Om stil -

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men det finns viss fördelar med polyester. Den prickiga klänningen är i vävd polyester, eller möjligen en polyester/bomullsblandning, och nu när jag ska ut och resa och behöver ha något presentabelt att ta på mig efter 4 timmars bussresa och sedan en lika lång bilresa så är dess skrynkelfrihet definitvit en tillgång.

Klockan halv fyra i natt äntrar jag nämligen en buss som ska ta mig till Oslo där jag sedan blir uppplockad med bil för vidare transport till Kristiansand. Väl där åhör jag min vän Ragnhilds examenskonsert, hon är operasångerska under utbildning, äter middag med henens familj ochg åker hem igen. Om de inte tar för lång tid på sig till Oslo bör jag hinna med 21.45 bussen för att så vid tvåtiden på måndag morgon åter stå på Göteborgs central.

Generellt sett är jag både för gammal och för sjuk för sån't - men vad ska man göra?

Idag har jag haft mycket för mig: först hade Maja en kompis här i några timmar och sen kom Majas kusin med pojkvän på besök (kusinen är snart trettio). Så jag har vare sig hunnit sy eller titta runt på modesajter. Men sytt har jag gjort tidigare, så jag tänkte visa er Majas nya 1500-talsklänning; visst hade ni velat ha en sån här som barn?

Alla, ja alla, behöver gå till Bitter Bettys blogg och se detta makalösa utdrag ur en charmbok för kvinnor från 50- eller 60-talet. Läs och inse att det är viktigt som kvinna att tänka på hur man gör varje liten sak så att man blir så dekorativ som möjligt. Eller skratta hånfullt, det är bara att välja, humor är det i alla fall.

Den här klänningen från Haléns hade jag inte tackat nej till. Hoppas att den kommer att komma in i andra storlekar än 32(!), 34 och 36.

---

Just nu spelas: Filmen "Who's that girl?" med Madonna på DVD, Majas nya favorit

---

Brudklänningen på morgonens första post fick mig att scanna mammas och pappas bröllopsfoto, vilket i sin tur medförde vad som troligen är den första rengöringen av glaset i ramen på decennier. De är hemskt fina båda två tycker jag - året är 1966.



Vem tycker ni att jag är mest lik?

---

Just nu spelas: Teenage Fanclub: "Gene Clark (ALT version)" från Thirteen

---

ska jag nu ta till återvinningsstationen. Borde skriva mer, men lite blir i alla fall gjort.

Det är hemskt varmt ute

---

Just nu spelas: Iron Maiden: The "Pilgrim" från A matter of life and death

---

Tyllunderkjolar i all ära, men det här kräver väl ändå antigrav-strålar (vanligt förekommande i sf-litteratur av äldre märke)?

hittade jag på LaRedoute när jag höll på och undersökte det samlade utbudet av långklänningar hos diverse postorderfirmor. Just det blev till en rent akademisk övning då jag insåg att jag har 200 kronor över då räkningar och matkassa är betalt den här månaden. Jag tror dock att jag har ett tyg som kan bli en rätt häftig långklänning om jag hittar något bra mönster till livet.
Men det var ju inte det jag skulle skriva om, utan om den här jättefina klänningen från laRedoute/Manoush, nu på rea för 580 kr och 30 öre (sic!).

Sofia Dahlén skrev för ett tag sen om en avhandling om sovjetisk skönhetskultur som hon höll på att läsa. Nå, just den norpade jag idag åt mig från vår bokhylla med avhandlingar man får ta (vi har utbyte med andra historiska institutioner och får ett antal ex av varje avhandling. Professorerna har första tjing, men sen kan man ta det man är itnresserad av). Soviet People with Female Bodies. Performing Beauty and Maternity in Soviet Russia in the mid 1930-1960s heter den, och handlar alltså om betydligt mer än skönhetskultur. Författaren heter Yulia Gradskova. Den ska jag läsa i sommar.
Jag plockade också åt mig en annan avhandling: Viktor Lundbergs: Folket, yxan och orättvisans rot som handlar om den svenska rösträttsrörelsen.

