Om stil -

Vi skulle i vanlig ordning fira nyår med goda vänner: äta gott, dricka alkoholfritt i stort sett, spela sällskapsspel och sticka/handsy och slutligen titta på fyrverkerierna tillsammans. Och jo, allt det där händer, utom handsömnaden, som jag brukar stå för - jag är nämligen för sjuk för att ens gå på middag hos grannarna. Jag mår inte direkt illa längre, men är så utslagen att jag mest vill ligga i sängen och läsa serietidningar. Så familjen har gått över till grannhuset och jag hoppas att de har trevligt; mannen har ju jobbat tio timmar idag så han är väl lite trött, men det kanske tar sig när spelen kommer fram.

Ännu en blogg har letat sig i min "kolla-varje-dag-lista". Ja, det är egentligen flera, men jag försöker hålla länklistan till såna som i alla fall någorlunda ofta skriver om kläder, stil eller populärkultur, så därför är det bara en som kommer med i listan: Glamour och Fläskpannkaka - en särdeles stiligt klädd kvinna på Gotland.

Så slog magsjukan till hos mig också - nu när både barn och make är friska. Jag håller tummarna för att tonåringarna ska slippa.

Idag kom H&Ms och Haléns vårkataloger. Haléns var väl inget att hurra för (utom skorna, en del snyggt där), men hos H&M hittade jag den här:


Jag vet ju sen den blåblommiga klänningen att deras klänningar i storlek 46 passar mig över bysten. De är förstås för lösa i midjan, men det finns ju skärp. Så jag beställde med en gång.
Jag kommer att vara helt förtjusande i den här i sommar.

Paketen jag beställde som julklappar har inte dykt upp än, men däremot Valerias japanska kläder som vi beställde på juldagen. Hon har nu precis nått gränsen för japansk "one size", vilket inte är att förvånas över eftersom hon t ex är betydligt längre än genomsnittsjapanskan och har breda axlar och rygg. Som tur är har det börjat tillverkas den här sortens kläder även för folk med europeisk kroppsbyggnad så vi får väl börja handla på andra ställen i fortsättningen. Den här klänningen sitter i vilket fall som gjuten.



Maja har en ny muff somn jag gjorde idag. Instruktioner kommer snart, kanske till glädje för Kajsa som ju ville ha en muff?

Jag säljer nu den här klänningen på Tradera.



Stilen är tyskt tidigt 1500-tal och den är ungefär i storlek 42. Här har jag höjt upp provdockan så att den visar ungefär hur lång den blir på någon som är 175-180 cm lång. Som ni kan se passar den inte så bra på provdockan, eftersom provdockan har hårda bröst som inte går att trycka ihop och upp som klänningen egentligen gör. Mer bilder finns på själva auktionen.

Jag insåg när jag provade den i somras att det inte hjäler om jag går ner fem kilo så att jag väger som jag gjorde när jag sydde klänningen, kombinationen av reumatism och Maja gör att min bröstkorg är mycket vidare i nederdelen än den var då och aldrig kommer att gå att klämma in i det livet igen.

Trots alla mina goda(?) föresatser om att köpa roliga och kanske lite knäppa kläder så blev det just ett basplagg jag köpte på rean: en finstickad bomullströja på H&M för 80 spänn.



Till detta bäres en två år gammal kjol från Ullared och mina O Marled från SockDreams. Samt rosett i håret. Nu ska vi strax få besök av Majas bästa kompis.

---

Just nu spelas: Loreena McKennitt: "Noël Nouvelet" från A Midwinter Night's Dream

