Nyårsklänning
Jag ska för första gången på över ett decennium fira nyår någon annanstans än hemma. Det är ingen stor grej, faktum är att det bara är en flyttning av platsen för det nyårsfirande vi haft i över fem år: jag och min familj, Blåva Anna med pojkvän, och eventuellt vår vän Björn äter middag ihop och skålar in nyåret och tittar på fyrverkerierna från gården.
Men det faktum att det inte är hemma hos mig och att det eventuellt blir en eller ett par andra gäster flyttar det raskt från kategorin "hemmakväll" till kategorin "fest", och därmed har jag en ursäkt för att klä upp mig. Kanske till och med för att sy något nytt.
Ändå sen jag såg klänningarna från Sara Berman i DonnaSandras blogg har jag funderat på att göra något inspirerat av dem: jag gillar livet på den nedre och kjolen på den övre. Från början funderade jag på att göra något sådant i det neongula hundtandsmönstrade tyget jag köpte i Borås, men sen kom jag på att jag faktiskt hade ett tunt tyg som var randigt i neonrosa och svart. Gårdagens surfande på Betsey Johnsons sajt gav också en del inspiration.
Frågan är bara vilka element jag ska plocka upp. Jag gillar som sagt kjolen på Sara Bermanklänningen till höger, men jag gillar den på Betsey Johnson-klänningen också. Den gillar jag däremot inte livet något vidare på, tunna axelband är inte bekvämt och inte snyggt på mig. Utan där tycker jag att den andra Sara Berman-klänningen är bäst och något sådant ska ju inte vara alltför svårt att få till. Frågan är om jag ska göra mittpartiet i svart sammet, jag har ungefär 4 meter sådan hemma.
Slutligen gillar jag hur kjolen sitter fast med en veckad kant på klänningen från Betsey Johnson, och de svarta sammetsbanden. Fast jag hade också kunnat tänka mig en lite ballongig kjol som på Chanels pre-fall visning. Då kan man ha veckat istället för rynkat där ner om man vill.
Åsikter mottages tacksamt.
Jag hade egentligen tänkt spara det rosa tyget till något sånt här, som jag tror hade blivit förtjusande förfärligt i det tyget, över huvud taget finns det mycket förtjusande förfärligt i 1860-70-talets mode, men jag har ju faktiskt mycket mer glädje av en nutida festklänning.
Möjligen är det lite överambitiöst att försöka få den färdig till nyår, men man kan ju alltid börja - vi har åtminstone en disputationsfest på jobbet i vår som jag kan ha den på om den inte skulle bli färdig till nyår.
/Eva
De riktigt små vippiga klänningarna och kjolarna i rosa ska man kanske låta de unga modebloggarna och deras inspiratörer ha i fred... Men rosa på nyår är en utmärkt idé och jag tror du kan åstadkomma något roligt om du låter dig inspireras av den högra och den nedre ungefär som du säger men låter den vänstra förbli en godisbit att titta på. Lagda veck är definitivt mera stil än rynkat på den här typen av klänningar, framförallt om det är ett lite styvt tyg.
Så där nu har du fått ett råd som var rätt mycket besserwisser.
Själv ska jag vara ensam hemma.