Visas idag bakifrån, så att ni kan se de söta rosa sömmarna på mina strumpor, vilka matchar de rosa hjärtana på blusen.


Det dumma är att skorna kippar lite i hälen, det bra är att det finns en skomakare på vägen till jobbet, som säljer såna där självhäftande mockalappar.

Jag kan väl inte direkt säga att jag har någon relation till designduon Badgley Mischka, men efter att ikväll ha suttit och tittat på bilder från deras resortkollektion för förra året så är jag helt såld.


Väldigt olika intryck, men vackra tyger och svepande linjer hos alla - om jag vore miljonärska skulle jag lätt ha satsat på något sånt här.
I väntan på det ska jag kolla in postorderreorna och fundera på om jag ska ha någon långklänning.

Eller kanske inte, men bra nära och i alla fall just nu, såg jag på Sofis Mode. Den är från H&M och kostar bara 98 kronor. Problemet är att jag misstänker att den hör till Trendsortimentet, som bara görs till storlek 42. Men jag ska i alla fall testa, ity jag vill ha rosetter!

---

Just nu spelas: Teenage Fanclub: "Satan" från Bandwagonesque

---

Eftar att jag skickat brev ringde min handläggare på Försäkringskassan upp mig och förklarade hur det var tänkt. Eftersom han insåg att det inte framgick av brevet han skickat (nä, de är uppenbarligen inte alla onda). Så nu ser det ut som om att den ekonomiska försämringen blir rätt liten, pga sjukersättningen är mindre än sjukpenningen; enligt planen ska jag nämligen ha 25 % sjukersättnign och 25 % sjukpenning tills vi sett om medicinen faktiskt gör mig bättre. Annars får vi väl diksutera det igen.
Jag vill bli bättre, det är inget roligt att ha ont jämt.
Och så vill jag sitta på uteservering och dricka pilsner, men det blir det inte heller något med.

---

Just nu spelas: Teenage Fanclub: "I don't know" från Bandwagonesque

---

Den här klänningen från Urban Outfitters alltså, nu på rea för 40 pund.

Bild:www.urbanoutfitters.co.uk

Men efter brevet från försäkringskassan igår, där de meddelar att de tänker sänka min sjukskrivning från 50% till 25 % så får vi ärligt talat vara glada om vi kan bo kvar där vi bor. jag är nämligen inte frisk nog för att jobba mer än halvtid. Det står det till och med i alla läkarutlåtandena, inklusive försäkringsläkarens. Men det står också att om ny sjukdomshämmande medicin sätts in så kan jag på sikt kanske återfå 75% arbetsförmåga och då är det ju fullt rimligt att bestämma att jag nu, innan någon medicin satts in, eller hunnit verka, anses ha den förmågan. Eller inte. Jag har skrivit ett brev och påpekat felaktigheten i resonemanget.
   Men hade jag inte fått detta dråpslag så hade jag nog köpt den här klänningen; den skulle vara perfekt till höstens fester (vilka då?).

Jag fick ett tråkigt brev idag så jag känner mig inte så på.
Förhoppningsvis ses vi imorgon.

De här, från Wedins, vill jag nog ha ännu hellre än de jag visade häromdagen, som var från Ellos. Dyrare förstås: 499 kronor, men jag misstänker att de är i riktigt läder.

---

Just nu spelas: Weezer: "Possibilities" från Maladroit

---

Förutom alldeles vanliga saker; som att jobba och så så har jag ägnat kvällen åt att skriva ny text och lägga in nya bilder på den här hemsidan som handlar om min rosa 1500-talsdräkt. Det tar längre tid än man tror.

Inspirerad av både Oscar de la Rentas och Diors resortkollektioner, som båda visade kombinationer av starka kalla och starka varma färger har jag idag blandat illturkost med senapsgult och klarrött; en blanding man såg i båda kollektionerna. Jag har inga gigantiska, etniskt inspirerade örhängen i orange, som hos Dior, men mina är i alla fall etniskt inspirerade och rätt stora.

