snarare tvärtom. Fan jag skulle behållit den uppklippta silverrandiga!
Men sen kommer skorna. Eller stövlarna. Jag kan bara ha med mig ett par. Det är ca 10 grader i Derry. Det regnar alltid några gånger om dagen där. Det är brant. Och då menar jag riktigt jävla jättebrant. Tänk branta kullerstensbackar. Jag har taskigt balanssinne och lätt för att halka. En anledning att klackar inte finns. Tänk Kylie´s bourbondrinkar, eller tänk inte alls det. Tänk i stället långa promenader genom Bogside kombinerat med långshopping och barer. Konstiga sunkneonstället med pints för 1.20 pund. Och glöm inte kullerstenen.
Jag sover på saken. Imorgon kanske jag hinner visa alternativen.
Annaa/
Byls i halsen
I någon blogg, har tyvärr glömt vilken, visades häromdagen klänningar från Let´s Dance. Jag håller nog med om synpunkten att dansklänningar inte kan jämföras med andra kläder. På riktiga danstävlingar ser man betydligt mer förskräckliga exemplar än dem vi ser i TV-programmet. Om man nu ser programmet alltså. Men en av klänningarna fick mig att fundera rätt ordentligt, nämligen den här:
Helt ok upp till bysten - som dansklänning - men kolla in allt bylset ovanför! Tyvärr är det här inte speciellt för dansklänningar utan finns med i årets mode. En kompis köpte en svart sidenklänning, minns ej märket, i Sturegallerian. Nej jag var inte med som smakråd - då hade jag inte kunnat låta bli att kommentera. Klänningen är söt upp till bysten, lätt tulpanformad kjol, moderiktig skärp av tyget, tätt sittande liv. Men sedan! Livet är lagt i breda veck mot en rund kant i halsen, inte halterneck alltså. Men effekten blir liknande den som på bilden. En massa tygbyls mellan hals och bröst. Hurdan byst man än har så kommer den inte till sin rätt. Liten, som tjejen på bilden, så sticker bylset utanför brösten, lite större så lägger sig tyget som en extra valk över. Jag har sett fler exempel på liknande, allt lika konstigt. Jag tror min kompis idé var att hon inte ville vara för urringad. Det blev fel. Som här.
Annaa/
Kan någon ge Keira Knightley lite mat? Nu!
Nej det här är varken normalt eller sunt. Eller snyggt för den delen, men det tänker jag inte diskutera, det för diskussionen fel.
Jag vet att det finns folk som är naturligt smala; jag har jobbat med två tjejer som använder storlek 34, men ingen av dem såg utmärglad ut på det sätt som Keira gör, och då ska man ändå tänka på att man ser tjockare ut på kort (optisk effekt när du gör en tvådimensionell bild av ett tredimensionellt föremål). Men för att se ut sådär krävs svält, eller möjligen ämnesomsättningsfel orsakad av sjukdom. Och detta är det ideal hundratusentals tjejer och kvinnor jämför sig med. Och känner att de inte duger.
/Eva
In i tältgänget!
Nu har förstås varenda modebloggare skrivit om kläderna på Nobelfesten och höjt prinsessan Madeleine till skyarna medan jag försökt försörja mig.
Så jag nöjer mig med en enda kommentar; är det dags nu för drottningen att kvala in i det färgstarka tygsjoksgänget? Stora röda tygbitar som hängts över kroppen, visserligen med små glipor, men ändå stort och rött som ett ovanligt uppseendeväckande tremanstält. Matchar de där lyften i ansiktet som givit henne en snipig uppsyn.
Annaa/ - som inte haft tid att fixa till en bild på det röda tältet, det fick liksom inte plats, utan bidrar med en länk i stället.
Så jag nöjer mig med en enda kommentar; är det dags nu för drottningen att kvala in i det färgstarka tygsjoksgänget? Stora röda tygbitar som hängts över kroppen, visserligen med små glipor, men ändå stort och rött som ett ovanligt uppseendeväckande tremanstält. Matchar de där lyften i ansiktet som givit henne en snipig uppsyn.
Annaa/ - som inte haft tid att fixa till en bild på det röda tältet, det fick liksom inte plats, utan bidrar med en länk i stället.
Drömklänningarna
Det visade sig att jag hade förbisett en social tillställning i min kalender: nämligen glöggbjudning i några kollegors arbetsrum på fredag. Vi är nu uppe i inte mindre än två utgångar på en månad! Måste var någon slags rekord. Det ställer förstås frågan om kläder även till denna tillställning. Jag skulle inte tacka nej till någon av de här:
Till vänster är det Luella, från höstens kollektion och till höger Chanels "pre-fall" 08. (Bilder från style.com) Det blir förstås inget med det, men jag tycker att de är alldeles underbara. Hos Luellaklänningen är det framför allt prickarna jag gillar, och den vippiga kjolen. Chanelklänningen är på sitt sätt roligare, eftersom den har en mer annorlunda skärning.
/Eva
PS. Båda är förstås helt olämpliga till glöggdrickande med jobbet, men det hade inte hindrat mig om jag hade ägt dem.
Till vänster är det Luella, från höstens kollektion och till höger Chanels "pre-fall" 08. (Bilder från style.com) Det blir förstås inget med det, men jag tycker att de är alldeles underbara. Hos Luellaklänningen är det framför allt prickarna jag gillar, och den vippiga kjolen. Chanelklänningen är på sitt sätt roligare, eftersom den har en mer annorlunda skärning.
/Eva
PS. Båda är förstås helt olämpliga till glöggdrickande med jobbet, men det hade inte hindrat mig om jag hade ägt dem.
Önskelista
Det här är vad jag önskar mig i julklapp:
Maria Hayward: Dress at the court of king Henry VIII.
Gale Owen-Crocker:Dress in Anglo-Saxon England
Skor: Think, "Chilli", storlek 40
Klänning stl XXL: China Towner
Och titta: allt är kläd-relaterat i alla fall! Jag vill egentligen också ha samtliga böcker ur the Flashman Papers (jag har ju sagt att jag är en nörd); alltså vilken som helst, eftersom jag inte har några, det behöver inte vara alla, men det har ingen direkt relation till kläder - även om han är väldigt stolt över sin uniform och dess röda byxor.
jag tror inte att jag kommer att få något av detta: Think-skorna och boken om kläder vid Henrik VIIIs hov kostar för mycket, vi ger inte varandra så dyra julklappar, men man kan ju ändå önska!
/Eva
Maria Hayward: Dress at the court of king Henry VIII.
Gale Owen-Crocker:Dress in Anglo-Saxon England
Skor: Think, "Chilli", storlek 40
Klänning stl XXL: China Towner
Och titta: allt är kläd-relaterat i alla fall! Jag vill egentligen också ha samtliga böcker ur the Flashman Papers (jag har ju sagt att jag är en nörd); alltså vilken som helst, eftersom jag inte har några, det behöver inte vara alla, men det har ingen direkt relation till kläder - även om han är väldigt stolt över sin uniform och dess röda byxor.
jag tror inte att jag kommer att få något av detta: Think-skorna och boken om kläder vid Henrik VIIIs hov kostar för mycket, vi ger inte varandra så dyra julklappar, men man kan ju ändå önska!
/Eva
Julfestsvåndor
Annaas post inspirerade mig till att skriva en om jobbets julfest. Jag har nämnt den då och då och förmodligen fått den att låta som en riktigt glamorös tillställning; eftersom jag seriöst funderar så mycket på vad jag ska ha på mig.
Det är den inte alls, den hålls på kvällen efter jobbet, de flesta männen byter inte om alls och det är verkligen en "casual" tillställning: Vi sitter och äter julmat och dricker öl och pratar om historia, politik, fotboll, pilsnerfilmer och annat sånt man talar om när man är på fest.
Men det är den enda regelbundet återkommande fest jag går på (det är förstås disputationsfester ibland, men de kommer inte med samma regelbundenhet) och jag gillar att klä upp mig. Klä upp sig kan betyda lite av varje i min värld: det kan vara full gala (fast det är sällan några tillfällen till det, mutter), eller folkdräkt eller bara att jag bestämmer mig för ett tema. Och för julfesten är det självpåtagna temat amerikansk, tacky jul; en sån julklänning som Anna hittade hade varit perfekt. I storlek 44 då, inte två år :)
Det behöver inte var just amerikanskt, men en överdos av rött, glitter och bjällror är bra. Och jag har en del att leva upp till - för två år sedan hade jag det här:
Notera att bilden är tagen efter själva festen och ett par timmars vildsint dansande.
Den är sydd i röd smalspårig manchester med guldtryck. I fjol hade jag en grön rätt vanlig klänning, men å andra sidan de här, som bjällrade så fort jag rörde mig:
Men i år vet jag inte riktigt; jag hade en massa sömnadsidéer, men kunde inte riktigt bestämma mig för något och nu är det mindre än en vecka kvar till julfesten. Jag ska ha de glittriga strumporna och skorna i alla fall, så får vi se. Eftersom strumporna är så fina bör det väl vara något ganska kort och eftersom det är trångt i pentryt kan jag inte ha tyllunderkjolen i alla fall.
/Eva
Julklänning
Funderade trots allt på att försöka skaffa en julklänning. Tittar runt på nätet men allt som visas är små ärmlösa saker, oftast bara tunna axelband. Skiljer man inte på årstiderna i det här landet längre? Tar man liksom ut klimatförändringarna i förväg? Vi har det kallt hemma hos oss, men många har det kallare, särskilt villaägare. Det går inte an att gå omkring i sommar- eller partyklänningar utan rejäl kofta ovanpå.
Men till slut hittade jag och föll för den här, import från USA till salu second hand, men den ser ju väldigt orörd ut.
Enda kruxet är att klänningen är i storlek 2 år. Himla synd. Jag skulle t o m passat rätt bra i mössan tror jag.
Annaa/
Men till slut hittade jag och föll för den här, import från USA till salu second hand, men den ser ju väldigt orörd ut.
Enda kruxet är att klänningen är i storlek 2 år. Himla synd. Jag skulle t o m passat rätt bra i mössan tror jag.
Annaa/
Råd för smakråd
Skrev ett inlägg här förut om att vara smakråd. Det försvann. Nu ska jag försöka igen. Sedan ska jag börjar kopiera mina texter innan jag publicerar dem.
Jo, att vara smakråd är en konst som få behärskar. En anledning är att kompisar som ber om smakråd sällan vill ha några råd. De vill bara ha bekräftelse på att det de valt är snyggt. Känna sig ytterligare stärkta att köpa det de egentligen redan bestämt sig för.
Första rådet är alltså; håll inne med åsikterna. Hur illa du än tycker plagget sitter eller passar. Det är ju trots allt inte du som ska ha det. Jag har tung erfarenhet. "Du ska alltid ha så förbannat mycket åsikter!" sa fd kompisen Annmarie.
Råd nummer två; om du är med en tjock kompis och provar kläder, undvik då kommentarer som "Den där får du visserligen på dig men den är tänkt att hänga löst." Jag får aldrig mer gå med min kusin och handla.
Tre; var positiv men försök aldrig pracka på en kompis kläder som du tycker är snygga men som du märker att hon tvekar om. Åh, jag undrar om Karin P någonsin förlåter mig. För den där dyra rutiga ylleklänningen på NK. Jag tyckte ju den var så ursnygg själv och hade så gärna velat ha men hade inte råd. Så jag tjatade fast jag såg hur tveksam hon var. Hon hatade den från första stund, men bodde för långt bort för att kunna byta.
Försök att vara diplomat. Säg inte att klänningen sitter som ett korvskinn, utan typ; "att den rynkar sig så där över baken beror inte på dig utan på att det nog är något fel med tyget, eller kanske skärningen. Du skulle ju kunna prova en annan bara för att testa om det är fel på den också." Och så rusar du ut och hämtar en storlek större.
Var försiktig med egna val. Smussla med något enda plagg som du tror är bra - i rätt storlek och klädsam färg - till provhytten. Förmodligen vill kompisen inte ens prova, men det är värt att testa.
Var glad och trevlig! En anledning till dåliga panikköp kan vara just ett smakråd som tröttnat och sitter och hänger håglöst på en stol utanför provrummet.
Annaa/
Jo, att vara smakråd är en konst som få behärskar. En anledning är att kompisar som ber om smakråd sällan vill ha några råd. De vill bara ha bekräftelse på att det de valt är snyggt. Känna sig ytterligare stärkta att köpa det de egentligen redan bestämt sig för.
Första rådet är alltså; håll inne med åsikterna. Hur illa du än tycker plagget sitter eller passar. Det är ju trots allt inte du som ska ha det. Jag har tung erfarenhet. "Du ska alltid ha så förbannat mycket åsikter!" sa fd kompisen Annmarie.
Råd nummer två; om du är med en tjock kompis och provar kläder, undvik då kommentarer som "Den där får du visserligen på dig men den är tänkt att hänga löst." Jag får aldrig mer gå med min kusin och handla.
Tre; var positiv men försök aldrig pracka på en kompis kläder som du tycker är snygga men som du märker att hon tvekar om. Åh, jag undrar om Karin P någonsin förlåter mig. För den där dyra rutiga ylleklänningen på NK. Jag tyckte ju den var så ursnygg själv och hade så gärna velat ha men hade inte råd. Så jag tjatade fast jag såg hur tveksam hon var. Hon hatade den från första stund, men bodde för långt bort för att kunna byta.
Försök att vara diplomat. Säg inte att klänningen sitter som ett korvskinn, utan typ; "att den rynkar sig så där över baken beror inte på dig utan på att det nog är något fel med tyget, eller kanske skärningen. Du skulle ju kunna prova en annan bara för att testa om det är fel på den också." Och så rusar du ut och hämtar en storlek större.
Var försiktig med egna val. Smussla med något enda plagg som du tror är bra - i rätt storlek och klädsam färg - till provhytten. Förmodligen vill kompisen inte ens prova, men det är värt att testa.
Var glad och trevlig! En anledning till dåliga panikköp kan vara just ett smakråd som tröttnat och sitter och hänger håglöst på en stol utanför provrummet.
Annaa/
Stillöst, igen!
Det skulle ju inte bli en hata Sofie Fahrman-blogg det här. Men jag kan inte låta bli när det nu är en omröstning i Aftonbladet och allting. Det här är stillöst! Och då syftar jag förstås på ännu en klädsel med för kort överdel, tappad underdel eller hur man nu vill ha det. Och nu vill jag inte ha invändningen att man inte ska bry sig om hur folk ser ut, alla får väl ha på sig det de vill. Sofie Fahrman anses vara mode- och stilexpert som har som sitt jobb just att tala om för andra hur de ska klä sig. Det är ingen stor sak i förhållande till världssvälten och klimathotet. Men som stilideal är det en katastrof! Ingen annan påstår att leggings, med väst och högklackat är mode i vinter. Annat än för 5-åringar, men då med mammas skor. Om Sofi tar sig en titt in på American Apparel så upptäcker hon att tjejerna där har små shorts till sina leggings om de bär något så kort ovanpå. Fast de bär å andra sidan inte väst.
Annaa/
Annaa/
Pudelkjol
Poodle skirt är det engelska namnet för en typ av helklockade kjolar som blev en del av det amerikanska tonårsmodet under 1950-talet. Namnet kommer sig av att de ofta var dekorerade med applikationer i filt (de kunde vara gjorda helt i filt också, det ger bra stadga) och ett av motiven var pudlar. Det fanns andra motiv också, som flamingos, glasstrutar etc, men det är pudlarna som har fastnat i folks minne. Det görs nya nu, fast inte i filt och de bärs troligen främst av folk som lämnat tonåren bakom sig, här är ett exempel som jag fick upp genom att googla "poodle skirt":
Bild från www.anniepoodleskirts.com
Varför jag skriver om detta? Jo, för att jag nu har fållat färdigt en helskuren kjol som jag klippte till igår. För hand. Den har 83 cm radie, någon som är bättre på matte kan ju ta och räkna ut vad det blir i omkrets; för jäkla mycket tror jag.
Men, nej den har ingen pudel, och ska heller inte få någon, den är i blommigt tyg och eftersom jag torde få satt i linning och dragkedja imorgon kan ni nog räkna med en bild på onsdag eller så.
/Eva
Bild från www.anniepoodleskirts.com
Varför jag skriver om detta? Jo, för att jag nu har fållat färdigt en helskuren kjol som jag klippte till igår. För hand. Den har 83 cm radie, någon som är bättre på matte kan ju ta och räkna ut vad det blir i omkrets; för jäkla mycket tror jag.
Men, nej den har ingen pudel, och ska heller inte få någon, den är i blommigt tyg och eftersom jag torde få satt i linning och dragkedja imorgon kan ni nog räkna med en bild på onsdag eller så.
/Eva
Yllemamelucker från Odd Molly
Det kanske har framgått att jag och Annaa inte är superentusiastiska över Odd Molly; vi tycker att vi såg rätt mycket nog av farmarstilen i början/mitten av 80-talet och har svårt att se charmen med det igen. Det är inget fel på kläderna, men det blir lite löjligt när de lyfts fram som så unika och nyskapande när det mest är en annan variant av 80-talsretro (i viss mån sent 70-tal). Andra är uppenbarligen mer förtjusta, och det får man förstås gärna vara. Men blir man så förtjust att man betalar 800 spänn för ett par yllemamelucker? Det är frågan.
Annars kan man t ex köpa ett par för 249 kronor på Minimundus, de är Ökotex-certifierade, eller kolla på Lindex eller någon av de affärer som säljer underkläder till såna mogna damer som oss. Yllemamelucker, ja alla former av underkläder i ulltrikå är enligt mig en underbar uppfinning, men jag tror faktiskt inte ens att ett hypat märke gör dem glamorösa nog att motivera ett sånt pris.
/Eva
Yllemamelucker från Odd Molly
Annars kan man t ex köpa ett par för 249 kronor på Minimundus, de är Ökotex-certifierade, eller kolla på Lindex eller någon av de affärer som säljer underkläder till såna mogna damer som oss. Yllemamelucker, ja alla former av underkläder i ulltrikå är enligt mig en underbar uppfinning, men jag tror faktiskt inte ens att ett hypat märke gör dem glamorösa nog att motivera ett sånt pris.
/Eva
Saker jag inte köpte
Jag tog en sväng in på Myrorna vid Järntorget (Göteborg) på väg till dagens föreläsning. Där fanns en hel del fint, men inget som lockade mig tillräckligt för att jag faktiskt skulle köpa det. Det beror delvis på att jag har 1000 spänn att köpa julklappar till en hel familj för och då ska man inte köpa grejer till sig själv. I alla fall, om någon annan göteborgare är intresserad:
1. Ett par snörskor i vinröd lack från Victoria Ask. De var i sportskomodell och var nog helt oanvända. Bekväma och snygga, ungefär storlek 39 skulle jag tro.
2. Ett par lågklackade låga kängor i krokoprägling från Gabor, storlek 40 eller möjligen 41.
3. Två styck skotskrutiga "hemmaklänningar" i ylleblandning. Det stod "kappa" på Myrornas lapp, men mycket prydligt hemmaklänning i lappen på den ena. 50-60-tal kanske? Storlek stod däremot inte och eftersom jag redan hade en ylleklänning på mig kände jagatt det skulle bli för jobbigt att prova. Skulle tro att den ena var en 38-40 och den andra en 44a.
/Eva
1. Ett par snörskor i vinröd lack från Victoria Ask. De var i sportskomodell och var nog helt oanvända. Bekväma och snygga, ungefär storlek 39 skulle jag tro.
2. Ett par lågklackade låga kängor i krokoprägling från Gabor, storlek 40 eller möjligen 41.
3. Två styck skotskrutiga "hemmaklänningar" i ylleblandning. Det stod "kappa" på Myrornas lapp, men mycket prydligt hemmaklänning i lappen på den ena. 50-60-tal kanske? Storlek stod däremot inte och eftersom jag redan hade en ylleklänning på mig kände jagatt det skulle bli för jobbigt att prova. Skulle tro att den ena var en 38-40 och den andra en 44a.
