I förkylningshelvetet

Min förkylning har ännu inte gett sig och den här veckan har jag gått på sparlåga. Jag ah rhunnit med återbesök hos en endokrinolog för min gifstruma, att få en ny dator installerad och migrerad till universitetets nya "datormiljö" samt varit gäst i Karlavagnen sport igen (det går att lyssna i efterhand här) och pratat om sport och nationalism med lyssnare, Erik Blix som var programledare och Johanna Almgren. Det var trevligt och jag kinde fixa autografer till Vendela och Valeria ;)

Men frisk är jag absolut inte och det börjar bli lite trist det där att hosta hela nätterna och vara hängig hela dagarna.

Gissa!

Ja, ni kan ju gissa vem som fick inflammation därnere i tandbenet där de brutit bort både tand och ben? Igår fick jag det renspolat och ett recept på penicillin men jag klarar mig fortfarande enbart på grund av mitt urval av potenta receptbelagda värktabletter och har därtill ett huvud med samma form som ett päron.

Outhärdlig smärta

Jag har tagit bort en visdomstand i nederkäken idag. Båda mina i nederkäken låg ner, med kronan riktad mot de andra tänderna, så när man ska ta bort dem krävs att man tar bort rätt mycket tandben och dessutom bänder isär tanden i bitar innan man plockar ut dem. Det gör fruktansvärt ont nu, trots ibuprofen och paracetamol. Hoppet står till tramadol. Man kan också få lätt feber av operationen - för det är ju det som det är - och det har jag förstås också fått. Sjukskrivning imorgon.

Moster igen

Kvart över fem i natt blev jag moster igen. Då låg jag, Maja och den nya bebisens storasyster lugnt och sov i Majas rum. Det blev en flicka den här gången också, ås nu har jag och mina syskon producerat fem flickor och inga pojkar. Min andra halvsyster väntar barn i april, får se om hon bryter trenden.

Jag har sett foto på ett hoprynkat ansikte och ett par knubbiga armar med veck, vilket får mig att gissa att den unga damen låg runt fyra kilo, men några rapporter har ännu inte kommit.

Jobbar på

På söndag ska en artikel om genus och överflödslagstiftning om kläder i Sverige 1436 till 1800 vara färdig. Det kommer den att vara. Den 1/3 ska en engelspråkig artikel om något som jag inte hunnit undersöka än vara färdig. 8/2 ska en projektansökan till Riksbankens Jubileumsfond vara inne.
Om ni ser mig här beror det antingen på att man inte kan jobba dygnet runt eller på att jag blivit vansinnig.

Socialt liv har jag skjutit upp till efter den 1/3.



Uppdatering

Jag har varit i Brighton på konferens (och köpt skor, återkommer om det) och sen i London och druckit för mycket öl. Idag är det läsande av arbetslitteratur som står på schemat.

Kvällen när jag smet

Ju äldre jag blir, desto mer känner jag mig besläktad med Annaa. Så en vacker dag kommer kanske även mina barn himla med ögonen inför konceptet "mamma på gruppresa". Å ena sidan är jag i grunden väldigt förtjust i folk - och då i synnerhet mina kollegor som jag tycker riktigt mycket om - men å andra sidan har jag nuförtiden ett rätt stort behov av att vara ifred. Säkert påverkar både smärtan från reumatismen och stressen över barnen mig där, men jag behöver en hel del tid bara för att smälta saker. Det räcker att sätta på mp3-spelaren och bara titta ut på landskapet eller plocka upp en bok, men jag måste ha det om jag ska fixa en späckad gruppresa på fem dagar.

Behovet av ensamhet (och snålhet?) var det som på fredagkvällen fick mig att avvika från ett glatt gäng på tio personer som kastat sig in på första bästa restaurang i Temple Bar-området för att komma undan regnet som vräkte ner. Maten var dels dyr, dels sådant som jag helst inte äter: stora bitar kött eller skaldjur, men det var nog lika mycket behovet av att få se lite av Dublin för mig själv som gjorde att jag istället gick till Tescos och köpte en macka och sen gav mig ut med paraply och karta i högsta hugg. Och irländsk musik i öronen.