Douglas Hannants resortkollektion för 2009 (det är alltså vad vi ska ha på oss när vi åker till Karibien eller Söderhavet i januari typ) innehöll en del helt okej kläder. Men det var hattarna jag fastnade för - den här skulle jag absolut inte tacka nej till:

---

Just nu spelas: BJ Thomas: "Raindrops keep fallin' on my head"

---

Platskontinuitet talar man om bland annat inom arkeologin, när man ser att en plats varit bebodd under långa tider.
Men nu tänker jag på min egen platskontinuitet. Jag låg i sängen och kvällssolen lyste in och jag lyssnade på Bob Dylan och minns en annan sommar med mycket Dylan; jag tror att det var 90 eller 91. Jag minns mina 70-tals blusar från UFF och mina långa kjolar och hur jag cyklade nerför Eklandagatan med nederkanten på kjolen hopknuten runt midjan för att kjolen inte skulle fastna i hjulet. Jag minns mitt studentrum, där jag bodde mellan hösten 89 och våren 92 och jag minns hur jag satt i fönstret och lyssnade på musik från 60- och 70-talen och tittade på det blommande päronträdet nedanför.

Och tänk, om jag tittar ut från mitt sovrumsfönster kan jag se det där päronträdet, fast från andra hållet.
Jag har bort i Majorna några år också och har mina "ställen" där med, men Johanneberg är hemma - varje gathörn har ett minne och varje träd och gräsplätt har en historia.

---

Just nu spelas: Joni Mitchell: "A case of you" från Blue

---

och lite rött på skorna. Så såg dagens klädsel ut. Jag började promenaden utan kofta, men det var faktiskt inte riktigt så varmt som solskenet gav illusion av. Vi har varit ute och köpt kläder och skor till de stora barnen samt besökt biblioteket.

---

Just nu spelas: Chuck Berry: "Maybelline"

---

Annaa har skrivit (antingen här eller i sin blogg) om att tjejerna på den designutbildning hennes dotter går på "inte kan förstå att inte storlek 34 kan vara standardstorleken istället för 38", och det är uppenbarligen fler som tycker att storlek 34 är normen och standardstorleken på svenska kvinnor - Modefeber, som samarbetar med Expressen t ex. De lottar nämligen ut två klänningar till sina läsare, båda i storlek 34. Man hade ju kunnat tänka sig att eftersom det är klänningar från H&M kunde de tävlande fått ange vilken storlek de har och sen hade Modefeber köpt in två i rätt storlek - men så är inte fallet. Istället satsar man hårt på att marknadsföra ett osunt ideal för kvinnor, ett ideal som i alla fall samarbetspartnern Expressen i andra sammanhang fördömer.

Jag har inga bruna sandaler i år (mina gamla "dog" förra året). De här, från Ellos, skulle funka perfekt rent estetiskt, men förnuftets röst säger att det är bättre att satsa på ett par i riktigt skinn och med lägre klack. Å andra sidan kostar de bara 151,50 på rean.


Just nu har jag ingen som helst aning om hur min ekonomi kommer att se ut när vi sätter oss med räkningarna, men eftersom jag varit på konferens och behövt köpa nya kontaktlinser plus att det är en månad när studielån ska betalas tillbaka så är det inte så troligt att jag har några pengar alls. Dessutom såg jag idag ett hål i sulan på mina trogna remonteskor, så nu behöver jag köpa nya sommarskor för inlägg.

Det har varit mycket om retuschering i bloggar det sista. Här skriver Ellie, som jobbar för en modellagentur om det, och visar en del bilder på hur de retuscherade kändisarna ser ut i verkligheten. Det roliga är att jag tycker att flera av dem är vackrare oretuscherade.

Just plisserat, som är så svårt att få till nu när det inte finns några plisseringsateljéer, utövar en stark lockelse på mig. Visst är den vänstra klänningen otroligt fin?

---

Just nu spelas: Teenage Fanclub: "Happiness" från Howdy!

---

Här var man uppe och påklädd och snart på väg ut genom dörren tidigt på en lördag förmiddag. Jag ska nämligen på möhippa. Det är premiär för jättebilliga toppen från Catalog. Med hjälp av min nya "plunge bra" från Bravissimo kan jag ha den utan att behån syns! Nåt annat syns ju desto mer, men jag ursäktar mig med att det är somrigt och vi ska ha picnic.
Byxorna är från Lindex och de söta sockorna köpte jag på Tempo härutanför igår.

