Om stil -

Nu drar jag på medeltids/1500-talsfest. Det varar hela natten så jag missar blogg.ses spännande serverbyte. Får se om man kan komma in på bloggen på söndag. Det kan bli komplicerat eftersom comhem strular som bara den och jag knappt får några mail. Och när jag får det är det konstant folk som försöker nå någon annan Eva Andersson. Just det är ju inte comhems fel dock. Jag tycker just nu att mailet i förrgår där någon skickade mig bokföring, gratulerade mig till att vara den nya kassören och varnade mig för att revisorerna nog inte skulle se genom fingrarna med mer svartbetalningar till musiker tar priset. Jag har precis blivit kassör för en förening, men där sysslar vi inte med sånt och dessutom var jag revisor för förra året och hade inga som helst invändningar mot den förra kassörens beräkningar. Jag tycker att om man skickar mail till folk om oegentligheter/möjliga lagbrott man ägnat sig åt ska man väl ändå kolla så att man skickar det till rätt person?

Efter en starköl, en lättöl, ett halv glas vin, mycket god mat och ungefär 15 tal är jag för trött för att fortsätta festa och ska nu gå och lägga mig. 15 tal är för många, tal över tre minute rär nästan alltid för långa - det var alla de här - ett femton minuters tal där tolv minuter handlar om dig själv och tre minuter om festföremålet ger ett självgott intryck.
När talen väl var slut var det mycket svårt att hitta tillbaka till festlusten. Vi hade dock mycket trevligt sällskap till bordet.

Det är förstås lite en repris av vad jag hade på min kusins 40-årskalas, men jag har ju inte haft den på mig på jobbet än. De glittriga nätstrumporna är nya, liksom frisyren (avsaknaden av?). För den som inte vet kan jag också säga att klänningen är smalrandig på längden, något som som synes ger spännande optiska effekter på bild.


För den händelse musiken skulle vara väldigt hemsk (jag har bred smak så det är osannolikt att jag tycker det) har jag med mig The Jam och en singelsamling med Jesus and Mary Chain. På jobbet har jag redan en dubbelcd med brittisk 70-talspunk och en med 50-talsrock.

Jag är segast i världen just nu. Min packning för morgondagens medeltidsfest har just åkt iväg i bil; själv ska jag ta bussen imorgon Och nu har jag lite under en timme tills jag ska vara på plats på disputationsfesten och jag tycker att jag måste raka benen; jag glömde nämligen det när jag badade i går och jag hade tänkt ha nätstrumpor ikväll. Just nätstrumpor bör man ha rakade ben till, det ser så lustigt ut när håren sticker ut i hålen annars. Ja, ja, inget blir ju gjort av att jag sitter här, lika bra att knalla ut i badrummet!

Det starka vårljuset gör att alla bilder ser jättekonstiga ut nu. Det är bättre när min man tar kort, för då kan vi stå på ställen där det inte lyser in så mycket, men alla bra hyllor att ställa kameran i är placerade så att det finns en massa ljus som ställer till det.
Den lätta champagneberusningen efter skålandet i samband med att avhandlingen godkändes gör väl inte mitt tålamod med bildbehandlingen större. Champagne är lite läskigt - man behöver bara dricka jättelite för att bli riktigt berusad.
Men, om vi lägger undanflykterna åt sidan så har vi här dagens klädsel:

---

Just nu spelas: The Jesus and Mary Chain: "On the wall" från  Darklands

---

Ibland förstår jag mig inte alls på folk. Ellos har på sina postordersidor en mycket bra funktion där man kan sätta betyg på och kommentera plagg man köpt. Den har räddat mig från besvikelser då den bekräftat mina misstankar om att sömmar som på bilder sitter under bysten ofelbart hamnar på bysten osv. Mycket bra alltså. Men ibland undrar jag vad folk har för förväntningar, om del överhuvudtaget tittar på plaggen innan de beställer dem. Här är ett exempel. Det är en populär modell hos postorderföretagen (och även andra) i år så det kunde varit vilken som helst av minst tjugo klänningar.


Bild: www.ellos.se

Det är alltså en stor, lös tunika/klänning som är rynkad mot en kant ovanför bysten. DEt innebär att rynkningen kommer att framhäva en stor byst och hänga rakt ner från alla typer av byst; det finns ju inget som håller in den nedanför bysten. Det här kan man alltså se på bilden utan problem, men ändå är det fullt med kommentarer som:"stor som ett tält", "passar bara när man är gravid" och "inget för den som vill visa några som helst former". Nä, det är klart som f-n, det syns ju på den, vad hade ni egentligen väntat er? Just den sistnämnda kommentaren är värst, för storlek kan ju variera oavsett modell, men att klänningen inte visar former är väl ändå väldigt uppenbart av bilden? Till skillnad mot många andra bilder i kataloger är den inte hopnålad i ryggen, utan visar just hur den hänger rakt ner som en säck.
Om det här var ett enstaka exempel hade jag inte retat mig så mycket, men eftersom folk skriver liknande saker om alla klänningar i den här modellen måste jag dra slutsatsen att folk över huvud taget inte tittar på kläderna innan de beställer dem.

är vad avhandlingen som ska försvaras idag handlar om. Marknad på väg heter den och pressmeddelandet där det står mer om vad den handlar om kan man läsa här. Jag hade tänkt ha en bild på det fina omslaget också, men vår scanner har idag fått för sig att börja lämna oförståeliga (för mig) felmeddelanden.

Imorgon har vi disputation på jobbet, förstås följd av disputationsfest när jag ska kränga öl och hålla igång med bästa Ullis och vara nördig med vännen Adam. Kanske dansa lite också. Blir det som brukat det sista kommer jag och Adama smita från resten av festen och sitta och lyssna på 80-talsindie och irländsk folkmusik på hans rum, men vi kanske kan få med någon med liknande böjelser. Sen på lördag ska jag på medeltidsfest och hålla föredrag och klä mig riktigt fin. Söndagen hade jag tänkt ägna åt att jobba på den ansökning jag har kvar.

---

Just nu spelas: Sonic Youth: "Orange Rolls, Angel's Spit" från Dirty

---

I det här fallet med min beställning från Catalog. De två grejerna till mig passade, om linnet till mamma passar henne vet jag inte eftersom hon är i Norsjö i Västerbotten och åker skidor. Så här ser i alla fall den prickiga toppen ut. Väldigt somrig och det var så jag hade tänkt ha den, till kjol eller shorts efter att den lilla solbränna jag får anlänt.


Klänningen passade också och jag funderar på att ha den på i morgon, så då blir det bild då.

---

Just nu spelas: The Smiths: "Reel around the fountain"

---

Trots utgång med efterföljande nattsudd i hemmet med Cinzano och Annaa så är jag uppe och igång. Eftersom jag har nattgäst är jag till och med ordentligt klädd innan nio på morgonen.


Just nu sitter jag och försöker göra färdigt en ansökan om forskninganslag. Det är lite läskigt med de där elektroniska formulären, samtidigt som det är otroligt praktiskt: jag kommer ihåg när man skulle skicka femtio papperskopior av en flera sidors ansökan till Stockholm. En annan sak som är lite skrämmande är att räkna ut lönekostnaderna: när man lagt på sociala avgifter ser det så mycket ut, man får ju tänka på att jag varit lågavlönad större delen av mitt liv och att jag växte upp med så mycket pengar man kan föreställa sig att en ensamstående mamma som var sömmerska hade (+ underhåll från pappa, men det är ju inte som att han badade i pengar heller). Jag begär absolut inga fantasilöner, utan vad som kan anses rimligt för en hyfsat nydisputerad forskare i humaniora, men eftersom min man jobbar i mataffär och jag jämför med honom känns det ändå absurt mycket.

Idag har vi musiklyssning med fika på jobbet; vi brukar ha det på onsdagar: någon presenterar en låt, det ska vara populärmusik, och vi fikar som sagt. Med anledning av det jag skrev om igår blir det idag blues och jag kommer att, förutom fika, även ta med något starkt. Ibland behövs det.
Klädseln går i svart.

Det här, från Tracy Reeses höstkollektion, älskar jag:


Kombinationen av randigt och storblommigt och de starka färgerna gör det unikt och spännande.

Om några veckor ska jag och hela familjen åka till London. Vi ska bo i min vän Teddy och hans sambo Toms hus medans de är på CostumeCon i USA; vi är helt enkelt för många för att kunna bo där samtidigt som de är där. Praktiskt att få låna ett hus, men tråkigt att inte få träffa dem. I alla fall så gör Teddy mycket fina dräkter, en del historiska, den del fantasy, en del andra. Hemsidan med hans dräkter innehåller tyvärr bara gamla bilder på dräkter, men personligen anser jag att bara "the Custard tart" gör det värt att titta på den. Hur många män känner man som dels syr sina egna kroppstrumpor, dels visar sig offentligt i dem? Ur en rent estetisk synvinkelär hans historiskt inspirerade dräkter bättre, men det krävs mer för att visa sig i det här.

Eftersom Majas nya favortifilm (sen igår)  är Labyrinth och hon varit hemma från dagis idag har det blivit mycket David Bowie i 80-talsfrisyr och för mycket smink:



Jag har någon slags minne av att jag fann det väldigt attraktivt då det begav sig (1986), men kan idag inte riktigt förstå varför. Musiken i filmen är inget vidare heller, men så var ju inte mitten av 80-talet David Bowies musikaliskt starkaste period.

Har just badat och än en gång förundrats över namnet på det balsam jag just nu använder: "Dove Pro-Age" (vilket balsam jag använder är väldigt beroende av vad den lokala Tempobutiken har inne, men det brukar vara Dove, för de innehåller inte silikon som lägger sig utanpå hårstrået; det sägs vara dåligt). Pro-Age? Är det engelska? Franska? Jag provar att uttala det på båda språken, men jag tror inte att "age" finns på franska, eller gör det det? "Pro" är ju latin i alla fall, men det är inte "age". Först tänker jag att det kanske betyder "för åldrande", dvs att det gör att håret åldras, men då skulle det ju heta "pro-ageing". Jag misstänker att det kanske inte skulle sälja så bra heller, om det var det det betydde - och inte bara pga dålig grammatik. En titt på baksidan förtäljer att balsamet verkar mot att året åldras (tror jag så mycket jag vill på), men då borde det väl ändå heta "anti-age(ing)"?
Så hamnar vi åter där: Att jag undrar hur folk som jobbar med marknadsföring och reklam tänker.