Regnet upphörde rätt snart och jag styrde stegen mot puben O'Shea's Merchant som Annaa tipsat mig om. Jag var nog där lite halvtidigt, för det var inte så mycket folk där och bandet började inte förrän en och en halv timme senare. Vid det laget hade jag emellertid hittat två trevliga irländska karlar som bodde en bit utanför stan och som kommit dit för musikens skull. Jag är ju väldigt förtjust i irländsk folkmusik så det var en riktigt lyckträff att träffa dem, framför allt den äldre av dem (58) var väldigt insatt och pratglad och vi hann avhandla både mer klassiska ämnen som mitt hemland, öl och sport (jag blev inte riktigt klar över reglerna i irländsk fotboll, men det gjorde inget) och andra: som folkmusik och politik. Samt Ryan Giggs-skandalen. Och så blev jag bjuden på öl.

Eftersom vi skulle till Tara, Loughcrew och Kells nästa dag så ville jag inte vara uppe för länge, utan gick när de trevliga herrarna gick, vid midnatt, när musikerna tog paus. Annars hade jag gärna stannat, för det var verkligen ett trevligt ställe; där folk sjöng med i låtarna (jag också) och var lätta att få kontakt med.

Jag har aldrig gjort något sådant förut (i och för sig har jag inte varit på gruppresa sen jag var barn). När jag var yngre vågade jag t ex inte gå in på pubar av rädsla för att "göra fel", till och med om jag var i grupp och att gå in och sätta sig själv och ta en öl ingick inte i min föreställnignsvärld. Men det finns saker som är sköna med att bli äldre: man bryr sig mindre om vad andra tycker. Just på den här puben var ju medelåldern också såpass hög att jag befann mig i det yngre spannet och nu som just medelålders tycker jag att det är skönt och känns tryggt: ingen annan är cool, så då behöver ju inte heller jag vara det ;)

Jag hade för övrigt den röda omlottklänningen på mig.

Alltinget i Karlavagnen ikväll

Ikväll är det dags för mig att tredje onsdagen i rad medverka i Alltinget i Karlavagnen. På grund av hockey-VM sänder vi dock bara en timme, från klockan 23 till 24. Vill ni höra hur jag låter så är det ett bra tillfälle, om ni är vakna så dags.

När man blir gammal

En del säger att man inte blir riktig vuxen förrän ens föräldrar dör och det hör till det mest kvalificerade skitsnack jag har hört - möjligen blir en del inte vuxna förrän de blivit föräldrar själva, men om man fortsätter att vara ett barn upp i medelåldern enbart för att man har föräldrar i livet så är det för att man har gjort ett val att inte bli vuxen och ta ansvar för sitt liv.

Däremot tror jag att man kan bli gammal, inte för att ens föräldrar dör, det kan de ju som bekant göra när som helst i livet, men när man är den som ska ordna begravningen (ihop med syskon i det här fallet). Jag är inte mer vuxen idag än jag var i söndags eftermiddag, men jag är oändligt mycket äldre.

jag är snäll mot min rygg

Arbete framför datorn ger utslag i ryggproblem, vilket förklarar min relativa frånvaro. Återkommer förhoppningsvis snart med bisarrt reklamspråk från Miss Mary.

Det värsta

Det värsta är inte pengarna. Eller, det är det förstås eftersom det drabbar mina barn, men det nästan värsta är att de, Försäkringskassa och Regering, får en att känna att det spelar ingen roll att man försöker, man är ändå bara en värdelös parasit i deras ögon. På mindre än 24 timmar lyckades jag i söndags kväll och igår åstadkomma en riktigt bra ansökningstext på engelska till en jättestor forskningsansökan (av olika skäl blev jag tillfrågad först i söndags och det är deadline idag), men vad spelar det för roll om jag är bra på saker? Jag är ju ändå bara en sjukling och såna ska man göra det så svårt för som möjligt. De vill inte att jag ska forska och arbeta, de vill att jag ska ge upp och sluta finnas.