Nu ska jag till tvättstugan igen.

---

Just nu spelas: The Dubliners: "Never wed an old man"

---

Jag var just iväg med tre kassar till återvinningsstationen och passade på att ta en bild på dagens klädsel.



Nu ska jag sortera tvätt, sen ska jag fortsätta att planera lektioner.

---

Just nu spelas: The Ramones: "I want you around"

---

Det kan vara hur lätt som helst - jag tycker ändå inte att man ska göra och bära den här mössan:


Fast ändå inkluderar jag beskrivningen om någon verkligen skulle vilja.

---

Just nu spelas: The City Waites: "Oh Fie! What mean I, foolish maid?" från  Pills to purge melancholy

---

Ellos reakatalog kom hem igår och den här fina kappan är nu nere på 199 kronor. Jag kan bara inte bestämma mig för om jag ska köpa den/faktiskt har råd eftersom jag vill köpa en dräktbok för 35 pund. Just sommarjackor/kappor har jag dock väldigt ont om - i princip har jag bara den petrolblåa jacka som jag ärvt av Blåva Anna och den börjar faktiskt bli väldigt sliten.
Man skulle inte behöva välja mellan en jacka och en ny bok av Janet Arnold.


Trekvartsärmen är i och för sig inte så praktisk på en kappa, men jag har ganska korta armar så de brukar nå betydligt närmare handleden på mig.
Sen måste jag ju i sådana fall bestämma mig för om jag ska ha en ljusgrå eller en röd. Grått har varit så hemskt trendigt att det kan kännas lite passé, men å andra sidan passar det ju till allt.

tycker jag att Bulgarien står för kvällens bästa låt och snyggaste klänning. Jag kan definitivt tänka mig att dansa till det där och klänningen hade lite Alexander McQueen över sig - fast mer tacky förstås.

Som när man är nere över världsläget, som jag skrev om i förra inlägget. Då behöver man dels lyssna på lite Hanoi Rocks, dels gå och hitta en kollega att prata om saken med. Men Hanoi har redan gjort mitt humör mycket bättre - se bara, jag dansar:

---

Just nu spelas: Hanoi Rocks: "Power of persuasion" från Street Poetry

---

Jag har nu, efter att ha läst färdigt Kalla kriget av Björn Kumm (se till att få tag i senaste upplagan, den är uppdaterad med senare forskning), kommit fram till varför jag lämnade politiken och ägnade mig åt nya hobbies, som i sin tur ledde fram till att jag kom att forska om medeltiden istället för 1900-talet, eller möjligen 1800-talet, som nog tidigare hade legat närmare till hands: Det gör för ont.

Det är inte så att jag inte var intresserad av vare sig medeltid, historisk dräkt, sömnad eller kläder innan jag valde bort politiken i mitten på 90-talet, det har varit ett intresse sen jag var barn. Men det har politik också varit men efter ett antal intensiva år valde jag bort politiken när jag träffade tvillingarnas pappa och ägnade mig åt att göra roliga saker, vara kreativ och förstås skaffa familj. Jag behövde det och jag är väldigt glad över allt det har fört med sig, men jag har ibland funderat över varför det var så lätt att ställa sig utanför. Utbrändhet på grund av organisationsstrider är ett svar, men inte det enda: Att veta vad som händer och vad som har hänt gör ont, att veta och inte kunna göra något åt det gör ondare. 

Jag är inte bredd att gå tillbaka, trots att steget verkade förföriskt kort igår: jag har så lite energi på grund av min sjukdom, jag har en familj att tänka på och jag tror att jag snabbt skulle bli utbränd igen om jag gav upp allt det där som ger mig positiv energi för att ägna mig åt politik igen. Och, som alla som haft riktigt ont; själsligt eller kroppsligt vet: det är väldigt skönt när smärtan inte är där - att börja med politik igen skulle vara att välkomna in en sorg, ilska och smärta som jag inte tror att jag orkar med ovanpå den fysiska.
Men jag blev starkt frestad att åka på det här.

