Om stil -

Igår, på väg hem från radion, stannade jag till vid den mataffär där maken arbetar. Där försiggår just nu stora ombyggnader och alla som jobbar där är förstås tröttare och mer stressade än annars. Maken var inte ute på golvet, men jag såg honom när jag tittade in genom den lilla rutan i dörren till lagret. Han var just på väg bort och jag knackade för att påkalla hans uppmärksamhet och log vackert mot honom när han vände sig om och gick mot dörren. När han väl kommit ut och jag fått den puss jag kom dit för frågade jag honom om han hade sett att det var jag genom rutan: "Nä, jag såg bara att det var en baskertant", var svaret.
En baskertant alltså - jag tror att jag kan leva med att vara det.
(Bild på baskertanten ett par inlägg ner.)

---

Just nu spelas: New Order: "Senses" från Movement

---

Vännen med 40-årsfesten ringde just och meddelade att han blivit sjuk, så han fick ställa in festen. Vi hoppas nu på ett nytt tillfälle när vi båda är vid bättre hälsa.

Jag tycker att det är den enda färgkombination jag ägnat mig åt på sistone. Eller i alla fall nästan. Kanske det röda ger lite energi? Jag har i alla fall ingen.
Rosetter är det i  vilket fall också i den här klädseln.



All den här sjukdomen gör mig trött inte bara i kroppen; det känns som att jag inte orkar tänka ens.

---

Just nu spelas: The Raveonettes: "The truth about Johnny" från The Chain Gang of Love

---

Jag är bjuden på 40-årsfest i helgen hos en av mina äldsta kompisar. Vi har alltid kul när vi träffas och jag tvivlar inte på att vi skulle ha det nu också. Förmodligen kommer en hel del folk som jag umgicks med för 20-25 år sen också, folk jag inte sett sen dess. Incitamentet att gå är alltså stort. Men jag är ju så sjuk! Idag klarade jag radion och sen åkte jag hem och sov i två timmar. Jag orkar kanske gå på fest, men jag är helt enkelt rädd att jag ska få ett återfall och bli ännu sämre igen. Går jag inte kan det ta tio år till innan vi ses å andra sidan.
Jag hoppas att jag genom någon slags mirakel är nästan helt frisk imorgon.

Efter att ha sovit i ett par timmar på eftermiddagen (och då var radion det enda jobb jag gjorde idag) och sen fått middag som min man lagat kunde jag också glädja mig åt att öppna ett paket från Haléns som maken hämtat åt mig.
Ja, det är så: efter att ha läst positiva omdömen både hos Annabanan och hos MetalBarbie CC kunde jag inte längre motstå locktonerna från de skyhöga pumpsen med stjärnor.



Och de är mycket riktigt bekväma, trots sin höga längd. Inte bekväma som ett par skor med ilägg förstås, men helt okej för fester, jobb och annat som inte innebär kilometerlånga promenader. Jag har också ett hyfsat argument för att öka på skosamlingen: Jag har lämnat ett par som jag ärvt efter mormor och som är för breda för mina fötter till Emmaus och skickat vidare de marinblå satinskorna som faktiskt är för stora för mig till Inger som har större fötter. Så nu har jag "bara" 34 par ändå.

För att bryta det glamorösa så kan jag tala om att vi också hade beställt ett nytt underlakan till dubbelsängen samt att de helt oombedda skickade med ett prov på kapslar med fiskleverolja. Eftersom vi inte alls har några behov av att äta saker som vare sig smakar eller är gjorda på rutten fisk så åkte de i soporna. Men skorna är faktiskt skitsnygga.

---

Just nu spelas: Caesar's Palace: "I gun for you" från Love for the streets

---

Som så många visa personer sagt: det är din kappa/dina ytterplagg som folk kommer att se mest av, så det är viktigt hur de ser ut (om man nu tycker att utseende är viktigt, det tas dock för givet i alla sådana diskussioner).
Viktigt eller inte: så här såg jag ut idag:

Om en halvtimme ska jag sätta mig på bussen till Pumpgatan för att vara med i ännu ett Alltinget. Det är kul att träffa de andra ledamöterna och det är kul med direktsändning. Man utmanar verkligen sina kunskaper ibland eftersom folk frågar allt möjligt som kan ligga väldigt långt från ens eget forskningsfält. Nytt är också att varje ämne kommer att ha en halvtimmes chatt efter varsitt program - idag är det språkvetaren Elin Almér, som lustigt nog gick i samma klass som jag i gymnasiet i Trollhättan.

Jag tror att dagens klädsel hade varit ännu bättre med en rätt ljust blå jeansjacka. Nu har jag ju inte ägt någon jeansjacka sen mitten på 80-talet och det var inte ens en riktig jeansjacka, men det kanske aldrig är för sent?
Fast jag tror att jag skulle känna mig konstig. Det kanske är som med damstövlar: antingen har man det eller inte - och jag är inte.

Jag tänker att om jag klär mig färgglatt och har högklackade kängor när jag går till jobbet så kanske det inte märks att jag fortfarande är sjuk? Igår skulle jag haft tjejbesök men var tvungen att ställa in eftersom jag mådde för dåligt till och med för att sitta och umgås - jag har varit sjuk sen innan jul nu och tycker faktiskt att det kan gå över.