/Eva
Vad ska jag köpa till min man i julklapp?
Den här kanske? Det stämmer i alla fall.
Fast jag hade nog hellre sett "I dig feminist chicks". Den kommer från den amerikanska tidningen BUSTs boobitique där man också hittar T-shirts med den gamla tv-serien Pantertanter och den här, för "Ladies' Sewing Circle and Terrorist Society", som startades på ett stort kvinnomöte i Oregon 1972.
Fast kanske inte just den till min man - Varför är det så svårt att hitta på presenter till karlar?
Min mamma och min syster är jag klar med för länge sen, men min pappa, styvfarsa och man kan jag inte komma på något till.
/Eva
Fast jag hade nog hellre sett "I dig feminist chicks". Den kommer från den amerikanska tidningen BUSTs boobitique där man också hittar T-shirts med den gamla tv-serien Pantertanter och den här, för "Ladies' Sewing Circle and Terrorist Society", som startades på ett stort kvinnomöte i Oregon 1972.
Fast kanske inte just den till min man - Varför är det så svårt att hitta på presenter till karlar?
Min mamma och min syster är jag klar med för länge sen, men min pappa, styvfarsa och man kan jag inte komma på något till.
/Eva
Dagens klädsel - kan Carrie så kan jag!
Det gick riktigt snabbt, igår blev min nya rutiga klänning färdig (jag skrev mer om den här) och idag invigs den. Jag ska föreläsa om 1700-talets mode på en designutbildning idag och det är väl ett tillfälle att vara lite extra piffig.
Klänningen har inspiration från flera olika håll, dels Alexander McQueens underbara skotskrutiga klänningar med tyll under från höstkollektionen 2006, dels Jean-Paul Gaultiers höstkollektion 2007, som också bjöd på en hel de skotskrutigt och som kombinerade det med brada bälten. Slutligen visar Carrie Bradshaw i Sex and the City att man visst kan ha tyllunderkjol till vardags utan att vara gothare.
Sist får ni en bild på hur min klänning ser ut bakifrån och på mönstret som användes.
/Eva
Klänningen har inspiration från flera olika håll, dels Alexander McQueens underbara skotskrutiga klänningar med tyll under från höstkollektionen 2006, dels Jean-Paul Gaultiers höstkollektion 2007, som också bjöd på en hel de skotskrutigt och som kombinerade det med brada bälten. Slutligen visar Carrie Bradshaw i Sex and the City att man visst kan ha tyllunderkjol till vardags utan att vara gothare.
Sist får ni en bild på hur min klänning ser ut bakifrån och på mönstret som användes.
/Eva
Push-up
Alltså, det här ska inte bli en blogg som går ut på att dissa Sofie Fahrman - jag fortsätter ju att läsa det hon skriver, så något ger det ju - och framför allt inte hennes utseende (det gör Boyahed redan). Men stylingen kan jag väl få dissa?
Och veckans klädsel i Aftonbladet Mode är inte bra. Förutom att det aldrig är en bra idé att använda en så kort tröja som klänning, om man inte vill flasha hela världen, så bör man också ta det lite lugnt med push-upen: Det ser faktiskt helt bisarrt ut med bröst som bullar upp sig så mycket och ändå har så stort mellanrum mellan sig! Äkta bröst ser inte ut så där, det syns att minst 75 % är bh-stoppning (och istoppade nylonstrumpor? ett vanligt modellknep). Det är inget fel att ha små bröst, men så tydlig fejk tycker jag däremot är stillöst.
Och för att återvända till själva tröjan/klänningen: En urringning som går så långt ner ser grovt vulgär ut i verkligheten. I synnerhet om du har större byst än A-kupa, men faktiskt annars också.
En liten tumregel: Kan man se nedre rundningen av brösten är urringningen alldeles för jäkla djup!
/Eva
Och veckans klädsel i Aftonbladet Mode är inte bra. Förutom att det aldrig är en bra idé att använda en så kort tröja som klänning, om man inte vill flasha hela världen, så bör man också ta det lite lugnt med push-upen: Det ser faktiskt helt bisarrt ut med bröst som bullar upp sig så mycket och ändå har så stort mellanrum mellan sig! Äkta bröst ser inte ut så där, det syns att minst 75 % är bh-stoppning (och istoppade nylonstrumpor? ett vanligt modellknep). Det är inget fel att ha små bröst, men så tydlig fejk tycker jag däremot är stillöst.
Och för att återvända till själva tröjan/klänningen: En urringning som går så långt ner ser grovt vulgär ut i verkligheten. I synnerhet om du har större byst än A-kupa, men faktiskt annars också.
En liten tumregel: Kan man se nedre rundningen av brösten är urringningen alldeles för jäkla djup!
/Eva
Färgchock
En dag som idag, när det i alla fall är grått och mörkt här i Göteborg, kan man behöva lite extra färg i sina kläder. För mig är ofta det självklara valet då på strumporna: jag är förtjust i kombinationen rätt normala kjolar och strumpor i starka färger.
Just de här är nog de häftigaste jag sett i den vägen: We love Colors Splash tights, leggings och thigh highs.
Tyvärr finns, vad jag vet, vare sig strumpbyxorna eller leggingsen att köpa i Sverige, utan man får beställa dem från USA. De lårhöga strumporna finns att köpa hos SFQ, men eftersom deras ideologi går ut på att "riktiga" kvinnor bär strumpor (och helst strumphållare) har de förstås inga strumpbyxor eller leggings (förutom denna inställning har jag inget emot dem; snabb och trevlig service och underbara yllestrumpor för strumphållare).
/Eva
Just de här är nog de häftigaste jag sett i den vägen: We love Colors Splash tights, leggings och thigh highs.
Bilder från We Love Colors hemsida
Tyvärr finns, vad jag vet, vare sig strumpbyxorna eller leggingsen att köpa i Sverige, utan man får beställa dem från USA. De lårhöga strumporna finns att köpa hos SFQ, men eftersom deras ideologi går ut på att "riktiga" kvinnor bär strumpor (och helst strumphållare) har de förstås inga strumpbyxor eller leggings (förutom denna inställning har jag inget emot dem; snabb och trevlig service och underbara yllestrumpor för strumphållare).
/Eva
Har inga kläder
Inför en ny vecka slås jag av en våldsam sanning.
Jag har inga kläder.
Det har jag förstås. Några par snygga jeans. En hel driva med linnen i olika färger, mest svart. Några huvtröjor. Någon enstaka kofta. Ett par gamla kavajer. Vem fan vill ha kavajer? Jag skulle ju aldrig ha kavajer. Jag har i alla fall inga förbannade svarta tantbyxor. Två par svarta jeans varav det enda från Lindex, men de är faktiskt helt ok. Och i helt normala storlekar.
Varför ska jag behöva ta åt mig råd om kläder "i större storlekar"? Jag har ett bmi som visserligen precis slår i taket för "överviktig" men jag finns ändå inom ramen för det som kan kallas normalviktiga svenska medelålders kvinnor. Ändå ska jag vara så förbannat glad när någon bloggare hittar speciella sajter för kläder i större storlekar. Så länge dessa kläder med ett milt överseende anses vara av annan fason än de som de sk normala har på sig undanber jag mig omtanken. Jag vill inte ha kläder avsedda för en annan kategori än den som anses omfattas av och intressera sig för det gällande modet. Jag passar inte i vissa saker, men det har jag aldrig gjort. Det har jag gemensamt med en förkrossande majoritet av befolkningen. Bara det att jag förmodligen är lite mer medveten. Det blir få plumpa misstag. Min mage sticker inte fram, jag ser inte halvkvävd ut, kjolen är inte pinsamt kort. Det finns också förkrossande lite av käringglitter i min klädsel.
Och jag vägrar kvala in i en "annan" kategori.
Men all min medvetenhet har bidragit till att jag inte längre har några kläder. Inget som sticker ut på ett postiivt sätt, inget som är roligt eller särskilt vackert. I alla fall inte under vinterhalvåret. Jag har snygga stövlar, justa jeans och en bra ghettojacka. Men resten är skit. Det är därför ni aldrig får se några dagens outfit. Det finns inget att visa. Det finns inget alls.
Dessvärre tror jag att jag delar den här benägenheten med en stor del av Sveriges medelålders kvinnliga befolkning.
Vi har inga kläder. En del av oss har pengar att köpa för men det spelar ingen roll. Vi förväntas egentligen inte ha några kläder. Utom en eller annan beige kofta om vintern och några par halvlånga byxor om sommaren.
Annaa/
Jag har inga kläder.
Det har jag förstås. Några par snygga jeans. En hel driva med linnen i olika färger, mest svart. Några huvtröjor. Någon enstaka kofta. Ett par gamla kavajer. Vem fan vill ha kavajer? Jag skulle ju aldrig ha kavajer. Jag har i alla fall inga förbannade svarta tantbyxor. Två par svarta jeans varav det enda från Lindex, men de är faktiskt helt ok. Och i helt normala storlekar.
Varför ska jag behöva ta åt mig råd om kläder "i större storlekar"? Jag har ett bmi som visserligen precis slår i taket för "överviktig" men jag finns ändå inom ramen för det som kan kallas normalviktiga svenska medelålders kvinnor. Ändå ska jag vara så förbannat glad när någon bloggare hittar speciella sajter för kläder i större storlekar. Så länge dessa kläder med ett milt överseende anses vara av annan fason än de som de sk normala har på sig undanber jag mig omtanken. Jag vill inte ha kläder avsedda för en annan kategori än den som anses omfattas av och intressera sig för det gällande modet. Jag passar inte i vissa saker, men det har jag aldrig gjort. Det har jag gemensamt med en förkrossande majoritet av befolkningen. Bara det att jag förmodligen är lite mer medveten. Det blir få plumpa misstag. Min mage sticker inte fram, jag ser inte halvkvävd ut, kjolen är inte pinsamt kort. Det finns också förkrossande lite av käringglitter i min klädsel.
Och jag vägrar kvala in i en "annan" kategori.
Men all min medvetenhet har bidragit till att jag inte längre har några kläder. Inget som sticker ut på ett postiivt sätt, inget som är roligt eller särskilt vackert. I alla fall inte under vinterhalvåret. Jag har snygga stövlar, justa jeans och en bra ghettojacka. Men resten är skit. Det är därför ni aldrig får se några dagens outfit. Det finns inget att visa. Det finns inget alls.
Dessvärre tror jag att jag delar den här benägenheten med en stor del av Sveriges medelålders kvinnliga befolkning.
Vi har inga kläder. En del av oss har pengar att köpa för men det spelar ingen roll. Vi förväntas egentligen inte ha några kläder. Utom en eller annan beige kofta om vintern och några par halvlånga byxor om sommaren.
Annaa/
Skorea i England!
Annaaa påpekade tidigare idag (natt?) att: Varför ska man sitta och hänga över Elloskatalogen som alla andra, när hela internet ligger för ens fötter?
Hon drömde om stövlar från USA och där finns ju vissa hinder i form av tull. För skor från England finns det inga sådana och nu när det är rea på både Shellys och Office är det bara det faktum att julen och juklappsköp står för dörren som hindrar mig från att köpa ett par ballerina skor med liten fjäril, eller i orange och rutigt. Eller vaför inte ett par i blått "ormskinn" med massa remmar? Så många skor - så lite plats! Och pengar!
/Eva
Hon drömde om stövlar från USA och där finns ju vissa hinder i form av tull. För skor från England finns det inga sådana och nu när det är rea på både Shellys och Office är det bara det faktum att julen och juklappsköp står för dörren som hindrar mig från att köpa ett par ballerina skor med liten fjäril, eller i orange och rutigt. Eller vaför inte ett par i blått "ormskinn" med massa remmar? Så många skor - så lite plats! Och pengar!
/Eva
Manliga sexsymboler
När jag var runt 16-18 år tyckte jag att mannen till vänster på bilden nedan, sångaren i det finska glamrockbandet Hanoi Rocks, var det hetaste som kunde tänkas. Han hade förresten ofta mycket mer make-up än sådär, rosa läppstift till exempel. Så nu undrar jag bara hur det gick till att jag nu tycker att min man är det snyggaste som finns?
Skägg har jag altid gillat, det har väl med att göra att jag var barn under 70-talet: tidig prägling och så. Han är dessutom till utseendet rätt lik min pappa och det säger "de" ju att man brukar falla för. Men ändå, från detta rätt queera ideal till helyllemannen i skägg?
/Eva
Skägg har jag altid gillat, det har väl med att göra att jag var barn under 70-talet: tidig prägling och så. Han är dessutom till utseendet rätt lik min pappa och det säger "de" ju att man brukar falla för. Men ändå, från detta rätt queera ideal till helyllemannen i skägg?
/Eva
Bästa julskivorna
Beställa från USA talade vi om i annat inlägg. Mina erfarenheter sträcker sig mest till cd-skivor. T ex den som just nu spelas, Sufjan Stevens box med fem julskivor. Bästa julskivan! Om man gillar musik som är lite åt amerikansk indie. Med frakt ändå en hundring billigare än från andra försäljare. I butik har jag inte kollat om den finns alls. Jag beställde direkt från http://asthmatickitty.com/
Är man helt frälst åt det amerikanska indiehållet ska man förstås också köpa Bright Eyes julskiva! Traditionella amerikanska sånger i Conor Oberst och hans vännrs tappning. Beställes från http://www.saddle-creek.com/ för under hundralappen med frakt! Kommer på ett par dagar med en handskriven hälsning från skivbolaget, det är sånt jag faller för. Det gjorde jag även för den här bandtröjan. 
Men den var alldeles för liten och fel i modellen så jag gav bort den till yngre och smalare kompis T. Han har nog också vuxit ifrån den nu, men jag vet att den varit i Barcelona i alla fall. Inte så illa, där har inte jag varit! Syns inte så bra men det är en Bright Eyes-tröja.
Annaa/
Är man helt frälst åt det amerikanska indiehållet ska man förstås också köpa Bright Eyes julskiva! Traditionella amerikanska sånger i Conor Oberst och hans vännrs tappning. Beställes från http://www.saddle-creek.com/ för under hundralappen med frakt! Kommer på ett par dagar med en handskriven hälsning från skivbolaget, det är sånt jag faller för. Det gjorde jag även för den här bandtröjan. Men den var alldeles för liten och fel i modellen så jag gav bort den till yngre och smalare kompis T. Han har nog också vuxit ifrån den nu, men jag vet att den varit i Barcelona i alla fall. Inte så illa, där har inte jag varit! Syns inte så bra men det är en Bright Eyes-tröja.Annaa/
Den här väskan vill jag ha!
Den kommer från det svenska företaget Durán Textiles som huvudsakligen ägnar sig åt att framställa kopior av bevarade 1700-talstyger. Men de syr alltså upp väskor i tygerna också, många fler exempel finns här. De är inte jättebilliga, men jag har med åldern kommit fram till att det är bättre att köpa färre, lite dyrare saker, som man verkligen gillar än en massa halvbra. Jag lever inte efter det något vidare när det gäller kläder, jag är lite för förtjust i omväxling, men en väska känner jag att den ska ju gärna vara ett tag.
De gör förresten 1700-talskorsetter också, om man känner för det. Känner man sig duktig och/eller fattig, men ändå vill ha en kan man använda samma mönster och sy dem själv, jag har det på min hemsida här.
/Eva
Vår reklam
Jag gillar verkligen "vår" reklam. Den tar ingen hänsyn till ålder eller något sådant utan bara till vad vi skriver om - så då får vi reklam för butiker som säljer rockabillykläder eller "rockigt" mode (och H&M och Ellos förstås).
Det är så skönt att slippa åldersdiskriminering.
/Eva
Det är så skönt att slippa åldersdiskriminering.
/Eva
Skorna på inomhus
Det där med skor eller inte inomhus sägs vara ett av de tydligaste klassåtskiljande fenomenen i Sverige: överklassen har skor på sig, arbetarklassen tar av sig dem. Hur den allt större medelklassen gör vet jag inte; men det beror på vad man har för ambitioner kan jag tänka mig. Mamma lärde mig när jag var liten att det berodde på att överklassen inte behövde städa själva. Om det är sant vet jag inte, men sedvänjan att behålla skorna på sprider sig i alla fall nu i vidare kretsar än vad att hålla sig med städhjälp gör.
Egentligen är jag för att folk gör det på fest; ur en stilsynpunkt. Jag kommer ihåg hur fånig man kände sig, och säkert också såg ut, när man gick på fest i sin ungdom i kort kjol och spetsstrumpbyxor och pumps och sen gick omkring i bara strumplästen - i synnerhet jag med mina korta ben. Jag kommer ihåg att jag började bära små svarta ankelsockor ovanpå strumporna så att inte tårna skulle spreta i hålen i spetsen i alla fall.
Men och det här är ett viktigt men, precis som de flesta av oss inte har råd med hemhjälp så bor de flesta av oss också i lägenhet och inte i villa eller herrgård. Och då måste man ta hänsyn till sina grannar och att springa omkring och även dansa i högklackade skor klockan två på natten när man vet att grannarnas sovrum ligger under ens vardagsrum och kök ger inga stilpoäng alls.
Jag skulle vilja föreslå att man redan vid 11-snåret, eller i alla fall midnatt tar av sig skorna för att inte störa. Vid det laget har redan alla sett hur snygg du var i dina skor och man får helt enkelt låta hänsyn vinna över önskan att vara snygg. Det är också ett utmärkt tillfälle att sluta att för full hals skrika med i låtar som spelas. Att spela "I just called to say I love you", som gjordes vid tvåtiden, bör man faktiskt inte alls göra efter 80-talet.
Eva, som gärna hade sovit lite mer inatt
Egentligen är jag för att folk gör det på fest; ur en stilsynpunkt. Jag kommer ihåg hur fånig man kände sig, och säkert också såg ut, när man gick på fest i sin ungdom i kort kjol och spetsstrumpbyxor och pumps och sen gick omkring i bara strumplästen - i synnerhet jag med mina korta ben. Jag kommer ihåg att jag började bära små svarta ankelsockor ovanpå strumporna så att inte tårna skulle spreta i hålen i spetsen i alla fall.
Men och det här är ett viktigt men, precis som de flesta av oss inte har råd med hemhjälp så bor de flesta av oss också i lägenhet och inte i villa eller herrgård. Och då måste man ta hänsyn till sina grannar och att springa omkring och även dansa i högklackade skor klockan två på natten när man vet att grannarnas sovrum ligger under ens vardagsrum och kök ger inga stilpoäng alls.
Jag skulle vilja föreslå att man redan vid 11-snåret, eller i alla fall midnatt tar av sig skorna för att inte störa. Vid det laget har redan alla sett hur snygg du var i dina skor och man får helt enkelt låta hänsyn vinna över önskan att vara snygg. Det är också ett utmärkt tillfälle att sluta att för full hals skrika med i låtar som spelas. Att spela "I just called to say I love you", som gjordes vid tvåtiden, bör man faktiskt inte alls göra efter 80-talet.
Eva, som gärna hade sovit lite mer inatt
Drömstövlar?
Varför sitta och bläddra i Elloskatalogen när hela världen ligger öppen på nätet? Kan man tycka. Men jag vet. Beställa från USA har säkert sina sidor. Fraktkostnader som kan vara rätt nyckfulla precis som tullen. Men man kan ju alltid sitta och drömma lite. Om ett par stövlar från www.shopbop.com t ex.
Går på rea fortfarande på ett par tusen. Men det är fullt möjligt att de är värda det!
Annaa/
Går på rea fortfarande på ett par tusen. Men det är fullt möjligt att de är värda det!
