Om stil -

.

Bilden är från asos.com (där de för tillfället är på rea för 24 pund), eftersom min kamera följde med Rickard till Jönköping idag när han och Maja åkte för att hälsa på farmor. Inte för att jag tror att världen skulle bli en bättre plats om ni kunde se mig nu iförd underkläder, Teenage Fanclub-tröja (dock i en matchande grön färg) och knästrumpor randiga i två nyanser av rosa.

Bristen på kamera är dock irriterande, eftersom jag hade tänkt fixa till håret och sen ta kort på mig i min snajsiga mörkgröna långklänning i 40-talsstil som jag sytt för att ha på nyår. (När vi går tvärs över svalen till grannarna och äter middag och spelar spel/handarbetar tills vi vid tolvslaget gemensamt återvänder till vår lägenhet och tittar på de boendes i Krokslätt och Örgryte fyrverkerier från vårt kök. Jag hade lika gärna kunnat ha mysbyxor.)

Klänningen har jag sytt själv och jumpern är från H&M, förra vintern.

Närbild:

För att det skulle bli roligt ändrade jag lite i mina mönster och gjorde ett med både ett litet bystveck i sidan, ett längre insnitt från axeln och två veck vid midjan på var sida fram. Det är roligt att försöka få till olika sätt att forma ett liv runt bysten när man har 22 cm skillnad mellan byst och midja. jag gillar den sortens problemlösning; det skulle inte alls vara lika roligt om någon annan hade provat in ett perfekt mönster på mig. Enklare, men inte lika intellektuellt stimulerande. Kjolen har åtta våder och det är klart att det ger ett annat fall än om jag hade gjort den i fyra eller två våder även om vidden är densamma. Med den nya maskinens smidigare trestegs-sick-sack kan jag också stå ut med att sick-sacka så många delar. Tyget är viscose som vännen Monika köpte på Furulunds i Borås och som är så tunt att man bör använda trestegs-sick-sacken.

Den har också min första krage av typen sjömanskrage. Som ni kan se så vågar den sig lite, men det är faktiskt avsiktligt eftersom jag inte ville ha det stela utseendet som det hade blivit till och med med ett tunt mellanlägg. Kragen (och ärmsluten) är kantade med band som jag köpte på Nossebro marknad i somras.

Jag har köpt en "ny" fyrtiotalstidning: Damernas Värld nr 43 från 1943. Och i den fanns en instruktion till hur man gör "Vinterns vackraste turban". Jag säger inte att det kommer att hända nu - men att det kommer att hända är nog väldigt troligt.

Jag är uppvuxen i ett kristet land, jag vill inte bära skuld för eller sammanblandas med USAs anfallskrig i Irak och Afghanistan - både motiverade med kristendom av George W Bush. Det här gäller också folk som är troende muslimer, är uppväxta i en muslimsk kultur eller kommer från ett land där islam är den dominerande religionen - de är nämligen också individer som inte är ansvariga för vad varje enskild person från samma land eller religion gör. Precis som du och jag inte är ansvariga för vad den där våldtäktsmannen i Örebro gjort, även om han också är född i Sverige av svenska föräldrar.

Men så här såg jag ut på förra årets julfest:

Men nu sitter jag hemma i nattlinnet och full av starka värktabletter. Och det var ju inte som att jag inte hade jätteont då - det är bara så mycket värre nu.

Det var alldeles sagoaktigt ute: det kom 30 cm snö igår kväll och natt så även Johanneberg i centrala Göteborg var täckt av 40 cm snö - och det var snö på träden och solen sken. Allt var vitt och klarblått och solskensguld.

Eftersom jag har insett att ingenting i världen (förutom möjligen att drabbas själv) kan övertyga Reinfeldt och Kristersson och resten av borgerligheten om att reumatism faktiskt är en kronisk sjukdom och inte en övergående lättare åkomma eller något som gnälliga kärringar hittat på för att slippa jobba så har jag väl på något sätt förlikat mig med att jag från och med januari ska vara på arbetsförmedlingen och delta i någon slags terapiverksamhet istället för att lägga den energi och hälsa som jag har på att faktiskt jobba med mitt arbete som forskare.

Vad jag inte kan förlika mig med eller förstå är dock hur de tänker när man när man blir utförsäkrad får tre månaders karens för all form av sjukskrivning. Jag kan möjligen förstå, utifrån deras tankegång om att kroniskt sjuka människor bara är lata fuskare, varför man under dessa tre månader av aktivitetstöd (där arbetsförmedlingen ska bota ens sjukdom) inte kan bli sjukskriven för sin ursprungliga sjukdom - för den har ju enligt dem gått över efter två år. Visserligen ger det ju absurda konsekvenser om man  till exempel har cancer och får nya metastaser, men det är i alla fall logiskt utifrån deras resonemang.

Men karensen gäller alla sjukdomar. Så om jag får influensa (inte osannolikt eftersom min sjukdom ger mig ett taskigt immunförsvar ovanpå allt annat) så får jag inte sjukanmäla mig och stanna hemma utan måste gå till både jobbet och arbetsförmedlingens aktiviteter och smitta ner mina arbetskamrater och alla andra jag möter. Detsamma gäller förstås vid vinterkräksjuka eller maginfluensa. Och vare sig smittrisk, att man inte kan lämna toaletten mer än fem steg eller 40 graders feber godtas som ursäkt - är du utförsäkrad får du inte bli sjuk och du måste gå till jobbet.