Klänningen är den nya, från KappAhl av alla ställen, resten har ni sett förr.

---

Just nu spelas: The Jesus and Mary Chain: "The hardest walk" från Psychocandy

---

Hej alla Evis läsare!

Eftersom jag vet att en del också är mina läsare - vilket jag är väldigt glad över - vill jag bara tala om för er som inte upptäckt det att Annaa M numera finns på ny adress;

http://annaama.wordpress.com

Annaa M

Igår när jag var ner på sta'n kröntes flera månaders tittande med framgång: äntligen fanns den turkosa leopardmönstrade blus jag spanat in på H&M Divided inne i storlek 42. De som läst den här bloggen vet att jag är långt ifrån att ha storlek 42 - mitt bystmått säger "något mellan storlek 46 och 48", absolut inte 42, men jag vet också att de ibland gör storlekarna betydligt större än vad måttabellen säger så jag ville i alla fall prova.
   Tekniskt sett är den för liten, men när jag såg mig i spegeln blev jag så kär i den att jag ändå var tvungen att köpa den, även om det innebär att jag får pressa ihop mina bröst och det ser ut lite som att de är på väg ut ur blusen.
   Å andra sidan är det knappast ett intryck av klass och diskret elegans man är ute efter när man köper en leoparmönstrad blus. Jag har i alla fall satt i tryckknappar mellan knapparna över bröstet så att det inte glipar.



Men jag hade ju föredragit om den funnits i alla fall i storlek 44.

---

Just nu spelas: The Jesus and Mary Chain: "Between Planets" från Automatic

---

På en couturevisning finns förstås också en massa underbara aftonklänningar.


När Galliano är så här älskar jag honom. Och jag vill fortfarande rulla mig i hans tygförråd.

---

Just nu spelas: The Jesus and Mary Chain: "Just like honey" från Psychocandy

---

John Galliano har inspirerats av holländsk konst från 1600-talet och av Christian Dior själv i sin couturekollektion för våren 2009; så hur skulle jag kunna låta bli att älska det?


Jag vill ha den blå klänningen alldeles väldigt mycket.

Så har förkylningen som jag trodde var på väg att gå över blivit värre igen och förflyttat sig till bihålorna och halsen. Alldeles snurrig är jag, så det är tur att jag inte undervisar idag.

Nu har jag kommit iväg till H&M köpt en massa tunna armband.Tyvärr fanns inga svarta tunna nu, men chockrosa kan ju också vara bra, bara inte lika användbart till allt. Tyvärr fanns också de silvriga bara i storlek XS/S, så det är lite knepigt att få på dem.
Men förutom dessa små aber är jag riktigt nöjd.



Nu har jag basen och kan bygga på med flera.

För övrigt såg jag Rolf Lassgård på Fredsgatan.

Ännu mer för övrigt så köpte jag även en klänning och en blus, det blir bilder senare.

Dagens klädsel är inte den mest tematiska jag någonsin haft, men om den har några sammanbindande element så är det dels punk, dels 80-tal, då  illcerise (och andra skrikiga färger), leopardmönster och skotskrutigt var viktiga delar i både 77-punken och i 80-talets tonårsmode. Och så har jag ju min X-ray Spex t-shirt.
Men inte kan  man kalla det vare sig klassisk punk eller 80-tal, mer Evis-stil kanske.


Koftan är förresten en sån favorit att jag ska ner på stan och försöka få tag i den i blått också i eftermiddag. Men nu ska jag iväg och kolla på mitt nya arbetsrum samt rätta tentor.

Ni vet säkert alla hur såvrt det är med strumpbyxor: på något sätt verkar det som att alla strumpbyxor är för korta i benen så att man så småningom går där med grenen en bit ner på låren. Och det gäller oavsett längden och tjockleken på ens ben. De här verkar däremot inte ha några sådana tendenser, utan stannar snällt där de ska. De är också tillräckligt stora till mig i Large, vilket inte alltid brukar vara fallet med H&Ms strumpbyxor.
Kan alltså rekommenderas.

En långsökt övergång från förra inlägget om pirater.
Läs detta blogginlägg där upptäckt fusk med socialbidrag i Stockholms stad sätts in i sitt perspektiv.

Jag var på piratfest igår, med Kapten Blod visad på väggen, rombål och en massa mer ell r mindre ambitiöst utklädda pirater. Själv hade jag sytt en jacka efter en bevarad riddräkt (kvinnlig) från 1730-40 (från Janet Arnolds Patterns of fashion 1, för den som är intresserad av sådant) som jag hade till särk, korsett och kjolen till min 1700-talsdräkt. Hatten är en slokhatt på rea från H&M; den är lite för sladdrig i materialet, men ibland får man ta vad man kan få tag i.



Jag ska sy en matchande kjol till jackan sen, så att jag har en komplett riddräkt från 1700-talet, för det måste man ju ha :)
Eller kanske inte måste, men när jag nu har gjort den svåra biten så.