Annaa/
Smart och rolig - och modell
Ja ja, jag vet, alla som hänger med i modebranschen vet vem Elyse Sewell är. Men till den här bloggen kommer även besökare som inte hänger med lika mycket. Elyse var den androgyna smågalna smarta tjejen som var med i första säsongen av American Top Model. Hon kom trea och åkte hem för att bli läkare. Så blev det inte. I stället blev hon toppmodell i Asien.
Hennes blogg är älskad av många över hela världen. Långt ifrån en vanlig modeblogg. Men ett strålande exempel på att en modell kan vara både smart och rolig!
Annaa/ 
Jag har hittat var man köper fjortiskläder!
Eller möjligen förorts- eller småstads-kläder. Det är i alla fall oftast där man ser dem. Jag följde helt enkelt en av reklamlänkarna och kom till Mounis.
Jag har faktiskt undrat lite var man får tag i såna där jeans med glitterloggor och tröjor som visar både mage och halva brösten samtidigt. Och svaret är: I Trollhättan. Min gamla hemstad, där ser man.
Nä, jag tycker inte ni ska köpa dem, inte ens om ni passar i vad de definierar som "one size", dvs storlek 34-38. Om nu inte ert mål är att se billiga ut; det kan ju faktiskt vara det, och vem är jag då att döma?
/Eva
Jag har faktiskt undrat lite var man får tag i såna där jeans med glitterloggor och tröjor som visar både mage och halva brösten samtidigt. Och svaret är: I Trollhättan. Min gamla hemstad, där ser man.
Nä, jag tycker inte ni ska köpa dem, inte ens om ni passar i vad de definierar som "one size", dvs storlek 34-38. Om nu inte ert mål är att se billiga ut; det kan ju faktiskt vara det, och vem är jag då att döma?
/Eva
Fina klänningar
Jag var lite orättvis mot Fair Fashion Market nyss: det fanns faktiskt två försäljare som sålde alldeles förtjusande mönstrade klänningar från 50-, 60- och 70-talen. Alla i storleksspannet 36-40. Hade jag haft storlek 38 hade jag nog slagit till på en eller två; de kostade 200-350 kronor ungefär.
/Eva
/Eva
Önskeklappar
Nu infinner sig det årliga delikata problemet; ska man verkligen köpa kläder till någon i julklapp? Dotter önskar sig en speciell tröja från Weekdays designavdelning, alltså inte Cheap Monday. Men visst brukar väl även de plaggen gå på rea efter jul?
Naturligvis skulle jag kunna köpa presentkort, men det är inte riktigt lika roligt. Och det finns ju alltid en risk med att vänta att man väntar för länge. Men att ge bort kläder i julklapp som med största säkerhet är minst 30 procent billigare bara några dagar senare, det känns mest som att köpa för köpandets skull.
Hade jag haft lite bättre ekonomi skulle jag köpt en symaskin i stället. Eller två, en overlock och en vanlig i stället för den värdelösa Brother-maskinen vi har. Mitt sämsta maskinköp! Borde reparerat min gamla hederliga Singermaskin i stället för att byta in den mot det där plastskrovet.
Önskeklappar:
Annaa/
Naturligvis skulle jag kunna köpa presentkort, men det är inte riktigt lika roligt. Och det finns ju alltid en risk med att vänta att man väntar för länge. Men att ge bort kläder i julklapp som med största säkerhet är minst 30 procent billigare bara några dagar senare, det känns mest som att köpa för köpandets skull.
Hade jag haft lite bättre ekonomi skulle jag köpt en symaskin i stället. Eller två, en overlock och en vanlig i stället för den värdelösa Brother-maskinen vi har. Mitt sämsta maskinköp! Borde reparerat min gamla hederliga Singermaskin i stället för att byta in den mot det där plastskrovet.
Önskeklappar:
Annaa/
En besvikelse
Som jag redan nämnt var Fair Fashion Market något av en besvikelse. Eller: besvikelse, och besvikelse, det beror ju helt på vad man hade för förväntningar. Själva marknaden, med diverse tillverkare av ekologiska och rättvisa kläder, och i viss mån prylar, var precis som jag väntat mig: småtråkig och alternativ på ett sätt som jag varken skulle klä mig själv eller utsätta mina barn för. I synnerhet inte det senare, de värsta grejerna var just barnkläder. Men jag har varit på för många sådana marknader/affärer de senaste 18 åren för att bli vare sig besviken eller förvånad.
Men "fashion swop" var en rejäl besvikelse. För det första låg kläderna i högar på golvet och på bord som man fick rafsa sig igenom i jakt på något man gillade. De var delvis sorterade efter typ av plagg, men det verkade inte riktigt genomtänkt. För det andra var de flesta plaggen utslitna, urtvättade, noppiga och rätt ofta även trasiga; plagg som jag inte ens skulle ha skänkt till välgörenhet; plagg av den typ som välgörenhetsorganisationerna faktiskt undanber sig eftersom ingen vill ha utslitna, fläckiga och trasiga kläder. Min kavaj och mina skor höjde standarden rejält. OK, skorna är väl ingen högre kvalitet, men var i alla fall roliga och använda typ tre gånger. Kavajen var för stor för mig, men oanvänd och av fin yllekvalitet.
Skorna gick hem, de såg jag en tjej med efter fem minuter, men kavajen hängde kvar när vi gick. Det var inte så mycket folk där i storlek 48, eller av en sådan ålder att man uppskattar en marinblå yllekavaj.
Inte nog med att den är för stor, ärmarna är toklånga på mig, som har förhållandevis korta armar.
Jag hittade i alla fall två plagg att byta till mig, mest för sakens skull:
Toppen är från Lindex i stl 160-170 cl! Koftan har jag glömt vad det är för märke, den är i alla fall i 70% rayon 30% polyamid. Den har guldtrådar i ränderna, vilket jag är tveksam till, men detta var det bästa jag hittade. Och nej, den prickiga toppen var inte tvättad, men vi har tvättid imorgon.
Dagens inköp? Ett paket Friskies torrfoder och en låda arraksbollar från Gille på Netto som ligger på vägen.
/Eva
Men "fashion swop" var en rejäl besvikelse. För det första låg kläderna i högar på golvet och på bord som man fick rafsa sig igenom i jakt på något man gillade. De var delvis sorterade efter typ av plagg, men det verkade inte riktigt genomtänkt. För det andra var de flesta plaggen utslitna, urtvättade, noppiga och rätt ofta även trasiga; plagg som jag inte ens skulle ha skänkt till välgörenhet; plagg av den typ som välgörenhetsorganisationerna faktiskt undanber sig eftersom ingen vill ha utslitna, fläckiga och trasiga kläder. Min kavaj och mina skor höjde standarden rejält. OK, skorna är väl ingen högre kvalitet, men var i alla fall roliga och använda typ tre gånger. Kavajen var för stor för mig, men oanvänd och av fin yllekvalitet.
Skorna gick hem, de såg jag en tjej med efter fem minuter, men kavajen hängde kvar när vi gick. Det var inte så mycket folk där i storlek 48, eller av en sådan ålder att man uppskattar en marinblå yllekavaj.
Jag hittade i alla fall två plagg att byta till mig, mest för sakens skull:
Toppen är från Lindex i stl 160-170 cl! Koftan har jag glömt vad det är för märke, den är i alla fall i 70% rayon 30% polyamid. Den har guldtrådar i ränderna, vilket jag är tveksam till, men detta var det bästa jag hittade. Och nej, den prickiga toppen var inte tvättad, men vi har tvättid imorgon.
Dagens inköp? Ett paket Friskies torrfoder och en låda arraksbollar från Gille på Netto som ligger på vägen.
/Eva
H&Ms vårkollektion redan ute i butikerna
I alla fall den här jackan, som råkar höra till det jag tycker var snyggast i vårkollektionen (alla förhandsbilderna kan bl a ses här). Den såg jag på H&M Kungsgatan i Göteborg igår, byxorna såg jag däremot inte till. De tycker jag också är snygga.
Jag undrar bara vad idén är med en vårkollektion som släpps i början av december.
/Eva
Jag undrar bara vad idén är med en vårkollektion som släpps i början av december.
/Eva
Dagens klädsel
Så här såg jag och dottern Valeria ut när vi skulle gå på Fair Fashion Market på Världskultumuseet. Just det var en liten besvikelse, men det återkommer jag till senare ikväll, när jag har jobbat lite mer.
Valeria
Jumper:H&M
Jeans:Gina Tricot
Skor: Mina rutiga från KappAhl
Jag
Jacka i ylle: hemsydd. Hör egentligen till
en av mina 1500-talsdräkter.
Kjol: hemsydd
Lackbälte:Myrorna
Strumpor; jo, det är lå-å-ånga strumpor,
inte strumpbyxor: Long Cuffable Scrunchable Socks
från SockDreams. Och de stannar uppe hyfsat av sig själv.
Skor: De vanliga från Remonte
/Eva
Valeria
Jumper:H&M
Jeans:Gina Tricot
Skor: Mina rutiga från KappAhl
Jag
Jacka i ylle: hemsydd. Hör egentligen till
en av mina 1500-talsdräkter.
Kjol: hemsydd
Lackbälte:Myrorna
Strumpor; jo, det är lå-å-ånga strumpor,
inte strumpbyxor: Long Cuffable Scrunchable Socks
från SockDreams. Och de stannar uppe hyfsat av sig själv.
Skor: De vanliga från Remonte
/Eva
Bloggtips
Kommentarer är bra. Så hittade jag just bloggen inmood. Här finns inlägg om kläder i större storlekar och om 1700-talskläder och om Audrey (både Hepburn och Tatou) bland mycket anant. Som gjort för mig i alla fall.
/Eva
/Eva
En dag vigd åt 1700-talets mode
Som jag har nämnt så ska jag föreläsa om 1700-talets mode på måndag. Eftersom jag hållit på och arbetsprövat har jag inte riktigt hunnit med att förbereda föreläsningen under veckan; jag får helt enkelt för ont och blir för trött för att orka med det. Det är ju så att även om jag kan tillräckligt mycket om 1700-talets mode för att tala om det i tre timmar så måste man ändå planera och göra anteckningar för att det ska bli bra. Dessutom ska jag bygga färdigt min PowerPoint-presentation. Så vi får se hur mycket jag skriver idag; en rapport från Fair Fashion Market kommer väl ikväll.
Men, i enlighet med mitt tema för idag visar jag en bild på min 1700-talsdräkt som jag sydde för ungefär ett år sedan.
Mer bilder och beskrivning av dräkten hittar du här.
/Eva
Men, i enlighet med mitt tema för idag visar jag en bild på min 1700-talsdräkt som jag sydde för ungefär ett år sedan.
Mer bilder och beskrivning av dräkten hittar du här.
/Eva
Jag gillar Change
1. De har Bh-ar upp till J-kupa, och de flesta går H, eller i alla fall till F. Jag har ju bara F nu, men jag är solidarisk med andra storbröstade kvinnor och blir glad när det finns alternativ för dem också. (Utbudet på F i vanliga BH-butiker är inte så lysande heller.)
2. De anger vilka storlekar som varje BH finns i i sin reklam! Man skulle tro att detta var en självklarhet, men så är det långt ifrån alltid. För folk med ovanliga storlekar är detta en nödvändighet; vi tittar inte på BH-reklam om den informationen saknas; varför skulle vi?
Dessutom är de inte dyra heller; man kan hitta en BH med H-kupa för 300 spänn! (För den som inte vet av egen bitter erfarenhet: allt under 600 spänn för en BH med kupa från F och uppåt är billigt.) Sen återstår bara att se hur passformen är på just mina bröst, det är ju inte bara storleken, utan placeringen och formen som spelar roll.
/Eva
Ny BH
Mina rara "arbetskamrater", eller vad man nu ska kalla det när man bara praktiserar, gav mig en BH i present när jag slutade idag. Och inte vilken BH som helst utan min nya favorit från Passionata. Jag har förgäves sökt på nätet på en bild på just den; men den har bygel och saknar stoppning (jag behöver ju inte det) och ser ut som att det är brodyr i kanten på kuporna. Inte broderi alltså, utan brodyr. Den är inte bara söt och finns upp till F-kupa utan också stadig och ger en snygg, definierad form åt brösten.
Jag blev verkligen jätteglad.
/Eva
Jag blev verkligen jätteglad.
/Eva
She's all dressed up - she's gonna go out
(Paris: "Tonight")
Om det ändå vore så väl. Jag undrar hur det gick till att mitt liv blev sådant att krogbesöken under ett år kan räknas på ena handens fingrar och de tillsammans med maken kan räknas på dess tumme. Vi har väl helt enkelt varit dåliga på att odla barnvaktskontakter. Men ikväll, när jag är för trött för att jobba på min föreläsning om 1700-talets mode, skulle jag så innerligt gärna gå ut. Eller till och med sitta hemma och dricka pilsner, men det är ju inte lika kul. I alla fall, om jag skulle ha gått ut hade jag velat ha det här på mig:
Topp: Mode Merr
Strumpbyxor: Cronert
Skor:DinSko
Fast det är bara skorna som jag har, men om man ändå ska önska...
Och så kjolen från idag då. Eftersom den är lite lös i midjan hade det troligen blivit ett svart resårskärp också.
/Eva
Om det ändå vore så väl. Jag undrar hur det gick till att mitt liv blev sådant att krogbesöken under ett år kan räknas på ena handens fingrar och de tillsammans med maken kan räknas på dess tumme. Vi har väl helt enkelt varit dåliga på att odla barnvaktskontakter. Men ikväll, när jag är för trött för att jobba på min föreläsning om 1700-talets mode, skulle jag så innerligt gärna gå ut. Eller till och med sitta hemma och dricka pilsner, men det är ju inte lika kul. I alla fall, om jag skulle ha gått ut hade jag velat ha det här på mig:
Topp: Mode Merr
Strumpbyxor: Cronert
Skor:DinSko
Fast det är bara skorna som jag har, men om man ändå ska önska...
Och så kjolen från idag då. Eftersom den är lite lös i midjan hade det troligen blivit ett svart resårskärp också.
/Eva
Pre-fall collections
Inte vet jag vad pre-fall är för ett påfund, men tre modehus/designers: Oscar de la Renta, Dolce&Gabbana och Zac Posen har i alla fall haft visningar av sina "för-höst"-kollektioner. I kombination med vad som syntes på alla vårvisningarna tror jag nog att vi kan dra slutsatsen att empire-skärningen och, men bara i viss mån, A-linjen äntligen är på väg ut och midjan placeras just i midjan.
Missförstå mig inte, jag gillar verkligen empireskärning och blev jätteglad när det kom tillbaka eftersom det är väldigt smickrande för min figur, men nu börjar jag bli trött på det efter tre år. Det kommer väl ta något år till innan det syns på allvar i mainstream-modet, men man kan ju själv börja med vida kjolar med midjan i midjan:
Kappan från Zac Posen skulle i alla fall inte jag tacka nej till.
/Eva
Missförstå mig inte, jag gillar verkligen empireskärning och blev jätteglad när det kom tillbaka eftersom det är väldigt smickrande för min figur, men nu börjar jag bli trött på det efter tre år. Det kommer väl ta något år till innan det syns på allvar i mainstream-modet, men man kan ju själv börja med vida kjolar med midjan i midjan:
Bilderna från www.style.com
Kappan från Zac Posen skulle i alla fall inte jag tacka nej till.
/Eva
Skulle du köpa en BH av denna kvinna?
Idag är i så fall sista chansen att göra det, för idag avslutatr jag min arbetsträning. Eller inte riktigt sista chansen, för jag ska jobba extra den 14e och 19e, vilket väl bevisar att jag inte varit helt hopplös i alla fall. I alla fall: dagens klädsel är 100% H&M, men av lite olika ålder. Kjolen är den nya jag fick på posten igår, och strumpbxyorna är samma jag haft hela veckan (okej, likadana, inte samma). Jumpern däremot är från H&M Impuls 1985. Just den här köpte jag på Myrorna för en 7-8 år sedan, men jag hade en likadan i vitt och svart 1985. Den var helt oanvänd, och jag var tvungen att köpa den, fast den egentligen var för liten då. Nu, när jag gått ner lite i vikt kommer jag i den och har den gärna. Och jo, jag vet, tvärrandigt breddar, men det struntat jag i, för den är så fin!
/Eva
PS. Vill du verkligen köpa en BH av just mig är det Twilfit på Kungsgatan i Göteborg som gäller.
/Eva
PS. Vill du verkligen köpa en BH av just mig är det Twilfit på Kungsgatan i Göteborg som gäller.
Roligare laptopväskor
När jag köpte min bärbara dator för ungefär ett år sedan kollade jag också efter en väska att bära den i. Jag ratade svarta "teknikerportföljer" och svarta ryggsäckar för jag ville ha något mer personligt. Det var inte så himla lätt, det enda jag hittade som inte var svart eller grått var en röd skinnväska i "dammodell", men det ville jag inte heller ha; jag ville ha något roligt!
Till slut var jag tvungen att köpa en från USA, i rosa vinyl med vita prickar. Eftersom Amazon, som var de som sålde den, inte säljer väskor till utanför USA fick jag ordna det med en bekant i Texas. I efterhand kan vi konstatera att det inte riktigt var värt besväret - den var snygg, men kvaliteten var inget vidare, karbinhaken på remmen pajade när jag var i Berlin för två veckor sedan. Det är klart att jag ska byta ut remmen, men jag har ändå börjat kolla efter en ny.
Och nu är det inga problem att hitta snygga, annorlunda laptopväskor i färg:
Där fanns också en i krokoprägel i rosa, rött, lila och svart som lockar mig lite. Fast helst vill jag nog ha antingen den från Reisenthel eller den grön-vita från Danica; de har flera andra retromönster också. Den bruna från Harveys är förresten gjord i återvunna bilbälten och finns även i svart och grått.
/Eva
Till slut var jag tvungen att köpa en från USA, i rosa vinyl med vita prickar. Eftersom Amazon, som var de som sålde den, inte säljer väskor till utanför USA fick jag ordna det med en bekant i Texas. I efterhand kan vi konstatera att det inte riktigt var värt besväret - den var snygg, men kvaliteten var inget vidare, karbinhaken på remmen pajade när jag var i Berlin för två veckor sedan. Det är klart att jag ska byta ut remmen, men jag har ändå börjat kolla efter en ny.
Och nu är det inga problem att hitta snygga, annorlunda laptopväskor i färg:
Alla väskorna hittade jag på Style4IT
Där fanns också en i krokoprägel i rosa, rött, lila och svart som lockar mig lite. Fast helst vill jag nog ha antingen den från Reisenthel eller den grön-vita från Danica; de har flera andra retromönster också. Den bruna från Harveys är förresten gjord i återvunna bilbälten och finns även i svart och grått.
/Eva
Varför? Varför?
Nyfikenheten segrade över mitt bättre vetande och jag tog mig till Frida Fahrmans blogg (läs mer om vad jag tycker om fenomenet här).
Och nu undrar jag bara: Varför betalar någon henne för det där?
En sak att innehållet är ooriginellt och ser ut precis som alla tonårsmodebloggar, men hon skriver ju sämre än mina trettonåringar.
/Eva
Och nu undrar jag bara: Varför betalar någon henne för det där?
En sak att innehållet är ooriginellt och ser ut precis som alla tonårsmodebloggar, men hon skriver ju sämre än mina trettonåringar.
/Eva
Annaas önsketunika och annat fint
Jag gjorde som Annaa igår och klickade och följde reklamen under våra inlägg och kom denna gång till www.stayhard.se. Där hade de bland annat Annaas önsketunika från Nolita för ungefär 1500 spänn. Är det samma pris som på NK? Fast det kanske inte spelar någon roll efter som den fortfarande kostar som en Irlandsresa. Eftersom jag och Annaa har delvis olika smak var det andra saker jag fastnade för:
Fast jag misstänker att vi båda gillar nyckelpigorna.
/Eva
/Eva
Julkulor någon?