---

Just nu spelas: Felt:"Penelope Tree"

---

Annaa hade en del kommentarer till mitt kjolmönster. Bland annat att hon och dottern alltid gör som i böckerna, dvs tog mått och gjorde platta mönster först. Det gör jag också med komplicerade saker, som liv, men en kjol som bara är en formad tub använder jag istället draperingsmetoden för. Jag vill lära mig att drapera överdelar och klänningar också, det var t ex så Madeleine Vionnet arbetade, och många andra av de stora modeskaparna; på den tiden modeskaparna själva gjorde mönster alltså. Det verkar lite svårt, men man får väl öva.

Den andra kommentaren rörde att det är enklare att utgå från ett kommersiellt mönster och ändra det. För mig är det tvärtom, jag tittar ofta på formen på delar på mönster, men måste nästan alltid göra ett eget mönster ändå, eftersom jag inte ser ut som idealkvinnan, och då tycker jag att det är lättare att göra allt själv från början. En smaksak, men också en fråga om kunskap och erfarenhet förstås. Om man inte har sytt så mycket är det definitivt enklare med ett köpt mönster, men då får man ju också dras med samma problem som inom konfektionen: att om ens kropp skiljer sig mycket från idealet kommer det inte att passa.

Men kom ihåg: stadigt tyg till provmönstret och tillräckligt med sömsmån för att kunna anpassa vidden lite.

Dessutom bör man inte börja med en pennkjol det första man gör, en veckad eller rynkad är förstås enklare. Låna också gärna böcker med grunderna i sömnad, som hur du fållar, sätter i dragkedjor etc.

Christer Winberg, en av vår samtids skarpaste historiker och min kollega gick bort i förrgår; jag fick just veta det. Även om Christer kunde vara grinig ibland kunde han också vara väldigt trevlig och rolig och framför allt var han väldigt, väldigt duktig i sitt yrke - jag brukar regelbundet lista hans avhandling Folkökning och proletarisering. Kring den sociala strukturomvandlingen på. Sveriges landsbygd under den agrara revolutionen som favoritbok. Det är en förlust för den historiska forskningen och jag kommer sakna honom själv också. När någon varit en del av ens liv så länge blir det väldigt tomt; jag kan ärligt säga att jag har lite svårt att hantera beskedet om hans död.

---

Just nu spelas: The Jesus and Mary Chain: "Deep One Perfect Morning", från Darklands

---

Steg 4. Om man vill ha en kjol som är smal och ser rakt ut, en sk. pennkjol, räcker det (vanligen) inte med att den går rakt ner från höfterna. I såna fall ser den lätt utställd ut eftersom de flesta av oss är bredare runt höfterna än runt knäna. Alltså nålar jag in lite i sidorna och lite i baksömmen.



Dessutom fixade jag till det lite allmänt, gjorde ett par insnitt större och/eller längre, eftersom kjolen hade glidit ner lite från midjan medans vi höll på.
Ta da!



Steg 5. Eftersom du måste komma ur mönstret genom att ta bort nålar så ritade jag (med kulspetspenna, men det går bra med vad som helst som syns) längs nålningen där bak innan jag släppte ut Sara ur kjolmönstret.
Sen ritade jag längs alla nålningar innan jag tog bort nålarna. Eftersom jag inte hade några sidsömmar klippte jag sådana.

Steg 6 är att föra över mönstret till mönsterpapper, tygmönster tar hemskt mycket plats. Man kan kalkera av insnitten från tyget, men jag ritar såna på fri hand, jag bara mäter så att de blir lika långa och lika breda i den breda änden.



Jag kollade också så att insnitten fram satt lika långt från sidsömmen båda två - det gjorde de inte, men det var ju enkelt att korrigera.

Nu är det färdigt att använda och man kan variera det så att man gör den utställd, eller med lägre midja etc. Man ska dock tänka på att alla tyger beter sig olika så det kan vara bra att ha lite säkerhetsmarginal i form av breda sömsmåner när man syr och sedan prova in exakt för varje kjol

Eftersom det blir så mycket bilder har jag bestämt mig för att dela upp instruktionerna i flera inlägg.

För att kunna sy en kjol krävs inte så mycket, men man bör ha grundläggande kunskaper i sömnad, samt kunna sätta i en dragkedja. Det finns det som tur är böcker som ger instruktioner om och de brukar finnas på alla folkbibliotek. Det är skaer som jag inte kommer lära ut, utan jag ska istället visa hur man gör ett mönster till en snäv kjol som passar den egna kroppen. Vi valde att sätta kjolen i midjan, eftersom det är lättare att ändra ett mönster från hög midja till låg midja än tvärtom. Till hjälp har jag min förtjusande assistent Sara.

Steg 1. Leta reda på ett tyg du kan offra till att göra mönstret i. Gamla lakan går bra om de inte är så slitna att de är alldeles stretchiga, tyget måste hålla formen när du drar i det. Tyget jag valde är en bit bomull/polyester jag fått av pappa och det är som lite kraftigare lakansväv.
Av tyget gör du en fyrkant som är en fem-sex centimeter bredare än det bredaste måttet på den del av kroppen det ska täcka; det kan vara över magen, höfterna eller låren, vi ser alla olika ut. Det bör vara ungefär så långt som du har från midjan till knät.
Mna kan också göra tre delar, en framdel och två siddelar, då får man sidsömmar att jobba med från början, tänk bara på att lägga till rejält med sömsmån på varje del då.

Steg 2. Nåla ihop fyrkanten till en tub runt ditt offer, eller dig själv. Det senare är svårare, det är mycket lättare att göra det här med hjälp. Jag har gjort det på mig själv, men det innebär ju att man måste ta av och på den hela tiden.


Steg 3. Börja forma tuben efter kroppen. Som ni ser har Sara stor skillnad mellan midja och framför allt måttet över sina lår, så det står ut löst upptill. Hon har också en rejäl svank och därför började jag med att göra rätt stora insnitt där bak, plus att jag tog in den lite i sidorna.



Eftersom det går in på framsidan också gjorde jag små insnitt där med.



Jag passade också på att ringa ur överkanten på kjolen fram, den ska vara lite lägre mitt fram.

Fortsättning följer i nästa inlägg. Eventuellt kommer jag dock att jobba lite först.

med Burberryrutigt jag skulle kunna tänka mig ägs av Hanna Fridén och ser ut så här. Men den skulle jag å andra sidan väldigt gärna vilja ha.

---

Just nu spelas: Teenage Fanclub: "Fear of Flying" från Thirteen

---

På begäran talar jag nu om vad jag och Sara åt när hon bjöd mig på Fond, en restaurang i toppklass vid Götaplatsen i Göteborg.

Till förrätt tog vi båda två pepparstekt duvbröst med pastej på tupplever, marinerad i Blaxta Apple Icewine, vinägermosat äpple samt rostade vita rotfrukter med äpplekärnsolja och grov cidersötad senap.
Duvbrösten var mycket goda, liksom rotfrukterna och det vinägermosade äpplet. Jag är inte jättesåld på lever, så jag puttade över tuppleverpastejen till Sara.

Som varmrätt tog Sara halstrad gös med friterad rulle fylld med sallad på krabbkött och ärtskott, slätmixad puré på kräftbuljongkokt morot och kålrot samt ingefärasky medan jag valde biff från Västergötland, hängmörad på gammalt vis och grillad. Serveras med karamelliserad lök, baconrostad svartrot, vinägersyrad broccoli samt Grådasksky och puré på ugnsbakad potatis och färskt smör.

Slutligen kom vi till efterrätterna och jag tog 3 x exotiska frukter, vilket inkluderade sorbet med smak av piña colada, medan Sara valde varm chokladbakelse med katrinplommon och rostade kakaobönor, klar buljong med smak av mammas fruktsoppa samt gräddig vaniljglass. Där är vi ense om att jag vann.

Jag har varit duktig och sprättat bort ärmarna och format om ärmkullarna på den blommiga jackan idag. Imorgon ska det sicksackas och sys och så ska jag slutligen eventuellt binda sömmarna med band igen - det är en listig idé när det är syntetsatin som rispar upp sig bara man tittar på den.
Dessutom ska jag göra en toile för en pennkjol till vännen Sara så att jag kan ta foton som jag kan lägga upp med förklarande instruktioner i bloggen sen - så att folk får veta hur man gör sitt eget snäva kjolmönster.

---

Just nu spelas: The Smiths: "Bigmouth strikes again"

---

och det var trevligt. Inte lika kul som tävlingarna förstås, men kul. Eftersom jag inte skulle gå på lyxrestaurang efteråt idag hade jag mina rutiga converse istället för skor med klack, men annars tycker jag att jag var i alla fall tillräckligt snajsig. Skorna är inte med på bild, för de är lite blöta eftersom det snöade när vi gick hem.


Nu ska vännen Sara göra sin berömda potatis och purjolökssoppa och snart kommer vännen Björn över så ska jag hjälpa honom att passa in en toile; alltså ett slags tygmönster eller provversion av ett plagg, som han ska sy.

---

Just nu spelas: The Jam: "Disguises"

---

Om man tittar på min bild av dagens klädsel från igår kan man se att jag ser ut att ha rätt långa ben - i alla fall proportionerligt långa istället för de riktigt korta ben jag egentligen har. Det beror förstås på diverse trick från min sida:

1. Kjolen har hög midja och sitter verkligen i min naturliga midja. (Det smalaste stället på midjan som hos flesta brukar vara en 4-5 cm ovanför naveln. Om man inte har ett smalare ställe så kan man hitta det genom att böja sig åt sidan och se var det största vecket går in, men har man inget smalare ställe alls på överkroppen ska man nog undvika kjolar där midjan markeras i alla fall och ha en topp utanpå istället.)

2. Kjolen slutar ovanför knät, inte jättekort, men tillräckligt för att benen ska se längre ut på grund av att man ser mer av dem. Eftersom benen blir smalare nedanför fållen ser de också slankare ut. Hade kjolen slutat i början på vaden där benet blir bredare hade effekten förstås blivit att mina ben såg kraftigare ut.