Med anledning av att man de senaste söndagarna kunnat köpa DVD-filmer med Galenskaparna med Aftonbladet har det varit något som ovanligt som gemensam TV-tittning i familjen. Jag får äntligen se hela "En himla många program", jag hade ingen TV 1989, och vi får tillfälle att introducera barnen till denna i vårt tycke fantastiskt roliga humorgrupp.
Ja, det var ju de stora barnen som introducerades, Maja var förstås med, men vi tyckte väl att hon inte riktigt tillhör målgruppen. Tänk så fel man kan ha: så fort Maja kommer hem från dagis vill hon se "En himla många program" och vi har nu sett dem ett stort antal gånger. Det är en himla tur att barnet har så god filmsmak att man står ut med att titta på hennes favortifilmer tjugo gånger i rad. (Jag har i alla fall inga problem med t ex "Mary Poppins" eller "Grease" tjugo gånger i rad, men jag har förstått att man kan ha det.)
Om "En himla många program" inte var en väntad barnfavorit så får vi dock säga att det var mycket väntat att Maja skulle vilja ha en sådan klänning som Kerstin Granlund bär i detta inslag från inofficiella parad-vs i gymnastik med lek och idrott från ICA-Hallen i Potsdam.

Jag har som sagt gått över till att nysa och snyta mig med hög frekvens. Så hur länge läppstiftet håller och hur snyggt det är med röd näsa till den övriga stassen får väl kollegor och studenter bedöma.



Jag lyssnade på The Raveonettes när jag tog på mig och när jag tog foton så jag kände mig lite som en retroinspirerad, rebellisk och samtidigt sexig rocktjej - deras musik är sån att man får den känslan. Bilderna visar dock obönhörligen en annan verklighet. Men det gör inget, jag är nöjd ändå.

---

Just nu spelas: The Raveonettes: "Somewhere in Teaxs" från Pretty in Black

---

För dem av er som är intresserade av mitt häsloläge så är det faktiskt lite bättre idag. Jag kan lura mig själv eftersom jag var tvungen att ta starka smärtstillande i natt och de fortfarande verkar, men det känns som att det är på väg åt rätt håll. Om inte annat har jag börjat producera en störtflod av snor som gör att området under min näsa snart kommer att lysa som en lanterna - jag har mycket känslig hud - och det brukar faktiskt vara ett tecken på att det har vänt.

---

Just nu spelas: The Housemartins: "Happy Hour" från London 0 - Hull 4

---

Jga är fortfarande jättesjuk; sådär så att man inte klarar av att ens svara på enkla mejl eller ringa fastighetskötaren om den dåligt fungerande badkarskranen. Eller för den delen stryka blusen som hör till kjolen jag har på mig. Båda har varit Annaas mammas, men jag har alltså bara kjolen på mig.




Jumpern är från Lindex och knästrumporna i ylle från Sock Dreams

---

Just nu spelas: The City Waites: "Would ye have a young virgin of fifteen years?" från Pills to purge melancholy (snuskiga sånger från 1700-talet)

---

På 80-talet hade jag mängder med tunna armband, mest i silvrig metall, men också en hel del svarta i gummi, smala nitarmband, strassarmband och några i neonfärgad plast. I princip hade jag i alla fall några av dem på mig jämt under ett par år. Orsaken till att jag slutade någon gång runt 1990 var att de som var i metall innehöll nickel och min nickalellergi gjorde det till slut omöjligt att ha dem på.
Sen något år har det dock börjat dyka upp på modebilder och i affärerna, nu i nickelfria varianter, bla på H&M. Jag har motstått: tänkt att "det där är ju en passerad fas", men ju mer jag tänker på det inser jag att det inte alls är det och att jag bör passa på att hamstra innan de försvinner ur modet igen.
Silvriga och svarta tror jag; det var det jag hade flest av.

Som argument för hur snyggt det är med många armband ger jag er dessa bilder på Madonna från tiden det begav sig.

---

Just nu spelas: The City Waites: "Old England Grown New" från Penny Merriments: Street Songs of 17th century England

---

Någon måste (kanske) ju hålla liv i 80-talsföreteelser som neongrönt, skjortblusklänning, stora örhängen och blanka leggings och då kan det ju lika gärna vara jag.

Örhängen: Den lilla Gothic Lolita/bara goth-affären i den
lilla gången som går in vid konditoriet på Postgatan i Nordstan
Klänning: Hemmasydd efter modifierat 60-talsmönster
Resårskärp: H&M
"Plastleggings": Gina Tricot
Kängor: Waldläufer

---

Just nu spelas: Bob Hund: "Düsseldorf"

---

Så sitter man här; med sårig hals, efter fyra-fem timmars sömn och med en obehaglig hosta och möjligen lite feber - och ska till jobbet. Men det är ingen annan som har någon föreläsning om de tidiga flodkulturerna förberedd och då får man lov att ta sig dit. Hoppas att det inte är alltför mycket annat som ska fixa bara, för jag klarar nog inte mer än själva föreläsningen.

