Om stil -

Idag ska jag iväg hem till Trollhättan och fira sommarens ankomst. Varmt är det i alla fall och jag har gjort förhoppningsvis god smulpaj med blåbär och hallon. Vi hörs imorgon.

Jag har förstått det så att strumpor i sandaler är en stilmässig dödssynd. Ni får dock tro mig när jag säger att det vore en ännu större synd att visa upp mina omplåstrade, skavda fötter. Dessutom tycker jag faktiskt att det är rätt sött - i alla fall när strumporna är så här snyggt blåvitt-färgade ;)



Idag har jag kvällsundervisning så jag går till jobbet först nu (jag har läst en del hemma också).

Över en tusenlapp (84 pund)  för ett par skor känns dock inte så lockande just nu, men söta är de. Trots att de är precis på gränsen till riktiga tantskor.

---

Just nu spelas: Carl Perkins: "Blue Suede Shoes"

---

Jag har rätt många t-shirts med IFK-motiv, men det här är en favorit.

T-shirt: Alternativa supportershopen
Resårskärp: H&M
Kjol: Gjort mönster och sytt själv
Strumpbyxor: Crocheted tights från Music Legs
Platåsandaletter: Skopunkten

Och ikväll blir det fotboll.

---

Just nu spelas: Jerry Lee Lewis: "Crazy Arms"

---

Igår, när jag var på stan och letade kammar att sätta upp håret med passade jag på att prova lite kläder på H&M. Bland annat den här blusen, som var riktigt snygg på.


Ännu snyggare hade den troligen varit i storlek 46, men de hade bara storlek 44 inne (46 finns i postorderbutiken). Jag var nära att köpa, men dels sparar jag till Londonresan i början av juni, dels är den av hela 73 % polyester, vilket känns som väldigt mycket och som att be om en svettkatastrof när det blir varmt.

---

Just nu spelas: The Dubliners: "Never wed an old man"

---

Nu har jag kollat och mina axlar är alldeles precis enligt normen, dvs stl 38 (i alla fall enligt de stora mönsterbolagen). Men i storlek 46-48 kan axelmåttet vara så mycket som 3 cm vidare från hals och ut till leden. Inte så konstigt att jag alltid måste ändra mina mönster då. Boken som jag har lånat av Blåva Anna, Fit for real people, av Pati Palmer och Marta Alto säger ockås, vilket jag faktskt även sett i förbifarten i en Burda att om man har större kupstorlek än C ska man inte välja storlek på mönster efter övervidden eftersom man då får alldeles för stor vidd över rygg och axlar, i stället ska man förstora mönstret över bysten. Verkar vettigt när man tänker på det, men hittills har jag förstås gjort tvärtom när jag utgått från köpemönster: tagit in i midjan och över axlarna, det blir dock sällan riktigt bra. Nu ska detta provas, när jag hittar ett bra mönster att utgå ifrån till nästa projekt.
Metoden bygger förstås på att man klarar av att göra rätt stora ändringar av mönster, men har man F-kupa måste man göra det i vilket fall.

---

Just nu spelas: The Dubliners: "Many young men of twenty"

---

Jag hade i många år ett okomplicerat, alltigenom negativt förhållande till axelvaddar. Mer ingående kunskap om sömnads- och skräddarhantverket fick mig så småningom att inse att bra, välsydda kavajer, jackor och kappor nästan alltid har någon form av vaddering över axlarna, och att den fyller en funktion (nu behöver jag bara hitta orignalvaddarna från min gula kappa och sy i dem igen). Det sista steget i min förändrade attityd kom  beroende på två saker: dels en begynnande fascination för 1940-talets mode, dels insikten att jag har smala axlar. Eller smala och smala - i varje fall inte breda. På grund av att min axlar är spikraka har jag nämligen alltid tänkt på mig som bredaxlad, men så är alltså inte fallet. Detta är förstås ännu en anledning till att det är svårt att få tag i kläder och få till mönster som passar - har man 36-37 cm i axelbredd (bak) från ledknöl till ledknöl och 108 cm bystvidd så måste det ju bli besvärligt. Det förklarar många av de problem som jag har med kommersiella mönster, de räknar med att om man har min övervidd så ska man ha betydligt bredare axlar (och mer fett runt om, eftersom de utgår från en B-kupa). Men nu skulle jag inte fastna i det; det finns lösningar på det också, utan jag ska fortsätta om axlarna: för att få balans i utseendet tror jag nämligen att det inte skulle skada att sätta in tunna vaddar i en del klänningar jag syr. Jag har ingen på gång just nu, men det kommer att hända, för att ge lite mer axelbredd.