---

Igår eftermiddag och idag har jag alltså sytt en vit tyllunderkjol till mig själv. Jag använder tyllunderkjol förhållandevis ofta, för att ge mina vida kjolar den rätta puffen, men vita är betydligt svårare att få tag i än svarta. Eller jo, man kan köpa vita långa, såna som passar när man tävlingsdansar latindans, t ex på dansskor.se (det var där jag köpte min svarta). Knälånga är däremot betydligt svårare att få tag i - min svarta knälånga tyllunderkjol är från Gina Tricot och var tänkt att bäras som kjol. Utomlands går det förstås att få tag i kortare, och kanske även i Stockholm, men ibland kan de då istället vara för korta, när en kjol står ut mycket så räcker den inte lika långt på längden.
   I vilket fall så är det förknippat med en del besvär att få tag i en knälång tyllunderkjol, och med postorder vet man ju inte heller om den passar över höfterna - midjan anges, men inte höftmåttet och om kjolen har ett rakare parti upptill kan det vara nog så viktigt. Jag vill inte påstå att det är vare sig enkelt eller roligt att sy tyllunderkjol (fålla 17 meter tyll, sy oändliga mängder rynktrådar, nåla den förbenade tyllen mot varandra), men jag fick den i alla fall som jag ville ha den och jag höll mig under 400 kronor i materialkostnad.
   Och Maja gillar den, med ett band om magen kan den passa även husets fyra-och-ett-halvt-åring:

---

Just nu spelas: The Raveonettes: "Sleepwalking" från Pretty in black

---

Och nitar. Jodå, det går; Gucci och D&G i ett liksom.
Idag ska jag dödsföraktande ge mig ut i mellandagsrean. Eller i alla fall ner på stan; jag håller på och syr en vit tyllunderkjol och saknar resår till midjan.


Jag tror att jag bara ska gå in på Gina - jag behöver inga mer kläder, men de har ibland roliga plagg som kan piffa till en grå dag. Monkis rea brukar inte börja förrän i januari, så det får vänta tills då och jag har inget direkt skosug heller.

Jag har inte orkat mig ut på stan än (och eftersom maken är sjuk så lär det väl inte hända på ett tag, verkar taskigt att lämna en sjuk karl ensam med en aktiv fyraåring). Detta har dock inte hindrat mig från att shoppa loss på brittiska internetbutiker - för sådär en 1400 spänn.

Bilder och plagg från: www.asos.com och www.bravissimo.co.uk

Klänningen har jag funderat på länge och behåar behöver man nästan alltid. Har man F-kupa är dessutom runt 300 kr väldigt billigt. Jag har dessutom aldrig hittat så bra behåar som de jag köpt från Bravissimo - de sitter verkligen perfekt på mig.

Titta in hos Frida och titta på hennes fina klänning och poncho. Allt har hon gjort själv, inklusive vävt tyget till klänningen. Ja, jag är imponerad.

Min vän Carolyn, som ursprungligen kommer från USA, men bott länge i Sverige konstaterade att "på juldagen och nyårsdagen går svenskarna ut och promenerar". För mig som är uppväxt på landet var det inte så: man var inte ute och gick då mer än annars, men min man som växt upp i stan minns att man brukade gå ut och gå och även besöka kyrkogården på juldagen.
Att jag kände för en promenad idag hade alltså inget med mina egna önskningar att göra, eller med den kalla klara dagen,  utan jag är bara fast i ett mönster av traditioner.

Jag och Majan i våra fina julklappskläder.

Inte vet jag vem som tittar på bloggar på julafton, men vi ska inte fira förrän vid fem, så jag bloggar i alla fall.


God Jul allihopa!

Nu inte låten, utan ett foto på mig och bästisen Inger rätt sent på min födelsedagsfest. 28 år har vi hängt ihop nu.



Hon har sin mammas glittriga sjuttiotalsklänning på sig och hade något tidigare på kvällen även på sig sina likadana glittriga skor som jag har.

Nu ska jag och Maja till Maxi och kompletteringsköpa julpynt. Majas gran var såpass stor i år att vårt pynt inte riktigt räckte till två granar.

Bloggen får julig bakgrund och själv poserar jag i helrött på nya profilbilden. Som ni ser har nya kjolen från ASOS slutligen uppenbarat sig. Söt är den också, men jag funderar på om den inte skulle bli ännu bättre med en liten tyllunderkjol.

Jag följer exemplet från många andra och önskar alla läsare en God Jul och hoppas också att ni hade ett ljust och soligt vintersolstånd precis som det var här i Göteborg.

Bilden visar hur solen på vintersolståndet skiner in i den mittersta kammaren i den väldiga 5000 år gamla gånggriften Newgrange på Irland - och under 17 minuter belyser ristningar och mönster på stenarna där inne.



Nu blir det ljusare.

Såhär innan jag går och lägger mig: en jäkligt bra låt med The Jam. Som förresten rent allmänt är jäkligt bra.

