Om stil -

Jag tycket att jag behövde en liten påminnelse där jag sitter i smällkalla vintern och tittar på kommande höst- och vintermode - om att det kommer en sommar först alltså.

Ibland händer det att man mitt i en kollektion som i övrigt känns mer okej än på något sätt sensationell ser något som man bara älskar. Som den här från Alberta Ferretti:


Ingen kommentar från min sida, fast jag har många, kan lägga till något till den här klänningen.

---

Just nu spelas: The Jam: "Mr. Clean"

---

Josefssons säger sig satsa på rockromantik i vår och det kan man ju tycka vad man vill om huruvida det stämmer eller ej - men att det är inspiration från 1970-talet behöver man inte tveka om. Ett av de finaste exempeln är klänningen till höger, som är så lik den från Countdown från 1970 till vänster.


Jag gillar det, men mina hippiedagar är sedan länge över och därtill är klänningen tyvärr i polyester.

Jag läser i GP att den svenska designern Camilla Norrback ska göra en insats för miljön genom att tvättmärka alla hennes plagg med 30 grader för att minska energiåtgången. För siden (som hon använder) och ylle (som jag inte kan se att hon använder sig av i nya kollektionen i alla fall) går det förstås alldeles utmärkt,  men för linne och bomull leder detta till att plaggen aldrig någonsin blir rengjorda. Om det i sin tur leder till att folk tvättar dem oftare för att de ska luras att känna sig fräscha vet jag inte, men det är ju inte osannolikt och då går all miljövinst upp i rök. Om det går att tvätta dem oftare - jag har förstått att det är mycket vanligt att folk tvättar kläder efter att bara ha använt dem en gång. Där kan man tala om energiåtgång - jag vill därför komma med följande enkla förslag: tvätta bara kläderna om de är smutsiga eller luktar illa även efter vädring.
   Annars tycker jag visst att Camilla Norrbacks initiativ är bra, även om även ekologiskt odlade bomull drar hemskans mycket vatten och man därför bör överväga t ex linne eller hampa. Men att aldrig någonsin göra rent sina bomullsplagg utan bara kosmetiskt behandla dem i fesljummet vatten tror jag inte mycket på.

Jag försökte sätta ihop ett collage med alla fina kappor jag sett på modevisningarna hittills, men de var alldeles för många. Så det blev två och alla kappor är förstås inte med.




Helst vill jag nog ha den från ADAM.

---

Just nu spelas: New Order: "Chemical" från Republic

---

På wikimedia kan man hitta mycket fina foton från äldre tider; som det här från 1936 som visar en ung kvinna som går på sömnadskurs.



Jag hade väldigt gärna haft en sådan klänning, det lilla vi ser av den.

---

Just nu spelas: The Jesus and Mary Chain: "Dirty Water" från Stoned & Dethroned

---

Kombinationen av CSN-, el, tv-licens och tandläkarräkningar gjorde att det inte blir någon klänning från Pin- Up Girl Clothing den här månaden. Jag ska ju till Stockholm och jobba nästa vecka också och det går ju alltid åt mycket mer pengar när man inte är hemma. Men jag sörjer inte direkt, det kommer fler månader,  och i vilket fall har jag en ny kjol som jag gjorde färdigt igår:

Jumper: KappAhl
Kofta: Zara
KJol: Egen design och sömnad
Långa strumpor: Super Basics från SockDreams
Skor: DinSko

Därtill bär jag yllemamelucker, eftersom strumporna bara når till halva låret. Den ovanliga, och broderade, linningen på kjolen är inspirerad av en sybok som jag har - den är tryckt 1952, men av modeller och bilder att döma har den kvar mycekt av 1940-talets estetik - där de är förtjusta i ovanliga linningar. Den får mig i sitt färg- och materialval att tänka lite på skrivbordsdukar från 1940-talet. På ett bra sätt.

Det finns alltid ett par skor som jag drömmer om - nu är det de här:

Bild: www.halens.se

De är i skinn och kostar 500 spänn.

Detta hittade jag hos Prankmonkey (tack Rutan för att du ledde mig dit). Se och njut: "Debatt" med Janne Josefsson:

 

Sen undrar jag lite hur han killen kan bli hertig av Västergötland; hertigar är, i alla fall i svensk tradition, kungens yngre söner - finns det en okänd inavelskandal?

House of Holland är ju inte mycket till modehus, men de brukar vara både färgglada, trendkänsliga och lite galna - något som visas på de platåskor med remmar som syntes på årets höstvisning. Ja, jag vill förstås ha dem - de skulle dessutom vara mycket snyggare på mig än på modellerna eftersom de inte skulle glappa runt benen. De mer stillsamma svarta skorna är från Julien Macdonald - inte så dumma de heller.

Bilder: www.style.com

---

Just nu spelas: Planxty: "Roger O'Hehir" från The woman I loved so well

---

Man skulle kunna tro att jag bara gillar eleganta och/eller söta feminina kläder för kvinnor med timglasform, men riktig så enkel är jag inte. Jag fastnade till exempel för britten Nathan Jendens höstkollektion, som är allt annat än detta.


I synnerhet är det den grå dräkten som jag tycker är helt underbar - där punkens bondagebrallor möter klassiskt herrskrädderi i vad jag inbillar mig är fint kostymylle. Hela den modellens look är så cool, med sin 80-talsvariant av 50-talets rockfrisyr och mörka solglasögon - herregud, till och med vita pumps ser ok ut till detta.
Hela kollektionen är helt enkelt väldigt mycket rock'n'roll.

Jag har en slags idé om att oftast bara ha två färger på mig, typ grått, vitt och rött eller så, men det går ju att ha fler starka färger samtidigt också, som idag när jag har både cerise och kornblått.

