Om stil -

Jag är inte riktigt klar över vad jag vill att de ska göra, men det löser sig väl (just detta gör min man väldigt nervös) - mina enda krav är att det kortaste måste nå att sätta upp i hästsvans och att det ska finnas lite längd kvar. Jag måste kunna ha tofs, annars blir jag tokig eftersom jag normalt sett inte vill ha mitt hår löst. Grundidén är att klippa upp det så att det ser mindre Kleopatra-likt ut när det är utsläppt.
Det är lite läskigt, men klipper jag mig nu blir det någorlunda långt till sommaren, när jag måste kunna sätta upp håret.

Jag var nere på stan för att köpa vin och lite pysselmaterial. Eftersom jag av misstag råkat svänga in på Kungsgatan på väg till Panduro (gammal vana) tänkte jag att jag i alla fall kunde ta mig en titt på Lindex rea. Som tvillingmorsa är jag väldigt förtjust i erbjudanden av typen 2 för 1. Nu är ju Lindex ofta rätt tantigt, så det går väl inte alltid så bra att hitta saker till husets fjortonåringar där, men idag hade jag tur: Två luvtröjor i svart med grova metalldragkedjor och rutigt foder i luvan. Därtill hittade jag kortärmade toppar med rosetter och en liten rosettbrosch på - en i svart till Valeria och en i rött till mig.



Ja, jag har strumbyxor på mig, men ni får ju inte se så mycket av det.

---

Just nu spelas: Loreena McKennitt: "Tango to Evora" från The Visit

---

Jag gillar både marinblått och vinrött - vilken tur att de passar så bra ihop då.


Synd bara att det inte gick att få ett bättre foto i det starka solljuset; det är mycket bättre när min man är hemma och tar kort.

---

Just nu spelas:  Paris: "Rainy day in London" från Yellow Eden

---

Eftersom Rickard jobbar helgen nu när jag för första gången någonsin är bjuden på en Halloweenfest blir det ingen utklädning för mig ikväll. Men en bild på mig i utklädningskläder kan jag ju i alla fall visa, även om den här togs i våras:


Läs mer om dräkten här.

Nu ska jag titta på ett abstract som jag skrev färdigt igår; för att se om det verkar riktigt så pretentiöst som jag tyckte då ;)

---

Just nu spelas: Jesus and Mary Chain: "Some Candy talking"

---

Som flera personer har påpekat kan man ju ta bort körsbären om man vill. De är de dyraste skor jag någonsin köpt och får härmed ses som ett tecken på att jag tagit ett steg till i min karriär - karriärskor alltså, det kanske man inte skulle kunna tro när man ser dem.

Har man ingen putande mage gör byxorna att man ser ut att ha en mycket lös och sladdrig sådan, har man putmage framhävs den på ett oslagbart sätt. Hur man gör i dessa byxor blir det fel. 300 spänn på Ellos och de finns i svart också.

---

Just nu spelas: Hanoi Rocks: "Fallen star"

---

Jag har lyckats välja ut fyra favoriter bland skorna från Irregular Choice, men jag kan ju bara köpa ett par. Priset spelar viss roll, då de dyraste i alla fall kostar 260 spänn mer än de billigaste, men det är inte avgörande. Jag tänkte visa de fyra och lista lite för- och nackdelar så får ni gärna komma med åsikter. (Fast om åsikten är att alla är skitfula och jag är vansinnig kanske jag inte tar så stor hänsyn till den.)


För:
Ser någorlunda normal ut, med dekoren som det enda som sticker ut.
Rosa och svart är som sagt snyggt ihop.
Dekorationen med måttband är mitt i prick för en person med mitt stora sömnadsintresse.
Priset -  60 pund

Mot:
Ska man betala ens 60 pund för ett par rätt normala skor?
Skor utan rem kan vara svåra att få att sitta på om man befinner sig lite mellan storlekar.
I tyg.


För:
Klacken, jag älskar den
Jag har inga rosa skor, och med min garderob är det faktiskt en brist
Remmen, som håller skorna kvar på foten
Defintivt tillräckligt ovanliga för att inte lätt kunna ersättas av något annat i min skogarderob.
Är gjorda i mocka.

Mot:
Jag tycker att körsbären känns lite kliché, dessutom lossnar de nog lätt
De kostar 80 pund.



För:
Knytbanden
Att de är knytskor, jag har en stor svaghet för det.
Kostar "bara" 60 pund.
De är tillräckligt ovanliga för vem som helst med sina skuttande enhörningar.

Mot:
De är ljusblå och det är snart november nu.
I tyg.


För:
Klackarna! Genomskinliga turkosaktiga klackar i plexiglas med mönster!!
Svanarna är också rätt söta.
De är i mocka.
Remmen gör att skon sitter bättre på.
Kostar 60 pund.

Mot:
Jag är ingen stor anhängare av turkost och skulle få svårt att matcha dem; i alla fall innan sommaren - och det förtar lite av nöjet.
Guldtryck i Paisley är väl egentligen inte min grej heller.

Ja, som ni ser har jag en del att fundera på.

---

Just nu spelas: The Jam: "Eton Rifles"

---

Dagen är delvis vigd åt tvätt. En av de saker som ska tvättas är min blus med paljettstjärnor som jag hade i lördags. Även om jag inte direkt svettades skvimpades det garanterat en del öl på den. Jag tog mig därför en titt på tvättrådet och de rekommenderade skontvätt på fyrtio grader. Det vågar inte jag! Inte paljetter! Nä, här blir det handtvätt, jag har dessutom en del behåar som också mår bäst av det.

Det här kan vara enda gången jag är "ängsligare" än tvättrådet - i vanliga fall brukar jag istället fnysa åt deras rekommendationer om 40 grader fintvätt på vanliga bomullströjor och sådant.

---

Just nu spelas: Ebba Grön: "Mental Istid", men jag ska byta skivor efter den låten

---

Natasha frågade igår om jag hade några tips mot pälsängrar. Själv har jag klarat mig hyfsat så jag har ingen direkt personlgi erfarenhet, men eftersom jag har kunniga vänner, som Maria, som är konservator och Martina som är textilhantverkare tänkte jag föra vidare kunskap från dem blandat med lite från mig.

A och O är rengöring. Tyvärr. Man ska plocka bort allt angripet och skura lådor, hyllor etc med vatten och såpa. Överhuvudtaget är det bra att regelbundet flytta om i sina tyglager och liknande. Saker som man är extra rädd om kan mna förvara luftigt i plastpåsar med silkepapper runt och utanpå det tidningspapper eftersom de inte gillar trycksvärta (det har jag lärt mig av folkdräktsdamer).

När man väl fått angrepp är värme och kyla två bra sätt att få död på ägg och larver. Några omgångar i torktumlaren på högsta värme dödar det mesta (vi talar om torra plagg här alltså), liksom upprepade nedfrysningar på några dygn - då räcker det med att det går under minus 10 grader. Frysen bör dock vara tom när man börjar och i båda fallen gäller det att inte packa fullt, för då kan de gömma sig i veck och klara sig ändå.

---

Just nu spelas: Ebba Grön: "Flyktsoda"

---

Fast rutigt är också fint.
Nu ska jag göra en snabb vända ner till stan och köpa sytråd och mellanlägg, varefter resten av dagen är vigd åt tvätt.

Basker: H&M
Kofta: Zara
Klänning: Hemmasydd
Leggings: Lindex
Strimpor: Scrunchable socks från SockDreams
Skor: Converse

---

Just nu spelas: Ebba Grön: "Die Mauer"

---

Helt oskyldigt följde jag en länk till skokedjan Schuh och fann Irregular Choice - ett perfekt namn på skor för mig, och perfekta skor. Jag gillar verkligen kombinationen av ganska klassiska högklackade skor och totalt vansinne och vill ha minst tre av dem:


 
De ned måttbandsdekoration har jag ju visat förr.
Dessutom vill jag ha ett par stövletter från Fly London för 85 pund

och möjligen ett par pumps från Harlot för 90 pund:


Ja, de är lila med röda detaljer.

Alla bilder: schuhstore.co.uk

Om vi ska återvända till verkligheten så blir det kanske ett par, för att fira att jag har jobb från den första januari.

---

Just nu spelas: Ebba Grön: "Det måste vara radion"

---

Föredraget gick bra; jag tappade visserligen bort mitt sista papper och fick hitta på en ny slutkläm, men det gick bra ändå - jag kan ju det där med föredrag vid det här laget. Klockade på 55 minuter precis som förväntat. Och då hade jag alltså ingen klocka själv. Och förutom betalt fick jag en trelagers låda chokladpraliner från Flickorna Kanold - mums!



Efteråt var jag bjuden på supé, men jag var trött och ville hem. Nu blev det inte så eftersom jag och Malliss gick och fikade på Java istället. När hon nu åkt ner från Skövde fick man väl i alla fall ta sig tid att fika :) En del vänner utanför bloggvärlden hade också tagit sig dit.

Slutligen var även min syster och svåger där med sin Sara, så jag fick pussa lite tjocka bebiskinder.

---

Just nu spelas: The Ramones: "I'm affected"

---

Föredrag nästa. Jag tror att jag går dit, en promenad till Röhsska är sådär lagom när man bor i Johanneberg.

---

Just nu spelas: Pulp: "Do you remember the first time?"

---

En gång, för över femton år sen när jag och tvillingarnas pappa i vanlig ordning sökte igenom prylbodar, "antikaffärer" och  anitkvariat i Majorna fann vi boken "Himmlers massös berättar". En sån där riktigt gammal pocketbok från 40-talet med pärm i gulaktigt mjukt papper. Av ämnets karaktär får man anta att den är från slutet av 40-talet eller möjligen alldeles i början av 50-talet. Vi köpte den förstås, för några kronor, men jag tror inte att någon av oss har läst den och i separationen tillföll den helt självklart honom. Tror fortfarande inte att han har läst den.
  I alla fall: det mest märkliga med den boken var förstås att någon gett ut den över huvud taget, men den hade också två kapitel fyra. Ett konventionellt placerat mellan kapitel tre och fem och ett lite mer anarkistiskt placerat efter kapitel elva. Den hade förresten, har jag för mig, inget kapitel åtta.
   Vart jag vill komma? Ja, egentlign kom jag mest att tänka på det eftersom vår skrivare har blivit lite knäpp och ibland inte vill skriva ut alls och ibland, som nu skriver ut en av sidorna flera gånger; i det här fallet sidan fem av mitt föredrag.

OBS! Vi sympatiserar inte med Himmler, men har sinne för det bisarra och för det historisk efemära.

---

Just nu spelas: Sator: "No Reason" från StockRockerNuts

---

Om ni skulle ha missat det.

Tisdag 28 oktober kl 18.00 Röhsska museet (Göteborg)
Eva Andersson "Klädedräkten och det enda könet - mode, skönhet och könskonstruktion under medeltiden"

Fil. dr. Eva Andersson disputerade 2006 med avhandlingen ”Kläderna och människan i medeltidens Sverige och Norge”. I sitt föredrag berättar hon om modet och klädernas roll under medeltiden och varför det medeltida modet till stora delar var likadant för män och kvinnor. Föreläsningen ges i samarbete med Röhsska Konstslöjdmuseets Vänner.

Klädslar idag alltså. Jag ska ju hålla föredrag ikväll och då blir det nog den rutiga klänningen från Primark. Men nu, när jag ska gå och gå igenom lite protokoll från gruppdiskussioner blir det jeans, converse och en gammal favoritblus från 1990. 1990 för mig alltså, den är köpt på UFF och är säkert från 1970-talet. Hittade den när vi gick igenom gamla kläder i Norra Björke. Jag antar att jag lade undan den när jag växte ur den, men nu passar den som synes igen. Jag minns att jag hade den tillsammans med svarta smala jeans på invigningen av Ung Vänsters fik "Kosmoskatten" och dansade mig genomblöt till Abel och Kaninerna.
   Jag mår fortfarande lite illa av mitt metothrexate (som jag tog i söndags) och känner mig dessutom tydlgit, och ovanligt, nedstämd. Jag gillar inte mediciner med så starka biverkningar.

---

Just nu spelas: The Dubliners. "The rocky road to Dublin" från Off to Dublin in the green

---

De här skorna från Asos kan nog vara värda sina 853 kronor - jag älskar modellen och trycket gör dem lite annorlunda. Jag är bara lite tveksam till att beställa något så storlekskänsligt som skor från utlandet. Från Irregular Choice kommer de, och man hittar dem här.

---

Just nu spelas: Weezer: "Island in the sun" från Weezer (Green Album)

---

Med livsandarna något återhämtade väntar jag nu ivrigt och undrar spänt hur det går i Tant söker farbror.

Nu var det alldeles för länge sen det var ett riktigt klavertramp på Aftonbladets modesidor - det är ju så roligt när de visar att de inte kan något om något som hände mer än ett år sen.
Vilken tur att de idag då gläder oss med den här:


Groovy 50-tal var det va? Inte kan de stava till inspirerad heller.

Jag har fått en förfrågan om att skriva något om 1700-talskläder och det gör jag så gärna så - bara inte idag, för jag mår jätteilla av mina mediciner. Förhoppnignsvis har det gått över till imorgon kväll när jag ska hålla föredrag på Röhsska museet.

Med anledning av gårdagens fantastiska fotbollsmatch går dagens kläder i blått och silver (heraldiskt är vitt och silver samma sak). Mina ben ser ut som om de är gjorda i aluminium, men det är strumpbyxor från Twilfit som jag köpte förra året; jag har dem även i mörkt guld, men har inte kommit på vad man ska matcha det till. I vilket fall framhäver de mina benmuskler väldigt bra.
   Idag hade dagis studiedag så jag har inte kunnat jobba. Istället gjorde jag och Maja tre kladdkakor och tog med oss två av dem, samt vispgrädde, till jobbet och bjöd på.

Kofta: Zara (ni kan det nu va?)
Klänning: H&M
Strumpbyxor: Twilfit som sagt
Blå lackskor: Din Sko

Fem - två till Änglarna, fem - två till Änglarna, fem - två till Änglarna!
Framföres till refrängen till "Go West".
Nu ska vi se alla de vackra målen på tv förhoppningsvis. Ja, Elfsborgs mål var också snygga, i alla fall det första.

Alltså, få musikgenrer gör mig mindre upphetsad än "svenskrockballader" framförda med rosslig röst, men när den handlar om något så vackert och underbart så får jag faktiskt rysningar över hela kroppen.

De som läst den här bloggen länge vet att jag har en superkraft: att kunna se skotskrutigt genom andra föremål. Nå, jag har faktiskt en till: Jag kan hoppa och börja prata med främmande killar (och tjejer förvisso) på krogen, även när det är sent och folk är fulla, och ingen försöker ragga på mig. Hade jag varit singel hade jag kanske inte definierat det som en superkraft, men som upptagen människa som bara gillar att prata med nya människor om musik och fotboll och allt möjligt (hittade dock ingen som ville prata modelljärnväg, jag brukar annars ha ganska bra radar på sånt) är det förstås en fantastisk superkraft.
   Vi gick alltså ut vid tolvtiden (då var jag egentligen alldeles för sömnig) och hamnade på en jättetrevlig klubb med bra musik och trevliga människor i blandad ålder mellan 20 och 45-50. Vid fyratiden stjälpte de ut mig och mitt nyfunna sällskap, men vi sjöng "Vi har vunnit svenska cupen, vi har arton SM-guld" hela vägen ut och ett par kvarter till.
   Slutligen, när man skulle ta sig hem i spöregnet hittade jag en av förra årets A-kursare som också ville hem till Utlandagatan så jag bjöd honom på taxi hem; jag tjänar inte mycket, men fortfarande mer än studielånet så det kan man ju bjuda på.

Idag är jag lite trött.

---

Just nu spelas: KSMB: "Jag vill bara dansa" från De e för mycke

---

Jag ska iväg på dammiddag med ett par nya bekantskaper. Att klä upp sig är kul, så därför blir det toppen med stjärnor från Ellos/Catalog.

Det skarpa ljuset gör konstiga saker med färger, men jag gillar det faktiskt lite. Skjortan som jag köpte på Myrorna i måndags har raskt utvecklat sig till något av en favorit - både i hemmet och ute bland folk; jag skiljer annars ofta litegrann på det.

Hittat hos DonnaSandra:

Du har....
(x) Mascara över 100 kr
(x) En plattång
(x ) En locktång
( ) Designparfym '
( ) Foundation över 200 kr
( ) Ögonfransböjare
( ) Olika borttagningsmedel
( ) Speciell hårbalsam i en sprayflaska
( ) Läppglans över 100 kr
( ) Hårinpackning
( ) Bodybutter
( ) Bodylotion
( ) Parfym över 300 kr
Summa = 3

Du ...
( ) Använder locktång/plattång varje dag
( ) Använder foundation varje dag
( ) Använder mascara varje dag
( ) Använder kajal varje dag
( ) Använder läppglans varje dag
( ) Använder bodybutter varje dag
( ) Använder bodylotion varje dag
( ) Använder ansiktsrengöring varje dag
( ) Använder hårinpackning varje dag
( ) Använder hårspray varje dag
( ) Tränar på gym
( ) Klipper dig varannan/varje månad
Summa = 0

Du har...
(x) Tonat håret
( ) Färgat håret
( ) Hårförlängning
( ) Piercat dig
( ) Tatuerat dig
(x) Tagit hål i öronen
Summa = 2
Totalt: 5

0-10 Den naturliga naturligaste tjejen.
10-15 Konstgjord behandlad blomma.
15-20 Kanariefågel i nordisk miljö.
20- 25 Du är en fryst jordgubbe.
25-30 Barbiedocka. Bara plast.

Inte blev det många poäng. Och då räknade jag ändå med plattången trots att jag aldrig använt den, den är bara en del av mitt hårmultiverktyg, och locktången som jag bara använt till att göra krås med.
Det är dock kanske inte så mycket en längtan efter att vara naturlig som ren bekvämlighet och lättja - allt det där verkar så jobbigt.

Det här tycker jag var snyggt. Inte för mig nödvändigtvis, men för någon ett par decennier yngre.


Överkjolen/den lösa turnyren i rutig flanell och tyll kan liksom korsetten köpas hos säljaren ShawkStitches på Etsy. En tyllkjol kan man lätt köpa till exempel hos dansskor.se eller någon annan butik som säljer kläder för latindansare.

Tack alla som gratulerade igår, och som har sagt saker om mitt forskningsprojekt. Att i den här branschen veta vad man ska göra i tre år är extremt sällsynt och jag har nog inte riktigt fattat det än.

Det här är vad jag ska göra:

Under medeltiden bar män och kvinnor samma typ av plagg, tillverkade av samma material och i samma färger. Kön markerades inte med plagg som framhävde kroppsliga skillnader utan med plagg som refererade till den sociala hierarkin mellan män och kvinnor. Ett par decennier in på 1800-talet var de flesta plagg istället olika för män och kvinnor. Utseende, material, färg och benämningar var tydligt bekönade och kön hade nu blivit en lika viktig signal som status.
    Att skilja mellan könen är en av klädedräktens viktigaste funktioner; hur det görs är emellertid tids- och kulturbundet och beroende av grundläggande föreställningar om vad det innebär att vara man respektive kvinna: biologiskt och socialt. Från medeltidens slut och fram till 1830, när undersökningen har sin slutpunkt, förändrades synen på mannens och kvinnans natur. Jag menar att detta ledde till att könsmarkörerna i dräkten, som under medeltiden refererade till mäns och kvinnors sociala roller, fastslagna i en av Gud sanktionerad samhällshierarki, i allt högre grad kom att referera till kroppsliga skillnader. Kön har uppfattats på olika sätt under den europeiska historien. Enligt historikern Thomas Laqueur sågs mäns och kvinnors kroppar fram till slutet av 1700-talet, som i grunden lika. Den viktigaste biologiska skillnaden mellan könen ansågs inte ligga i könsorganen utan i balansen av de olika kroppsvätskorna. Skillnaden mellan män och kvinnor var därför en gradskillnad och inte en artskillnad. Det moderna sättet att se på könen som motsatta och biologiskt olika blir, enligt Laqueur, synlig först vid slutet av 1700-talet, en förändring som han beskriver som snabb och närmast revolutionär. Laqueur har kritiserats av andra forskare, som menar att hans bild är alltför förenklad: att det fanns många olika syner på könen under medeltiden och tidigmodern tid och att det han kallar enkönsmodellen inte var så dominerande som han vill göra gällande. Att modellen inte var allenarådande betyder dock inte att den inte kan användas för att analysera tankemönster och uppfattningar som rör könet, olika uppfattningar kan existera samtidigt, helst om de rör olika områden.
   Laqueurs modell visade sig vara ett användbart redskap för att förstå både varför den manliga respektive kvinnliga klädedräkten såg ut som den gjorde och hur kön uttrycktes i dräkten under medeltiden och kommer därför att användas som ett teoretiskt redskap i detta projekt. Under perioden 1500-1830 skedde genomgripande förändringar i hur kläder relaterar till kön, i konsumtionsmönster med avseende på kön och klass och möjligen även i hur produktionen av kläder organiserades. Mycket av den tidigare forskningen pekar på 1700-talet, och då i synnerhet slutet av århundradet, som den avgörande perioden. Detta sammanfaller väl med Thomas Laqueurs teori om hur synen på kön och kropp förändrades vid samma tid. Där Laqueur skisserar en snabb förändring vid slutet av 1700-talet menade jag emellertid i min avhandling att denna förändring i synen på kön kan spåras i klädedräkten redan vid medeltidens slut. Mot slutet av medeltiden började nämligen biologisk könsskillnad markeras i dräkten, något som tidigare inte gjorts. Jag menar att detta har en signifikant betydelse; att det visar på en förändring i synen på könen. Min hypotes är därför att det istället för en snabb omvälvning rör sig om en långsam process; en process som i dräkten kan ses i en gradvis utveckling från likartade dräkter och likartade utseendeideal till en uppfattning om mäns och kvinnors skönhet, kroppar och dräkter som helt väsensskilda.
   Projektets syfte är att pröva denna hypotes genom att studera och analysera klädedräktens utveckling och uttryck i relation till kön och status 1500-1830. Perioden har valts för att täcka in hela förändringsprocessen. Samtidigt med denna förändring i synen på kön förändrades också samhället från ett stånds- till ett klassamhälle, något som i sin tur påverkade föreställningar om manlighet och kvinnlighet. Jag menar att förändringen i synen på kön i sin tur påverkade hur status uttrycktes och att underordning både mellan könen och inom dem därför visades på nya sätt i dräkten. Det är därför nödvändigt att undersöka dräktens förhållande till både kön och status samtidigt.
   Projektets övergripande frågeställningar är: Varför uttryckte dräkten kön och status på det sätt den gjorde? När och hur förändrades klädesplaggens och hela dräktens symbolik? Och vad ligger bakom dessa förändringar?

Jag har fått anslag från Vetenskapsrådet!!!
Tre års forskning!

Med förbehåll att endast ett skrivet kontrakt gäller som slutgilitgt besked, men man får väl lita på deras hemsida. Och Pia och Audur från min institution har också fått pengar!

Här kan ni se färgstänken lite mera i närbild. Åttio kronor kostade strumpbyxorna.

Det är ofta ett enda plagg som styr hela idén om vad man ska ha på sig och idag är det ett par strumpbyxor jag köpte på H&M igår. De är svarta med färgstänk i blått, grön och grålila. Just att stänka färg på kläderna var en viktigt del i de tidiga punkbandens, framför allt the Clash, look, så jag blev inspirerad att lägga till fler punkelement: En annan del av punkstilen var att integrera kläder som tidigare endast burits som en del av en sexuell fetisch i sin vanliga klädsel; och skorna med sina spännen, lack och dragkedjor hör definitivt hemma där. T-shirten är ett nytryck av en klassisk t-shirt från den tiden det begav sig: X-Ray Spex. Sen var jag ju tvungen att ha något mer än t-shirt och strumpbyxor, eftersom jag inte är 17, det inte är London 1977 och jag ju faktiskt inte är punkare heller.
Kattrumpan är en bonus och inte en planerad del av dagens utseende.

Som en del kanske vet har jag (mot bättre vetande) ett tag varit lite på jakt efter en topp i elastisk spets. Det visade sig att Lindex har en. Rätt billig typ av spets, men eftersom jag hade tänkt ha den under kortärmade klänningar och låta den sticka fram gör inte det så mycket.


Två stycken fanns kvar på Lindex i Nordstan, båda i storlek L. Lite skeptisk var jag ju förstås eftersom storlek L normalt ska motsvara storlek 42 och jag är rätt mycket större än så över bysten. (Lindex egen definition av L visade sig när jag tittade på deras hemsida vara storlek 44-46, men det visste jag ju inte då.) Jag tänkte i alla fall att eftersom spetsen var lite elastisk så skulle det kanske gå.
Jo - det kan man ju säga att det gjorde: den var alldeles för stor!
Så letandet får fortsätta. Monki, som också har en spetstopp, är tyvärr inget alternativ, eftersom deras storlekar på tajta toppar har det omvända problemet - deras L motsvarar typ storlek 40.

---

Just nu spelas: Iron Maiden: "The reincarnation of Benjamin Breeg" från A matter of life and death

---

Igår var ödesdagen: Både Vetenskapsrådet och Riksbankens Jubileumsfond där jag/vi har ansökningar inne hade styrelsemöten och beslutade om utdelning. Men hur det gick vet vi inte än - det tar upp till en vecka att få besked. Förra året lade Vetenskapsrådet ut besluten löpande under dagen på sin hemsida, med resultatet att den kraschade, så i år får vi vänta.
Det känns jobbigt, även om jag inte tror att jag får några pengar så vill jag i alla fall veta!

Köpte jag på Gina Tricot idag. Det finns i blå toner också, men jag gillar saker som syns och rött syns ju mer. Fast jag tänkte inte ha det med t-shirt och leggings som på bilden - jag är lite sådär avslappat halvklädd i vårt varma hem nu och orkade inte ta på mig mer bara för att visa hur skärpet ser ut.



Jag köpte också ett par strumpbyxor och en ny flytande eyeliner - jag tog helt enkelt konsekvenserna av att den enda eyeliner jag verkligen gillat är den från Yves Rocher och begav mig till deras butik i Nordstan. Tjejen i kassan verkade överraskad men glad över min åsikt och gav mig en massa käcka prover på hudkräm och gojs.

---

Just nu spelas: The Jesus and Mary Chain: "Happy when it rains"

---

På tal om stilar och så, så är det här väldigt mycket hur jag automatiskt klär mig om jag inte hinner/orkar tänka efter: kofta, vidare kjol, overkneestrumpor. Och vi kan ju konstatera att grova strumpor i en ljusare färg än resten får mina ben att se ut som stockar - men det struntar jag i, för jag gillar de här strumporna.

You know the drill:
Kofta: Zara
Kjol: hemmasydd
Overknees: SockDreams
Skor: Converse
Och en topp från Gina Tricot.

Klockan 10 idag är det alltså dags för mig att medverka i Alltinget igen.

Min dotter Vendela är dels mindre intresserad av kläder (men hon har bestämda åsikter), dels hemma mer sällan än Valeria, eftersom hon är i stallet. Därför får hon också mer sällan figurera på bild här i bloggen. Här kan hon emellertid ses modella en av mina gamla t-shirts från 80-talet - oversize fast kort och med luva. Jeansen är det blå förstås och det nya är själva modellen, som är i alla fall tio år yngre än tröjan. Vem monsterkaninen är framgår väl med all önskvärd tydlighet.



Visst är hon fin?

Igår på den textilhistoriska kursen talade vi i en av gruppdiskussionerna om det  postmoderna förhållande till kläder och klädstilar som en del yngre har idag - där man inte har en stil utan konstruerar bilden av den man vill vara varje dag och därför varierar mellan många olika stilar. Jag har på ett sätt alltid varit sån, min stil har varierat väldigt starkt genom åren, jag genomgår olika "faser" med olika inspirationskällor och jag har inget som helst behov av att ha någon slags konsekvens och beständighet i hur jag klär mig. Precis tvärtemot vad även nya stilböcker skriver alltså - min klädsel är ett av mina främsta kreativa utryck och jag tänker inte låta mig begränsas.
Under perioder kan det däremot finnas väldigt tydliga stildrag - och just nu är ett av dem det jag har på mig idag: lite retro med snäv kjol och tunn kofta.
Skjortan är senaste fyndet från Myrorna i måndags: en oanvänd herrskjorta från Åhléns, rutig i favoritfärgerna marin, ljusblått och vinrött för 65 kronor.

---

Just nu spelas: The Jesus and Mary Chain: "Tase of Cindy" från Psychocandy

---

tycker jag att Annaa ska komma hem och skriva igen nu.

Ännu mer för övrigt så köpte jag tyg idag när jag var i Borås. Förstås.

---

Just nu spelas: Hanoi Rocks: "Whatcha want" från Twelve shots on the rocks

---

På begäran från mina stiudenter har jag idag koftan som lyckas inkorporera inte mindre än tre neonfärger, plus ett par andra.
Och med en sån kofta kan det inte bli annat än 80-tal:
Rutigt och neon - check!
Neonfärgade plastörhängen - check!
Tröja med politiskt budskap - check!
Korta och därtill uppvikta jeans - check
Färgglada strumpor - check! (OK, ni ser dem inte, men de är randiga i rosa och mörkbrunt)
Converse - check!



Nu dras det till Borås.

Med anledning av dagens föreläsning på Art College:



Barockens mode är just - barockt. Fast det här, från ca 1615, är ändå rätt smakfullt. Ingen av killarna har ju byxor översållade med rosetter och allongeperuk till exempel.

---

Just nu spelas: Billy Idol: "Dancing with myself"

---

Imorgon vid sju bär det iväg till Borås igen. Heldag med Textilhistoriska kursen. Först ska jag föreläsa om modet 1600 till typ 2000 och sen ska vi gemensamt diskutera Modeologi-boken - der är därför jag läst den som en tok det sista.
Jag kommer nog inte orka åka ut till Knalleland och köpa mer tyg, även om jag behöver svart organza. På onsdag har jag nämligen två föreläsningar också, plus ett möte om rättnignen av de 78 tentor jag just rättat en essäfråga på.

Min dotter Valeria poserar i en av mammas klänningar från tidigt 70-tal, en av brorsans skjortor från 80-talet och mina strumpbyxor och skor. Det är roligt med stora döttrar. Klänningen är dock redan lite för liten - min mamma är kort och späd.

Vad man än kan säga om Kawamuras bok; jag kommer att återkomma till det, så är i alla fall översättaren inkompetent. Jag menar inte bara att "bias cut" är lite klumpigt översatt; det är svårt att översätta smidigt, utan att vi hittar ordet "fisknäts-tights" i en beskrivning av punkstilen - till och min man vet att det heter nätstrumpor(eller nätstrumpbyxor) på svenska.

Hur många faktafel kan det finnas i en bok innan även själva diskussionen blir ointressant?
Frågan ställs med anledning av de upprepade faktafelen om äldre tiders historia och mode i Yuniya Kawamuras bok Modeologi .Det beror förstås på hur beroende resonemanget är av de fakta som beskrivs, och eftersom Kawamuras bok är en diskussion om en teori, eller ett system, och hur det fungerar så kanske inte fakta och verkligheten, vad det nu är, är så viktigt för det principiella resonemanget. Men jag kan inte riktigt koppla bort när jag ser felaktigheter och dessutom ser varifrån missförstånden kommit. Boken är Kawamuras doktorsavhandling och jag är ju historiker och därför gammaldags nog att tycka att man bör ha en ingående kunskap om ett ämne innan man skriver en doktorsavhandling om det; även om man som Kawamura tycker att det är viktigare att apllicera sociologiska teorier på den parisiska modevärlden. Det är inte så att jag inte tycker att den skulle blivit godkänd, men jag har en stark känsla att de som bedömde dem (och för den delen de som tyckte att den var så bra att den behövde översättas till svenska) inte är speciellt kunniga i modets historia innan 1970 eller så.
Dessutom har jag snart läst hela och det känns som att alltihop bara är ett enda långt bakgrunds- och inledningskapitel - när kommer själva undersökningen och resultatet?

Jag tycker visst att hennes teorier om hur man skiljer på mode och kläder och om vad ett modesystem innebär är utmärkta, om än begränsade i sitt fokus, men jag vill ha lite mer belägg för hennes resonemang.

för den nya rutmönstrade kjolen och för ett av blaffhalsbanden- det var halsbanden i Dries van Notens visning som fick mig till det, men det är ju inte enda stället stora blaffiga halsband synts det sista.

Dries van Noten vår/sommar 2009. Bäst tycker jag om den 50-60-talsinspirerade fritidsklädseln längst till höger.

---

Just nu spelas: New Order: "Shellshock" från Substance

---

En annan av mina favoriter från vårvisningarna var Dolce&Gabbana. De hade inspirerats av den klassiska herrpyjamasen och plötsligt fylldes jag av en stark längtan efter mönstrad, tung rayonsatin i vinrött, marin, grått och vitt.

---

Just nu spelas: New Order: "Paradise" från Brotherhood

---

Varför måste man?

Nå, det är i alla fall roligare än att läsa "Modeologi" av Yuniya Kawamura. Den har säkert alldeles utmärkta förtjänster, men när det står flera felaktiga saker om medeltid och tidigmodern tid tappar jag sugen lite.

---

Juat nu spelas: New Order: "Bizarre love triangle" från Substance

---

Med hem från barndomshemmet var också mitt allra första egendesignade plagg: ett vitt linne i fin lakansväv med stora svarta knappar. Mamma hjälpte mig säkert med mätning och tillklippning, men idén var min egen. Det var på höstterminen i ettan i gymnasiet.



Knapparna har krackelerat, sömmarna har börjat ge sig, det finns ett par små fläckar och själva tyget är grånat, men det ser rätt bra ut ändå med den nya kjolen. Jag kanske måste göra en ny version.

Den här dagen är egentligen vigd åt att städa i köket, sortera tvätt och ta hand om husets fyraåring, men lite fönstershoppande på internet kan man ju också unna sig.


Alltihopa från SockDreams.
Från vänster: Surprise ribs från Ozone. Jag har redan grå och lila och älskar dem - de sitter uppe tillräclkligt väl för att man ska kunna ha dem till kjolar som går lite under knäet även på vintern och är både bekväma och hyfsat eleganta. 24 dollar är en hel del för ett par knästrumpor, men jag funderar på om det inte är värt det (mina förra köpte jag på rea).
Benvärmare med knappar från Hot Sox: Verkar onödigt, men jag tycker att de är så snygga -18 dollar kostar de.
Ännu dyrare overknees från Cronert, hela 32 dollar. Men då är Cronert en slags strumpornas Ferrari : italienska, snygga och av hög kvalitet.


Men nu ska jag sortera tvätt.

var det som tog bilden på dagens klädsel: min dotter Maja, snart fyra och ett halvt. Eftersom hennes pappa jobbar varannan helg kunde jag inte vara med på sista halvdagen av konferensen, men jag och Maja var och köpte baguetter och fixade fika, så vi fick i alla fall träffa alla deltagarna igen. De mest förtjusande var, tror jag, en pensionerad dansk dam och en medelålders brittisk bög som gillade Pride and Prejudice från 1997 precis lika mycket som jag. Och som tycker om Mr Bingley; vi är inte så många som gör det.
Dagens klädsel gick i grått och cerise.

Kofta. H&M Divided
Halsband: GIna Tricot
Linne: H&M
KJol: hemmasydd
Mörkgrå leggings: Lindex

Det känns lite dumt att första fotot efter gårdagens fina mot tegelvägg ska bli ett med morgonsolen skinande in, konstigt ljus och grjejer skräpande överallt, men jag har inte tid att vare sig städa eller ta nya bilder nu - jag är på väg på konferens: "Masculinities in the Medieval North".
Och i vilket fall gillar jag själva klädseln.

T-sjort Fifth Column
Ormskinnskärp (fejk): Myrorna
Kjol: Hemmasydd
Skor: Din Sko

Om det blir kallt glömde jag min gråa kofta på jobbet igår.

---

Just nu spelas: Billy Idol: "Flesh for fantasy"

---

Det blev inget mingel, de var redan färdigminglade när jag hade slutat min föreläsning. Då får jag väl gå hem och vila då. Stackars mig ;)

Något med den här klädkombinationen/bilden får mig att känna mig väldigt hippt brittisk - som en slags medelålders Agyness Deyn eller något.
Fast jag tar nog med ett par högklackade skor till kvällens mingel - det är kul att vara lång.

---

Just nu spelas: New Order: "Thieves Like Us" från Substance (disc 2)

---

Men kanske roligare?
En massa kända och halvkända bloggerskor har fått inbjudan till Vecko-Revyns Blogg Awards ikväll. Själv har jag alldeles för få läsare för att få några som helst inbjudningar, men det gör mig inget - jag hade ändå inte kunnat åka eftersom jag ska presentera forskning på en konferens imorgon. Den börjar ikväll och handlar om maskulinitet i det medeltida Norden. Jag missar själva inledningen eftersom jag har kvällsföreläsning, men kan nog vara med på lite av vinminglet efteråt.
Och jag tror att det är mycket roligare än en bloggfest  - visst, det har ingen högre glamourfaktor, men att diskutera genus med andra medeltidsforskare från olika discipliner slår faktiskt det mesta.
Jag ska ha min nya rutiga klänning.

---

Just nu spelas: New Order: "The Him" från Movement

---

Från en norsk handskrift från ca 1340.



I Willehalm, en roman av Wolfram von Eschenbach (han som skrev Parzival på 1200-talet) säger författaren rent ut när Rennewart, en av hjältarna, sätter sig bredvid sin syster att Rennewart är så vacker att när han sätter sig bredvid sin syster ser det ut som om de vore en och samma person, utom det att Rennewart börjat få skägg. Berättaren tillägger dessutom att ”det skulle ha varit bättre ifall [håren i hans skägg] inte varit där, för då kunde man ha tagit mannen för kvinnan, så lika var deras kroppar.”

Det är alltså medeltida maskulinitetsideal jag försöker skriva om nu.

---

Just nu spelas: Teenage Fanclub: "Verisimilitude" från Grand Prix

---

Om jag var liten och späd - och hade lockigt hår - skulle jag vilja se ut som Clara Bow i filmen "The wild Party".



Tänk att bilden är 80 år gammal och hon ändå ser så modern ut.

Jag bär inte slips själv, men nu är jag nästan frestad till att ta av ärmarna på en skjorta och ta på mig makens hängslen (som är från 40-talet och tyvärr inte så breda).

På aftonbladets modesajt är dagens fråga "Är du nöjd med din kropp?" och det är ju en helt omöjlig fråga att svara på när det bara finns ja och nej som alternativ. Det är klart att jag inte är nöjd med att min kropp har reumatism, jag skulle vilja se den som är nöjd med att varje sekund ha riktigt ont, men svara man nej på en sån fråga så har man också sagt att man lider av sin hängiga mage, lilla byst, krokiga näsa eller vad det nu är och det gör jag ju inte. Det är klart att jag skulle vilja ha en mindre magvalk och en mer normalt formad bröstkorg men det ena vet jag precis vad jag ska göra åt (gå ner i vikt) och det andra går inte att ändra och är därför inget man rimligen kan gå runt och slösa energi på att vara missnöjd med.

Så svaret är nej: jag gillar inte att mitt immunförsvar angriper min egen kropp och bryter ner lederna.

Och ja: Jag mår inte dåligt över hur min kropp ser ut.

En sak att fundera över när man borde förbereda föreläsningar.

Jag brukar misslyckas rätt mycket med den rockiga looken. Eller:
Rockabilly - ja, 70-tals med stuprörsjeans och kavaj - nej.  Mycket beroende på att jag är för kurvig med för stor byst. Och att jag inte riktigt trivs i utsläppt hår. Men de här  fotona är jag riktigt nöjd med:

Ok, eBay då, men en slags postorder. Och kanske kängorna med alla spännen är mitt bästa egentligen, men det är i alla fall i den sfären vi rör oss. Och jag kan tacka Marlen för det var hon som inspirerade mig när hon berättade att hon köpt den skotskrutiga Primarkklänningen som jag suktat efter på eBay. Nu fanns inte originalfärgen i rött och grått kvar, men jag är ju inte en kvinna som har några problem med petrolblått om vi säger så.



Vad säger du Marlen? Om du kommer på mitt föredrag den 28e, ska vi ha dem på oss båda två då? Det blir ju onekligen lättare för mig att hitta dig.

---

Just nu spelas: Sister Vanilla: "Jamcolas" från Little Pop Rock

---

Efter en riktigt kul, och inte så fasligt sen, kväll är jag lite avslagen idag. Dock hade jag glädjen av en trevlig frukost med en av mina nattgäster (den andra åkte tåg mycket tidigt imorse): solsken och iron Maiden på stereon - det är inte så ofta jag har någon hemma hos mig som också gillar Iron Maiden. Detta inspirerade mig förstås i dagens klädval.

Örhängen: Indiska
Kofta: Zara
Linne: Iron Maiden
Kjol: Gina Tricot
Skor: Din Sko

---

Just nu spelas: Iron Maiden: "Revelations" från Piece of Mind

---

Lite lagom slappt för en lite trött dag när jag fröst ska fortsätta rätta tentor och senare diskutera historisk forskning med genusprofil med mina kollegor.

Ser jag ut som idag tycker jag. Det jag vill är i just det här fallet att gå på puben. Sent omsider är jag på väg till universitetet för några timmars tentarättande innan jag ska ansluta mig till min kompis Karins postseminarium nere på Bishop's Arms.

---

Just nu spelas: Editors: "The Racing Rats" från An End Has a Start

---

Bland alla gamla kläder hemma i Norra Björke hittade jag de här fina bomullstopparna från 70-talet; storlek 155 cl.


Vad synd att jag inte hittade dem medan de fortfarande passade Vendela och Valeria - när man nu har tvillingar. Problemet är väl att de inte varit speciellt lättledda vad det gäller kläder på åtminstone sju år.
Synd att de inte passar mig.

Tänk vad man kan hitta i gamla lådor!



Jag vägde visserligen sisådär 14 kilo mindre då och hade betydligt mindre bröstkorg (innan tvillingarna bände ut den), men ändå! Jag minns att jag hade skipants och öppen utanpåskjorta till. och ingen behå, men det behövde jag inte då, de satt fint uppe av sig själva.

Men vad tänkte jag egentligen??

Jag vet inte om jag ska slänga den, spara den som minne eller lägga den i en låda för barnens framtida utklädningsbehov.

För nästan ett år sen skrev jag om och visade en vinröd och svart jumper som jag köpt på Myrorna bara för att den var i samma modell som en som jag hade på 80-talet. Nå, i somras, när vi gick igenom alla gamal kläder så hittade jag faktiskt originalet igen. Den är inte sliten alls, jag tror att jag använde den mycket lite, men den är tyvärr i storlek 38 så jag kan inte ha den nu. Men Valeria kan:



Om hon inte gillar den tror jag att jag ska sälja den, den är rätt cool, 23 år gammal och i bra skick.

Jag hade barnen till hjälp när jag sorterade ut kläder som skulle sparas repektive slängas hemma i mitt barndomshem i somras. De fick tycka om vad som skulle sparas. Och just de här ville Maja ha.



Man hade kunnat tro att de var hemsydda, men så är inte fallet - dessa shorts fanns att köpa på 70-talet! Bilden är dessutom något blek i jämförelse med originalet.
Nu ska jag tvätta dem, trettio år i en låda är mycket, så att hon kan använda dem sen.

PS. Min styvfar hade alltså med tre lådor med kläder hit idag - räkna med mer bilder.

Jag har sytt en ny kjol av en duk som jag köpte på Åhléns för en vecka sen. Tyget är egentligen lite stelt, men mönstret var så rätt att jag var tvungen. Nu ska jag bara bestämma hur jag ska göra med fickor; jag tänkte gå över till Blåva Anna och fråga henne och hennes mamma till råds. Eventuellt ska jag även göra hällor.
Så här ser den ut i alla fall, och tyget är rätt likt det som jag gillade så mycket hos Just Cavalli.



Jag vet att fotot är mörkt; jag har till och med såna som är bättre, men jag gillade det här bäst - jag tycker att det finns en slags känsla av rörelse i det.

---

Just nu spelas: Leonard Cohen: "Lover, lover, lover"

---

Och kameran fokuserade på något annat.
Men jag var fin i alla fall.



Och när jag hämtade mina inlämnade skor blev min skomakare entusiastisk över dem som jag hade på mig.

---

Just nu spelas: Kajsa&Malena: "Ensam september" från Den andra världen

---

Jag har på mig en rätt vardaglig klänning som jag hade på mig hemma också, men "killer shoes" som det heter på utrikiska. Och en schal ifall det skulle vara kallt i arbetsrummet.


Förresten gick korrekturet mycket lättare än jag trodde. Är det inte ofta så att något man drar sig för att ta tag i inte är så hemskt som man trodde?

---

Just nu spelas: Billy Idol: "White Wedding, Pt. 1"

---

Jag undrar över en sak: I mängder av reportage och bloggar står det om saltvattensprej, som uppenbarligen är det hetaste nya. Det ska ge volym och stadga och den rätta rufsiga looken (inget för mig alltså som vill ha det tätt tillbakastruket från ansiktet) och dessutom är det ju naturligt (hör min ironiska röst här, naturligt är inte på något sätt lika med bra, cyanväte är också naturligt).
Men då undrar jag: Man har ju alltid fått lära sig att saltvatten sliter på håret, och man kan faktiskt se detta i samma tidningar som de som förordar saltvattensprej, och då kan det väl inte vara bra att ständigt ha saltvatten i håret?
Så jag tänkte fråga Marlen, som ju faktiskt är frisör: Hur är det med det?

Idag måste jag läsa korrektur på en artikel jag skrev i somras och jag vill inte (samt förklara för redaktörerna att bokmålningar som är 700 år gamla inte är under copyright, en enkel reproduktion ger inte den som hanterar scannern upphovsrätt till målningen). Jag kan annars rätta tentor, som jag inte heller vill; men artikeln måste vara inne på måndag, så det finns inga val egentligen. Om just det, men det finns andra val, som: Ska jag sitta hemma och göra det eller ska jag göra det på jobbet? Det är om inte annat där som tentorna finns och jag kanske kan växla mellan dem om låta uttråkningen över det ena bli drivkraft för den andra?
Ett annat val är om vad jag ska ha på mig: jag kan matcha tråkigheten med ett par vanliga jeans och en tröja,eller så kan jag peppa mig själv med att klä upp mig lite. Fast jag måste ha någorlunda promenadvänliga skor eftersom jag ska ner på stan och köpa strumpbyxor till ena dottern.
Ni kommer väl att märka vilket. Nu ska jag dricka te.

Promotionbilden som togs för Alltinget blev helt okej - här kan ni se den.

---

Just nu spelas: Weezer: "Hash Pipe" från Weezer (Green Album)

---

Det är helt omöjligt att både ha arbete och familj och dessutom hinna med att se och kommentera alla visningar under modeveckorna. En del kommenterade jag med en gång, men det som jag gillade bäst kände jag att jag behövde lite mer tid till, så det kommer nu efteråt.
Som Burberry: Höstkollektionen gillade jag sådär, men resortkollektionen var inspirerande och den här sommarkollektionen tilltalar mig också - kanske för att den inte är speciellt somrig. Just det fick den också kritik för och man menade att det nog avspeglade den gångna brittiska sommaren som var en av de kallaste och regnigaste i mannaminne. Vare hur det vill med den saken, men de lite blekta rutorna, jordfärgerna och de tunna droppfärgade tygerna har sin alldeles egna charm.


Hattarna kan jag däremot leva utan.

---

Just nu spelas: Green Day: "Jesus of Suburbia" från American Idiot

---

Det blev lite hastigt så här på morgonen eftersom jag ska iväg och prata i radio nu och faktiskt behövde förbereda mig för det; inte bara planera vad jag skulle ha på mig ;)
Så nya klänningen från H&M och likaledes nya koftan från H&M åkte på. Jag orkade heller inte fundera ut några skor, så det blir de vanliga gråa, vilket kanske är lika bra eftersom jag ska handla tyg på vägen hem och förmodligen behöver springa omkring en del på stan.

Det visade sig att det inte alls var jag som skulle föreläsa idag utan en kollega - så hon som är kursansvarig och sa till mig idag att jag hade föreläsning hade fel och min almanacka hade rätt. Men jag fick i alla fall tillfälle att träffa och fråga ut min kollega Adam Som Vet Allt (min åsikt, inte hans) om en grej.
Men det är tur att jag bara har en sju minuters promenad till jobbet.

Imorgon, klockan 11, är det dags för höstens första Alltinget för mig.

Jag hade faktiskt lyckats glömma att jag ska föreläsa på kvällskursen i kväll. Tur att jag har hållit den föreläsningen massor med gånger innan.

---

Just nu spelas: Hanoi Rocks: "Tooting Bec wreck"

---

Jag fortsätter med det skotskrutiga idag; dock lite tuffare än gårdagens fröken präktig. Jag har annars varit just det: suttit och förberett föreläsningar för nästa tillfälle i Borås den 21e. Nu ska jag iväg till universitetet och vara mer duktig.

---

Just nu spelas: Hanoi Rocks: "Café Avenue"

---

Jag är stel och ltie värkig efter kylan, men den fula merinoullströjan häll mig varm under rutiga kappan. och fotbollen var förstås bra; eftersom vi vann med två noll. Riktigt bra spelade de i första halvan av första halvlek, sen blev det lite sämre, men det tog sig mot slutet i andra. Men precis som förra året försökte Hammarbyarna lemlästa Alex. Då gick han sönder, så att han inte fick vara med när vi tog guldet, men nu kunde han spela vidare.

Imorgon ska jag undervisa mellan 9 och 16.30 i Borås. Gissa om jag kommer att vara helt utslagen när jag kommer hem imorgon kväll? Måste se till att komma ihåg även de starka värktabletterna; jag kan inte jobba när jag tagit dem, men jag kanske behöver dme på vägen hem.

Både de här klänningarna, från Charles Nolan, respektive Elie Saab tycker jag skulle vara alldeles perfekta för Donnasandra. Mest den till vänster tror jag, för den tycker jag har lite mer klass (och mindre glitter), men det beror väl på vilken slags tillställning man ska på.

Jag vet att jag inte tillhör målgruppen för Chloé, dvs stormrika extremt beniga tonåringar, men jag kan ändå inte låta bli att förfasa mig över de här byxorna från Chloés visning i förrgår.


Bisarrt nog är det inte lamébyxorna, som ser ut att vara gjorda för Disco-Sindy från 80-talet som jag tycker är hemskast utan de aprikosa skjortsen som får Suvi Koponen att se ut som att hon har en gigantisk blöja under dem - och det är inte bara skärningen och det stela mateiralet som är hemskt; jag måste erkänna att jag har svårt för aprikost.

Resten av kollektionen är förresten ingen höjdare heller, det som är bäst är overallerna, och det är ju inget plagg jag gillar.

---

Just nu spelas: New Order: "Waiting for the sirens' call" från Waiting for the sirens' call

---

Ja!
Efter att  ha gillat både vad Karl Lagerfeldt gjorde för Fendi och i eget namn hade jag förhoppningar om att jag skulle gilla Chanel också - och det gjorde jag. Jag gillar dock den kollektionen minst av de tre och orsaken till det är att Lagerfeldt är väldigt trogen huset Chanels historia och stil och jag helt enkelt aldrig varit speciellt förtjust i Chanel: det hon gjorde efter att hon återvänt från sin exil i Schweiz (dit hon flyttat efter kriget när fransmännen ville ställa henne inför domstol för hennes samarbete med nazisterna) är för mig själva förkroppsligandet av tantigt - de där bandkantade raka jackorna och raka kjolarna - och det hon gjorde innan är så uppenbart bara klädsamt på mycket späda kvinnor utan kurvor, som hon själv. Det är väldigt vanligt (och fullständigt normalt) att klädskapare gör kläder som bara passar deras egen kroppstyp och eftersom jag inte är mager med en pojkaktigt rak figur så tilltalas jag helt enkelt inte av Coco Chanels kläder. Lagerfeldt är förstås inte samma person, men han har ofta låtit Chanels efterkrigsperiod fått spela en i mitt tycke allt för stor roll. I vårkollektionen 2009 är däremot influenserna mer subtila och man ser mer av Lagerfeldt själv (om man jämför med hans egna kollektion till exempel). Dräkten till höger är underbar, även om jag är lite tveksam till mönstret.

Jag har aldrig beställt något från ASOS - Trots att det står hemskt mycket om ASOS i väldigt många bloggar så tror jag faktiskt att detsamma gäller de flesta människor i Sverige. Men den här är frestande:



Den kommer garanterat att vara för lös i midjan och 50% polyester och bara 36 % ull kan vara lite avskräckande. Men snygg är den med sina prickar och sin rosett. 460 kronor kostar den.
Jag kommer nog inte att köpa den här heller, men det beror mest på att jag redan har väldigt mycket kläder.

Igår var jag som sagt rätt trött efter fyra timmars sömn. Någon riktig baksmälla hade jag dock inte efter de första timmarna. Min syster var snäll och kom och hälsade på mig och dessutom hade Maja sällskap av en kompis i några timmar, vilket förstås gjorde henne mycket lättare att ha att göra med . I allt kan man nog säga att det var en lyckad dag - jag fick till och med klippt till och börjat på en ny kjol. Jag behver dock köpa fodertyg och en dragkedja för att kunna fortsätta. Som tur är finns båda i den lilla syateljén på Utlandagatan så jag slipper ge mig ner på stan. Själva tyget i kjolen är en duk jag köpte på Åhléns i fredags.
Här är ett foto på mig, Maja och den lilla kusinen Sara från igår. Maja har skjutit ut underkäken till ett magnifikt underbett, men annars är hon söt.

---

Just nu spelas: KSMB: "Sex Noll Två" från Rika Barn Leka Bäst

---

Jag har inte alltid använt balsam - jag tyckte det gjorde håret platt och dessutom fett efter bara några dagar. Undantag fanns förstås, men de var hemskt dyra, som american cream från LUSH. Den senaste tiden har jag emellertid börjat göra det mer regelundet och då upptäckt en märklig sak som jag undrar om ni också märker: det går inte att torka håret torrt med handduk när man har använt balsam. Alltså inte riktigt torrt, men så att det inte droppar. Normalt brukar jag vira en handduk om huvudet och efter en tio minuter krama ur vattnet ur håret och torka det försiktigt med handduken och sen är det tillräckligt torrt för att hänga löst och lufttorka. Med balsam är det som att handduken inte suger upp vattnet och det bara fortsätter att rinna från håret i en evighet. Redan att vrida ur håret innan man går ur badet är svårare när man använt balsam. Jag antar att det är beläggning från silikonet i balsamet, men jag undrar om det inte är en anledning till att många av mina vänner upplever att deras hår tar mycket längre tid att torka än vad mitt brukade göra - att balsam försvårar torkningen.

---

Just nu spelas: Weezer: "No One Else" från Weezer (the blue album)

---

Är jag i dag. och lite seg. Men jag har syster med bebis på besök så jag klagar inte. Juice och te konsumeras.
Jag kom på att min kappa som jag hade igår är så fin att jag gärna vill visa hur jag såg ut på väg till (och från) festen också. Den är från 40-talet och diagonalrandig i gult och grått (kypertvävd).



Promenadvänliga skor på väg till festen, högklackat på festen. Caroline bor så att hon bara har källare under sig - mycket lämpligt.

Dagen har varit upptagen med massa saker, som titta på äldsta dottern som red och välkomstmottagning för systerns bebis, men nu är jag i alla fall på väg på fest. Det är en slags inflytnnignsfest för att fira att min vän Caroline fått en ny inneboende. Temat är suffragetter, samt perioden 1890-1950. Eftersom jag varit för upptagen för att fixa någon slags lämplig historisk dräkt - det är inte mina favoritperioder, utom möjligen de första decennierna - så har jag valt att klä mig i de engelska suffragetternas färger: grönt, lila och vitt.

---

Just nu spelas: The Dubliners: "Johnson's Motor Car"

---

Celine:


Det var massor med annat fint på Celines visning också, så varför Ivana Omazic fick sparken kan jag inte förstå.

Ett urval:

Sonia Rykiel firar 40 år i branschen (vilket torde innebära att hennes dotter är jämårig med mig; för det var i brist på chica och roliga mammakläder som hon började designa när hon väntade barn). Hennes visning var jättestor och innehöll också en överraskningsdel där andra designers tolkade hennes stil. Jag fastnade bland annat för ett antal damer i någon slags 70-talsvariant på 40-talsstil (30- och 40-talet var stora influenser just under 1970-talet) och det styrde vad jag tog på mig när jag gick iväg och hade kvällskurs igår. Jumpern har puffigare ärmar än vad det ser ut på fotot. Och jag hade basker också när jag gick dit och hem, men jag brukar inte ha mössa på mig inomhus.



Jumpern har ett väldigt fint vadderat och mönsterkviltat parti under bysten, men det syns inte så bra på fotot. Både jumper och kjol är från H&M, men inte nya.
Jag kommer nog inte att krusa håret sådär, men man vet ju aldrig.

Tillbaka til Sonia så har ni lite fler bilder här:

---

Just nu spelas: Billy Idol: "Flesh for fantasy"

---

Den där blusen med stjärnor från Ellos som jag skrev om reas nu för 125 kronor på Catalog. Så nu har jag beställt den, liksom ett par grå lackpumps som jag spanade på redan förra hösten och som nu kostar 150 kronor.

Det är inte så att jag tagit bort de sex kommentarerna om Fendis vårvisning; de ligger där fortfarande och man kan läsa dem om man klickar på kommentarer, men av någon anledning står det att det är 0 kommentarer.

Om jag gillar vad han gjort för Fendi så älskar jag vad han gjorde i eget namn: kurvigt och samtidigt strikt - underbart. Och hans sätt att jobba i svart och vitt är fantastiskt.

---

Just nu spelas: The Jesus and Mary Chain: "April Skies"

---

I alla fall vår/sommarkollektionen 2009. Ni som läser bloggen regelbundet är väl knappast förvånade eftersom den innehåller saker som markerad midja och puffiga kjolar. Jag gillar frisyrerna också, men jag tror inte att vare sig jag eller någon annan kommer att ha dem till sommaren.


Det jag tycker är riktigt intressant är att jag gillade Karl Lagerfelds kollektion i eget namn också, så jag väntar med viss spänning på den tredje kollektionen han designar: den för Chanel. Normalt brukar jag vara så där lagom imponerad av herr Lagerfeld.

---

Just nu spelas: Depeche Mode: "Everything counts" från Construction time again

---

Står det under bilden på min t-shirt. ovanför står det The Church, som är ett alldeles fantastiskt bra band från Australien. T-shirten inköptes senast de spelade här i stan, 2001 - en magisk, underbar konsert som alldeles för få människor gick på.


Det är spännande med jeansen: de är nytvättade nu och jag kommer knappt i dem, men om några dagar kommer de vilja ramla ner från höfterna om jag försöker springa.

---

Just nu spelas: The Wannadies: "Friends" från Bagsy me

---

Niclas Alexandersson alltså, inte Alexander McQueen. På något sätt känns det rätt - det är inte meningen att man ska ha ont jämt när man jobbar, även om många har det så ändå. Kan man slippa så är det ett klokt beslut. Men vi kommer att sakna honom. Som man saknar Erling, Nisse, Håkan, Bengan och de andra.


Det går säkert jättebra ändå; våra ungdomar är fantastiskt duktiga, men nog känns medelåldern löjligt låg nu.

PS. Det finns bisarrt nog en blogg vigd åt Alex.

---

Just nu spelas: Electronic: "Out of my league" från Raise the pressure

---

Hallå hallå, jag har kvar lösenordet så jag kan bryta mig in och gästblogga när jag vill!

Nu vill jag bara framföra en liten efterlysning från dottern;

Är det någon som har tips om var man kan få tag på fem par enkla knallröda lackpumps storlek 37 - 40 till så absolut billigt pris som möjligt? Det behöver inte vara någon som helst kvalitet på dem, enkel syntet duger. De ska bara användas vid en modevisning.

hälsningar

Annaa M

"Skor" (jag använder begreppet lite löst här) från Ann Demeulemeester och skipants från Balenciaga.


Vad tror ni: Blir någon av dem en hit?

---

Just nu spelas: The Jesus and Mary Chain: "Cracking up"

---

Om lite färg piggar upp måste ju den här koftan med cerise, neonrosa, knallblått och neongrönt vara rena dynamitpaketet. Man kan ju hoppas; för jag är rätt trött fortfarande efter medicinen i måndags kväll. Glad gör den mig definitivt - jag måste le varje gång jag ser de fina färgerna tillsammans.

---

Just nu spelas: Lemonheads: "Hospital"

---