Saker man funderar över
Jag tänker att det är dumt att förvara matvaror så att de blir förstörda och man måste slänga dem Det känns milt sagt både onödigt och slösaktigt.
Men den ekologiska potatisen som vi köper - den är i en mörk påse utan fönster.
En ny blus
Kjolen är ett bevis för stretchigheten hos kypertvävt ylle; jag vägde minst åtta kilo mindre än jag gör nu när jag sydde den för sex-sju år sen och den borde inte gå över mina höfter/mage/rumpa, men gör det.
Preppy
Den kvinnliga varianten på preppystilen är inte alls lika ikonisk, men fortfarande lätt att känna igen. Och var inspiration till dagens klädsel. Som jag inte brydde mgi så väldigt om; jag är just nu i en väldigt intensiv skrivarfas och man får vara glad att jag har kläder på mig ;)
Och man kan se både en av mina symaskiner, vår dammsugarslang och en lila ballong - bara en sån sak! Jumpern käpte jag på Myrorna för en massa år sen och har gjort om urringningen på, skjortan är också ett par-tre år gammal och är från Ellos och kjolen har jag gjort själv av tyg som jag köpte på Stadsmissionen. Skorna Irregular Choice förstås.
Känner pressen
Varför jag måste råna en bank
Så då tycker jag nog att det inte vore lika illa om mitt skobegär drev mig till bankrån.
Alltså, jag inser ju att plastblommorna på sidorna på Partridge pea skulle fastna i saker och att jag verkligen inte behöver fler högklackade sommarskor - sommar är ju något som vi knappt sysslar med i det här landet och i vilket fall brukar jag gå för mycket för att de här skorna ska vara ultimata. Men de är som konst för mig - jag vill köpa dem och ha dem hemma och titta på och klappa på. Och ha på mig vid särskilt högtidliga tillfällen.
Jag kommer nog att köpa ett par Aphrodite någon gång under året. Förmodligen de blå. Det är förresten fler av skorna som finna i fler färger; kolla på hemsidan!
Just nu spelas: Frank Turner: "Once we were anarchists" från albumet Sleep is for the week
Dagens klädsel och ett fynd
Jumpern alltså från KappAhl, kjolen egensydd och skorna är från Schuh tror jag.
En fin begravning
Begravningen var på Skogskyrkogården, i Heliga Korsets kapell. Det hade ju varit trevligare om det hade varit vår så att man kunde ha sett lite mer av det världsarv som Skogskyrkogården är. Det hade då också varit lättare för vännen Caroline med hennes käpp och rullväska. Men när solen kom fram över snötäckta fält var det allt rätt vackert ändå. Det var förstås massor av folk som jag kände där - både miljörörelsefolk, det var ju där som jag och Annaa först träffades och andra. Som Frk Tjatlund, som skriver om begravningen här och Cruella, båda personer som jag lärt känna via Annaas blogg. Det hade varit trevligt att prata mer med dem, men jag hann ju knappt med gamla kompisar/bekanta som var överallt.
Frk Tjatlund beskriver själva begravningen så bra, så det behöver jag inte göra. Tack! Det är lite tungt. Mottagningen var på Studiefrämjandets lokaler vid Odenplan och vi minglade och pratade och bland annat Annaas gamla chef på Mål&Medel (Livsmedelsarbetareförbundets tidning) höll tal, liksom Tord Björk från Jordens Vänner. Eller tal och tal: han fick oss alla att sjunga "Fritjof och Carmencita" - Annaas gamla paradnummer sen 70-talet eller så; framfördes t ex på hennes mycket trevliga 50-årskalas (som känns som att det var alldeles nyss).
Jag höll inte tal. Det borde jag kanske ha gjort. På Björns, Annaas mans begravning 1998 så var jag den enda som talade om honom som förälder och make och inte bara om hans politiska gärningar (som var ofantliga) och det var lite samma tendens nu, att det vara Annaa som miljökämpe, debattör och journalist som kom fram, inte så mycket om vilket fantastiskt jobb hon gjort som ensamförälder. Eller ens om henne som vän. Men jag var för ledsen.
Den stora behållningen var Barnen, jag hann prata lite med all, mest med Mellan, eftersom jag och Caroline satte oss vid hennes bord. De är alldeles fantastiska människor som jag är glad att ha haft som en del i mitt liv, om än perifert, och som jag hoppas att jag kommer att kunna fortsätta att ha kontakt med.
Efter mottagningen gick de medleålders på restaurang och åt och drack öl och umgicks och barnen och deras vänner gick ut för sig - väl unt, jag hoppas att de hade så trevligt de kunde.
Och sen åkte jag hem, övertrött efter att ha sovit ungefär två timmar på natten, och väldigt ledsen. Men tåget var i tid och jag hade en intressant bok om Johannes och Olaus Magnus att roa mig med i alla fall.
Ära den som äras bör
En ovärdelig hjälp i detta har varit Lilli-Annè Aldmans doktorsavhandling En merkantilistisk början. Stockholms textila import 1720-1738. Hennes listor på tygsorter gör det oändligt mycket lättare att lista ut vad de kosntiga bokstäverna (tysk handsstil) egentligen försöker säga. Och vad det är.
Vi är alla olika
Att klippa till en klänning från ett mönster som bara behövde ändras lite krävde däremot ingen tankeverksamhet utan gjordes på söndag eftermiddag (jag sydde också om min begravningsklänning så att den skulle sitta bättre i livet). Sen sov jag nästan inte på natten på grund av smärta så måndagen var jag inte heller i form för mer avancerat tankearbete. Så jag förberedde en ny föreläsning på vår kurs i mode- och klädhistoria och sydde en klänning.
Tyget köpte jag när jag och Rickard var i Oslo i höstas. Att det skulle bli en sommarklänning var klart, men jag har tvekat lite om vilken modell - om jag skulle göra ett nytt mönster eller inte och sådär. Men så här blev det alltså.
Det känns som att det krävdes något i stil med det här tyget för att matcha skorna:
Just nu spelas: Frank Turner: "The real damage"
Annaas sista kåseri
Jag och Annaa för ett par år sen.
Förhandsvisning
Ny vaxduk har vi också.
Moster igen
Jag har sett foto på ett hoprynkat ansikte och ett par knubbiga armar med veck, vilket får mig att gissa att den unga damen låg runt fyra kilo, men några rapporter har ännu inte kommit.
Svart-vit klädsel
I övrigt fyller min man år och fick ett nytt brädslep i present av grannarna, så nu spelas det spel. Själv har jag sytt knapphål i kavajärmarna och kollar på film med Maja och systerdottern - för i natt ska det nog bli bebis för min syster; förra gången var det falskt alarm.