Förra hösten förekom det hos nästan alla modehus, men mest konsekvent hos Bottega Veneta. Jag tyckte redan då att det var snyggt och Narciso Rodriguez visar i sin pre-fall-kollektion just hur snyggt det kan vara - jag vill ha den grå dräkten!

---

Just nu spelas: "Förunderligt och Märkligt" på P2s klassiska jul-webbradio

---

Dvs: jag.
För att få igång lite julstämning är julmusik inte det sämsta. De senaste åren har jag dock kunnat konstatera att bortsett från när man är hemma på landet spelas ingen julmusik i radion. Jag vet inte varför det tog mig så lång tid att tänka på webbradion, men nu har jag i alla fall hittat den på www.sr.se, P2, klassisk julmusik.
Det är nämligen så att jag inte vill ha någon gospel, ingen soul och inget jäkla wailande på mina julsånger. Och aldrig, aldrig Carola med hennes vidrigt tillgjorda röst.
Så nu kan jag till min glädje få höra "Gläns över sjö och strand" och annat som det i mitt tycke ska låta, utan att man försöker porra till det.

Dock saknar jag fortfarande en källa till en del av de mer populära julsångerna från 1900-talet, man kanske får ratta in P4, de kanske har lite sån't; i alla fall på tisdag.

Systern fyller år i morgon, när jag inte har möjlighete att träffa henne. Men hon hade även bjudning idag så vi packade ihop hela gänget och begav oss mot Kortedala. Vi har varit lite halvkassa flera av oss de senaste dagarna: febriga, halsont, illamående etc, men det var inte så allvarligt och vi tänkte att det går nog ändå.
Vid hållplatsen Runstavsgatan den innan vi skulle av, kräktes Maja. I Rickards händer och på sina byxor och skor. Väl avstigna på Kortedala torg lyckades vi torka bort en del kräk med en hlsduk och lite gräs. Vi ville vända då, men Maja blev så ledsen för att hon inte skulle få träffa sin kusin så vi gick dit i alla fall - vi ville ändå ha tag i en plastkasse och en toarulle för hemresan och tvätta händerna. Dett arrangerade och vi bytte de juklappar som skulle bytas (barnen), systern fick sin fina bilderbok med pinupmålningar från 50- och 60-talet och vi alla som ville ha fick varsin chokladtryffel.
Sen var det bara att åka hem igen. Vi borde ha kunnat åka tillbaka på samma biljett eftersom det gått mindre än en och en halv timme, men spårvagnen vi åkte till Kortedala med hade fel på sina stämpelapparater och hade stämplat en timme fel, så det gick inte. Det är väl inte viktigt i det stora hela, men det grämer mig ändå att lägga ut sjutti spänn för att åka till Kortedala och vända direkt.

Vi var i alla fall rätt fina, jag och mina stora flickor, även om ingen direkt fick se det.



Och Valeria har inte bara strumpbyxor och tröja på sig, det finns ett par shorts därunder.

Om man inte vill klä ut sig till filmstjärna från 40-talet rekommenderar jag Rachel Roys pre-fallkollektion som inspiration. Modernt och snyggt utan att vara menlöst. Sen är det klart att stylingen av modellen även hör spelar roll, men jag hade ändå väldigt gärna haft kavajen till vänster och toppen till höger.

---

Just nu spelas: Teenage Fanclub: "December" från Bandwagonesque

---

Jag har 34 par skor! Det är nog faktiskt alldeles för mycket (fyra par av dem är medeltidsskor, men ändå!).
Och trots det drömmer jag om nya par:

---

Just nu spelas: New Order: ""Sunrise" från Low-Life

---

Jodå, även denna semesterdag har jag varit och jobbat: handledning och fem tentor att rätta. En del av det berodde på att jag klantat mig, det andra på att man som lärare förväntas vara tillgänglig jämt. Handledningen hade jag själv tagit på mig och det var trevligt och en bra uppsats, så det klagar jag egentligen inte på. Det var ju bara det att jag skulle ha tid att vila och vårda mig så att julstressen inte blev så hemsk; nu vet jag inte alls hur jag ska klara av att orka baka pepparkakor med barnen ikväll.
Plastig och leopardig var jag i alla fall.

