Saker man funderar över
Det är lite av varje som man funderar över. Just nu, och även tidigare när jag har haft anledning, har jag funderat över varför potatis nuförtiden säljs i påsar med ett stort genomskinligt fönster på.
Jag tänker att det är dumt att förvara matvaror så att de blir förstörda och man måste slänga dem Det känns milt sagt både onödigt och slösaktigt.
Men den ekologiska potatisen som vi köper - den är i en mörk påse utan fönster.
Potatis ska ju förvaras mörkt så att den inte blir grön. Är det kunderna som kräver det för att de vill se potatisen och så att säga inte köpa potatisen i säcken? Och är kunderna i sådana fall idioter som inte inser att potatisen då blir förstörd?
Jag tänker att det är dumt att förvara matvaror så att de blir förstörda och man måste slänga dem Det känns milt sagt både onödigt och slösaktigt.
Men den ekologiska potatisen som vi köper - den är i en mörk påse utan fönster.
En ny blus
Och en kjol som miraklulöst går på mig. Blusen sydde jag igår; klippte till den i förrgår kväll. I förrgår kväll hade jag för ont för att vare sig jobba på min artikel som ska vara inne imorgon eller sy på kavajen så jag försökte distrahera smärtan med ett enkelt syprojekt. Mönster som passade hade jag, så det vara bara att klippa och sick-sacka. Sen gjorde jag så igå ratt när jag gått igoneom tio sidor artikel och gjort ändrignar fick jag sy lite och vips var blusen färdig.
Kjolen är ett bevis för stretchigheten hos kypertvävt ylle; jag vägde minst åtta kilo mindre än jag gör nu när jag sydde den för sex-sju år sen och den borde inte gå över mina höfter/mage/rumpa, men gör det.
Okej, inte vips, den blev inte färdig förrän på kvällen, när jag drack te med Blåva Anna och sydde, men ändå.
Kjolen är ett bevis för stretchigheten hos kypertvävt ylle; jag vägde minst åtta kilo mindre än jag gör nu när jag sydde den för sex-sju år sen och den borde inte gå över mina höfter/mage/rumpa, men gör det.
Preppy
Den amerikanska preppy-looken slog igenom på allvar på 50-talet, men har sitt ursprung i den stil som östkustöverklassens unga män anlade vid universiteten redan under 1920-talet. Stilen är aldrig riktigt ute och har haft flera revivals, bland annat under 80-talet. Stående inslag på herrsidan är blått, vitt och rött, tygskor, chinos och pullovers. Den definitiva boken om den manliga preppy-stilen och dessutom ett tidsdokument är "Take Ivy", en fotbok från 1965 gjord av tre japaner.
Den kvinnliga varianten på preppystilen är inte alls lika ikonisk, men fortfarande lätt att känna igen. Och var inspiration till dagens klädsel. Som jag inte brydde mgi så väldigt om; jag är just nu i en väldigt intensiv skrivarfas och man får vara glad att jag har kläder på mig ;)
Och man kan se både en av mina symaskiner, vår dammsugarslang och en lila ballong - bara en sån sak! Jumpern käpte jag på Myrorna för en massa år sen och har gjort om urringningen på, skjortan är också ett par-tre år gammal och är från Ellos och kjolen har jag gjort själv av tyg som jag köpte på Stadsmissionen. Skorna Irregular Choice förstås.
Den kvinnliga varianten på preppystilen är inte alls lika ikonisk, men fortfarande lätt att känna igen. Och var inspiration till dagens klädsel. Som jag inte brydde mgi så väldigt om; jag är just nu i en väldigt intensiv skrivarfas och man får vara glad att jag har kläder på mig ;)
Och man kan se både en av mina symaskiner, vår dammsugarslang och en lila ballong - bara en sån sak! Jumpern käpte jag på Myrorna för en massa år sen och har gjort om urringningen på, skjortan är också ett par-tre år gammal och är från Ellos och kjolen har jag gjort själv av tyg som jag köpte på Stadsmissionen. Skorna Irregular Choice förstås.
Känner pressen
Nu när min vän, tillika forskarkollega Jakob startat en dagens outfit-blogg: Fashiodemic Academista och publicerar bilder på sig själv i monokroma, snygga och lite avantgardistiska utstyrslar så känner jag en viss press på mig att faktiskt ta foton på dagens klädsel. I jämförelsevis traditionella och färgglada utstyrslar.
