Vad sa du sa du?
En gång så måste jag ha köpt något från Miss Mary, för jag får kataloger ifrån dem. Eftersom endast 5 % av deras utbud går över kupstorlek DD eller E så är det ju egentligen rätt dödfött att skicka reklam till mig - jag kan ju ändå inte ha deras produkter (gissa hur irriterad jag är över att deras långa behå bara görs upp till E??). Så jag tittar längtande på baddräkter som är precis sådana som jag vill ha och som görs upp till storlek 60, men bara till D-kupa.
Men det var inte min sorg över detta som jag skulle ventilera utan min blandade förvåning och upprymdhet över vad som kan vara några av de värsta reklamtexter som skrivits! De är från första sidan och ges under rubriken "Kommande trender"
Men det var inte min sorg över detta som jag skulle ventilera utan min blandade förvåning och upprymdhet över vad som kan vara några av de värsta reklamtexter som skrivits! De är från första sidan och ges under rubriken "Kommande trender"
Exempel 1: "I framtiden gäller riktiga produkter! Produkter som är utöver det vanliga och som har något att erbjuda. Produkter som också är enkla, fräscha och praktiska. Smarta kläder och vuxet mode. Allt med "vintage" är att föredra. Antik och vintage effekter finns överallt kombinerat med den senaste tekniken"
Riktiga produkter som har något att erbjuda - till skillnad från låtsasprodukter?? Observera att särskrivningarna är autentiska och inte är något som jag lagt till för att göra det lustigare.
Exempel 2: "Mönsterbilden är återhållsam och fräsch. Regnskog och djurriket inspirerar oss till gigantiska löv- och växt-, frukt- eller djumönster eller expressiva mönster i 50-tals vintage-anda."
Här är understrykningarna mina, då jag vill uppmärksamma på motsättningen mellan vad orden "återhållsamhet i mönsterbilden" och "gigantiska frukt-, löv-, växt- och djurmönster" står för. I min värld är inget som är gigantiskt också återhållsamt. I synnerhet inte gigantiska fruktmönster på en BH.
Jag inser att det här gränsar till lyteskomik och att man kanske inte ska göra sig lustig över sina medmänniskors tillkortakommanden, men det här är faktiskt skrivet av en människa som har skrivandet till yrke och med all sannolikhet är utbildat till det; inkompetent är bara förnamnet.
Silkessiden?
Jag hade verkligen inte tänkt skriva något om Nobelfesten och de klänningar som bars där; jag såg den till exempel inte. Men lite slösurfande ledde mig till Sofis Mode på Aftonbladet och en lista på vad de tyckte var de vackraste klänningarna. Och ja, jag håller med om att drottningens klänning var fantastisk - jag älskar verkligen den färgen. Men mitt inre reagerar som när man drar naglar på en griffeltavla av journalistens(?) beskrivning av den som gjord i "silkessiden"? Som varje någorlunda bildad människa vet är i svenska språket silke namnet på fibern och siden namnet på tyg gjort i silke. Förvisso används ibland (användes förr i första hand) uttrycken konstsiden och konstsilke för att beteckna olika former av sidenimitationer, främst i regenererad cellulosa, men om det bara står siden, utan"konst" innan, menar man siden!
Och vem tror förresten att drottningen skulle ha acetat eller för den delen polyester på sig?
Och vem tror förresten att drottningen skulle ha acetat eller för den delen polyester på sig?
Alldeles för länge sen
Nu var det alldeles för länge sen det var ett riktigt klavertramp på Aftonbladets modesidor - det är ju så roligt när de visar att de inte kan något om något som hände mer än ett år sen.
Vilken tur att de idag då gläder oss med den här:
Groovy 50-tal var det va? Inte kan de stava till inspirerad heller.
Vilken tur att de idag då gläder oss med den här:
Groovy 50-tal var det va? Inte kan de stava till inspirerad heller.
Om skor
När jag och Ragnhild var nere på stan och inte köpte almanacka, eftersom min man, som är bäst på att hitta allting, hade hittat den innan vi kom fram till Wettergrens, tittade vi också in på DinSko och jag fick provat de vinröda snörskorna med klack. De var väldigt snygga på, men också rätt stela och jag känner att jag nog har alldeles tillräckligt många riktigt högklackade skor - om jag ska skaffa fler skor bör det vara med en 3-4 cm klack istället, som är bekvämare att gå och stå i.
Och på tal om bekvämlighet så har jag lämnat in två par skor till skomakaren för att få dem lite utslagna där foten är som bredast, samt omklackade. Det får mig att känna mig väldigt vuxen, det där att lämna in sina skor.
Just nu spelas: Ride: "Mouse Trap" från Going Blank Again
Och på tal om bekvämlighet så har jag lämnat in två par skor till skomakaren för att få dem lite utslagna där foten är som bredast, samt omklackade. Det får mig att känna mig väldigt vuxen, det där att lämna in sina skor.
Just nu spelas: Ride: "Mouse Trap" från Going Blank Again
Nu måste jag skriva till ELLE också
Jag gillar ELLE. Det är den enda tidning jag prenumererar på förutom Offside. Förutom mängder av mode, som jag ju uppenbarlige när intresserad av, så har den hyfsat intressanta artiklar och bra, no nonsense, kultursidor.
Men nu är jag rädd att jag behöver ta och skriva ett brev till dem.
"Kära ELLE,
1. Editors är inte ett brittiskt indieband, de är amerikaner, lätt att kolla innan man skriver.
2. Man kan inte kurera en utställning, såtillvida den inte lider av någon åkomma som man botar, men jag är tveksam till om utställningar verkligen kan bli sjuka. Bara för att folk försöker införa det engelska ordet "curator" i svenskan kan man inte därför börja använda ordet kurera för att beteckna att sätta ihop/ vara konstnärlig eller vetenskaplig ledare för en utställning. Kurera betyder bota, inget annat.
Men nu är jag rädd att jag behöver ta och skriva ett brev till dem.
"Kära ELLE,
1. Editors är inte ett brittiskt indieband, de är amerikaner, lätt att kolla innan man skriver.
2. Man kan inte kurera en utställning, såtillvida den inte lider av någon åkomma som man botar, men jag är tveksam till om utställningar verkligen kan bli sjuka. Bara för att folk försöker införa det engelska ordet "curator" i svenskan kan man inte därför börja använda ordet kurera för att beteckna att sätta ihop/ vara konstnärlig eller vetenskaplig ledare för en utställning. Kurera betyder bota, inget annat.
Nu är de idioter på Aftonbladet igen
Efter två veckor sådär surfade jag in på Sofis mode och möttes av följande rubrik: "Varma koralliga toner är läckrast till brunbränd hy Lär av 70-talets stilikoner Farrah, Brigitte och Brooke."
Det är till den här artikeln, där det i och för sig aldrig står rent ut att Brigitte Bardot och Brooke Shields var stilikoner på 70-talet, däremot ska man använda "de dova urtvättade tonerna från 70-talet".
De är verkligen idioter: Bardot körde med svart ögon och starkt pastellrosa läppar; föga urtvättat alltså och Brooke Shields sminkades förstås på 80-talsvis, eftersom det var då hon slog igenom som vuxen. Sen var knappast 70-talet speciellt urtvättat heller som helhet; jag minns korallorange läppstift och starkt turkosblå ögonskuggor.
Hur får de där människorna jobb? Eftersom det inte direkt ingår något riktigt skrivande i jobbet är de väl knappast journalister och de kan uppenbarligen inte ens titta i ett översiktsverk om modehistoria eller populärkultur, eller ens googla de personer de skriver om, så jag har svårt att se vad för slags kompetens de har, till och med en tioåring kan kolla upp en persons genombrotts/aktiva år i wikipedia.
Det är till den här artikeln, där det i och för sig aldrig står rent ut att Brigitte Bardot och Brooke Shields var stilikoner på 70-talet, däremot ska man använda "de dova urtvättade tonerna från 70-talet".
De är verkligen idioter: Bardot körde med svart ögon och starkt pastellrosa läppar; föga urtvättat alltså och Brooke Shields sminkades förstås på 80-talsvis, eftersom det var då hon slog igenom som vuxen. Sen var knappast 70-talet speciellt urtvättat heller som helhet; jag minns korallorange läppstift och starkt turkosblå ögonskuggor.
Hur får de där människorna jobb? Eftersom det inte direkt ingår något riktigt skrivande i jobbet är de väl knappast journalister och de kan uppenbarligen inte ens titta i ett översiktsverk om modehistoria eller populärkultur, eller ens googla de personer de skriver om, så jag har svårt att se vad för slags kompetens de har, till och med en tioåring kan kolla upp en persons genombrotts/aktiva år i wikipedia.
Faktakoll kanske?
Det är svårt när man inte kan, men man kanske ska kolla sina fakta innan man skriver - eller är det som Arne Anka sa om att tänka innan man talar: att torka sig innan man skitit?
Ida Pyk och Nina Johansson har en liten artikel i Sofis mode om TV som påverkat modet och lyckas i vanlig ordning när det gäller modets historia längre än till ifjol med att få med ett antal lätt kollade fel:
1. Det står att skådespelerskan Emma Peel spelade rollen Diana Riggs i brittiska kultserien The Avengers. Eller så var det kanske tvärtom? Just det: John Steed och Mrs Peel hette hjältarna.
2. Det påstås att serien Star Trek påverkade inspirerade Pierre Cardin till hans "Cosmoskollektion" från 1967. Även om det tidsmässigt är möjligt, efter som Star Trek började sändas 1966, är det inte troligt. Star Trek var inte någon succé och hotades av nedläggning efter första säsongen. Det var bara en brevkampanj av hängivna fans (ett av de första exemplen på detta i TVs historia) som gjorde att den leva vidare. Sannolikheten att den franske modeskaparen Pierre Cardin ens hört talas om den innan han började på sin kollektion är mikroskopisk; inget i hans biografi tyder på att han var ett hängivet fan amerikansk sci-fi. Istället var både han och andra modeskapare influerade både av nya material och den nya rymdålder man såg ligga framför sig i och med den påbörjade erövringen av rymden.
3. Nä, Beatles populariserade inte en frisyr som påminde om en ankstjärt, de hade slutat med skinnjackor och quiffs när de slog igenom. Herregud har människan aldrig sett en bild på Beatles? Vad det har med TV att göra vet jag inte.
Den delen av artikeln som går från Dallas och framåt är betydligt bättre, även om om man kanske ska ifrågasätta om vissa TV-serier skapade mode eller reflekterade ett redan existerande mode.
Alltså, jag begär inte att folk ska kunna saker om kultserier som jag råkar tycka är bra, men skriver man om mode ska man veta något om det och en enkel faktakoll skadar inte oavsett vad man skriver om. Det skulle kanske till och med räcka att fråga någon född innan 1980, eller kanske till och med innan 1950? Men det kanske inte finns några sådana på redaktionen?
Ida Pyk och Nina Johansson har en liten artikel i Sofis mode om TV som påverkat modet och lyckas i vanlig ordning när det gäller modets historia längre än till ifjol med att få med ett antal lätt kollade fel:
1. Det står att skådespelerskan Emma Peel spelade rollen Diana Riggs i brittiska kultserien The Avengers. Eller så var det kanske tvärtom? Just det: John Steed och Mrs Peel hette hjältarna.
2. Det påstås att serien Star Trek påverkade inspirerade Pierre Cardin till hans "Cosmoskollektion" från 1967. Även om det tidsmässigt är möjligt, efter som Star Trek började sändas 1966, är det inte troligt. Star Trek var inte någon succé och hotades av nedläggning efter första säsongen. Det var bara en brevkampanj av hängivna fans (ett av de första exemplen på detta i TVs historia) som gjorde att den leva vidare. Sannolikheten att den franske modeskaparen Pierre Cardin ens hört talas om den innan han började på sin kollektion är mikroskopisk; inget i hans biografi tyder på att han var ett hängivet fan amerikansk sci-fi. Istället var både han och andra modeskapare influerade både av nya material och den nya rymdålder man såg ligga framför sig i och med den påbörjade erövringen av rymden.
3. Nä, Beatles populariserade inte en frisyr som påminde om en ankstjärt, de hade slutat med skinnjackor och quiffs när de slog igenom. Herregud har människan aldrig sett en bild på Beatles? Vad det har med TV att göra vet jag inte.
Den delen av artikeln som går från Dallas och framåt är betydligt bättre, även om om man kanske ska ifrågasätta om vissa TV-serier skapade mode eller reflekterade ett redan existerande mode.
Alltså, jag begär inte att folk ska kunna saker om kultserier som jag råkar tycka är bra, men skriver man om mode ska man veta något om det och en enkel faktakoll skadar inte oavsett vad man skriver om. Det skulle kanske till och med räcka att fråga någon född innan 1980, eller kanske till och med innan 1950? Men det kanske inte finns några sådana på redaktionen?
Jag förstår mig inte på folk
Ibland förstår jag mig inte alls på folk. Ellos har på sina postordersidor en mycket bra funktion där man kan sätta betyg på och kommentera plagg man köpt. Den har räddat mig från besvikelser då den bekräftat mina misstankar om att sömmar som på bilder sitter under bysten ofelbart hamnar på bysten osv. Mycket bra alltså. Men ibland undrar jag vad folk har för förväntningar, om del överhuvudtaget tittar på plaggen innan de beställer dem. Här är ett exempel. Det är en populär modell hos postorderföretagen (och även andra) i år så det kunde varit vilken som helst av minst tjugo klänningar.
Bild: www.ellos.se
Det är alltså en stor, lös tunika/klänning som är rynkad mot en kant ovanför bysten. DEt innebär att rynkningen kommer att framhäva en stor byst och hänga rakt ner från alla typer av byst; det finns ju inget som håller in den nedanför bysten. Det här kan man alltså se på bilden utan problem, men ändå är det fullt med kommentarer som:"stor som ett tält", "passar bara när man är gravid" och "inget för den som vill visa några som helst former". Nä, det är klart som f-n, det syns ju på den, vad hade ni egentligen väntat er? Just den sistnämnda kommentaren är värst, för storlek kan ju variera oavsett modell, men att klänningen inte visar former är väl ändå väldigt uppenbart av bilden? Till skillnad mot många andra bilder i kataloger är den inte hopnålad i ryggen, utan visar just hur den hänger rakt ner som en säck.
Om det här var ett enstaka exempel hade jag inte retat mig så mycket, men eftersom folk skriver liknande saker om alla klänningar i den här modellen måste jag dra slutsatsen att folk över huvud taget inte tittar på kläderna innan de beställer dem.
Bild: www.ellos.se
Det är alltså en stor, lös tunika/klänning som är rynkad mot en kant ovanför bysten. DEt innebär att rynkningen kommer att framhäva en stor byst och hänga rakt ner från alla typer av byst; det finns ju inget som håller in den nedanför bysten. Det här kan man alltså se på bilden utan problem, men ändå är det fullt med kommentarer som:"stor som ett tält", "passar bara när man är gravid" och "inget för den som vill visa några som helst former". Nä, det är klart som f-n, det syns ju på den, vad hade ni egentligen väntat er? Just den sistnämnda kommentaren är värst, för storlek kan ju variera oavsett modell, men att klänningen inte visar former är väl ändå väldigt uppenbart av bilden? Till skillnad mot många andra bilder i kataloger är den inte hopnålad i ryggen, utan visar just hur den hänger rakt ner som en säck.
Om det här var ett enstaka exempel hade jag inte retat mig så mycket, men eftersom folk skriver liknande saker om alla klänningar i den här modellen måste jag dra slutsatsen att folk över huvud taget inte tittar på kläderna innan de beställer dem.
Kapsylkollektion?
När jag var på H&M senast snappade jag åt mig vårnumret av H&M magazine, den gratistidning de delar ut i butikerna (sen fick jag en till med ELLE, men det kunde jag ju inte veta). Den var förstås måttligt intressant, det brukar den vara, men jag har inget minne av att språket var så här dålogt innan. Tidningen skrivs uppenbarligen på engelska först och översätts sedan av en människa (troligen någon på en reklambyrå), med dåliga kunskaper i svenska språket, alternativt bara väldigt dålig språkkänsla.
Det finns flera exempel på halvöversättningar, som när en person sägs ha startat sin egen "modelabel" och överhuvudtaget klumpiga anglicismer, men min favorit är dock "capsule collection", dvs när en designer gör en kollektion för ett annat märke,som t ex Cavalli för H&M, som översätts med kapsylkollektion!
Just nu spelas: No Doubt: "Spiderwebs" från Tragic Kingdom
Småsaker jag retar mig på
Det finns naturligtvis mycket jag retar mig på här i världen, men det här är en av dem; som dessutom är så vanligt förekommande att jag kan reta mig på den flera gånger i veckan:
När man inte förstår skillnaden mellan fiberinnehålll, vävsätt och för den delen varumärken. Till exempel: silke, är namret på en fiber, satin är ett sätt att väva och lycra är ett registrerat varumärke. Ändå så ser man hela tiden meningar som: "De hetaste tygerna är silke och satin". För det första är svenska lite speciellt såtillvida att vi har olika namn på fibern och tyget när det gäller just silke, tyget heter siden och det borde faktiskt folk veta, för det andra är satin ett vävsätt inte ett speciellt material; du kan göra satin i siden, bomull, polyester, jag vad som helst, jag har till och med lite satin i ylle.
Sammet är samma sak, vanligast idag är bomull, rayon eller polyester, men det finns till och med bevarat en bit sammet i ylle från antikens Egypten. Det som kalls silkesammet är numera i 99 fall av 100 en bottenväv av silke medan luggen är i rayon.
När det gäller taft betydde, som Annaa påpekade, det från början ett lätt ribbat tuskaftstyg som var i siden, men kan nu även vara i t ex polyester eller acetat och då får man vara mer precis med vad man menar.
Ett annat missförstånd, som jag bara retar mig lite på, det känns som att det ändå är överkurs, är att folk har fått för sig att rayon, viskos, modal, acetat etc är syntetmaterial och därför inte andas. De är faktiskt, till skillnad mot t ex polyester, akryl och microfiber (bara ett nytt namn på extra tunnfibrig polyester), konstfibrer av naturmaterial: nämligen regenererad cellulosa. En gång ska jag skriva ett inlägg om hur mycket jag älskar regenererad cellulosa.
Just nu spelas: The City Waits: "Young Collin, cleaving of a beam" från Pills to Purge melancholy, en skiva med snuskiga engelska sånger från 1700-talet.
När man inte förstår skillnaden mellan fiberinnehålll, vävsätt och för den delen varumärken. Till exempel: silke, är namret på en fiber, satin är ett sätt att väva och lycra är ett registrerat varumärke. Ändå så ser man hela tiden meningar som: "De hetaste tygerna är silke och satin". För det första är svenska lite speciellt såtillvida att vi har olika namn på fibern och tyget när det gäller just silke, tyget heter siden och det borde faktiskt folk veta, för det andra är satin ett vävsätt inte ett speciellt material; du kan göra satin i siden, bomull, polyester, jag vad som helst, jag har till och med lite satin i ylle.
Sammet är samma sak, vanligast idag är bomull, rayon eller polyester, men det finns till och med bevarat en bit sammet i ylle från antikens Egypten. Det som kalls silkesammet är numera i 99 fall av 100 en bottenväv av silke medan luggen är i rayon.
När det gäller taft betydde, som Annaa påpekade, det från början ett lätt ribbat tuskaftstyg som var i siden, men kan nu även vara i t ex polyester eller acetat och då får man vara mer precis med vad man menar.
Ett annat missförstånd, som jag bara retar mig lite på, det känns som att det ändå är överkurs, är att folk har fått för sig att rayon, viskos, modal, acetat etc är syntetmaterial och därför inte andas. De är faktiskt, till skillnad mot t ex polyester, akryl och microfiber (bara ett nytt namn på extra tunnfibrig polyester), konstfibrer av naturmaterial: nämligen regenererad cellulosa. En gång ska jag skriva ett inlägg om hur mycket jag älskar regenererad cellulosa.
Just nu spelas: The City Waits: "Young Collin, cleaving of a beam" från Pills to Purge melancholy, en skiva med snuskiga engelska sånger från 1700-talet.
En tidlös klassiker - INTE.
Expressen tipsar om vad som kan vara lämpligt att införskaffa på rean. Deras generella råd: att tänka på att det som går på rean är sånt som var trendigt tidigare i höstas och är på väg ut, och att man därför ska stasa på klassiker i hög kvalitet är bra. Liksom att man inte ska köpa sådant som man inte skulle köpt till fullpris. Personligen har jag alltid tyckt att sånt är tråkigt; jag tycker istället att man ska satsa på billiga, lite roliga, galna eller tacky grejer som man aldrig skulle köpt till fullpris, men sån är jag (däremot är Annaas råd guld värt för ens mentala hälsa: gå inte in i affärer där du inte hittar något i vanliga fall).
Men, om vi lämnar mig och mina preferenser för ett tag och återvänder til Expressen så exemplifierar de med en kort fuskpälsjacka:
Och skriver:" Ett ytterplagg som ständigt känns aktuellt är fuskpälsen". Detta är en ren och skär lögn, eller i alla fall ett tecken på stor okunskap och/eller ett mycket kort perspektiv. Är det något vars popularitet varierar mycket starkt är det fukpäls (och för den delen äkta vara): för ett år sedan såg du ingen utom riktiga tanter och excentriker i päls och ingen utom riktiga tanter från landet eller mindre städer i fuskpäls. Just den här korta modellen, som till och med är missklädsam på fotomodeller, tror jag kommer vara helt död redan nästa höst, eller möjligen om några månader.
/Eva
Men, om vi lämnar mig och mina preferenser för ett tag och återvänder til Expressen så exemplifierar de med en kort fuskpälsjacka:
Bild från www.expressen.se
Och skriver:" Ett ytterplagg som ständigt känns aktuellt är fuskpälsen". Detta är en ren och skär lögn, eller i alla fall ett tecken på stor okunskap och/eller ett mycket kort perspektiv. Är det något vars popularitet varierar mycket starkt är det fukpäls (och för den delen äkta vara): för ett år sedan såg du ingen utom riktiga tanter och excentriker i päls och ingen utom riktiga tanter från landet eller mindre städer i fuskpäls. Just den här korta modellen, som till och med är missklädsam på fotomodeller, tror jag kommer vara helt död redan nästa höst, eller möjligen om några månader.
/Eva
Antracit
Antracit är en bergart med hög kolhalt. Det används också som benämning på en mörkt grå färg och stavas alltså med c. Det är stavning jag inte sett på någon butiks hemsida ännu. Den vanligaste stavningen är med z: "antrazit", den hittar du bland annat på minni.se, butiken där jag och Annaa ska köpa coola skor. De garderar sig dock med att även använda stavningen "antrasit" på andra ställen. Det är den näst vanligaste stavningen som även den återfinns på många sidor. Nu i kväll hittade jag ännu en variant, på Lindex hemsida: nämligen "anthrasite".
Ingen av dessa felstavningar beror, som i fallet "cashmere", på att man tagit över en engelsk stavning utan att överhuvudtaget tänka, på engelska heter det nämligen "anthracite".
Jag förundras ibland över att folk som jobbar på reklambyråer fick gå ut skolan med (förmodat) godkänt i svenska. Och även om de inte kan stava så finns det ju ordböcker, till och med på nätet.
/Eva
Ingen av dessa felstavningar beror, som i fallet "cashmere", på att man tagit över en engelsk stavning utan att överhuvudtaget tänka, på engelska heter det nämligen "anthracite".
Jag förundras ibland över att folk som jobbar på reklambyråer fick gå ut skolan med (förmodat) godkänt i svenska. Och även om de inte kan stava så finns det ju ordböcker, till och med på nätet.
/Eva
Push-up
Alltså, det här ska inte bli en blogg som går ut på att dissa Sofie Fahrman - jag fortsätter ju att läsa det hon skriver, så något ger det ju - och framför allt inte hennes utseende (det gör Boyahed redan). Men stylingen kan jag väl få dissa?
Och veckans klädsel i Aftonbladet Mode är inte bra. Förutom att det aldrig är en bra idé att använda en så kort tröja som klänning, om man inte vill flasha hela världen, så bör man också ta det lite lugnt med push-upen: Det ser faktiskt helt bisarrt ut med bröst som bullar upp sig så mycket och ändå har så stort mellanrum mellan sig! Äkta bröst ser inte ut så där, det syns att minst 75 % är bh-stoppning (och istoppade nylonstrumpor? ett vanligt modellknep). Det är inget fel att ha små bröst, men så tydlig fejk tycker jag däremot är stillöst.
Och för att återvända till själva tröjan/klänningen: En urringning som går så långt ner ser grovt vulgär ut i verkligheten. I synnerhet om du har större byst än A-kupa, men faktiskt annars också.
En liten tumregel: Kan man se nedre rundningen av brösten är urringningen alldeles för jäkla djup!
/Eva
Och veckans klädsel i Aftonbladet Mode är inte bra. Förutom att det aldrig är en bra idé att använda en så kort tröja som klänning, om man inte vill flasha hela världen, så bör man också ta det lite lugnt med push-upen: Det ser faktiskt helt bisarrt ut med bröst som bullar upp sig så mycket och ändå har så stort mellanrum mellan sig! Äkta bröst ser inte ut så där, det syns att minst 75 % är bh-stoppning (och istoppade nylonstrumpor? ett vanligt modellknep). Det är inget fel att ha små bröst, men så tydlig fejk tycker jag däremot är stillöst.
Och för att återvända till själva tröjan/klänningen: En urringning som går så långt ner ser grovt vulgär ut i verkligheten. I synnerhet om du har större byst än A-kupa, men faktiskt annars också.
En liten tumregel: Kan man se nedre rundningen av brösten är urringningen alldeles för jäkla djup!
/Eva
Gördel med kupor?
Aftonbladets modesida skriver att nu ska underkläderna återigen vara som på mormors tid. Ett påstående jag inte kan låta bli att undra över. Hur det var med underkläderna då beror väl ändå på vems mormor vi talar om, och för den delen vad som avses med "hennes tid". Min mormor var till exempel 20 år 1941, medan Annaas mormor var det ett par decennier innan. Mina tonåriga barns mormor var 20 år 1966. Underkläderna skiljer sig rätt mycket mellan 1920 och 1966.
Men det var inte det jag skulle komma till, av texten framgår det att "mormors tid" enligt tidningen var på femtiotalet och då hade man, enligt Aftonbladet, "stela gördlar i siden med ringsydda kupor."
Gördlar med kupor?
Var då?
Man får anta att det är över skinkorna då?
/Eva
Men det var inte det jag skulle komma till, av texten framgår det att "mormors tid" enligt tidningen var på femtiotalet och då hade man, enligt Aftonbladet, "stela gördlar i siden med ringsydda kupor."
Gördlar med kupor?
Var då?
Man får anta att det är över skinkorna då?
/Eva
Märka ord
"Det är inte fint att märka ord" sa min mamma till mig när jag som liten var odrägligt besserwisser-aktig. Alltså, jag tyckte inte att jag var det, men några decenniers mer erfarenhet har ju gett en en del insikt ;)
Det hindrar mig dock inte från att göra det igen:
Det heter inte pencil-kjol, det heter pennkjol (en sån där smal, rak kjol).
Det heter inte walk-in-closet på svenska, det heter klädkammare.
Det heter inte heels på svenska, det heter högklackade skor.
Vi har ett alldeles utmärkt modersmål, varför inte ta och använda det? Eller i alla fall inte blanda ihop språken?
(OK, jag erkänner att jag också blandar in engelska utryck i min konversation, vanligen referenser till böcker, tv-serier och populärkulutrella fenomen som rollspel och science fiction, men när man skriver kan man ju tänka efter först.)
/Eva
Det hindrar mig dock inte från att göra det igen:
Det heter inte pencil-kjol, det heter pennkjol (en sån där smal, rak kjol).
Det heter inte walk-in-closet på svenska, det heter klädkammare.
Det heter inte heels på svenska, det heter högklackade skor.
Vi har ett alldeles utmärkt modersmål, varför inte ta och använda det? Eller i alla fall inte blanda ihop språken?
(OK, jag erkänner att jag också blandar in engelska utryck i min konversation, vanligen referenser till böcker, tv-serier och populärkulutrella fenomen som rollspel och science fiction, men när man skriver kan man ju tänka efter först.)
/Eva
Sluta missbruka ordet kurvig!
Ordet kurvig har allt oftare kommit att användas som ett allmänt förskönande ord för tjock. Detta är något som retar mig, eftersom det faktiskt inte är det kurvig betyder. Om man är kurvig har man stor skillnad mellan byst midja och höfter och det kan man ha vare sig man har storlek 36 eller 48, precis som man kan ha dessa storlekar och ha en rak kroppsform. För att göra det hela ännu något mer komplicerat kan man ju ha liten skillnad mellan byst och midja, men stor mellan midja och höft och tvärtom; det förstnämnda brukade förr kallas päronformad, men det ser man inte så ofta i tidningar; kanske för att man är rädd att såra någon?
Detta, att man inte vågar använda orden kraftig, eller mullig, som användes förr, innebär att de påståenden som ges när ordet används ofta blir helt felaktiga; eftersom råd om vilka plagg som passar naturligtvis är beroende av kroppsform och inte bara kroppsvikt.
Ett lysande exempel på detta är att kvinnor som beskriver sig själv som mulliga ofta får rådet att bära omlottklänningar, eftersom det "trollar fram" en midja. Detta är ett utmärkt råd om man har en rak kroppsform, men om man har just en kurvig figur så blir den antingen för lös i midjan om den ska passa över mage/höft och byst, eller så tajt över magen att varje valk syns. Har man stor byst ska man överhuvudtaget undvika omlottöverdelar eftersom de alldeles säkert möts en bra bit nedanför bysten och halva bh-n syns. Finns det någon kvinna med större byst som inte behöver sy ihop sina omlottoppar flera centimeter ovanför där de "egentligen" ska mötas?
Så, eftersom mullig inte automatiskt betyder kurvig och tvärtom så tycker jag att vi ska gå tillbaka till att använda just mullig eller kraftig när vi menar det och spara kurvig till de tillfällen vi verkligen menar det. Som kraftig blir i alla fall inte jag lyckligare av att ordet verkar vara så negativ laddat att man inte ens vill använda det.
/Eva
Sko är rätt ok
Konstiga namn på nygamla företeelser i modevärlden dyker upp med jämna mellanrum.
Något som en del av oss har svårt att smälta som något annat än gamla hederliga trikåer hette i ett decennium tajts efter en engelsk förlaga med fötter. Nu heter det leggings. Det är i alla fall något bättre!
Det senaste påfundet är skoletter. Jag förstår den förvirrade tanken. Ett skodon som är ett lägre och nättare alternativ till stövel kallades åtminstone förr stövlett. En nättare variant av sandalen är sandaletten. Men vad är då en skolett? Jo, det anses vara ett mellanting mellan stövlett och sko. En lite högre sko. Alltså mera sko och mindre stövlett. Och det kan om man förstår vad det egentligen är man säger inte bli ett ord som slutar på -lett. Det korrekta borde vara stövlettlett. Det låter väldigt dumt.
Jag tycker sko är rätt ok.
Annaa/
Besserwisser
Vi har redan, i en kommentar till ett tidigare inlägg, slagit fast att både jag och Annaa har drag av besserwisser. Därför tänkte jag att man kunde skapa en egen kategori av inlägg med just namnet "Besserwisser". Och det här är det första: Jag har sedan jag på allvar började läsa kvällstidningarnas modesidor på nätet och modetidningar, för ungefär ett halvår sedan, hunnit reta mig ett antal gånger på skribenternas stora okunskap om det de faktiskt skriver om. Jag inser att man inte kan vet allt, men om man ger sig ut för att vara en expert bör man i alla fall ha lite koll, men så är alltså inte fallet. Jag illustrerar med tre exempel, två från en moderådgivare på en av kvällstidningarna och ett från en ledande modetidning. Nu ska sägas att dräkt- och modehistoria är ett specialintresse hos mig; jag skrev min avhandling om kläder under medeltiden och jag undervisar i dräkthistoria. Det betyder förstås att jag retar mig mer på sådant, men mycket lättare missar om någon har fel om moderna designers.
2. Vid en annan chatt med samma moderådgivare frågar en kvinna om hattar och höstens mode. Rådgivarens svarar (korrekt) att höstens mode är influerat av "art deco" (1930-tal mest) och att typiskt för denna period är pillerburkshatten. Pillerburkshatt och 20- 30-tal ???
3. Det sista exemplet är något mindre graverande och handlar nog mest om ett slarvigt skrivsätt. I en artikel om BHns historia karaktäriseras 40- och 50-talets BH-ar med "Då skulle det puffas upp minsann". Och det skulle det inte. Det skulle lyftas något och puffas ut, men inte upp. BH-ar på denna tid hade vanligen helkupa, något som svårligen lånar sig till något större upp-puffande; halvkupan slog igenom på allvar först under slutet av 1960-talet. Och idag puffar vi mer än någonsin tidigare på 1900-talet. Skillnaden mellan den moderna BHn med halvkupa och BHn sydd efter 50-talsmönster är slående.
Det är inte på något sätt nödvändigt med kunskap i modehistoria för att skriva om mode, mycket av det bästa är skrivet av entusiaster, men en person som utger sig för att vara expert har i alla fall jag svårt att ta på allvar när de med sådan självsäkerhet avslöjar sin okunskap.
/Eva
