Om stil -

Jga har just beställt skorna som jag ska ha på min vän Stinas 30-årskalas, samt, troligen, på Tip the Velvet den 23e Oktober. Whimsey heter de och kommer från Pleaser; jag köpte dem här.

Egentligen är de ju inte alls goth, utan rätt normala sena 1800-talskängor, men idag är ju alltid den här stilen förknippat med gothare. Själv satasar jag mera på att se ut som en saloondansös från Lucky Luke ;)

---

Just nu spelas: New Order: "Dreams Never End" från Movement

---

Rubriken kommer från ett dansnummer i den förtjusande musikalen Cover Girl med Rita Hayworth och Gene Kelly - den blev hans stora genombrott. Phil Silvers sjunger där "No complainin'" där han räknar upp de saker han är beredd att avstå från tills kriget är över (0.58 in i klippet). De kvinnliga dansarna räknar sedan upp saker de inte klagar över; där bomullstrumpor (som ingen av dem bär) är en av de uppoffringar de är beredda att göra.
Från ett europeiskt perspektiv framstod förstås detta inte som en stor uppoffring och amerikanska modetidningars oro över att "vi snart skulle behöva bära grova ylle- eller bomullstrumpor till våra dräkter" under kriget pga ransoneringen av silke och nylon verkade troligen vara ett helt absurt problem; men grova strumpor ansågs helt enkelt inte passa till vare sig klänningar eller dräkter. Delvis från mitten av 60-talet, men framför allt från 80-talet och framåt har det däremot varit helt okej med grova strumpor till klänningar och kjolar  även i stan och även för vuxna kvinnor.
Och det är ju tur eftersom jag har grova knästrumpor av bomull till min klänning idag:

Eftersom det var sista dagen på Röhsskas utställning om Maud Fredin Fredholm gick jag dit efter jobbet. Det var en trevlig liten utställning och jag suktade inte så lite efter hennes bomullsanorakar från 1956. Annars är det ju så med hennes tyger att de är så speciella att de inte passar alla och med hennes kläder är det så att de är väldigt tvådimensionella i sin konstruktion och passar en kurvig figur dåligt. Min jacka/blus som syns nedan gillar jag dock mycket.

När jag ändå var där passade jag på att se även utställningarna med Vuokko Eskolin-Nurmesniemi och Coco Chanel (texten på denna sida ger en starkt förenklad och rätt tveksam beskrivning av Chanels betydelse under 30-talet). Den förstnämnda var väldigt trevligt och den mest omfattande av de tre. Chanel-utställningen var liten och lite typiskt gillade jag bäst Dior-dräkten de visade i rummet innan. Men det fanns en mycket fin blå dräkt från hennes återkomst på 1950-talet. (Vill man veta varför hon drog sig tillbaka efter kriget så kan man läsa vad jag skrev här.)

Jag minns när den här kom - jag hade ganska nyligen flyttat till Göteborg och lyssnade mycket på radio. Jag älskade den och köpte singeln trots att jag endast sporadiskt hade tillgång till grammofon. Jag spelade av den på band som gick ofta hemma i studentrummet.

Jag sitter och går igenom Jönköpings stads tänkebok (protokoll från rådstugan) från 1456-1548. En del givande innehåll för min forskning och en del lustigheter som bonus. Tänkeboken utgavs i tryck 1919 och det påverkar förstås både förklarande inledning och, till mitt nöje, sakregistret. Detta är absolut ingen ordbok som förklarar termer, utan ett register, men ibland anser emellertid utgivaren att förklaring behövs. Jag ger er härmed:

arszen (ända, bakdel) 32.

Jag tror att hösten är här på riktigt nu och att det ovanligt vackra, varma vädret tagit slut. I alla fall klär jag mig som om så vore fallet - i grova bomullsstrumpor och yllekjol. Det är också premiär för de bruna skorna från Ellos. Och morgonljuset är förstås inte tillräckligt för ett någorlunda foto, men jag har inte tid att pilla mer för nu ska jag till jobbet.

---

Just nu spelas: Weezer: "Dope nose" från Maladroit

---

Lena tipsade om den här seristrippen. Jag hade redan sett den eftersom den gick runt på Livejournal för ett par veckor sen. Jag hade faktiskt också tänkt leta reda på den igen eftersom jag och vännen Sara hade meningsskiljaktigheter om systrarna Brontë (beroende på meningsskiljaktigheter om romantiken, goth, emo etc) och jag tycker att den är så träffande - tycker man att emotionellt störda män som bär sig åt som svin är attraktivt så faller man för den romantiske hjälten à la två av systrarna Brontë, men det är helt enkelt inte min grej.

(Och en del mindre tung)
Inspirerad av inköp av DVD/cd-hyllor på IKEA började jag rota runt i bokhyllor och rensa ut böcker. Om man har ägt en bok i över 10 år och ännu inte kommit dig för att läsa den borde det väl ses som ett tecken? Främst är det skönlitteratur som åker: Dostojevskij och Solsjenitsyn (makens), Maud Reuterswärd, någon thriller av någon britt jag glömt, Nanna av Marianne Ruuth, en rätt ointressant kärleksroman satt i medeltiden, den närmast oläsliga Vikingablot av Catharina Ingelman-Sundberg, Tempelriddaren (den enda Arn-bok som jag ägde), Vår man i Havanna och en massa annat som jag inte kommer ihåg. Samt Jane Eyre som jag köpte i ett försök att bilda mig, men inte orkade läsa ens till hon kom till Mr Rochester - maken till osympatisk hjältinna och typiskt romantiskt (som i litteratur- och konstströmningen) vältrande i olycka och neuroser. Därmed blev det en ännu tyngre slagsida för facklitteratur i vårt hem än det redan var. Med undantag för science fiction och fantasy finns i princip bara skönlitteratur som är minst 50 år gammal. Och där läser jag gärna enklare romaner, som en spegel in i tiden de skrevs i - och även om historierna ibland är enkla och schablonmässiga så är språket så otroligt mycket bättre än det mesta av populär litteratur idag. Lite facklitteratur åkte ur hyllorna, det mesta så föråldrat att det blir direkt i återvinningen.

De böcker som var i gott skick och inte alltför inaktuella lades ut i trappuppgången så får vi se om grannarna vill ha något- kanske Maktens krönikörer, som jag minns som en mycket bra bok, men som jag är rätt säker på att jag inte kommer att läsa om.


Besöken på Bokmässan fick mig dock än en gång att inse att jag skiljer mig från typ 90 procent av den läsande delen av svenska folket: jag köpte återutgivning av superhjältetidningar från 60-talet (Rymdens hjältar) och en västgötsk adelsdams dagbok från 1700-talet och i bokhyllorna rensas den moderna skönlitteraturen ut och istället står där den latinska utgåvan av Birgittas uppenbarelser.

Jag skulle egentligen inte köpa fler skor, men har oerhört svårt att motstå de här:

Från Office, kostar 50 pund. De är ju inte bara kitschiga rubinskor utan har också svartvitrandig klack - hur kan man inte älska dem? Jag får se hur det ser ut med pengar efter månadsskiftet.

Radion gick bra, debatten gick bra och vinminglet gick också bra och sen gjorde jag och Annaa stan. Jag är inte så mycket bakis som trött, men det har trots allt tagit ett par timmar att komma igång - jag går till jobbet först nu. Petrol och turkos eller vad man nu ska kalla det är dagens färgtema. Och grått, rosa och lila på benen ;)

Jumpern är ny från H&M, kjolen har jag ju sytt och jag kan inte för mitt liv komma ihåg var jag köpt strumpbyxorna - längesen var det i alla fall; precis som skorna.

Som jag sa i föregående post så är jag i dag på Bokmässan för diverse framträdanden. För detta har jag min (rätt) nya vida kjol i mörkt marinblått ylle, en viscosetopp från KappAhl och nylonstrumpor med hjärtan från Sock Dreams. Jag har också fröstås underkläder och jag kan ju passa på att tala om att jag sytt strumphållaren själv, efter samma mönster som mina snäva kjolar så den sitter perfekt i midjan och över mina skarpt utskjutande breda höfter.
Skorna är mina bekvämskor för inlägg från Remonte - Bokmässan är rena döden för fötterna och bältet från någon nu nedlagd billighetsaffär vid Domkyrkan.

---

Just nu spelas: Barry Man: "Who put the bomp?"

---

 

Imorgon sänder Alltinget direkt från Bokmässan, så för en gångs skull bör man kanske tänka på vad man har på sig även för lyssnarnas skull, inte bara för sina kollegors skull. Jag har en plan.

Efter det blir det debatt om konsumtion och miljö på Internationella Torgets stora scen - Annaa från Miljöförbundet Jordens Vänner och en tjej som heter Caroline Petersson från Världsbutikerna debatterar om konsumtion och miljö och jag är moderator.

Först efter det blir det allmänt umgänge och boktittande - jag har Betty Boop-kassen och bekväma skor!

Normala människor kan åka ett par timmar buss och tåg utspritt över en dag utan att ryggen pajar. Det var illa nog i morse innan jag lyfte Maja för att ge henne en kram, men när jag gjorde det sa det knak och jag fick helt enkelt ryggskott. Sitter gör jag därför så lite som möjligt och hoppas att det släpper ännu lite till imorgon.

På plus-sidan har jag fått ett par kilo Viktoriaplommon av Blåva Anna.

Lite mörkt och lite gult blir det när man tar bilder innan solen gått upp. Vill man få en verklig bild av färgen på jumpern kan man titta här.

Jumper: Gina Tricot
Kjol:hemmasydd
Blekrosa strumpor från Lindex
Skor som ni knappt ser från Remonte

Nu ska jag bara ta min musikspelare och min väska och dra mig ut mot bussen.

Jag tänkte förresten leta efter en blus, gärna med lite puff vid axeln och lite större kragsnibbar imorgon i Borås, efter att jag jobbat. Tror inte att letandet kommer att krönas med framgång, men man vet ju aldrig.

Imorgon åker jag återigen till Borås strax efter gryningen. Temat för morgondagens föreläsning är 1500-talet och 1600-talets mode, men jag ska nog få med lite reformation, motreformation, merkantilism och förlagssystem också.

Av Anthonis van Dyck, 1633

Så var det snart dags för första föreläsningen med den nya kullen på Art Colleges modedesignutbildning. Hoppas årets kull är lika trevliga som förra årets.



Man kan notera att en löst hängande kofta inte gör något för att framhäva figuren - i alla fall inte på ett foto med så låg kontrast dem emellan att man inte ser var det ena slutar och det andra börjar.

tack vare en vänlig dam sov vi hemma inatt, eftersom hon körde oss hem efter banketten på kvällen. Vi hade en trevlig fredagkväll och en väldigt trevlig lördag, men det var skönt att vakna hemma också. Den här bilden visar Valeria, Maja och mig när vi bytt om till banketten, alla iförda kläder i 1100-talsstil. Fotot tog min vän Sara.

Nu tar jag barnen och drar till skogs för att klä oss i medeltidskläder, lyssna på (och hålla) föredrag om medeltiden, sjunga medeltida musik och äta mat efter medeltida recept. Jag är trött så att jag knappt vet vad jag heter, men hoppas att det släpper något till kvällen.

Hur underbar är inte den här klänningen?

Nu är man ju i närheten av den där midjan, men det är inte bara den som gör det, utan förutom klänningen även det allmänt eleganta och polerade utseendet och de fina accessoarerna. Jag är svag för sådant.

Jag brukar alltid gå på bokmässan förstås - inte bara för att man "ska" utanför att det är roligt och, måste jag erkänna, för att det ligger nära. I år ska jag dock inte bara köpa böcker och träffa folk som jag känner utan har nu lyckets bli inblandad i tre olika aktiviteter: Dels sänder Alltinget direkt från Bokmässan klockan 10-12 på torsdagen, så det går bra att komma och titta och lyssna på oss och kanske få svar på någon fråga, dels ska jag tjugo minuter senare vara moderator i en debatt där Annaa medverkar, om konsumtion och miljö och slutligen ska jag kanske visa upp mig i historisk dräkt i Humanistportalens monter på lördagen.

Så var det dags för Alltinget igen. Även om man ju inte behöver klä sig snyggt för lyssnarna så vill man i alla fall se någorlunda ut för sina kollegor. Mest tid lades idag på frisyren.

Jag sitter och läser "Konsumtionsboken - Köpfrossa i en febrig värld" som Annaa gav mig nu när hon var här i söndags. Den är både beklämmande och uppmuntrande för mig. Beklämmande för att jag inser att jag inte direkt gör en stor insats för miljön med mina rätt frekventa skoinköp, uppmuntrande för att jag trots allt gör bra saker. Bor i flerfamiljshus i stan (20 kvadrameter per person), går eller åker kollektiv när jag ska någonstans (eller samåker med vänner och då fyller vi i alla fall en bil och det blir väldigt sällan), äter lite kött och ingen ost och faktiskt inte heller några ohyggliga mängder andra mjölkprodukter, köper mer morötter och vitkål än isbergssallad och syr mina egna kläder och inte har några ohyggliga mängder bomullsplagg. Men så har det ju blivit en flygresa till England nästan varje år de senaste fem åren och jag är rädd att allt det andra inte riktigt väger upp.

Boken är just både beklämmande och uppmuntrande och det tror jag är bra. Är det bara negativt och skuld slår man bara ifrån sig allt, men om man ser att det finns en massa enkla saker som man kan göra, och det gör det, så kan vi alla göra något för att hejda klimatförändringen, miljförstöringen och vårt utnyttjande av fattiga länder.

Under föregående veckor har jag sytt kjolar till mig, kjolar som är avsedda som en del av en större ensemble bestående av två kjolar, en väst och en midjekort jacka. Västen klippte jag till och fixade med i söndags och måndags och nu saknas bara den lilla jackan i det mintrgöna tyget. Om det räcker, jag får fixa till ett mönster och prova noga innan jag sätter saxen i tyget. Jag behöver också en blus med snävare hals och längre kragsnibbar, men det tror jag att jag ska försöka hitta att köpa; det är inget kul att sy blusar. Det syns kanske inte på bilderna, men de små "prickarna" i det bruna ylletyget matchar det mintgröna yllet perfekt.

Oklart om det är mest 40-tal eller mest 70-tal, men med tanke på hur influerat 70-talet var av 30- och 40-talen så kanske det inte spelar någon roll.
Bilderna visar också med all önskvärd tydlighet hur breda höfter jag har och hur snabbt de svänger ut från midjan. Detta är inte nödvändigtvis ett försök att förringa mig själv och visa upp mina dåliga sidor, utan mer ett neutralt konstaterande - man får ju inse fakta, men behöver inte hänga upp sig på det. I synnerhet inte som jag faktiskt inte tycker att breda höfter är något negativt.

Och skorna är de nya hundrakronorsskorna från Ellos.

Och med den en mönsterpärm som jag vunnit på Tradera. Den är från femtiotalet och byger på samma system som "det Gyllene Snittet" som jag skrev om för ett år sedan. Man har grundmönster och ett slags mätsticka som hjälper till att förstora mönstren till den storlek som man önskar. "Det Gyllene Snittet" hade fler fina bilder, men jag kan allt hitta mycket fint i den här också, som dessa:

Jag kan gärna tänka mig båda i min garderob.

---

Just nu spelas: Teenage Fanclub: "Get Funky" från Thirteen

---

Det är lättare att jag pressar mig till att klara av en föreläsning än att försöka hitta en ersättare (förra hösten gjorde jag det här med feber), så nu är jag på väg till jobbet för att föreläsa om Afrika respektive Kina under den period som vi kallar medeltiden.

 

Jag får i alla fall använda nya skorna från Miss L-fire.

Visst ser jag lycklig ut? I själva verket har jag så ont att jag helst av allt vill krypa ihop i fosterställning och gunga fram och tillbaka - skulle gjort det också, om jag inte haft en femåring att ta hand om; det är fantastiskt vad man kan klara när man måste.
Sagda femåring somnade dock och med lite portvin i magen försökte jag få mig att må lite bättre genom att testa om mina vita strumpor med röda hjärtan (Leg Avenue) gick fint ihop med de nya gula skorna. Så sätter man på läppstift och ler för kameran. Fast något annat smink har jag inte och håret är närmast obeskrivligt flottigt.
Jag är i alla fall nöjd med "outfiten" och tänker ha den på riktigt någon dag.

Jag har mycket problem med reumatismen just nu, så det blir inte mycket bloggat. Eller jobbat för delen. Sitter jag länge pajar höfter och rygg och händerna värker för mycket för att jag ska få till något riktigt skrivande.

Med anledning av min kanske något kryptisk utsaga om att ge mig ut i det ruskiga Marseille igår:

Jag, som alltid gjort mina mönster själv, har börjat köpa på mig symönster. Främst äldre då förstås; de här är de senaste:

Nattlinne, men jag tänker använda mönstret för en klänning.

Västklänning och blus:

Mina nya skor förstås!

 

 

Av Miss L-fire och från Asos, ungefär 660 kronor med frakt.

Under gårdagen klargjordes i det starka solskenet att kjolen faktiskt är mörkt marinblå. Så dagens klädsel går följaktligen i marinblått och rött. Marinblått är förresten en mycket mer användbar färg i min garderob än svart, så jag klagar inte.


Blus: Myrorna i fjol
Kjol: nysydd
Skor: Skopunkten i fjol



Nu var det sent om sider dags att ge sig ut i det ökända Marseielle, om än inte i de ökända kvarteren - bara rätt nära.

---

Just nu spelas: Karl Gerhard: "I de ökända kvarteren i det ruskiga Marseille"

---

Var och provade ut rätt storlek till Valeria, så att Rickard kan köpa ett par till henne i England, eftersom det är billigare. Undrar om inte jag behöver ett par nya också, de förra köpte jag 1998.

Jag kollade och jämförde färgen på mitt ylle ungefär hundra gånger innan jag bestämde mig för att det var svart och därmed kunde användas till den här kjolen. Fast nu tror jag egentligen att det är mörkblått igen. I vilket fall är det den enda snyggare "svarta" kjolen jag har så valet idag var inte svårt. Ja, för det framgår väl av klädseln vad jag ska göra idag?

Kavaj: Monki
Topp: H&Ms standard
Kjo.: Gjort själv då
Skor: Waldläufer från Bekväma skor



Strax kommer syster och svåger och hämtar mig för en färd "hem" till Norra Björke.

Men jag ville väldigt gärna ha ett par bruna med klack till min höstgarderob - och sen behövde jag ju komma upp i 200 kr när jag beställde från Ellos och vem behöver inte ett par 20-talsaktiga gröna skor?

---

Just nu spelas: The Church: "Fighter Pilot" från Of skins and heart

---

Igår var jag alltså och undervisade i Borås - 7 timmars arbete och nästan 4 timmar av olika transporter. Och idag betalar jag priset. Det värsta är inte att det gör ont - smärta är jag så van vid - utan att jag är helt utmattad och känner mig febrig, som om jag ska falla ihop när som helst. Och det är inte svininfluensan eller någon annan influensa utan bara helt vanlig reumatism. Men det känns rätt lika.

Jag hoppas att det inte blir för varmt idag, nu när jag tagit strumpbyxor på mig. De är förresten exempel på den komfort man offrar för att vara snygg: trots att de är i den största storleken de hade: 46, och trots att jag har korta ben känner jag hur de stramar för att de är utsträckta så mycket som går och så är ändå mina ben inte speciellt tjocka för att tillhöra en kvinna i storlek XL, de mäter 63 cm på det bredaste stället), sömmen trycker på ett obehagligt sätt över magen och de rör sig neråt i grenen. Men snygga är de!

Jumper: H&M, minst tio år sedan
Kjol: Gjort själv
Strumpbyxor: Lindex
Skor: Waldläufer


Idag blir det skor med ilägg, eftersom jag ska undervisa i sju timmar.

Just nu sitter jag och finputsar föreläsningarna jag ska hålla imorgon i Borås, där jag undervisar på den här kursen. Det blir dels mode/kläder från forntid till 1500, dels om hur man studerar äldre tiders dräkt, dels vad det kan ge rent forskningsmässigt. Och så ska vi titta på Dannikekvinnan.

Idag ska jag sitta hemma och jobba och jag är inte alls säker på att världens skulle bli vare sig lyckligare eller en bättre plats om jag visade bilder på min klädsel; som är jumper, underkläder och knästrumpor. Istället kan ni få se mina söta döttrar som de såg ut alldeles innan de gick till skolan idag.

Valerias kjol har jag sytt och jumpern är från Lindex (jag har en likadan röd). Vendela fortsätter att använda mina och min brorsas gamla träningsoverallsjackor från Främmestads IK.

Idag har jag sytt färdigt två kjolar som jag klippte till i onsdags. Den ena är svart och ska bäras på begravning på torsdag och den andra är av mörkbrunt grovt ylletyg med små invävda "prickar" i mintrgönt. Den senare är en del av ett större projekt som också ska innehålla en väst, en kjol till i mintgrönt ylle och, om det tyget räcker, en liten jacka. Men först måste jag hitta eller göra ett väst- och ett jackmönster. Dessutom ska jag sy nya medeltidskläder till två av döttrarna, eftersom vi ska på medeltidsfest den 18e.

Fredagskvällen blev en riktig succé. Först gick vi på Bishop's Arms och drack god öl för att sedan gå vidare till Butler's för att dansa. Dansade gjordes det, faktiskt mer än jag gjort på mycket länge. Det spelades techno och man fick riktiga flashbacks av hur det var när Inger och jag gick på rave i slutet av 80-talet. En helt annan typ av flashback var att vi träffade vår första pojkvän (inte samtidigt, eftervarandra) som jag inte har träffat på tjugo år. Det var fantastiskt roligt, Inger har inte heller träffat honom speciellt mycket sen dess, och planer gjordes på att träffas igen ihop med andra delar av vårt gamla gäng.
   Här är en bild på oss alla tjejer i Ingers kök innan vi gick ut.

 

Och eftersom jag gillar att inte bryta stilen alltför mycket så har jag en lång ganska rak kjol till och tvåfärgade pumps, det är inte på något sätt riktigt 30-tal, men håller sig i alla fall till samma linje. Frisyren är däremot inte alls en 30-talsfrisyr, men jag har helt enkelt för långt hår för det.

Jumper: Gina Tricot

Kjol: Gjort själv förstås

Skor: DinSko, gamla

 

Ikväll ska jag "hem" till Trollhättan och gå ut med tjejerna; då blir det det här.

Tio börjar vi sända, så nio möts vi.

 

Konstruerat mönster och sytt själv.

Beställde just de här skorna från Miss L-fire i gult, på rea för 680 spänn inklusive frakt. Nä, jag borde inte, men de är ju så fina och jag vill ha mera ljusa skor som passar bättre till min sommargarderob och visst blir det sommar nästa år också?

I "snälla" kläder, men med utmanande kroppspråk och en mun som vägrar le. Man skulle kunna se det som någon slags symbolik för att undervisningen börjar idag, men i själva verket var jag mest påverkad av musik som jag lyssnade på och ville dessutom göra något roligt med det starka solskenet. Allt utom skorna (duh!) har jag sytt själv.

---

Just nu spelas: The Lemonheads: "Beautiful" från Varshons

---

Och 1931.
Jag köpte nyligen två exemplar av Allers mönstertidning på Tradera och eftersom säljaren upptäckte att en annons var utriven ur en fick jag en tredje med, vilke naturligtvis var mer än nog kompensation. Tidningarna innehåller dels mönster som man kan beställa, dels mönsterdiagram på ett uppslag, vilka får Burdas motsvarighet att verka tydliga och översiktliga. Men nog ska jag få till något av det om jag vill. Frågan är om jag vill eftersom 20-talsmode, och det är ju i princip det det är så tidigt på 30-talet, inte är gjort för min kroppsform - jag köpte dem mest för undervisningssyfte och för att jag gillar att ha källmaterial.
   Här kan ni se de fina, fina omslagen:

 

---

Just nu spelas: The Lemonheads: "Dandelion seeds" från Varshons

---

 

Vilel bara kungöra att på torsdag börjar vi sända Alltinget igen över Radio Göteborgs sändningssområde. Andra kan lyssna på det via webbradion i efterhand.
Det ska bli kul, det känns som att det var jättelänge sen jag träffade forskargänget och Lasse och dessutom måste jag erkänna att jag gillar utåtriktad verksamhet.

Idag inviger jag nya nätstrumpor med söm och liten rosett bak på fotleden. Jumper från H&M, kjol från GeKås och skor från DinSko för ett antal år sen.