Jag är i Karlavagnen igen

Ikväll är jag med i Karlavagnen tema sport igen. Sist jag var med var det ihop med Yannick Tregaro, som visade sig vara en riktigt trevlig människa, sån där som man tycker om med en gång. Ikväll är det ihop med Annika Wiel Fredén, landslagsspelare i handboll. Programledare är som vanlgit på tisdagar Christian Olsson (inte trestegshopparen), men efterosm han inte var där sist jag var med blir det första gången jag träffar honom. Lite nerväst är det, men jag tror att det ska bli roligt också. Temat idag, som ni kan läsa om ni följer länken ovan, är "Mitt lag". Och vilket mitt lag är vet ni ju ;)


Fotbollspremiär

För mig alltså. Första hemmamatchen var jag snäll mot en deppig tonårsdotter och lät henne gå istället. Idag är jag egentligen för dålig för att gå (har just sovit en och en halv timme), men någon gång måste man ju faktiskt komma iväg.

Besviken och arg

Jag är inte så social idag - kanske tur att jag inte ska in till institutionen utan bara ska föreläsa på Art College i eftermiddag. Jag är inte arg för att AIK vann - det var en jämn match och det känns inte orättvist att de vann, för en gångs skull inga konstiga domslut till deras fördel (utom att det var hands innan första målet, men sån't händer). Jag är egentligen inte arg eller besviken för att AIK-fansen stormade planen - jag har själv stormat Nya Ullevi för två år sen och vet hur lycklig man är. Det var lite otäckt att en del av dem siktade in sig på våra spelare, de fick ju fly ut från planen. Så var det inte när vi vann, vi ignorerade helt Trelleborgs spelare som fick gå av i lugn och ro.
Men jag är besviken på de från vår sida som kastade in smällare i första halvlek och annat vid en av hörnorna i andra - där Sella fick stå och försöka lugna dem - är det så smart att sno våra spelares energi till sån't?? Och jag är besviken på de i västra hörnet på övre klackläktaren som började slänga in all möjlig bråte när slutsignalen gått.

Arg då? Jo, det är jag på AIK-fansen som kastade öl och skräp på Glenn Hysén och hans familj innan matchen och hånade honom. Vad är det för slags människor? De gör ju i alla fall sitt bästa för att leva upp till de förutfattade meningar man har om AIK-fans.


4-0 till Änglarna

4-0 till Änglarna, 4-0 till Änglarna, 4-0 till Änglarna...
Och jag har skrikit sönder min röst och kramats med främmande karlar.

Fem - två till Änglarna

Fem - två till Änglarna, fem - två till Änglarna, fem - två till Änglarna!
Framföres till refrängen till "Go West".
Nu ska vi se alla de vackra målen på tv förhoppningsvis. Ja, Elfsborgs mål var också snygga, i alla fall det första.

Jag får rysningar

Alltså, få musikgenrer gör mig mindre upphetsad än "svenskrockballader" framförda med rosslig röst, men när den handlar om något så vackert och underbart så får jag faktiskt rysningar över hela kroppen.


2-0!

Jag är stel och ltie värkig efter kylan, men den fula merinoullströjan häll mig varm under rutiga kappan. och fotbollen var förstås bra; eftersom vi vann med två noll. Riktigt bra spelade de i första halvan av första halvlek, sen blev det lite sämre, men det tog sig mot slutet i andra. Men precis som förra året försökte Hammarbyarna lemlästa Alex. Då gick han sönder, så att han inte fick vara med när vi tog guldet, men nu kunde han spela vidare.

Imorgon ska jag undervisa mellan 9 och 16.30 i Borås. Gissa om jag kommer att vara helt utslagen när jag kommer hem imorgon kväll? Måste se till att komma ihåg även de starka värktabletterna; jag kan inte jobba när jag tagit dem, men jag kanske behöver dme på vägen hem.

Alex slutar

Niclas Alexandersson alltså, inte Alexander McQueen. På något sätt känns det rätt - det är inte meningen att man ska ha ont jämt när man jobbar, även om många har det så ändå. Kan man slippa så är det ett klokt beslut. Men vi kommer att sakna honom. Som man saknar Erling, Nisse, Håkan, Bengan och de andra.


Bild lånad från Sportexpressen

Det går säkert jättebra ändå; våra ungdomar är fantastiskt duktiga, men nog känns medelåldern löjligt låg nu.

PS. Det finns bisarrt nog en blogg vigd åt Alex.


Just nu spelas: Electronic: "Out of my league" från Raise the pressure


Dagens match

Det var förstås mysigt att komma iväg ihop på fotboll ihop med maken, men 0-0 mot Ljungskile är ju inte något att hurra över. Bäst var klacken,  som sjöng igenom hela matchen. Sämst var domaren som inte satt stopp för ett fult och förstörande spel från Ljungskiles sida - de gula kort som trots allt delades ut var definitivt in underkant.

RSS 2.0