Om stil -

Eftersom väderleksrapporten på GPs baksida lovade 18 grader och det var soligt ute klädde jag mig väldigt somrigt. Och det kunde jag nog låtit bli. Det var soligt och ibland rätt skönt, men också kallt i vinden. Jag hade en rosa kofta också på mig ute.

Nu på kvällen, när vi var på manifestationen för "Ship to Gaza", var det faktiskt nästan varmare än på dagen.

Jag slängde ihop en ny förklädesklänning till Maja i torsdags. Eftersom tyget har ett mönster med en massa olika porslinssaker har hon bestämt att det är en köksklänning. Som man bland annat har när man städar. Här leker hon t ex att hon putsar fönster.

Nedan till vänster kan ses hur jag såg ut under och direkt efter vännen Ulrika Lagerlöf Nilssons disputation, med papiljotter under en sjalett medan bilden till höger visar hur jag såg ut med papiljotterna urtagna och på väg till festen.

Kanske ännu mindre lämplig som arbetsrelaterad bild för en historiker?

Jag vet inte vad jag liknar mest - varlfri tant i Monty Python (företrädesvis spelad av Terry Jones) eller valfri tant i Queens video "I want to break free"?

I vilket fall kommer jag nog att framstå som en smula excentrisk på Ulrikas disputation som börjar klockan 13, för de behöver sitta i till ikväll. Men jag ska i alla fall ha en sjalett över.

Jag hoppas också att det kommer att gå någorlunda lätt att ta ut dem, jag är verkligen ingen papiljottexpert, men troligen borde toppappren som jag klippte till av mönsterpapper hjälpa något för att undvika trassel. Egentligen är ju dock papiljotter inte gjorda för så här långt hår.

Idag blir det klänningen som jag sydde efter ett mönster från 40-talet (gör jag inte om, trots att det var rätt storlek fick jag ta in den hur mycket som helst och axlarna var minst 8 cm för breda, men jag lärde mig mycket på vägen). Som en ren slump är det exakt samma nyans av blått på blommorna i mönstret som på koftan som jag köpte på H&M för ett par veckor sen.

De blå skorna är ett par år gamla, från Din Sko och i håret har jag satt blå rosetter från H&M för att dölja det faktum att det är för vått för att göra något med.

Detta är inte dagens sista klädsel, för ikväll ska jag ut med gänget från Alltinget, radioprogrammet som jag jobbar med. Först jobb dock, följt av vattengympa.

Just nu har jag Annaas mammas skjortklänning som blus. Det är ju ingen som ser nederdelen av klänningen under min vida kjol och den kan till och med hjälpa lite mot kylan därute. Det är soligt, men INTE varmt.

Ska hem till vännen C idag igen och därefter förhoppningsvis hinna till en annan kompis, Nene Ormes, boksignering på Sf-bohandeln. Jag vill köpa hennes bok Udda verklighet och det är förstås roligt att få den signerad.

Igår blev jag av vännen C ivägdragen till ett sån't där ställe som sminkar och fixar håret på en och sen har en fotograf som tar foton på en. Jag skyller på att jag var snurrig av tramadolen som jag hade tagit för att kunna sova på natten (jag reagerar jättemycket på dem), men det var faktiskt riktigt roligt. Och en del av bilderna blev väldigt bra.

När vi pratade igenom det hela efteråt, över ett par kannor te, så konstaterade vi att fotografen var väldigt låst i sitt mönster av poser som hon gillar, men som faktiskt inte nödvändigtvis blir klädsamma på folk över trettio (upplyft arm i förgrunden - hallå??). Nu är det ju knappast de som är bra fotografer som stannar på ett sådant jobb, men vi tycker att med lite känslighet för folks utseenden skulle man kunna göra det så mycket bättre.

Det som är bra, förutom att jag blev hemskt söt på en del av fotona är förstås upplösningen och ljuset och allt det där som jag inte kan fixa till hemma med billig kompaktkamera. Samt att man faktiskt får använda dem till vad man vill; vi kollade det noga. Så jag köpte några av dem, för att det är kul.

Vännen C blev sagolikt vacker på många av bilderna, även om jag tycker att hon för första gången såg ut som sin ålder och det vet jag ju inte om det är bra ;) Detta faktum (att hon var så vacker på dem alltså) plus att hon gör saker som ibland kräver bra foton på henne (hon ska ha en stickutställning i höst och hon jobbar på en bok just nu och sådant) gjorde att hon köpte betydligt fler. Mina foton tror jag inte funkar lika bra på en bokbaksida ;) I alla fall inte på en bok om historia. Här är ett av dem:

Min mamma gör det också (någonstans kommer det ju ifrån - pappa konstruerar mönster och syr också). Det här fotot tog jag på mamma i lördags när hon skulle ut och dansa i en klänning som hon sytt själv.

Ja, nu ska jag inte undanhålla vare sig Annaa eller världen den längre - här har ni en bild på den färdiga jumpern:

Mönstret är alltså från 1934 och jag får säkert en meter breda axlar i den. Det är nästan så att jag hoppas att kylan kommer tillbaka så att jag får ha den på mig ute bland folk. Men bara nästan. Dessutom ska jag försöka få tag i lite mer garn så att jag kan sticka en matchande basker till i höst.

