Födelsedagsfin

Jupp. Idag fyller jag 43. Inte mycket att orda om, men jag tyckte att jag i alla fall kunde pynta upp håret lite när jag gick till jobbet, dagen till ära


Vi blåste förresten inte bort igår heller. Vinden måste ha kommit precis så att vi låg i lä både av Guldheden och Johannebergsberget. Men en ventilationstrumma blåste ner från hotellet i backen; de fick plicka metallbitar på båda sidor Eklandagatan.


Ny klänning

Jag vet inte om jag skrev det, men för två veckor sen lyckades jag krympa den här klänningen i tvätten. Mycket märkligt eftersom jag har tvättat den på fyrtio grader flera gånger förut. Först trodde jag bara att jag hade blivit tjockare sen jag sist bar den, men när jag insåg att den var ca åtta centimeter kortare och ärmarna också hade blivit kortare fick jag inse fakta.
Nå, jag är inte den att gråta över spilld mjölk och klänningen kommer att hamna hos någon lite smalare och kortare vän så småningom. Men den lämnade en lucka i garderoben, jag har inte alls så många klänningar för höst/vinterbruk som jag har sommarklänningar Som tur var hade jag redan köpt ett tyg som jag ville sy en vinterklänning i på Gårda Textil, från hörnet längst in med urgamla billiga tyger. Ett brännprov visade att tyget är viscose, vilket var vad jag gissade.

Inspirationen till klänningen hämtade jag från en klänning som Alice Babs har i Swing it magistern!, även om den har en annan typ av randning och korta ärmar (jag ska göra den också så fort jag hittar rätt tyg, har letat ett bra tag nu).


Mönstret anpassade jag från mönstret som jag gjorde till min rosa- och vitrandiga fyrtiotalsklänning.


Och bakifrån:


Söderhavsromantik på film

Kungliga Biblioteket, som förutom att ha samlat allt som tryckts i Sverige sen 1600-talet har olika hemsidor däe man kan ta del av samlingarna och för den som är intresserad av vardagskultur under 1900-talet är bloggen/sajten Vardagstryck värd ett bokmärke. Senaste posten visar snygga filmaffischer från 20- och 30-talet, med Söderhavstema.


Premiär för min klänning från Bettie Page

Idag är det jobbpremiär för min klänning från Bettie Page Clothing. Jag köpte den just för att ha på jobbet; den är snygg, men inte utmanande och materialet är bekvämt att sitta i och skrynklar sig inte av att man gör det. Sitter alltså.

Och då ville jag gärna fixa håret lite också. Det går rätt fort nu att göra rullar, bara ett par minuter om de inte krånglar med mig, men jag tog mig också tiden att locka luggen och håret litegrann med locktång. Naturligtvis spöregnar det så vi får se hur mycket som är kvar av frisyren när jag kommer till jobbet - även om man har paraply så är fukten inget vidare för lockarna.


Just nu spelas: Weezer: "Hash Pipe" från Weezer (Green Album)


Bara tråkiga variationer

Det känns inte som att det är speciellt spännande det där med kläder just nu. Jag satsar på att se prydlig ut och i former och färger som klär mig, men är int especiellt kreativ. Förutom privata problem som tar mycket energi beror det nog också på att min kreativa energi går åt till att skriva artikel nu.

Allt är hemsytt, kjolen ha rnu fyra år på nacken och blusen, som är gjord av ett lakan som jag ärvde av farmor, är nästan lika gammal. Västen sydde jag förra månaden, av en kjol som jag gjorde 2006 och som jag inte var riktigt nöjd med längre.


Jag färgmatchar i alla fall bra :)

Lyssna på mig

För dem som inte hittat det på egen hand tänkte jag lägga in en länk här till radioprogrammet där jag talar om skägg i historien.

Klicka här, så kommer du direkt till programmet och kan lyssna.



Jag gör saker, är med i en ny bok till exempel

Bara inte bloggar. Och det hänger liksom ihop. Jag har precis börjat jobba 75 % igen efter att jag fick Graves sjukdom och det blir inte så mycket energi över när jag jobbat, jag har knappt sytt ens.

Men jobbet är samtidigt ganska roligt just nu. Jag skriver på en artikel till en antologi om kläd/textilhistoria som jag och några till ska ge ut. Den handlar om svenska överflödsförordningar från medeltid till 1800-talets början och om de föreställningar om genus och klass man hittar i dem.

Dessutom var jag på Landsarkivet i tisdags för att få lite koll på vad man kan hitta i bouppteckningar från perioderna innan lagen om bouppteckning kom på 1730-talet. Och det fanns ju massor. Jag har förstås ingen som helst möjlighet att gå igenom allt, men tänkte välja ut några år och sen sätta mig med ett stort rutsystem med olika typer av kläder i och sen gå igenom och kryssa i. Fast det får nog bli efter att artikeln är färdig. Eller som något roligt att göra när skrivinspirationen sinar lite.

Och så gör jag radio som vanligt, nästa gång den 7/12. 21.40-24.00 i P4.

Slutligen har äntligen en bok som jag medverkar i blivit färdig: Förmodern globalitet. Essäer om rörelse, möten och fjärran ting under 10 000 år

 

Min artikel heter "Mode från Kaukasus eller från Paris? Kläder som politiska och kulturella uttryck" och handlar om dräktförändringar vid övergången från vikignatid till medeltid.