Efter att jag tagit på mig det kom jag också på hur förtjust jag var i en klänning i just de färgerna i Anna Suis vårkollektion 2008.

---

Just nu spelas: The Church: "Already yesterday" från Heyday

---

Att jag är mer än lovlgit förtjust i grått kan ju inte ha undgått någon, men det är inte bara jag som gillar grått: Donna Karan och de söta farbröderna Costello Tagliapetra gör det också i sin kollektioner för hösten 09 (Donna Karan hade en hel de färg också):

---

Just nu spelas: McCarthy: "Keep an open mind, or else"

---

Jag lovade ju visa bilder på aftonklänningar från Oscar dela Renta också och här är två:


Den röda är försåts vackrast, med sitt röda fjädermönster, men den svarta är i mitt tycke underbart häftig - det ser ut som att hon har en negligé från 60-talet på sig över klänningen och något hos modellen får mig att tänka på Priscilla Presley och Sophia Loren vid ungefär samma tid.

Nästa vecka ska jag till Stockholm och läsa överflödsförordningar på Kungliga Biblioteket. Jag ska därtill umgås med Annaa, där jag ska bo, och titta på hennes dotters modevisning. Jag tänkte även besöka affärer och dricka pilsner; jag inte samtidigt då. Om folk har några förslag på affärer eller pilsnerdrickande så kan ni väl kommentera och ge dem till mig?

Det finns två saker som får mig att känna att jag ser konstig ut: utsläppt hår och jeans. Alltså, det känns normalt när jag ahr det på mig, men när jag ser ett foto ser det inte ut som jag - och det är ju inte så konstigt eftersom jag i princip inte har haft det ena eller andra annat än undantagsvis i över tio år. Jag tror dock att om jag har det tillräckligt ofta kommer jag att vänja mig. Dagens klädsel kan alltså ses som träning. Och rosa.

Kofta: Zara
T-shirt: Gina Tricot
Jeans och armband: H&M

Och ja, jag ska ha skor på mig också, men de står nere på jobbet.

Mallis undrade hur jag gjorde min vita tyllunderkjol:
Innerst är ett lager av ett tyg som är rätt likt fodertaft fast lite kraftigare - det kostade 15 kr metern på Furulunds, vilket är den viktigaste orsaken till att det blev just det. Det är en lätt utställd kjol med en kanal med resår i midjan.
   En bit ner på höften börjar tyllagren. Dessa är två och är ungefär tre gånger så långa som mitt höftmått, alltså fick tyget skarvas. På de två lagren tyll är det volanger av tyll som i sin tur är tre gånger så långa som de bredare tyllbitarna.
   Först fållade jag tyllen på de smalare volangerna och sydde fast en nylonspets på det översta lagret. Sen sydde jag rynktrådar på maskin, rynkade och nålade fast i de bredare tyllremsorna. Nåla tätt är tricket. Efter att ha sytt fast volangen sydde jag även ner sömsmånerna med en stickning, men det är upp till var och en. De två tyllkjolarna syddes sedan fast i tur och ordning mot underkjolen, räta mot räta och även här sydde jag ner dem och sömsmånerna mot kjolen från rätan sen.
   Man behöver förstås inte fålla tyll eftersom det inte repar upp sig, men jag tycker det blir finare så. Vill man  ha en fluffigare underkjol är det bara att lägga på ett lager till.

OK, det är säkert enklare att göra underbara kläder om man siktar in sig på festkläder och fina material; som Oscar de la Renta oftast gör, men det krävs mer änså: en känsla och en kreativitet som gör att det inte bara blir upprepningar av samma. Och det tycker jag att han har - den svarta klänningen med guldbältet och den svartvita ensemblen är i mitt tycke fantastiska och det andra är inte fy skam heller.


Det finns mycket fina aftonklänningar också - jag visar dem en annan gång.

---

Just nu spelas: The Monochrome Set: "He's Frank"

---

Så var helgen över och man ska ta tag i sitt jobb. Jag har en massa som jag behöver ordna innan min arkivresa till Stockholm i början av mars och så ska jag börja gå igenom Gustav Vasas registratur. Idag satsar vi på det som i modevärldens kodspråk kallas "hot secretary". Känner mig dock mer snuvig än "het".

Den amerikanska designer Betsey Johnson, det senaste decenniet mest känd för sina prinsess-/Barbie-klännignar burna av alla de yngre Hollywoodkändisarna, avslutade ifjol sitt kontrakt med sin viktigaste finansiär. I en intervju sa hon att hon kände att hon nu hade full konstnärlig frihet och att hon känt sig pressad av företaget att göra bara en massa söta klänningar, eftersom det var det som sålde. Redan i vårvisningen tog hon ut svängarna och i höstvisningen har hon lämnat det sockersöta bakom sig - visserligen finns även nu åtminstone en söt klänning, men kollektionen säger mer punk och goth än Barbie. En kollektion som passar den kvinna som redan på 1960-talet gjorde genomskinliga plastklänningar med stickers som man kande sätta var man ville bättre än de rätt menlösa maränger vi sett henne göra tidigare - söta, men utan bett.
Inte för att det här är nyskapande på något sätt - men när är det egentligen det i modevärlden?

