Sjukdom och sömnad

Min bortovaro har berott på två saker: sjukdom och arbete. Med den återvändande inflammationen käkbenet efter den borttagna visdomstanden hade man kunnat tro att jag hade tillräckligt med sjukdom, men icke så: så fort mina två antibiotikakurer var slut stod det klart att a) jag hade fortfarande problem med tanden (har teknsikt sett fortfarande) och b) jag hade en rejäl förkylning på gång. Så med feber och allmänt groggy så att jag kknappt klarat av att gå de trehundra metrarna till jobbet har jag kämpat på med det som bara var tvunget att göras innan semestern och med en artikel som jag verkligen hade velat ha färdigt innan jag gick på semester. Jag har nu varit  sjuk i nio veckor (dock endast hemma från jobbet två av dem) och om jag över huvud taget ska dels bli frisk igen, dels orka jobba igen i höst så behöver jag vara ledig. Nu blir det inte så eftersom jag måst ebli färdig med artikeln senaste den 3e augusti, men så är det ju när man är sjuk, man får inte vara ledig utan måste jobba ikapp då.

I alla fall så har det varti några stunder under sjukdomen när jag har varit för matt för att kunna fungera intellektuellt, men ändå behövt distrahera mig från bultande värk i käke och hals och då har jag sytt.

Dels en ny sommarjacka. Eftersom den som jag ärvde av Blåva Anna för sju år sen sjunger på sista versen och min röda som jag köpte på Lindex för fem år sen verkar ha krympt över bysten (den var för liten där redan från början, typiskt konfektion) hade jag ett stort behov av en tunn jacka och det blev den här:


Tyget är en kypert i diamantmönster i gult och svart, av polyster eller möjligen en blandning av bomull och polyester, som jag köpte när min vän Caroline sålde ut sitt tyg. Inspirationen kommer från en modeteckning i ett STIL-magasin från 1947, men jag gjorde bland annat vanliga ärmar istället för originalets raglanärmar, eftersom mina breda höfter och min stora byst behöver balanseras av lite vidd över axlarna för att få bättre proportioner.

Sen gjorde jag också en sommarklänning i bomull till - för att jag behövde ett enkelt projekt och tyckte att jag borde göra något av tyget som legat i skåpet i tre år nu.


Mönstret är samma som till den här.

Ny hatt

Ända sen jag hittade knippen med platsjordgubbar för fem kronor styck i vintras (fel säsong = rea) har jag planerat att göra en 40-talsinpirerad halmhatt. Eller, jag hade väl tänkt göra det även innan det, ända sen jag läste om att det var populärt; men jordgubbarna hjälpte till. Nästa steg: att hitta en klassisk halmhatt verkade svårare och jag hade börjat resignera inför möjligheten att jag kanske måste beställa en från England (där "boaters" alltid går att få tag på.

Som tur var kom H&M till min räddning - de har just nu halmhattar på Divided. Billiga också, 79 spänn. Till deras nackdelar hör dels att de är "one size" - Folks huvuden kommer inte heller i one size - och att de har ett brett svart band som är fastlimmat. En stund i vatten gjorde dock att limmet lossande och jag kunde forma om hatten i all fall lite (efter att ha sprättat bort hattbandet på insidan som ju gör att dne håller sin form). Jag lyckades lägga till ungefär en centimeter att döma av hur hattbandet passade när jag sydde i det igen och den är fortfarande lite för liten för att bekvämt gå ner helt på huvudet. Då har jag inte jättestort huvudomfång utan det ganska normala 56 cm. Om man har den en bit upp funkar det dock och det får jag nöja mig med.

Förutom jordgubbar har den fått rött flor med prickar som jag köpte i Dublin efter ett tips av Annaa, rutiga taftband från Knapp-Carlsson och en röd blomma i bak. Möjligen ska jag försöka hitta lite fler blommor att sätta på - för som all vet är "less is more" inget mot "more is more"


Just nu spelas: The Coasters: "Brazil"

Gul och käck

Eftersom jag blev så nöjd med den röda klänningen gjorde jag raskt en till. Det faktum att jag har två par gula skor och lite som passar till dem gjorde att det blev en gul klänning. Dessutom hade jag ett fint vitt band med gula blommor som jag köpte på Nossebro marknad för ett par år sen. Därifrån var steget till prästrkrageknapparna som jag köpte på Knapp-Carlsson inte långt ;)

Ja, jag ser rätt mycket ut som en tjock tant i städrock, men det är ju det jag är.