---

Just nu spelas: Smashing Pumkins: "Stand Inside Your Love" från Rotten Apples (Greatest Hits)

---

Är nog det första jag tänkte när jag såg denna piffiga klänning med isättningar av stormönstrat tyg - ett kul sätt att göra en vit klänning lite roligare. Man behöver bara hitta sån't där underbart femtiotalstyg förstås.

---

Just nu spelas: The Clash: "White man in Hammersmith Palais" - en av de bästa låtarna i hela musikhistorien!

---

När jag letade efter en aktionsbild igår tittade jag förstås på en massa gamla foton och drababdes av en viss nostalgi. Så varför inte dela med sig av den? Nostalgin alltså.
Här är ett foto på mig från 1989, när jag firar min tjugoförsta födelsedag.

Både klänningem, som egentligen är en baddräkt från 50-talet och hatten hamnade så småningom hos Blåa Annas syster vid en garderobsrensning. Jag måste dock erkänna att jag saknar hatten. Hade jag kunnat komma i baddräkten hade jag kanske saknat den också, men det är storlek 38 och förrsten är S jättesöt i den. Västen är samma som här och den slängde jag ju i vintras för att den faktiskt var för sliten. Strumpbyxorna gick säkert sönder redan på festen - vi var trettio pers på 18 kvadratmeter.

---

Just nu spelas: Hanoi Rocks: "Powertrip" från Street Poetry

---

Det gäller möjligen även alla rosa ting. Syftet med min tur på stan var förutom att lämna igen och låna böcker att köpa rosa taftband till Majas nya 1500-talsklänning på Knapp-Carlsson. Jag passade då på att titta in i några fler butiker: Monki, Gina Tricot och slutligen Twilfit på Kungsgatan där jag hejade på mina gamla arbetskamrater från när jag gjorde arbetsprövning. Förutom de rosa banden, som ser ut som rosa band gör, köpte jag en rosa sjal med vita prickar på Gina Tricot och ett par såna där underbyxor som bara består av elastisk spets på Twilfit.



Kostar 80 kronor och finns vit med röda, prickar, vit med blå prickar, turkos med vita prickar och vit med svarta prickar också. Den är i ganska glest vävd viscose.



79 kronor kostade också trosorna som jag kan meddela kryper in något, men i övrigt är bekväma om man bara kan stå ut med det.

Nu ska jag efter denna shoppingrapport återvända till mitt te och Björn Kumms bok om kalla kriget.

---

Just nu spelas: Blandade flöjtkonserter från barocken

---

Ni vet ju hur jag känner för chockrosa, så idag har jag kombinerat min småblommiga klänning från Gina Tricot med de högglansiga chockrosa strumpbyxorna från H&M, som jag verkligen använt alldeles för sällan. Eftersom klänningen egentligen är för rak för min kroppsform får den ett rosa lackbälte i midjan. Slutligen tillförs chockrosa örhängen från Glitter sandaler med kilklack och platå från Skopunkten.



Just nu ska jag bara till biblioteken (UB och stadsbiblioteket) så då behöver jag inte fundera över klädselns eventuella tålighet, som jag skrev om i förrförra posten.

Jag visste ju egentligen redan att mitt tyg med stora blå rosor skulle bli en femtiotalsinspirerad sommarklänning, men nu har jag faktiskt hittat en direkt förebild. Från Det gyllene snittet förstås.


Troligen blir det ingen rosett på bältet, men man ska aldrig säga aldrig.

Jag måste nog skaffa mig en vit tyllunderkjol också om det ska fortsätta så här. Problemet är att dansskor.se bara har långa och riktigt vida, jag vill ha en lite mindre stel och som når till strax ovanför knäna - som min svarta från Gina Tricot. Gothbutikerna har ju lite lite att erbjuda i vitt just ;)