Jag är fortfarande hemma; febrig och eländig, så vad jag har på mig är verkligen inte värt att visas. Däremot hade jag kraft nog att ta på mig kappan som jag fick av Annaa, efter hennes mamma Aja. Visst är det coolt hur rutmönstret blir på ryggen?





Axelsömmarna sitter som synes en 3-4 cm utanför mina egna axlar, vilket får den lite olyckliga effekten att jag ser större ut upptill än vad jag är. Kappan är dock så snygg att jag kommer att använda den ändå. Jag funderar även på om jag ska fråga min kompis Sofia om det går att ändra det och vad det i såna fall skulle kosta - jag känner mig inte kompetent att göra det själv; axlar är komplicerade saker på så strukturerade plagg som yllekappor.

Jag har feber och hostar nerifrån bröstets djupare delar. Så det blir ingen föreläsning om modet 1900-1930 idag på Folkuniversitetet Art College modedesignutbildning; jag ska ringa återbud så fort de börjar svara i telefon.



Bilden är från den amerikanska mönstertidningen/katalogen New Ideas Quarterly från 1918 och bilder från den är upplagda på nätet av min vän Jennifer Thompson.

I alla fall inte när det är kallt. Jag vet förstås inte om det hänger ihop, men i natt vaknade jag vid tvåtiden och hade så mycket inflammation i bröstkorgen (senfästena och runt revbenen och bröstbenet) att det är ett rent under av viljestyrka att jag inte skrek rätt ut i panik över smärtan. Någon timme senare, efter två tabletter tiparol och en rejäl insmörjning med Zon gel kunde jag försöka lägga mig igen och så småningom tog morfinet så att det inte gjorde lika ont längre även om jag inte kunde sova av illamående och snurrighet pga medicinen. Det sistnämnda var dock definitivt det bättre alternativet. Jag tror att jag somnade innan sex, men jag är inte säker; den här dagen blir det ju inte mycket med i alla fall.

Fast naturligtvis har jag bara hittat på och inbillat mig det här; det säger ju regeringen: sjuka är bara lata.

Bilder från Elle-galan är uppe, men vet ni vad? Idag orkar jag inte bry mig, trots att jag igår var lite nyfiken. Inte med det som händer i Gaza (och förresten i Irak, Kongo, Sudan och en massa andra ställen).
   Jag och Valeria var och demonstrerade; Rickard har feber och förkylning och då kunde ju Maja stanna hemma hos honom och Vendela var i stallet. I den andra familjen som vi har barn ihop med var deras lilla sjuk och Karin  (tvillingarnas pappas "nya") hade någon inflammation i foten. Det var alltså betydligt sämre representation från vår sida än förra veckan då jag, Rickard och Maja samt Karin med bebis var ute. Även allmänt var vi färre, siffror jag hört var runt 4000 mot förra veckans runt 5000. Med tanke på att det var flera minusgrader och isvindar tycker jag ändå att det var rätt bra.
Dottern är ingen spontademonstrant direkt, men vi gjorde till en utflykt också eftersom vi gick och tittade på och köpte underkläder på rea sen. Och jag köpte två par örhängen: ett par neongröna, som synes, och ett par likadana röda.



Och de är inte bara en "modegrej" och har aldrig varit det för mig.

Video som visar en demonstration av israeliska soldater som vägrar föra krig i Gaza och på de ockuperade områdena.

För mig som gärna hämtar inspirationen från 1940- och 50-talet är dessa små koftor från Topshop ytterligt tilltalande - jag tänker mig rutig bomullsklänning, vita skor och kaffe i syrénberså till.


Eller så kan man ju dem på jobbet, de skulle passa utmärkt till mina kjolar.

Snälla kommentatorer säger att de vill ha en likadan kjol som den jag har i mitt förra inlägg.  Jag har gjort den efter ett mönster jag gjort till mig själv och förra året gjorde jag en liten "kurs" här i bloggen om hur man gör ett mönster till en snäv kjol som passar ens egen kropp och jag tänkte att jag kunde länka till den för dem som missade den då.

Dock skall jag inleda med några anmärkningar:
1. Det är mycket lättare att göra det på någon annan än på sig själv; göra det på sig själv ska man bara göra om man är van att sy och ändra mönster. och tycker att det är kul att nåla in saker på sig själv i ryggen.
2. Det är bra om du är bekant med hur kjolmönster brukar vara konstruerade, med insnitt och så, så att du ser fall dina mönsterbitar ser "normala" ut eller inte. De behöver inte vara jättenormala, det är t ex inte mina eftersom mina höfter går så skarpt ut, men de ska likna kjolmönster.



Del 1.

Del 2.

Just den här grå kjolen som jag hade idag har en spetsig besparing med fyra knappar fram. Eftersom jag jobbade i tunt ylle så sydde jag bara fast besparingen ovanpå, som ett extra lager - det ger lite extra stadga över magen också. Knapparna har ingen funktion, men jag sydde både en stickning över ett litet veck på besparingen och knapphål där de skulle sitta (som jag inte sprättade upp) innan jag sydde dit knapparna, för att ge lite illusion av att där fanns en öppning. I själva verket har den dragkedja bak.

I alla fall för mig.


Men nu känns det som att jag faktiskt måste ta och skriva något intressant någon dag också och inte bara ha bilder på mig - narcissism och exhibitionism i all ära, men bloggen måste ju ha något slags innehåll också. Det 'är bara det att jobbet tar all min energi just nu.

Nästan samma som i måndags, men inte riktigt - och så har jag gjort svinrygg tamejsjutton! Det är inte varje dag, eller ens år. Svinrygg kräver dels att man inte har för långt hår; inna jag klippte mig fick jag vika hpret tredubbelt och det blev aldrig bra, dels att man tuperar håret lite och det har jag i princip inte gjort sen 80-talet eftersom det sliter på håret. Nu när jag har såpass kort hår och klipper mig med viss regelbundenhet tyckte jag dock att jag kunde göra ett försiktigt tuperande.
Inte för att den syns på bilden, men ändå.

Nu är det återigen dags för dem av er som bor så att ni kan höra P4 Göteborg att lyssna på mig och ett gäng andra forskare på Alltinget. Det blir säkert massa spännande frågor den här gången också, och jag hoppas att lyssnarna har i alla fall nästan lika kul som vi deltagare.

Det är inte bara jag som spanat in den blommiga sommarklänningen från H&M, så att jag nu visar hur den ser ut så snart jag fått den är förtås endast konsumentupplysning :) Det är alltså för er skull som jag slet mig från min bok om kvinnor i det tidigmoderna Europa och gick och hämtade mitt paket så fort avin kommit, provade klänningen och tog kort.

Till vänster, på den något suddiga bilden, utan tyllunderkjol och till höger med. Den är mycket mildare i färgen än på bilderna på hemsidan och dessutom varmare i tonen, grundfärgen är mer grädd- än kritvit.
Och ja, det är klart att jag ska stryka den innan jag använder den på riktigt.

Nu tillbaka till 1500-talet och 1600-talet.

---

Just nu spelas: Ella Fitzgerald: " I was doing all right" från samlingsskivan Rhythm and Romance

---

Idag sitter jag hemma och läser om kvinnor under 1500-talet och 1600-talet, lyssnar på musik och dricker te. Vid fem ska jag på möte på jobbet och innan det ska jag fälja de stora flickorna till tandläkaren, men tills vidare sunkar jag runt i piratbyxor, jumper med puffärmar och kofta (alltid denna kofta!).  Dagens klädsel vet jag därför inte om det blir någon idag utan istället delar jag med mig av en bild från i lördags - på mig, systerdottern Sara och Maja.

---

Just nu spelas: Depeche Mode: "More than a party" från Construction Time Again

---

Som jag skrev i förra inlägget fick jag en väska med blandade kläder och tyg av Annaa igår. Alla kläderna passade: kappan hade sett bättre ut på mig om den varit lite smalare över axlarna, men det är för krångligt att ändra så jag har den som den är; den är väldigt cool med sin skärning som får rutorna i tyget att ändra riktning på ryggen. Kjolen var nästan för snäv över höfterna och något vid i midjan, men det vara bara nästan och i midjan ska jag flytta haken 1,5 cm eller så. Blusen som hörde till passade och jag tror att den kommer att göra sig mycket fint i sommar - både med kjolen och med andra plagg. och den gröna klänningen, som egentligen är lite mycket 70-tal för min smak, blev så här fin på och med ett skärp:



Skärpet är det nya som jag beställde från Asos samtidigt som den prickiga klänningen. Ännu snyggare blir det med högklackade skor och kammat hår tror jag.

Ni kommer förstås att få bilder på allt när jag har tvättat, strukit och fixat eller vad som nu behövs göras, men det här blev så fint att jag var tvungen att visa det med en gång.

Jag konstaterar att på ca 80 procent av alla mina bilder ser jag väldigt käck ut. Det här är en sådan, om än inte det "värsta" exemplet. Idag tänkte jag att jag väl borde använda den blårandiga skjoirtna lite mer och att man ju faktiskt kan ha den nedstoppad också, trots att den har avskärning under bysten.


Nu ska jag på lärarmöte och sen ska jag rätta tentor, men när jag kommer hem ska jag udnersöka den väska med kläder och tyg från Annaas mammas vind som jag fick igår. Igår var jag för trött för att göra det och det var hur som helst nästan läggdags när jag kom hem efter att ha följt henne till stationen och hämtat upp väskan.

Förutom att Valeria beställer klänningar i japansk sk Lolitastil så har jag nu efter jul sytt en till henne också. Det sista blev färdigt i lördags. Blusen är från H&M och skorna och strumporna är mina. Under har hon en tyllunderkjol.
Det är roligt med stora barn.

Med och utan kofta.


Det blir vll mest med kofta idag, bararmat är inte riktigt en januarigrej.

Imorgon kommer Annaa till Göteborg. Det tycker jag ska bli roligt.

Fröken Lila utmanade mig:

Tre miljövänliga(re) saker som jag gör och är stolt över:

1. Jag går eller åker kollektivt. Bilresorna blir utslaget på hela året kanske två i månaden och är i princip bara när jag åker till ställen där det faktiskt inte finns någon kollektivtrafik.
Flygresor är det också ont om, det senaste har det faktiskt blivit två om året (tur och retur), men mellan 1997 och 2003 flög jag t ex inte alls (och min första flygresa var 1992).