---

Just nu spelas: Weezer: "This is such a pity" från Make Believe

---

Jag tänker på hur något som var nytt och lite konstigt när det kom: grungen och 90-talets kombination av klänning och jeans kan bli något helt naturligt efter ett tag. Att jag har det idag beror på lager-på-lager-principen, dvs från början hade jag klänning och strumpor och sen skulle jag gå ut och tog på mig byxor och kofta också. Fem minuter efter att denna bild tagits åkte de av, eftersom vi bor i norra Europas varmaste lägenhet. Eller nu ljuger jag; det finns flera lägenheter i huset som är betydligt varmare än den här, eftersom vår faktiskt är i änden på huset och därför har flera ytterväggar, men faktum kvarstår att huset är välbyggt och välisolerat och att det blir varmt när man har tre lägenheter under sig.


Eftersom det är jämn vecka jobbar Rickard hela helgen så jag och Maja får underhålla oss själva. Det brukar betyda att jag fixar så mycket med hemmet och olika projekt som jag kan och hon tittar mycket på film, ritar och spelar Playstation. Idag är inget undantag: jag har tagit isär och rengjort och oljat min symaskin, sorterat in tvätt, gått med en massa kläder till Emmaus-lådorna, plockat upp i allmänhet och börjat fålla en ny kjol. Därtill har jag tittat lite på bokföringen till en förening som jag är kassör i, jag måste lämna den till revisorerna snart. Nu ska jag dock läsa en saga för Maja och dricka ännu mera te.

Just nu inspireras jag av den här bilden från Feminas Stickbok 8 1950. Inte så att jag kommer att sticka en kjol och bolero, någon slags måtta får det lov att vara, men jag kanske gör en bolero till den kjol jag just nu håller på att sy.

Jag tittar ju en hel del på bilder från modevisningar på style.com och hos de flesta kan man man hitta  ett par guldkorn och hos vissa finns massor som är snyggt; jag har dock aldrig tidigare varit med om att jag sparat ner hälften av en kollektion. Nu är det förstås lättare när visningen bara har 28 plagg, men det kanske också ska ses som ett tecken på att kvantitet inte nödvändigtvis är av godo. Vems är kollektionen? L'Wren Scotts.

Bilder: www.style.com

En underbar modebild; kunde varit idag, men är ca fyrtio år gammal - Penelope Tree, en av det sena sextiotalets mest framgångsrika modeller och modeikoner.

Igår köpte jag en svart(!) kofta på Gina Tricot. Jag har känt behovet ett tag och igår hittade jag en jag gillade, i mestadels viskos. Nu behöver "koftgarderoben" bara utökas med en marinblå och en vinröd så känns den komplett. Utom att mina Zarakoftor börjar bli lite slitna efter all användning under två år och kan behöva ersättas inom det kommande året.
Eftersom det är roligt att använda nya kläder har jag den naturligtvis på mig idag.

Kofta: Gina Tricot
Kjol: Egen design och sömnad
Skor: DinSko för två år sen
Brosch: Gina Tricot

---

Just nu spelas: Fabian: "Tiger"

---

Ylle har en underbar förmåga att inte ta åt sig dålig lukt eller smuts och dessutom renar det sig själv om man hänger ut plaggen i fuktigt väder. Detta, i kombination med att ylle värmer även när det är vått gör det till rena mirakelfibern - och gör det fullt möjligt att ha samma yllestrumpor flera dagar i rad. Som idag, när jag machar mina gröna overkneestrumpor i ylle med rutig kjol marin och blått, grön tröja och lusekofta i samma blå som kjolen. Idag ska jag INTE frysa. Efter jobbet tänkte jag dessutom dra iväg och åka skridskor någon timme och då är det bra med varmt som dessutom är smidigt att röra sig i.

---

Just nu spelas: Don Gibson: "Blue, blue day"

---

När jag inte läser om kläder på 15-, 16- och 1700-talet på jobbet läser jag den här boken.



Den behandlar den amerikanska feminismen och kvinnorörelsen och deras relation till mode och skönhet, från starten på 1800-talet. Genom att placera in de åsikter som drevs inom kvinnorörelsen vad det gäller mode och skönhet visar hon hur dessa framför allt var riktade mot vad man uppfattade som hot från andra klasser, religiösa och etniska grupper än de brittiska puritaner som utgjorde aristokratin i New England där den amerikanska kvinnorörelsen uppstod. Hon visar hur kvinnor som inte lyckade leva upp till det puritanska idealet än idag är märkligt frånvarande när den amerikanska kvinnorörelsens historia skrivs och hur de här idealen fortfarande präglar inställnignen till mode ibland många feminister. Bokens styrka är synliggörandet av konflikter och problematiseringen av de enkla bilder som alltför ofta ges i historieskrivningen om kvinnorörelsen. Eftersom författaren är konstvetare i grunden har den också ett bra resonemang om hur bilder har använts och teoretiserats inom den femisitiska diskursen om skönhet. Dess svaghet skulle kunna vara att den ibland känns alltför tesdrivande och därmed kan upplevas som förenklad. Och, från ett svenskt perspektiv, att den bara handlar om USA. Å andra sidan skriver vi ju böcker om företeelser i Sverige. I vilket fall är den inspirerande och ni kan räkna med en del reflektioner grundade i den.
Boken har också en egen hemsida, där man kan läsa ett kapitel som fick strykas av utrymmesskäl, titta på bilder mm.

Så är man på väg til Skara då. Ja, jag ska inte dit med en gång - först ska jag till jobbet i fyra timmar och sen tar jag tåget till Falköping vid fyra.
Dagens klädsel dikteras av följande hänsyn:
1. Det är svinkallt här och lär vara ännu svinkallare i Skara - alltså blir det lång yllekjol och knästrumpor i ylle. Mamelucker i ylle bärs även över mina bomullsleggings.
2. Dock måste man se lite presentabel ut när man håller föredrag.
3. Jag ville använda min nya brosch i form av en ros i leopardmönstrad satin som jag köpte på rea på Gina Tricot för 15 kronor.