Okej, jag erkänner att det var för att Aftonbladet skrev om jubilerande Oscar de La Renta idag som jag gick in och tittade på hans höstvisnign på Style.com. Väl där var det mesta en enda stor gäspning, med undantag av några oerhört vackra tryckta tyger. Och så julkulorna då:
Jag är säker på att jag sett sådana girlanger på någon julgran i min barndom. Inte fult, men kanske lite svårburet - på visningen även med kofta,byxor och solglasögon. Det var inte lika bra; här gillar jag faktiskt klänningen också. Annars var det som sagt tryckt siden, och aftonklänningar, som jag tyckte var finast.
Alla bilder från www.style.com
Den vänstra klänningen får vara med fast den är omönstrad, för att jag tycker att applikationen mitt fram är så cool; den påminner mig om en fladdermus med utspärrade vingar, jag hoppas att det är det den föreställer.
/Eva
Jag är säker på att jag sett sådana girlanger på någon julgran i min barndom. Inte fult, men kanske lite svårburet - på visningen även med kofta,byxor och solglasögon. Det var inte lika bra; här gillar jag faktiskt klänningen också. Annars var det som sagt tryckt siden, och aftonklänningar, som jag tyckte var finast.
Alla bilder från www.style.com
Den vänstra klänningen får vara med fast den är omönstrad, för att jag tycker att applikationen mitt fram är så cool; den påminner mig om en fladdermus med utspärrade vingar, jag hoppas att det är det den föreställer.
/Eva
Den vackra morgonrocken
Här är den vackra morgonrocken med japanska körsbärsblommor som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Den som skulle få mig att känna mig som en gammaldags Hollywoodstjärna. Den är i siden och från Twilfit.
/Eva
/Eva
Som skådebröd
När jag kollade i reklamen inatt hittade jag också http://www.yesstyle.com mode från Asien. Det roliga med kläderna att man inte sett dem förut. 
Jag skulle gärna köpa den här huvtröjan i grått t ex.
Om det inte vore för klackarna på stövlarna så skulle jag gärna skaffa både dem och väskan och ha dem till en lite längre kjol. Priserna är fullt överkomliga.
Massor med underbara väskor finns på sajten, och förstås massor av skor med klack.
De här skulle jag kunna ha som skådebröd!
Annaa/
Jag skulle gärna köpa den här huvtröjan i grått t ex.
Om det inte vore för klackarna på stövlarna så skulle jag gärna skaffa både dem och väskan och ha dem till en lite längre kjol. Priserna är fullt överkomliga.
Massor med underbara väskor finns på sajten, och förstås massor av skor med klack.
De här skulle jag kunna ha som skådebröd!Annaa/
Mitt paket från H&M har kommit!
När man kommer hem trött efter att först ha jobbat och sen varit på Knapp-Carlsson och köpt knappar till nya klänningen (beräknas vara färdig senast söndag) är det jättekul att ha paket som väntar på en! Ännu roligare var det faktum att båda plaggen passade; jag tycker det är så jobbigt med returer. Så här ser toppen ut på, den är alltså plommonlila och cerise:
Jag tror dessutom att den är tillräckligt lång för att användas som klänning i festligare sammanhang eller på sommaren. Kjolen passade också, även om den kunde varit snävare i midjan, men eftersom all vet hur en svart kjol ser ut blir det ingen bild på den.
Dessutom har jag ett paket till att hämta ut, en julklapp til någon jag känner, nämligen de här.
/Eva
Jag tror dessutom att den är tillräckligt lång för att användas som klänning i festligare sammanhang eller på sommaren. Kjolen passade också, även om den kunde varit snävare i midjan, men eftersom all vet hur en svart kjol ser ut blir det ingen bild på den.
Dessutom har jag ett paket till att hämta ut, en julklapp til någon jag känner, nämligen de här.
/Eva
Ändå inte bara högklackat
Jag brukar gnälla om att det bara är en stil i taget som gäller i Sverige. När det gäller skor verkar jag nu vara tvungen att sträcka mig ut i världen. Det är bara högklackat. Utom till allra präktigaste vinterstövlarna. Och olika typer av sneakers förstås. Ser t o m att mitt favoritmärke Campers börja svika mig. Klackar, klackar, klackar. Nej, det är inte det att jag inte tycker det kan vara snyggt. Men jag kan av olika skäl inte gå i högklackat. Taskig balans, fötter med krämpor. Det är jag inte ensam om, egentligen. Sarah Jessica Parker beklagade sig för ett tag sedan över sina förstörda fötter, i en blogg läste jag om en 20-åring som riskerade att få operera fötterna på grund av klackslitage. Hon var så glad att hon slapp, för då kunde hon använda sina stilettklackar ett tag till! Begåvat!
Dessutom finns det en liten hake till. Vårt klimat kräver som regel något annat än tunt skinn och tunna sulor på höga klackar. Och det är inte alla som vill gå i moon boots ens denna vinter. Jag är glad att jag köpte flera par stövlar förra året på rea, i år skulle jag bara blivit ledsen. Enda trösten skulle ha varit de här från Campers:
och helst de här också 
Kompletterade med ett par skor eller två.
Annaa/
Kläder för hur stora?
Kan ilband inte låta bli att klicka på reklamen som dyker upp på sidan. Inatt hamnade jag hos några olika utländska märken eller sajter. En av dem var Ulla Popken som specialiserat sig på kläder över storlek 42 och ända upp till 60. Sidan är på svenska och påstår att butiker alltid finns "nära dig". Vilket förstås är en överdrift om man inte råkar bo i Tyskland. Men man säljer alltså även online. Utbudet är blandat. Sorgliga tantklänningar, kan inte låta bli att visa de värsta:
Men riktigt hyfsade jackor och kavajer:
Dessa finns ända upp till storlek 60.
Men mest anmärkningsvärt är modellerna som visar kläderna. Kan inte tänka mig att någon drar större storlek än 44, flera har på sig för stora kläder. Av de lite större modellerna är alla av samma fason, rätt storväxta men med platt mage och inte anmärkningsvärt stor byst, däremot tjocka lår. Som tjejerna på baddräktsbilden. Så det nästan alltid ut även i modereportage med större modeller. Men inte fan ser kvinnorna som beställer Ulla Popkens kläder i storlek 58 ut så där! Fast man säljer till just tjocka kvinnor så är det uppenbarligen tabubelagt att visa bilder på normal övervikt.
Annaa/
Fördomsfullt
Än en gång får jag mina fördomar om Aftonbladets modeskribenter bekräftade. Sofi Fahrman ska i senaste Journalisten gissa vilket mediayrke sex olika personer har. Hon gissar bara rätt på två, nämligen de två yngre tjejerna. För övrigt bygger hennes gissningar enbart på fördomar! Medelålders välklädd kvinna måste vara redaktör för en vintidning, trendklädd yngre kille modejournalist osv. Slutsats; Sofi Fahrman har bara koll på yngre kvinnor och deras kläder.
Själv? Alla rätt förstås. Tyvärr saknas länk till reportaget.
Annaa/
Själv? Alla rätt förstås. Tyvärr saknas länk till reportaget.
Annaa/
Dagens klädsel
Jag tror att jag äntligen kommit på ett sätt att använda knytblusen från Ellos utan att jag känner mig utklädd (fast jag har tagit bort själva knytet). Under den alldeles för urringade trikåklänningen från H&M. Den med knytskärp, för jag förbehåller mig rätten att vara inkonsekvent.
Blus: Ellos
Klänning: H&M
Strumpbyxor: dito
Skor: Remonte
/Eva
Blus: Ellos
Klänning: H&M
Strumpbyxor: dito
Skor: Remonte
/Eva
Fickdiskrimineringen
Erin, den amerikanska bibliotekarien och klänningsfanatikern som har bloggen A Dress a Day (länkad till höger) skrev igår att "så länge hon inte utvecklades till ett pungdjur skulle hon alltid ha fickor i sina kläder". Och det går ju bra, så länge man syr sina egna kläder (och vet hur man sätter i fickor, en av orsakerna till att det sällan är fickor i mina kjolar är att jag tycker det är knepigt att få till fickor bra), men om man köper sina kläder, då blir det genast svårare att leva efter det mottot.
Kläder sydda för kvinnor har nämligen ett underskott av fickor: Kjolar sys ofta utan fickor, därför att de hänger snyggare över höfterna och magen utan fickor, och detsamma kan faktiskt gälla jackor och kappor också. Min 60-talskappa har till exempel inga fickor. Jag antar att det är för att hindra folk från att proppa fickorna fulla med sådant man har i fickor: plånbok, nycklar, näsduk, en pocketbok och ett par extra vantar till exempel, och därmed förstöra plaggets fall och linje. Men kan någon förklara varför kavajer för kvinnor, till skillnad mot kavajer för män saknar innerficka???
Det är knappast för att den skulle puta ut och se ful ut på kvinnor, men inte på män. Innerfickan är ju sydd som den är för att det som ligger i ska hamna ungefär i midjehöjd och därmed inte synas från utsidan eftersom man går in där, och där finns det ju ännu mer plats hos kvinnor än hos de flesta män. (Jag talar här om normala kavajer i stumt tyg, inte de där snortajta kavajerna i stretchmanchester som sågs på snart sagt var kvinna förra och förrförra året.) Det är faktiskt ren och skär fickdiskriminering.
/Eva
Kläder sydda för kvinnor har nämligen ett underskott av fickor: Kjolar sys ofta utan fickor, därför att de hänger snyggare över höfterna och magen utan fickor, och detsamma kan faktiskt gälla jackor och kappor också. Min 60-talskappa har till exempel inga fickor. Jag antar att det är för att hindra folk från att proppa fickorna fulla med sådant man har i fickor: plånbok, nycklar, näsduk, en pocketbok och ett par extra vantar till exempel, och därmed förstöra plaggets fall och linje. Men kan någon förklara varför kavajer för kvinnor, till skillnad mot kavajer för män saknar innerficka???
Det är knappast för att den skulle puta ut och se ful ut på kvinnor, men inte på män. Innerfickan är ju sydd som den är för att det som ligger i ska hamna ungefär i midjehöjd och därmed inte synas från utsidan eftersom man går in där, och där finns det ju ännu mer plats hos kvinnor än hos de flesta män. (Jag talar här om normala kavajer i stumt tyg, inte de där snortajta kavajerna i stretchmanchester som sågs på snart sagt var kvinna förra och förrförra året.) Det är faktiskt ren och skär fickdiskriminering.
/Eva
Plattbröstad
Vi har vid fler olika tillfällen berört det faktum att dagens kläder inte är konstruerade så att det finns plats för bröst; till och med i stora storlekar saknas plats för dem och bakstycket är väldigt ofta lika stort som framstycket. Detta, liksom det faktum att byxor är för lösa i midjan på åtminstone 75 % av alla kvinnor, brukar vanligen generaliserande förklaras med att: "alla modeskapare är homosexuella män och de skapar kläder för 14 åriga pojkar". Problemet med den teorin, är att det är precis likadant med kläder som ritas av kvinnliga modeskapare, som ju om inte annat av egen erfarenhet borde veta att kvinnor har både bröst och höfter. Nu är kvinnliga modeskapare påfallande ofta långa och smala, så de har väl ingen egen erfarenhet av stora storlekar, men kurvig kan man ju, som jag skrev tidigare, vara oavsett storlek.
Däremot ges i boken Fashion Babylon en plausibel förklaring. Fashion Babylon är en slags reportagebok i skönlitterär form; den bygger på mängder med intervjuer med folk inom modebranschen, men är en fejkade självbiografi för en brittisk, kvinnlig designer. Den är inte speciellt bra, sådär litterärt sett, men kul på sitt sätt och ger en del insikter om livet i modebranschen. Och en av dem är varför modellerna ska vara så magra så möjligt och varför kläderna är gjorda för icke-existerande kvinnor utan bröst: Designern arbetar tvådimensionellt; kläderna kommer till på papper och man vill att den slutgiltiga produkten ska vara så likt den tecknade visionen som möjligt. Alltså gör man kläder för kroppar som är tunna och inte går ut och in på en massa ställen.
Det gör ju mönsterkonstruktionen lättare också: man behöver inte ta hänsyn till hur folk verkligen ser ut; det är svårare att göra mönster som passar kvinnor med bröst.
Jag undrar förresten om de överhuvudtaget lär ut drapering av mönster på människa eller provdocka på dagens utbildningar i tillskärning? Vet du Annaa? Du har ju en dotter som går på en sådan. Det är ju en helt annan teknik än "platt" mönsterkonstruktion.
/Eva
Utmärkt second hand
Återanvända gamla bilder är ju en utmärkt idé. Hade tänkt visa mitt ultimata second hand-fynd på en galge men jag kan ju lika gärna använda en tre år gammal bild på dotter.
Kappan inropades av min far på en auktion i slutet av 50-talet tillsammans med en del andra rariteter för några kronor. Jag började använda den när jag var runt 16, men var dum nog att ta av den en bit och därmed förlora en del av broderierna nedtill. Sen använde jag den faktiskt regelbundet fram till början 90-talet. För några år sedan togs den fram och användes av Dotter minst en säsong, i stort sett varje dag under vinterhalvåret. Tyget är en tät ripsväv. Broderierna är påsydda silkessnören. Alla har lossnat minst en gång och mödosamt sytts dit igen. Ärmarna är för länge sedan skodda nedtill, några snören är uslitna, en del av de handjgorda tygknapparna har liksom luckrats upp och färgen över axlarna är mer brungrå än svart. Men vilken kappa! Näns inte slänga den ännu.
Kjolen kommer från Chock i Göteborg. Kängorna som synes Doc Martens. Bilden tagen på domkyrkotrappan i Helsingfors.
Annaa/
Kappan inropades av min far på en auktion i slutet av 50-talet tillsammans med en del andra rariteter för några kronor. Jag började använda den när jag var runt 16, men var dum nog att ta av den en bit och därmed förlora en del av broderierna nedtill. Sen använde jag den faktiskt regelbundet fram till början 90-talet. För några år sedan togs den fram och användes av Dotter minst en säsong, i stort sett varje dag under vinterhalvåret. Tyget är en tät ripsväv. Broderierna är påsydda silkessnören. Alla har lossnat minst en gång och mödosamt sytts dit igen. Ärmarna är för länge sedan skodda nedtill, några snören är uslitna, en del av de handjgorda tygknapparna har liksom luckrats upp och färgen över axlarna är mer brungrå än svart. Men vilken kappa! Näns inte slänga den ännu.
Kjolen kommer från Chock i Göteborg. Kängorna som synes Doc Martens. Bilden tagen på domkyrkotrappan i Helsingfors.
Annaa/En annan dags klädsel
Eftersom jag är hemma med en febrig treåring blir det ingen bild av dagens klädsel, utan istället får ni se en annan dags klädsel, från den 6e November (ett trick jag lånade av UnderbaraClara, som häromdagen körde en "outfit i repris". Läs gärna Clara; hon är ung, men klok och har roliga, personliga kläder).
/Eva
Basker: Åhléns
Liten lila sjal i silkemohair: presetn av min vän Anna som stickat den
Kappa: Vintage, mormors från 1960-talet
Knästrumpor:Lindex
Skor: häxskorna från Skopunkten. Lila.
Liten lila sjal i silkemohair: presetn av min vän Anna som stickat den
Kappa: Vintage, mormors från 1960-talet
Knästrumpor:Lindex
Skor: häxskorna från Skopunkten. Lila.
/Eva
Tufft!
Jag var inne på en annan blogg (jag undviker att jobba just nu) och såg hur de dissade deltagarna i Let's Dance kläder. Nu ska sägas att jag aldrig sett Let's Dance, vår TV ockuperas av tre barn och jag slåss inte direkt för ett sådant program; jag har ju mitt internet att surfa runt på ;)
Men, vad jag skulle säga var att även om jag tycker att kläderna var långt ifrån så anskrämliga som de tyckte, så var de rätt tråkiga: konventionella tävlingsdansdräkter, varken mer eller mindre. Med undantag av den här:
Annorlunda och modern, men ändå inom "genren", så att säga. Extra härligt är att det är en dam i mogen ålder som vågar bryta gränserna och ta ut svängarna lite.
/Eva
Men, vad jag skulle säga var att även om jag tycker att kläderna var långt ifrån så anskrämliga som de tyckte, så var de rätt tråkiga: konventionella tävlingsdansdräkter, varken mer eller mindre. Med undantag av den här:
Annorlunda och modern, men ändå inom "genren", så att säga. Extra härligt är att det är en dam i mogen ålder som vågar bryta gränserna och ta ut svängarna lite.
/Eva
Däckade!
Däckade! Mitt i två olika inlägg om skärp och tvätt skulle jag bara ta en vilopaus med katterna i sängen, där låg redan dotter som var hemma för att skriva uppsats om katolska kyrkan. Vi somnade! Sov i flera timmar och vaknade inte förrän det hade blivit mörkt. Kanske överväldigad av mail från chefredaktör som tycker vi har en trevlig blogg, särskilt det vi skrivit om hennes tidning. Hi hi!
Åter till plikterna. Det ska bli skärp, västar och tvätt, men först en massa plikter.
Annaa/
Åter till plikterna. Det ska bli skärp, västar och tvätt, men först en massa plikter.
Annaa/
Mera shopping
Jag köpte hemskt mycket tyg igår också. Det mesta var ylletyg i marin och grått i olika varianter, men sen köpte jag något som jag nog aldrig skulle ha köpt om vi inte hade startat denna blogg:
Bilden gör det inte rättvisa på långa vägar; det är starkt neongult med hundtandsmönster i svart. Och orsaken till att jag köpte det är naturligtivs det här, Vivienne Westwoods underbara skjortklänning i neongult:
Fast någon skjortklänning blir det nog inte. De passar bättre på rakare figurer.
Det är en sisådär 3 meter tunn polyester och jag funderar på vad det roligaste man kan göra av det är: någon slags festklänning med korsettliv och vid kjol kanske?
/Eva
Bilden gör det inte rättvisa på långa vägar; det är starkt neongult med hundtandsmönster i svart. Och orsaken till att jag köpte det är naturligtivs det här, Vivienne Westwoods underbara skjortklänning i neongult:
Fast någon skjortklänning blir det nog inte. De passar bättre på rakare figurer.
Det är en sisådär 3 meter tunn polyester och jag funderar på vad det roligaste man kan göra av det är: någon slags festklänning med korsettliv och vid kjol kanske?
/Eva
Mera glamour
Den här klänningen är en kopia av en fransk aftonklänning från 1936. Min mamma sydde den till min systers examensfest på Chalmers. Och nej, det var ingen annan som var så fint klädd som hon, men vi bryr oss inte om sådant i min familj :)
Kolla in ryggen! Det hade varit svårt nog att sy med ett modernt mönster, men den här är sydd efter Janet Arnolds Patterns of Fashion 2, som mer är en dokumentation av historiska plagg än mönster. (Det finns två andra delar. Den här sträcker sig mellan 1860 och 1940, den första mellan 1660 och 1860 och den sista, som också innehåller manskläder, går från 1560 till 1620.)
Jag hade inte klarat det, även om jag hjälpte till med själva inprovningen.
/Eva
Kolla in ryggen! Det hade varit svårt nog att sy med ett modernt mönster, men den här är sydd efter Janet Arnolds Patterns of Fashion 2, som mer är en dokumentation av historiska plagg än mönster. (Det finns två andra delar. Den här sträcker sig mellan 1860 och 1940, den första mellan 1660 och 1860 och den sista, som också innehåller manskläder, går från 1560 till 1620.)
Jag hade inte klarat det, även om jag hjälpte till med själva inprovningen.
/Eva
Vill någon ha ett par neongröna skor?
I en av mina allra första poster skrev jag om de här skorna som jag hittade när jag gick igenom mina gamla grejer i barndomshemmet.
Efter att ha använt dem en dag kom jag fram till att de nog inte riktigt var min stil. De var också något för platta för mina reumatiska fötter.