---

Just nu spelas: The Dubliners: "Farewell to Carlingford"

---

Jag vill ha ett par espadriller med kilklack, som de jag har på mig här. De gick sönder i somras, så nu behöver jag nya.
Har någon sett några? Rött och blått är inte ett krav, kanske inte ens knytband, men helst.

Och jag är faktiskt entusiastisk! Jag har en trevlig föreläsning på onsdag kväll och nu har jag en spännande bok som väntar på mig nere på institutionen.



Klänningen är från H&M, koftan den vanliga från Myrorna och skorna de vanliga från DinSko.

---

Just nu spelas: The Dubliners: "The Springhill disaster"

---

Och tre flickor (i vid bemärkelse) i Carlanderska parken.



Barnens klänningar har jag sytt (och gjort mönster till) och min klänning är från H&M.
Nu ska jag, Rickard och min mamma snart gå till Konserthuset och lyssna på the Dubliners. Gamla irländska farbröder är inte det sämsta en lördagsafton.

Idag är det temadag om katolicism och reformationen hos tidigmoderna semianriet. Jag kan inte vara med hela dagen, för på eftermiddagen är  det disputation och en god vän är opponent, men tre intressanta teman ska jag hinna med i alla fall. Klädmässigt håller jag mig till säkra kort som marin och rött och sådär lagom varmt för temperaturer mellan 10 och 16 grader.

Kofta: Myrorna/Sisley
T-shirt: Gina Tricot
Kjol: Gjort själv
Skor: DinSko för 2,5 år sen

Varje morgon tittar jag på väderleksprognosen på GP för att få en idé om hurdant vädret ska bli udner dagen. Vår termometer sitter på östsidan och har strålande sol på sig från gryning till klockan 11 ungefär och är därför mindre pålitlig; dessutom vill jag ju veta hur det kommer att vara längre fram på dagen.
Nå, i över en vecka nu har det varit så att imorgon ska det bli varmt och soligt, men eftersom imorgon alltid ligger en dag fram så får man aldrig uppleva den där utlovade, undflyende värmen. Imorgon lördag ska det bli 15-20 grader - vi får allt se hur det blir med den saken.

Man kan ju fråga sig - för även idag är jag rosa. Idag jobbar jag hemma dock, så jag ska inte längre än till Willys (fd Tempo) som i princip ligger här på gården och proviantera, för att sedan läsa Gender in debate from the early Middle Ages to the Renaissance.

Kofta: Zara
Linne och kjol: H&M
Knästrumpor: SockDreams

Ett genomgående drag hos alla de söta klänningar som marknaden flödar över av just nu är att de är för korta. Kanske för anständighetens (fast det struntar jag rätt mycket i), men framför allt för proportionernas skull - klänningarna skulle se så mycket bättre ut om de slutade strax över knäet och inte mitt på halva låret. Ett exempel är den här klänningen från ASos som jag nog skulle ha köpt om den varit tillräckligt lång.

Bild: www.asos.com

Det framgår inte så tydligt av den här bilden, men på helbilden ser man att den precis täcker rumpan och någon decimeter till. Jättebra om man är "petite", men inte för normallånga.
I princip alla Gina Tricots klänningar lider av samma problem.