Jag ämnar delta i en aktion för klimatet idag och det ställer sina speciella krav på klädsel: å ena sidan är det ju bra om man inte ser ut som en mupp, utan som den produktiva, välutbildade samhällsmedborgare man faktiskt är, å andra sidan kan den sortens verksamhet slita rätt hårt på kläderna. Jag har förstås ingen aning om hur de gör nuförtiden, jag har inte varit på någon sådan aktion sen jag var med och arrangerade dem i början av 90-.talet, men på den tiden fanns det alltid en risk att man blev släpad över backen och det sliter rätt hårt på kläder.
   I vilket fall är jag själaglad över att få vara med och säga ifrån om vårt destruktiva bilåkande som hotar hela vår överlevnad - det var länge sen och min önskan att stoppa massbilismen har ju inte direkt minskat av att jag nu har barn som ska leva i den värld vi håller på och förstör. Själv kommer jag väl att hinna dö innan de värsta konsekvenserna, men man har ju ansvar även för den nya generationen och för de kommande.

Försökte hitta en bild från när det begav sig sist, men jag var för upptagen för att ta några foton då. Här är emellertid ett foto från en cykeldemonstration i Stockholm 1991 som jag var med på.



Jag tror att det nog blir jeans - de tål mycket.

Tyvärr lyckas inte kameran riktig ange rätt nyans, i alla fall inte på min skärm: det är en rent mellanblå färg på prickarna och de är mörkare än på bilden.



Ni kan ju titta på tyget på den här bilden, som jag tycker återger färgen bättre. Å andra sidan syns det inte heller på det här fotot  att mina underben är mer gula än skära efter ett rätt hemskt fall i trappan på tåget när jag åkte ner till Malmö, och det är ju alltid något. En del av såren kan man dock se.

Nu väntar jag bara på att sommaren ska återkomma.

---

Just nu spelas: The City Waites: "The Female Captain, or the Counterfeit Bridegroom" från Penny Merriment: Street songs of 17th century England

---

Jag känner ett starkt behov av en vid kjol som går strax nedanför knäet. Helst veckad mot en midjelinning eftersom kjolar veckade mot besparingar passar sämre på mig som har en stor skillnad mellan midje- och höftmått och dessutom högt placerade höftben så att det går ut väldigt mycket direkt från midjan. Men har jag sett någon sådan? Nä, det har jag inte. Gina Tricot har en trevlig i rött och marint men inte i svart - Lindex, H&M och Ellos har bara varianten med besparing som dessutom vanligen är mer a-formad än vippig.
Och något svart bomullstyg har jag inte; dels använder jag väldigt lite bomull, dels är svart normalt sett inte en av mina favortifärger.

Irriterad suck

Jag får väl lov att sätta mig och sy på något av alla de plagg mina barn behöver till årets medeltidsvecka.

---

Just nu spelas: The City Waites: "There was a Lass of Islington" från Pills to Purge Melancholy (snuskiga engelska sånger från 1700-talet)

---

Idag tror jag att jag var en liten tant, men jag kände mig väldigt piffig ändå, på något slags 80-talsvis.

Resort 2009. Bara för att jag kan - och för att det är så snyggt.


Såna där örhängen i form av runda skivor, som påminner mig hemskt mycket om en lampa min farmor hade, har jag förresten sett på H&M nyligen.

Oscar de la Rentas resortkollektion för nästa år hade som ett av sina teman kombinationer av starka färger som vanligen inte brukar kombineras, som till exempel illturkos och bränd orange. Detta är ett exempel; som ger mig idéer. Jag har i och för sig inget glansigt illturkost tyg, men jag har ett i starkt blått. Eller så kan jag lägga turkos spets ovanpå mitt jättestarkt rosa sidentyg med lite orange ton.



Så många idéer - så lite fester.

Med undantag för den timme jag ägnade åt att ta på mig och ta foton på min 1500-talsdräkt har jag endast burit underkläder, ljusblå sockor och den randiga skjortan idag och det är inte så mycket att ta kort på. Jag jobbar nämligen  hemma idag.