---

Just nu spelas: The Wild Swans: "Mythical Beast" från Magnitude (The Sire years)

---

Nu kan man se fotot på mig som Lotta från Drömma tog i hennes blogg.

Vi sände ju Alltinget i Karlavagnen igår (en halv miljon lyssnare, känns helt bisarrt. Att till exemepl jämföra med denna bloggs ca 200 unika besökare per dag) och då fick jag ju ta på mig något annat än hemmaklännign igen. Eftersom jag fått närmast monumentalt skoskav av de röda skorna fick jag ta andra skor och därtill ett par mjuka knästrumpor som skyddade de ömma fötterna lite. Dessutom är det ju lite kallare på kvällen och natten. När jag satte upp håret igen för att åka fick jag lust att ha ett par hårklämmor med rosa rosetter och det fick i sin tur bestämma färgen på koftan.

Framför det fina vita skåpet:

Idag har jag varit hemma förutom när jag åkte til reumatologen för vattengympa, så det blir ingen bild på den här dagens klädsel.

Jag kanske skulle ha sagt att det inte bara var Retro de Luxe som jag besökte - i samma butikslokal ligger nämlien även Drömma. Ellen från Retro var inte inne när jag var där, men det var Lotta från Drömma. Hon visade sig vara hemskt trevlig och gav mig därtill komplimanger för min klädsel. När vi sedan observerade att hennes plasttrasmatta som låg utanför butiken hade exakt samma färger som mina kläder, till och med rätt nyanser av grönt, rött och vitt, så tog hon kort på mig och mattan. Om de blir bra ska hon lägga upp dem i sin blogg - hoppas!

Och första dagen som jag ger mig ner på stan i bara kofta. Jag känner mig mycket vårig.

Koftan är från Myrorna, klänningen har jag sytt själv, strumporna köpte jag från SockDreams och skorna av Annaas dotter Siri, vars modeller alla hade sådana på hennes avslutningsvisning ifjol (lite bilder på kollektionen kan ses här).
Nu ska jag ner till Ellen på Retro de Luxe och köpa "rats", såna där rullar som man har inne i hårvalkar, tror att det egentligen heter hårkräpp på svenska.

En del av kläderna som jag köpte ifjol eller förfjol har starka likheter med sådant som jag hade på 80-talet - som den här tröjan från Monki. Kombinerar man den med brett skärp (även det Monki) och vadlång vid kjol, blir det mycket 80-tal. Skorna är å andra sidan väldgit ifjol, dvs 00-tal.

Idag ska jag iväg och lämna in mina papper på Art College och träffa mina kursdeltagare där för sista gången (om jag inte springer på dem i Borås eller så). Jo, och så ska jag ju gå på deras modevisning på Natirhistoriska museet på fredag förstås.

I helgen stickade jag också färdigt alla delarna till min gröna jumper efter ett mönster från slutet av 1930-talet. Här är ärmarna utsträckta på en handduk på mitt köksbord.

Jag skulle kunna fylla bloggen med bilder från Norra Björke, det är ju i alla fall den vackraste platsen på jorden om man frågar mig. Men det ska jag inte, istället blir det mest bilder på Maja, får och hästar. Och ett 40-talskakfat.

Berget som avgränsar min favorithage åt ena hållet och Maja som springer på vägen bredvid. Sist alkottar och bäcken nere i "dala"



Maja hälsar på lamm och hästar hos min halvsysters faster och farbror:



Och så kakfatet då - vilket tjusigt jugendinspirerat 40-tal:

---

Just nu spelas: Trudy Erwin: "A Zoot Suit (For my Sunday Gal)"

---

Denn sk klämdag har jag ägnat mig åt arbete - i form av att läsa min kollega och vän Ulrika Lagerlöf Nilssons avhandling Med lust och bävan. Vägen till biskopsstolen inom Svenska Kyrkan under 1900-talet. Man hade inte kunnat tro det bara av ämnet, men den var så intressant att jag inte kunde lägga ifrån mig den, trots att jag hade planerat tt även göra andra saker idag

Medan denna maratonläsning pågick lyssnade jag på the Andrew Sisters på Spotify.

 

Om en och en halv timme tar jag och Maja sen tåget till Trollhättan för att åka "hem" till Norra Björke. Jag hoppas på att kunna övertyga Anders/min halvsysters pappa/min fd styvfar om ett besök på Tygladan i Vänersborg imorgon, men om inte det blir av så är jag helt nöjd med att bara få vara i Norra Björke. Jag har med en annan avhandling från vår institution: In search of Dionysos. Reassessing a Dionysian context in Early Rome av Carina Håkansson samt min stickning, så även om det mot alla prognoser skulle regna har jag saker att göra. Förutom att umgås med Anders och hans dam, som är nöje nog i sig. Och så kan jag plöja igonom några månader av tidningen Land, titta på lamm och prata med andra trevliga nästan-släktingar.

för det är Majas födelsedag! Hurra!Hurra! Hurra! (Vi har sett Lotta på Bråkmakaregatan-filmen många gånger).