Ovanpå detta blir det Annaas mammas kappa, halsduk, basker och vantar.

---

Just nu spelas: The Kingsman: "Louie, Louie"

---

Escodobe frågade i en kommentar om när man började rida damsadel. Detta med anledning av min nyss färdiga riddräkt från 1700-talet (den är inte riktigt färdig; jag ska göra en väst också och bära jackan öppen). Det är förstås något som jag långt ifrån är en expert på. Jag vet att man under första hälften medeltiden inte hade speciella damsadlar i någon större utsträckning och att även män i alla fall på 1100-talet kunde rida med benet uppslängt över sadelknappen - då inte för att dölja sina ben i kjolar utan för att nonchalant visa upp ett välformat ben. Enligt wikipedia brukar Anna av Böhmen få äran för att ha konstruerat den första damsadeln på 1300-talet. Den funkade dock bara om någon ledde hästen så kvinnor fortsatte att rida grensle i de flesta fall (man var heller inte så paniskt rädd för att  visa benen under medeltiden som man var under t ex 1800-talet). Först på 1500-talet kosntrueras en mer funktionell damsadel, men det betyder inte att alla kvinnor, inte ens inom adeln, började använda damsadel. Många red fortfarande grensle, något man inte slutade med förrän under 1800-talet, som ju var en starkt begränsande tid för kvinnan - med nya ekonomiska och religiösa ideal som förvisade henne helt till hemmets sfär (nu talar vi förstås inte om arbetarkvinnor, men borgarklassen och inte aristokratin var drivande i den här utvecklingen).
 Här är en sida om damsadelns historia, och wikipedia har också en artikel i ämnet.

och intresserad av hur folk klädde sig på medeltiden så håller jag föredrag om detta ikväll. Tiden är 18.30 och platsen Turistbyrån, på Biblioteksgatan 3.
Länk med mer information.

Det blev den grå klänningen och röda koftan, bara andra strumpbyxor och skor.

Kofta: Myrorna
Klänning: Asos
Skor: DinSko

Ny hoppas vi bara att de professionella bilderna blir bra också.

Med anledning av den stora "behåskandalen" där ICA Maxi sålde en liten bomullstopp med spetskant till flickor i 9-10-årsåldern undrar jag om den hade blviit lika stor om inte:
1. Kvällstidningarna gillat att blåsa upp stormar i vattenglas.
2. De inte sett till att ta bilden där hon håller toppen på ett sätt så att det ser ut som den har minst B-kupa, vilket den alltså inte hade, det var en oformad topp.
3. Den inte hade varit svart.


Svarta underkläder är för evigt ingrodda i den svenska folksjälen som ett tecken på synd, troligen en kvarleva från 1800-talets mitt när vitt ansågs var den enda anständiga färgen på korsetter och andra underkläder. Och filmen har, som Evas kalender härovan påpekar, hjälpt till att befästa svarta underkläder som ett enkelt visuellt tecken för sex och synd.

Imorgon ska vi ta nya promotionbilder till Alltinget. Promotionbilder - smaka på ordet! Visst låter det otroligt glamoröst? Det är inte riktigt så glamoröst som det låter när det är ett gäng forskare som ska fotas, men lite kul är det allt. Jag har dock inte hunnit fundera så där ordentligt på vad jag ska ha på mig, utom att det inte ska vara samma som förra gången.
   Troligen blir det den grå klänningen, men det känns kanske lite tråkigt att ha röd kofta och grått nu igen. En annan klädsel jag funderar på är den här, men det kanske blir lite hårt med bara svart och vitt. Det här är förstås också en möjlighet, utom att jag nog skippar örhängena då.

Åsikter?

En diskussion på Annaas blogg fick mig att inse hur påverkad jag är av mitt yrke, historiker, och mitt forskningsområde: kläder och mode under äldre tid. Jag kan helt enkelt inte låta bli att se långa och stora linjer och det betyder att det allt som oftast inte är samma sak man talar om när man talar med folk om en företeelse; där de har ett fem- eller tioårsperspektiv har man själv 300-500 års utveckling i bakhuvudet och åtminstone 50 år mer aktivt i tankarna. Det gäller för övrigt inte bara kläder utan jag kan rätt vad det är säga saker som: "Här kan man ju se en parallell med t ex den protestantiska ortodoxin i Sverige under 1600-talet", eller något annat som gör att man framstår som högst märklig i det normala sociala livet.
Bäst är förstås när man behandlar rätt esoteriska fakta som något som "alla" vet; som följande citat från mig i ett samtal med en väninna: "Det vet ju alla att stora bröst inte blir inne förrän 1800-talet slut".
För det mesta vet jag när jag är fånig.

---

Just nu spelas: Lavern Baker: "Jim Dandy"

---

Som Elsa Schiapparelli kallade det. Passande, eftersom jag ska föreläsa om modet 1930-1965 idag. Dock är det inte därför jag har de rosa skorna, utanför att jag hade berättat om dem och studenterna ville se dem. Klänningen hänger dock ihop med dagens tema eftersom den är från 1963. Pappa har nästan säkert skurit till bitarna och mamma kan ha sytt den eftersom de jobbade på syfabriken som sydde den.

Kofta: H&M Divided
Klänning: Jörnett
Strumpbyxor: H&M
Skor: Irregular Choice

---

Just nu spelas: Maurice Williams & The Zodiacs: "Stay"

---

Nu ska jag och Vendela till Backaplan och köpa ridhandskar och se om vi kan hitta ett par gympaskor som passar till henne, då de gamla som hon gått i vare dag i över ett halvår börjar se lite råttiga ut (hon har gått i dem längre än så, men i somras hade hon dem inte varje dag). Låt oss bara hoppas att inte resten av Göteborg har samma plan.