En glad nyhet

Titta vad jag hittade och köpte på Knapp-Carlsson igår: Sytråd av återvunnen polyester.


Okej, det är en lite grej, i alla fall om man bara ser til hemsömnaden, men många bäckar små etc. Och jag gillar att kunna välja den.

Skägg

På måndag strax efter halv tio kan man höra mig tala om skägg på P 4 Radio Gävleborg i programmet Förmiddag.

Snyggt skägg, cool farbror, viktigt budskap - tre saker på en gång!

En snabb dagens

Sådär innan jag behäver promenera iväg med raskasteg ger jag er denna bild på dagens klädsel och konstaterar att a) det var två år sen jag hade den här klänningen och b) att jag är tjocakre än sist jag hade den. Alltså inget av det kom som en överraskning, men man kan ju ändå konstatera.

Klänning: Asos för två år sen

Skor: Irregular Choice

Kofta: Myrorna för fyra år sen.


Helgens skörd

Jag har i helgen varit på en snabbtripp till London: anlände fredag middag, dumpade min väska hos vännen Björn med fästmö, gjorde all min planerade shopping och umgick sen med dem. Lördag var det heldagskonferens med The Association of Dress Historians följt av massor med öl ihop med en annan vän, Billy Oblivion, något som resulterade i en mycket slö söndag när vi bara hängde, läste och tog en stillsam promenad längs Portobello Road. Sen var det dags för hemfärd.

Förutom inköp av tyg, skor och underkläder på fredag så sålde de också böcker på konferensen och det här är vad jag köpte. Utrymme i väskan plus vikt begränasede mig mer än ekonomi, eftersom ingen av böckerna kostade mer än 10 pund.


Här är skorna, jag visste att jag en vacker dag skulle köpa dem första gången jag såg dem för ett par år sen.


Jag köpte dem hos Irregular Choice på Carnaby Street, försäljaren vad svenska och vi pratade fackföreningar, löner och arbetsvillkor.

När man är besatt av passform

När man är besatt av passform och har en kropp med mycket kurvor så är konfektion inte ens vän. Inte ens när man handlar från företag vars ideal är mycket långt från den formlösa hässjestör som annars är idealet för de flesta klädskapare kan man räkna med mer än B-, möjligen C-kupa som utgångspunkt för kläderna. Den här gången var det Bettie Page Clothing och jag är egentligen mycket nöjd med både kontakt, leverans och kvalitet. Och jag förväntar mig heller inte att de ska göra kläder för folk med F/G-kupa, inte som sin standard.

Följaktligen passade klänningen rent måttmässigt överallt, men för lite av utrymmet i brösthöjd var anpassat just för en stor byst.
Som man kan se på den här bilden så är bystvecket för litet och bysten "stjäl material" från ärmhålet, inte för att övervidden i plagget är för liten, utan för att det inte är tillräckligt format över bysten.


Ärmarna var också för långa och hade för spetsig ärmkulle för min smak; jag gillar nämligen att kunna lyfta armen utan att hela klänningen följer med. Dessutom var axlarna för breda - inte för storleksstandarden utan för mig.

Jag lade ett extra bystveck upp mot ärmhålet, att förstora det existerande hade gjort sidsömmen väldigt kort och svår att få ihop med bakstycket. Jag tog också in bakstycket i sidan och kapade som sagt lite av bredden på axlarna.


Nu kan jag röra armarna utan att det drar i ärmhålet och klänningslivet är format efter bysten. Egentligen skulle jag kunna ta in insnitten som går neråt också, men då måste jag peta upp mer foder och det vill jag inte utan nöjer mig med skärp.

Jackor från Myrorna

I tisdags var jag på möte med Försäkringskassan vid Järntorget och passade då på att ta en snabb sväng in på Myrorna. Där hittade jag inte mindre än två jackor som jag köpte.
Den här bruna i 100 % ull. Den går att knäppa över bysten, men det är inget som jag rekommenderar - jag ser ut som en stoppad korv, men något som jag har märkt är att jackor som bärs öppna är snyggast om de egentligen inte går att knäppa. Bilden är lite mörk och frisyren för tantig för en så tantig klädsel, om ni fattar vad jag menar, men den kommer nog att bli bra när jag ska presentera min forskning på The Association of Dress historians temadag för ny forskning i London på lördag.


Den blå är i mest polyester, troligen från 80-talet - baserat på puffärmen och det faktum att jag kommer i storlek 40 - och tillverkad i Berlin.


Kvaliteten och konstruktionen, med en påknäppbar krage i piké får mig att tro att det rör sig om någon form av arbetsuniform.

Förmodligen något med 80-talet

Det är förmodligen något med min ungdom på 80-talet att göra; då kornblått och svart var oerhört hett under en period, men jag tycker verkligen att kornblått och svart gör sig så bra ihop. Klänningen, som förvisso är inspirerad av ett modefoto från 1950-talet, har ju också lite 80-talsstil - föga förvånande, då modet i mitten av 80-talet hämtade mycket av sin inspiration från 1950-talet.


Och för den som, liksom jag på 80-talet, funderat över varför vi kallar den här färgen för kornblå (korn är ju antingen grönt eller gult beroende på när i livscykeln vi tittar på det) så är det från engelskans "cornflower blue", dvs blåklintsblått. Och det är det ju onekligen.

Just nu spelas: The Raveonettes: "My Tornado" från albumet Whip it on!

RSS 2.0