Så om någon vill ha dem är det bara att ta kontakt, mailadressen finns till höger. Jag vill bara ha vad portot kostar, vilket torde vara runt en 50-lapp, om du nu inte bor i Göteborg och vill komma och hämta dem. Det är bättre att någon använder dem än att de står hemma hos mig. Hör ingen av sig innan lördag tar jag med dem till Fair Fashion Market och lämnar in dem.
De är storlek 41, men jag har 39 och det funkade, så bäst passar de nog om man har storlek 40.
/Eva
PS. Amanda, jag såg din kommentar i den gamla posten först nu och eftersom du inte lämnade någon kontaktinfo hoppas jag att du ser det här och hör av dig; du har förstås första tjing.
Efter att ha använt dem en dag kom jag fram till att de nog inte riktigt var min stil. De var också något för platta för mina reumatiska fötter.
Så om någon vill ha dem är det bara att ta kontakt, mailadressen finns till höger. Jag vill bara ha vad portot kostar, vilket torde vara runt en 50-lapp, om du nu inte bor i Göteborg och vill komma och hämta dem. Det är bättre att någon använder dem än att de står hemma hos mig. Hör ingen av sig innan lördag tar jag med dem till Fair Fashion Market och lämnar in dem.
De är storlek 41, men jag har 39 och det funkade, så bäst passar de nog om man har storlek 40.
/Eva
PS. Amanda, jag såg din kommentar i den gamla posten först nu och eftersom du inte lämnade någon kontaktinfo hoppas jag att du ser det här och hör av dig; du har förstås första tjing.
Katherine Heigls höga shorts
Citycatwalk visade massa bilder från en modeplåtning som Katherine Heigl, från Grey's Anatomy (mina stora tjejers favoritserie) gjorde för Vanity Fair och de är jättefina, även om de mer är i klassisk Hollywoodsk fyrtio-femtiotalsstil än ett egentligt modereportage.
Den här bilden får dock i alla fall mig att vilja köpa ett par shorts med hög midja. Som de här, från MyBabyJo kanske:
De kostar 64 dollar och är i 97% bomull 3% spandex och det verkar ju lovande; annars är den sortens kläder på amerikanska hemsidor ofta i bara syntet och stretch. De finns i en massa andra färger också. Fast det är mycket pengar för ett par shorts.
/Eva
Den här bilden får dock i alla fall mig att vilja köpa ett par shorts med hög midja. Som de här, från MyBabyJo kanske:
Bild från www.mybabyjo.com
De kostar 64 dollar och är i 97% bomull 3% spandex och det verkar ju lovande; annars är den sortens kläder på amerikanska hemsidor ofta i bara syntet och stretch. De finns i en massa andra färger också. Fast det är mycket pengar för ett par shorts.
/Eva
Ett nytt bälte
Jag köpte ett nytt bälte igår också. För 40 spänn på Furulunds Tyger: Brett, mörkgrönt och hundtandsmönstrat, hur hade jag kunnat låta det vara? Det fanns ett kvar vid sextiden igår så bor du i Borås är det bara att åka dit och köpa det sista, det stod i en korg på disken.
Så nu har jag 17 bälten, diverse klänningsskärp oräknade. Det kan vara för många. Tre av dem är från min ungdom och för korta för min midja, men 14 bälten är ganska mycket ändå. Det här använder jag till exempel aldrig, eftersom det är så speciellt:
Det syns inte så bra, men det är i lack och jag tycker att det är väldigt vackert, men vet inte riktigt om jag kan med att ha det på mig. Och i sådana fall till vad. När jag blir osäker själv på om något passar brukar jag fråga min man till råds och han tycker att det är för mycket. Har han rätt? Är det för mycket?
/Eva
Så nu har jag 17 bälten, diverse klänningsskärp oräknade. Det kan vara för många. Tre av dem är från min ungdom och för korta för min midja, men 14 bälten är ganska mycket ändå. Det här använder jag till exempel aldrig, eftersom det är så speciellt:
Det syns inte så bra, men det är i lack och jag tycker att det är väldigt vackert, men vet inte riktigt om jag kan med att ha det på mig. Och i sådana fall till vad. När jag blir osäker själv på om något passar brukar jag fråga min man till råds och han tycker att det är för mycket. Har han rätt? Är det för mycket?
/Eva
Systrar som modebloggar
Nu har Frida Fahrman, syster till Sofie,som skriver om mode på Aftonbladet fått jobb som modebloggare på metrobloggen.se. Jag ska naturligtvis inte döma ut hennes insatser innan jag läst mer av det, men det ser ju inte direkt ut om att hon tänker uppfylla det hon sade i intervjun i Metro igår: mer personligt än de flesta modebloggare och en mer journalistisk produkt. Baserat på vad de skrivit hittills förutsätter jag dock att varken hon eller hennes syster har utbildning inom vare sig journalistik eller mode. Jag tror att Frida Fahrmans främsta merit är just att hon är syster med Sofie.
För syster är bra att vara om man ska få blogga om mode: Expressens Cecilia B Jonson (som jag förresten tycker är roligast av de "stora" bloggarna, lite roligare stil och personligt skrivsätt) och Elin Kling, som bloggar på Stureplan.se är också systrar.
Alltså, nu vet jag att Stockholms medievärld är liten och att man hellre anställer någon som varit ihop med någon man känners syster än att ta någon från utanför sin krets, men är det inte lite tråkigt när det blir så tydligt?
/Eva
För syster är bra att vara om man ska få blogga om mode: Expressens Cecilia B Jonson (som jag förresten tycker är roligast av de "stora" bloggarna, lite roligare stil och personligt skrivsätt) och Elin Kling, som bloggar på Stureplan.se är också systrar.
Alltså, nu vet jag att Stockholms medievärld är liten och att man hellre anställer någon som varit ihop med någon man känners syster än att ta någon från utanför sin krets, men är det inte lite tråkigt när det blir så tydligt?
/Eva
Jeanshappening jag inte var på
Röhsska museet i Göteborg som med en (halv)ny chef verkligen satsar stor på mode, efter att i flera år närmast försummat sin fina samling av kläder, hade happening på temat jeans ikväll. Jag var ju i Borås och shoppade mig lycklig och jag hade troligen inte gått i alla fall. Men jag ska nog försöka gå på utställningen som är den 14-16 december. Mer info här.
/Eva
/Eva
Jag lustar efter John Galliano
Jag skulle bara titta igenom John Gallianos höst/vinterkollektion 07 för ett inlägg om strumpor, skor och klänning/kjol i olika färg jag tänkte skriva sen; han hade mycket av det i höstvisningen. Och så slog han knock på mig igen. Första gången jag såg den var det som en tyglustens svar på fantastiskt sex! Och den är fanimej lika underbar fortfarande.
Jag vill hemskt gärna, nej det är ett för svagt utryck, jag lustar efter den här kappan och de här klänningarna! Herregud, jag skulle till och med bära hattarna om jag bara fick ha kläderna på mig!
Bilder från www.style.com
Och det är bara en del av allt underbart, klicka på länken ovan och låt er förföras.
/Eva
Jag vill hemskt gärna, nej det är ett för svagt utryck, jag lustar efter den här kappan och de här klänningarna! Herregud, jag skulle till och med bära hattarna om jag bara fick ha kläderna på mig!
Bilder från www.style.com
Och det är bara en del av allt underbart, klicka på länken ovan och låt er förföras.
/Eva
Lossnande knappar
Så var det dags, efter ungefär en månads användande, att sy fast knapparna på den rutiga kappan.
Det är ju så det är med väldigt mycket man köper: knapparna är dåligt fastsydda utan att fästas och man måste gå över dem igen för att de ska sitta kvar. Inte direkt jobbigt, men irrriterande. Men när började det? Jag har inget minne av när det inte var så, men började ju inte på allavar köpa kläder själv förrän på slutet av 80-talet. Jag har oerhört svårt att tro man kunde sälja kläder där knapparna knappt satt fast under 70-talet till exempel.
Någon som vet?
/Eva
Det är ju så det är med väldigt mycket man köper: knapparna är dåligt fastsydda utan att fästas och man måste gå över dem igen för att de ska sitta kvar. Inte direkt jobbigt, men irrriterande. Men när började det? Jag har inget minne av när det inte var så, men började ju inte på allavar köpa kläder själv förrän på slutet av 80-talet. Jag har oerhört svårt att tro man kunde sälja kläder där knapparna knappt satt fast under 70-talet till exempel.
Någon som vet?
/Eva
Dagens secondhandfynd
Dagens andrahandsfynd är tre plastarmband à 5 kronor styck; inköpta på Borås bästa loppmarknad: Kupan. Allt är billligt, personalen är trevlig och man kan enligt uppgift till och med få byta saker om de visar sig att de inte passar.
Man kunde även ,om man hade velat, köpa en Burberry-rutig tanthatt eller en eller tre av av de nu så populära pälsmössorna. Det gjorde jag inte.
Jag hittade även en riktigt tjusig swagger på Myrorna (vid Knallelandsrondellen); rutig förstås, i vitt, svart och rött. Tyget var fantastiskt och den var i bra skick, men Myrorna är mycket dyrare och om jag ska betala 250 kronor för en begagnad kappa så måste den passa riktigt bra och det gjorde den inte. Det var nämligen en 38, så även om jag förstås fick plats i den, det var ju en swagger, så blev kroppen alldeles för snäv i förhållande till ärmarna. Den var dessutom från 80-talet, så axelvaddarna var av episka proportioner. Jag vet att axelvaddar är på väg tillbaka, men när man från början har helt raka axlar ser det ut som att man har amerikanska fotbollsskydd på sig.
Sen gick jag till Saxylle och köpte tyg för alla mina pengar; och axelvaddar, för att motsäga mig själv, men det får ni höra mer om sen, jag har bara varit hemma i en halvtimme.
/Eva
Man kunde även ,om man hade velat, köpa en Burberry-rutig tanthatt eller en eller tre av av de nu så populära pälsmössorna. Det gjorde jag inte.
Jag hittade även en riktigt tjusig swagger på Myrorna (vid Knallelandsrondellen); rutig förstås, i vitt, svart och rött. Tyget var fantastiskt och den var i bra skick, men Myrorna är mycket dyrare och om jag ska betala 250 kronor för en begagnad kappa så måste den passa riktigt bra och det gjorde den inte. Det var nämligen en 38, så även om jag förstås fick plats i den, det var ju en swagger, så blev kroppen alldeles för snäv i förhållande till ärmarna. Den var dessutom från 80-talet, så axelvaddarna var av episka proportioner. Jag vet att axelvaddar är på väg tillbaka, men när man från början har helt raka axlar ser det ut som att man har amerikanska fotbollsskydd på sig.
Sen gick jag till Saxylle och köpte tyg för alla mina pengar; och axelvaddar, för att motsäga mig själv, men det får ni höra mer om sen, jag har bara varit hemma i en halvtimme.
/Eva
Tvättpekpinne 1
Var har jag nu varit, inte i Borås men fastnaglad vid datorn för jobb och på språng fram och tillbaka till tvättstugan.
Gjorde bort mig en och körde en maskin med några ömtåliga tröjor och strumpor på 60 grader. Det gick alldeles utmärkt! Inget krympte eller betedde sig konstigt på annat sätt. Vilket förstås stärker det vi redan vet, att bomull egentligen ska tvättas på 60 grader eftersom det inte blir rent annars, och att syntetfibrer oftast också tål den temperaturen. Det är framförallt ull och silke man ska se upp med och inte tvätta för varmt.
Som miljöengagerad är det där ett litet problem. Å ena sidan spar man energi genom tvätta i lägre temperaturer. Å andra sidan låter man kemikalierna göra jobbet om man tvättar bomull i 40 grader. Det känns inte riktigt sunt.
Men hur ni än tvättar; använd alltid miljömärkt tvättmedel. Billiga omärkta tvättmedel av okända märken i lågprisbutiker kan man räkna med innehåller fler milöfarliga kemikalier. Det gäller även omärkta tvättmedel från kända märken.
Annaa/
Gjorde bort mig en och körde en maskin med några ömtåliga tröjor och strumpor på 60 grader. Det gick alldeles utmärkt! Inget krympte eller betedde sig konstigt på annat sätt. Vilket förstås stärker det vi redan vet, att bomull egentligen ska tvättas på 60 grader eftersom det inte blir rent annars, och att syntetfibrer oftast också tål den temperaturen. Det är framförallt ull och silke man ska se upp med och inte tvätta för varmt.
Som miljöengagerad är det där ett litet problem. Å ena sidan spar man energi genom tvätta i lägre temperaturer. Å andra sidan låter man kemikalierna göra jobbet om man tvättar bomull i 40 grader. Det känns inte riktigt sunt.
Men hur ni än tvättar; använd alltid miljömärkt tvättmedel. Billiga omärkta tvättmedel av okända märken i lågprisbutiker kan man räkna med innehåller fler milöfarliga kemikalier. Det gäller även omärkta tvättmedel från kända märken.
Annaa/Nedklädda svenskar
Funderade på om det stämmer, det där med att svenskar inte klär upp sig i onödan ens när de har möjlighet. Utom en del fjårtisar i olika åldrar då som ser ut som de ska på nattklubb i Tallin när de bara ska till skolan. Men för övrigt? Ja, jo...
Blev lite förvånad på bröllopet i Spanien förra sommaren. Bruden hade långt vitt, brudgummen benfärgad kostym med lång kavaj och slips i samma färg (kanske spanskt mode, vad vet jag!). Gästernas klädsel var "valfri". Vilket innebar att de spanska gästerna överglänste varandra i färg, glitter och glamour! Särskilt de medelålders damerna. Brudgummens mor var klädd i strålande gult, blommor broderade på siden i perfekt skärning, hans gudmor i ett av de häftigaste korsettliv jag sett till en svepande lång kjol. Och svenskorna? Jo, det fanns undantag, men påfallande många plagg typ enkla bomullsklänningar från Lindex, korta naturligtvis. Typiskt nedklädda svenskar helt enkelt. Lite obegripligt.
Och vi? Kan skådas på bilden. Min är i sidencrepe från Naf Naf med en extra kjol under så det blev långt. Dotters hemsydd, polyesterchiffong med flera lager under den vida kjolen, spännande gallerrygg, Son i byxor från Cheap Monday, kavaj Top Shop och skjorta Jack Jones. Mitt huvud tappade jag när vi sprang genom kullerstensgatorna från baren där vi satt så länge vi kunde för att se fotbolls-VM. Nä, klänningslivet hade åkt pinsamt på sned, det vill jag inte visa.
Annaa/
Blev lite förvånad på bröllopet i Spanien förra sommaren. Bruden hade långt vitt, brudgummen benfärgad kostym med lång kavaj och slips i samma färg (kanske spanskt mode, vad vet jag!). Gästernas klädsel var "valfri". Vilket innebar att de spanska gästerna överglänste varandra i färg, glitter och glamour! Särskilt de medelålders damerna. Brudgummens mor var klädd i strålande gult, blommor broderade på siden i perfekt skärning, hans gudmor i ett av de häftigaste korsettliv jag sett till en svepande lång kjol. Och svenskorna? Jo, det fanns undantag, men påfallande många plagg typ enkla bomullsklänningar från Lindex, korta naturligtvis. Typiskt nedklädda svenskar helt enkelt. Lite obegripligt.
Och vi? Kan skådas på bilden. Min är i sidencrepe från Naf Naf med en extra kjol under så det blev långt. Dotters hemsydd, polyesterchiffong med flera lager under den vida kjolen, spännande gallerrygg, Son i byxor från Cheap Monday, kavaj Top Shop och skjorta Jack Jones. Mitt huvud tappade jag när vi sprang genom kullerstensgatorna från baren där vi satt så länge vi kunde för att se fotbolls-VM. Nä, klänningslivet hade åkt pinsamt på sned, det vill jag inte visa.
Annaa/ Jonas är ond!
Det tycks alltså vara så att alla bloggar är drabbade av samma sak. Det är en hänsynslös man från Mölndal vid namn Jonas som hittat på ett fiffigt sätt att få fler besökare till sin sajt. Han har uppenbarligen registrerat en domän i snarlikt namn som blogg.se och blogs.se och sedan sökt upp alla underdomäner till dessa och lagt upp motsvarande sidor med sin reklam för sexprylar. Bloggens namn står alltså högst upp på sidan man hamnar på. Särskilt kul naturligtvis för dem som har sitt eget namn på bloggen!
Jonas får gärna sälja sina prylar om han vill, jag har inga moraliska invändningar mot det. Det omoraliska är att utnyttja många tusen bloggare för ändamålet!
Jag har alltså namn, adress och telefonnummer till Jonas. Om någon skulle vara intresserad av att ta kontakt med honom direkt. En och en eller många tillsammans.
Annaa/
Jonas får gärna sälja sina prylar om han vill, jag har inga moraliska invändningar mot det. Det omoraliska är att utnyttja många tusen bloggare för ändamålet!
Jag har alltså namn, adress och telefonnummer till Jonas. Om någon skulle vara intresserad av att ta kontakt med honom direkt. En och en eller många tillsammans.
Annaa/
Dagens klädsel
Det blev ett nytt försök med Jessica Albalooken
Denna gång utan hår och med kofta och knallblå strumbyxor. Mycket snyggare om jag får säga det själv. Öppen kofta är bra, det ger vertikala linjer som lurar ögat att tro att man är smalare än man är.
Kofta:Zara
T-shirt:Fifth Column
Kjol:Hemsydd
Strumpbyxor: KappAhl
/Eva, på språng mot Borås
Denna gång utan hår och med kofta och knallblå strumbyxor. Mycket snyggare om jag får säga det själv. Öppen kofta är bra, det ger vertikala linjer som lurar ögat att tro att man är smalare än man är.
Kofta:Zara
T-shirt:Fifth Column
Kjol:Hemsydd
Strumpbyxor: KappAhl
/Eva, på språng mot Borås
Glitter och glamour
Hanna Fridén efterlyser i sin blogg ofta mer glitter och glamour, i synnerhet när det gäller svensak kändisar på permiärer och liknande. Jag kan inte anan tän hålla med; jag tyckte det var pinsamt på galapremiären av Spiderman 3 när Kirsten Dunst kom i aftonklänning i chiffong och de svenska kändisarna i gympaskor, jeans och träningsoverallsjacka. Det kan vara snyggt, men inte så mycket gala om man säger så.
Så jag gör vad jag kan för att öka mängden glitter och glamour. Nu går ju jag aldrig på några coola fester utan får istället glittra till till exempel min systers bröllopsfest.
Det är små silverprickar på den svarta spetsen; så i verkligheten glittrar den ännu mer. Passformen kunde varit bättre, men jag hade gått ner tre kilo sen jag konstruerade livmönstret, sådet var inte så lätt att få det perfekt. Den är undanlagd nu, tills jag går upp igen, om jag nu gör det.
/Eva
Så jag gör vad jag kan för att öka mängden glitter och glamour. Nu går ju jag aldrig på några coola fester utan får istället glittra till till exempel min systers bröllopsfest.
Det är små silverprickar på den svarta spetsen; så i verkligheten glittrar den ännu mer. Passformen kunde varit bättre, men jag hade gått ner tre kilo sen jag konstruerade livmönstret, sådet var inte så lätt att få det perfekt. Den är undanlagd nu, tills jag går upp igen, om jag nu gör det.
/Eva
Jag måste ha de här skorna:
Bild från www.minni.se
Och jag vet att Annaa också måste det.
Ekologisk hampa, sula från återvunna bildäck och sydda under schyssta förhållanden, kan det bli bättre?
Och riktigt snygga också!
Jag kan till och med prova dem, eftersom Minni, som säljer dem, ligger i Göteborg. Kanske nästa vecka när jag ändå ska till Linnéområdet eftersom jag ska föreläsa om 1700-talets dräkt på Folkuniversitetet.