---

Just nu spelas: New Order: "Ceremony" från Substance

---

Eller i alla fall en vecka: Zac Posens pre-fallkollektion var så underbar att jag behövde lite tid att smälta innan jag skrev något om den.
Mycket av det är förstås stylingen, jag är till exempel egentligen starkt tveksam till skärningen på kjolen längst till höger, men helheten är så vacker och dräkten längst til vänster är ju bara helt underbar. Sen kan det bli för historiskt inspirerat, så att det känns som att man klätt ut sig - jag har inget emot det, men det blir ju egentligen inte mode då - och Posen rör sig väl precis på gränsen här.

---

Just nu spelas: Joy Division: "Sound of Music" från Still

---

Inspirerad av Blåva Anna, som just nu har en jättestor garderobsrensning har jag nu rensat i min schal- och haldsdukslåda. Den nya schalen gjorde behovet akut, eftersom den knappt gick ner. Några lätt trasiga schalar slängdes (dock ej Palestinaschalen - vem vet när jag får tag i en ny?) och en liten "kolla om någon vill ha hög" bildades också. Egentligen borde jag väl rensa annat också, men det som tar plats i min garderob är faktiskt inte en massa vanliga kläder utan mina historiska dräkter och där har jag faktiskt just sålt tre.

Jag har officiellt semester, men tentor  måste rättas ändå och i eftermiddag ska jag iväg och träffa en kollega och diskutera rättning. Eftersom jag är ledig blir det dock sminklöst och lite ledigare. Dessutom är jag kär i mina nya jeans.

Rutig herrskjorta från Åhléns via Myrorna
Jeans fråm makeyourownjeans.com
Skor från Converse
Snusnäsduken är 25 år gammal

---

Just nu spelas: Sonic Youth: "Orange rolls, angel's spit" från Dirty

---

Igår fick jag en något försenad, alldeles fantastisk födelsedagspresent av Blåva Anna: ett "forskarkit" att ha nu när jag börjar forska igen nästa månad:

* En fantastisk spetsstickad schal i ett ullgarn som jag blev helt såld på första gången jag såg det. Det är kallt i Humanistens lokaler.
* En söt teburk med gott te. Te krävs vid forskning; ju mer jag skriver desto mer te går åt.
* En underbar tekopp med rosor att dricka te ur.

Nu krävs bara en riktig gammaldags engelsk vattenkokare och en fejkad äkta matta för att det blivande arbetsrummet ska vara komplett. Ja, också oändliga mängder böcker då; men det kommer att gå snabbt.

Och då vill jag ha den här klännignen Av Isaac Mizrahi:


Den här var underbarast i hans pre-fall 09-kollektion, men det fanns en hel del annat fint också, om än i färger som inte klär mig något vidare.

---

Just nu spelas: The Jesus and Mary Chain: "Almost gold" från Honey's Dead

---

Jag kom hem och i säng vid tretiden igår, så dagen har rätt mycket ägnats åt att vara seg. Jag har dock varit nere på stan och bytt en kappa som jag köpte till en av mina döttrar på rea på H&M förra torsdagen - det visade sig att hon inte ville ha den så vi bytte den mot en blus med ok i spets, en mössa och två par overkneestrumpor. Jag har också köpt systerns födelsedagspresent, så nu återstår bara att komma på något till Rickard.
Mitt paket från ASOS kom inte idag heller, trots att jag fick ett mail om att det var skickat redan fredagen den 5e - jag undrar vad Posten gör.

Jag gör en Hanna fridén och fyllebloggar: skulle bara säga att festen var utmärkt och nu fööljer efterfesten på arbetsrummet.

Så var det dags för årets festhöjdpunkt - i alla fall för mig: institutionens julfest. Om det beror på att jag har ett  tragiskt tråkigt socialt liv, eller på att vi har hejdundrande fester på jobbet kan man ju fundera över. Jag funderar dock inte, utan tar på mig något lagom julkuleglittrigt och trippar iväg på 8 cm höga klackar. (OK, inte trippar, just trippa är jag inget bra på alls; om jag inte ska föreställa tomtenisse och det blir inte så ofta nuförtiden.)