2. Jag är medlem i Miljöförbundet Jordens Vänner, den svenska avdelningen av världens största demokratiska miljöorganisation, som verkligen tar frågor om hållbarhet och rättvisa på allvar.

3. Köper en hyfsat stor del av maten antingen ekologiskt eller närproducerat eller både och. Och bara ekologiskt öl och rödvin numera.


Tre saker jag gör som är mindre bra för miljön och som jag inte är så stolt över:

1. Jag konsumerar mycket kläder och skor. Och tyg, men det är nog inte lika hemskt eftersom det oftast är i ull eller linne. men i vilket fall så konsumerar jag onödiga saker för att jag tycker att det är roligt och det är illa nog.

2. Jag badar badkar i princip varje dag. Det är skönt för en värkande kropp.

3. Jag är inte längre aktiv i miljörörelsen och undviker dessutom ofta att diskutera miljöfrågor med folk eftersom jag är så konflikträdd.

Tre saker som jag skulle vilja bli bättre på:

1. Handla mer ekologisk mat, som det är nu handlar vi det mesta på Willys hemma eftersom min man jobbar där och även om deras utbud har blivit mycket bättre så är det förstås saker som inte finns.

2. Bli aktiv politiskt igen. Problemet är att pga min sjukdom orkar jag inte med så mycket mer än mitt arbete och min familj.

3. Handla mindre kläder, men det är ju så roligt.

Man skulle visst utmana folk också, men jag låter folk utmana sig själva.

Kom också på en fjärde sak som jag gör som är jättebra för miljön: Jag bor i ett hyrehus i en stad: det går åt sjukt mycket mindre energi att värma upp en lägenhet än att värma upp ett enskilt hus och genom att jag bor i stan kan jag ta mig till jobb och annat utan att använda bil.

---

Just nu spelas: New Order: "1963" från Substance

---

Den prickiga klänningen från Asos har anlänt. Jag hade tagit en storlek 18, som motsvarar 46 ungefär och det var troligen rätt beslut; jag misstänker att jag inte hade fått plats med höfterna annars. Men den är lite stor över bysten; inte så mycket för stor, men tillräckligt för att det inte ska sitta bra över bysten och vid armarna. Troligen är detta i och för sig ett tillskärningsproblem som den skulle haft även i en mindre storlek; konfektion utgår från att man har en B-kupa och jag har ju F - detta innebär att klänningen är gjord för en kvinna som mäter 108 cm över bysten och 93 cm under bysten medan jag mäter 107 cm över bysten och 80 under och då är det klart att det inte kan passa.
   Så jag har sprättat loss ärmarna och ska ta in den lite i sidorna, eventuellt lägga ett litet sprängveck mot ärmhålet också.

Inte bara för att jag varit ute och demonstrerat ett par timmar och för att jag gjort raggmunk (ihop med min man) och sytt färdigt Valerias nya klänning. Nej, riktigt duktig är jag för att jag inte har beställt den här:


Trots att den är rutig i svart, rött och vitt och har smock på överdelen, som faktiskt blir väldigt snyggt på mig - jag har ju nämligen för mycket kläder.

Den fina vita schalen jag hade idag är helt gudomlig, handstickad skapelse inköpt av en gammal rysk kvinna i Pärnu. Pensionärer, eller de som borde vara pensionärer, har en väldigt utsatt position i Estland och många av kvinnorna försörjer sig på att sälja stickade varor. Den här kostade 400 svenska kronor.
I vilket fall är den gjord av ull, antingen helt i någon form av get - angora eller mohair antar jag, - eller med det inblandat och de långa täckhåren är både stickiga och har en tendens att lossna och fastna på ens kläder. Min svarta jumper ser därför ut som om jag gosat väldigt mycket med en sällskaplig, vit get.

Egentligen ville jag vara en alldeles vit fluffboll idag, med vit tyllkjol och vita kläder, men eftersom jag inte har speciellt mycket vita kläder blev det istället en strikt svart-vit klädsel - med de där strumpbyxorna med ett vitt och ett svart ben som syntes på bl a Minimarkets höstvisning ifjol. Mina är från SockDreams, men man kan nu även köpa sådana på Lindex.

Örhängen: Lindex
Schal: Köpt i Estland
Jumper och kjol: H&M
Tyllunderkjol: hemmasydd
Strumpbyxor: SockDreams
Kängor: Waldläufer

---

Just nu spelas: New Order: "Guilt is a useless emotion" från Waiting for the sirens' call

---

Nya Elle kom idag och jag tittar på annonsen på baksidan:

"Vibrerande powermascara"

Och jag förstår inte.

Jag läser mera:

"Den första vibrerande powermascaran från Lancôme. 7000 vibrationer per minut"

Och jag förstår fortfarande inte. Mest hur, men också lite varför.