Halleluja!

Idag ringde min handläggare på försäkringskassan och meddelade att hon kommer att rekommendera att min ansökan om permanent sjukersättning avslås, eftersom hon , till skillnad från både min läkare och försäkringskassans egen läkare för två år sen som då ansåg att jag hade en permanent nedsättning på 25 %, inte anser att jag har en nedsatt arbetsförmåga. Och eftersom hon är handläggare på försäkringskassan kan hon allt om sjukdomar. Så jag antar att hon tror att hon är Jesus och har helat mig. Halleluja.

Avdelningen för meningslös information meddelar:

Mitt högra bröst sitter ett par centimeter lägre ner än det vänstra. Sådant som man märker när man syr och gör mönster själv. Precis som min grannes vänstra sida av rumpa och höft är flera centimeter större än den högra. Ofta tar man ju inte hänsyn till det när man syr, även om man vet det, men om man t ex gör skräddarsydda byxor som hon gör så spelar det förstås roll.

Annan meningslös information är att kombinationen av sjukgymnastisk träning i tisdags och arbete med skrivande igår gjorde att jag hade en helt vidrig natt. Jag vaknade av fruktansvärda smärtor vid midnatt och innan tramadolen som jag tog kickade in en timme senare var det bara spikmatta och orudis gel på de värsta ställena som hindrade mig från att rulla ihop mig till en boll och gny. Det och min viljestyrka, inget blir ju bättre av ett sådant handlande, det är bara att stå ut. Men nu är jag trött efter en delvis sömnlös natt och kraftlös som en nyfödd kattunge av medicinen, så idag blev det inget arbete. Vilket är synd, för det som jag skulle göra idag var dels intressant, dels kunde det göras även om man är lite luddig i hjärnan; nämligen titta på och anteckna om överflödsförordningar från 1700-talet.

Dagens inköp

Idag har jag alltså varit på Bok&Biblioteksmässan här i Göteborg. Först sände vi Alltinget från mässan - det är alltid lite nervöst att sända inför publik - och sen gick jag mycket systematiskt igenom hela mässan, precis som jag brukar göra. Och köpte böcker, som vanligt inte från vanliga bokhandlar utan från arkiv och  en del mindre förlag.

Efter det gick jag upp på övre plan och Internationella Torget där jag såg Annaa vara moderator vid ett seminarium om miljömål och politik och vår konsumtions påverkan i resten av världen. Miljöförbundet Jordens Vänner har nämligen just idag släppt en bra och viktig rapport om detta.

Sen lullade jag hem med mina över tio kilo böcker - bra papperskvalitet väger. Här kan man se dagens inköp:



Kung Fotboll, Torbjörn Anderssons avhandling i historia har jag förvisso redan läst, men det är ändå en bok som man även bör äga.

Vasatidens samhälle. En vägledning till arkiven 1520-1620 i Riksarkivet av Jan Brunius visste jag inte ens att den fanns - men så var det och jag måste bara äga den.

"Det måste ju vara någon ordning på torpet!" Svenska personnamnsregler i ett historiskt perspektiv av Sonja Entzenberg verkar ju jättespännande och kostade bara en femtilapp i Dialekt-, Ortnamns och Folkminnesarkivets monter.

Där hittade jag också min radiokollega Eva Knuts avhandling om bröllop för samma facila pris.

En bok om Göteborgs alla biografer, skriven av Göran Bjelkendal och utgiven av Landsarkivet i Göteborg kan man ju inte låta bli att köpa.

Liksom en liten intressant bok om Elisabeth Vasa, som levde på 1500-talet, och hennes böcker, skriven av Otfried Czaika, som är forskare på Kungliga Biblioteket.

Slutligen fyllde jag i tipsfrågorna hos Svenska Fornskriftsällskapet och eftersom jag redan hade Erikskrönikan, som var priset, i två olika utgåvor fick jag välja något annat - vilket blev Kalmar stads tänkebok i två delar (text respektive register).