Jag är säker på att mina arbetskamrater kommer att älska mig efter årsskiftet - och så kan vi ju få en schysst rundgång på vinterkräksjukan där man knappt hinner bli frisk innan man smittas igen.

Korrigering: Jag har under dagen fått veta att under de 50% som jag har aktivitetsersättning på arbetsförmedlingen får jag vara hemma om jag t ex har magsjuka. Däremot måste jag gå till arbetet eftersom jag inte får lön om jag inte arbetar och inte under några omständigheter kan få sjukpenning under de tre månader som följer efter att jag blivit utförsäkrad. Så det är bara de anställda på Göteborgs Universitet som behöver bli smittade.

Efter att jag tagit ett bad på eftermiddagen idag rullade jag upp mitt nästan torra hår på såna här rullar. Ingen läggningsvätska eller annan produkt, men jag lät dem sitta i i fyra timmar. När jag tog ur dem hade jag korkskruvar som jag med borste tämjde och formade till en frisyr värdig en filmstjärna från 1940- eller 50-talet. Sen blev det eyeliner och mascara, läppstift, pennkjol i ylle och en blus med puffärm från H&M, toppat med en turkos kofta; för det är ju inte jättevarmt nu.

Sen var det bara att ge sig ut i snöyran och bege sig till Radiohuset för kvällens sändning med Alltinget. Jag kom dit i mycket god tid, trots ymnigt snöfall och en buss vars däck smällde vid hållplatsen Nordstan. Spännande.

Nej, jag hade inte de skorna på mig ut i snön, utan mina tunna svarta kängor, men de droppade fortfarande vatten och det ser så fånigt ut att posera i bara strumplästen.

Blusen köpte jag på UFFs second hand i slutet av 80-talet och kjolen har jag sytt själv; jag ser dock att jag borde strukit den, det är så trångt i garderoben att de får veck där de hänger.

Slutligen försåg jag den med gansband runt urringningen och nederkanten på ärmarna. Jag har inte tröttnat på gansband än.

Man kan även ana snön på taken i bakgrunden.

---

Just nu spelas: Caesar's Palace: "Cheap Glue"

---

Sen var jag på Arbetsförmedlingen!. Nej, jag är inte arbetslös, jag har ett arbete. Men eftersom jag är för sjuk för att arbeta heltid och jag nu har haft sjukersättning för min kroniska sjukdom i två år och man enligt regeringens beslut inte får vara sjuk längre än två år, ens i kroniska sjukdomar så blir jag utförsäkrad vid årsskiftet och anses därmed vara arbetslös på halvtid (trots att jag alltså skulle kunna få jobba mer på mitt jobb, det är bara det att jag är för sjuk för att kunna göra det). Min handläggare på Af verkade tycka att det var precis lika korkat som jag tycker.

Men, tillbaka till knapparna: Min läkartid var 8.15 och min tid på Arbetsförmedlingen var klockan 11.00. Strax före nio var jag färdig på Sahlgrenska och eftersom jag i princip bara skulle ha hunnit hem och tagit av mig ytterkläderna innan jag skulle behöva ge mig ut igen så promenerade jag ner till Järntorget i sakta mak; fikade på Cafeva i Haga och när klockan väl var tio och affärerna öppnade tog jag en sväng på Myrorna, där jag hittade de här knapparna:

Ankarknapparna i plast är förstås inte lika fina som mina ankarknappar i målad plåt, men till skillnad mot dem lär de tåla tvätt. De suddiga gråaktiga knapparna bakom dem är blågröna plastknappar och eftersom det är en favoritfärg får jag nog användning för dem.

Men en veckas vila har gjort nacken såpass bra att jag i alla fall kan sitta och hålla i en bok och läsa. Just nu läser jag den här, som är alldeles underbar.

Jag har också tagit konsekvensen av att jag blivit tjockare och beställt en behå i en större storlek. I helkupa går det fortfarande bra med F-kupa, men i balconettemodeller, som ju är det vanligaste, ska jag uppenbarligen ha FF, om det finns och annars är det väl G igen. Det är Demi Diva från Bravissimo, som har halvkupa och därför är avpassad för djupa urringningar. Och det har jag ju ibland.

Annars har jag tänkt skaffa en Triumph Amourette till, i beige. Det är en trevlig modell som passar min retrostil och där jag passar bra i F-kupan.

Jag tog faktiskt ett fot på mig i behån, men avstår nog från att publicera det.

Jag har fyllt år också och fick flera DVDer: Maken gav mig "Tornado - en tittarstorm i väntan på nästa OS", första säsongen av nya Doctor Who av mina stora flickor och "Mad men" första säsongen av deras pappa. Så underhållning har jag.  Jag har också fått böcker och keramik och ekonomiska bidrag till en ny symaskin då den gamla håller på att braka ihop - endast mina mekanikerkunskaper och mitt tålamod gör att den fortfarande går att använda.