/Eva
Ny radiotid
För dem inom Radio Sjuhärads upptagningsområde:
Ny tid för mitt radioframträdande är klockan 8.20 sådär.
Jag ska alltså tala om könskodning av kläder genom historien.
/Eva
Ny tid för mitt radioframträdande är klockan 8.20 sådär.
Jag ska alltså tala om könskodning av kläder genom historien.
/Eva
Undvik mirakel!
Vi har blivit uppmanade att vara mer konsekventa med bilderna. Publicera fler bilder helt enkelt. Ska försöka. Mitt sämsta baddräktsköp går det dock inte att få någon bild på, det har gått till energiåtervinning för länge sedan.
Köpt inför semester som jag tyckte krävde en finare baddräkt än den heltäckande grå med ben som jag haft i några år under namnet sälkostymen. I Elloskatalogen lanserades den nya som mirakelbaddräkt. Magen skulle bli platt utan att hålla in. Eftersom min mage putade ut även på den tiden jag vägde 47 kilo tyckte jag det lät som en utmärkt idé.
Plagget som kom var tungt och liksom sneddraperat över magen. Tyngden berodde delvis på det grisfärgade fodret som också var finurligt skuret. Jag provade och konstaterade rätt nöjd att magen blev platt. Tills jag kollade från sidan och insåg att jag såg fem kilo tjockare ut bara runt bålen än i min kuplösa grå. I själva verket såg jag ut som en fyrkantig låda. Mirakelskärningen hade nämligen inte bara trollat bort magputet utan även det lilla som finns kvar av min midja samt höfterna.
Efter en gång vid poolen bad mig barnen vänligt att aldrig mer ta den på mig. Lätt råd att följa. Köp aldrig mirakelbaddräkter!
Annaa - som naturligtvis kunde visat bild på sig själv i sälkostymen i stället men avstår.
Våga vägra inhållande resårer!
Vi var tydligen helt rätt ute när vi tog upp de där heltäckande inhållande underkläderna för några dagar sedan. Nu gör Tara aningslös reklam för dem. Det var ju för fan så här min mamma såg ut i större delen av sitt vuxna liv, så tydligt uppstoppad och inhållen. Korsetten, gördeln, den långa behån, korseletten, de lurar ingen, det syns så tydligt att här är en tjock person som använder hjälpmedel för att klämma in fläsket! Jag tycker faktiskt före-bilden är snyggare. Vill man klä sig i en sån klänning kan man lika gärna visa hur man ser ut i den.
Annaa/
Annaa/The day the world turned day-glo
För att knyta ihop föregående post med de vi skrev häromdagen om Vivienne Westwood will jag nu visa denna fantastiska klänning från hennes Red Label-kollektion höst/vinter 2007. En skjortklänning, men ändå inte.
Men så var hon ju också en av dem som skapade punkens kläder och estetik.
/Eva
Bild från Vivienne Westwoods hemsida
Men så var hon ju också en av dem som skapade punkens kläder och estetik.
/Eva
Punken må vara död
Men t-shirtarna lever!
Och som den stofil jag är kan jag inte låta bli att tänka på den tid när låtar som "White man in Hammersmith Palais" låg på topplistorna istället för saker i stil med "Boten Anna" (kanske inte den värsta låt som gjorts, men bra nära) med viss nostalgi. Själv är jag lite för ung för att verkligen ha varit med, men det blev en hel del spelningar med svenska punkband på 80-talet. Och varför inte njuta av sitt stofil-skap: stolt proklamera att "det här är min ungdoms musik och den är fortfarande bra och jag skäms inte!" Till exempel med en t-shirt.
T-shirten till vänster kan också fungera som ett historietest/konversationsstartare på vilken tillställning som helst. Jag har faktiskt inte hört talat om just detta band, men en tröja med texten "We are all prostitutes" och Margaret Thatcher på kan ju bara inte vara fel. Sen kollar man bara om folk känner igen damen på bilden.
Sen är det Iggy, jag har roliga minnen av att åka genom Värnamo med nedvevade rutor spelandes Iggy Pop på hög nivå med min vän Hasse. Mitt på dagen förstås, vi letade efter en bankomat.
X-ray Spex. Med sångerskan Poly Styrenes odödliga ord: "Some say little girls should be seen and not heard. But I say - Oh, bondage up yours!" Kaxig tpunk med kvinnlig frontfigur, kombineras med fördel med neon som en referens till deras hit The day the world turned day-glo (länk till video med låten på YouTube).
Och the Clash, vad som kan vara världens bästa band, nu och för evigt.
Alla t-shirtarna kommer från Fifth Column och som jag tidigare skrivit är de nytryck av deras egna originaldesign från den tiden det begav sig. Undantaget är den med Iggy Pop. Det finns andra coola punk, ska och reggae t-shirts hos dem också. Dessutom går en del av intäkterna till att stödja cykelprojekt i Afrika och kampanjer mot bilismens föroreningar. Gamla punkare som inte förlorat sina ideal alltså.
/Eva
Och som den stofil jag är kan jag inte låta bli att tänka på den tid när låtar som "White man in Hammersmith Palais" låg på topplistorna istället för saker i stil med "Boten Anna" (kanske inte den värsta låt som gjorts, men bra nära) med viss nostalgi. Själv är jag lite för ung för att verkligen ha varit med, men det blev en hel del spelningar med svenska punkband på 80-talet. Och varför inte njuta av sitt stofil-skap: stolt proklamera att "det här är min ungdoms musik och den är fortfarande bra och jag skäms inte!" Till exempel med en t-shirt.
T-shirten till vänster kan också fungera som ett historietest/konversationsstartare på vilken tillställning som helst. Jag har faktiskt inte hört talat om just detta band, men en tröja med texten "We are all prostitutes" och Margaret Thatcher på kan ju bara inte vara fel. Sen kollar man bara om folk känner igen damen på bilden.
Sen är det Iggy, jag har roliga minnen av att åka genom Värnamo med nedvevade rutor spelandes Iggy Pop på hög nivå med min vän Hasse. Mitt på dagen förstås, vi letade efter en bankomat.
X-ray Spex. Med sångerskan Poly Styrenes odödliga ord: "Some say little girls should be seen and not heard. But I say - Oh, bondage up yours!" Kaxig tpunk med kvinnlig frontfigur, kombineras med fördel med neon som en referens till deras hit The day the world turned day-glo (länk till video med låten på YouTube).
Och the Clash, vad som kan vara världens bästa band, nu och för evigt.
Alla t-shirtarna kommer från Fifth Column och som jag tidigare skrivit är de nytryck av deras egna originaldesign från den tiden det begav sig. Undantaget är den med Iggy Pop. Det finns andra coola punk, ska och reggae t-shirts hos dem också. Dessutom går en del av intäkterna till att stödja cykelprojekt i Afrika och kampanjer mot bilismens föroreningar. Gamla punkare som inte förlorat sina ideal alltså.
/Eva
Ännu en skitsnygg kappa
På väg till "jobbet" idag såg jag två tjejer som delade ut reklam för någon frisersalong. Den ena hade en jättefin kappa, som verkligen passade hennes kurviga figur. Eftersom jag inte har någon skam i kroppen gick jag helt enkelt i kapp dem och frågade om kappan. Den var av märket Object, som uppenbarligen inte har någon hemsida. En bild på kappan har jag dock lyckats hitta. Tyvärr inte bakifrån, för det var där den var snyggast, med annorlunda snitt och lite roliga detaljer.
Fast hennes var grå.
/Eva
Fast hennes var grå.
/Eva
Borås, Bo-o-råååås!
som Galenskaparna och After Shave sjunger.
Imorgon ska jag till Borås för att undervisa om medeltidens dräkt och om kläder och genus och jag ser fram emot det något alldeles väldigt. Inte bara för att det är roligt att undervisa och hålla föredrag utan för att i Borås ligger de enda anständiga tygaffärerna i södra Västsverige. OK, Skroten i Kinna finns också, men dit måste man åka bil, så dit brukar jag inte åka.
Den bästa av dem all är Saxylle och Kihlsunds Fabriksbod. I alla fall om man gillar att sy kjolar, tunna byxor och jackor och sådant, för det är den sortens tyg de väver. Man bör också vara förtjust i marin, svart eller grått, eftersom det är de vanligaste färgerna i deras sortiment. Men det finns vinrrött och rödrosa och beige och brunt och mörkgrönt också. I helylle alltså, kan man tänka sig polyester iblandat i sitt ylle så blir färgsskalan genast större. Det är tunna, fina tyger i kamgarn som går utmärkt att tvätta i maskin.
Sedan Furulunds slutade sälja på postorder är ett besök där också ett måste när man är i Borås. Och, om man skulle hinna, den ligger en bit längre bort, men fortfarande på gångavstånd, kan ett besök på Affärn också vara värt att planera in. Själv tänkte jag nog istället titta in på Catalog, butiken där Ellos och Josefssons dumpar det som inte ens gick att sälja på rea. Det bruka rmärkas, men det finns något underligt fascinerande med den butiken. Och så ligger den nära Saxylle.
Saxylle...inse att jag inte varit där på ett år! Jag har akut brist på tunna ylletyger i ljusgrått och marin!
/Eva
Imorgon ska jag till Borås för att undervisa om medeltidens dräkt och om kläder och genus och jag ser fram emot det något alldeles väldigt. Inte bara för att det är roligt att undervisa och hålla föredrag utan för att i Borås ligger de enda anständiga tygaffärerna i södra Västsverige. OK, Skroten i Kinna finns också, men dit måste man åka bil, så dit brukar jag inte åka.
Den bästa av dem all är Saxylle och Kihlsunds Fabriksbod. I alla fall om man gillar att sy kjolar, tunna byxor och jackor och sådant, för det är den sortens tyg de väver. Man bör också vara förtjust i marin, svart eller grått, eftersom det är de vanligaste färgerna i deras sortiment. Men det finns vinrrött och rödrosa och beige och brunt och mörkgrönt också. I helylle alltså, kan man tänka sig polyester iblandat i sitt ylle så blir färgsskalan genast större. Det är tunna, fina tyger i kamgarn som går utmärkt att tvätta i maskin.
Sedan Furulunds slutade sälja på postorder är ett besök där också ett måste när man är i Borås. Och, om man skulle hinna, den ligger en bit längre bort, men fortfarande på gångavstånd, kan ett besök på Affärn också vara värt att planera in. Själv tänkte jag nog istället titta in på Catalog, butiken där Ellos och Josefssons dumpar det som inte ens gick att sälja på rea. Det bruka rmärkas, men det finns något underligt fascinerande med den butiken. Och så ligger den nära Saxylle.
Saxylle...inse att jag inte varit där på ett år! Jag har akut brist på tunna ylletyger i ljusgrått och marin!
/Eva
Inga mera knytskärp!
Om jag får se en enda trikåklänning med knytskärp i (den höga) midjan till i en affär kommer jag att kräkas. Vi har sett dem överallt i två år nu - nu får det vara nog!
Jag vet att det är ett sätt att få rakt skurna klänningar att passa bättre i midjan, men det räcker nu! Det är uttjatat.
Den här klänningen hade knytskärp i midjan. Till och med på en förhållnadevis strikt utseende klänning i något stel trikå hade de sytt fast ett något högt sittande knytskärp. Jag klippte bort dem. Tätt intill sömmen.
Jag kommer inte att kräkas om jag ser folk ha på sig sina klänningar, det kan fortfarande vara fint; jag kommer kanske till och med använda min alldeles för urringade rosa sådana från H&M, men jag vill inte se nya i butikerna!
/Eva
Jag vet att det är ett sätt att få rakt skurna klänningar att passa bättre i midjan, men det räcker nu! Det är uttjatat.
Den här klänningen hade knytskärp i midjan. Till och med på en förhållnadevis strikt utseende klänning i något stel trikå hade de sytt fast ett något högt sittande knytskärp. Jag klippte bort dem. Tätt intill sömmen.
Jag kommer inte att kräkas om jag ser folk ha på sig sina klänningar, det kan fortfarande vara fint; jag kommer kanske till och med använda min alldeles för urringade rosa sådana från H&M, men jag vill inte se nya i butikerna!
/Eva
Jag är på radion
Om du tillhör dem som kan få in Radio Sjuhärad och dessutom är uppe innan solen gått upp kan du höra mig på radio imorgon. Jag ska prata om könskodning av kläder genom historien, hur det sett ut under olika epoker och varför det gjort det. De ringer upp mig vid tio-kvart över sju, så någon gång strax efter det bör ni kunna höra mig.
/Eva
/Eva
Kan de sy?
Tidningen Elle har en tävling där man ska designa en galaklänning.
Jag är faktiskt lite sugen på att vara med. Inte för att tror att jag vinner, eller har några hemliga designerdrömmar, men som en utmaning till mig själv. Om inte annat för att öka mina kunskaper i digtial bildbehandling. Sen vore det ju kul att få gå på Elle-galan. Däremot känns det inte så väldigt fantastiskt att få den uppsydd av H&Ms designteam. Jag har nämligen svårt att tänka mig att de kan konstruera mönster tillräckligt bra för att det ska passa på min kropp; eller någon kropp som inte följer standardmallen. Konfektion är en sak; men en galaklänning ska passa!
Fast jag kanske är orättvis, de får ju aldrig chansen att göra måttsytt - och något har de väl lärt sig på sin utbildning?
/Eva
PS, Tyvärr krockar den tidsmässigt med när jag ska ha gjort färdigt en projektbeskrivning och ansökan för en postdok-tjänst, så det är tveksamt om jag hinner.
Jag är faktiskt lite sugen på att vara med. Inte för att tror att jag vinner, eller har några hemliga designerdrömmar, men som en utmaning till mig själv. Om inte annat för att öka mina kunskaper i digtial bildbehandling. Sen vore det ju kul att få gå på Elle-galan. Däremot känns det inte så väldigt fantastiskt att få den uppsydd av H&Ms designteam. Jag har nämligen svårt att tänka mig att de kan konstruera mönster tillräckligt bra för att det ska passa på min kropp; eller någon kropp som inte följer standardmallen. Konfektion är en sak; men en galaklänning ska passa!
Fast jag kanske är orättvis, de får ju aldrig chansen att göra måttsytt - och något har de väl lärt sig på sin utbildning?
/Eva
PS, Tyvärr krockar den tidsmässigt med när jag ska ha gjort färdigt en projektbeskrivning och ansökan för en postdok-tjänst, så det är tveksamt om jag hinner.
Ingen lyteskomik
Jag var och köpte det grå skärpet jag ska ha till den rutiga klänningen när jag sytt den (fick gjort ett nytt livmönster igår) på Gina Tricot idag efter jobbet. Jag passade också på att prova en hängsleklänning och en kjol jag sett på hemsidan och som verkade lovande. Jag hade kameran med mig, men eftersom det inte ska bli någon lyteskomik här blir det inga provrumsfoton, utan ni får hålla till godo med affärens egna bilder:
Bilder uppenbarligen från Gina Tricots hemsida
Jag ser nu, när jag tittar på bilden från hemsidan, att det jag trodde var midjesömmen ska sitta en bra bit nedanför midjan. Det går inte alls om man har mer än 10 cm skillnad mellan midja och höft. Jag satte sömmen i midjan och då nådde midjeparitet ända upp till bröstet, trots att jag har en mycket lång överkropp. Det kanske kan bli en klänning för någon med kort överkropp? Fast då måste förstås deras smalaste mått vara över bröstet, och det är ju inte så vanligt.
Hängsleklännngen var söt, men både för trång och för kort. Jag fick på mig den, men eftersom jag har bröst och desa tar plats satt förstås inte midjesömmen sådär vid nedre revbenet, som på dockan, utan i nedre delen av brösten. Detta drog i sin tur upp klänningen så att den knappt täckte rumpan, en sk. "musikanten" som min moster lärde mig i min barndom att det skämtsamt kallades.
Så det blev ett bälte och en klänning och en huvtröja till de två äldre döttrarna istället. Dessa kostade 149 kronor styck, och det tycker jag var ett bra pris.
/Eva
Bilder uppenbarligen från Gina Tricots hemsida
Jag ser nu, när jag tittar på bilden från hemsidan, att det jag trodde var midjesömmen ska sitta en bra bit nedanför midjan. Det går inte alls om man har mer än 10 cm skillnad mellan midja och höft. Jag satte sömmen i midjan och då nådde midjeparitet ända upp till bröstet, trots att jag har en mycket lång överkropp. Det kanske kan bli en klänning för någon med kort överkropp? Fast då måste förstås deras smalaste mått vara över bröstet, och det är ju inte så vanligt.
Hängsleklännngen var söt, men både för trång och för kort. Jag fick på mig den, men eftersom jag har bröst och desa tar plats satt förstås inte midjesömmen sådär vid nedre revbenet, som på dockan, utan i nedre delen av brösten. Detta drog i sin tur upp klänningen så att den knappt täckte rumpan, en sk. "musikanten" som min moster lärde mig i min barndom att det skämtsamt kallades.
Så det blev ett bälte och en klänning och en huvtröja till de två äldre döttrarna istället. Dessa kostade 149 kronor styck, och det tycker jag var ett bra pris.
/Eva
Det är för varmt i mitt sovrum!
Alltså, jag ska inte klaga, i synnerhet inte som Annaa sitter och fryser varje vinter i sin lägenhet där det inte ens når upp till arton grader (en följetong som kan följas i Annaas andra blogg). Men idag när jag stått och hängt upp sidenpyjamasar har jag önskat att det någon gång skulle vara sådana temperaturer att det motiverar sovplagg i siden. Kanske inte just på pyjamasar, men de (jag säger inte "vi", jag är bara där i två veckor) har nattlinen i mörkblå siilketrikå och jättesöta gråa och rosa angorasockor.
Och Morgonrocken.
Morgonrocken är en sidenkimono i gräddvitt med tryckt mönster i form av kvistar med körsbärsblommor i hallonrosa/rött. Och jag älskar den! Jag vet att den skulle få mig att känna mig som en Hollywoodstjärna från 1940-talet. Men även om jag väl teoretiskt sett kan köpa en morgonrock för nästan 1000 kronor så kan jag inte riktigt se mig använda den. Som frukostplagg skulle jag bara var rädd att spilla och som mysplagg skulle jag bara bli för varm i den.
Men jag kan klappa på den.
/Eva
Och Morgonrocken.
Morgonrocken är en sidenkimono i gräddvitt med tryckt mönster i form av kvistar med körsbärsblommor i hallonrosa/rött. Och jag älskar den! Jag vet att den skulle få mig att känna mig som en Hollywoodstjärna från 1940-talet. Men även om jag väl teoretiskt sett kan köpa en morgonrock för nästan 1000 kronor så kan jag inte riktigt se mig använda den. Som frukostplagg skulle jag bara var rädd att spilla och som mysplagg skulle jag bara bli för varm i den.
Men jag kan klappa på den.
/Eva
Grå och stillös
Idag är en alldeles otroligt grå och stillös dag. Det enda som lyser upp är de turkos blanka banden på mina gummiströvlar som jag tagit på mig varje gång jag rusat till tvättstugan. Tvätt och två manuslämningar, nej det inbjuder inte till någon stil alls. Strumporna matchade visserligen banden på stövlarna en stund men sedan trampade jag med dem i kattpiss och fick byta till ett par mörklila.
Men jag har faktiskt en tapper mörkröd sidensjal om halsen.
Annaa/
Men jag har faktiskt en tapper mörkröd sidensjal om halsen.
Annaa/
Dagens klädsel - a touch of the 80s
Lager på lager, rak kjol, starkt cerise och blågrönt tillsammans och, som pricken över i: neonrosa stora ringar i öronen.
Örhängen: Kicks
Tröja: stickad av min vän Anna
Cerise topp: H&M
Kjol: Hemmasydd
Strumbyxor: gråmelerade från H&M
Nu ska jag till "jobbet"!
