Om stil -

Med anledning av en mycekt rimlig fråga som jag fick från Ullrikas nosar angående bilderna från ett moderreportage frpån 1951 som jag återgav nedan så tänkte jag att jag skulle visa lite bilder på 50-talets stora supermodell: Dovima. Ullrika undrade nämligen om inte modellen i reportaget (som bara gick under namnet Bettina - att vara modell och mannekäng var egentligen inget riktigt respektabelt yrke, vilket är orsaken till att Dovima arbetade under artistnamn) inte var ovanligt slank för att vara på den tiden, var de inte kurvigare då? Att kurvig inte har med tjockklek att göra har jag ju skrivit om förut, men hur var det med slankheten? När det ständigt trummas in att dagens modeller är så jättesmala så är det lätt att tro att modeller var någon slags genomsnittskvinnor förr.

Men så var det förstås inte, med undantag av ett decennium runt sekelskiftet 1900, då rejäla fruntimmer över trettio var idealet har slankhet, och vanligen ungdom, alltid varit vad som krävts av mannekänger och när det blev aktuellt fotomodeller. Dior valde när han visade det som blev känt som "The New Look" 1947 att använda sig av något kortare mannekänger än vad som annars var brukligt, för att ge ett rundare, kurvigare uttryck (och så stoppade han upp kläderna), men de var små 36or eller till och med 34or redan då. Och Dovima, som alltså var den ledande modellen på 50-talet, var både lång och mycket slank. Men till skillnad mot modellerna från ungefär 1965 och framåt (när Twiggy och ungdomsmodet slog igenom) var hon också kurvig, med rejäl skillnad mellan midja och höfter.

Filmstjärnor kunde däremot vara vad som dagens ungdomar skulle kalla "tjocka", som Marilyn Monroe och Sophia Loren som väl var 38or om jag inte minns fel.

Nu blir det premiär för jumpern från Freddies of Pinewood utanför hemmet.

Efter jobbet tänkte jag titta förbi Bekväma skors rea för stamkunder. Jag riskerar väl dock att behöva stå i kö för att komma in, så var det förra gången.

Inspirationen till att göra en vändbar jacka som matchar min vadlånga kjol kom delvis från det här modereportaget från 1951:

Jag gjorde inte jackan fullt så kort, och gav den dessuotm krage, och egentligen skulle jag förstås vilja ha hela ensemblen, men jag tyckte att det kunde vara en bra början att istället komplettera med sådant som jag redan hade. En prickig blus ska det i alla fall bli, istället för en baddräkt, det är mer praktiskt.

I eftermiddags började jag titta lite på mönsterdelar bak på gamla mönster (som jag inte har alltså, jag ser bara på hur formen ska se ut) och fixa till ett mönster till en liten kort, vändbar jacka av femtiotalstyp. Det ena tyget är samma borstade twill som i den här kjolen och de andra är samma tryckta bomull som i klänningen som jag har på min profilbild. Idén är att den ska kunna bäras till båda - jag ska också göra en matchande ärmlös blus i det cerisa tyget så fort jag får det; just nu är det hos min mamma som var snäll och åkte till Tygladan och köpte mer.

Ljuset i köket så här dags på kvällen är inte det bästa, men så här ser i alla fall den färdiga jackan ut:

Med uppvikta ärmar och den turkosa sidan ut:

Utan uppvik:

Och med den rosa sidan ut:

Mycket av inspirationen kommer från ett modreportage i ett nummer av Damernas Värld från 1951. Jag ska försöka hinna scanna av det imorgon och visa, annars kommer det snart i alla fall.

Den kommer också att vara fin till den turkosa solklänningen.

Fab Gabs är en vintagebutik på nätet som till skillnad från många andra såna har äldre kläder i större storlekar. Farligt lockande. Jag vill till exempel gärna ha den här 40-talsklänningen. Och den här från sent 30-tal.

Midsommarbilder från förr - och några från idag - kan man se på Göteborgs-Postens hemsida, här.

Förstås.
Vi var i Slottsskogen och dansade. Sen gick Rickard och Maja och lekte på Plikta medans jag tittade på folkdanslaget Västanvinds uppvisning. Då konverserade jag en dam i permobil som varit folkdansare innan kroppen pajade ihop på en massa ställen. Det är en bra sak med att ha folkdräkt på sig - man får prata med en massa trevliga människor som är intresserade av dräkt. Jag har också blivit fotad av japaner, indier och spanjorer, samt ett antal Göteborgare med ursprung i Mellanöstern.

Och Maja fick en ballong med Disneyprinsessor på. Notera att hon har samma klänning som ifjol. Man kan dock se att hon växt nästan tio centimeter på ett år.

---

Just nu spelas: Sigge Fürst: "Schottis på Valhall"

---

Igår kväll och idag på förmiddagen gjorde jag mig en omlottkjol (knyts bak). Det var min belöning till mig själv för att jag sytt färdigt två av alla de klänningar som barnen behöver till Medeltidsveckan.

Igår kom också mina jumprar från Freddies of Pinewood. Med expresspost: det ringde en kille från Posten på dörren klockan kvart över åtta på morgonen, jag blev milt sagt lite förvånad. Här kan man se den som är i fyrtiotalsmodell, jag fixade till håret för att matcha den när jag skulle ta kort. Den är rätt tunn och jag har ännu inte bestämt mig för om det är bra eller dåligt, men jag tycker att den är fantastiskt snygg över axlarna. Fickorna i midjan tycker jag dock att man kan både ha och mista.

Det är sån där ljus, magisk sommarkväll ikväll; allt är ljusblått utom ett lätt rosalila dis vid horsionten. Jag tycker att det är något alldeles speciellt med sommarkvällar i Göteborg. Annorlunda än sommarkvällar på landet, som förstås är underbara på sitt sätt. Men det är något med de här ljusa kvällarna i stan som verkar lova en tusen möjligheter.
Säkert är det för att det var här jag började mitt vuxenliv, för att det har varit så många sommarnätter (och vinternätter förvisso) fulla av möjligheter just här i stan - gårdsfester, svartklubbar, solidaritetsfester, picknickar i Slottsskogen, punkspelningar på Färjenäs, gryningar som setts från så många parker och höjder här i stan. Just en sån här kväll minns jag och glädjer mig åt alla minnen.

Men så minns jag också att för bara fem-sex år sen brukade jag och maken ofta ta promenader såna här kvällar, ner på stan eller runt här i området, tittadnes på fina hus eller nedgångna industriområden. Och tänker på att vi aldrig gör sådant nu - för att jag är för trött och har för ont.

Då känns det inte lika roligt. Staden ligger därute och väntar. Men det är inte för mig.

Som förberedelse för midsommarfirandet imorgon behövde jag stärka om mitt stycke till bindmössan. Jag tvättade den efter förra midsommarfirandet och det har inte blivit av att jag stärkt den förrän nu när jag behöver den. Eftersom jag tyvärr inte har något frigolithuvud (det hade varit praktiskt även till andra saker) att forma det runt så får en ballong i en bunke göra tjänst. Mitt huvud är ju inte ballongformat, men jag tror att stycket ska bli tillräckligt böjt för att funka.

Jag tog en långärmad tröja istället för den planerade kortärmade. Jag tror också att man har sjalett alldeles för sällan.

En period i mitt liv, typ när jag började med den här bloggen, planerade jag vad jag skulle ha på mig. Jag gjorde till och med listor på tänkbara kombinationer av kläder som jag ägde. Det gör jag i princip aldrig nu. Igår planerade jag emellertid vad jag skulle ha på mig idag.
Synd bara att det byggde på att det skulle vara antingen över 15 grader eller i alla fall soligt till de 15 graderna. Men man får väl planera om helt enkelt.

Cry-Baby alltså, han som är på min tröja. Jag har just varit på trettioårskalas och försökte kombinera att vara någorlunda snyggt klädd med att också vara någorlunda barnvänligt klädd, då både min tvååriga systerdotter och födelsedagsbarnets ettåriga son var närvarande, förutom min egen Maja. Hon är dock så stor att hon inte kladdar ner kläder - detsamma kan inte sägas om Sara och Alexander. Kjolen har jag sytt själv och skorna köpte jag för två somrar sen på Skopunkten.

