Om stil -

Jag tror att man kan kalla det det: en uppsättning kläder tänkt att bäras tillsammans, i olika kombinationer. Läser man äldre böcker om kläder, typ 50-tal och tidigare utgår författarna från att de olika kläderna i ens garderob ska kunna bäras tillsammans på olika sätt. Naturligtvis hänger detta ihop med att kläder var dyrare och man därför hade färre, samt förstås att klädstilen var mer formell än idag när folk emellanåt går ner på stan i mysbyxor (och vissa av oss springer till affären i klänning, papiljotter och tofflor).

Förrförra sommaren sydde jag två kjolar och en väst, inspirerad av symönsteromslag och katalogbilder från 40-talet. Kjol och väst i ett brunt ylletyg med mintgrönt smått mönster och en kjol i mintgrönt ylle. Jag ville redan då göra en midjekort jacka i det mintrgöna tyget om jag hade tillräckligt av det, men det var inte förrän för några veckor sen som jag faktiskt tog fram det och lade ut mönsterbitar och konstaterade att "jodå, det gick", med mycket liten marginal. Så en jacka blev det - inte perfekt, men tillräckligt bra och därtill ännu en käck mössa i militärmodell i det bruna tyget.

Så här blev det (den mintgröna kjolen håller jag på och flyttar fickorna på, så det blev inga foton). Blusen är från H&M.

Det här är verkligen en av mina favoritklänningar: klädsam, och man är tillräckligt välklädd för jobbet, men inte för festlig. Eftersom jag idag inte behövde gå med Maja till skolan (Rickard är ledig) så lyxade jag till det och rullade upp håret på hot sticks medan jag väntade på att en a-kassa aom jag inte är medlem i, men som ändå krävt mig på arbetsgivarintyg skulle öppna sin telefonväxel. Sen ledde det ena till det andra och jag passade på att ta lite kort på en jacka och en hatt som jag gjort för att matcah två kjolar och en väst som jag gjorde för två år sen. Bilder på det kommer senare, men här är alltså dagens rutiga klädsel.

Jag har en ny kjol. Av i vissa fall väldigt gammalt material. De som umgicks med mig för sisådär tio-tolv år sen kommer säkert ihåg en röd, rutig yllejacka i rak modell med luva och dragkedja fram, som jag hade jämt, utom när det var smällkalla vintern eller väldigt varmt på sommaren. I helgen upptäckte jag att det faktiskt var tillräckligt kvar för att kunna göra en kjol (det blev två minimala restbitar). Fodret satt tills för några månader i den här kjolen, som jag sydde för ett år sen ungefär. Tyvärr var det då att när jag tvättade en dag så hade personen som tvättade innan lämnat en penna i tvättrumman, vilken läckte ut hemskt kletigt, helt oborttagbart bläck på den kjolen, samt på en helt handsydd och smockad linnesärk som jag har i medeltidssammanhang (pennan var silverfärgad så jag såg den inte när jag fyllde på tvätten). Om jag hade vetat vem det var hade jag skällt ut vederbörande efter noter och också krävt pengar för de många timmars arbete som ödelagts. Om man upptäcker att något läckt ut bläck när man tvättar så tar man väl ut det ur tvättmaskinen? Nu kunde jag inte göra det utan ofläckiga delar av kjolen blev en lekmantel till Maja och foder och dragkedja sprättades ur för att återanvändas. Vilket alltså gjordes igår och förrgår. Knapparna vann jag i en utlottning hos Bortbytingen för ett och ett halvt år sen.

Idag (och imorgon) ska jag vara på konferens/symposium och eftersom jag ska träffa främmande människor tyckte jag attjag kunde tänka lite extra på vad jag tog på mig. Så att det blev snyggt och ändå sticker ut lite,  i det här fallet i form av de röda skorna som Annaas dotter Siri hade på sin modevisning för två år sen och som jag köpte (mycket billigt) av henne. Det är så lätt att försvinna i ett hav av antignen jeans och tröjor eller av svarta dambyxor och kavajer (eller i undantagsfall stövlar och rak kjol till kavajen) på en akademisk konferens och jag tänker att det inte skadar om folk i alla fall kommer ihåg hur man ser ut.