Jason Wus höstkollektion 09 - en underbar, underbar klänning. Eller; den lågt sittande midjan är i mitt tycke en estetisk katastrof som får modellen att se helt rak ut, men kjolen, med sitt mönster och sin färg! Halsbandet och ringningen är också vackra så man får bara föreställa sig hur mycket snyggare den skulle varit med midjan på klänningen närmare den naturliga midjan, eller om modellen haft en kropp med större skillnad mellan midja och höfter.

---

Just nu spelas: Placebo: "Spite & Malice" från Black Market Music

---

Att kunna sy och konstruera mönster är på intet sätt ett krav för att man ska få jobb som och ha framgång som modedesigner; St. Martins i London och säkert andra utbildningar kräver inga arbetsprover på vare sig sömnad eller mönsterkonstruktion för att man ska komma in, utan det är kreativiteten som bedöms. Det är förstås helt rätt, själva hantverket är inte det viktigaste i dagens modedesign. Men om man inte själv kan konstruera mönster bör man som designer med eget märke i alla fall anställa någon som kan det. Alla tänker inte så. Till exempel inte Rachel Roy:


I båda fallen är det vid ärmarna (ärmen) som det syns att mönsterkonstruktören och/eller den som syr inte vet vad de gör. Och kolla vecken i sidorna på den ljusblå jackan!

Kallt är det som sagt så det blir gröna yllestrumpor från SockDreams som går över knäna idag. Till det blir det kjol i tunt ylle, blus och kofta för en lite 50-talsinspirerad look (som rätt ofta då).

Kofta: Bytte till mig på Fashion Swap
Blus: Åhléns/Myrorna
Kjol: Gjort själv
Strumpor: SockDreams då
Skor: Din Sko

Yllestrumporna i närbild. Och lite lego:



Nus ka jag iväg och på två timmar behandla Afrika söder om Sahara innan 1500 och Kina innan 1370-talet. Det går.

Det är rätt fint när det är så här kallt (= -5), men det hade varit bättre om det inte hade blåst. Det hade på det stora hela varit bättre om det inte hade varit så kallt alls eftersom min kropp reagerar på kyla och blir mycket sämre. Om jag fick välja skulle jag inte gå ut alls idag, men det måste jag förstås eftersom jag ska jobba. Knästrumpor i ylle över strumpbyxorna blir det i alla fall. Tur att man inte bor längre norrut - eller tur och tur, man har väl valt också.

Min kompis Cheryl (man kan väl kallas kompis när man haft regelbunden, lite djupare kontakt i  fyra-fem år även om man aldrig träffats "på riktigt") som är doktorand i filosofi i Seattle köpte alldeles fantastiska strumpbyxor på Urban outfitters och tog sedan riktigt snygga bilder. Gå dit och titta!

Efter att jag varit hos tandläkaren idag tog jag vagnen ner till stan för att köpa buntband på Clas Ohlsson (som styvnader i min nya 1700-talskorsett) och knapphålssilke och sytråd på Knapp-Carlsson. När jag ändå var i Nordstan (Clas Ohlsson ligger där) passade jag på att titta in på H&M och titta på och även prova lite kläder. Först provade jag den porslinsblommiga kjolen som Donna Sandra köpt; jag hade tittat på den redan innan hon skrev om den, för att tyget är så fint, men jag tyckte också att den var för kort för mig - inte oanständigt kort, men inte idealiskt för min smak. Storlek 42 passade utmärkt i midjan, men fodret var något för snålt tilltaget och den var svår att få över höfterna. Den var annars jättefin på och hade den varit en decimeter längre hade jag nog övervägt ett köp; eller om det inte varit flera minusgrader ute, min entusiasm för sommarkläder blir lätt lite begränsad när det är isvindar och snö. Dock provades en del andra sommarkläder också, som en rosa kortärmad kofta med svarta prickar; inför min byst fick dock H&Ms ganska stora storlekar ge tappt: den vill inte in i något i storlek 42!
   När jag hade gått ut ur provrummet bestämde jag mig för att även prova den persikorosa trenchcoat som hängde vid ingång. Nu har just den här H&M-butiken inte några speglar ute i butken, men väninnan Julia som jag stötte ihop med intygade att den såg bra ut. För säkerhets skull provade jag den även på H&M på Kungsgatan som jag genade igenom på väg till bussen tillbaka till Humanisten och kunde då konstatera både att den faktiskt var snygg på och att storlek 44 satt bättre än storlek 46. Här är den på bild från H&Ms hemsida, men bilden gör den verkligen inte rättvisa; den har mycket mer vidd i "kjolen".


Det coolast är nästan fodret, som har vita prickar.

Som sagtt är min entusiasm för sommar kläder lite begränsad just nu och jag behöver dessutom fundera över om jag verkligen är en "kapp-kvinna". Vintertid - absolut, jag har burit kappa på vintern sen 80-talet, men jag har aldrig haft någon form av trenchcoat eller sommarkappa. Som tur är behöver jag inte bestämma mig nu och inte heller om jag vill ha en varmt rosa eller en turkos kappa (de finns i en fin beige också och i svart) om jag nu ska ha någon överhuvudtaget. Om jag väl gör det kommer jag dock använda den i flera år, eftersom det är en modell och stil som jag gillar.

---

Just nu spelas: The Jesus and Mary Chain: "Till it shines" från Stoned & Dethroned

---

I slutet på februari ska jag betala tandläkarräkning och CSN, men om jag mot förmodan skulle ha några pengar kvar tänkte jag beställa någon av de här klänningarna från Pin-up girl:

Min kompis Sarah har beställt från dem flera gånger och är väldigt nöjd.

