Om stil -

Igår var ena tvillingdottern hos frisören för första gången. Det är en stor dag när barnen övergår från att bli klippta av mamma till att gå till frisören - det brukar dock vanligen hända innan femton års ålder tror jag. I vilket fall så hade vi nu nåt gränsen för vad jag vågade försöka få till ifråga om uppklippning. Så nu känns det ännu mer att jag har stora flickor. Och jag gillar det.
   Resten av familjen klipps dock fortfarande av sin mor/fru.

Idag köpte jag Flashdance på DVD på Willys. Jag har inte sett den än, eftersom jag ville se Viva Maria! som jag läst om men aldrig sett, och som jag köpte samtidigt först. Flashdance har jag ju sett både när den gick på bio och på TV sen dess. Jag är rätt upptagen i helgen, men siktar in mig på att kanske se den på måndag.

Vem vet? Kanske jag får lust att bära collegetröja med avklippta muddar eller kostym utan skjorta under, bara löst frackbröst? Av rent anatomiska skäl tror jag att det senare bör undvikas.

---

Just nu spelas: Pixies: "Ana" från Bossanova

---

Ni som bor i Stockholm borde bege er till Östasiatiska museet och se deras utställning om japanskt mode - från kimon till dagens subkulturer. Hade jag haft ärende till huvudstaden innan den 10e januari hade jag definitivt gjort det efter att ha läst vad intendent Petra Holmberg skriver på Modearkivet.

Jag är alltså sjukskriven på heltid ett par veckor på grund av ett skov i  min reumatism. Detta innebär, förutom att jag är för trött för att göra något vettigt, att jag sällan klär på mig annat än hemmaklänning eller tröja och overkneestrumpor och därför inte har så mycket att visa i den vägen. Men då kan man ju alltid visa fina bilder från förr - som den här från Vogue 1941.

Foto: John Rawlings

Är inte kombinationen av svart och starkt grönt, senapsgult och rött underbart? Så skulle jag mycket gärna se ut.

Peggy Moffitt var en av 60-talets mer kända fotomodeller - inte i klass med Twiggy och Jean Shrimpton, men en av de stora. Hon hade ett eget utseende och en egen stil och lanserade dessutom tillsammans med designern Gernreich den så kallade monokinin 1964. På det här fotot bär hon inte monokini, men väl grova strumpor som ju får ses som ett av de riktigt nya inslagen som kom med 60-talets ungdomsmode, även om de här förstås inte hör till den vanliga sorten.

Ett av barnen på Majas dagis undrade varför jag inte skulle gå till jobbet utan hem och jag förklarade att det var för att jag var så sjuk att jag inte kan jobba just nu. För att hon inte skulle bli rädd att det skulle smitta förklarade jag också att det inte gjorde det utan att det var en sjukdom som gör att man har hemskt ont i kroppen. Så ställde hon frågan som barn ställer: "Blir du inte frisk?" För varje gång man svarar "nej" blir det lite lättare, men det är fortfarande inte ett lätt svar att ge.

Nu ska jag på fest hos vännen Caroline. Egentligen är jag för sjuk, men alkohol är ju smärtstillande och en fest hos Caroline missar man inte gärna. Och det är ju inte som att reumatismen blir varken bättre eller sämre av det.

Jag är så förtjust i min blå hemmaklänning som jag sydde i somras att jag länge tänkt göra en till. Tyget köpte jag på Tradera, men det var inte tillräckligt mycket för att jag skulle kunna göra en helklockad kjol som på den blå, så den fick en snävare kjol - och därmed ett utseende som påminner mer om 1940-tal än 1950-tal. Gillar den gör jag ändå och det är skönt att ha två att byta mellan. Hemmaklänning är nämligen det perfekta plagget för mig: inte för varmt för vår varma lägenhet och samtidigt klädsamt.

Nu har jag och Maja varit och vaccinerat oss mot svininfluensan. Maja var helt enligt schemat, de börjar med dagisbarnen den här veckan, och vad det gällde mig så tyckte vårdcentralen som jag att jag är tillräckligt sjuk i reumatismen som det är nu och inte behöver en sjukdom till ovanpå det. Jag är tacksam och lättad.
I eftermiddag ska jag till reumatologen och se vad vi kan göra åt det nuvarande tillståndet.

Det var också kändisspaning på BVC då Janne Josefsson var och vaccinerade sin dotter. Och jag gjorde det pinsamma att hälsa på honom eftersom jag kände igen honom. Till mitt försvar ska sägas att han hälsade först, men det var ju inte på mig utanpå min man. Han handlar nämligen i den affär där Rickard jobbar.

Det är understundom en källa till missnöje att jag inte lever den sortens liv där man klär upp sig - jag är ju så förtjust i kläder och gillar att försöka få till en elegant helhet. Så en sån här cocktailklänning (går fint även till eftermiddagsmottagningar, men dem är det också ont om) och ett tillfälle att bära den skulle inte sitta illa alls.

Kanske inte just i ostronvitt, men vem vet, det kanske är oväntat klädsamt?

1910- och 1920-talet hade de vackraste modeteckningarna - det bara är så.

1920-tal.

Så här, två år efter starten av den här bloggen har jag börjat skriva på ännu en blogg: modearkivet.se. Men till skillnad från den är, som ju bara skrivs av mig och handlar om vad jag tycker är kul just nu så är det här en kollketiv blogg, skriven av forskare som studerar mode och kläder från olika infallsvinklar. Jag är där, som historiker, docent Carina Gråbacke som är ekonomihistoriker, dr Eva Knuts som är etnolog och en kille som heter Cristopher Pihl. Förutom oss fasta skribenter kommer det också att komma gästinlägg från andra forskare inom området.
Jag har hittills bara gjort en bokrecension, men jag har ett inlägg till på gång.

Eller i alla fall bra nära - eftersom Alltinget flyttat in i Karlavagnen och vi sänder driekt mellan 10 och 12 på kvällen. Jag är inte van att vara uppe så sent på kvällen och undrar lite hur jag ska orka med dagen efter. Samtidigt är det väldigt roligt att göra radio, i synnerhet med de otroligt trevliga Alltinget-ledamöterna.
Programmet har redan sänts två onsdagskvällar, men i övermorgon är det premiär för mig.

Som rätt ofta har jag idag på mig grått, svart och rött. Jag tycke rbara att det blir så snyggt ihop. Det är också säsongspremiär för mina kilklacksskor i lack. Koftan är från Zara, jumpern från Lindex rea ifjol och kjolen har jag sytt själv.

Titta! Bild i bloggen!
Idag var rent generellt en skitdag där båda de lag jag håller på som spelade idag fick stryk av AIK. Kvällen förgylldes dock av en träff med vänner från för arton-tjugo år sen och ett par öl på Solrosen i Haga. Vi hade tänkt gå på Hagabions fik, men där var så fullt med folk, så det blev slutligen Solrosen. Om det var ödet ska vara osagt, men alldeles efter att vi hade pratat om folk från förr som i alla fall jag inte träffat på minst sjutton år så kom just två av dem in genom dörren!
Och jag hade en av mina favoriter bland IFK-tröjorna.

Annars är kjolen från Monki, och jag gillar den mycket.