3. Klackar, om än inte jättehöga.

---

Just nu spelas: The Jesus and Mary Chain: "You trip me up"

---

Nu ska jag och vännen Sara gå och titta på herrarnas konståkningsfinal och sen har hon bjudit mig på svindyr lyxmiddag på Fond.

Hos Annaa kan man äntligen se en bild från henens dotters kollektion för Nacka Gymnasiums modevisning förra veckan. Tyvärr är bilden, som hon säger, inte så bra att man kan se riktigt hur coola kläder hennes mellandotter gör (själv är jag sugen på en slags kort kofta som ingick). Men har man tur kommer fler bilder, jag vill framför allt se den supercoola virkade koftan i tunt ullgarn i många färger. Dottern har konstnärlig talang, det är väldigt uppenbart.

Jag var inne på Monki igår och tittade bland annat på Permanent Vacations kollektion för Monki. Det fanns bland annat en helt bedårande klänning i rutigt i ljusblått och rosa. Bilden nedan gör den inte alls rättvisa, dessutom passade faktiskt storlek L mig. Den har falsk knäppning på kjolen, jag vet inte riktigt varför, och ingen öppning utan man drar den över huvudet. Det gick bra trots min byst, och man har faktiskt gjort veck ner mot midjesömmen under bysten, vilket alltså betyder att vi här har ett par svenska designers som vet att kvinnor har bröst och till och med tar hänsyn till detta när de konstruerar sina kläder.


Inte var den speciellt dyr heller: 600 kr. Min största invänding mot den är att man inte på något sätt passat in ränderna på kjolen med livet, men det är nog bara jag som är gammalmodig. Det kan hända att jag köper en sån här - å andra sidan har jag hemskt mycket tyg att sy sommarklänningar av, och det talar ju emot ett köp.

Sent omsider blev det en dagens. Nu ska Maja och jag gå till Hvitfeldtska gymnasiet och titta på när hennes pappa spelar figurspel (typ tennsoldater).



Ljuset blev lite konstigt, riktigt så illröd är jag inte. Toppen är från Ellos, jeansen från Make Your Own Jeans.

För exakt 20 dagar sen var det som jags skrev om min superkraft och om den skotskrutiga huvtröjan jag sett på Gina Tricot och verkligen ville ha, men inte kunde köpa då, för att jag verkligen inte hade några pengar. Nå, igår kom ju barnbidraget och jag tog en sväng på Gina Tricot för att kolla in och eventuellet köpa (och det gjorde jag ju) den blommiga jackan jag visade igår.
Jag kollade också, utan större hopp efter huvtröjan; saker säljs slut fort på Gina och jag tänkte att det säkert var så med den här också. Men, istället fanns den inte bara kvar, utan var också sänkt till halva priset. Hade jag inte varit så pank i början av månaden hade jag alltså fått betala dubbelt så mycket som jag gjorde.



Jag älskar skotskrutigt. Jag vet inte egentligen om det är så snyggt med så stora rutor på så stora ytor och det är ju inte ett plagg som framhäver de kurvor jag trots allt har - istället får den mig att se jämntjock ut. Men jag struntar i det för den är rutig!
Förresten var det det här jag hade på mig på festen igår, jag hann inte byta efter konståkningen och eftersom det var ett rejält snöoväder satsade jag på värme och bekvämlighet framför att vara "snygg".

är jag. Eller egentligen mest trött; jag kom hem vid halv fyra. Nu ska jag bara överleva dagen. Rickard spelar spel til halv tio ikväll, men vid ett kommer vännen Sara som åkt ner från Umeå för att titta på konståkningen.

Jag ska ut ikväll. På två tillställningar till och med. Det gör det där med klädsel lite komplicerat; först ska jag nämligen gå och se på damernas friåkning i Konståknings-VM tillsammans med min ena dotter och sen hade jag tänkt ansluta mig till en fest. Det är inte jättelångt mellan dem: en och en halv till två kilometer och mitt hem ligger mellan dem, vilket är bra eftersom jag tänker följa dottern hem och plocka upp några öl. Däremot är det inte riktigt tid att byta kläder om jag ska komma till festen innan jag tycker att det är dags att gå och lägga sig.
Kläder för att sitta flera timmar i Scandinavium och kläder för fest är inte riktigt samma sak: för det förstnämnda ska de vara bekväma att sitta i och varma, för det senare vill man ju vara lite snygg. Jag tror jag titta igenom lite gamla dagens klädsel"-bilder för att se om jag får någon inspiration; jag har inte riktigt bestämt mig för vilken stil jag ska ha nämligen.

Annaa, som faktiskt kande här sakerna till skillnad mot många som skriver om det i tidningarna, har gjort en lista på vad man ska tänka när det gäller mat och klimatpåverkan. Läs, lär och handla.

---

Just nu spelas: Electronic: "Dark Angel" från Raise the Pressure

---

Jo, jag föll för trycket (har sett den hos flera bloggare och i minst ett reportage) och köpte den blommiga satinjackan hos Gina Tricot. Det har blivit mycket där det sista - om jag inte aktar mig kanske jag förvandlas till Gina-tjejen i reklamen: blonderad, solariebränd och überkäck. Men blommigt är så fint och den kommer att sitta så bra i midjan på mig.



Tyvärr är ärmarna för långa och ärmkullen för högt och smalt skuren. Jag skulle kunna lösa båda dessa problem genom att sprätta loss ärmen och forma om ärmkullen, men de har varit väldigt duktiga och bundit alla sömmar med band, något som gör det lite jobbigt att ta upp dem. Får se om jag får lust och ork någon dag; annars kan jag ha den ändå, men jag misstänker att jag kommer att reta mig på det.

När det nu tjatas om chinos kan man ju plocka fram sina gamla. De har en underbar egenskap: bältet behövs inte för att hålla in dem i midjan - de sitter perfekti i midjan och höfter och mage får plats! Men så är det inte byxor som säljs i vanlig aaffärer utan sk. profilkläder, dvs arbetskläder och de görs ofta i både fler storlekar och modeller eftersom de faktiskt ska passa även både hel- och halvtjocka kvinnor. Förresten är det pappa som gjort mönstret, så det måste ju vara bra :)
De är i bomullstwill, i khaki och har till och med benfickor, som militärbyxor gärna har.


Jag hade egentligen tänkt ha kjol idag, men det är fortsatt kallt och snö så byxor kan ju vara praktiskt som omväxling. Planen är förresten att shoppa lite efter radion, så ni kan förvänta er uppdatering om det i eftermiddag.

Imorgon är det dags för mig att vara med i Alltinget igen. Alltinget är, för dem som inte vet, ett program på Sveriges Radio P4 Göteborg där folk får ställa frågor till forskare från olika ämnen och jag är alltså där som historiker. Klockan elva börjar vi sända och hålller på till halv ett.

Nu är det jag Annaa som gästbloggar här! Borde naturligtvis haft bilder från dotterns modevisning på Dieselverkstaden i Nacka igår, men hade glömt kameran hemma och det har inte dykt upp några på nätet ännu.

Någon hade frågat om symaskiner och Evis hänvisade till mig.

Här har dotter just köpt en ny maskin.Vi har sedan tidigare en sk enkel hushållsmaskin från Brother. En riktigt dålig maskin, lätt som en smäck och syr inte ens vanlig raksöm bra. Opraktisk på alla sätt. Ett dåligt köpt för ett par tusenlappar.
 
Hon ville ha en stabil mekanisk maskin med bra prestanda för högst  6 000 kronor. Vi tittade runt på nätet och i butiker och insåg snart att det fick bli en Janome.  De "gamla kända märkena" låg för liknande maskiner några tusen över. Hon valde en maskin som heter Easy Jeans 222, priset blev med diverse rabatter ca 4.200. Det verkar alltid finnas rabatter på symaskiner! Garantivillkoren på den var bra.

Maskinen syr genom många lager, man kan anpassa pressarfoten. Den har  alla nyttosömmar som elastisk raksöm som fungerar bra, och hon tycker att de olika sicksacksömmar hon prövat fungerar bra. Knapphål är så lättsytt och blir så bra att även jag skulle våga pröva. Den skär dock inte upp knapphålet, det får man välja en mer avancerad modell för.

Prisbegränsningen gjorde att hon inte hade råd att köpa en maskin med både över- och undermatning vilket hade varit att föredra för att kunna nå bästa resultat även i t ex trikåtyger. Nu fungerade det t ex inte att sy in en passpoal i i huvkanten på en huvtröja, det är å andra sidan det enda som inte fungerat. Till den här maskinen går det dock att köpa till en särskild pressarfot med övermatning för ca 400 kronor. Det ska hon göra.

Varför mekanisk och inte digital? Hon behöver inte en massa olika broderisömmar och liknande. Hur många har inte under åren trugats på maskiner med sömmar de aldrig använt? Bland annat för att det var så svårt! Kanske är det lättare att sy sådana sömmar på en datasymaskin än det var på de gamla mekaniska, men man ska nog fundera ett par gånger extra vad man egentligen behöver.

Kruxet med en maskin med många finesser är att ju fler finesser det finns desto större är risken att något ska gå sönder.

För bästa resultat framförallt när man syr i trikå räcker det dock inte med bara en vanlig symaskin, mekanisk eller digital. Man behöver även en overlockmaskin.  Alltså en maskin som syr täta elastiska sömmar över kanterna och samtidigt skär rent tyget. Så fort tillfälle dyker upp kommer hon att köpa även en sådan. Janome har maskiner från dryga 4 000 kronor och uppåt, just den billigaste maskinen används i hennes skola så jag gissar att den är hyfsad.

Men man ska förstås överväga om man kommer att sy så mycket i trikå att det är värt att satsa på en extra maskin.

Det finns säkert de som tycker jag har alldeles fel. Att man måste ha en datasymaskin för minst 25 000 kronor och att det inte går att sy på en overlock under 10 000 även om man bara syr några plagg om året. Men för de normalbehov på kanske några tiotal plagg, lite ändringar såsom jeansuppläggningar och lite allmän hushållssömnad så känns det som den här räcker. Overlocken ska vi nog kolla upp lite närmare.

Jag skulle inte köpa en billig hushållsmaskin med mycket plastdelar, man kan få en enkel Singer för ett par tusenlappar. Gammalt fint märke, men den känns inte alls stabil. Förutom allt annat så hoppar vår Brother omkring på bordet och låter som ett tröskverk, det är ännu en nackdel med billiga maskiner.