Fast det var ju bara de röda rutorna som var färg i det här förstås.
Kläderna har jag som vanligt sytt själv och skorna är från Irregular Choice.
Varför jag måste råna en bank
Irregular Choice sommarkollektion - det är anledningen! Och ärligt talat: bankerna har ju rånat oss alla två gånger de senaste decennierna; spekulerat bort pengar de inte hade för att vänta på att staten (dvs vi) skjuter till pengar som vi alla får betala med nedskärningar i den offentliga verksamheten; vård, skola, omsorg, järnvägar och annat bra.
Så då tycker jag nog att det inte vore lika illa om mitt skobegär drev mig till bankrån.
Just nu spelas: Frank Turner: "Once we were anarchists" från albumet Sleep is for the week
Så då tycker jag nog att det inte vore lika illa om mitt skobegär drev mig till bankrån.
Alltså, jag inser ju att plastblommorna på sidorna på Partridge pea skulle fastna i saker och att jag verkligen inte behöver fler högklackade sommarskor - sommar är ju något som vi knappt sysslar med i det här landet och i vilket fall brukar jag gå för mycket för att de här skorna ska vara ultimata. Men de är som konst för mig - jag vill köpa dem och ha dem hemma och titta på och klappa på. Och ha på mig vid särskilt högtidliga tillfällen.
Jag kommer nog att köpa ett par Aphrodite någon gång under året. Förmodligen de blå. Det är förresten fler av skorna som finna i fler färger; kolla på hemsidan!
Just nu spelas: Frank Turner: "Once we were anarchists" från albumet Sleep is for the week
Dagens klädsel och ett fynd
I torsdags förra veckan gav jag mig ut på jakt efter en svart kofta att ha över min svarta klänning på begravningen, om det skulle vara kallt i kapellet (det var det inte). Och jag hittade en som dög, men framfrö allt hittade jag en mönsterstickad ylletröja på herravdelningen på KappAhl. Passade mig i storlek S och kostade en hundring.
Jumpern alltså från KappAhl, kjolen egensydd och skorna är från Schuh tror jag.
Passar precis till kjolen som kommer att utgöra halva min dräkt när kavajen blir färdig (det blir den snart, måste bara köpa shetlandsull för att jämna ut lite över vaddarna).
Jumpern alltså från KappAhl, kjolen egensydd och skorna är från Schuh tror jag.
En fin begravning
I fredags var jag i Stockholm på Annaas begravning. Jag vet inte hur mycket jag orkar skriva om det, men jag täntke att ni som inte var där, men kände Annaa kanske ändå vill veta lite.
Begravningen var på Skogskyrkogården, i Heliga Korsets kapell. Det hade ju varit trevligare om det hade varit vår så att man kunde ha sett lite mer av det världsarv som Skogskyrkogården är. Det hade då också varit lättare för vännen Caroline med hennes käpp och rullväska. Men när solen kom fram över snötäckta fält var det allt rätt vackert ändå. Det var förstås massor av folk som jag kände där - både miljörörelsefolk, det var ju där som jag och Annaa först träffades och andra. Som Frk Tjatlund, som skriver om begravningen här och Cruella, båda personer som jag lärt känna via Annaas blogg. Det hade varit trevligt att prata mer med dem, men jag hann ju knappt med gamla kompisar/bekanta som var överallt.
Frk Tjatlund beskriver själva begravningen så bra, så det behöver jag inte göra. Tack! Det är lite tungt. Mottagningen var på Studiefrämjandets lokaler vid Odenplan och vi minglade och pratade och bland annat Annaas gamla chef på Mål&Medel (Livsmedelsarbetareförbundets tidning) höll tal, liksom Tord Björk från Jordens Vänner. Eller tal och tal: han fick oss alla att sjunga "Fritjof och Carmencita" - Annaas gamla paradnummer sen 70-talet eller så; framfördes t ex på hennes mycket trevliga 50-årskalas (som känns som att det var alldeles nyss).
Jag höll inte tal. Det borde jag kanske ha gjort. På Björns, Annaas mans begravning 1998 så var jag den enda som talade om honom som förälder och make och inte bara om hans politiska gärningar (som var ofantliga) och det var lite samma tendens nu, att det vara Annaa som miljökämpe, debattör och journalist som kom fram, inte så mycket om vilket fantastiskt jobb hon gjort som ensamförälder. Eller ens om henne som vän. Men jag var för ledsen.