är ett oskick - ni vet: när folk inte läser vad det står utan skriver något meningslöst i hopp om att man ska besöka deras blogg, rösta på dem i en tävling eller köpa något av dem. Igår fick jag till exempel en kommentar som uppmanade mig att gå till en blogg för att se om jag ville köpa en blommig klänning från H&M. Om vi bortser från de faktum att klänningen fortfarande säljs i butik, vilket verkar vara ett mer praktiskt sätt att få tag i den så kan denna Miia inte ens ha läst överskriften på min blogg - för vilken glädje har en kvinna som beskriver sig själv som halvtjock av en klänning i storlek 34?

Det är förstås inte lika stötande som de där spammaren skriver något i stil med "Ha en underbar dag" till folk vars föräldrar just dött, eller som beskrivit en långvarig sjukdom, men likafullt jäkligt fånigt.

Rent musikaliskt var förstås första delfinalen av Melodifestivalen en katastrof; den som var närmast en låt var han småkillen från Jönköping, men där saknade ju framförandet både driv och nerv. Sångmässigt satt det väl inte direkt som en smäck för de flesta heller. Jag tänker då kanske framför allt på hon musikaltjejen Nina Söderquist (Caroline av Ugglas är ju öppet mål och där kan man ju ge plus för personligt utryck i alla fall). Musikalartister kan grovt delas in i de som kan sjunga jättebra och dansa tillräckligt bra och de som är jättebra dansare och sjunger tillräckligt bra. Den här tjejen måste tillhöra den senare kategorin, även om hennes rörelsemönster antyder motsatsen. Det räcker inte att ta i och skrika och ha sången högt mixad för att det ska bli kraftfullt och bra och det här lät bara jämntjockt och dåligt, i synnerhet i refrängen och i upptakten till den.
   Lämnar vi sången så kan jag fortsätta att klaga på den stackars Nina Söderquist - för att utrycka det klart: Klarar man inte att gå med raka knän i skor med hög klack ska man ta på sig ett par lägre! Många av oss är kulturellt präglade att tycka att det är snyggt med höga klackar på kvinnor, men det rör sig då om raka ben, inte om någon som knäar för att hon inte kan gå ordentligt i skorna. Så kör med ett par centimeter lägre klackar nästa gång - eller öva: man kan lära sig gå i nästan hur höga klackar som helst. Tjejerna i Alcazar kunde till exempel det.

Folk frågar mig emellanåt - och jag har full förståelse för det - om jag bara gillar gammalt mode, men så är det förstås inte; det är svårt att bli lika entusiastisk över ett par jeans som över en klänning i sammet och sidensatin från 1800-talet, men jag uppskattar egentligen de flesta perioder, det enda jag har svårt för är delar av 70-talet, 90-talet och det tidiga 2000-talet och då är det ju inte på något sätt allt som jag ogillar då.
   Jag går alltså inte omkring och drömmer om att få gå i historiska kläder varje dag (jag skulle egentligen kunna göra det om jag ville dessutom, i alla fall nästan jämt) eller om att 1500-talets eller 1800-talets mode skulle komma tillbaka. Undantaget är väl hattarna; jag skulle ge rätt mycket för ett mode som gjorde det möjligt för mig att bära den här sortens hattar:



En sidenbahytt från 1830-talet som nu auktioneras ut på Christies.

---

Just nu spelas: Magnet: "Willow's song" från The Wicker Man OST

---

Min t-shirt med Jesus and Mary Chain alltså. Ja, egentligen inte den som jag beställde i december, för det visade sig häromveckan att företaget jag beställt den från var oförmögna att få tag i den, men en annan som jag beställde från rerock4ever.com för ett par veckor sen.
Och nu är jag jätteröd. Vilket ställer till problem vid fototagning kan jag meddela.

T-shirt: rerock4ever.com
Lackbälte: Monki
Kjol: Asos
Kängor: Josefssons

Helst hade jag velat ha antingen svarta eller röda strumpbyxor till, men de förstnämnda ligger i tvätten och se senare var så mycket hål i att jag var tvungen att slänga dem häromveckan.

Idag kör jag samma kjol (och strumpbyxor) som igår. Förutom annan jumper och örhängen har jag idag färg i ansiktet - eller ja: eyeliner, mascara och lite läppstift - det är det enda jag använder. Tänkte också byta till de lila skorna när jag kommer till jobbet; jag lämnade dem där i fredags.

Jumper: H&M
Kjol: Gjort själv. Av en duk från Åhléns
Bollar i öronen: Glitter

Om någon undrar varför jag skriver mindre nu beror det på att jag är väldigt engagerad i mitt jobb och det tar den kreativa energin, plus att det är lätt att blogga när man jobbar hemifrån och det gör jag inte längre. Så ett tag blir det kanske bara bidler på mina kläder och kläder jag vill ha. Och nya syprojekt förstås: just nu syr jag på en Alice-i-Underlandet-klänning till Maja och en ny 1700-talskorsett till mig och igår köpte jag ett rutigt ylletyg som ska bli en helklockad kjol tror jag.

---

Just nu spelas: Mando Diao: "TV & me" från Ode to ochrasy

---

Nu ska jag och Maja ut i det soliga vädret och åka till Kortedala på symöte. Sen ska vi hem till min syster och den söta lilla systerdottern som numera både har tänder och kan åla sig lite framåt.

Kofta. Zara förstås, nästan alla mina koftor gör det
Topp: Gina Tricot
Kjol: Egen design och sömnad

Det kanske inte kommer som någon överraskning för er att jag är väldigt förtjust i båda dessa klänningar från H&M. Eller, det är ju samma klänning, fast i olika färg och mönster.

