Om stil -

Det är ju inget speciellt med att fylla 41 och dessutom jobbar min man den här helgen så vi firade det genom att bjuda Blåva Anna med pojkvän och bebis på middag och sedan titta på film med dem. Så här såg jag ut då:

Och jodå, överarmarna börjar allt bli breda och mjuka, som på en riktig tant ;)

Nu bor ju inte jag i Stockholm, och har inte heller max storlek 42, men även om så hade varit fallet skulle jag aldrig handla i en butik som vägrar kollektivavtal och som nu kräver att deras personal ska säga upp sig för att sedan hyras in via ett bemanningsföretag, annars blir de uppsagda.
Läs mer här och handla inte där! Jag tror till och med att en liten demonstration utanför skulle sitta fint om någon mer lokal förmåga känner sig manad.

Det står det faktiskt på min t-shirt och inte skulle väl en t-shirt från Gina Tricot ljuga? Koftan är från Zara, de små rosetterna i håret från H&M och kjolen har jag gjort mönster till och sytt själv.

Jag har lite taksigt med pengar den kommande månaden så det är inte säkert att jag skickar iväg någon beställning till SockDreams, men om jag gör det vill jag ha de här i flera färger. Och en del annat förstås.

Igår beställde jag den här klänningen från Chinatowner. Eftersom tyget har lite stretch och tidigare inköp har visat sig vara lite stora utgick jag denna gång från midjemåttet och inte från bystmåttet och köpte storlek 44. Hoppas bara att den inte är alltför kort i livet.

---

Just nu spelas: Niagara: "J'ai vu" från Religion

---

Som lilla My med läppstift och högklackat. Kanske - knuten har jag ju i alla fall. Det är inte så att jag inte haft kläder på mig tidigare idag, jag har till exempel varit på utvecklingssamtal för de stora tjejerna ihop med deras far och då hade det ju varit olämpligt om jag inte haft det. Men nu ska jag strax gå ut och ta bussen till Hisingen och radiohuset för att delta i Alltinget, som numera huserar i Karlavagnen sent på kvällen.

Nu har jag skrivit om sexiga underbyxor i 1500-talets Venedig på Modearkivet.se

Om ni är vakna mellan 21.40 och 24 i natt så kan ni återigen höra mig i Karlavagnen i P4, där ju Alltinget medverkar på onsdagar. Det blir mitt återvändande till arbetslivet efter de här veckornas sjukskrivning, i morgon ska jag förhoppningsvis orka börja skriva på min artikel om vikingatida dräkt i ett politiskt perspektiv. 1000-talspolitiskt alltså.

---

Just nu spelas: Karl Gerhard: "Tack ska du ha!"

---

Här sitter man och slötittar på skor på eBay - och så hittar man hur många som helst som jag skulle vilja ha! Allihopa från Show Story.

Inte för att jag direkt behöver fler högklackade skor, men i alla fall. Mest tycker jag om de leopardmönstrade och de prickiga.

Ungefär en och en halv månad efter att jag beställde dem, och en månad efter festen jag tänkt ha dem på har nu mina lila kängor anlänt. De passar, även om de är lite stora i fötterna och defintivt för stora runt fotlederna. Men jag ska fixa till det genom att sy ihop lite på knapphålen i remmarna. Så här ser de i alla fall ut på:

Nu ska jag bara impregneringsspreja dem (de är i sammet) och komma på något tillfälle att ha dem på.

Men de stora barnen har snott alla batterier så tills mina kamerabatterier laddats upp blir det inga. Grrr!

Jag har varit i Trollhättan i helgen och hängt med tjejerna. Fredagen var stillsam, men lördagen bjöd på saker som alkohol och vild dans till "Hedningarna". Som man kan vänta sig var vi därför inte så pigga vid åtta när vi blev väckta av de som skulle till jobbet och ville säga hejdå. Detta botades dock med prinskorv och ägg till frukost och EMF på hög volym. Man kan sitta och dansa medans man äter, men om det är så bra vet jag inte förstås, roligt ser det i alla fall ut:

Och  för att ni ska kunna få hela upplevelsen kommer här även den stora hiten:

Efter frukost städade vi och bytte så småningom till KLF - Gud var det gjorde fantastisk musik sådär i slutet av 80-talet!!

Igår var ena tvillingdottern hos frisören för första gången. Det är en stor dag när barnen övergår från att bli klippta av mamma till att gå till frisören - det brukar dock vanligen hända innan femton års ålder tror jag. I vilket fall så hade vi nu nåt gränsen för vad jag vågade försöka få till ifråga om uppklippning. Så nu känns det ännu mer att jag har stora flickor. Och jag gillar det.
   Resten av familjen klipps dock fortfarande av sin mor/fru.

Idag köpte jag Flashdance på DVD på Willys. Jag har inte sett den än, eftersom jag ville se Viva Maria! som jag läst om men aldrig sett, och som jag köpte samtidigt först. Flashdance har jag ju sett både när den gick på bio och på TV sen dess. Jag är rätt upptagen i helgen, men siktar in mig på att kanske se den på måndag.