Gamla maskiner var just ofta stabilare. Men enklare. När jag sydde som mest var det på faderns tunga gamla Singer skrädderimaskin, suveräna raksömmar, men man fick kasta kanterna för hand. Enkla fållar gjordes på särskild stofferingsmaskin, en riktigt tung historia. Knapphålsmaskin och overlock fanns det dock inte plats för i hans lilla verkstad, de var undanställda.


Annaa M

Men det gör man i dagens klädsel. Skjortan är köpt senast 1986; jag vet att jag hade den på mitt 18-årskalas.

---

Just nu spelas: Ride: "Not Fazed" från Going Blank Again

---

Reklamen i bloggen är rolig. Den letar ju reda på nyckeolord (fast varför Annaa får erbjudande om kontakt med trevliga vackra thailändskor vete fåglarna) och lägger in reklam som ska passa. (Detta verkar iofs inte gälla SprayDate då jag ingenstans skriver om att ragga karlar, men letande efter en partner anses väl vara allmänmänskligt .)
Nå, senaste reklamen i min blogg var till ett ställe som lovade "sexigt mode" och sådant kan man ju inte motstå. Det var faktiskt inte bara porriga underkläder utan även "vanliga" kläder. Eller vanliga, och vanliga, ingen jag känner skulle ta på sig dem, i alla fall inte och visa sig ute i dem, troligen ingen av mina läsare heller, men man vet ju aldrig.
Men här kan man se hur trubbig den riktade reklamen är, föreställ er gärna mig i något sånt här:


Eller helst inte. Ni kan ju också föreställa er er själva i den som omväxling.

---

Just nu spelas: Electronic: "You're out of my league" från Raise the Pressure; och den gör mig lycklig.

---

Jag har förstås ingen karaktär utan beställde den blommiga klänningen och det turkosa linnet (till mamma) från Catalog. Eftersom det kom 25% rabatt ovanpå priserna räckte det inte upp till 200 kronor, som är lägsta beställning, så jag slängde även in den rosa "blusen", eller vad vi ska kalla den. Den fanns som störst i storlek 44, vilket är den storlek jag har i midjan, men ingen annanstans, så vi får se om mina bröst får plats; troligen gör de det, för Ellos brukar vara rätt stora i storlekarna.

Om man ser på samhället, och världen i stort så kan man ju se att det går käpprätt åt helvete. Därför är det så viktigt att ta tillvara de små glädjeämnena i livet. Som att det inte längre är nickel i örhängen, jeansknappar och liknande. Jag är nickellergisk och det har ända sen jag fick min allergi varit en så självklar del av mitt liv att jag knappt tänker på det. Men idag, när jag satt och skrev om 80-talets nickelhaltiga armband så slog det mig att jag suttit där i mina jeans, med jeansknappen mot huden i flera timmar, utan att det kliat eller jag fått utslag. Och då blev jag jätteglad; jag minns hur man antingen fick peta ner sin tröja i jeansen eller ha jättehöga underbyxor för att få tyg mellan sig och knappen - men inte mer!



Tyvärr räcker det ju inte med att glädja sig åt de små sakerna, man måste också göra saker: som att åka kollektivt i stället för bil, om det nu finns någon kollektivtrafik där man bor, och aldrig köpa annat än KRAV-bananer. Om man ska köpa bananer alltså.

---

Just nu spelas: Iron Maiden:"Run to the Hills" från Number of the beast

---

Nu har det gått så lång tid att en del grejer jag spanade på hos Ellos och Josefssons förra året har nått Catalog, sista steget innan destruering (antar jag)? Här finns lite kläder jag tittat på och några jag hittade nu:

Bilder: catalog.se

Den rosa toppen med aprikosa prickar är jag sugen på till sommaren, men är lite fundersam på om min stora byst och långa rygg verkligen fungerar ihop med den.
Espadrillerna har jag redan och de är riktigt bekväma och snygga.
Blommiga klänningen ska jag faktiskt beställa, om jag har några pengar kvar i slutet av månaden.
Det svarta linnet kommer jag inte att beställa. En av de saker jag inte gillar med tunna polotröjor är att de får en stor byst att se enorm (och ful) ut. Med den här sortens urringning kommer det inte att råda något tvivel om hur stor den verkligen är. Men om man har späd byst tycker jag att den faktiskt är cool. Om den håller formen, glömde kolla fiberinnehållet, den kräver spandex eller elastan för att funka.
Det turkosa linnet ska jag kolla med min mamma om hon vill ha, hon är jättesnygg i turkost.

Nu till frågan i rubriken: Nej, jag tycker inte att de är hopplöst ute, flera av dem är plagg som återkommer varenda sommar, som espadrillerna och den blommiga klänningen, medan andra, som det svarta linnet och den rosa toppen mer tillhör katgorin "sånt som aldrig är riktigt inne och därför inte blir riktigt ute".

---

Just nu spelas: The Ramones: "She's the one"

---

Man borde inte få ha så trevliga arbetskamrater som jag har: ett besök på jobbet som borde tagit max fyrtio minuter tog nästan två timmar!
Vädret är också fantastiskt: snö, strax under noll, i princip vindstilla och strålande solsken.

---

Just nu spelas: The Smiths: "Half a Person"

---

fyller mode(?)bloggfenomenet Hanna Fridén också år idag, fast bara 22. Hon har en önskan för sin födelsedag: att för en dag bli den tionde mest lästa bloggen, om du vill hjälpa till med denna önskan så klicka på länken ovan.

---

Just nu spelas: Ebba Grön: " Beväpna er"

---

Idag fyller min bästis sen 28 år 40! Grattis Inger! Som ett minne av allt roligt vi haft visar jag denna stiliga bild från våren 1987:


Förutom håret, som ju onekligen daterar bilden väldigt tydligt så kan man också de tunna metallarmbanden som vi hade hundratals av. Jag gjorde av med mina något år senare pga nickelallergi, men jag har sett liknande i affärer nu och känner faktiskt suget efter att börja igen; när man haft något så mycket blir det nästan en del av en.
Skjortan skulle  jag inte heller tacka nej till, den passa fint in i dagens mode och det är kul att se hur saker går igen.

---

Just nu spelas: De Stijl: "Modern" från Details

---

Visste påminner det om Galliano hösten -07? Eller man ska väl snarare säga att Galliano hösten -07 påminde om denna modeillustration från 1913.

---

Just nu spelas: Eurythmics: "Sex Crime (1984)"

---

Med snöstorm utanför försvann mina ursprungliga klädselplaner fort och istället blev det något väldigt 80-talsinspirerat. De flesta av er som läser det här har väl egna minnen av decenniet, men om man läser tidningars modereportage skulle man kunna tro att 80-talet bara var neon och stentvättade jeanskjolar, men så var det ju inte - det var också vida vadlånga kjolar med lösa toppar med vida ärmar och det var trekantiga schalar. Och baskrar. Min tunika är lite lång, men annars hade man nog kommit undan, fast man borde haft en gubbhatt med chiffongscarf istället kanske, och en brodyrunderkjol som stack fram. Men nu klär jag ju mig för idag, inte för att återskapa en viss stil - det slog mig bara hur 80-taligt det såg ut.

---

Just nu spelas: Schytts: "Blåvitt-Blåvitt" från Änglalåtar - autoamtiska spelningslistor är intressant.

---

Ni kommer väl ihåg mitt stora glittriga halsband med prismor och rosa rosor? Det är gjort av en tjej som heter Mona Mahmoodzadeh och som går i gymansiet här i Göteborg. Hon har massa andra coola smycken också (och  en del kläder och konst) och har skickat mig lite bilder som jag gjorde ett collage av:


Bilder: Mona Mahmoodzadeh

Visst är de fina? Och visst är det roligare att köpa av en ung hantverkartjej och få unika smycken än att ha något som alla har från någon av kedjorna?
Mona kan du nå på hennes e-post: monamahmoodzadeh snabel-a hotmail punkt com (jag förutsätter att ni vet hur man drar ihop detta till en fungerande e-postadress, jag vill inte skriva ut den rakt av, hon får säkert spam nog ändå.)

Och tänk: igår klagade jag över att det bara varit tre timmar med blötsnö den här vintern. Maja kommer att bli jätteglad när jag väcker henne om en stund. De stora är också glada.

Utsikten från vår balkong:



Nu får jag nog fundera om vad jag hade tänkt ha på mig idag, men det gör inget. Hoppas det ligger, i alla fall idag.

Hade jag haft den sortens ekonomi som gjorde det försvarbart (eller ens möjligt) att köpa en sommarjacka för 2300 spänn hade jag beställt denna underbart volangiga trenchcoat designad av LaCroix för LaRedoute. Den känns verkligen typisk för hans stil och skulle passa mig utmärkt. Bortsett från storlekarna då, det är väl starkt tveksamt om jag kan ha en fransk storlek 46.



Den finns i svart också, men varför skulle jag vilja ha det?

---

Just nu spelas: Paris: "Quiet Night" från Yellow Eden

---

Arbetet med min ansökan om forskningsanslag går vidare, men solskenet utanför var så lockande att jag bara var tvungen att gå ut och köpa mig en glass och äta ute på gården. Jo, det var rätt kallt när det blåste, men inte i lä och i solen.

---

Just nu spelas: Teenage Fanclub: "Norman 3" från Thirteen

---

Modebloggarna och modebloggandet har förändrat mitt liv tror jag. Man tänker på sin klädsel mer utifrån hur andra ser den när man varje dag tar foton på den. Jag tycker att det är intressant och känner mig inte på något sätt förtryckt eller pressad av vad andra ska tycka - jag menar, jag är ju snart fyrtio och har liksom slutat bry mig så mycket om vad andra tycker. Men det när min exhibitionistiska ådra och så tycker jag ju att det finns en viss frigörande nytta i att visa att man även som halvgammal och halvtjock törs visa bilder på sig själv.
Det har i alla fall lett till att en ny längtan fötts: nu när jag sitter här med söndersnutet rött skinn runt näsa och mun och försöker skriva på en ansökan om forskningsanslag vill jag hellre testa någon kombination av kläder jag funderat ut, med min nya blommiga sjal, och ta lite foton än att skriva.
Eller så är det bara det gamla vanliga: att man hellre vill göra vad som helst än det som man måste.