Det känns som att jag har försummat bloggen lite det sista - uppdaterat sällan och då inte med någon längre text, men jag är helt enkelt för upptagen med att skriva i jobbet för att ha riktigt den energi som krävs för att skriva mer tänkvärda saker här också.

Så var det åter dags för årets kortaste natt, när det bara skymmer en kort stund efter midnatt här i söder och där solen inte går ner längre norrut. För att fira detta bjöd jag över vännerna Flame och Edward på sommarsolståndsfika och serverade jordgubbspaj med vaniljsås, samt stora mängder te. Sen satt vi på balkongen och njöt av den ljumma kvällen och det vackra vädret och drack mera te och pratade.

Som vanligt (nästan) så har jag en bild på Stonehenge på sommarsolståndet den här dagen.

Här kan man se bilder från årets firande vid Stonehenge

Egentligen skulle jag vilja vara uppe hela natten, men det är ju vardag imorgon och maken ska som vanlgti upp vid kvart över fem för att gå och jobba.

Här är då bilder på de tre par röda skor som anlände från Catalog.se idag. 305 kronor inklusive frakt.

Nu kan ju den uppmärksamme anmärka att espadrillerna snarare är rostbruna än röda, men med lite god vilja kan även de kallas röda  - eller "bröda" som maken sade.

Sandalerna i mocka är hemskt sköna, om än lite lösa på mina platta fötter; jag tog dem ner till stan. Tantknytskorna, som är i skinn, ska enlgti katalogen ha "breda läster" - ha! Rätt trånga är de, men eftersom allt utom sulorna är skinn ska de nog gå att töja ut rätt lätt med blöta strumpor. Eller med hjälp av min lokale skomakare. Espadrillerna sitter bra, men jag har ett fånigt skavsår på höger stortå av de gula skorna och de ligger emot precis där så de för vänta ett tag.

---

Just nu spelas: Christina Aguilera, Lil' Kim, Mya and Pink: "Lady Marmalade"

---

Idag, när jag sovit typ fyra timmar i natt och är helt zonkad av värktabletten som jag tog i natt, lyckades jag på nästan ingen tid alls snajsa till ett par 40-talsrullar. De här ligger mer ner på huvdet och det är faktiskt det som jag har haft svårast att få till. Övningen ger alltså färdighet - vem hade kunna tro det? (obs! Ironi). I övrigt satsar jag på det bondskt somriga 40-talsidealet idag, snarare än det skräddade eleganta.

En lite närmare bild på håret:

Earl McPherson, från the Pin-up files. Inte för att jag ser ut sådär, men det är en så somrig bild.

Strax ska jag och maken ner på staden och inköpa sybehör, alkohol, födelsedagspresent till en sexåring och lim. Men först ska jag hämta ett paket med inte mindre än tre(!) par skor i affären.

Eftersom Maja har börjat klaga på att sydda yllestrumpor kliar, eftersom jag ändå ska sy nya medeltidskläder till tre barn inför Medeltidsveckan ocheftersom jag är en snäll mamma tänkte jag att hon skulle få har stickade knästrumpor i år. Men var får man tag i det? Det verkar inte finnas knästrumpor för barn någonstans, bara för vuxna.
Eller jo, jag har hittat i ylle på nätet, men så var det ju det där med kliet då. Jag ska sy ett par yllestrumpor till ehnne till kalla kvällar i Visby, men då kan det ju tex vara trevligt med tunna bomullsstrumpor under tänker jag.

Någon som har några tips?

Nu är det äntligen väder till att ha sommarklänning utan kofta!

Tyvärr ser man inte mina skor, men jag har de gula som jag köpte på H&M häromdagen.
Man kan å andra sidan se en av mina tomatplantor.

Som i att "Oops! Jag handlade visst lite kläder till idag", förutom skorna som jag köpte igår Närmre bestämt de här jumprarna från Freddies of Pinewood.

Bilderna från Freddies of Pinewood förstås.

Som matchade skorna. Som jag köpte från Miss L-fire i höstas.
Men det har man inte inte, jag har hittills inte hittat någon som jag har gillat nämligen (rundhalsad, midjelång, rätt gul färg).

Eftersom tyget, som är från 60-talet, nästan säkert ursprungligen var tänkt till köksgardiner så tycker jag att det passar fint att kortet är taget i köket.

Köpte skor alltså. Närmare bestämt de här:

För en hundring på H&M. Jag borde inte ha köpt dem, i synnerhet som jag redan har ett par gula skor och få gula andra plagg att matcha dem med - men vad ska man göra när de är så här söta?

Nu är ärmarna kortade på kavajen (vilket förstås leder till att ärmarna på blusen kan råka titta fram ibland - aldrig får man vara riktigt nöjd ;) ) och därtill fick jag till min 40-talsrullar riktigt bra, man kan t ex se igenom dem om man är över 170 cm lång och därmed har huvudet i rätt höjd för min hjässa.
Jag skulle förstås haft hudfärgade strumpbyxor, men det råder akut brist på dem i mitt hem och även om jag har hudfärgade strumpor till strumphållare vill jag inte slita på dem till vardags. Så blekgula overkeneestrumpor blev det. Och så ska jag köpa ett storpack strumpbyxor senare idag.

I detta klipp från Sydnytt kan man vid 7.15 först se mig släpas på marken av två poliser och sedan stå och skrika slagord. Det är i juni 1990, under en vecka när den dåvarande regeringen tog flera beslut med dåliga följder för miljön.

Jag var i Stockholm och demonstrerade i miljöfrågor, deltog i aktioner mot bostadsbristen och gick på alternativfestival på Gärdet och spelningar på 44:an. Den sommaren 1990 kan ha varit en av mina bästa. Den inleddes med SEED-konferensen i Bergen i maj, vilket var mitt första möte med den internationella miljörörelsen, som skulle komma att betyda mycket för mig, och avslutades med en höstresa norr om Trondheim för att protestera mot en Nato-övning. Däremellan jobbade jag på Konsum och var bland annat med och fixade med den svenska delen av den allra första EYFA Biketour (numera Ecotopia Biketour).

Den här bilden är från 1992, men jag har samma jacka som i klippet ovan. Jag har också kort hår som är på utväxt och ser helt koko ut i vinden. Men å andra sidan har Kalle Larsson fortfarande långt hår ;)

Apellmötet gällde aktioner mot trafiken i Göteborg, men banderollen var lite äldre än så och hade använts redan vid rättegångar mot trädkramarna i Bohuslän.

En fördel med att det är femton grader och mulet (och med risk för regn) är att man kan ha på sig en stickad sommartröja i ylle.

Om jag ska lämna denna väldigt positiva inställning så tycker jag dock att det är synd att kvällens sommarfest på Institutionen får hållas inomhus istället för utomhus som planerat.

Kjolen har jag sytt själv och jag har upptäckt att jag nog har tillräckligt kvar till en bolero i samma tyg. Men först ska jag sy medeltidskläder till barnen inför Visby. Linnet och blusen är från H&M, från ifjol eller förfjol. Tyvärr fanns blusen bara upp till storlek 42, som så mycket annat av deras roligaste kläder, så jag kan i princip bara bära den så här. (storlek 42 = bystmått 92 cm, Eva = bystmått 110 cm).  Skorna köpte jag för två år sen på Skopunkten.

Med hjälp av det hjälpmedel som är dekorativa sömmar på maskin istället för handfållning har jag faktiskt sytt färdigt klänningen som jag klippte till till Maja igår.

Jag har också kortat ärmarna på den gula jackan, men nu ska jag säta mig och översätta text till engelska istället.

Idag på skolavslutningen hade jag alltså min alldeles nyligen färdigsydda gula sommardräkt. Jag är inte hundra procent nöjd med jackmönstret utan kommer att göra det lite annorlunda nästa gång, men generellt sett tycker jag att det blev rätt så likt förebilden.

Den sortens riktigt monumentala axelvaddar lyckades jag dock inte hitta och jag ser nu att jag borde gjort ärmarna kortare också.

Idag slutar mina underbara (i alla fall för mig och alla deras andra föräldrar, detta är inte ett objektivt uttalande) stora tjejer grundskolan.

Klänningarna är från Gina Tricot. Själv har jag min nya dräkt och hoppas att få foton på den senare.

Min gröna/gula sommardräkt är färdig och får troligen premiär imorgon. Jag har också sytt nya ärmar i några av barnens särkar inför Medeltidsveckan och börjat göra mönster till en sen 1300-talsklänning till Vendela. Och filat på en artikel som jag förhoppnignsvis kan skicka in på fredag.
Men så här på kvällskvisten klippte jag också till en ny klänning till Maja av ett randigt bäckeböljatyg som jag köpte på Tygladan när jag var hemma i Norra Björke för snart en månad sen.

Just nu säljer Ginza ut en massa gammal jazz, en del blues och vokalmusik från 1930-40-talet för 10 kronor per cd. Själv köpte jag Peggy Lee, Dinah Shore och favoriterna Andrew Sisters (de som känner mig vet att jag har en stark förkärlek för det käcka).

Nej, jag får inte betalt för att skriva det här ;)

PS. Visst är deras valkar i håret underbara? När jag ser sådant överväger jag att låta luggen växa ut igen.

Och inte klär jag mig sommarljust heller. Fast egentligen är det inte jättekallt, ungefär 15 grader och lite småregn, dvs precis lagom till tunn yllekjol och tunn stickad bomullsjumper. Det är listigt, tycker jag, att klä sig efter väderleken och inte efter almanackan. Nu hade man förstås ha ljusa kläder lika gärna, det är ju inte där värmen sitter, men jag kände för marinblått idag.

Jumpern är från Zara - för två år sen när de hade sina trevligaa finstickade bomullsjumprar och dito koftor och jag (och vännen, tillika grannen, Anna) köpte massor. Kjolen har jag förstås sytt själv, strumporna är Surprise Ribs från Sockdreams.com och skorna köpte jag på rea på DinSko i vintras. Halsbandet har tillhört mitt ex mormor.

En av dagens ödesfrågor var huruvida jag skulle komma i min shorts även den här sommaren eller om jag tjocknat till för mycket. Det gick som synes och ihop med linne, skjorta knuten i midjan och randiga espadriller tycker jag till och med att det blev lite lagom retro-snyggt.

Shortsen är från Makeyourownjeans.com, där man beställer efter sina egna mått, vilket innebär att de faktiskt är tillräckligt långa i grenen och har tillräckligt stor skilland mellan midja och höfter. Skjortan är en omöjlig omlottblus från Lindex, men som funkar om man knyter den i midjan och skorna köpte jag på eBay ifjol.

Igår var det invigning av den nya permanenta 1700-talsutställningen på Göteborgs Stadsmuseum. Eftersom jag är en dräktnörd som tar alla tillfällen att bära historisk dräkt så klädde jag ut mig och tog Spårvagnen dit. Till berusade studenters blandade glädje och hån - men jag skiter ju faktiskt i vad folk på stan säger om min klädsel så jag berättade om dem för utställningen och så var det med det.

Dräkten är tänkt att representera det Göteborgska småborgerskapet. Den randiga bomullskjolen (tyg som jag fick av Annaa) hade kunnat vara vävt i Sjuhäradsbygden, det tryckta halvlinnet (mindre fint än helbomull) är en reproduktion av ett svenskt bomullstryck. Jag har stadsmässigt korsett och har piffat till det hela med ett förkläde i skirt mönstervävt linne, sidenband fram på livet och en hatt i färgat strå med rynkad sidenkulle; allt typiska modevaror som spred sig i bredare skikt under 1700-talets konsumtionsrevolution.

Håret hade jag gjort högt med hjälp av hårkräpp, men på 1700-talet hade det nog varit t ex ull eller tagel. Lugghelvetet lyckades jag inte få bort tillräcklgit mycket.

Efter minglet åkte jag till Radiohuset för att göra sista Alltinget för säsongen, men då hade jag först varit hos vännen C, som bor på Hisingen, och bytt om.

Ville bara meddela att jag tycker att klippa till foder är det roligaste som finns. Näst efter att zick-zacka det. Eller inte. Jag tackar gudarna för the Andrew Sisters som håller humöret uppe.
Det nuvarande projektet är en kjol med liten jacka baserad på den här dräkten som Betty Grable bär i filmen Pin-up girl.
På grund av problem med att få tag i ett bra tyg så är mitt tyg mer grönt än gult och en bomullstwill istället för rayon, eller vad det nu kan vara i originalet. Jag tror dock att det blir sött och klädsamt i alla fall.