---

Just nu spelas: Judas Priest: "Living after midnight" från British Steel

---

Bara för att jag kan :)

Dagens väder är sk. skitväder: regn som gör den lilla snön till otäck modd. Därför ska jag naturligtvis inte ha mina lila lackpumps på vägen till jobbet; de får åka i min skotskrutiga dra-maten som jag använder för att frakta pärmar och böcker från hemmakontoret till nya arbetsplatsen. Det är för övrigt premiär för den leopardmönstrade topp som jag köpte på mellandagsrean för lite över ett år sen - ibland måste kläder ligga till sig sådär.

Kofta: Zara
Jumper: H&M
Kjol: Egen kosntruktion som vanligt
Lila lackpumps: Skopunkten för 1,5 år sen

---

Just nu spelas: The Jesus and Mary Chain: "Bullet Lovers" från Stoned & Dethroned

---

Hittade den här kjolen, som om den inte är gjord av skjortor i alla fall ser ut att vara det, hos the Fashion Police. Jag gillar den.



Fast inte är den värd över 2000 spänn, som den kostar. Från Antipodium.

När jag berättade att jag varit för sjuk för att orka titta på bilder från visningarna under Stockholms modevecka sa en av mina studenter på Art College att jag måste titta på Minimarket. Verkade rimligt eftersom deras vårkollektion var jättefin och nu är jag dessutom friskare, så det var bara att titta: och visst var det värt det, jag skulle gärna ha både den blågrönrutiga kappan och den vinröda klänningen till höger.

---

Just nu spelas: The Jesus and Mary Chain: "Save me" från Stoned and Dethroned

---

Jag hann inte lägga upp någon bild på dagens klädsel innan jag skulle ta bussen till Hisingen och TV/Radiohuset. Så här såg (och ser) jag i alla fall ut.


Den där kjolen var egentligen snyggare på när jag vägde mer, den är inte gjord för att hållas in i midjan med ett skärp och ska egentligen vara snävare över mage och höfter, men det är mer jobb än vad som är roligt att ändra på den och jag tycker att den duger nu med.

Nu ska jag dock snart byta kläder, eftersom de stora flickorna och jag ska ner till Heden och åka skridskor igen.

---

Just nu spelas: The Raveonettes: "Dead Sound" från Lust Lust Lust

---

Nu drar jag till radion för att vara med i Alltinget. Glöm inte att lyssna om du kan få in P4 Göteborg! 11-13.

Det är härmed bevisat: Man kan älska både Gallianos milda färger och 1600-talsinspirerade romantiska plagg för Dior och Jean-Paul Gaultiers nya couturekollektion med svart och vit färgskala och skarpa linjer.


Det var mycket annat fint också, jag kommer att återkomma till denna kollektion.

---

Just nu spelas: The Raveonettes: "Lust" från Lust Lust Lust

---

Idag fick jag hem lite skivor jag beställt från Ginza. En av dem var Judas Priests British Steel från 1980. Själv var jag bara tolv 1980 och ingen jag kände lyssande på heavy metal, så det var först 1983 som jag hörde den och fastnade för Judas Priest (fast jag älskade Iron Maiden mest). Det jag undrar nu är hur hela världen kan ha missat, ända till 1998 när han kom ut, att Rob Halford är gay. 80-talet var förvisso en tid när folk i allmänhet knappt hade hört talas om fetisch-scenen eller S&M och homosexualitet var något okänt och konstigt, men ändå? Och ända till 1998! Jag skyller själv på att ens kunskap om sexuella subkulturer är rätt liten när man är tonåring i en liten by på landet, pre-internet, och att jag sen slutade lyssna på Judas Priest och inte tänkte mer på dem.
Så här i efterhand känns det dock rätt tydligt.



Fantastiskt bra är den förresten skivan. Och Rob är jäkligt cool.
Att vi lever i ett samhäller där de flesta, i alla fall yngre, inte tycker att homosexualitet är något konstigt tycker jag förresten är det största framsteget jag upplevt under min livstid.

---

Just nu spelas: Judas Priest:  "Steeler" från British Steel

---

Det jag gillar bäst på bilderna från Liz Claiborne nedan är hur de matchat grått och marint med gula skor. Ett par gula skor kan vara värt att hålla utkik efter kanske, det lyfter liksom hela klädseln.
Annars gillar jag också de uppkavlade kavajärmarna, en extremt typisk 80-talsdetalj som jag aldrig hade på den tiden, eftersom jag vare sig då eller nu är kavajbärare. Men det kan ju vara snyggt på andra, även om jag aldrig trodde att jag skulle tycka det.

Den här efterlysningen har jag bett Evis om lov att få göra här!

Den 5 mars ska eleverna på Nacka gymnasiums program för mode och design ha sin årliga modevisning på Nacka Modecenter. Min dotter kommer att delta med en kollektion och behöver helt enkelt ett par modeller till. Det blir flera föreställningar för både andra elever och för betalande publik. Speciellt kvällsvisningen brukar vara fullspikad. Även branschfolk brukar finnas på plats.

Det kommer även att innebära fotografering eftersom Siri använder kollektionen som inträdesprov till designskolor.

Det behövs både tjejer och en kille. Och tyvärr, Evis äldre läsare, kollektionen är nog tänkt ganska ung...

Man behöver förstås inte ha gått på en catwalk förut.
 
Ersättning utgår dessvärre inte, annat än mat.