Sådär! Nu har jag och maken vari tpå stan och köpt julklapapparna - det enda som återstår är våra julklappar till varandra. Det tog en och en halv timme och vi skyndade oss inte ens. Jag älskar att min man och jag fungerar likadant i sådana här sammanhang. Nu ska jag bara komma på vad jag ska ge honom och vad min syster, som fyller den 21e, ska få i födelsedagspresent.

Eller i alla fall klimatsmart mat. I sann modebloggsanda presenterar jag här vad jag just åt till middag: Linsbiffar och kokta korngryn - allt ekologiskt, och den varan som transporterats längst är de gröna linserna som tyvärr kommer från Turkiet, det odlas vad jag vet inga gröna linser i Sverige. Korngrynen är från Flakeberg, max tio mil härifrån och morötterna är västsvenska, liksom grahamsmjölet. Löken är i alla fall svensk, men mer vet jag inte. Allra viktigast ur klimatsynvinkel är väl dock hur mycket mindre växthusgaser som blir resultatet när man producerar vegetabiliskt protein kontra animaliskt.



Nu är jag inte alls sådär präktig jämnt, men vi handlar en del ekologiskt och har i princip slutat använda ris, utom italienskt torrodlat. Orsaken till linsbiffarna var att jag igår drabbades av sådana där "cravings" som det ofta talar om i modebloggar. Då är det vanligen för dyra väskor, men jag drabbas faktiskt oftare av oemotåndligt sug efter speciell mat än efter kläder - i förrgår var det kokkorv, helst grynkorv, och igår alltså linsbiffar.
Efter inte bara en, utan två sådana här portioner rätt stabbig mat kom jag faktiskt rätt nära den där numera berömda matkoman som Elin Kling får efter två mackor. Jag hade nog kunnat äta en portion till, men eftersom jag dels är lite större än vad som är riktigt bra, dels faktiskt var mätt så lät jag bli. Det är dock troligt att en eller annan linsbiff kommer att slinka ned under kvällen.

och byter gardiner. Det gör jag idag.
Och saknar min man, det är jobbigt att han jobbar varannan helg. Lördagen går an, det är bara 6 till 14, men söndagen jobbar han 9 till 21.30.

"Har jag haft den skjortan länge?" frågade maken och höll ut en blå-, vit- och svartrandig skjorta. Nä, inte så länge sa jag, bara sen jag var på Ullared för två år sen. Den har alltså hängt i hans inte alltför omfångsrika garderob i två år och han hade inget minne av att ha sett den förut.
Ibland är de väldigt olika oss männen. I alla fall är han olik mig; man ska väl inte generalisera.

De av modeskaparna som gör sk pre-fallkollektioner håller just nu på och visar. Det har varit rätt mycket snyggt hittills faktiskt. Mest har Chanel stuckit ut, där Karl Lagerfeld låtit sig inspireras av Ryssland och av 1910- och 1920-talets Paris och Les Ballets Russes.


Med undantag av ett par av huvudbonaderna hade jag gärna klätt mig i det här. Likt hela min generation för evigt visuellt skadad av Herreys hade jag förmodligen haft svårt att klara av guldstövlarna, men man kanske kan vänja sig.

---

Just nu spelas: Iron Maiden: "Revelations" från Piece of Mind

---

Fick en "ny" skiva med posten idag. Alltså skivan är från 2005, men jag har inte haft den.




The Raveonettes är inte på något sätt mitt favoritband, men jag tycker fortfarande att de är bra. Och Sharin Foo har stil.

Dags för årets sista föreläsning: datorn är i väskan, projektorn är bokad, pepparkakorna är med. Nu står bara två timmar mellankrigstiden och andra världskriget och en del tentarättning mellan mig och julfriden julstöket.

Blus: egen design och sömnad
Kjol: H&M

Nu ska jag till Sveriges Radio på Hisingen för avslutningsmiddag/utvärdering/fest. Byxor (eller yllestrumpbyxor) är att rekommendera i kvällens väder och ltie paljettstjärnor känns väl julfestligt. Lägger man därtill sina högklackade kängor med spännen och lack så blir det inte alltför mesigt.

Topp: Ellos
Jeans. Makeyourownjeans.com
Kängor: Josefssons

Notera hur jag matchar tapeten.

Så - jag bjöd på stövletterna som Maritha tipsade mig om på Tradera. Hur kunde jag låta bli?