Jag var väldigt sugen på att köpa boken Stationshus. Järnvägsarkitektur i Sverige av Gunilla Linde Bjur, men den var jättetjock och jag kunde bara inte bära en bok till - inte ens en pamflett hade gått. Och man kan ju köpa den på nätet också.

Jag kommer tillbaka

Som ni kanske har förstått är jag rätt nere över valresultatet. Först och främst rent politiskt, men också för att det är lite motigt att inse att så många människor som jag är orsaken till allt elände i Sverige. Värst är förstås att 5,6 procent tycker att folk med annan hudfärg och religion är roten till allt ont, men att närmare hälften av befolkningen anser att sjuka människor inte är lika mycket värda som friska gör också rätt ont när man är en av de där hemska människorna med en kronisk sjukdom. Förakt för svaghet är lika fult varifrån det än kommer.



Men, oroa er inte, om någon vecka kan jag säkert uppbringa lite entusiasm för kläder igen. Jag har ett nytt sömnadsprojekt på gång i bomullstyg som jag köpte när jag var i Söderköping. Jag återkommer.


Just nu spelas: Euskefeurat: "Tankar på nattgammal is" från Sista färden hem till byn

Bara för att klargöra en sak

Bara för att jag är beklämd över regeringens totala förakt för svaghet så betyder det inte att jag inte är ännu mer i chock och jävligt förbannad över att Sverigedemokraterna kom in i Riksdagen. Vi har nu ett parti som anser att folk från olika länder i världen har olika människovärde i vår riksdag. Detta är en skammens dag.

Jag vill ha forskning och bevis!

Det ser ut som att jag får börja planera för hur vi ska klara oss ekonomiskt när jag blir av med min sjukersättning i oktober. Jag vill dock gärna att alla som röstade på Alliansen visar med empiriskt forskning hur man botar reumatism genom att se till att den sjuke inte kan betala sin hyra (eller mediciner för den delen). Inga floskler om att allt jag behöver är en spark i häcken, jag vill ha bevis.

Läs Hanna Fridén!

Förkyld och eländig och därtill orolig över att jag förmodligen kommer att tvingas säga upp mig från mitt forskarjobb senast vid årsskiftet (eftersom jag har haft sjukersättning för länge och jag inte är frisk nog att jobba heltid) orkar jag inte skriva så mycket - så jag tycker att ni ska läsa vad Hanna Fridén skriver istället.




Ett politiskt inlägg

Det händer inte ofta att jag gör ett politsikt inlägg och jag ska inte tråka ut er med statistik om att regeringens jobbsatsningsjobb, eller vad de nu hette, kostade dubbelt så mycket per person som om man istället hade faktiskt anställt någon i t ex vård, skola och omsorg där det verkligen behövs. Istället får ni en pedagogisk bild och en låt.



Och med anledning av det helt jävla otroliga faktum att det finns så mycket folk i det här landet som är villiga att rösta på ett rasistisk parti att det finns chans att de kommer in i riksdagen.

Här är låten.

Jag åker till Söderköping

Till helgen drar jag till Söderköping. Anledningen är Söderköpings Gästabud, ett medeltidsevenemang som inte varit på tidigare, men som av dem som åker på många sådana anses vara ett av de bästa och trevligaste.
Väl där ska jag hålla föredrag om samkönad sexualitet under medeltiden. Det är inte ett ämne som jag själv forskat om, utan jag bygger på andras forskning - men det är hemskt intressant och i mitt tycke ett angeläget ämne.

Bilden nedan är en tolvhundratalshandsskrift som visar hur djävlar får män att hångla med män och kvinnor med kvinnor. Observera att den ena mannen dessutom har tonsur och därmed är präst eller munk - aja baja!


Djävulens påverkan är förstås en vanlig "förklaring" till varför en del personer föredrar sitt eget kön, men de hade faktiskt andra förklaringar även på medeltiden.

Är man i trakten är platsen St. Laurentii Församlingshem och tiden klockan 13 på söndag.

Tidigare inlägg
RSS 2.0