---

Just nu spelas: Gene Vincent: "Be-Bop-A-Lula"

---

De senaste 9 dagarna har jag sytt på en klänning baserad på en bevarad klänning från 1940-talet. Det är inte en kopia, utan skiljer sig från originalet på flera sätt:
* Materialet - originalet är troligen i en ganska tunn och mjuk bomull medan min är i en ganska styv bomull/polyester. Jag hade det hemma (fått av pappa) och tänkte att man ju alltid kan prova. Dessutom skrynklar den sig inte och är extremt tålig, vilket är ett plus eftersom jag tänkt gå på fest i den.
* Längden - även om flickan som bär den på bilderna jag tittat på förmodligen är kortare än den den syddes till så är kjolen väldigt lång för att vara 40-tal; därför kortade jag den till strax under knäet, som var det vanligaste under 1940-talet.
* Dragkedjan är något grövre än originalets; långa delbara dragkedjor i metall är svårt att få tag i - tunna är omöjligt.
* Jag är rätt mycket kraftigare, vilket förstås också påverkar intrycket.

I vilket fall så fanns det stadiga fruntimmer även på 1940-talet och jag är rätt nöjd med den. En rolig detalj är den långa dragkedjan fram - just på 40-talet börjar man se dragkedjor på klänningar; eftersom de var något av en nyhet (även om det moderna blixtlåset uppfanns redan 1917) blev de moderna detaljer i dräkten. Man ser dem ofta som förslutning mitt fram på symönster till klänningar och en aftonklänning från 1938, som nu finns på V&A har en tunn dragkedja i celluloid framtill. Klänningen som jag tittat på har istället en metalldragkedja; betydligt hållbarare och troligen billigare. Många material var ju också omöjliga att få tag på under kriget, då militärens resurser gick först, men jag vet inte om så var fallet med celluloid.

Förebilden:


Ni ser att den har ett helt annat fall. Jag har gjort pappersmönster på mina delar, så när jag hittar det perfekta tyget kommer jag nog att göra en mer trogen kopia också.

Min klänning:

---

Just nu spelas: Elvis Presley: "Jailhouse rock"

---

Så skulle jag gärna ha sådana här: "Holeproff hosiery" i silke. Och de fina underkläderna.

Dessutom säger Wollin att man inte får ha snygga underkläder när man är "mer eller mindre fet" - this is getting personal!

Nu har ju aldrig Malin Wollin framstått som klassens ljus och har en omvittnad förmåga att hårddra saker i sina krönikor, så jag brukar oftast inte läsa dem, men nu blev jag faktiskt rätt uppretad över hennes senaste tirad om att gravida och ammande kvinnor ska "få vara ifred" från att vara snygga och sexiga och det därför inte behövs snygga amningsbehåar och snygga mammatrosor. Tänk, jag har just glatt mig åt att det på senare tid har börjat finnas även snygga amningsbehåar (nu behövs det bara att någon svensk butik börjar sälja amningsbehåar i större storlek än E också), så att man kan känna sig fin även om man ammar. Inte för att jag ska göra det något mer, men principen! Jag ammade Maja i nästan tre år, nu använde jag säkert inte amningsbehå mer än det första året, eftersom jag bara ammade på kvällen och morgonen efter det, men det är ändå ett års tid som jag enligt Malin Wollin som jag ska växla mellan "två bekväma amningsbehåar". Sen, i mitt fall alltså efter tre år, när när jag slutat amma, då, får jag lov av Wollin att:
"Unna dig något vackert. Och sexigt. Du har hela livet på dig att sexa upp dig själv i spets och porr. Lägg inte dyra pengar på en övergående och mer eller mindre fet period av ditt liv."

Vad jag ser här är en tydlig viktoriansk backlash som ska avsexualisera kvinnan under den period hon är Moder, men jag vill inte avstå från sex och från att ha fina underkläder i tre år för att Malin Wollin tycker att den heliga, ammande modern inte får ha sex!

Typiskt är också att hon vinklar det från ett objektsperspektiv, dvs "vem får kåtslag av en ammande kvinna" (citat!) och inte utifrån att kvinnor själva har någon sexualitet - mer viktoriansk dumhet.