Mina fantastiska, rosa skor från Irregular Choice reas nu för 50 £ på www.schuhstore.co.uk. Det är faktiskt inte rättvist. Och så har de fått ett par andra fantastiska skor från irregular Choice, men jag ska inte ha mer skor nu.

Publiken på de av mina föreläsningar som inte är en del av grundkursen i historia består till stor del av damer mellan 45 och 80; damer som alla faller in i kategorierna kultur- eller hemslöjdstanter -och jag älskar dem! Bildade människor som förstår vad man talar om, som är intresserade av textil och som inte är rädda för att tänka och lära sig nya saker och perspektiv! Vad skulle livet vara utan dem?

Imorgon är det året sista Alltinget - missa inte möjligheten att få höra mig sprida min oändliga vishet och kunskap i radio ;) Eller nå't sån't.
Prata kommer jag i alla fall att göra; så får vi ser hur det blir med visheten.

Jag har dock, trots, eller möjligen på grund av, mitt späckade schema idag, tagit på mig ltie finare kläder: klänningen från Primark.

I dag har jag föreläsningar 9-11, 12-14 och 18-20. Räkna inte med att se så mycket av mig.

Idag har jag varit på konferens om (halv)nya medeltidsavhandlingar hela dagen. Trots det är det inte en medeltida bild jag ska visa nu, utan en underbar fransk klänning från 1870-talet.



Visst är den ljuvlig? Fin bomulls- eller linnebatist, cremefärgad spets och vinröda rosetter; det är så vackert ihop.

---

Just nu spelas: Joy Division: "Transmission" (Live) från Still

---

Igår hittade jag den här chockrosa blusen på Myrorna och något sade mig att den skulle, i alla fall nu, bäras ihop med min prickiga kjol från H&M.
Först hde jag tänkt ha något mer stillsamt idag, eftersom jag ska presentera min avhandling på en liten konferens för medeltidsforskare och det är utsocknes med och jag kanske skulle se lite seriös och vederhäftig ut - men så tänkte jag att min presentation kommer vara så proffsig att det inte spelar någon roll att jag är dubbelt så färgglad som alla andra där.

Eftersom en Åsa bad så snällt. Men jag är trött och lite bakis så det blir mest bilder.

1920-talet är ganska lätt att klä ut sig till eftersom stilen är så speciell att all känner igen den: korta kjolar, som kortast till och med ovanför knäna och raka klänningar, antingen med nedhasad midja eller utan midja alls. Idealet var en slank och pojkaktig kropp utan egentligen kurvor, så de som hade byst fick platta till den och höfterna hölls in med gördel. Den moderiktiga frisyren var kort, med vågor. Den populäraste hatten var klockhatten som omslöt huvudet.
Tvåfärgade oxfordskor var populära och klackarna insvängda







Jag har visat lite modebilder från 1920-talet tidigare här i bloggen, man hittar dem genom att gå igenom kategorin Modehistoria till höger. Här kan du också se hur jag fick till en lite 20-talsaktig klädsel med vanliga plagg ur min garderob.

Så, idag var det alltså dags för 40-årsfesten. Nu, när alla möblerna är på plats i sovrummet igen, ska det bara städas, ordnas och dekoreras, lånas skålar, blandas bål och poppas popcorn.
Och så ska jag ju bestämma vad jag ska ha på mig. Först hade jag tänkt det här; men jag tror att jag spar det till institutionens julfest. Jag har en ny klänning som jag skulle kunna använda; köpte den för en månad sen och har inte visat den än, eller så kan jag ju ha den rutiga. Den är dock lite varm - vi bor i en av världshistoriens varmaste lägenheter och fyller man den med folk blir det nog för varmt med den.

Nåväl, jag kommer att bestämma mig och ni kommer att få se resultatet.

Beställde kjolen alltså. Jag vägde syende mot ungefär dubbel kostnad och kom fram till att det var värt det.

Idag är jag hemma och förbereder föreläsningar så klädseln är väl i sig inte revolutionerande, men jag tyckte att jag var tvungen att ta vara på det faktum att jag har ett TOMT rum i samma färg som de kläder jag råkade ha på mig.



Synd bara att inte hela katten kom med, utan bara rumpan.