---

Just nu spelas: Teenage Fanclub: "Star sign" från Bandwagonesque

---

Trots att det är kallt och ofta blåser och regnar så måste jag, likt växter, fåglar och katter vara påverkade av att det är så mycket ljusare nu, för jag har börjat titta på tunna strumpor på SockDreams och börjat fundera på vilka jag vill ha.
Nu har jag redan ett gäng, bl a de här och de här, men jag "behöver" nya av de här båda sorterna, eftersom en av varje gått sönder:



De med körsbär stannar uppe av sig själva (och gör en tydlig inbuktning, om man har problem med sånt), de med hjärtan kräver strumphållare.

Och tio timmar till på dygnet förstås. Men de här skapelserna från Dolce&Gabbanas vårvisning (som Sandra tipsade mig om) fick mig att fundera om jag inte skulle sy något liknande, men då behöver jag definitivt en fest.


Det är alltså klänningar och kjolar i antingen tvåfärgad damast eller i brokad (och ni bryr er väl inte så mycket om de tekniska skillnaderna i alla fall, inte jag heller egentligen, utom att jag är nyfiken). Alla utom den i blått och guld har dessutom ett lager svart chiffong eller möjligen finmaskigt nät över sig. Det slog mig att det här ett ypperligt sätt att använda alla sina gamla glansiga rayongardiner i damast med medaljongmönster på. De flesta har jag tänkt sy 1500-talskläder av, men det finns ju också tyger jag bara har mindre bitar av, eller som jag inte tror att jag kommer att använda ändå. Men det är tveksamt om det blir i vår - visserligen har vi minst en disputationsfest i vår, men jag måste sy två rekonstruktioner av 1200-talsdräkter för en presentation jag ska hålla på en konferens i maj också, så jag kanske inte hinner (om jag ska göra en klänning, en kjol gör jag på lediga stunder en helg). Kanske till hösten, jag tycker inte att de ser så väldigt somriga ut.

---

Just nu spelas: The Jesus and Mary Chain: "Upside Down"

---

De här blommiga ballerinaskorna från DinSko (249 kronor) får mig att tänka på den engelska Arts and Crafts-rörelsen och på Pradas vårkollektion i år.


Visst är de söta? Jag skulle gärna ha dem til en klänning mönstrad i lite samma stil, tyvärr är Pradas kreationer lite utanför min prisklass.

---

Just nu spelas: Teenage Fanclub: "Metal Baby" från Bandwagonesque

---

Jag är sjuk, det är därför det varit så tyst från mig idag. Dessutom har minstan haft besök av en kompis och med henne hennes pappa som vi ju var "tvungna" att umgås med. Han är en trevlig karl så det är inget problem, men jag kunde ju knapapst gå iväg och blogga under tiden. Jag fick i alla fall sytt fast fyra meter sammetsband för hand (på bägge sidor, så det blir 8 m sömnad) på en 1500-talsklänning medans vi pratade.
Men nu känner jag mig redo att återvända till dagens mode och tänkte visa litegrann från Allessandro dell'Aqcuas vårkollektion. Den var i sig inte så märkvärdig, eller hade inte varit om det inte varit för de vackra tygerna: kjolar och breda obi-inspirerade bälten i tjock satin kombinerades med genomskinlig chiffong och så hade han fina tryckta sidentyger i vitt och svart:


De här bilderna fanns säkert där i bakhuvudet när jag föll för mitt grå-vita tyg från Libertys.

---

Just nu spelas: The Jesus and Mary Chain: "Cherry came too" från Darklands

---

Den här klänningen, som just kommit in på Ellos tycker jag är mycket söt:


Den påminner både till konstruktion och stil rätt mycket om "riktiga" empireklänningar, såna man bar runt 1800-1815. Som till exempel kan anas på denna bild från den enda rätta filmatiseringen av Jane Austens Stolthet och fördom, den från 1995 med Jennifer Ehle och Colin Firth.



Just den här har inte dragsko runt halsen och under bröstet, och jag kunde inte hitta någon bild på hennes blommiga muslinsklänningar, men det var faktiskt rätt vanligt; ni får tro mig.

Nu är jag i och för sig jättetrött på empireskurna klänningar efter de senaste årens överdos och dessutom är det stor risk att dragskon hamnar på brösten istället för under när man har lite större byst, men jag tycker i alla fall att den är fin - jag kommer bara inte att köpa den.

---

Just nu spelas: The Jam: "Thick as thieves"

---

I en ny stad är det alltid kul att kolla in andrahandsutbudet. Nu hade jag väldigt lite tid, men han ändå springa in på Kupan, som låg nära Linköpings vandrarhem&hotell där jag bodde, och Myrorna som låg på vägen till museet. På Kupan hittade jag inget jag ville ha. Dels för att jag var specifikt på jakt efter en sjal, dels för att de hade ganska lite kläder och väldigt lite över storlek 40. Myrorna, som förvisso är betydligt dyrare, hade å andra sidan mycket fina kläder. Bland annat såg jag en helt gudomlig klänning från 50- eller 60-talet i rödlila moire i konstsilke. Hade den inte varit i typ storlek 38 hade jag nog känt mig tvingad att både prova och köpa den. Som det nu var var den ju för liten och jag hade dessutom kort om tid till när jag skulle hålla min presentation och jag gick rakt på sjalarna. Raskt hittade jag två som tilltalade mig.
Den här, i siden:



Jag tänker att den ska få tillföra lite av vår- och sommarsäsongens trendiga storblommighet till min garderob.

Och den här, som är i polyester, men i en färgkombiation som gör att den passar till i princip allt i min garderob:



Nu ska jag bara lära mig att använda sån här sjal då. För mig känns det mer naturligt med schalett än med sjal runt halsen, men med övning ska det nog gå.

---

Just nu spelas: Teenage Fanclub: "Commercial Alternative" från Thirteen

---

Eller luvtröjor, som de flesta verkar säga här i Göteborg. I alla fall: jag har tänkt på att i alla fall jag aldrig använder själva huvan. Jag tänkte lite extra på det idag när jag skulle kliva av tåget och såg en kvinna som kämpade med huvan på sin tröja, huvan på sin jacka och en sjal. Precis sådär har man ju själv gjort massor av gånger: fått trixa med huvan på sin tröja för att den inte ska bli en knöl i nacken samtidigt som man måste ta hänsyn till kapuschongen på jackan. och inte använder jag någon av dem. Att jag inte använder huvan på kappan beror på att den blåser av jämt eftersom den är ganska vid och saknar dragsko, min huvan på tröjan har jag aldrig använt.
Hur är det med er? Gör ni det? Känner ni någon som gör det? Vad utmärker en person som använder sin huva?

Eftersom jag upptäckte en liten fläck på den grå t-shirten (av den där sorten som inte går bort i tvätten - grr) så köpte jag en ny t-shirt på Indiska igår. Den passar inte riktigt lika bra till koftan och kjolen, men jag tycker batiken ger en spännande brytning med resten av klädselns mer "preppy" utseende. Jag ber om ursäkt för kvaliteten på fotot, det är något med ljuset i det här hotellrummet som gör fotona konstiga; dessutom har jag svårt att hitta bra ställen att placera kameran på. Men snart ska jag hålla min presentation och sen får jag åka hem och vara sjuk där - jag hoppas att jag är tillräckligt bra för att gå ut och demonstrera med studenter mot krig imorgon.

---

Just nu spelas: The Jam: "Boy about town"

---

Jag är minst lika förkyld dag. Det är inget roligt att vara på konferens när man är så sjuk att man egentligen borde ligga i sängen. Min presentation är imorgon rätt tidigt; hoppas verkligen att jag mår bättre då. Jag har i alla fall varit ute och handlat och köpt schampo och hårborste för båda glömde jag i Göteborg. Egentligen skulle jag behöva tvätta håret nu, men jag sak vara på museet och äta middag om en timme och det kommer absolut inte att ha hunnit torka innan dess.
Hmm... såg just en hårtork. Eftersm jag inte använt en sådan på ganska exakt två decennier hade jag glömt att man kunde göra så. Så nu kastar jag mig in i duschen, jag måste visserligen göra om sminket då, men det är det värt.

---

Just nu spelas: Teenage Fanclub: "Slow Fade" från Man-Made

---

Jag hade inte tänkt ha koftan egentligen, men det är rätt kallt här; får se hur det är på konferensen, nu ska jag ner och äta frukost.

---

Just nu spelas: Teenage Fanclub: "Feel" från Man-Made

---

Varför är det så att även om de flesta designers som visade blommigt för våren 08 (i princip alla) gjorde det i form av storblommigt eller mer vildvuxet blommigt, med många olika blommor i mönstret, så är det vi ser i svenska modereportage och i kedjornas utbud framför allt sött småblommigt. Som egentligen bara Luella visade. Missförstå mig inte, jag är helt för gulligt småblommigt, men jag hade gärna sett mer av det andra också - jag vill hellre ha den här klänningen av Gaultier än en småblommig tunika i A-modell om vi säger så.


Bild: style.com

Men varför ser vi inget sånt? Är storblommigt för exhibitionistiskt och svårt för den svenska nationalkaraktären månne?

---

Just nu spelas: Teenge Fanclub: "Song to the Cynic" från Thirteen

---

Annaa har skrivit en massa om kläder idag medans jag bara har varit på möte, jämställdhetsutbildning och på resande fot. Här kan man läsa om Marimekko , mer om marimekko, om chinos och om dyra märkesplagg som varken håller färg eller form.
Men jag har inte alls syssla tmed mode, eller ens med forskning, de senaste timmarna utan suttit på tre olika tåg och känt mig eländig och förkyld och nu, efter att ha ätit en svindyr indisk middag (utbudet i centrala Linköping är uppenbarligen begränsat) sk ajag nu dricka en styck tjeckisk folköl och titta på Americas Next Top Model på TV. Jag hade jobb som jag skulle göra, men jag är för dålig nu.
Här ser ni med vilken stil jag dricker öl iförd min mormors gamla nattlinne.

---

Just nu spelas: Teenage Fanclub: "The concept" från Bandwagonesque

---

Jag ska alltså på en konferens anordnad av Riksantikvarieämbetet kallad Östergötlands medeltid (OBS! pdf) och jag ska tala om kläder och könskonstruktion under medeltiden. Dock ej specifikt i Östergötland.