Den stora behållningen var Barnen, jag hann prata lite med all, mest med Mellan, eftersom jag och Caroline satte oss vid hennes bord. De är alldeles fantastiska människor som jag är glad att ha haft som en del i mitt liv, om än perifert, och som jag hoppas att jag kommer att kunna fortsätta att ha kontakt med.
Efter mottagningen gick de medleålders på restaurang och åt och drack öl och umgicks och barnen och deras vänner gick ut för sig - väl unt, jag hoppas att de hade så trevligt de kunde.
Och sen åkte jag hem, övertrött efter att ha sovit ungefär två timmar på natten, och väldigt ledsen. Men tåget var i tid och jag hade en intressant bok om Johannes och Olaus Magnus att roa mig med i alla fall.
Begravningen var på Skogskyrkogården, i Heliga Korsets kapell. Det hade ju varit trevligare om det hade varit vår så att man kunde ha sett lite mer av det världsarv som Skogskyrkogården är. Det hade då också varit lättare för vännen Caroline med hennes käpp och rullväska. Men när solen kom fram över snötäckta fält var det allt rätt vackert ändå. Det var förstås massor av folk som jag kände där - både miljörörelsefolk, det var ju där som jag och Annaa först träffades och andra. Som Frk Tjatlund, som skriver om begravningen här och Cruella, båda personer som jag lärt känna via Annaas blogg. Det hade varit trevligt att prata mer med dem, men jag hann ju knappt med gamla kompisar/bekanta som var överallt.
En annan gång räknar jag med, jag måste väl till Stockholm i jobbet fler gånger.
Frk Tjatlund beskriver själva begravningen så bra, så det behöver jag inte göra. Tack! Det är lite tungt. Mottagningen var på Studiefrämjandets lokaler vid Odenplan och vi minglade och pratade och bland annat Annaas gamla chef på Mål&Medel (Livsmedelsarbetareförbundets tidning) höll tal, liksom Tord Björk från Jordens Vänner. Eller tal och tal: han fick oss alla att sjunga "Fritjof och Carmencita" - Annaas gamla paradnummer sen 70-talet eller så; framfördes t ex på hennes mycket trevliga 50-årskalas (som känns som att det var alldeles nyss).
Jag höll inte tal. Det borde jag kanske ha gjort. På Björns, Annaas mans begravning 1998 så var jag den enda som talade om honom som förälder och make och inte bara om hans politiska gärningar (som var ofantliga) och det var lite samma tendens nu, att det vara Annaa som miljökämpe, debattör och journalist som kom fram, inte så mycket om vilket fantastiskt jobb hon gjort som ensamförälder. Eller ens om henne som vän. Men jag var för ledsen.
Den stora behållningen var Barnen, jag hann prata lite med all, mest med Mellan, eftersom jag och Caroline satte oss vid hennes bord. De är alldeles fantastiska människor som jag är glad att ha haft som en del i mitt liv, om än perifert, och som jag hoppas att jag kommer att kunna fortsätta att ha kontakt med.
Efter mottagningen gick de medleålders på restaurang och åt och drack öl och umgicks och barnen och deras vänner gick ut för sig - väl unt, jag hoppas att de hade så trevligt de kunde.
Och sen åkte jag hem, övertrött efter att ha sovit ungefär två timmar på natten, och väldigt ledsen. Men tåget var i tid och jag hade en intressant bok om Johannes och Olaus Magnus att roa mig med i alla fall.
Ära den som äras bör
Jag har varit jätteduktig det sista: gått igenom handskrivna bouppteckningar från tidigt 1600-tal och emellanåt förstått vad som står. Därav bristen på bloggande, jag har knappt läst några ens.
En ovärdelig hjälp i detta har varit Lilli-Annè Aldmans doktorsavhandling En merkantilistisk början. Stockholms textila import 1720-1738. Hennes listor på tygsorter gör det oändligt mycket lättare att lista ut vad de kosntiga bokstäverna (tysk handsstil) egentligen försöker säga. Och vad det är.
En ovärdelig hjälp i detta har varit Lilli-Annè Aldmans doktorsavhandling En merkantilistisk början. Stockholms textila import 1720-1738. Hennes listor på tygsorter gör det oändligt mycket lättare att lista ut vad de kosntiga bokstäverna (tysk handsstil) egentligen försöker säga. Och vad det är.