En gång så måste jag ha köpt något från Miss Mary, för jag får kataloger ifrån dem. Eftersom endast 5 % av deras utbud går över kupstorlek DD eller E så är det ju egentligen rätt dödfött att skicka reklam till mig - jag kan ju ändå inte ha deras produkter (gissa hur irriterad jag är över att deras långa behå bara görs upp till E??). Så jag tittar längtande på baddräkter som är precis sådana som jag vill ha och som görs upp till storlek 60, men bara till D-kupa.

Arbete framför datorn ger utslag i ryggproblem, vilket förklarar min relativa frånvaro. Återkommer förhoppningsvis snart med bisarrt reklamspråk från Miss Mary.

Det hade förstås varit ännu roligare om "gay" hade betytt det det gör idag, istället för käck, när de beskriver mössan som hör till denna förtjusande mor-och-dotter-ensemble som "gay and impudent".

Det var evigheter sen som jag kände att det var något i klänningsväg som jag ville köpa. jag menar: dels har har väldigt många klänningar (och passar i nästan alla), dels kan jag ju lika gärna sy en. Den kommer ju till exempel att passa. Men den här från Haléns är faktiskt väldigt frestande. Den är ju så sööt!

Idag var första gången i år som jag var med i Alltinget. Det var hemskt roligt att vara med igen, även om det var lite speciellt eftersom vi hela tiden fick ändrade besked om huruvida vi skulel kunna sända och i såna fall när och hur länge på grund av att storslalomtävligneni alpina VM blivt uppskjuten på grund av dimma. Till slut var det så mycket dimma att vi faktiskt både fick börja vid vår ordinarie sändningstid och hålla på ända till tolv som vi brukar.

Här är ett annat 80-talsmönster som jag köpte för att jag gillade det mer ovanlig sättet att ge plats för bysten. Ohc igår när jag gjorde det här collaget och det förra så upptäckte jag att det var precis samma konstruktion som i 50-talsklänningarna till vänster, vilka jag suktat efter sen jag förts såg mönstret för ett par år sen.

Jag tycker att det här är väldigt, väldigt roligt:

I förrförra inlägget skrev jag att man inte nödvändigtvis behövde ha ett symönster från 40-talet för att göra en klänning i 40-talsstil (eller 50-talet för 50-talsstil, ni förstår) utan att man ofta kan utgå från ett mönster från 70- eller 80-talet. Dessa är dels lättare och billigare att komam över, dels gjordes de i fler (och större) storlekar. Jag gör ju, som de flesta av er vet, oftast mina mönster själv, men håller gärna utsikt efter mönster som har drag som jag vill använda. Som det här mönstret från 80-talet:

Det här mönstret, från 1942, på en tvådelad klänning som det hette då (som vi nog oftast tänker på som kjol och blus) som är till salu på Etsy är väldigt likt det som jag har gjort och använt till min klänning. Det saknar insnitten under bysten, men om man behöver dem eller inte breror förstås på hur stor byst man har och jag tror att det här mönstret kan ge ett riktigt bra resultat. Som ni ser är det i en hyfsat liten storlek: byst ca 85 cm, midja ca 70 cm och höfter ca 92 cm, dvs storlek 36, men de här mönstren brukar ha en ganska stor rörelsevidd, faktiskt mer än vad jag vill ha. Att förstora upp det till en storlek 38 eller 40 borde därför inte vara alltför svårt.

Kristina, från bloggen Dahling, it's vintagy ställde en fråga om min röda klänning i förra inlägget och om mönster och jag tyckte att det var bättre att svara här, än i världens längsta kommentar.

Och förmodligen ätit en av mina dyraste krogmiddagar.Men det var inte jag som betalade, vilket var tur eftersom jag just nu har 80 spänn tills den 20e. Men var god, men det var försåts sällskapet som gjorde det bra. Det är en tjej som jag har träffat via jobbet och som jag nu har blivit inblandad i en jättestor projektansökan med. Vi hade hemskt trevligt och fann någonstans att vi har en grundläggande likhet: Vi tycker båda om alla människor, även de besvärliga.