(För en förklaring till rubriken, läs kommentarerna på det här inlägget)



Nu drar jag till Linköping på ett par dagar, får se hur möjligheterna att blogg aär där. I annat fall ses vi på fredag.

---

Just nu spelas: The Jam: "To be someone"

---

Jag fick en fråga från Ullis om vad jag menar med halvgammal och halvtjock, och om jag retuscherar mina foton. På det senare kan jag svara nej rakt av, jag retuscherar aldrig mina foton, det mesta jag gjort är att ta bort en fläck av ett dammkorn på linsen samt ta bort röda ögon. Men jag väljer så klart det jag ser bäst ut på av dem jag tagit. Ibland är det jättebra, och ibland är inte ens det något vidare, och då beror det troligen på att just den klädseln inte var någon höjdare.

Halvgammal är naturligtvis en fråga om ens egen uppfattning, men jag blir fyrtio i November, så jag tycker nog att jag är i alla fall halvgammal.

Och så var det halvtjock. Jag väger just idag 73 kilo, men det varierar runt 73-74,5 kilo, och jag är 167 cm lång. Det betyder att jag har ett bMI som tydligt säger överviktig och väger en 8-9 kilo mer än jag gjorde när jag var någorlunda i form och utan en stor rund mage. Jag har ett bystmått på 108 cm, midjemått på 83-83 cm (beroende på var jag är i cykeln) och ett höftmått på 110 cm. Det betyder att jag har storlek 46-48, vilket nog av de flesta betraktas som väldigt stort. Det betyder också att jag enligt Stefan Rössner löper en förhöjd risk att dö i hjärt- och kärlsjukdomar eftersom jag har ett midjemått på över 80 cm; just det är jag dock lite skeptiskt till, för mrd en bröstkorg som mäter över 90 cm i nederkanten är det svårt att "hinna" minska det med tio cm till midjan 4 cm nedanför den, även om jag hade varit smal.

Så, jag tycker nog att jag är just halvgammal och halvtjock.

Det visade sig att jag behövde låna lite böcker på UB, så jag kom utanför lägenheten idag också:


Blusen är i ett fantastiskt gammalt bomullstyg, kanske sextiotal: tättvävt och med fantastiskt fina stadkanter. Det är troligen tygets stadga som gör att blusen har de finaste handsydda knapphål jag någonsin gjort. Eller så ger övning färdighet.

---

Just nu spelas: The Smiths: "What difference does it make?"

---

Såg på Expressens hemsida att H&M har röda squin-jeans nu. Det vill jag ha!


Modellen passar mig hyfsat (de är lite för låga på mig med min långa överkropp, även grenen blir ju lång då), priset är utmärkt och jag känner att jag behöver mer röda kläder.
Jag har egentligen väldigt lite röda kläder - tänkte på det igår: att jag ville ha fler; jag har egentligen bara en klarröd kofta och en klarröd kortärmad blus och ett par toppar som drar åt vinrött. Helst vill jag ha en röd klänning, men röda jeans vore verkligen inte fel heller.

Jag har tänkt skriva om det här i flera veckor, men blivit så irriterad varje gång jag tänkt på det att jag inte orkat skriva. Sofis mode på Aftonbladet har nämligen en ny tjänst: man kan skicka in en bild på sig själv och så får en panel av killar bedöma ens klädsel!
Japp! Man tror inte att det är sant, men så är det: inte nog med att man upprepar och försärker den felaktiga uppfattningen att kvinnor i första hand klär sig för killars skull; man stödjer också män i uppfattningen att de har rätt att bedöma och fördöma varje kvinnas klädsel - och att hon ska bry sig. TheHolyGoat skrev för några månader sedan ett mycket tänkvärt och deprimerande inlägg om detta, läs det om ni inte redan gjort det. Jag har också skrivit om det tidigare, fast inte lika skarpsinnigt.
Och just detta sätt att tänka tycker uppenbarligen Aftonbladet är värt att uppmuntra.

---

Just nu spelas: Eurythmics: "It's Alright (Baby's coming back)"

---

Kommer ni ihåg mina nyårslöften? Om att dricka mer alkohol, och om att inte köpa mer tyg innan jag använt min vinröda sammet. Jag har blivit bättre på det där med alkohol: jag festade hos Annaa i februari och var på krogen förra veckan och det tog i alla fall två månader innan jag köpte mer tyg. Men sen blev frestelsens för stor - egentligen är det Erins med bloggen A Dress A day fel eftersom hon skrev om sin klänning i ett fantastiskt Liberty print i babycord. Så då började jag kolla på eBay UK efter Liberty prints och hittade den här butiken. Det ena ledde till det andra och nu har jag 2,8 meter av detta underbara tryck i babycord.



Det är jättetunt, för att vara någon form av manchester alltså, och har ett fantastiskt fall. Det blir väl en klänning för mig också.
Frakten var förresten helt OK: 5 pund, själva tyget kostade 12 pund.

---

Just nu spelas: The Jam: "It's too bad"

---

Jag är med lite grann i senaste numret av Magasinet Existera, som i detta nummer handlar om snällhet - jag talar lite om mode och plagg som uppfattas som snälla.

---

Just nu spelas: Sonic Youth: "Sugar Kane" från Dirty

---

Sunket stod jag för: jag orkade inte ta på mig nya kläder utan gick i det jag hade haft på mig som jag kom hem, vilket var strumpbyxor, linne och underkjol från dagens klädsel och den stora grå tröjan. Underkjolen är i alla fall i sidencharmeuse och barnen skämdes inte.


Möjligen stod även tvillingarnas pappa för sunket, han hade samma klädsel som de senaste 15 åren: svart huvtröja och svarta militärbyxor ocxh det kan möjligen betraktas som sunkigt av folk som inte är lika vana.

Det könsstereotypa kom absolut inte från lärarna; de har utmärkta klasslärare (eller vad det nu heter nuförtiden) där mycket o-stereotypt han har engelska och hon har NO - inte för att det hade varit ett problem om det varit tvärtom. Det kom istället från en förälder som undrade om inte min man var chef på den lokala matbutiken. Nä, det är han inte, han är vanlig anställd, men eftersom han är man, snart fyrtio och infödd svensk tror otroligt många att det är han som är chefen bland alla kvinnor och/eller inte infödda svenskar som jobbar där. I själva verket är både chefen och "andrachefen" kvinnor och födda i varsitt öst-sydeuropeiskt land. Men det är så det är i vårt samhälle: att om en man jobbar i en mataffär så måste det ju vara som chef.

För övrigt räknar jag föräldramöten som en av de jobbigaste/tråkigaste sakerna med att vara förälder. Som tur är kommer exet och hans nya fru alltid och då har man i all fall trevligt sällskap att sitta och viska kommentarer med.

Jag insåg snart att det var ett heltidsjobb att försöka hänga med i alla visningar på modeveckorna. Jag vet att många modebloggare bara översätter och förkortar style.coms sammanfattningar (en del rätt stora och populära som har betalt för det också), men jag kännner att jag faktiskt vill hinna reflektera över det jag ser själv innan jag skriver. Därför sparar jag ner det jag tycker är snyggt och så kommer det då och då att dimpa ner små collage från visningarna; med kläder jag gillar. Här är ett sådant.


Klänningen från Akris är i en färg som är hemskt missklädsam på mig och dessutom är det polo, men jag gillar verkligen den plisserade isättningen på kjolen.
Kappan från Sonia Rykiel har dekoretas med mängder av knappar i olika färger, en idé som dyker upp då och då och som kan vara riktigt snyggt - kräver dock en knappsamling, annars blir det dyrt.
Junya Watanabes visning är inte omedelbart säljande, alla modellerna såg ut ungefär sådär runt huvudet, men jag hade gärna haft tröjan/koftan.
Ann Valerie Hash har jag sparat ner flera bilder från för att jag gillar hennes färgkombinationer - den är är inget undantag: ärtsoppsgrön-gult och svart.

---

Just nu spelas: Mando Diao: "Dalarna" från Never seen the light of day

---

Förutom att inga kläder någonsin passar bra och man ser större ut än vad man egentligen är kan vi lägga till en till:

Om man spiller något när man äter, i det här fallet keso, hamnar det på ett väldigt i ögonenfallande ställe.

Dagens klädsel är inspirerad av den amerikanska designern Charles Nolans höstvisning (dock inte så höstigt i mina ögon).


Jag valde medvetet att inte använda tyllunderkjol som modellen gör, det ser lätt lite för mycket ut till vardags.
I alla fall är det så här jag använder mig av bilder från visningarna: som inspiration (eller bara ögongodis), inte för att försöka utröna vad som kommer att ses på kedjorna butikshängare nästa höst, det kan folk som har det som jobb få göra.

När man ensam har haft hand om en snart-fyraåring i 12 timmar i sträck (hennes far jobbar i handeln, så det blir 12 timmar varannan söndag) då är man riktigt trött. I synnehret om sagda treåring vill se Fantomen på Operan flera omgångar och frågar om varje enstaka händelse. Då är det ljuvligt när maken kommit hem, dottern somnat och TV visar spansk ligafotboll på en kanal och italiensk serie A-fotboll på en annan. Fotboll och te, det är balsam för en uttröttad hjärna.
Och om tre veckor börjar Allsvenskan. Man kanske skulle köpa en tröja till (jag har nog bara sex-sju stycken).



Å andra sidan har deras XL en övervidd på 92 cm! Fast tidigare köpta tröjor har gått bra att töja ut.

Nu är det säkert fyra veckor sedan Diane von Furstenberg visade i New York, men ska man försöka hålla jämna steg med visningarna blir man bara stressad - jag samlar bilder direkt efter visningarna, men sen kan man sitta och titta på dem i månader. Furstenberg fick fina recensioner, men ansågs ligga lite utanför den allmänna trenden i höstvisningarna. Det betyder väl att vi inte kommer att se en massa fyrtiotalsinspirerat nästa höst, vilket är lite synd med tanke på hur fint Diane von Furstenberg gjorde det: inspirerat, men inte direkt retro.


Här kan man också se vad jag har emot oversize handväskor: jag tycker det är svårt att se någorlunda elegant, eller för den delen avslappnad ut när man släpar runt på en väska som är så stor att man måste luta sig åt andra sidan för att kompensera.

---

Just nu spelas: "Bamse och Regnbågsgnuttarna"

---

Eller gammal i förtid?
Igår när vi kom hem från konserten gjorde det så ont att jag inte  böja mig ner och knyta upp mina skor utan min man fick göra det åt mig.
En blick in i framtiden, som jag hade hoppats skulle dröja lite längre.

Jag har, som ni kan se av rubriken, inte fallit för trenden med gigantiska handväskor. Jag har aldrig varit någon handväskkvinna och att ta en vanlig handväska och förstora den tre gånger har inte gjort dem mer tilltalande i mina ögon. Jag förstår inte heller varför man skulle vilja släpa omkring på vad som motsvarar en packning för en hel helg varje dag, även om de säkert är praktiska när man ska just resa bort en helg, eller flytta allt sitt bohag bit för bit med kollektivtrafiken...


Men om jag hittills bara har tyckt att de är fula och skakat mitt huvud oförstående har jag nu fått en mer personlig anledning att avsky dem:
Tonårstjejerna tar med dem på rockkonsert! Ner på ståplats!! Där står de sedan och dansar och hoppar och dänger i sin tunga väska med rätt hårda hörn in i bredvidstående. Bredvid mig stod en sådan: blonderad, solariebränd, leggings, ballerinaskor och stor, hård läderväska som hon dunkade in i mig i takt med musiken - jag har blåmärken på höger lår. Framför mig stod två tjejer med något mindre handväskor, men med hårda hörn, som de slängt upp över axeln och sen dunkade i dem de kom åt.
Med risk att låta som en stofil: Varför inte ta och lämna in sin gigantiska väska i garderoben; där man oftast redan lämnat in sin jacka? Det måste vara bekvämare att inte behöva ha en sån hängande på armen när man dansar. När jag började gå på konserter fick man inte ta med väskor in och jag ser en del fördelar med det. Det såldes heller inte öl på konserter i kommunens lokaler, för att byta ämne - jag kan se vissa fördelar med det också.

Jag tror ärligt talat inte att jag ska gå ut över huvudtaget i dag. Jag och Maja har varit i affären som ligger på spottavstånd och köpt mandlar, det får räcka. Egentligen borde man väl gå ut, eftersom det är fint väder, men jag är trött och har ont efter gårdagens konsert. Istället ska jag och Maja sortera tvätt och baka bondkakor och när Rickard slutat jobba ska jag sätta mig och förbereda ett föredrag jag ska hålla på en konferens på torsdag.
Ikväll blir det väl sömnad och Andra Chansen i Melodifestivalen.


idén till att använda ett skärp till klänningen, som ju är svskuren under bysten fick jag från en kändisbild på style.com "Look of the day". Det var någon för mig okänd kändis som gjort så med en blå klänning i ungefär samma modell och jag tyckte det var snyggt.

---

Just nu spelas: Mando Diao: "Welcome home Luc Robitaille" från Ode to Ochrasy

---

Den vita herrskjortan anses ju höra till de basplagg varje kvinna måste ha i sin garderob. Nå, det har jag ingen, men man har en som jag kan låna. Jag har faktist väldgit få av de där andra plaggen man måste ha också: ingen svart polo (över min döda kropp), inga svarta "dambyxor", ingen vanlig kavaj (passar inte min kurviga kropp, jag föredrar äldre typer av dräktjackor som är mer insvängda) etc.
Men nu har jag ju faktiskt köpt mig en grå herrskjorta och nu efter första tvätten slår det mig med kraft vad som är huvudorsaken till att jag aldrig samlat på mig speciellt många vare sig skjortor eller blusar: jag hatar att stryka skjortor!
I den här tvättomgången finns tre plagg som behöver strykas: min nya skjorta, min lilla blus som jag hade i torsdags och en flickklänning - och det känns som ett oändligt slavarbete. Tack Willys för att era jobbskjortor numera är strykfria!

---

Just nu spelas: Mando Diao: "Never seen the light of day" från skivan med samma namn.

---

Om en tjugo minuter ska jag och maken promenera ner til Lisebergshallen och titta på Mando Diao. Jag går nog som jag är, det är ju ändå ingen som ska titta på mig. Det är inte som när man var tonåring och klädde sig för att visa sin tillhörighet till den aktuella musikstilen/subkulturen.

Min nya korsett är färdig nu. Den är gjord i bomull/viscosesatin av samma typ som man gör balettskor i. Jag talar om det här för att ni ska förstå att den inte är riktigt lika glansig i verkligheten som den blir av blixten.



Modellen är tagen från den korsett som bärs av Elizabeth den förstas gravfigur och som anses vara från slutet av hennes regeringstid, dvs slutet av 1500-talet eller de tre första åren av 1600-talet. Skenorna är "syntetiskt valben", dvs ganska hårda plastskenor som säljs på metervara. Jag har redan gjort en i samma modell, helt handsydd i handvävt  linne och den kan man se här, där man också kan läsa mer om själva förebilden, men jag ville ha en som jag inte är lika rädd om och som är tvättbar också.

---

Just nu spelas: Mando Diao: "Sheepdog" från Bring 'em in

---

Jag använder oftast ett tunt streck flytande, svart eyeliner på ögonlocket; ibland drar jag ut den till lite mer kattöga, ibland inte. Men den här bilden på The Ronettes visar hur mycket mer eyeliner man kan ha - och hur snyggt det är:



Måste testas, men inte till vardags. Och frisyrerna tror jag att jag låter bli, jag är rätt rädd om mitt hår och vill inte tupera det.

---

Just nu spelas: Mando Diao: "Mister Moon" från Bring 'em in

---

Den kommer från min mormor och vi använde såna till att möjligt när jag var liten: till att frysa in äppelmos, ha kritor i mm. Den uppmärksamme läsaren, eller i alla fall den med rätt ålder och bakgrund, ser att det är en burk som det varit antiseptiskt juverrengöringsmedel i. Nu får den mig att tänka på min mormor, som var en fantastisk människa, och på min barndom.
Se! Raskt har min blogg blivit en inredningsblogg för excentriska, alternativt extremt nostalgiska människor. Jag hoppas ni känner er inspirerade att dekorera era hem med juverrengöringsburkar nu!

---

Just nu spelas: Mando Diao: "To China with love" från Bring 'em in

---

I alla fall känner jag mig nästan så. Det här blir sista dagen på tema helblått, och då lyckas jag inte riktigt hålla mig till bara blått (och vitt) utan måste ta till svarta strumpbyxor. Detta beror dels på att de är de enda tjocka strumpbyxor jag har som är rena och det är svinkallt ute. Jag har ganska tjocka marinblå strumpor för strumphållare, men eftersom jag tänkte undiva det som Annaa kallar fläskränder låter jag bli - stay-ups och strumpor med strumphållare hör till betydligt längre kjolar.

---

Just nu spelas: Mando Diao: "Ringing bells" från Hurricane Bar

---

Å ena sidan måste jag rätta hemtentor, å andra sidan har jag bara ca en timmes handsömnad kvar på min nya korsett.
Ugh, svårt val.
Jag tror att jag börjar med korsetten och när jag gjort hälften kan jag tvinga mig till att rätta tio tentor. Jag har inte hur mycket tid som hels tidag, för klockan 12 ska jag tvätta och sen ikäll ska jag och maken gå och se på Mando Diao. Däremellan ska jag till UB och lämna tillbaka den underbara boken Dressed for the photographer - ordinary americans and fashion 1840-1900, en fantastisk källa till hur kläderna vi ser i form av bevarade plagg och modeteckningar faktiskt såg ut på riktiga människor.
Så jag ska inte slösa tid på internet utan sätta mig och sy, blir jag färdig kommer foto.

Koftan jag har på mig här är röd, inte orange. Det är gryningsljuset som "ställer till det".

Jag försökte inte klä mig i femtiotalsstil, det där ju så jag ofta ser ut i vanliga fall: rak kjol och kofta. Vare sig skor med såpass grov klack och lite platå eller tjocka ullstrumpbyxor till den typen av klädsel är 50-tal.

När jag såg Yohji Yamamotos jackor i årets höstvisning kom jag genast att tänka dels på Diors New Look, dels på 1850-1860-talets jackor. Visst är de lika i formen?



Både 1800-talets dräkt och Diors New Look förutsatte korsettering och vaddering för den rätta formen; i Yamamotos fall antar jag att det bara rör sig om vaddering, eftersom dagens modeller är så ohyggligt smala.

---

Just nu spelas: Mando Diao: "All my senses" från Hurricane Bar

---

Jag bryter enfärgstemat för att jag ska iväg och föreläsa och ville se mer professionell, fast ändå inte tråkig ut. Eftersom jag bland annat ska föreläsa om 1950-talets mode har jag en kopia av en femtiotalsbehå på mig, från What Katie Did, men jag tror inte att det framgår av bilden.

Som ni kanske vet blev jag rätt entusiastisk över rosetterna hos amerikanska märket United Bamboo när de visade i New York. Mest för att de såg ut som att de egenltigen inte var rosetter utan hade formats så av själva plaggets tyg. Nu hade de nog inte det, men det kan göras, som nedanstående bild på en blus av Madeleine Vionnet visar.



Där ser man hur blustyget används för att forma en "fejkad" rosett. Vionnet var en mästare i att få tyg att bete sig som hon ville, något som enligt henne själv hade sin grund i att hon alltid arbetade tredimensionellt och draperade fram sina modeller.

Fast annorlunda. Kjolen når till knäna när jag står upp.

---

Just nu spelas: The Jam: "A solid bond in you heart"

---

Undertecknad för över tjugo år sedan:

På Femdagars i Falun 1985:


Håret är färgat, men inte permanentat, sådär blir mitt hår när det är så kort; om man rufsar till det lite när det torkar. Jeansjackan är som ni ser inte en "riktig" jeansjacka, det hade vi inte råd med, den här var på rea. Blusen hade jag ärvt av någon granne till mormor och jag hade den tills den bara var trasor. Jag fick lappa den på armbågarna och manschetterna ska vi inte tala om - men jag saknar den fortfarande.

"Punkafton" på Folkets Hus i Trollhättan 1987:


Jag tror att skjortan var min styvfarsas, men är inte säkert, vi kan ha ärvt den också; jag älskar att ärva kläder.