Jag har för lite rött i min garderob och  har sen tidigt i höstas haft en stor längtan efter en vid, lite vippig röd kjol. Tyvärr har jag inte sett någon i affärerna och just klarrött är en färg det råder brist på i mitt tygförråd också. Den här, från ASOS, skulle kunna funka, men med frakt blir det ju en del pengar även om den nu är nedsatt till 21,5 pund. Men rosetterna är hemskt söta.


Å andra sidan är en meter tyg inte helt gratis och så ska man ha foder och dragkedja också.

Något rött har jag i alla fall beställt, nämligen den här:


Jag tror att de skulle bli väldigt snygga ihop, problemet är bara att jag bör använda mina pengar till julklappar istället.

---

Just nu spelas: The Church: "Just for you" från The blurred crusade

---

I nian (tror jag) fck jag en freestyle av min pappa. Det var alltid pappa som köpte såna där nya, dyrare grejer till oss - han hade mer pengar och var förmodligen också mer intresserad. Nästan alla stadsbor i skolan hade såna redan då, men vi från landet hade inte så mycket grejer - att vara småbrukare, som många var i min klass, är inte så vidare lönsamt och jag tror också att det fanns en moralisk inställning till konsumtion av "onödiga" prylar.
   Men det var inte det jag skulle skriva om. Freestylen gick sönder någon gång i slutet av 80-talet, i alla fall innan jag flyttade hemfrån hösten -88. Sen dess har jag klarat mig alldeles utmärkt utan att lyssna på musik när jag inte varit hemma, utom att jag har saknat det ibland när jag jobbar - eftersom jag delar rum med tre andra kan jag inte spela musik på datorn. Jag har förvisso talat om att skaffa en mp3-spelare att ha när jag är ute och reser, men tummen har suttit hårt fast och jag har inte riktigt tyckt att jag behöver en.
   Nu när jag fyllde 40 fick jag en av min man (nej, det var inte den enda presenten) och det är som en revolution - när jag gick till jobbet igår, i gråvädret med ett lätt duggregn, spelade bröderna Reid "Coast to coast" för mig och allting var plötsligt helt magiskt. Utåt sett syns dock bara två skillnader: att jag går i snabbare takt, eftersom jag rör mig till musiken, och, om jag skulle glömma mig, min mun som sjunger med lite tyst. Jag håller dock koll på det senare, för man vill ju inte se ut som en fåne; som de där som går och pratar rätt ut i luften med sin handsfree mobil.

---

Just nu spelas: Weezer: "No One Else" från Weezer (Blue album)

---

  

Nu är det ju ingen snö här, men jag skulle i alla fall inte ha något emot att gå klädd så här i vinter:



Gazette de Bon Ton 1913.

Någon gång ska det ju också vara premiär för mina rubinskor. Uppenbarligen var det idag.

Kofta: Myrorna
Klänning: H&M
Strumpbyxor: Lindex eller Kappahl
Skor: have2have.se (finns nog fortfarande kvar)

Svarta strumpor var nog inte rätt till de rosa skorna, precis som Malin kommenterade. Men strumpor i samma färg som skorna. det kan ju inte gärna vara fel :) Bara att jag har det får väl ses som ett mirakel i färgmatchning.
Till så starka färger tycker jag att det passar bra med mörkgrått.

Min förkärlek för färg, gärna många olika samtidigt, har väl knappast undgått någon. Dock kan jag också falla för sån't här: Y&Kei höst/vinter 08.


Sådär hade jag gärna sett ut på jobbet. I alla fall om man tänker bort vad som bör vara kragen på en halvpolo i blank trikå - den vill jag inte ha!

Sjuk är jag, sådär så att jag faktiskt inte kan jobba fast jag både borde och måste. Jag lyckades få färdigt förberedelserna till en av mina föreläsningar och har sen legat i soffan och läst en ny bok om konflikterna runt Ostindiska Kompaniet i mitten av 1700-talet (av min kollega Thomas Magnusson).
Som uppmuntran i förkylnings och feberträsket kan man ju dock alltid titta på vackra saker, som det här fotot från 1950-talet, taget av Cecil Beaton.



Klart inspirerande.

---

Just nu spelas: Editors: "Blood"

---