---

Just nu spelas: Hanoi Rocks: "Walkin' away" från Street Poetry

---

Ni minns den nya drottningen av modebloggar va? Jag har gått in då och då och tittat på bloggen, men får inte egentligen ut något av det: det är en shoppingblogg helt enkelt, främst för folk med mer pengar än jag. Nu tillhör jag ju inte målgruppen, vilket blir väldigt uppenbart eftersom Ninna (efternamnet står inte i bloggen) försöker bekämpa fördomar om kvinnor och ålder genom en slags "särarts-ageism", dvs att istället för att som jag och t ex Annaa säga att man kan på sig vad man vill oavsett ålder så är budskapet att det bara är kvinnor över femtio som är något att ha. Jag vet inte, men när det gång efter annan tjatas om hur kvinnor är bäst, snyggast och coolast efter femtio så ger det inte intrycket av att hon faktiskt tycker det utan snarare tvärtom ett intryck av osäkerhet.
Men, det var inte det jag skulle skriva om, utan om den här klänningen, som Ninna fallit i trans över:


Alltså, ser inte människan vad som jag och alla med ögon i huvudet ser: att klänningen är urringad ner till midjan?!?
Det innebär att man inte kan bära behå alls utan får ha typ mattejp och det funkar i prinicp bara på folk med små bröst innan gravitationen gjort sitt, något som den gör långt innan femtio! Sen tycker jag inte att det är så classy när undersidan av bröstens rundning syns, men där kan man ju ha olika åsikt. Jag har dock svårt att tro att det är många kvinnor över femtio, eller för den delen tjugofem, som känner sig bekväma med att vara urringade ner till midjan. Jag fattar inte vad designern tänkte, men mest av allt fattar jag inte vad "den nya modebloggsdrottningen" tänkte.

Fast petrol är snyggt.

När jag borde ha jobbat tog jag istället på mig min nya 1500-talsdräkt och fick maken att fotografera.

 
Förebilden till klänningen är en rosa klänning på den här bilden (och en massa annan 1500-talskonst förstås, det är ju en så liten bild, men den är själva startpunkten).

---

Just nu spelas: The Lemonheads: "My drug buddy"

---

Ännu en förtjusande klänning från 50-talsboken Det gyllene snittet:

De är mycket för stora fickor och effekter med omvända färger eller mönstrade detaljer i den här boken; precis min smak. Problemet jag kan se är att det faktiskt är svårt att få tag i bomullstyg av finare kvalitet idag.

Eftersom det var lite småkallt när Maja ville gå ut och leka i sandlådan en stund blev det jeans och stickad schal till skjortan, ni vet skjortan jag nog kommer att bo i den närmaste tiden.



Nu ska jag laga mat; den blir det inga kort på, men jag kan avslöja att det blir pasta med kikärter, vitlök, chili och rosmarin.

Jag är inte bara sötast i världen (enligt min man alltså) utan kan också fixa kameror. Det var objektivet som åker ut som fått en smäll och kilat fast sig på snedden och därför inte kunde dra in sig igen; när det var fixat så fungerade kameran igen. För att fira detta ger jag er en bild av gårdagens, som jag sa, rätt oremarkabla klädsel. Men jag gillar verkligen skjortan som får betraktas som ett mycket lyckat köp.

Jag har nu tittat igenom de andra resortkollektionerna som visats hittills. Oscar de La Renta kommer jag att komma tillbaka till - där fanns mycekt vackert att se medan Fendi och Chanel, båda designade av Lagerfeld lämnade mig helt kall. Eller, jo, det fanns snygga saker i Chanelkollektionen, bara inte tillräckligt många.
Let's face it: Jag kommer aldirg att ha råd med vare sig de la Renta eller Chanel, men om jag skulle kunna betala den sortens priser vill jag hellre ha det det till vänster än det till höger:

De stora modehusen visar nu sin "resortkollektion" för sommaren 2009. Resortkollektionerna brukar vara trevliga och oftast mer bärbara än de andra. Jag har hittills bara hunnit titta på vad Galliano gjort för Dior och jag är inte alls besviken: kollektionen är full av underbart vackra plagg. Visst, jag är trött på jackor med trekvartsärm, men när de har så vackra broderier så faller jag ändå.


Klänningen till vänster tycker jag är helt underbar, med sitt indiska mönster (typ indisk chintz från 1700-talet), halterneck och sen de gigantiska, "etniska" örhängena till - ljuvligt. Gigantiska etniskt inspirerade örhängen var ett genomgående tema i kollektionen, liksom capribyxor, volanger och oväntade och starka färgkombinationer. Och fantastiska tyger då.