/Eva
Örhängen: Kicks
Tröja: stickad av min vän Anna
Cerise topp: H&M
Kjol: Hemmasydd
Strumbyxor: gråmelerade från H&M
Nu ska jag till "jobbet"!
/Eva
Schizofreni bland stilböckerna
Jag tillbringade som sagt en stund igår hemma hos min vän Anna. Och som så många gånger tidigare plockade vi fram stilböckerna: alla möjliga varianter på färganalys, någon gräslig sminkbok från 80-talet och Colour by Quant - Quant som i Mary Quant den berömda modeskaparen alltså. Och det är en schizofren upplevelse att läsa dem efter varandra. Färganalys går, som rätt många vet, ut på att alla människors naturliga färgsättning, på hud, ögon, hår etc, kan delas in i fyra huvudtyper, med tre undertyper var. Man ska sedan, när man listat ut vad man är, välja de nyanser av varje färg som passar ens egna färger bäst. (Och i allmänhet undvika svart om man inte har väldigt starka färger själv. Jag håller med, svart "äter" de egna färgerna när man har det närmast ansiktet och man ser gråare ut än med en färg).
Mary Quant har en annan filosofi - enligt hennes passar alla färger alla och man ska helst använda massor av färg - gärna flera starka samtidigt. Det har säkert delvis med att göra att boken är tryckt 1984, men är också en del av hennes klädfilosofi.
Jag måste säga att just nu känns Mary Quants filosofi mer lockande, i synnerhet som boken är full av snyggt och galet stylade männskor i 80-talsstil, medan Colour me Beautiful ju riktar sig framför allt till kvinnor i yrkesliv och karriär och därför har något mer "städade" bilder.
Å andra sidan är det ju där jag är, och jag tror kanske att inte ens inom universitetsvärlden är det ett smart karriärdrag att klä sig i dalamtinermönstrad stickad klänning och en scarf knuten om huvudet med en gigantisk rosett fram i pannan. Å andra sidan finns det ju prickiga sjalar på Åhléns som skulle låna sig alldeles utmärkt till en sådan uppsättning:
Äh, det är nog bara det att jag måste klä mig städat just nu som gör att jag längtar så mycket efter att spralla till det lite, och någon sjalmänniska är jag egentligen inte. Dessutom kanske man inte ska gå omkring som en relik från vare sig 80-talet eller något annat årtionde - en sak är att låta sig inspireras, en annan sak att kopiera en stil som varit ute i 20 år.
Fast sjalen är fin.
/Eva
Mary Quant har en annan filosofi - enligt hennes passar alla färger alla och man ska helst använda massor av färg - gärna flera starka samtidigt. Det har säkert delvis med att göra att boken är tryckt 1984, men är också en del av hennes klädfilosofi.
Jag måste säga att just nu känns Mary Quants filosofi mer lockande, i synnerhet som boken är full av snyggt och galet stylade männskor i 80-talsstil, medan Colour me Beautiful ju riktar sig framför allt till kvinnor i yrkesliv och karriär och därför har något mer "städade" bilder.
Å andra sidan är det ju där jag är, och jag tror kanske att inte ens inom universitetsvärlden är det ett smart karriärdrag att klä sig i dalamtinermönstrad stickad klänning och en scarf knuten om huvudet med en gigantisk rosett fram i pannan. Å andra sidan finns det ju prickiga sjalar på Åhléns som skulle låna sig alldeles utmärkt till en sådan uppsättning:
Äh, det är nog bara det att jag måste klä mig städat just nu som gör att jag längtar så mycket efter att spralla till det lite, och någon sjalmänniska är jag egentligen inte. Dessutom kanske man inte ska gå omkring som en relik från vare sig 80-talet eller något annat årtionde - en sak är att låta sig inspireras, en annan sak att kopiera en stil som varit ute i 20 år.
Fast sjalen är fin.
/Eva
Mera strumpor!
Bara för att jag inte får ha på mig strumpor som sticker ut på arbetsprövningen; om de inte säljs i affären jag arbetsprövar i, så känner jag jättemycket för att ha riktig färgglada strumpor. Som de här:
De är egentligen mörkt marinblå och limegröna, trots att det ser ut att vara svart. Och bilden är tagen på försommaren; jag vill att det ska vara försommar!
Men det blir nog byxor idag - jag behöver inte bestämma mig riktigt än, jag går inte förrän halv tio. Min man är ledig från jobbet idag så det blir till och med en bild på dagens klädsel då.
/Eva
De är egentligen mörkt marinblå och limegröna, trots att det ser ut att vara svart. Och bilden är tagen på försommaren; jag vill att det ska vara försommar!
Men det blir nog byxor idag - jag behöver inte bestämma mig riktigt än, jag går inte förrän halv tio. Min man är ledig från jobbet idag så det blir till och med en bild på dagens klädsel då.
/Eva
Fixa 50-talsmake-upen!
Precis som på 1980-talet är drag från 1950-talets mode inne igen, och det gäller inte minst make-upen! Det är inte bara på Dita von Teese vi ser kattögon och röda, matta läppar, utan lite här och var. Ögonen är dock vanligare än läppstiftet om man ser på folk man möter; de flesta av oss känner väl oss lite obekväma i starkt målade läppar. Och så fastnar det ju på ens temugg!
Om man vill försöka få till looken finns en väldigt bra beskrivning på den här sidan.
/Eva
Pikering
Jag skrev om pikering i inlägget om den snyggaste kappan. Sen kom jag på att det nog faktiskt är ett ord som behöver förklaras. Enligt Svenskt Husmoderslexikon, tryckt 1952, och "med benäget tillstånd tillägnat HKH prinsessan Sibylla", är pikering:
"Att med små, glesa, tvärställda förstygn i jämna rader sy fast ett tyg vid ett annat, t. ex. slaglärften i krage och slag på skräddarsydda plagg." (skiss och ytterligare beskrivning följer)
Så nu vet ni, och så här ser det ut:
/Eva
"Att med små, glesa, tvärställda förstygn i jämna rader sy fast ett tyg vid ett annat, t. ex. slaglärften i krage och slag på skräddarsydda plagg." (skiss och ytterligare beskrivning följer)
Så nu vet ni, och så här ser det ut:
/Eva
Ibland har plagg en mening
Alla plagg är förstås laddade med någon form av mening; denna tolkas och omtolkas av alla: från designer till bärare till den som ser plagget på någon. Men jag tänker här på plagg där det finns en tydlig och avsiktlig mening i själva plagget.
Ett exempel är de t-shirts med Che Guevera-tryck som fått så många borgerliga skribenter att upprört ta till brösttoner om att ungdomarna minsann inte förstår vad de går omkring med på magen. Jag tycker kanske att de, från sin synvinkel, borde vara mer upprörda om ungdomarna som har Che Guevara på tröjan har det för att de faktiskt vill ha ett socialistiskt samhälle, vilket jag vet att många av dem gör.
Ett annat plagg som gärna bärs av ungdomar och som nu blivit en slags modeaccessoar bland folk som knappast vill förknippas med de gamla vänster-vibbar som den gav förr är Palestinaschalen. Hur modern den må vara är den faktiskt inte ett plagg utan mening; att bära den är att tydligt ta ställning för det palestinska folket i konflikten i Mellanöstern.
Just Palestinaschalen är förresten ett intressant exempel på hur betydelsen av ett plagg både kan behållas och samtidigt delvis omtolkas i en ny kulturell kontext. När jag var runt tjugo var det vanligt med Palestinaschalar i den subkultur jag umgicks och vanligen bars de röda av kommunister och de svarta av anarkister/ungsyndikalister - den svarta fanan är ju den anarkistiska och den röda den socialistiska. I Palestina bars, i alla fall på 90-talet, däremot de svarta främst av anhängare till Fatah, Arafats parti, de röda av kommunisterna och Hamas och Hamas bar gröna. Rött är alltså samma signal, medan svart inte alls var speciellt radikalt i Palestina. (Mer om palestinaschalar på wikipedia. Jag har dock min info från mitt ex nya fru, som vistats mycket i Palestina)
Betyder detta alltså att t ex Elin Kling, modeskribent på den svårt (själv)överskattade internettidningen Stureplan.se stödjer de palestinska kommunisterna? Om inte kanske hon skulle ta och sluta bära Palestinaschal? (Jag inser att jag nog påminner Anna väldigt mycket om hennes framlidne make nu.)
Det här ska inte ses som gnäll för att någon snor "min" gamla subkulturs attribut - när mainstreammodet i och med grungevågen "snodde" Dr. Martens var det en annan sak, även om folk gnällde över det. Dr. Martens är ett plagg som i sig inte hade en uttalad mening, till skillnad från Palestinaschalar och tröjor med politiska tryck - jag menar jag skulle ju inte ta på mig plagg som signalerar politsika åsikter som jag inte har, som en t-shirt med till exempel Pinochet på, hur grafiskt tilltalande eller modern den än var.
/Eva
Ett exempel är de t-shirts med Che Guevera-tryck som fått så många borgerliga skribenter att upprört ta till brösttoner om att ungdomarna minsann inte förstår vad de går omkring med på magen. Jag tycker kanske att de, från sin synvinkel, borde vara mer upprörda om ungdomarna som har Che Guevara på tröjan har det för att de faktiskt vill ha ett socialistiskt samhälle, vilket jag vet att många av dem gör.
Ett annat plagg som gärna bärs av ungdomar och som nu blivit en slags modeaccessoar bland folk som knappast vill förknippas med de gamla vänster-vibbar som den gav förr är Palestinaschalen. Hur modern den må vara är den faktiskt inte ett plagg utan mening; att bära den är att tydligt ta ställning för det palestinska folket i konflikten i Mellanöstern.
Betyder detta alltså att t ex Elin Kling, modeskribent på den svårt (själv)överskattade internettidningen Stureplan.se stödjer de palestinska kommunisterna? Om inte kanske hon skulle ta och sluta bära Palestinaschal? (Jag inser att jag nog påminner Anna väldigt mycket om hennes framlidne make nu.)
Det här ska inte ses som gnäll för att någon snor "min" gamla subkulturs attribut - när mainstreammodet i och med grungevågen "snodde" Dr. Martens var det en annan sak, även om folk gnällde över det. Dr. Martens är ett plagg som i sig inte hade en uttalad mening, till skillnad från Palestinaschalar och tröjor med politiska tryck - jag menar jag skulle ju inte ta på mig plagg som signalerar politsika åsikter som jag inte har, som en t-shirt med till exempel Pinochet på, hur grafiskt tilltalande eller modern den än var.
/Eva
Den snyggaste kappan!
Eller i alla fall en av dem. Min vän Anna här i Göteborg tillhör dem som dels har ett stort intresse för kläder, dels en god konskap om vad som klär henne och därtill den energi som krävs för att gå och leta kläder i second hand affärer. Därför gör hon fantastiska fynd - inte nödvändigtvis billiga, men av god kvalitet och med vackra detaljer.
Den här kappan är ett strålande exempel. Visserligen har någon sprättat bort pälskragen, så att man ser hur kragen pikerats för hand mot linnelärft, men bara ryggen gör den värd att köpa.
På framsidan är den alltså figursydd och följer hennes kurviga figur med breda höfter väl och på ryggen är den fortfarande figurformad eftersom vidden samlats ihop (och nästs fast) under en slejf. Hon funderar på att klä över kragen med ostronfärgad sammet och det tror jag kan bli jättesnyggt. Och kolla in hur snyggt man har fått till det med tygets randning på fickan!
Det är just sån't som ofta gör äldre kläder så mycket roligare: arbetade detaljer och bra tygkvalitet. Kappan är för övrigt köpt på Birgittas Varjehanda i Haga och märket är Ströms, med norskt ö.
/Eva
Den här kappan är ett strålande exempel. Visserligen har någon sprättat bort pälskragen, så att man ser hur kragen pikerats för hand mot linnelärft, men bara ryggen gör den värd att köpa.
På framsidan är den alltså figursydd och följer hennes kurviga figur med breda höfter väl och på ryggen är den fortfarande figurformad eftersom vidden samlats ihop (och nästs fast) under en slejf. Hon funderar på att klä över kragen med ostronfärgad sammet och det tror jag kan bli jättesnyggt. Och kolla in hur snyggt man har fått till det med tygets randning på fickan!
Det är just sån't som ofta gör äldre kläder så mycket roligare: arbetade detaljer och bra tygkvalitet. Kappan är för övrigt köpt på Birgittas Varjehanda i Haga och märket är Ströms, med norskt ö.
/Eva
Nya kläder
Jag och min vän Blåva Anna ordnade en egen liten "swopping" idag, utom att det bara var jag som fick kläder. Hon hade nämligen rensat ut sådant som var för smått, eller som hon inte riktigt gillade och sen fick jag plocka åt mig det jag ville ha. Det är sådant vi gör ibland; mest verkar det vara jag som får från henne, men det går lite i vågor. I alla fall plockade jag åt mig det här:
Tröjan har hon stickat själv i silketweed-garn och byxorna har hon sytt i tunn tuskaft i ylle/polyester. Jag, som aldrig har byxor annat än jeans, tänkte ha de här som en test för att se om jag överhuvudtaget känner mig bekväm i andra typer av byxor.Tröjan tänkte jag testa att ha över en blus eller skjorta tror jag. Jag har hur som helst inga tjockare tröjor, bara tunna toppar och koftor; så den fyller en viktig funktion i min garderob.
Jag är inte säker på om jag kommer att bära det tillsammans dock, då ser jag så hemskt mycket ut som Anna och eftersom hon har en personlig stil känns det konstigt at imitera den.
/Eva
Tröjan har hon stickat själv i silketweed-garn och byxorna har hon sytt i tunn tuskaft i ylle/polyester. Jag, som aldrig har byxor annat än jeans, tänkte ha de här som en test för att se om jag överhuvudtaget känner mig bekväm i andra typer av byxor.Tröjan tänkte jag testa att ha över en blus eller skjorta tror jag. Jag har hur som helst inga tjockare tröjor, bara tunna toppar och koftor; så den fyller en viktig funktion i min garderob.
Jag är inte säker på om jag kommer att bära det tillsammans dock, då ser jag så hemskt mycket ut som Anna och eftersom hon har en personlig stil känns det konstigt at imitera den.
/Eva
Större kläder - framförallt byxor
Blev väldigt upptagen med att titta på lottningen inför Fotbolls VM 2008. Eftersom det här inte ska handla om fotboll utan om stil och mode tänkte jag visa bara ett enda exempel på hur pojkarnas fotbollskläder har ändrats under åren. Väljer av en slump Hammarby 1971 (Ronnie Hellström i luften)
och jämför med en modern Wayne Rooney :
Annaa/
och jämför med en modern Wayne Rooney :
Annaa/
Fair Fashion Market på Världskulturmuseet
Nästa helg, den 8-9 december, är det Fair Fashion Market på Världskulturmuseet i Göteborg. Förutom att olika företag och designers som tillverkar sina kläder under mindre miljöpåverkande och rättvisa förhållanden ställer ut och säljer kläder så hålls det också en "swopping", dvs att du kan byta kläder du inte vill ha längre mot sådana du vill ha. Det går till så att man lämnar in ett plagg och får en biljett som man sedan kan använda för att byta till sig något .
Jag tror nog att jag ska gå (det är max 500 meter till Världskulturmuseet). Jag har till exempel en helt oanvänd kavaj i fin yllekvalitet i storlek 48 som jag aldrig har använt eftersom jag lyckades gå ner i vikt. Även om jag inte skulle hitta något jag vill ha är det ju bättre att någon annan får glädje av den än att den hänger i min garderob och aldrig används.
/Eva
Jag tror nog att jag ska gå (det är max 500 meter till Världskulturmuseet). Jag har till exempel en helt oanvänd kavaj i fin yllekvalitet i storlek 48 som jag aldrig har använt eftersom jag lyckades gå ner i vikt. Även om jag inte skulle hitta något jag vill ha är det ju bättre att någon annan får glädje av den än att den hänger i min garderob och aldrig används.
/Eva
Strumpgalenskap
Jag kan ha nämnt; jo det tror jag bestämt att jag har gjort, att jag är närmast galen i strumpor. Jag har säkert över 200 par, förutom strumpbyxor, som inte räknas. En del är tunna nylonstrumpor, men de allra flesta är vanliga strumpor av olika tjocklek, längd och kvalitet. Och utseende: randiga, prickiga, fiskbensmönstrade, rutiga - you name it. Här är lådan med knästrumpor:
Tjugosex par, tunna nylonknästrumpor oräknade. Det är alltså bara knästrumpor, de som går ovanför knäet; sk overknees, ligger i en annan låda.
Här är några jag använt mycket i höst, diamond rib knee highs från SockDreams. De är gosiga och fina, men sitter uppe ganska dåligt på bara ben. Ovanpå ett par tjockare strumpbyxor stannar de bättre.
Skorna är från DinSko.
/Eva
Tjugosex par, tunna nylonknästrumpor oräknade. Det är alltså bara knästrumpor, de som går ovanför knäet; sk overknees, ligger i en annan låda.
Här är några jag använt mycket i höst, diamond rib knee highs från SockDreams. De är gosiga och fina, men sitter uppe ganska dåligt på bara ben. Ovanpå ett par tjockare strumpbyxor stannar de bättre.
Skorna är från DinSko.
/Eva
H&Ms rea - del två
Maja sov länge idag (inte så konstigt eftersom vi alla la oss vid midnatt) så jag tog mig tid att göra det utlovade collaget med saker jag gillar på H&Ms nätrea:
Jag är faktiskt lite sugen på den 60-talsinspirerade kappan. Å andra sidan har jag ju redan fyra kappor. Men formen och kragen är så snygg och den kostar bara 398 kronor och finns upp till storlek 46 (som egentligen mer är som en 48a).
/Eva
Jag är faktiskt lite sugen på den 60-talsinspirerade kappan. Å andra sidan har jag ju redan fyra kappor. Men formen och kragen är så snygg och den kostar bara 398 kronor och finns upp till storlek 46 (som egentligen mer är som en 48a).
/Eva
Julklappstips
Till den moderna kvinnan (eller mannen ) som har allt:
Kissmekwik är ett brittiskt postorderföretag som säljer diverse presentartiklar: muggar, glasunderlägg, vykort och fickspeglar bland annat. För några veckor sedan köpte jag två speglar, en til mig och en till min vän Sara, med dessa motiv:
Tyvärr finns ingen av dem kvar som speglar just nu, men det finns ju en del andra fina. Annars är jag särskilt förtjust i deras söta anteckningsböcker.
Frakten var inte dyr och de levererar snabbt och eftersom det är inom EU behöver man inte bekymra sig om tull.
/Eva
Kissmekwik är ett brittiskt postorderföretag som säljer diverse presentartiklar: muggar, glasunderlägg, vykort och fickspeglar bland annat. För några veckor sedan köpte jag två speglar, en til mig och en till min vän Sara, med dessa motiv:
Bilder från Kissmekwiks hemsida
Tyvärr finns ingen av dem kvar som speglar just nu, men det finns ju en del andra fina. Annars är jag särskilt förtjust i deras söta anteckningsböcker.
Frakten var inte dyr och de levererar snabbt och eftersom det är inom EU behöver man inte bekymra sig om tull.
/Eva
Nu blev jag så glad
Jag hittade den här bilden på Ellies blogg och blev så glad! Det är för Victoria's Secrets underkläder, men det spelar mindre roll: jag bryr mig inte om underkläderna, skulle aldrig köpa något därifrån, jag är mer för rejäla saker med stöd. Men kolla på hennes rygg!
Det är en riktig, inte (eller i alla fall bara lite) retuscherad rygg, med hull och veck!
I en underklädesannons 2007! Fantastiskt.
Fast tänk att man ska behöva bli glad för det.
/Eva
Det är en riktig, inte (eller i alla fall bara lite) retuscherad rygg, med hull och veck!