---

Just nu spelas: New Order: "As it is when it was" från Brotherhood

---

Idag är första föreläsningen i januari, eller om man så vill, näst sista för höstterminen, och det blir klarrött och grått i dagens klädsel.


Om någon undrar varför jag har skärp på mig är det för att jag avskyr att behöva spänna ut magen för att få kjolen att sitta på plats. Halsbandet är förresten nytt: en liten plastros på rea.

På tal om skor så kom jag på att en närbild på de nya kängorna kanske vore på sin plats:



600 spänn (= halva priset) på rea på Bekväma skor; gjorda för att man ska kunna ha ilägg i om man behöver.

Det är mycket man undrar över, men just idag är det följande:

Varför köper folk icke-ekologisk mellanmjölk?

Jga kan förstå om folk har smakpreferenser som gör att de vill ha lättmjälk, eller standardmjölk på 3 %; när jag skulle börja dricka mjök igen efter tio års uppehåll började jag med lättmjölk eftersom den nästan inte smakar något (om man som jag inte äter ost eller ett kilo broccoli om dagen är det lämpligt att dricka mjölk) eftersom smaken sitter i fettet och åt andra hållet vill maken alltid ha standardmjök i pannkakssmeten; fast det är ju inget problem eftersom det finns ekologisk standardmjölk också på Willys (i lustiga "påsar" från Falköpings mejeri). Men om man nu tycker att mellanmjölk är precis lagom, då har man väl ingen ursäkt för att inte köpa ekologisk mjölk? Vilken funktion fyller egentligen den icke-ekologiska mellanmjölken?
Ja, det var sån't  jag funderade lite på när  jag hälsade på maken i affären där han jobbar. Maken hade förresten ett svar:
"Om man dricker en liter mjölk om dagen tjänar man 40 spänn på en månad på att välja den icke-ekologiska - det är t ex fyra folkisar."

Jag är lat, handlar inte alls så mycket ekologiskt som jag borde och konsuemrar för mycket, men en sån enkel grej kan all göra. Och alla har råd med.

Igår kom nya katalogen från La Redoute hem i brevlådan. Det var en fascinerande upplevelse: flera hundra sidor damplagg och inte ett enda som jag hade kunnat tänka mig att köpa. Det var inte ens det att kläderna var fula, även om några få sådana undantag fanns, utan det att de var så tråkiga! Det är klart att en kreativ människa kan kombinera plagg därifrån med andra och få ett både snyggt och personligt resultat, men jag drabbades bara av tråkkoma.

Sandaler däremot - det hade de så många underbara att jag inte ens kan visa alla här.


Jag menar: Hallonfärgade sandaler, det är ju bara underbart! Och med flätad kilklack som jag är så svag för. Jag vill faktiskt ha allihop de här, men eftersom jag redan äger ett par alldeles utmärkta bruna sandaler med kilklack så är det de tre översta varianterna som känns mest frestande. Mer än ett par blir det i alla fall inte; dessutom tänker jag vänta till närmare sommaren, min smak har ändrat sig förr.

Om jag bara hade haft en eldkastare tänkte jag när jag stod i kön utanför provrummen hos Monki på Fredsgatan.
   Att jag tänkte på just eldkastare får väl i lika delar skyllas på mitt ex och på Kalle i Kalle och Hobbe, som båda förordar eldkastare som lösning på många problem. Problemet i det här fallet var ett gäng bestående av sex tjejer i 17-20-årsåldern som hade ockuperat samtliga provrumsbås. Jag säger ockuperat och jag menar det verkligen. Vanligt provrumshyfs innebär, i min mening, att man provar så fort man kan, är försiktig med kläderna och tar med sig dem ut. I synnerhet kan man ju försöka skynda på lite när det är kö utanför. Och när kön så småningom växer till tio personer.
   Vad som inte hör till provrumshyfs är att stå i en evighet och prova varje plagg, posera, gå ut ur provrummet för att titta i spegeln utanför, gå bort till kompisarna i de andra provrummen och visa och diskutera – och, vid allt heligt: inte att stå och hänga vid en annan hytt och diskutera sitt privatliv i en fem-tio minuter alltmedan vare sig flicka 1 eller flicka 2 fick något ytterligare provat. Att de dessutom såg ut att vara klonade: med likadana vita gympaskor, smala jeans och sån där modebloggar-knut var bara grädden på moset.
   Efter en kvart fick jag, som stod längst fram i kön prova, för då gick faktiskt en av dem ut. De andra fem skötte fortfarande sitt sociala liv i provhytterna när jag provat färdigt.
Med en eldkastare hade världen blivit en mycket uthärdligare plats; även om sex provhytter hade fått skatta åt förgängelsen.
Eldkastare – oumbärlig på shoppingturen.


PS. Inte kan man väl behöva stå och titta i fem minuter på en kofta och vrida sig på olika sätt för att se om en vanlig grå cardigan passar en?

---

Just nu spelas: Sister Vanilla: "Slacker" från Little Pop Rock

---

Av vilket vi kan dra slutsatsen att jag är frisk nog att gå utanför dörren. Eller att jag måste gå ut i all fall, vilket ligger närmare sanningen; ena stora dottern ska nämligen åka hem till min kusin som föder upp hästar ett par dagar och umgås med dem och rida.
Naturligtvis sammanfaller detta med att det blir jättekallt - och är det kallt i Göteborg kan man bara föreställa sig hur det är utanför Falköping, som är ett riktigt köldhål.