Förresten så kanske det inte bara är för att glädja sin man som man vill ha fina underkläder -vad sägs om för att glädja sig själv?
Och man behöver (förstås) inte tvätta sina amningsbehåar varje dag så att de blir noppriga, det finns ilägg och man kan dessutom handtvätta dem försiktigt istället för att slänga i dem i 60-90 grader och förstöra all elastan på nolltid.

Väderleksrapporten säger att det är mestadels sol idag - det skulle jag vilja se! Gråmulet och inte så värst varmt är en mer korrekt beskrivning. Men jag kan ju alltid sprida "lite" färg.

Kofta, strumpbyxor och tyllunderkjol: Gina Tricot
Klänning: egen design och sömnad
Skor: DinSko

---

Just nu spelas: Big Bopper: "Chantilly Lace"

---

Jag är inte säker på om jag någonsin kommer att bära den tillsammans med kjolen som hör till, men som utanpåskjorta gör den sig fint.

---

Just nu spelas: Fats Domino: "Be My Guest"

---

Efter att ha deklarerat på >5 minuter vill jag bara säga: Skatteverket, jag älskar er!
Några jag inte älskar lika mycket är Försäkringskassan, eftersom de konsekvent drar för lite i skatt, vilket leder till att folk som har sjukersättning (som jag), är sjuka eller föräldralediga konsekvent får restskatt; i mitt fall 2100 spänn. Jag har hört rykten om att det går att få dem att dra rätt skatt nuförtiden, men när jag senast försökte, vilket var ett bra ta sen förvisso, sa personen jag talade med att "det går inte att ändra, det står i datan" (med vilket han menade dator, inte data).

Som ni säkert vet så har jag en förkärlek för sjömansklänningar, sjömanskragar osv. Så döm om min glädje när jag tog en sväng på Emmaus på Linnégatan efter dagens lektioner och där hittade en kort kavaj i sjömansstil. Den är i polyester/viskos, men verkar välsydd i alla fall och kostade bara 85 kronor. Den måste vara från 80-talet, för endast under en period när oversize var inne skulle medium vara tillräckligt stort för att passa mig.



Och tänk, det var bara ett rent infall att jag tog en extra runda längst ner i hörnet efter att ha gått igenom resten av butiken. Jag är mycket nöjd.

Jag var ner på stan idag på väg till Art College, för att köpa knappar till en ny klänning som jag håller på och syr. Efter besöket på Knapp-Carlsson skrotade jag på väg mot Grönsakstorget och fick syn på dessa hos Johanssons skor:



Är de inte underbara? Från Killdoll, och kostar 600 spänn. Jag har ett par magra månader framför mig och sen ska jag och Valeria ju till London, men det kanske kan bli ett köp i sommar.

---

Just nu spelas: Everly Brothers: "Bird Dog"

---

Idag har jag egentligen alldeles för ont för att bry mig om vad jag har på mig. Men klä på mig måste jag ju, eftersom jag undervisar i eftermiddag. Dagens klädsel utgick därför från tröjan jag ändå hade på mig, utan någon mer genomtänkt plan. Å andra sidan är det ju kul att få användning för den och jag gillar ju grått. Kängor till kort kjol och mönstrade strumpbyxor ger i sin tur en, i mitt tycke, skön 80-talskänsla.

De här två - designern och modellen; dvs Jonas Collberg och Louise Wånggren (som också är designer), är två av mina studenter på Folkuniversitetet. Visst är det en cool skapelse?


Gå genast till Louises blogg och titta på både större och fler bilder.

För nu har jag idag köpt två två samlingskivor med 50-talsrock (inkl.lite tidigt 60-tal) till när jag var på MAXI - två dubbel-cd:s för en hundring; det blir ju hur mycket sommar som helst. Min nya rosa- och vitrandiga sommarklänning, baserad på ett original från 40-talet går fint framåt också, så även där är jag redo.
Andra saker som hänt idag är att vännen Blåva Anna åkt till BB, så nu väntar jag bara på besked.