Ute och cyklar

Eller ja, egentligen är jag väl mest ute och poserar med en cykel, men i alla fall. Klänningen har varit påsklovets sömnadsprojekt och är mitt första försök med ett 40-talsmönster med prinsesskärning. Mönstret kommer från amerikanska Anne Adams, som sålde billigare symönster på postorder och jag vann det i en tävling i New Vintage Ladys blogg. Det var i augusti tror jag, men jag har haft så mycket annat och var dessutom lite avvaktande inför att modifiera mönstret så att det passar mig - jag har nämligen aldrig gjort det på ett mönster utan bystveck. Men förra veckan gjorde jag en toile och började prova in. Och lägga till. Mönstret var nämligen en 40 tum byst (de såldes efter övervidd på den tiden) och jag ligger närmare 44 tum. Jag har också bredare höfter än vad mönstret hade och de har också sin största bredd högre upp än på folk i allmänhet, vad amerikanarna kallar för "high hip". Jag fick också göra axlarna rakar och lyfta bakstycket lite i nacken eftersom jag har raka axlar och en nacke med mindre krök än "normalt".

I slutändan är jag dock nöjd med resultatet:


Också för att jag nu har ett fungerande mönster med prinsesskärning.

Så här ser mönstret ut på framsidan:

Tyget är huvudsakligen en tunn bomull som jag köpte på Stoff&Stil innan jul. Kragen, manschetterna och infodringen läggs framkanterna är i en annan bomull som jag hade rester av efter att jag sydde en holkärmsblus och kjol i somras.

Om du inte lyckas första gången -

försök, försök igen!
Nå. Det har jag gjort nu. Det här är är faktiskt tredje gången gillt för just framsidan på livet på den här klänningen, hur den såg ut tidigare kan du se här (det första försöket blev aldrig ens fotat) på min hemsida. Och jag gillade det aldrig och klänningen bara hängde i garderoben
Den nya versionen däremot, den ska jag ha ofta, ofta.

Den uppmärksamma kanske lägger märke till något annat som också är ändrat.

Jag har sytt en blus (igen)

Det finns flera anlednignar till detta: dels trivs jag så bra i den senaste blusen som jag sydde, den som syns här, så jag ville ha en till, dels hanterar jag stress genom att sy (för mig) enkla saker och slutligen så verkar det vara så att nu, för första gången på minst tio år, är det helt omöjligt att uppbringa en vanlig trikåtopp med (helst) v-ringning och trekvartsärm. Höghalsade trikåtoppar gör att mina bröst ser enorma ut (på ett oattraktivt sätt) och eftersom jag har korta armar bli vanliga långa ärmar så långa att de når till fingertopparna och jag hatar det. Detta sammanfaller tidsmässigt med att alla mina trikåtoppar börjar sjunga på sista versen (de flesta köpte jag när jag var mammaledig med Maja och hon går ju trots allt i ettan nu) och jag har en liten kris att lösa.

Fördelen med blusar är också att man kan sätta i puffärm, vilket gör att min axelbredd blir mer proportionerlig till min höftbredd och att man inte ser konturen av behåbanden genom dem som med trikåtoppar, nästan oavsett vilken storlek de är.

Tyget i den här är samma som min profilbild, ett ganska stelt tyg i bomull/polyster som användes inom sjukvården och som jag fått av min far. Det ger bra stuns åt puffarna, men jag önskar att det hade varit bara aningens mindre stelt. Å andra sidan är det krympfritt, färgäkta i tvätt efter tvätt, närmast stryktfritt och tål 60 graders tvätt (troligen även 90 grader).