Och den kan dessutom laddas ner som pdf alldeles gratis här.
Vi är alla olika
Så är det till exempel så med mig att när jag mår dåligt, är stressad etc så syr jag. Och i helgen hade jag mer ont av min reumatism än jag haft på länge. Det gjorde dels att jag inte kunde jobba med en forskningsansökan (som trots detta skickades in till Riksbankens Jubileumsfond igår), dels att jag inte klarade av att sy på min kavaj eftersom det krävde tankeförmåga och jag har väldigt svårt att tänka när värken molar ordentligt.
Att klippa till en klänning från ett mönster som bara behövde ändras lite krävde däremot ingen tankeverksamhet utan gjordes på söndag eftermiddag (jag sydde också om min begravningsklänning så att den skulle sitta bättre i livet). Sen sov jag nästan inte på natten på grund av smärta så måndagen var jag inte heller i form för mer avancerat tankearbete. Så jag förberedde en ny föreläsning på vår kurs i mode- och klädhistoria och sydde en klänning.
Tyget köpte jag när jag och Rickard var i Oslo i höstas. Att det skulle bli en sommarklänning var klart, men jag har tvekat lite om vilken modell - om jag skulle göra ett nytt mönster eller inte och sådär. Men så här blev det alltså.
Det känns som att det krävdes något i stil med det här tyget för att matcha skorna:
Just nu spelas: Frank Turner: "The real damage"
Att klippa till en klänning från ett mönster som bara behövde ändras lite krävde däremot ingen tankeverksamhet utan gjordes på söndag eftermiddag (jag sydde också om min begravningsklänning så att den skulle sitta bättre i livet). Sen sov jag nästan inte på natten på grund av smärta så måndagen var jag inte heller i form för mer avancerat tankearbete. Så jag förberedde en ny föreläsning på vår kurs i mode- och klädhistoria och sydde en klänning.
Tyget köpte jag när jag och Rickard var i Oslo i höstas. Att det skulle bli en sommarklänning var klart, men jag har tvekat lite om vilken modell - om jag skulle göra ett nytt mönster eller inte och sådär. Men så här blev det alltså.
Det känns som att det krävdes något i stil med det här tyget för att matcha skorna:
Just nu spelas: Frank Turner: "The real damage"
Annaas sista kåseri
Annaa jobbade i många decennier för Livsmedelarbetarnas förbunds tidning Mål & Medel. De har nu lagt upp hennes sista kåseri samt ett minnesord; man kan läsa dem här.
Jag och Annaa för ett par år sen.
Jag och Annaa för ett par år sen.
Förhandsvisning
Idag har jag sytt i krage och infodringen/slaget fram på min kavaj. och igår gjorde jag knapphål på ärmarna. Imorgon åker ärmarna i och i slutet av veckan kanske kavajen är klar. Lite beroende på hur mycket jag ägnar mig åt att skriva forskningsansökan och artikel vill säga. Det är ju hursomhelst inte så att jag kommer att gå ut i dräkt när det är 15 minus i alla fall.
Ny vaxduk har vi också.
Ny vaxduk har vi också.
Moster igen
Kvart över fem i natt blev jag moster igen. Då låg jag, Maja och den nya bebisens storasyster lugnt och sov i Majas rum. Det blev en flicka den här gången också, ås nu har jag och mina syskon producerat fem flickor och inga pojkar. Min andra halvsyster väntar barn i april, får se om hon bryter trenden.
Jag har sett foto på ett hoprynkat ansikte och ett par knubbiga armar med veck, vilket får mig att gissa att den unga damen låg runt fyra kilo, men några rapporter har ännu inte kommit.
Jag har sett foto på ett hoprynkat ansikte och ett par knubbiga armar med veck, vilket får mig att gissa att den unga damen låg runt fyra kilo, men några rapporter har ännu inte kommit.
Svart-vit klädsel
Jag undervisade idag och satsade på olika varianter av randigti vitt, grått och svart. Till och med skorna jar kritstrecksränder, förutom sina fina rosetter av måttband.
I övrigt fyller min man år och fick ett nytt brädslep i present av grannarna, så nu spelas det spel. Själv har jag sytt knapphål i kavajärmarna och kollar på film med Maja och systerdottern - för i natt ska det nog bli bebis för min syster; förra gången var det falskt alarm.