---

Just nu spelas: Connie Francis: "Lipstick on your collar"

---

Vintagstickning, dvs att sticka efter gamla mönster har något av en boom nu. Det är förstås den allmänna stickvågen som kombineras med ett stort intresse för äldre mode – så till den grad att riktiga subkulturer knutna till specifika perioder under 1900-talet har uppstått i västvärlden. Detta leder till en marknad för böcker i ämnet, även om vi väl ännu inte kan säga att det finns ett överflöd av dem; på svenska finns t ex i nuläget två: Stickat och virkat – vintage på svenska och Klassisk stickning. Av dessa två är den senare absolut den bästa, om det är stickning efter originalmodeller man är ute efter. Stickat och virkat – vintage på svenska, som säger sig innehålla beskrivningar till modeller från 40-, 50- och 60-talen bygger nämligen inte på mönster från den tiden utan är modeller inspirerade av äldre stil gjorda av designern Birgitta Forslund. Vissa söta plagg finns, men genomgående är de gjorda i för grova garner och stickor, i förhållande till hur de äldre modellerna och är därtill alldeles för lösa i passformen. Faktum är att utan de snyggt stylade fotona skulle vintagekänslan i många fall saknas helt. Sen är ju jag personligen inte så intresserad av en virkad bikini, en virkad ”Chaneldräkt” eller en stickad slips, men det finns en del snygga jumprar. Personligen tycker jag dock inte att den är värd pengarna.


Vill man ha något mer autentiskt, men ändå ha beskrivningen på svenska, är det Lise-Lotte Lystrups Klassisk stickning som gäller. Här har originalmönster använts genomgående, men beskrivningarna har gjorts så att de även finns i större storlekar och man tipsar om nu förekommande garner. Även här verkar garnerna ibland något tjocka jämfört med de originalbilder som återges, men generellt sett får vi här den äkta varan, med några mindre förenklingar och förändringar ibland. Jag har tänkt att mitt första stickprojekt på ett par decennier ska bli en jumper härifrån. Det här är en bok som jag skulle kunna tänka mig att äga, men eftersom den finns på bibliotek så behöver jag ju inte köpa den.


Den bästa boken jag hittills hittat är dock den engelska A stitch in time som gavs ut första gången 1972, men nyligen kommit i ny upplaga. Precis som i Klassisk stickning återges originalmönstren och det är en rolig samling mönster på framför allt jumprar och koftor från 1920, 30, och 40-talen som vi får tillgång till, i allt 60 stycken. Nackdelen med A stitch in time är förstås att beskrivningarna är på engelska samt att garnerna inte går att få tag i här. Med hjälp av Blåva Anna som är en mycket erfaren stickare som ofta använder sig av engelska mönster och även gör sina egna kommer det dock nog att gå bra. I vilket fall så planerar jag att köpa ett eget exemplar av A stitch in time, så att jag inte behöver sno Annas systers.



Bland annat har jag siktat in mig på denna underbara 30-talsskapelse. Som fick min att skrika ”Gah!” när han såg den.

Den här fina bilden var omslaget till Vogue i januari 1927. Jag hade gärna haft en sådan kappa, även om det då skulle föreligga en stor risk att jag skulle se ut väldigt mycket som en kulturtant och det är jag inte riktigt bredd på än.




Jag hittade den i den mycket trevliga gruppen "La Mode Illustrée" på LijveJournal.

---

Just nu spelas: New Order: "I.C.B" från Movement

---

En vacker dag, när jag inte är så engagerad i och upptagen av mitt arbete kommer jag säkert att skriva något djuplodande och intressant här i bloggen (jag har flera idéer), men tills vidare blir det mest bilder på dagens kläder. Jag har ju till och med slutat kolla in vad de olika butikerna på nätet har att erbjuda - jag är inte intresserad av att utöka samlingen i någon större utsträckning och jag behöver dessutom mina pengar till annat.
T-shirten som jag har på mig är dock ny: från Gina Tricot, och jag kunde bara inte motstå trycket.

Jacka och kjol: Monki
T-shirt och strumpbyxor: Gina Tricot
Skor: Skopunkten

Skorna från Haléns kom igår, men var för små. Det var inte helt oväntat eftersom jag beställde storlek 6 (hatar när de använder brittiska storlekar), men jag har ibland det och ville testa. Eftersom de är i skinn finns ju också möjligheten att slå ut dem om de bara är för små på bredden. Det var de nästan bara, men om jag vill kunna få i strumpor krävs nog en storlek större. Så jag lämnade in dem på Posten för retur idag och hoppas att de nya kommer snart.

Jag inbillar mig i alla fall att de flesta gör så att de börjar med ett, eller ett par, plagg som de känner för att ha på sig, och sedan bygger vidare. För mig är det ofta skorna jag utgår ifrån, men det kan också vara en överdel eller en kjol. Idag är det emellertid min nya bh från Freya som är utgångspunkten. Trots att den inte syns. Men dess illcerisa färg gav på något sätt 80-talsfeeling och en känsla av att svart-vitrutigt går fint ihop med den - och sen följde resten. Så jag matchar idag bh och örhängen, och i viss mån strumpor.


Fotbollen talar vi inte om.

Ja nästan allt jag har på mig alltså. Blusen är en av de två jag sydde i påskhelgen - den har nu fått knappar, och kjolen sydde jag ju för tre veckor sen. Strumpbyxor, lackskor och lackskärp kan jag däremot inte göra utan de är inköpta ;)


Om någon undrar varför jag inte gått till jobbet än så har jag jobbat hemma med sista korren på en artikel; men nu ska jag iväg.

---

Just nu spelas: Ebba Grön: "Stockholms Pärlor"

---

Idag var det faktiskt tillräckligt varmt för att gå i bara kofta; tycker själv att det ser riktigt snajsigt ut.



Efter jobbet var jag på stan och köpte knappar till den blus som ännu inte fått några och en dragkedja till ett nytt pågående sömnadsprojekt.

Strumporna jag har på mig idag är mitt andra par. I det första gick en strumpa sönder och jag beställde nya. Smart som jag var slängde jag dock bra den trasiga, vilket visade sig komma till nytta idag, eftersom en av "de nya" gått sönder när jag var på konferens förrförra veckan. Så nu har jag i alla fall ett helt par. Dock är jag så förtjust i dem att jag ska beställa nya snart. Det är bara inte lika roligt att beställa från USA när dollarn är runt nio spänn som när den var runt 6 ;)
Märket, Leg Avenue, säljs även i Sverige, men jag har inte sett någon som har just den här modellen - eller, vilket är viktigare, tar in plus size. Det är alltså inte så att Leg Avenue inte gör en del av sina strumpor i plus size, det är de svenska försäljarna som inte tar in dem.

Eftersom fotot är så suddigt att ni inte ser de fina strumpornas mönster kommer här en närbild:

---

Just nu spelas: Edith Piaf: "L'homme à la Moto"

---

Den ena av mina nya blusar lyckades jag hitta knappar till i mormors gamla knapplåda. Egentligen är det (minst ) fyra olika sorter, det kan man se på baksidorna av knapparna, men på framsidorna ser de likadana ut.



Nu ska jag och Majan ut på gården, fast inte i fin yllekjol, utan i min klänning i babycord från Libertys.

Idag var det dels premiär för jeansjackan jag köpte på Myrorna vid Järntorget i februari, dels premiär för sommarskorna. Jag lovar att jag var snyggare än vad det ser ut som på bilden, däremot såg jag nog precis så medelålders ut - men någon gång ska väl även jag "klä mig efter min verkliga ålder"?

---

Just nu spelas: New Order: "Dracula's Castle" från Waiting for the Sirens' Call

---

Nuförtiden är förvisso nästan alla affärer öppna alla dagar, men det gäller inte sybehörsaffärer - och då i synnerhet inte den institution som är Knapp-Carlsson. Detta innebär att jag nu har två färdiga blusar utan knappar och knapphål. Jag har förvisso tillräckligt många likadana vita skjortknappar hemma, om jag skulle vilja ha det, men det vill jag ju inte.
Så blusarna får vänta till tisdag.

I alla fall vad vår familj och många av mina vänner gör: Är på GothCon, Sveriges äldsta och största spelkonvent. Jag spelar inte, men det är ett ypperligt tillfälle att träffa folk som man inte träffar så ofta, samt hänga i solen, eftersom det nästan alltid är fint väder under GothCon.
   Idag var inget undantag, utan bjöd på väder lämpligt för kortärmat så länge man höll sig i solen.

Jag och Valeria:


Rickards engelsmän får (så småningom) stryk av Jonas tyskar.


Maja på en lekplats i närheten:


Nu väntar vi på att Vendela ska komma hem från stallet så ska vi köpa Thaimat sen.

Känner mig närmast lite Laura Ashley-sk i kombinationen vadlång kjol och lite puffig topp med brodyr. Toppen ifråga kan vara någon slags sovplagg, eftersom många andra saker på samma reastång var det, men funkar som tröja och kostade 50 spänn på KappAhl.
Efter jobbet ska jag på fest hos vännen Caroline så jag har med att byta med: tunna strumpor, högklackade skor och en röd jumper. Samt ett förkläde för att inte spilla på kjolen när vi förbereder festen ihop.

---

Just nu spelas: New Order: "All day long" från Brotherhood

---

Vårlistan alltså, den som jag snodde från Malinbloggen. Nummer 11 på den var "Köp för stora jeans". Nu har jag ju inte köpt några för stora jeans, men jag har lånat ett par av maken. Och av detta lär vi oss följande: Eva ska inte ha stora, lösa jeans.

Kofta: Gina Tricot:
Linne: Turnélinne med Hanoi Rocks
Örhängen: Gothaffär i Nordstan
Jeans: JC

---

Just nu spelas: New Order. "Broken Promise" från Brotherhood

---

Den senaste månaden har jag jobbat lite av och till på en ny klänning till Valeria. Det är samma rutiga ylle som jag använde till den här kjolen. Till skillnad mot den blommiga som jag sydde till henne så går den här alldeles utmärkt att använda i rådande väderlek. Om man nu vill gå ut - det började just regna!



Blusen har varit min mammas på 80-talet och jag har också använt den ett par gånger.

Jag har ju på sätt och vis ett riktigt bra kjolmönster som jag använder väldigt ofta. Jag säger på sätt och vis, eftersom jag i princip tar min vinröda kjol som jag sytt och ritar efter den - jag har dock funderat på att göra ett pappersmönster också, vilken dag som helst. (mina vida kjolar har inte mönster på det sättet, det görs på fri hand.) Fördelen med ett bra kjolmönster är att det går väldigt snabbt och enkelt att göra en ny kjol. Nå, ikväll har jag provat in ett bra mönster till en holkärmsblus, ett mönster som jag sen ska bygga vidare på till andra typer av blusar, och nu känner jag att jag är redo att massproducera ärmlösa blusar och blusar med holkärm inför den kommande sommaren - det är bara att vänta och se; den första kommer troligen innan påsk.

Man kan ju inte vara femtiotalsretro varje dag. Idag blir det moderna rutor och lackskor med hög kilklack.

Tröja: Gina Tricot
Jumper: H&M
Skärp: Victoria of Sweden
Kjol: Egen design och sömnad, men tyget är en duk från Åhléns
Kilklacksskor i lack: Wedins

Drömskorna från Haléns alltså.


De ska komma i mitten av april.
Annars väntar jag med iver på min och äldsta dotterns Londonresa i början av juni då jag ska försöka köpa annat än tyg; skor t ex.

---

Just nu spelas: New Order: "Broken Promise" från Brotherhood

---

Så, nu kan jag äntligen visa en bild på kjolen och blusen som jag sydde förrförra veckan. Resårskärpet är från H&M, knästrumporna från DockDreams.



I övrigt så såg mitt brännsår rätt läskigt ut igår. Tur att man har Renat hemma sen fyrtioårsfesten - nu ser det mycket bättre ut. Jag tror faktiskt att starksprit används ungefär lika ofta till sårtvätt som till att drickas i det här hemmet.

---

Just nu spelas: The Diamonds: "Little Darlin'"

---

Eller en helt annan dag. Med andra ord: Min svåger hade just med sig min kamera från Trollhättan och jag kunde därför ladda ur bilderna från festen där jag glömde den, den 21e Mars. Så här såg jag ut då. I princip såg jag likadan ut i torsdags, utom att jag då hade röda högklackade skor.


Nu kan jag alltså börja ta bilder på dagens klädsel igen - och på de två plagg  jag sytt till mig sen dess.

Förutom att jag tittar på en massa omslagsbilder till symönster från 50-talet har jag den senaste tiden också studerat en hel del stickbeskrivningar från framför allt 40-talet. Jag är inte helt såld på jumprar med axelvaddar än, men börjar utveckla en fäbless för puffärmar. Så om den här toppen från Gina Tricot funnits i någon anan färg än vit eller korall kanske jag faktiskt hade köpt en. Vitt blir bara fläckigt om jag har det och korall är inte vidare klädsamt på mig, så det får vara. Men toppen är fortfarande söt.


200 spänn kostar den.

---

Just nu spelas: New Order: "Every Little Counts" från Brotherhood

---

Lite svajigt ljud, men den hjärtskärande känsligheten går inte att ta miste på.
New Order: "As it is when it was" framförd live i Leuven (Belgien, förtjusande stad) 1985:



Fungerar väldigt bra en vårkväll. Låten finns på skivan "Brotherhood" som är väldigt, väldigt bra.

Jag tittade just på besökssiffrorna. Eftersom jag varit på resande fot och knappt bloggat alls den senaste veckan trodde jag att de skulle ha rasat ner till en bra bit under hundra. Så var det emellertid inte - i själva verket låg en topp i torsdags; en dag när jag över  huvud taget inte bloggade utan diskuterade olika pedagogiska frågor hela eftermiddagen och sedan deltog i ett jäkla festande som jag verkligen hoppas att det inte finns alltför mycket bilddokumentation ifrån. Och att folk kommer ihåg ungefär lika mycket som jag. Dock, med anledning av hur det ibland går till i andra sammanhang, vill jag bara påpeka att festandet var helt och hållet egenfinansierat och inte något som vår arbetsgivare bidrog till.
Men igår var man lite skör.

---

Just nu spelas: The Wannadies: "Friends" från Bagsy me

---

I söndags började sladden på mitt strykjärn att brinna. Jag höll på att stoppa in kontakten och höll duktigt själva kontakten och inte i sladden, som jag alltid gör. Då small det till och började brinna i sladden precis vid övergången mellan sladd och kontakt. Så nu har jag ett tioöringsstort hål/sår på ett finger och ett mindre på ett annat. Vid själva händelsen var mitt första utrop: "Rickard! Det brinner" Det brinner!" Och sedan, när han dragit ut strykjärnet, utan att det började brinna någon annanstans: "Nu har jag inget strykjärn!" Det gäller att ha sina prioriteringar klara.
   Rickard, som uppenbarligen har mer normala prioriteringar, eller i alla fall inte var chockad, sa till mig att sluta prata om strykjärn och istället gå och hålla fingrarna under kallt vatten. Detta visade sig vara mindre lätt än det låter eftersom iskallt vatten får mina leder att värka outhärdligt; mycket värre än själva brännskadan. Jag tror nog att jag i alla fall kommer att få lite kul ärrvävnad på vänster ringfinger och såret värker och svider en del.

Men idag har jag köpt ett nytt strykjärn så att jag kan stryka blusen jag sydde färdigt i onsdags kväll.

Anlände vid sjutiden till Göteborg som bjöd på sol och 13-14 grader i skuggan. Efter att ha kastat i mig maten (lunch åts vid tolv) och badat har jag nu försökt kolla av post och liknande. Samt packa om min ryggsäck - för imorgon vid tio drar jag till Varberg för nästa konferens.
Men först ska jag läsa för Maja och sen ligga och krama henne hela natten.