Inspirationen till de sneda bröstfickorna kommer från ett symönster från 1941 - Hollywood 640:


En ny kjol

Ja just det ja, jag sydde ju en kjol i helgen och passade på att ta kort på mig i den på balkongen igår, när jag ändå hade lockat håret för fotona på dräkten.


Jag tror att jag behöver ta ur dragkedjan och göra om linningen så att den blir smalare i midjan, samt klippa bort någon centimeter längst upp och sen lägga in ett par sprängveck framtill, så att den går ut mer skarpt från midja till stussmått. Den kryper nu upp lite på ett opraktiskt sätt, vilket tyder på att den är lite för smal över höften. Och midjan är för stor bara, så det ska jag väl kunna fixa.


På rymmen från 1940-talet

Nu är äntligen dräkten färdig. Jag är inte helt nöjd med hur den ser ut på bild, den såg inte ut så i spegeln, men jag ska dra in grannen i det hela när jag inte är för upptagen för att överhuvudtaget kunna umgås. Kanske kan vi fundera på om en knapp ska flyttas en halv millimeter upp eller ner eller så. Sen är tyget svårpressat eftersom det är vävt av ganska hårt tvinnade trådar... ja, vi får se vad som behöver göras.

Men jag ser väldigt mycket ut som en lite rultig tant från 1940-talet, förutom att skorna har lite för hög klack då. Och eftersom det var en del av målet så ska jag verkligen inte klaga.


Vi är alla olika

Så är det till exempel så med mig att när jag mår dåligt, är stressad etc så syr jag. Och i helgen hade jag mer ont av min reumatism än jag haft på länge. Det gjorde dels att jag inte kunde jobba med en forskningsansökan (som trots detta skickades in till Riksbankens Jubileumsfond igår), dels att jag inte klarade av att sy på min kavaj eftersom det krävde tankeförmåga och jag har väldigt svårt att tänka när värken molar ordentligt.

Att klippa till en klänning från ett mönster som bara behövde ändras lite krävde däremot ingen tankeverksamhet utan gjordes på söndag eftermiddag (jag sydde också om min begravningsklänning så att den skulle sitta bättre i livet). Sen sov jag nästan inte på natten på grund av smärta så måndagen var jag inte heller i form för mer avancerat tankearbete. Så jag förberedde en ny föreläsning på vår kurs i mode- och klädhistoria och sydde en klänning.

Tyget köpte jag när jag och Rickard var i Oslo i höstas. Att det skulle bli en sommarklänning var klart, men jag har tvekat lite om vilken modell - om jag skulle göra ett nytt mönster eller inte och sådär. Men så här blev det alltså.


Det känns som att det krävdes något i stil med det här tyget för att matcha skorna:


Just nu spelas: Frank Turner: "The real damage" 


Förhandsvisning

Idag har jag sytt i krage och infodringen/slaget fram på min kavaj. och igår gjorde jag knapphål på ärmarna. Imorgon åker ärmarna i och i slutet av veckan kanske kavajen är klar. Lite beroende på hur mycket jag ägnar mig åt att skriva forskningsansökan och artikel vill säga. Det är ju hursomhelst inte så att jag kommer att gå ut i dräkt när det är 15 minus i alla fall.


Ny vaxduk har vi också.

På kavajfronten

Långsamt, långsamt händer det saker på kavajfronten. Dem matchande kjolen är färdig - den gjorde jag när jag inte orkade försöka sätta mig in i vad den kryptiska mönsterbeskrivningen på engelska ville att jag skulle göra med ärmarna. Sen lyckades jag med hjälp av Blåva Anna tolka det i alla fall, så ärmarna är klara utom att jag måste till Knapp-Carlsson och köpa knappar (och såna där vaddstickade axelvaddar som du kan klippa i, jag kan inte hitta de som jag har). Så att jag kan sy knapphålen innan jag sätter i ärmarna.

På bilden är ena ärmen nålad i, inte ens tråcklad, och slag och krage är förstås inte påsydda utan ni ser bara ett utvik av tyget med mellanlägg. Den kommer också att sitta bättre på mig än på provdockan, jag har t ex dubbelt så stor byst och därtill inte sluttande axlar. Samt mage och rumpa. Men en provdocka är bra till att förvara projekt på; förutom att den är bra när man sätter i foder.