Det första är att jag fått lägga två arbetsdagar på att skriva ett yttrande till Försäkringskassan där jag ger men mer utförlig bild av mitt sjukdomstilsltånd och arbetsförmåga samt bemöter min handläggares vinklade och i ett fall otvivelaktigt felaktiga läsning av mina läkarutlåtanden.  Det andra är att det idag regnar/snöar (stryk det som ej önskas) slask horisontellt. Just idag var jag dock tvungen att gå uti det även för vinterförhållanden i Göteborg ovanligt otrevliga vädret för att följa med Valeria till optikern. Eftersom jag hade trott att jag skulle hinna med något mer än att skriva yttranden hade jag klätt mig för jobbet. Nu blev det inte så - det tar tid att vara sjuk - men jag var ju i alla fall snyggt klädd både hemma och hos optikern.

Valeria tog fotot.

Det värsta är inte pengarna. Eller, det är det förstås eftersom det drabbar mina barn, men det nästan värsta är att de, Försäkringskassa och Regering, får en att känna att det spelar ingen roll att man försöker, man är ändå bara en värdelös parasit i deras ögon. På mindre än 24 timmar lyckades jag i söndags kväll och igår åstadkomma en riktigt bra ansökningstext på engelska till en jättestor forskningsansökan (av olika skäl blev jag tillfrågad först i söndags och det är deadline idag), men vad spelar det för roll om jag är bra på saker? Jag är ju ändå bara en sjukling och såna ska man göra det så svårt för som möjligt. De vill inte att jag ska forska och arbeta, de vill att jag ska ge upp och sluta finnas.

Idag ringde min handläggare på försäkringskassan och meddelade att hon kommer att rekommendera att min ansökan om permanent sjukersättning avslås, eftersom hon , till skillnad från både min läkare och försäkringskassans egen läkare för två år sen som då ansåg att jag hade en permanent nedsättning på 25 %, inte anser att jag har en nedsatt arbetsförmåga. Och eftersom hon är handläggare på försäkringskassan kan hon allt om sjukdomar. Så jag antar att hon tror att hon är Jesus och har helat mig. Halleluja.

Min avhandling om kläder och folk som hade dem på sig i Sverige och Norge under medeltiden kan man nu läsa online på universitetsbibliotekets i Göteborg webbplats.

Innan jag var på operan var jag iväg med Maja till en kompis till henne och för en gångs skull stannade jag kvar medan de lekte. Maja vill alltid det och jag hade en snäll och vänlig sinnesstämning denna dag så jag tyckte väl att jag kunde sitta där och fika några timmar med det andra barnets mor. Sen fick jag även god lunch tillagad av barnets far.

Idag fick jag en fantastisk överraskning i form av en biljett till GöteborgsOperan. En av Majas bästa kompisar har nämligen en mor och en far som båda är operasångare och eftersom jag är väldigt förtjust i tidig musik (medeltid, 1500-tal, 1600-tal) så händer det förstås att vi pratar om musik när vi träffas. Innan jul hade Carl frågat mig om jag var itnresserad av att gå på genrepet för Händels Alcina, som är den andra barockoperan som GöteborgsOperan har satt upp de senaste åren (barockoperor spelas itne alls lika ofta som senare verk) och naturligtvis var jag intresserad. Vi hade ingen koll på datum då, så jag hade stuvat undan samtalet någonstans långt bak i minnet. Men så igår hörde han av sig och hade inte bara skaffat biljet utan faktiskt biljett till premiären!

Som en del av den rådande besattheten av blusar knåpade jag ihop en blus av det här klänningsmönstret:

Mitt högra bröst sitter ett par centimeter lägre ner än det vänstra. Sådant som man märker när man syr och gör mönster själv. Precis som min grannes vänstra sida av rumpa och höft är flera centimeter större än den högra. Ofta tar man ju inte hänsyn till det när man syr, även om man vet det, men om man t ex gör skräddarsydda byxor som hon gör så spelar det förstås roll.

Jag kollade upp när jag köpte de här skorna (bloggen är bra att ha i bland) och det var i november 2008 och det var ju i alla fall ett litet tag sen. Kjolen sydde jag ju däremot för två veckor sen och skjortblusen blev färdig i torsdags.

Fast utan originalhattarna och dito mössorna (länk till wikipedia om Hattarna och Mössorna); Arvid Horn och killarna. Utan mina senast inköp av huvudbonader på rea: