Om stil -

Det kan tyckas lite våghalsigt att ge sig ut på tågresa, men vår utflykt till Vara var planerad innan gårdagens tågelände, som jag därtill inte läste om innan jag var på väg hem. Symptomatiskt var dock den varmaste biten av hela resan och den enda delen av den där en toalett var trasig sträckan Herrljunga-Göteborg, som företogs med ett SJ Intercitytåg. I första klass (billigare). Resan till Vara, med Kinnnekulletåget, var en ren dröm i ett modernt tåg med någon slags rymdålderstoalett och stora fönster som gjorde att man kunde se ut ordentligt över det vackra Västergötland. Hemresan från Vara till Herrljunga var med närmast antik rälsbuss och förvisso varm, men toaletten fungerade i alla fall.

Väl framme i Vara mötte oss Monika, som kommit en hel timme tidigare - förbindelserna mellan Borås och Vara är inget vidare på sommaren. Denna timme hade hon spenderat på biblioteket i Vara där hon lyssnat på de lokala gubbarnas skvaller och läst veckotidningar.

Första anhalten var förstås Vintagebutiken, som ju var huvudmålet för utflykten. Vintagebutiken säljer alltså nya, oanvända kläder från framför allt 60-talet och fram till vad jag skulle tro är tidigt 90-tal. Inget begagnat alltså, utan lager från gamla "Rambergs - damernas modecentrum".

Rambergs ägde nämligen fastigheten som butiken låg i och därför hade de aldrig riktigt anledning att göra sig av med osålt lager utan det sparades i decennier. Hon som driver affären nu är gift med de ursprungliga ägarnas son och enligt henne tycker svärfadern att det är jättekul att folk är intresserade av att köpa de gamla kläderna.
Jag har förresten galgar från Rambergs i garderoben, som jag ärvt av mormor som ju bodde utanför Vara.

Tyvärr är jag för stor för det mesta i klädväg i butiken, så det blev inga klädinköp för mig. Däremot köpte jag 10 par strumpor för strumphållare, de flesta formsydda och med söm, men också några utan söm och några i crepenylon från 60-talet. Strumporna kostar 60 kronor paret, vilket är billigt för nylonstrumpor med söm från den tiden. Jag köpte bara olika sorter för att se vilka som passar bäst, så att jag vet sen när jag vill beställa flera på nätet. När jag varit snäll mot händer och fötter så att de inte gör sönder strumporna så ska jag prova och visa. Jag köpte också ett par ljusblå handskar.

Här kan man se lite av dagens skörd:

Det är jag och Monika som tittar på ett par mullvadsgrå strumpor utan sömn från LIBRA. Platsen är trädgårdsserveringen på Conditori Nordpolen, en verkligt paradisisk oas med gott fika till riktigt hyfsade priser.

Här sitter Anna och Monika och fikar, innan strumporna hade börjat packas upp.

Innan vi hamnade på Norpolen hade vi dock vandrat runt en sväng i Vara - käkat thaimat och tittat i inredningsaffärer. Tyvärr var den kombinerade frisör och antikbutiken inte öppen.

Bebyggelsen i Vara är mycket blandad, en del putshus från sekelskfitet och sen varje tänkbart årtionde under 1900- och 2000-talen. De här husen föll jag lite för:

Uthuset är i och för sig det enda som syns på det här fotot, men resten av det mintgtöna huset var också mycket fint.

Efter att ha avrundat vårt fika med italiensk glass var det dags att åka hem och det skedde som sagt med först rälsbuss och sedan vanligt SJ-tåg. Detta gjorde också att hemresan kostade nästan 200 kronor, medan resan dit bara kostade 97 kronor. Man bör nog åka till Vara när det inte är sommartrafik, då finns det fler regionaltåg att välja på.

På vägen hem studerade vi den udda förkortningen av ordet kilometer på stationshuset i Vedum

Trots att hemresan blev dyr och något varm så är vi långtifrån avskräckta från dagsutflyker med tåg i Västergötland. Nästa vecka tar jag och Anna med oss barnen till Borås och Borås djurpark (samt inspektion av Monikas nya lägenhet) och vi när även planer på utflykter till Alingsås och kanske till och med Lidköping vid något annat tillfälle. Vecka 30 tar jag dessutom med barnen till Nossebro för att bo där några dagar, meta, bada i Nossan och gå på Nossebro marknad.