Eller i alla fall var det Majas födelsedag igår.

Som ni kanske vet så håller jag på och stickar tröjan längst ner på den här sidan just nu. Jag har nu stickat ca två tredjedelar av den andra ärmen och när den är färdig återstår bara den ribbad kanten runt halsen, som stickas separat och sen sys fast och ett par stickade axelvaddar innan det är dags att montera. Fortsätter det att vara så här kallt finns det nog möjlighet att jag kommer att kunna ha den redan i vår, även om den relistiska planen var att det blir i höst.

I övrigt vill jag bara konstatera att det är spännande att gå från 80 till 158 maskor på ett varv.

Om min förra bild (från i fredags - jag skäms, men jag har haft så mycket annat att göra och dessutom jobbat hemma en hel del och då finns det inte så mycket att ta kort på) visade mitt mer (om än inte mest) glamorösa jag så är dagens klädsel ett exempel på hur det kan se ut när jag inte orkar bry mig speciellt mycket: kjol, jumper, kofta. Och en brosch för att pigga upp lite. Inget smink och håret är inte ens uppsatt. Idag är Majas födelsedag så jag fokuserar på det istället.

Nu ska jag på disputationsfest i Vänersborg och det är premiär för den nya skorna från Irregular Choice. Ett tecken på vilken slags konstig människa jag är dock att jag önskar att jag kunde åka till Tygladan istället, när jag nu ändå ska till Vänersborg. Men det blir det inget med den här gången, kanske blir det ett besök nästa helg när jag ska hem till Norra Björke.
Boleron är ny och från Cubus.

Igår efter jobbet knallade jag ner til Knapp-Carlsson och köpt emig ett par axelvaddar till klänningen, som jag sydde i sen på kvällen. Så här ser den ut med dem i - både mer 40-tal och mer proportionerligt, mina axlar är nämligen "för smala" i förhållande till resten av min torso.

Idag ville jag gör anågot mer med håret också, så när jag satt i ett par kammar så flätade jag två flätor som jag sedan fäste upp i nacken innan jag slutligen nålade dit en rosett. Det bandet hade min mamma i sitt hår när jag var liten på 70-talet, det fanns två, men jag har bara hittat ett.

Sen hände det något kul imorse, tack vare facebook. Jag skrev i min status att jag gick och nynnade på bisarr norsk undergroundmusik som jag en gång fått på kassett av en (typ) pojkvän och återgav en rad ur en av sångerna. Kassettbandet är sedan länge borta och jag kom absolut inte ihåg vad artisten hette, så jag hade inte räknat med att få höra det igen. Men då kände en av mina norska bekanta igen just den raden och skickade en länk till youtube, varifrån jag hittade en hemsida om Per Bergersen som han hette; en hemsida där man kan ladda ner musiken. Det är inte i allas smak.

---

Just nu spelas: Per Bergersen: "Kyssing"

---

I veckan som gått konstruerade jag ett nytt livmönster i 40-talsmodell och igår kväll blev det allra sista på klänningen färdigt medan jag tittade på först "Bones" och sen "Poirot" ihop med vännen Britt-Marie som blivit strandad i Göteborg pga en avbruten bilnyckel. Tyget är en viscose som jag köpte på Tradera.

Skorna är från Ellos.

Och idag är det förresten min och Rickards bröllopsdag, för sju år gifte vi oss.

Jag läser i Annaas blogg om hur de sjöng nationalsången vi mösspåtagningen på hennes pojkes skola igår. Och vad han, som socialist, tyckte om det. Jag är också socialist, men när det just gäller sång är jag märkligt inkonsekvent och sjunger glatt med i nationalsången. Eller så är jag konsekvent. jag sjunger nämligen med i allt, oavsett vad (ja inte vit makt-sånger men de förekommer ju sällan som allsång i normala kretsar).

Som exempel kan nämnas att jag alltid sjunger med i psalmerna på skolavslutningar, trots att jag inte är det minsta kristen. I själva verket är det bara jag och mina tonårsdöttrars andra morsa (deras pappas fru alltså) som sjunger med i psalmerna. Men så är hon ju präst också. Så vi sitter där långt bak; jag, hon och pappan och våra röster hörs över hela Johannebergskyrkan.

Om mina barn varit lagda åt det hållet att de skämdes för sina föräldrar hade detta möjligen kunnat vara en traumatisk upplevelse i deras liv, men de verkar tycka att vi får skämmas för oss själva om det skulle behövas. Och jag sjunger ju i alla fall bra, även om det faktum att man anpassat tonläget i psalmerna efter den grupp som går minst i kyrkan och sjunger minst, dvs män utan sångvana, sliter en del på rösten. Detsamma gäller för övrigt även fotbollsssånger, att det sliter alltså, men där är onekligen män i majoritet.

Och idag ska det förstås sjungas Internationalen, i samma tonläge.