Hör av er direkt till; [email protected]

Annaa M

Om min grå klänning och gråa strumpbyxor kan sägas matcha himeln över Göteborg idag så får väl koftan, lackskärpet och skorna stå för det blå som jag hoppas ska komma tillbaka - igår var en underbar dag med klarblå himmel.

Kofta: Zara
Klänning: H&M
Tyllunderkjol: sytt själv
Lackskärp: Glitter
Lackskor: DinSko

---

Just nu spelas: Ride: "Leave them all behind" från Going Blank Again

---

Amerikanska modeföretaget Liz Claiborne visar inspirerande bilder för sommaren:


Jumpern till vänster är förresten marinblå om det inte framgår.



På ett sätt är det nästan bättre när grejerna inte finns att köpa i Sverige, för då kan man bara låta sig inspireras utan att bry sig om ifall det är svindyrt och/eller bara görs upp till storlek 42. Och så får man kombinera något man har, eller kan få tag i, på liknande sätt.

Sassy köpte en jättefin kjol på Gina Tricot häromdagen; i rosa och grått och harlekinrutor. Idag hade jag tillfälle att studera den närmare när jag var nere på stan för att köpa födelsedagsprsenter till maken ( sex par ullstrumpor och ett sällskapsspel) och jag fick konstatera att den inte är något för mig: den är kort redan från början och med mitt långa grenmått och vidden över mage, höfter och rumpa skulle den knappt täcka rumpan. Så roligt ska vi inte ha.

---

Just nu spelas: Garbage: "When I grow up" från Version 2.0

---

Idag blir det däremot bara bärande och fixande, så jag skiter i smink och örhängen och sånt idag och satsar på bekvämt i första hand.

Kofta: H&M Divided
T-shirt: Fifth Column Classics
Bälte med platta nitar: köpt på 80-talet
Kjol: Egen design och sömnad
Kängor: Waldläufer, som vanligt just nu

---

Just nu spelas: The Jesus and Mary Chain: "I hate rock'n roll"

---

Idag fyller min underbara man fyrtio. Nu ska jag bara komma på och köpa en present; jag har varit för sjuk för att orka ta tag i sådant.

Chicago History Museum har en trevlig utställning kallad Chic Chicago och delar av museets samlingar av kläder från 1800-talet och framåt kan ses här; scrolla neråt och klicka på "View slideshow".

---

Just nu spelas: Billy Idol: "I don't need a gun"

---

Det här är Amelita Galli-Curci 1919.



Amelita Galli-Curci var en av det tidiga 1900-talets mest firade operasångerskor; läs mer här, men jag tycker också att man av bilden kan se att hon  var en kvinna med egen vilja och egen, säker stil. Jag gillar särskilt hatten.

Inlägget hänger förstås ihop med att jag föreläst om modet 1900-1930 idag.

---

Just nu spelas: Ride: "Twisterella" från Going Blank Again

---

Eller i alla fall när man har "sovlugg" - på med lite hårsprej eller gelé och spreta till. Sen är det bara att klämma ner en basker på skallen så är man redo att möta världen. Dock var inte min kamera redo att möta morgonsolen så färgerna på bilden är lite annorlunda än verkligheten: tröjan är till exempel mörkt marinblå och inte svart.

Basker. Shepherd's Bush Market
Jumper: Zara
Kjol: Monki på rea
Kängor: Waldläufer

Egentligen hade jag inga planer på att vare sig sminka mig eller klä upp mig, eller vad man nu ska kalla det, utan jag hade tänkt bära grejer mellan min gamla arbetsplats och min nya och bära för kroppsarbete avpassade kläder - det är ju tur att min tittar i almanackan då och ser att man har undervisning på designutbildningen på Folkuniversitetet klockan 13-16. Och just där känner jag att jag inte vill se för sluskig ut.

---

Just nu spelas: The Jesus and Mary Chain (vad annars?): "Never understand" från Munki

---

Var jag på väg ut; troligen till någon av svartklubbarna nere på Pustervik.

---

Just nu spelas: The Alarm: "The Stand" från Declaration

---

Förresten fegade jag ur. Efter skridskoåkningen tog jag en sväng ner till Nordstan för att hämta ut lite mediciner och köpa lite ny hårtoning, då utväxten börjat synas. Jag hade tänkt köpa svart, det var ju så snyggt på alla foton och det är ju bara toning i alla fall; går över på sex veckor, men jag fegade ur och köpte mellanbrunt som vanligt. Det kanske ska påpekas att jag inte hade tänkt klippa mig likadant som då - hockeyfrillans tid är förbi, även om man rakar sidorna.

Idag har vi varit iväg och åkt skridskor, första gången för Maja. Det är fantastiskt att det finns isbana på Heden nu, så att man slipper åka spårvagn ut till Fröunda och sedan promenera någon kilometer till Ruddalen för att kunna åka skridskor. Jag har inte åkt sen Vendela och Valeria var tre, dvs för elva år sen, och mycket har jag inte åkt sen 80-talet. Nu är jag dock entusiastisk och ska försöka komma iväg en gång i veckan så länge det finns is. Om jag nu inte får ett bakslag i sjukdomen av det här. Jag var osäker i början förstås, men efter ett tag märkte jag att jag fick mindre ont i fötterna, eftersom jag slappnade av mer.



Och de stora flickorna:

---

Just nu spelas: LOK & Hardcore Superstar: "Göteborg"

---

Hemma hos Inger i Trollhättan kom det sig så att vi scannade ett antal gamla foton på mig som jag fick med mig - det är ju vanligen så att det inte är man själv som har flest foton på en. Jag tycker frisyren är snygg och önskar nästan att jag hade haft den lite längre; nu var det bara något år eller så.

Augusti 1986:


Januari 1987: