Om stil -

I alla fall påpekade maken att folk skulle tro att vi var turister när jag bad honom ta kort på mig ner på en av broarna över Hamnkanalen. Vi var på väg till Packhuskajen och Movieline, där jag köpte sex gamla svenska filmer (Swing it Magistern, Magistrarna på sommarlov, Vårat gäng, Swing it Fröken, Kärlek och störtlopp och Klasskamrater). En kille vi står bredvid när vi kollar fotboll tipsade mig om att det fanns Alice Babs-filmer där för 59 kronor och väl där köpte jag även en film med Sickan och en till.

Det var perfekt väder för en promenad på stan: uppehåll och inte för varmt, möjligen lite för blåsigt. Som synes på bilden.

Nu har jag inte varit i Venedig, men man kan väl låtsas lite att det är så det ser ut där? Sen tänker jag på hur mycket mer stadsklädd man ser ut med långärmat än med t-shirt. Jumpern är från H&M, kjolen har jag ärvt av Annaas mamma Aja (med tillhörande kortärmad blus i samma tyg) och skorna är mina vanliga för ilägg från Remonte.

Sen vågade vi ge oss in i Nordstan (eller NordSatan, som min kompis Helene kallar det) för att köpa en ny DVD-spelare eftersom vår gamla gick sönder i förrgår. Jag köpte även äntligen alla vintagebrudars favortiläppstift: M.A.C Matte Ruby Woo. Sen blev det glass och supportershopen, där det var minst tjugo pers i kö, till skillnad mot GAIS och ÖIS gemensamma butik där de två anställda stod och pratade med varandra. Det är ju trevligt att folk vill köpa Blåvittprylar, men jag hade ju tänkt prata lite med Mia som jobbar där.

Vännen Blåva Anna har rensat ur kläder som hon växt ur från sin garderob. Detta leder till att jag fått fyra nya jumprar och två par nya jeans. Positivt på många sätt: dels har mitt "behov" av nya jumprar inför hösten helt stillats (till förfång för H&M där jag tänkt köpa dem, men jag ska köpa koftor från dem i alla fall), dels kan jag slänga mina gamla jeans som dels var väldigt slitna, dels gjorde mig olycklig genom att vara för tajta. Jag vet att jag har blivit tjockare, men man vill ju inte bli påmind om det hela tiden. Eftersom de här är måttbeställda till Anna som också har lång torso så är de dessutom tillräckligt långa från gren till midja och det är så skönt att slippa försöka få ihop midjan på jeansen precis där jag är som bredast över höftkammarna och dessutom uppleva att de skär in eftersom de är en decimeter eller så för korta i grenen. Genom att de verkligen når upp till midjan slipper man en valk ovanför linningen också.
Jag brukar verkligen inte ha bootcut, men jag tycker att det ser bra ut - bara ovant.

Jumpern är också en av Annas gamla.

Just jag handlade inte så mycket på marknaden, det blev mest saker till barnen, men jag köpte i alla fall ett par skor i Hectors marknadsstånd - för det osannolikt billiga priset 50 kronor!

Både klack, rundad tå och t-rem säger 20-30-tal och de har en bekväm klackhöjd att gå i. Från Wildflower.

Sen hade jag ju inte varit jag om jag inte köpt antingen tyg eller sybehör och jag köpte faktiskt båda: En stuv blå bäckebölja som jag inte vet vad jag ska göra med - det är tveksamt om det räcker till en ärmlös klänning - och fem respektive tjugo meter band (fem kronor metern var priset, men när jag ville ha tio meter av det vita med blå kant fick jag allt för sextio kronor).

Idag ska jag och barnen ge oss iväg på en liten fyradagars uflykt i Västergötland. Först åker vi buss till Trollhättan och Norra Björke och sedan imorgon vidare till Nossebro.

När jag letade efter bilder på Nossebro att illustrera det här inlägget med så hittade jag till min glädje en hemsida om järnvägen som gick mellan Trollhättan och Nossebro, och med bilder både från Nossebro och från Norra Björke station 1920. Järnvägen lades ner samma år som jag föddes, men banvalllen blev en väg som vi ofta cyklade på till Främmestd för att dansa eller till Åsaka. Efter Åsaka var det uppgrävt, så då fick man ta landsvägen vidare mot Trollhättan.

I övrigt rekommenderar jag att man inte bildgooglar Nossebro - med undantag av gamla bilder på järnvägen är det mest hästar, fotbollslag och vad som verkar vara det mest deprimerande centrumet i världen. Och så är det inte, det är till exempel så här fint:

Och vi ska meta och bada (troligen i bassäng och inte i ån) och gå på marknaden.

På torsdag kommer vi tillbaka med förhoppningsvis mer inspirerande bilder av Nossebro ;)

I fredags åkte jag och Maja till min syster, svåger och systerdotter i Agnesberg - ett trevligt område norr om Göteborg där de har ett förtjusande hus med stor trädgård precis där bebyggelsen slutar och skogen börjar. Svågern fick en riktigt bra klotgrill i födelsedagspresent ifjol så vi grillade massa goda saker: majs, potatis, lök och karré och så frukt och choklad i knyten till efterrätt. Det var tur att det spelades lite boll (med tvååring och sexåring iblandade) efter maten, annars hade jag förmodligen fortfarande varit mätt.
Jag hade på mig min solklänning i bäckebölja med kofta över och knästrumpor till framåt kvällen.

Jag hade också mina nya skor för ilägg som jag köpte på sommarrean på Bekväma skor:

För att inte behöva stressa hem hade vi bestämt att jag och Maja skulle sova över, så när lilla Sara gått och lagt sig fortsatte vi att umgås och pyssla: svågern torkade matvaror inför en kommande fjällvandring, jag smockade särkar till de stora flickorna inför medeltidsveckan på Gotland och syrran och Maja planterade om dagliljor som de flytta ti väntan på att de ska dränera om runt huset i höst. De flyttade in i vintras, så de har en del att fixa framför allt med trädgården innan de får det som de vill.

Först vid tre på lördagen tog vi bussen till Angereds Centrum för byta till spårvagn och strax före fyra var vi hemma - bara för att ta tag i tvätten eftersom jag hade bokat tvättid 17-20. Idag tog min syster och svåger med sig Maja för att åka museijärnvägen Anten-Gräfsnäs. Jag hade gärna velat följa med, jag har inte åkt den sen 1977 och jag gillar gamla tåg, men jag behäver dels jobba med mitt föredrag, dels förbereda och packa inför min och barnens fyradagarsresa till Nossebro på måndag. Så nu ska jag sluta blogga och börja jobba.

Nu strax drar jag och Maja iväg till min syster och svåger och systerdotter som bor i ett hus i Agnesberg, strax norr om Angered. Där ska vi grilla, gunga (Maja), smocka en särk (jag) och rent allmänt umgås.

Här är bonaden som jag köpte på Myrorna i Borås igår för att hänga i köket.

Jag tycker att den är fin och alldeles sant är det som står också. Nu ska den bara strykas och hängas upp.

Jag har varit i Borås, på Djurparken, med Maja och vännerna Monika (som just flyttat till Borås) och Anna och hennes lilla Alexander. Jag köpte en fin bonad på Myrorna, bild imorgon. Och så var jag så här snygg:

Bäst av de ljusbruna nylonstrumporna som jag köpte på Vintagebutiken i Vara tyckte jag, vilket är lite roligt, att Rambergs egen sk "sex-strumpa" var (Rambergs är den butik var lager säljs hs Vintagebutiken). Enligt den ursprungliga ägaren hette den så för att den kom i sexpack, men jag är rätt säker på att man även i sextiotalets Sverige tyckte att det var lite roligt med dubbeltydigheten också. Såå oskyldiga var man inte, det var ju till exempel just i Vara som en kvinna som jag känner tog med sin svärmor och gick och såg på dansk gladporr på bio.

Däremot tyckte man nog inte att strumporna i sig var speciellt sexiga: formsydda nylonstrumpor för gördel hade gamla tanter, liksom stadiga behåar och korseletter. Sexiga unga kvinnor hade strumpbyxor och lätta behåar - inte långt efter detta (1972) kom Abecitas "Lilla undret" som skulle ge illusionen av att man inte bar behå alls och många slutade också med behå helt och hållet. Det var faktiskt inte förrän i min tonårstid, på 80-talet, som kvinnor med sk "normalstor" byst, dvs B-kupa, började bära behå igen (alltså det är klart att det fanns de som gjorde det även under 70-talet, men det var absolut inte normen och jag minns att min granne som var två år äldre än jag tyckte att det var skämmigt och tantigt att behöva ha behå i början på 80-talet).
Men detta var en lång utvikning för att visa ett par strumpor - jag ger er: Rambergs Sex-strumpa!

Just nu pågår ju ett reande på alla kläd- och bijouterikedjor. Den här blomman köpte jag för tio spänn på KappAhl.

Jag bör väl gå på någon lagom exotisk fest för att den ska passa riktigt - men vet vet? Inbjudan till en sån kan ju komma när som helst :)

---

Just nu spelas: Alice Babs: "Vårat gäng"

---

Sidådär ett år efter att jag sydde själva klänningen, och någon månad efter att jag fixade till axlarna på den så att jag blev nöjd så har jag faktiskt gjort ett skärp till den också. Det var nog inköpet av mellanlägg och skärpspänne som fick det att dra ut över tiden, men så kom jag på att jag sett bilder på 40-talsklänningar med knytskärp och så var deet problemet löst. Tunnare mellanlägg hade jag redan hemma så det var bara att skarva ihop restbitarna och sy.

Jag ska bara till apoteket idag, men mitt hår var så flottigt att jag ville göra något med det och rullarna och resten av fixandet tar max tio minuter nu, så länge jag sätter upp det i bak istället för att locka det.

Valken i nacken har hjälp av en "korv" av hårkräpp från Retro de Luxe (där kallad vid det engelska namnet "rats"). Skorna köpte jag på rea för femtio spänn på DinSko för tre år sen.

Mary Poppins i ljung från Libra

1964 får man anta, eftersom det var då filmen gjordes. På licens från Walt Disney&co.

Och ett par trevliga mönsterstickade tjockare strumpor i ockragult, också från Libra.

Hade de funnits i fler färger hade jag shoppat loss totalt.

Annaa hittade ett fantastiskt klipp till mig: KF-Journalen om Vinettas strumpfabrik 1970. Ett historiskt dokument på många sätt: vi hör att allt fler väljer stumpbyxor nu, för att de är bekvämare, vi ser att strumpbenen fortfarande var formade, vilket de sällan är idag. Vi får veta hur man gör crepenylon och syr ihop strumporna och attt man färgar strumporna först efter att de stickats; jag trodde faktiskt att garnet var färgat först.

Sen visar det också på den tid när Kooperationen försökte producera så mycket om möjligt av det som de sålde själva, något som kom att avvecklas under 80-talet. Minns ni Eve-margarinet, Luma-lampan och Winners supergoda apelsinisglass med chokladdoppad topp?

Syr medeltidskläder till barnen, börjar på en sommarklänning till mig, men inser att jag tänkt fel på livet, tur att jag har mer tyg, impregnerar om tälttaket med kapellimpregnering, sitter på balkongen med vänner och dricker iste.
Och jobbar lite, lite på ett föredrag.
Nästa vecka börjar Rickard jobba igen, då ska jag jobab mer på föredragen när han är hemma, men nu passar vi på att ha semester ihop, det blir ju bara den här veckan och den som vi är på Medeltidsveckan.

Eftersom man inte kan prova nylonstrumporna innan man köper dem och den enda storlek som (vanligen) anges är fotstorleken köpte jag tolv olika (eller mer korrekt: jag köpte tio och fick två på köpet) par strumpor när jag var på Vintagebutiken igår. Sen provade jag alla och tog kort på dem på tillsammans med förpackningen, för att komma ihåg vilka som passade bäst om jag vill beställa flera. Några var korta, vilket är ett vanligt problem när det gäller gamla, och för den delen, gammaldags, strumpor. Flera passade dock väldigt bra.

För att mina omdömen om strumporna ska ha någon som helst betydelse för den som läser det här så behöver ni ju veta hur stora mina ben är. Jag har storlek 39 i skor, mitt innerbensmått är 75 cm. Fotleden är strax under 22 cm och vaden är 42 cm där den är som bredast och låren är 60 cm i omkrets på bredaste stället. Korta och kurviga ben alltså. Bredd "äter" förstås en del av stretchutrymmet, så om du har smalare ben så blir strumporna längre på dig och tvärtom.

Jag börjar med en hög från Malmö Mekaniska Tricotfabrik. Alla formsydda i ganska oelastisk nylon och med söm bak. Foten är förstärkt. Storlekarna varierar från 9-10, som alltså är skostorlekar. Ibland anges längd och då är det 86-88 eller däromkring.

Silva Doublé 20 denier (2x10, vilket innebär att tråden är 10 denier tunn, men att strumpan är dubbelstickad).

Går till halva låret på mig och funkar därför med strumphållare även om jag hade önskat att de var lite längre. Kommer förmodligen att bli lite stretchigare efter att jag handtvättat dem med sköljmedel, som New Vintage Lady rekommenderar.

Silva Eversafe Lyx 15 denier i färgen Cymbal

Mycket trevlig ljusbrun färg och skirt tunna. Något korta, men inte för korta.

Silva Special, promenadkvalitet i 30 denier i färgen Mazurka

I kortaste laget, men möjligen är storlek 10 1/2 längre, det här är 9 1/2. Trevlig lite rosabeige mörkare färg. Jag hoppas att jag kan få dem att funka.

Silva Parant Lyx 20 denier i färgen Piccola

Lagom långa och allmänt trevliga, även dessa i en lite rosabeige färg.

Silva Regatta - för fest och dans. 15 denier (2 x 7 1/2)

Tillräckligt långa i storlek 10 1/2, jag kommer nog att köpa flera om de finns.

Lady Silva Crepe Nylon 2 x 30 denier

Rejält tjocka, och till skillnad från de andra i matt crepenylon. Nästan i kortaste laget, men säkert utmärkta om du har smalare ben. Jag hoppas på att jag kan våtsträcka dem så att de blir lite längre.

Och här är en bild från själva fabriken, som jag snott från Malmö stads hemsida där de skriver om fabriken.

Ett par av alla de strumpor som jag köpte på Vintagebutiken (se föregående inlägg): stretchiga, sömlösa Nylonstrumpor från Walt Disney med namnet Mary Poppins, i färgen Blå Syrén.

Finns även i ljung, med annat mönster. Tillräckligt långa och stretchiga för mina kurviga och inte jättesmala ben, men är man längre och har kraftiga ben blir de nog för korta för strumphållare.

Det kan tyckas lite våghalsigt att ge sig ut på tågresa, men vår utflykt till Vara var planerad innan gårdagens tågelände, som jag därtill inte läste om innan jag var på väg hem. Symptomatiskt var dock den varmaste biten av hela resan och den enda delen av den där en toalett var trasig sträckan Herrljunga-Göteborg, som företogs med ett SJ Intercitytåg. I första klass (billigare). Resan till Vara, med Kinnnekulletåget, var en ren dröm i ett modernt tåg med någon slags rymdålderstoalett och stora fönster som gjorde att man kunde se ut ordentligt över det vackra Västergötland. Hemresan från Vara till Herrljunga var med närmast antik rälsbuss och förvisso varm, men toaletten fungerade i alla fall.

Väl framme i Vara mötte oss Monika, som kommit en hel timme tidigare - förbindelserna mellan Borås och Vara är inget vidare på sommaren. Denna timme hade hon spenderat på biblioteket i Vara där hon lyssnat på de lokala gubbarnas skvaller och läst veckotidningar.

Första anhalten var förstås Vintagebutiken, som ju var huvudmålet för utflykten. Vintagebutiken säljer alltså nya, oanvända kläder från framför allt 60-talet och fram till vad jag skulle tro är tidigt 90-tal. Inget begagnat alltså, utan lager från gamla "Rambergs - damernas modecentrum".

Rambergs ägde nämligen fastigheten som butiken låg i och därför hade de aldrig riktigt anledning att göra sig av med osålt lager utan det sparades i decennier. Hon som driver affären nu är gift med de ursprungliga ägarnas son och enligt henne tycker svärfadern att det är jättekul att folk är intresserade av att köpa de gamla kläderna.
Jag har förresten galgar från Rambergs i garderoben, som jag ärvt av mormor som ju bodde utanför Vara.

Tyvärr är jag för stor för det mesta i klädväg i butiken, så det blev inga klädinköp för mig. Däremot köpte jag 10 par strumpor för strumphållare, de flesta formsydda och med söm, men också några utan söm och några i crepenylon från 60-talet. Strumporna kostar 60 kronor paret, vilket är billigt för nylonstrumpor med söm från den tiden. Jag köpte bara olika sorter för att se vilka som passar bäst, så att jag vet sen när jag vill beställa flera på nätet. När jag varit snäll mot händer och fötter så att de inte gör sönder strumporna så ska jag prova och visa. Jag köpte också ett par ljusblå handskar.

Här kan man se lite av dagens skörd:

Det är jag och Monika som tittar på ett par mullvadsgrå strumpor utan sömn från LIBRA. Platsen är trädgårdsserveringen på Conditori Nordpolen, en verkligt paradisisk oas med gott fika till riktigt hyfsade priser.

Här sitter Anna och Monika och fikar, innan strumporna hade börjat packas upp.

Innan vi hamnade på Norpolen hade vi dock vandrat runt en sväng i Vara - käkat thaimat och tittat i inredningsaffärer. Tyvärr var den kombinerade frisör och antikbutiken inte öppen.

Bebyggelsen i Vara är mycket blandad, en del putshus från sekelskfitet och sen varje tänkbart årtionde under 1900- och 2000-talen. De här husen föll jag lite för:

Uthuset är i och för sig det enda som syns på det här fotot, men resten av det mintgtöna huset var också mycket fint.

Efter att ha avrundat vårt fika med italiensk glass var det dags att åka hem och det skedde som sagt med först rälsbuss och sedan vanligt SJ-tåg. Detta gjorde också att hemresan kostade nästan 200 kronor, medan resan dit bara kostade 97 kronor. Man bör nog åka till Vara när det inte är sommartrafik, då finns det fler regionaltåg att välja på.

På vägen hem studerade vi den udda förkortningen av ordet kilometer på stationshuset i Vedum

Trots att hemresan blev dyr och något varm så är vi långtifrån avskräckta från dagsutflyker med tåg i Västergötland. Nästa vecka tar jag och Anna med oss barnen till Borås och Borås djurpark (samt inspektion av Monikas nya lägenhet) och vi när även planer på utflykter till Alingsås och kanske till och med Lidköping vid något annat tillfälle. Vecka 30 tar jag dessutom med barnen till Nossebro för att bo där några dagar, meta, bada i Nossan och gå på Nossebro marknad.

Eftersom det bara var tjugo-tjugoen grader och molnigt och därtill regnade emellanåt fick jag tillfälle att för första gången bära min lilla femtiotalsjacka med dess matchande kjol. Det ska ju vara en blus till i det prickiga tyget ockås, men den har jag inte hunnit sy än, så de tblev ett linne i matchande färg.

Väskan som jag köpte på gågatan i Trollhätan för ett par år sen matchar nästan och skorna matchar inte alls - men jag har börjat känna av lite inflammationstendenser i min högra fot, så nu blir det skor med ilägg om jag ska gå någonstans.

På onsdag ska jag och min vänner Anna och Monika äntra Kinnekulletåget och bege oss på dagsutflykt till Vara. Huvudmålet är Vintagebutiken, men vi planerar också in ett fikabesök på Conditori Nordpolen, ett anrikt konditori i Vara. Jag ser på hemsidan att de håller på och renoverar festvåningen och skapar ett rum i sekelskiftesstil och även om det förstås passar med husets ålder och konditoriets historia så kommer jag att sakna den som den varit, som ett sextiotal där tiden delvis stått still och där jag varit på flera begravningskaffen genom åren.

Jag hoppas i vilket fall att kunna bunkra upp på strumpor och kanske hitta mig någon hatt.

Det är riktigt varmt där ute. Ja, det är varmt här inne också, 27 grader, men i alla fall ingen sol som steker in. Jag och Maja har varit vid Näckrosdammen, och lekt vi lekplatsen där. Och till vår besvikelse upptäckt att de stängt av fontänen där vi brukar plaska.

Sen gick vi till glasskiosken vid Stadsbiblioteket, där vi ockå mötte gamla kompisen Mozart som brukar sälja Faktum där. Eftersom Maja tycker att det är såå roligt med vuxna som pratar med varandra fick jag typ pratat med honom i tio minuter innan hon dog av uttråkning. Mozart är en tolerant och öppen person, så han kommenterade inte ens att jag hade fyrtiotalsfrisyr med två rollar på huvudet och en i nacken.

Efter biblioteket blev det lekplatsen vid Näckrosdammen igen, förljt av lekplatsen mittemot Johannebergskyrkan, besök på "pappas ellefär" Willys Johanneberg för lördagsgodis och mera glass innan vi slutligen landade i hemmet.

Jag har nu badat svalt i badkaret och njuter av lite frysrysningar när det blåser på min fuktiga kropp.

Hade jag varit yngre, eller i alal fall inte förälder till ett blivande skolbarn, så hade jag gärna gått ut ikväll - det är något speciellt med nätterna när dagarna är så här varma, men nu blir det tredjeprismatch och handsömnad ikväll. Och så har jag, i ett svagt ögonblick, lovat Maja att jag ska göra pizza.

Det är vad jag har gjort idag, förutom jobbat på ett föredrag och läst lite Husmodern från 1940-talet.

Tyget är ett blåvitrandig bomullstyg som jag fått av min pappa, knapparna är i målad eller emaljerad plåt och förmodligen från 40- eller 50-talet. Och så har jag satt gansband i sömmarna runt krage och kanter. Det var första gången för mig, men nästan säkert inte sista, för jag gillar effekten:

Kjolen sydde jag ju för någon vecka sen.