Tyget är ett blågrått ylle med en bredare svag rand i ockra och en smal lite starkare i bränd orange. Förmodligen blir det bruna läderknappar till.

I väntan på att knappar kan inskaffas har jag klipt till och sytt ihop fodret. Enligt Blåva Anna kan jackor som hon och hennes mor syr bli hängande i flera månader färdig i väntan på att de ska ta tag i att sätta i foder och göra knapphål och jag tänkte undvika detta öde så gott det går.

Och eftersom det är söndag idag får jag väl göra något annat nu, eftersom jag inte kan får tag i mina sybehör. Om inte Rickard hade jobbat till ikväll så hade jag kunnat skriva på min artikel, men det funkar dåligt när jag och Maja är ensamma.

En gammal dagens klädsel

Jag har också sytt det första plagget av något av allt tyg som jag köpte: en kjol i rutigt ylle. Och så här såg jag ut i den i onsdags:


Inspirationen var den här kjolen från Mode Merr. Jag tyckte att den var hemskt snygg, men köper förstås inte en kjol när jag kan sy själv. Och i ett tjockare ylletyg, som ju passar bättre på vintern.

Jag har köpt MASSOR av tyg

Min vän C, som av sjukdom (och ändrade intressen) har slutat sy historiska kläder, sålde ut en del av sitt tygförråd, hopkommet under cirka tjugofem år. Eftersom jag (hur underlgit det än kan verka när man vet hur sjuk jag är) är friskare än henne så har jag varit där ett antal timmar och hjälpt till att släpa fram oändliga mängder tyg. Detta ledde förstås dels till att jag hade första tjing, dels till rabatt på priset. Trots det handlade jag för inte mindre än 2900 kronor.  Så jag och Blåva Anna fick ta taxi hem från Hisingen i lördags, för att få hem allt.

Jag köpte faktiskt mest tyger som jag har tänkt använda till vanliga kläder, eftersom jag har så många historiska dräkter att jag inte behöver ha fler och nu tycker att det är roligare att sy saker som jag använder oftare än ett par gånger om året. Fast en del sån't köpte jag också.

Här är travarna med tyg:


Det översta tyget, som är en bomullstwill är alldeles för mörkt på bilden och det blå som är fem meter tunn kamgarnsull är också lite mörkt, annars är de gröna och det gräddvita rätt korrekt återgivna, i alla fall på mim skärm.


Här syns inte ens allt, eftersom det är travat i en fåtölj i väntan på att jag ska hitta någonstans att lägga in det. Det översta, förutom det bruna bandet, är bomull/syntet i diamantkypert, sen kommer mellanblått halvylle, rött mest ylle med krisstrecksränder, restbitar av ett rött halvylle som jag också har haft och har ett par restbitar av, lilarutig bomull, lila bomullssammet, halvylle i tallbarrsgrönt och rosarött, tunn fuskpäls i restbitar och mer rött. Sen fins en bit brunt tunt ylle, en bit turkos bomull/viskos och två rutiga ylletyger samt fyra meter bomullsdamast i mörkgrönt därunder någonstans också.

Ny klänning

Jag vet inte om jag skrev det, men för två veckor sen lyckades jag krympa den här klänningen i tvätten. Mycket märkligt eftersom jag har tvättat den på fyrtio grader flera gånger förut. Först trodde jag bara att jag hade blivit tjockare sen jag sist bar den, men när jag insåg att den var ca åtta centimeter kortare och ärmarna också hade blivit kortare fick jag inse fakta.
Nå, jag är inte den att gråta över spilld mjölk och klänningen kommer att hamna hos någon lite smalare och kortare vän så småningom. Men den lämnade en lucka i garderoben, jag har inte alls så många klänningar för höst/vinterbruk som jag har sommarklänningar Som tur var hade jag redan köpt ett tyg som jag ville sy en vinterklänning i på Gårda Textil, från hörnet längst in med urgamla billiga tyger. Ett brännprov visade att tyget är viscose, vilket var vad jag gissade.