Vem vet? Kanske jag får lust att bära collegetröja med avklippta muddar eller kostym utan skjorta under, bara löst frackbröst? Av rent anatomiska skäl tror jag att det senare bör undvikas.

---

Just nu spelas: Pixies: "Ana" från Bossanova

---

Ni som bor i Stockholm borde bege er till Östasiatiska museet och se deras utställning om japanskt mode - från kimon till dagens subkulturer. Hade jag haft ärende till huvudstaden innan den 10e januari hade jag definitivt gjort det efter att ha läst vad intendent Petra Holmberg skriver på Modearkivet.

Jag är alltså sjukskriven på heltid ett par veckor på grund av ett skov i  min reumatism. Detta innebär, förutom att jag är för trött för att göra något vettigt, att jag sällan klär på mig annat än hemmaklänning eller tröja och overkneestrumpor och därför inte har så mycket att visa i den vägen. Men då kan man ju alltid visa fina bilder från förr - som den här från Vogue 1941.

Foto: John Rawlings

Är inte kombinationen av svart och starkt grönt, senapsgult och rött underbart? Så skulle jag mycket gärna se ut.

Peggy Moffitt var en av 60-talets mer kända fotomodeller - inte i klass med Twiggy och Jean Shrimpton, men en av de stora. Hon hade ett eget utseende och en egen stil och lanserade dessutom tillsammans med designern Gernreich den så kallade monokinin 1964. På det här fotot bär hon inte monokini, men väl grova strumpor som ju får ses som ett av de riktigt nya inslagen som kom med 60-talets ungdomsmode, även om de här förstås inte hör till den vanliga sorten.

Ett av barnen på Majas dagis undrade varför jag inte skulle gå till jobbet utan hem och jag förklarade att det var för att jag var så sjuk att jag inte kan jobba just nu. För att hon inte skulle bli rädd att det skulle smitta förklarade jag också att det inte gjorde det utan att det var en sjukdom som gör att man har hemskt ont i kroppen. Så ställde hon frågan som barn ställer: "Blir du inte frisk?" För varje gång man svarar "nej" blir det lite lättare, men det är fortfarande inte ett lätt svar att ge.

Nu ska jag på fest hos vännen Caroline. Egentligen är jag för sjuk, men alkohol är ju smärtstillande och en fest hos Caroline missar man inte gärna. Och det är ju inte som att reumatismen blir varken bättre eller sämre av det.

Jag är så förtjust i min blå hemmaklänning som jag sydde i somras att jag länge tänkt göra en till. Tyget köpte jag på Tradera, men det var inte tillräckligt mycket för att jag skulle kunna göra en helklockad kjol som på den blå, så den fick en snävare kjol - och därmed ett utseende som påminner mer om 1940-tal än 1950-tal. Gillar den gör jag ändå och det är skönt att ha två att byta mellan. Hemmaklänning är nämligen det perfekta plagget för mig: inte för varmt för vår varma lägenhet och samtidigt klädsamt.

Nu har jag och Maja varit och vaccinerat oss mot svininfluensan. Maja var helt enligt schemat, de börjar med dagisbarnen den här veckan, och vad det gällde mig så tyckte vårdcentralen som jag att jag är tillräckligt sjuk i reumatismen som det är nu och inte behöver en sjukdom till ovanpå det. Jag är tacksam och lättad.
I eftermiddag ska jag till reumatologen och se vad vi kan göra åt det nuvarande tillståndet.

Det var också kändisspaning på BVC då Janne Josefsson var och vaccinerade sin dotter. Och jag gjorde det pinsamma att hälsa på honom eftersom jag kände igen honom. Till mitt försvar ska sägas att han hälsade först, men det var ju inte på mig utanpå min man. Han handlar nämligen i den affär där Rickard jobbar.

Det är understundom en källa till missnöje att jag inte lever den sortens liv där man klär upp sig - jag är ju så förtjust i kläder och gillar att försöka få till en elegant helhet. Så en sån här cocktailklänning (går fint även till eftermiddagsmottagningar, men dem är det också ont om) och ett tillfälle att bära den skulle inte sitta illa alls.

Kanske inte just i ostronvitt, men vem vet, det kanske är oväntat klädsamt?

1910- och 1920-talet hade de vackraste modeteckningarna - det bara är så.

1920-tal.

Så här, två år efter starten av den här bloggen har jag börjat skriva på ännu en blogg: modearkivet.se. Men till skillnad från den är, som ju bara skrivs av mig och handlar om vad jag tycker är kul just nu så är det här en kollketiv blogg, skriven av forskare som studerar mode och kläder från olika infallsvinklar. Jag är där, som historiker, docent Carina Gråbacke som är ekonomihistoriker, dr Eva Knuts som är etnolog och en kille som heter Cristopher Pihl. Förutom oss fasta skribenter kommer det också att komma gästinlägg från andra forskare inom området.
Jag har hittills bara gjort en bokrecension, men jag har ett inlägg till på gång.