Egentligen borde jag sy medeltidskläder till barnen, som växt ur alla sina och jag gör det, men ibland belönar jag mig själv med något litet snabbt projekt till mig själv, den här började jag på i måndags kväll. Nästan all sömnad har dock skett ikväll, för i tisdags var jag på krogen och igår hade jag kompisar över på balkonghäng med rosévin till sent om kvällen.


Kakorna var "Kängus nötdrömmar" från Nalle Puhs kokbok och det var inte jag som valde dem. Men min man säger att de är goda och jag tycker att de är okej.

Det är förvisso en månad kvar, men eftersom jag just nu försöker göra färdigt mina föredrag så att jag kan låta bli att jobba under semestern (förutom sy medeltidskläder till familjen förstås, men det är ju inte arbete på det sättet) så är mitt huvud helt upptaget med mina föredrag vecka 32.

Det är två stycken, på måndagen klockan 19 föreläser jag på Sävesalen om förändrade kroppsideal vid övergången mellan medeltid och 1500-talet. På torsdagen föreläser jag klockan 12.10 på Kapitelhusgården om 1500-talets svenska kvinnodräkt.

Hela föreläsningsprogrammet kan man hitta här.

Min vän Sara säger att någon borde ta ifrån mig de där tidningarna innan det går illa. Med "de där tidningarna" avses då min veckotidningar från 40-talet och 50-talet. Samt nästan säkert mina stickböcker från samma årtionden. (Själv tycker jag att jag istället borde ha många fler!!)

Jag tror nog att en konsumtion av äldre veckotidningar kan vara helt ofarlig om man inte som jag också har en svaghet för de mest bisarra moden som visas. Min senast inköpta stickbok, Feminas stickbok från 1945, innehåller en hel hög tämligen harmlösa koftor och jumprar - men det var förstås den här som jag föll för:

Det är väl kanske tur att jag inte kan förstora stickmönster, för så stora damer som jag fanns nog inte på 40-talet, i alla fall stickade de inte.
Fast Blåva Anna kanske kan hjälpa mig.

Ännu mer tur för omvärlden är det kanske att jag inte kan virka, för visst är denna mössa från 1946 förtjusande?

Eftersom jag faktiskt behöver mina pengar till annat än skor - och därtill har rätt många par redan så ska jag hålla mig och inte beställa ett enda av dessa fina par skor. Eller kanske de svarta i mocka framåt hösten, om de finns kvar, men inte nu. De röda respektive gröna randiga är från Miss L-fire, de andra är ASOS egna.

---

Just nu spelas: Lasse Dahlquist: "Hamboswing" från Lasse Dahlquist-serien 1

---

Man hör ju alltid att nyttan med att ha en basfärg i garderoben (90 % av alla gånger detta nämns förutsätts denna färg vara svart) och idag, när jag insåg att den nya jackan, som är gjord till en helt annan klänning och kjol, färgmatchade denna favoritklänning, såg jag också tjusningen med basfärger - men är verkligen illturkos och rosa/cerise det som avses med benämningen? ;)

Allt utom skorna har jag sytt själv.

Det påstår i alla fall American-step institut i Malmö år 1942:

Nu är det som ni ser inte bara steppa utan andra former av dans som man enligt dem kan lära sig per korrespondens. Tillåt mig att vara lite tveksam till om detta verkligen är en lämplig metod att lära sig dansa på - jag är rädd att jag inte alls skulle kunna lära mig steppa per korrespondens. Men möjligen är jag undantaget som bekräftar regeln.

Inte heller att spela instrument verkar vara en idealisk kunskap att ta till sig på detta sätt, men uppenbarligen finns det de som menar att det funkar:

 

---

Just nu spelas: Karl Gerhard: "God afton, vackra mask"

---

Omslaget till en tidning från 1942 som jag köpt på Tradera och som kom idag.

 

Annan gammal populärkultur som jag har shoppat idag, på farliga musikantikvariatet Pennies from Heaven på Södra Vägen (jag skulle bara titta lite, lovar!) är en cd med Alice Babs, en med Ulla Billquist, två med Lasse Dahlquist och två DVD-filmer: "Harald Handfaste - den svenske Robin Hood" från 1946 och den säkert lysande "Girls in Prison" från 1956. 270 kronor gick kalaset på.

---

Just nu spelas: Alice Babs: "Ett glatt humör" från cdn Swingflickan

---