I en underklädesannons 2007! Fantastiskt.
Fast tänk att man ska behöva bli glad för det.
/Eva
Audrey och hennes lugg
Jag har den senaste veckan tittat på både Prinsessa på vift och, nu ikväll, Breakfast at Tiffanys och det har haft en märklig effekt på mig. Jag, som inte haft lugg på två decennier, funderar nu på att skaffa lugg.
För att ni ska förstå vidden av det hela ska jag tilläggas att innan jag i våras klippte bort ett par decimeter skadat hår (cellgifter i flera år, graviditet, amning, färgning) hade jag inte klippt mig sedan sommaren 1990 då min kompis Hjalmar gav mig 2 cm snagg med hjälp av saxen på sin Swiss Army Knife en solig eftermiddag i Christiania. Mitt hår brukade nå till midjan och når nu knappt till skulderbladen. För mig är det jättekort och och ibland känns det som om jag har brutit en vall när det gäller håret och skulle kunna få för mig vad som helst; som att skaffa frisyr till exempel.
Och det är här Audrey kommer in. Hon är en stilikon jag ärvt av min mamma, men medan hon säkert var en utmärkt förebild för min späda mamma är det inte alls säkert att hennes stil passar mig. Och framför allt är det ju så att bara för att undersköna Audrey ser bra ut i något behöver det ju inte vara snyggt på oss vanliga dödliga.
Så jag ska nog undvika att skaffa mig en sådan frisyr som hon har i Prinsessa på vift:
Den är jättesöt, men dels skulle den nog kräva locktång, papiljotter eller värmespolar, dels måste jag nog hålla med min man om att korta, lockiga frisyrer på kvinnor runt eller över 40 ser hemskt tantigt ut. Det skulle i alla fall göra det på mig. Men hade jag inte haft min man hade jag gärna tagit någon som såg ut som Gregory Peck på bilden.
Men man kan ju ha lugg med långt hår också, som hon har i Breakfast at Tiffanys:
Frågan är: måste man tupera upp håret och sätta upp det i Farah Dibah-frisyr för att det ska bli snyggt? Ibland har hon ju hästsvansar i filmen, men det är alltid sådär högt upptuperat.
Egentligen är det ju bara en ganska tunn lugg klippt i en U-form, som fått spreta till sig lite och det passar ju rätt bra till min nuvarande vardagsfrisyr, dvs hästsvansen.
Jag känner mig frestad, men vet inte, det tar ju tid för håret att växa ut om man klipper det och dessutom är lugg lite opraktiskt när man har historiska kläder och/eller sin folkdräkt. Min man tycker förstås att jag ska låta bli, eftersom han är principiellt emot att jag klipper håret ;)
/Eva, velig
För att ni ska förstå vidden av det hela ska jag tilläggas att innan jag i våras klippte bort ett par decimeter skadat hår (cellgifter i flera år, graviditet, amning, färgning) hade jag inte klippt mig sedan sommaren 1990 då min kompis Hjalmar gav mig 2 cm snagg med hjälp av saxen på sin Swiss Army Knife en solig eftermiddag i Christiania. Mitt hår brukade nå till midjan och når nu knappt till skulderbladen. För mig är det jättekort och och ibland känns det som om jag har brutit en vall när det gäller håret och skulle kunna få för mig vad som helst; som att skaffa frisyr till exempel.
Och det är här Audrey kommer in. Hon är en stilikon jag ärvt av min mamma, men medan hon säkert var en utmärkt förebild för min späda mamma är det inte alls säkert att hennes stil passar mig. Och framför allt är det ju så att bara för att undersköna Audrey ser bra ut i något behöver det ju inte vara snyggt på oss vanliga dödliga.
Så jag ska nog undvika att skaffa mig en sådan frisyr som hon har i Prinsessa på vift:
Den är jättesöt, men dels skulle den nog kräva locktång, papiljotter eller värmespolar, dels måste jag nog hålla med min man om att korta, lockiga frisyrer på kvinnor runt eller över 40 ser hemskt tantigt ut. Det skulle i alla fall göra det på mig. Men hade jag inte haft min man hade jag gärna tagit någon som såg ut som Gregory Peck på bilden.
Men man kan ju ha lugg med långt hår också, som hon har i Breakfast at Tiffanys:
Frågan är: måste man tupera upp håret och sätta upp det i Farah Dibah-frisyr för att det ska bli snyggt? Ibland har hon ju hästsvansar i filmen, men det är alltid sådär högt upptuperat.
Egentligen är det ju bara en ganska tunn lugg klippt i en U-form, som fått spreta till sig lite och det passar ju rätt bra till min nuvarande vardagsfrisyr, dvs hästsvansen.
Jag känner mig frestad, men vet inte, det tar ju tid för håret att växa ut om man klipper det och dessutom är lugg lite opraktiskt när man har historiska kläder och/eller sin folkdräkt. Min man tycker förstås att jag ska låta bli, eftersom han är principiellt emot att jag klipper håret ;)
/Eva, velig
Vad är meningen med dessa påsar?
Alltså, förr när man var ute och handlade kläder fick man plastpåsar att lägga i dem i, inte perfekta till soporna eftersom de ofta var för små/stela/hade dåligt knytbara handtag, men ändå någorlunda funktionella påsar. Nu har fler och fler affärer gått över till sådana där "presentpåsar" i papper. Fullständigt värdelösa! De går vare sig att ha sopor eller pappersåtervinning i och det tar en himla plats; köper man saker på fler än ett ställe blir man snart total överlastad.
Och inte är det för att det är bättre för miljön, polyetenpåsar förbränns alldeles utmärkt och alla snören, öljetter och lack och färger på de nya påsarna gör dem inte direkt miljövänliga. Nä, idén är väl att vi ska känna oss som tjejerna i Sex and the City när vi går där med våra lyxiga påsar. Men för det krävs nog att det står Saks eller Manolo på dem; inte Zara, Gina tricot eller Rut mfl.
Som tur är går väldigt mycket ner i min till synes ganska lilla handväska.
/Eva
Carrie och Samantha med lyxiga påsar
Och inte är det för att det är bättre för miljön, polyetenpåsar förbränns alldeles utmärkt och alla snören, öljetter och lack och färger på de nya påsarna gör dem inte direkt miljövänliga. Nä, idén är väl att vi ska känna oss som tjejerna i Sex and the City när vi går där med våra lyxiga påsar. Men för det krävs nog att det står Saks eller Manolo på dem; inte Zara, Gina tricot eller Rut mfl.
Som tur är går väldigt mycket ner i min till synes ganska lilla handväska.
/Eva
Dagens klädsel - för hemmabruk
Idag har jag förvisso varit ute, i spöregnet, men eftersom min tråring ännu inte lärt sig ta kort på mig och jag hade tagit av de blöta kläderna när maken kom hem finns ingen bild på vad jag hade på mig då. Inte för att jag var sådär väldigt genomtänkt klädd när jag drog till Willys för att handla tårtingredienser att ni missar något storslaget.
Jag bjuder därför på en bild av min nuvarande klädsel för hemmabruk:
Klänning: Cubus, förra hösten
Förkläde: Vintage, som det heter; mormors
Sockor: Slouch socks från SockDreams. Finns i alla färger och några till
Mina vänner som ska äta tårtan kommer om någon timme, men det lär inte innebära några större förändringar i klädseln. Eventuellt sätter jag på mig en ren klänning, den här har en fläck på magen. Eller så döljer jag den med förklädet. Jag är lite svag för midjeförkläden, inte bara för att jag är en sådan människa som alltid spiller, utan för att de ger en kitschig 50-tals-hemmafru-look som jag ibland känner mig dragen till.
/Eva
Jag bjuder därför på en bild av min nuvarande klädsel för hemmabruk:
Klänning: Cubus, förra hösten
Förkläde: Vintage, som det heter; mormors
Sockor: Slouch socks från SockDreams. Finns i alla färger och några till
Mina vänner som ska äta tårtan kommer om någon timme, men det lär inte innebära några större förändringar i klädseln. Eventuellt sätter jag på mig en ren klänning, den här har en fläck på magen. Eller så döljer jag den med förklädet. Jag är lite svag för midjeförkläden, inte bara för att jag är en sådan människa som alltid spiller, utan för att de ger en kitschig 50-tals-hemmafru-look som jag ibland känner mig dragen till.
/Eva
Vi är nåbara!
Om man tittar lite till höger; under där det borde ha varit en bild på oss, och där det också så småningom kommer att vara en bild på oss, vi måste bara se till att befinna oss i samma stad först, kan man se att det nu står "Kontakta oss!"
Och det är just vad vi tycker att ni ska göra:
Kanske har ni sett något snyggt, eller för delen hemskt, som ni tycker att vi borde ta del av och skriva något om. Kanske har ni frågor, vi missar förstås inte en chans att vara besserwissrar.
Eller så kan ni helt enkelt önska ämnen som vi ska ta upp.
Vi kanske inte svara med en gång, vi har ju jobb och familjer som vi försöker hinna med, men vi lovar att läsa allt utom spam.
/Eva
PS. Jag är också mycket nöjd med att jag lyckades koda in detta i bloggen, det måste väl finnas ett sätt att ange kontaktinfo på bloggsidan även om man inte kan html?
Och det är just vad vi tycker att ni ska göra:
Kanske har ni sett något snyggt, eller för delen hemskt, som ni tycker att vi borde ta del av och skriva något om. Kanske har ni frågor, vi missar förstås inte en chans att vara besserwissrar.
Eller så kan ni helt enkelt önska ämnen som vi ska ta upp.
Vi kanske inte svara med en gång, vi har ju jobb och familjer som vi försöker hinna med, men vi lovar att läsa allt utom spam.
/Eva
PS. Jag är också mycket nöjd med att jag lyckades koda in detta i bloggen, det måste väl finnas ett sätt att ange kontaktinfo på bloggsidan även om man inte kan html?
Vivienne i klänningen
Hurra! Äntligen lyckades vi få bilden av Vivienne själv i Klänningen att fastna! Håll till godo!
Annaa/Mera Westwood!
Kan inte låta bli att visa mer Westwood. Den här kjolen är från 1993.
Annaa/
Annaa/Vivienne Westwood
I Annaas post om sin drömklänning länkade hon till Vivienne Westwoods hemsida. Och där fanns det mycekt snyggt vill jag säga. Jag laddade ner ungefär 20 bilder på snygga kläder, så det var svårt att välja ut vad jag skulle visa här i bloggen. Men det här hör till det jag tyckte var snyggast.
Som av en ren händelse tycker jag också att det är utmärkta exempel på trendiga plagg som passar även efter 45. Till skillnad från Aftonbladets expert som tycker att vi endast förtjänar beiga koftor.
Det är klart att allt inte passar alla kroppar, men det gäller väl både före och efter 45? Dessutom brukar man vid den åldern ha den fördelen att man har ganska bra koll på vad som faktiskt passar på ens egen kropp.
Sen att de flesta av oss inte har råd att köpa kläder från Vivienne Westwood är en annan sak, men det har inte heller med ålder att göra. Och dessutom kan man ju alltid inspireras
/Eva
Bilder: Vivienne Westwood .
De tre till vänster är från kollektionen "Anglomania" och de två till höger från "Red label"
De tre till vänster är från kollektionen "Anglomania" och de två till höger från "Red label"
Som av en ren händelse tycker jag också att det är utmärkta exempel på trendiga plagg som passar även efter 45. Till skillnad från Aftonbladets expert som tycker att vi endast förtjänar beiga koftor.
Det är klart att allt inte passar alla kroppar, men det gäller väl både före och efter 45? Dessutom brukar man vid den åldern ha den fördelen att man har ganska bra koll på vad som faktiskt passar på ens egen kropp.
Sen att de flesta av oss inte har råd att köpa kläder från Vivienne Westwood är en annan sak, men det har inte heller med ålder att göra. Och dessutom kan man ju alltid inspireras
/Eva
Mormors korselette?
Så här ser det alltså ut, den typ av plagg som i Aftonbladet kallas gördel med kupor och när det introducerades inte fick något eget svenskt namn utan ärvde det engelska corselette. Ja, mina barns mormor 90, började använda dessa plagg på 60-talet tidigast. Innan dess var det delade plagg som gällde, korsett och lång behå. Samma mormor retade sig länge på att min syster, farmor sedan 80-talet, mycket tidigt valde att avstå från dylika plagg. Döda har de dock aldrig varit, de har funnits i varenda postorderkatalog och i handeln. Bilden tagen från engelsk onlinefirma.
Annaa/
Annaa/Den dyra kjolen
Löste mysteriet med jeanskjolen på Monki igår. Den som kostar 2 000:-. Den är från Levis, sydd av jeans 1920 års modell i en numrerad upplaga. Den jag tittade på hade 211 av 320. Modellen är lite annorlunda, kilar fram och bak som gör den ovanligt vid, fin sväng nedtill. Skulle jag ha en jeanskjol så skulle jag kanske vilja ha den. Men inte för 2000:- , en jeanskjol är ju som sagt ändå en jeanskjol.
Annaa/
Annaa/
Drömklänning
Räcker att man försöker jobba lite, handla tyg och dricka lite glögg och sedan faktiskt sova ut, så halkar bloggen efter.
Hade tänkt försöka visa en fantastisk klänning från Vivienne Westwood som jag förälskat mig i på nya Pub, men jag lyckas inte få bilden att fastna så jag får länka till hemsidan i stället. Klicka mitt i bilden och sedan på Collections/Anglomania. Första bilden. I verkligheten är klänningen något svartare och ränderna är omväxlande i brons och silver. Klänningen kostar dessvärre 4 595:- så det blir inte tal om. Jag tänker inte försöka kopiera den heller, det tyget får man inte tag på eller ens något liknande
Öht tycker jag Westwoods kollektioner är fina, särskilt Anglomania och som den här klänningen ingår i. Mycket rutigt Evis! Många snygga byxmodeller. Men om ni kollar hemsidan finns också massor med underbara väskor och skor!
Annaa/
Hade tänkt försöka visa en fantastisk klänning från Vivienne Westwood som jag förälskat mig i på nya Pub, men jag lyckas inte få bilden att fastna så jag får länka till hemsidan i stället. Klicka mitt i bilden och sedan på Collections/Anglomania. Första bilden. I verkligheten är klänningen något svartare och ränderna är omväxlande i brons och silver. Klänningen kostar dessvärre 4 595:- så det blir inte tal om. Jag tänker inte försöka kopiera den heller, det tyget får man inte tag på eller ens något liknande
Öht tycker jag Westwoods kollektioner är fina, särskilt Anglomania och som den här klänningen ingår i. Mycket rutigt Evis! Många snygga byxmodeller. Men om ni kollar hemsidan finns också massor med underbara väskor och skor!
Annaa/
Good Omens, Gaultier och 60-tal
Jag tänkte sy mig en ny klänning. Det har jag i och för sig tänkt länge, men när jag fick ett nytt exemplar av Good Omens i födelsedagspresent av min man (jag har lånat ut min förra och glömt bort till vem) kom inspirationen tillbaka. Det är från denna bok det tvärsäkra, och i mitt tycke helt korrekta, uttalandet "tartan is stylish" kommer ifrån, ett påstående som på många sätt blivit mitt motto. (Läs mer om boken, skotskrutigt och mitt förhållande till det här). Uppenbarligen är det inte bara Alexander McQueen och Vivienne Westwood bland modeskaparna som delar denna min åsikt, utan även Jean-Paul Gaultier. I alla fall visade han snygga skotskrutiga kappor med breda bälten i sin höstkolelktion för 2007.
Jag har inget tillräckligt tjockt rutigt tyg för att göra en kappa,och ger dessutom redan fyra kappor (två ärvda). Men en klänning att ha på sig på jobbet på för vintern skulle vara trevligt.
Tyget är från Laura Ashley, i 50%ylle/50% bomull (går att tvätta på 40 grader). Mönstret är från 1963 och tyvärr i storlek 40, så jag kommer få jobba mycket för att få det att passa; som tur är har jag många gamla lakan att göra toiler (tygmönster som provas på kroppen) i.
Vad det gäller skärp funderar jag på att köpa det här från Gina Tricot:
Grått är fint och lite ovanligare än svart.
Fan, vem hade trott att man någonsin skulle köpa resårbälten igen, efter 80-talet?
/Eva
Jag har inget tillräckligt tjockt rutigt tyg för att göra en kappa,och ger dessutom redan fyra kappor (två ärvda). Men en klänning att ha på sig på jobbet på för vintern skulle vara trevligt.
Tyget är från Laura Ashley, i 50%ylle/50% bomull (går att tvätta på 40 grader). Mönstret är från 1963 och tyvärr i storlek 40, så jag kommer få jobba mycket för att få det att passa; som tur är har jag många gamla lakan att göra toiler (tygmönster som provas på kroppen) i.
Vad det gäller skärp funderar jag på att köpa det här från Gina Tricot:
Grått är fint och lite ovanligare än svart.
Fan, vem hade trott att man någonsin skulle köpa resårbälten igen, efter 80-talet?
/Eva
Black and White Ball
Jag läste i senaste Elle om berömda fester, där den mest berömda är den amerikanska författaren Truman Capotes "Black and White Ball", som hölls 1966. Det var en maskerad, inspirerad av den underbara kapplöpningsscenen i filmen "My Fair Lady", där temat var just svart och vitt, och dit alla tidens kändisar kom.
Om man skulle känna för att skapa sin egen Black and White ball (och varför skulle man inte det? Maskerader är kul!) så är eBay-butiken ChinaTowner ett bra ställe att hitta sin klänning:
Och det finns hur mycket mer som helst i just svart och vitt. Personligen har jag dock fallit för en helt annan klänning, med blått i.
Och de görs även i större storlekar! Sen får man ju se hur det är med passformen, men det är ju alltid ett problem med postorder.
/Eva
Tänk på butikspersonalen!
"Saturdays girls working Tescos and Woolworths...wearing cheap perfume 'cause that's all they can afford" sjunger Paul Weller i mitt huvud när jag står och betalar mina skor. Tjejerna bakom disken är runt tjugo och ska säkert, precis som i sången, ut ikväll.
OK, sången handlar om England och det är sent 70-tal, men det betyder inte att butikspersonalen har så himla bra villkor i Sverige idag heller. Framför allt är det arbetstiden som är ett bekymmer. Tjejerna och kvinnorna du möter i klädbutikerna jobbar nästan alla deltid. Och inte för att de själva har valt det, utan för att företaget inte erbjuder heltider. De säger att det är omöjligt med schemaläggningen då, pga butikernas öppettider. Lustigt nog är det inga större problem att ordna heltider i butiker där främst killar jobbar. Handelsanställdas förbund gjorde en väldigt avslöjande rapport om detta i år.
Det är alltså fråga om en strukturell könsdiskriminering. Kanske inte medveten, men man får komma ihåg att butikerna tjänar på att hålla kvar folk på deltid, eftersom det blir flexibelt för dem. Då kan de nämligen kalla in folk bara precis när det är toppar i försäljningen - när den anställde har för få timmar i sitt anställningskontrakt för att klara sig tackar de tacksamt ja till att jobba extra när arbetsgivaren behöver det. Så du kan jobba nästan heltid i flera år och ändå bara ha 20 timmar på ditt anställningsbevis, vilket innebär att det är allt du kan vara säker på, allt du kan räkna med. Låter inte så kul att försöka planera sitt liv under sådana förhållande va?
Så nästa gång du handlar kläder, skänk personalen en tanke och gör gärna mer än så:
Påverka politiskt, om du till exempel är aktiv i något parti. Diskutera förhållandet med folk du känner, så kanske vi kan väcka opinion; för det här är könsdiskriminerade och det är inte okej!
/Eva
PS. Det här drabbar naturligtvis killar i handeln också och det är lika illa det, men det finns också ett överordnat strukturellt mönster som jag ville visa på.