---

Just nu spelas: The Jam: " A town called Malice"

---

Även om jag inte var helt såld på John Gallianos visning senast så fanns det mycket jag verkligen gillade och ibland är det de små detaljerna som man fastnar för: de tvåfärgade handskarna, skorna (som dock är för höga), örhängena och det vackra tyget i en blus.

---

Just nu spelas: The Jam: "The Butterfly Collector"

---

Bestämde mig slutligen för att inte sitta hemma och sy korsett utan gå på pub med vänner och bekanta. Jag är redan sen, men det lär hålla på ett tag så det gör inte så mycket. Så här ser jag ut då; ungefär som när jag jobbar alltså.

---

Just nu spelas: Mando Diao: "Mexican Hardcore" från Never seen the light of day

---

Jag tror att jag ska ta och skriva ut det här inlägget från Dress A Day och sätta upp på väggen - jag känner mig oerhört inspirerad av det.


De har till exempel billig polyester/bomullspoplin med röda eller svarta prickar på Myrins på Husargatan och jag tror att den skulle bli en utmärkt underkjol. Eller kjol. Kanske med bastyg och volang i olika färg?

---

Just nu spelas: Mando Diao: "Dalarna" från Never seen the light of day

---

Jag följde en länk i reklamen i Annaas blogg och hittade den här söta klänningen från danska Edith & Ella:


För skojs skull kollade jag om den fanns i min storlek, även om jag aldrig skulle köpa en klänning jag kan sy själv för nästan 1500 spänn. Och de hade världens konstigaste storleksstandard:

I storlek L hade de midja 82 och byst 92 och i XL (min storlek) hade de midja 88 och byst 98! Jämför man med svenska normalstandard, dvs att stl L motsvarar 42-44 och XL stl 46-48 så är midjan i storlek L mellan 78 och 82 cm och bysten mellan 96 och 100 och i storlek XL ligger midjan mellan 86 och 91 och bysten på 104-110.
Deras midjemått ligger alltså i L i den övre delen och i XL ungefär mitt i, men bystmåttet motsvarar istället storlek 40 i deras L och mellan 42 och 44 i storlek XL. Jag vet att inte alla har stor byst, men i storlek XL har de flesta i alla fall över 100 cm i bystmått, ofta närmare 110 cm.

---

Just nu spelas: Mando Diao: "Before rock 'n' roll" från Ode to ochrasy

---

Eftersom så stor del av min garderob är blå skulle jag i princip kunna klä mig i bara blått i en evighet utan att behöva att ha samma kläder varenda dag; det skulle dock uppstå viss koftbrist då det här är den enda helblåa koftan jag har.

---

Just nu spelas: Mando Diao: "Gold" från Never seen the light of day

---

Såg den här i H&Ms sommarspecialkatalog som kom hem i går: visst påminner det om Donna Karans vårkollektion?



Allt som behövs är ett annat skärp och möjligen, i det högra fallet, en tyllunderkjol.

Strumpbyxorna jag hade på mig idag är, vilket inte riktigt framgår av fotot, inte bara illgröna utan också högblanka. Jag tycker att de är jättecoola, de finns förutom i grönt även i chockrosa och klarblått och jag har de rosa också.
De är därtill bekväma: när man väl fått på dem, de ser löjligt små ut när man tar ur dem ur förpackningen, sitter de bra och tajt utan att vara obekväma på något sätt. De stannar till och med uppe i grenen!!! Fast man går omkring på stan!
Den enda nackdel jag kan komma på är att de är så blanka att jag faktiskt höll på att halka av både stolen på jobbet och bussätet.

---

Just nu spelas: The Jesus and Mary Chain: " Some Candy Talking"

---

Den uppmärksamme noterade säkert att jag vare sig hade smink eller glasögon på förra fotot. Det beror på att jag ska iväg på vattengympa i eftermiddag. Jag undrar hur andra gör som går och simmar och sånt: låter de också bli att sminka sig hela dagen eller tar de bort sminket i badhuset? Verkar jobbigt i såna fall; jag avskyr att ta bort smink.

---

Just nu spelas: The Jesus and Mary Chain: "Sometimes always"

---

Jag kunde inte bestämma mig för vilken av bilderna jag gillar bäst, så i ett utslag av egenkärlek, ger jag er två:





Hatt: Köpt på Tradera
Kofta: Zara
Blus: Myrorna, ursprungligen från Åhléns
Kjol: Hemmasydd
Strumpbyxor: H&M
Skor: Converse

Det är förresten inte varmt nog för att vara ute i bara kofta, jag ska ha jacka när jag går till jobbet om ett par minuter. Där väntar 50 tentor på mig - hurra! (obs! ironi)

---

Just nu spelas: TheJesus and Mary Chain: "Rollercoaster"

---

Jag, som dyrkar marken där John Galliano går, blev lite besviken på honom nu under Paris modevecka. Jag visste först  inte riktigt varför; färgerna var där, de historiska referenserna var där, dvs allt det som gjorde mig helt extatisk förra hösten. Och, om man ska vara ärlig så var i alla fall hans egen kollektion full av alldeles utmärkta, bärbara plagg; men ändå blev jag lite besviken. Så kom jag på varför; det är så enkelt: han har hämtat sin inspiration från perioder som jag själv inte är så såld på: för Dior var det 60-tal med  små raka jackor och klänningar à la Jackie Kennedy, fast i starkare färger, och för hans eget märke var det 20-talet och Poirets haremsbyxor och tunikor och klänningar som jag aldrig varit sådär entusiastisk över. Jag uppskattar både färger, hantverk och skärning, men sådär bubblande extatisk som förra gången blir jag inte.

John Galliano:

Dior:

Grungestilen har sagts vara tillbaka ända sen förra hösten, men jag kan inte påstå att jag har sett några tydliga tecken vare sig i höstens visningar eller ute bland folk, men det kan ju komma. Själv föll jag inte för stilen förra gången, jag tillhörde en subkultur och påverkades inte så mycket av modet, så det här är nog första gången jag har klänning ovanpå byxor. Ganska fint blev det tycker jag, även om det mest var för att jag redan hade klänningen på mig och tog på mig ett par jeans för att gå ut med återvinningen.


Jag gick heller aldrig i DrMartens med skosnörena oknutna, vid tillfället hade jag Gettagrips och knöt dem ordentligt. Jag skulle ha blivit vansinnig av att inte ha dem knutna och snörena släpande efter; men det besvärade uppenbarligen inte de fina övre medelklassflickorna i anorak.
Musiken lyssnade jag däremot på, men mest för att Kalle spelade Nirvana jämt på Ung Vänsters expedition - han var lite mer grunge-ig.

---

Just nu spelas: Mando Diao: "Josephine" från Ode to ochrasy

---

Igår sydde jag om en av mina gamla 1500-talsklänningar och så här blev det. Idag ska jag tvätta fårskinn vi fått i badkaret och sy en ny korsett.
Jag ska alltså inte jobba. Hurra!

Nordmans bidrag i Melodifestivalen  var så alldeles fruktansvärt hemskt att jag var tvungen att fly rummet. Så jag bloggar lite: Här är en fin klänning till från Alexander McQueen, kanske kan dess skönhet rädda min hjärna från att explodera.

Om man inte räknar turkos och blått som samma färg så höll jag mig inte till en färg idag.


Det var otäckt råkallt ute så jag är glad att jag tog långbyxor. På måndag tror jag att jag ska vara grön.

---

Just nu spelas: "Tintin och Rackham den rödes skatt" på DVD

---

Jag har varit nere på stan för att köpa sybehör och gjorde då en snabbtitt in på Monki, Indiska och Gina Tricot.
   Monki hade antingen inte fått in eller redan sålt slut på en del av grejerna jag ville ha, men jag har ändå inte råd att köpa något nu: jag har 500 spänn kvar tills barnbidraget kommer och jag ska till tandläkaren (får ta det på räkning) . På Indiska fanns en mycket söt klänning som till och med passade mig, men jag bestämde mig för att sy klänningar istället, eftersom jag har så mycket tyg. Men på Gina hittade jag en alldeles underbar lång huvtröja/klänning - och nu ska jag avslöja min superkraft: Jag kan se skotskrutigt igenom solida föremål!
   Den var väl dold bakom rätt beskedliga skjortor, men jag hittade den så snart jag steg in i butiken. Den var snygg på också, även om den naturligtivs inte gör något för att framhäva min kurviga figur; jag ser ut mer som en ballong, men vem bryr sig om det när man har en skotskrutig huvtröja som når nästan till knäna? Inte jag! Däremot bryr jag mig om att jag inte har några pengar så jag köpte den inte, nu hoppas jag bara att den finns kvar även den 20e.

De har en jättesnygg liten rutig kavaj på H&M Divided som jag väldigt gärna skulle vilja ha. Men Divided görs ju bara upp till storlek 42 och även om jag bisarrt nog kan ha H&Ms kjolar i storlek 42 (så länge de är vida och utställda över höften) är det inte samma med överdelar.
Jag ska egentligen inte kunna ha storlek 42 i kjolar heller, men det beror väl på hur mycket rörelsevidd man vill ha och jag gillar att linningen sitter tätt intill i midjan, så att kjolen stannar där, och då blir skillnaden mellan de 80 cm som är storlek 42 enligt H&M och mina 83 cm inte så stor. Skillnaden mellan storlek 42s 96 cm byst och mina 106-107 cm är ju då något större. Fast jag kunde inte få ihop kavajen i midjan heller, den var skuren för att sitta riktigt tajt. Om de bara hade gjort den i storlek 44 också...

---

Just nu spelas: Ebba Grön: "Tyst för fan"

---

Det började med goth och slutade med en orgie av vita tyll- och organzakjolar i klassisk ballerinalängd hos Alexander McQueen. Däremellan hann han med lite rutigt och en eller annan 50-talsdam. Jag älskar det förstås, men man bör nog dela min förkärlek för vit tyll för att gilla den  sista tredjedelen av kollektionen.


Style.coms, dvs amerikanska Vogues, recensent menade att det här var det bästa Alexander McQueen gjort - själv vill jag nog ge den utnämningen till hans höstkollektion 2006, men det kan ju vara för att det var så mycket fantastisk vackert i skotskrutigt i kombination med tyll och spets där.
I alla fall så är jag i år allra mest förtjust i den svarta dräkten och klänningen i stickad spets bredvid den.

---

Just nu spelas: Hanoi Rocks: "Worth your weight in gold"

---