Tröjan har Blåva Anna stickat
Kjolen har jag sytt
Kängorna är nya, från Waldläufer

så fick jag faktiskt sovit i natt. Jag är dock tokförkyld och klarar inte ens av att läsa böcker -. Gamla Pondus och Larson är precis vad jag klarar av.
Jo, och så har jag klippt ut delar och provat in ett livmönster på Valeria; taget från en Burdatidning.

Hur bedårande är inte det här?

The Housemartins: "Happy Hour":



Helt osannolikt att det enda folk kommer ihåg The Housemartins för är den där tradiga "Caravan of Love". Och visst är de för söta pojkarna?

Idag var vi på stan med barnen så att de kunde köpa upp sina presentkort på SF-bokhandeln. Dessutom köpte vi varsitt par jeans till dem, så att de nu har två par att alternera mellan (alla de hade slets ut samtidigt).
Igår tog jag en egen liten reasväng, bl a förbi Bekväma Skor och det var idag premiär för de nya snörkängorna och för kjolen som jag köpte på Monkis rea:

Jag brukar köpa en hel del böcker från Amazon, men nu är det slut med det. Den här artikeln från The Times avslöjar absurt dåliga arbetsförhållanden - som  t ex att man inte får vara borta från jobbet pga sjukdom ens med läkarintyg; är man sjuk sex gånger, oavsett orsak, kan man bli av med jobbet. Resten av villkoren är också förtjusande läsning.

Ett favvoband från mitten av 80-talet: The Alarm. Från skivan Declaration, som väl är den enda riktigt bra.



Notera de tidstypiska frisyrena, kläderna och dramatiken. Samt att de spelar på akustiska gitarrer.

Nu har ju fenomenet Linda Skugge i mycket gått mig förbi; hon "slog igenom" när jag hade småbarn och vare sig tillhörde målgruppen eller hade tid över, men att hon haft stor betydelse i den allmänna debatten har man ju sett. Sen fick hon barn och började sprida felaktiga fakta om kejsarsnitt (att det var livsfarligt att föda vaginalt efter ett snitt eftersom det var stor risk att livmodern skulle spricka; risken är mycket liten) och det framgick mer och mer hur hon inte klarade av att vare sig analysera sig själv eller samhället och hur hennes behov upphöjdes till någon slags allmän lag. Sen har det bara gått ännu mer utför och nu är hon, som Annika skriver, i mycket ett hot mot kvinnor och deras rätt att välja själva och växa.
Annika skriver det bättre.

---

Just nu spelas: The Alarm: "The Deceiver" från Declaration

---

Jag ser er kommentarer när jag loggar in och kollar under kommentarer, men de syns inte vid inläggen. Och jag kan fortfarande inte ändra det jag ville ändra. Går man till Blogg Esses infosidor har det uppenbarligen inte varit några problem sen början av december. Det är helt jäkla sjukt att de inte klarar av att sköta det här bättre - LiveJournal, där jag skriver mer om mitt privatliv och om vad jag syr i historisk väg, har säkert hundra gånger så många användare och krånglar nästan aldrig.
I övrigt har jag - kanske - sovit tre timmar i natt och i morse pga värk och hosta. Jag mår rätt illa av sömnbrist nu.

Hur irriterande är det inte att man inte kan ändra i sitt inlägg när man ser att bilderna inte fick plats på bredden och det därför ser skitdumt ut?
Först har internet varit borta nästan hela dagen (mycket tacksam för att jag inte har telefonen via comhem också, för då hade jag varken haft internet eller telefon) och sen krånglar blogg.se. Och så har inte influensan gett med sig riktigt än och imorgon ska jag jobba.

Fast å andra sidan:

* Jag blev färdig med broderiet på en särk

* Jag började på en klänning till Valeria

* Imorgon börjar mitt nya jobb som forskare med projektanslag!!

Och Sator är bra.

---

Just nu spelas: Sator: "You walk Alone" från Basement Noise

---

Det finns många sätt att sammanfatta året i sin blogg. Det vanligaste är skrivet, i olika kategorier, men det finns förstås andra sätt: Miri, och säkert många andra visar en klädsel för varje månad och Sandra listar årets bästa historiska utflykter. Själv tänkte jag lista vad jag sytt under året. Dock inte historiska dräkter, det skulle bli alldeles för mycket då.

Här kommer det:
Kjol med blommönster                         Klänning i smalrandigt tyg i rosa ochsvart
 

Kjol inspirerad av Alexander McQueen             Neongrön klänning

 

Klänning till Maja


Klänning i babycord från Liberty                  Blus av ett gammalt lakan och randig yllekjol

 

Prickig sommarklänning                                    Kjol av duk från Åhléns

 

50-talsinspirerad kjol med matchande liv



Tyllunderkjol till mig själv (trots modellen)                                                

 

Laptopfodral