Eller i alla fall bra nära - eftersom Alltinget flyttat in i Karlavagnen och vi sänder driekt mellan 10 och 12 på kvällen. Jag är inte van att vara uppe så sent på kvällen och undrar lite hur jag ska orka med dagen efter. Samtidigt är det väldigt roligt att göra radio, i synnerhet med de otroligt trevliga Alltinget-ledamöterna.
Programmet har redan sänts två onsdagskvällar, men i övermorgon är det premiär för mig.

Som rätt ofta har jag idag på mig grått, svart och rött. Jag tycke rbara att det blir så snyggt ihop. Det är också säsongspremiär för mina kilklacksskor i lack. Koftan är från Zara, jumpern från Lindex rea ifjol och kjolen har jag sytt själv.

Titta! Bild i bloggen!
Idag var rent generellt en skitdag där båda de lag jag håller på som spelade idag fick stryk av AIK. Kvällen förgylldes dock av en träff med vänner från för arton-tjugo år sen och ett par öl på Solrosen i Haga. Vi hade tänkt gå på Hagabions fik, men där var så fullt med folk, så det blev slutligen Solrosen. Om det var ödet ska vara osagt, men alldeles efter att vi hade pratat om folk från förr som i alla fall jag inte träffat på minst sjutton år så kom just två av dem in genom dörren!
Och jag hade en av mina favoriter bland IFK-tröjorna.

Annars är kjolen från Monki, och jag gillar den mycket.

Utan bilder, för kameran är i Göteborg, så vi får nöja oss med att jag har haft kläder på mig och att alla andra också har haft det, även om en av dem som presenterade på konferensen idag sa att hon "för en gångs skull inte skulle ta av sig kläderna"; hon brukar tydligen demonstrera historisk dräkt utifrån och in.
Många intressanata presentationer har det varit, och en del rätt tråkiga. Med det menar jag inte nödvändigtvis att de är tråkiga för alla, men att de inte var jätteintressanta för mig - konferensen riktar ju sig till folk med väldigt olika intressen av textil och en del av de mer museiinriktade föredragen är inte av jättestort intresse för mig, som är mer fokuserad på kläder och mode i en samhällelig kontext. Men i det stora hela har det varit intressant och lärorikt och jag har träffat hemskt många trevliga människor som jag hoppas kunna ha kontakt med även efteråt.
Nu sitter jag hemma hos Annaa och ska ta ett bad och tvätta håret innan vi ska ut och göra Hagsätra -eller i alla fall ta en öl på den lokala krogen.

Imorgon åker jag till Stockholm för att gå på textilvetenskaplig konferens på Nordiska museet. Vi är ett helt gäng från Göteborg som åker upp, måmga andra bekanta kommer också och jag tror att det kommer att bli en mycket trevlig konferens. Trevligt blir det säkert på kvällarna också, eftersom jag ska bo hemma hos Annaa.
Det enda smolket i bägaren, men det är rätt stort, är att jag är dålig av reumatismen nu att jag inte vet hur mycket jag orkar med. Men jag håller tummarna - och packar ner starka tabletter.

Jag är inte så social idag - kanske tur att jag inte ska in till institutionen utan bara ska föreläsa på Art College i eftermiddag. Jag är inte arg för att AIK vann - det var en jämn match och det känns inte orättvist att de vann, för en gångs skull inga konstiga domslut till deras fördel (utom att det var hands innan första målet, men sån't händer). Jag är egentligen inte arg eller besviken för att AIK-fansen stormade planen - jag har själv stormat Nya Ullevi för två år sen och vet hur lycklig man är. Det var lite otäckt att en del av dem siktade in sig på våra spelare, de fick ju fly ut från planen. Så var det inte när vi vann, vi ignorerade helt Trelleborgs spelare som fick gå av i lugn och ro.
Men jag är besviken på de från vår sida som kastade in smällare i första halvlek och annat vid en av hörnorna i andra - där Sella fick stå och försöka lugna dem - är det så smart att sno våra spelares energi till sån't?? Och jag är besviken på de i västra hörnet på övre klackläktaren som började slänga in all möjlig bråte när slutsignalen gått.

Arg då? Jo, det är jag på AIK-fansen som kastade öl och skräp på Glenn Hysén och hans familj innan matchen och hånade honom. Vad är det för slags människor? De gör ju i alla fall sitt bästa för att leva upp till de förutfattade meningar man har om AIK-fans.

En av världens bästa tjejer och en av Institutionen för Historiska Studiers heta babes fyllde femtio igår och hade ett litet baluns hemma hos sig. Så här såg jag ut då:

Klänningen är från Pin-up Girl Clothing och det var första gången som jag hade den. Jag ska korta axelbanden lite, men annars sitter den bra - det är rätt mycket stretch i.

Festen var bra - alla tjejerna dansade och även en av de fåtaliga männen, de fanns en söt bebis och maten var god. Tyvärr gjorde jag misstaget att äta för lite och dricka för snabbt, så jag drog mig hem redan innan ett, men jag är säker på att festen fortsatte hela natten.