Inspirationen till klänningen hämtade jag från en klänning som Alice Babs har i Swing it magistern!, även om den har en annan typ av randning och korta ärmar (jag ska göra den också så fort jag hittar rätt tyg, har letat ett bra tag nu).


Mönstret anpassade jag från mönstret som jag gjorde till min rosa- och vitrandiga fyrtiotalsklänning.


Och bakifrån:


En glad nyhet

Titta vad jag hittade och köpte på Knapp-Carlsson igår: Sytråd av återvunnen polyester.


Okej, det är en lite grej, i alla fall om man bara ser til hemsömnaden, men många bäckar små etc. Och jag gillar att kunna välja den.

En blus i olika tyger

När jag hade fått de röda byxorna från Vivien of Holloway kände jag att jag väldigt gärna ville ha en blus som matchade och förhöjde det nautiska teamt. Jag hade två olika sorters tyg med röda och vita vävda ränder som jag fått av pappa. Det ena är mycket nog för en kortärmad skjortblusklänning så det sparade jag, men det andra trodde jag skulle räcka till i alla fall en kortärmad blus. Det gjorde det inte, så jag fick ta till en mycket typisk 40-talslösning och göra ärmarna i ett annat tyg: vit tunn bomullspoplin.


När det här fotot togs hade jag inte gjort insnitt under bysten eller bak, men nu är det fixat för jag tyckte att det blev snyggare. Och ja, jag är inte snygg i håret, men jag har precis tvättat det och väntar på att det ska torka.

Klänning med pingvinärm

Inspirerad av det här fotot från 1951 har jag sytt en klänning i smårutig lite flanellig bomull med pingvinärm, rundkrage och svarta halvrunda plastknappar.


Som ni säkert kan lista ut skulle jag inte kunna se likadan ut ens om jag hade gjort den i tjockt ylle. Men det var i alla fall min inspiration och även om resultatet blev mer 80-tal än 1951 så är jag nöjd. Det är en mysig klänning att både ha hemma och på jobbet.

Någon bra bild i bemärkelse att man ser klänningen bra fick jag inte till (det är svårt att hitta någosntans att posera i en lägenhet där allt innehåll i förrådet förvaras pga malangrepp i källaren), men jag gillar bilden ändå.


Och eftersom jag inte syns så väl ser man inte att jag är jätteförkyld och mår askass, redan förutan min giftstruma.


Tygerna

Här är ett foto på tygerna som jag köpte igår. Mycket buteljgrönt, men inte bara.

 

De två inte gröna tygerna ska bli klänningar, det längst till höger en blus, det gröna yllet till vänster en kjol, och det gäller förstås också den plisserade biten. Den randiga sammeten ska bli en 1500-talsklänning.


Ny kjol och tillfixad tröja

Båda från loppis - tyget till kjolen från Ebbe&Haldis (Stadsmissione) och jumpern från Myrorna. Jag köpte den för kanske fyra år sen och kvaliteten var väldigt fin, 100% merino, men den gick alldeles för högt i halsen. Med Blåva Annas moraliska stöd klippte jag bort mudden i halsen och fållade ner kanten för hand - ett stygn i varje maska. Kjolen  är inte så mycket att säga om utom att jag har gjort passpoalfickor fram; mina första.


Jag syr för att jag inte orkar göra något annat

Sömnad är inte fysiskt tungt och inte lika koncentrationskrävande som att läsa. I alla fall inte ihållade - tankeprocessen när man gör mönster är förstås intellektuellt arbete, men det är ju en ganska kort tid av verksamheten.

Så jag sydde en höst/vinterklänning av det rutiga bomullstyget som jag köpte på Stoff&Stil förra veckan. Modellen är som vanligt 1940-tal coh jag var först lite tveksam till den rynkade mittvåden fram och bak, men det blev ju faktiskt riktigt bra. Den hade varit snyggare om den suttit snävare i midjan, men jag tänkte at den skulle vara någorlunda bekväm att ha på jobbet också.


På jobbet kommer jag kanske inte att ha handskarna, men man vet ju aldrig. Hatten kommer dock att användas flitigt i höst, det känner jag på mig.


Tidigare inlägg
RSS 2.0