---

Just nu spelas: The City Waits: "The Crost People, or a Good Misfortune" från Penny Merriments: Street Songs of 17th Century England

---

Då är det synd att New Look inte levererar utanför de brittiska öarna. Jag har dock skrivit upp mig på deras nyhetsbrev så att jag får reda på så fort de börjar göra det.



Den rutiga är dessutom i ekologisk bomull. Mest tycker jag nog dock om den korallfärgade för tio pund. Till och med så mycket att jag överväger att beställa den hem till raraste Teddy och be honom ta med den när han åker till Sverige i Oktober. Till skillnad mot de mer "hippa" brittiska märkena gör nämligen New Look sina kläder upp till storlek 46. Å andra sidan är det ju nu jag skulle vilja ha den.

---

Just nu spelas: The wedding present: "Dare"

---

Min kompis Sara köpte de här till mig i New Orleans, eftersom som de fick henne att tänka på mig. Jag förstår faktiskt precis varför och också varför hon skrev att hon inte rekommenderade att jag har dem på mig. Det kommer jag nog inte heller, jag är inte mycket för solglasögon, det har alltid verkat extremt jobbigt att behöva ha både linser och glasögon på sig. Men de är kul - jag ska sätta upp dem på min anslagstavla.

Jag lyckades tappa min kamera i golvet imorse. Först gick det att ta kort ändå, men sen bara dog den och vägrar gå igång igen. Därför finns ingen bild på min i och för sig helt oremarkabla klädsel från idag.
Jag är rätt ledsen för det där med kameran; skulle varit ännu mer ledsen om jag inte varit så trött.

Gårdagen var extremt upptagen: presentationer på förmiddagen, lunch på Rådhuset i Köpenhamn, invigning av en utställning med danska drottningen (hon höll tal, jag slölyssnade) och sen middag på resraurang Påfågeln på Tivoli (utn drottningen). Emellanåt hann jag dock tänka på hur folks tankar ofta är så inskränkta att de ställer sig helt oförstående till saker bara för att de själva inte är intresserade av vad det nu är eller tycker att det är snyggt.

Det började med den här posten i en blogg jag läser av och till: High Fashion Girl. Bloggförfattaren tar där upp en subkulturell stil baserad på en litterär genre: Steampunk. Hon gillar den inte, men det är inte det som är problematiskt för mig utan hennes totala oförstående för att a) någon skulle eftersträva ett annat ideal än det rådande modet och, framför allt b) att någon skulle vilja lägga tid på att sy de här kläderna, dekorera om sina datorer, göra olika prylar i den stilen etc. Hon nämner också att göra historiskt dräkt som ett totalt slöseri med tid. Och det är klart att det är om man ser till den rena nyttan man har av de saker man skapat, men nu är ju inte syftet med en hobby att den ska vara produktiv utan att den ska på något sätt vara lustfylld för en. Jag tycker själv inte att t ex flugfiske eller folkrace är ett dugg intressant, men det betyder inte att jag sätter mig till doms över hur andra människor vill spendera sin fritid och kreativa energi. Att läsa den mängd modemagasin som High Fashion Girl gör är faktiskt inte heller produktivt och kan defintivit definieras som en hobby.

Det andra exemplet kom igår morse när jag tog tåget över til Köpenhamn. Bredvid mig satt mor och dotter 45+ respektive runt 20. De skulle till Köpenhamn och shoppa. I Tårnby gick en kille trettioårsåldern med en mycket modest mohawkfrisyr av. Typ som den Beckham hade, inte rakat eller speciellt högt. Då sätter mamman igång med en lång tirad om hur hon "absolut inte kan förstå ur någon som var så gammal kunde ha en sån där tomahawk-frisyr". Tomahawkfrisyr allså. Jag övervägde att rätta henne, men eftersom det anses lite ofint att låtsas om att man hört något av folks rätt högljudda konversation avstod jag. Dessutom är väl ändå inte trettio gammalt?

Men det fick mig att fundera, mammans okunskap om vad frisyren hette, trots att hon bör har varit ung ungefär samtidigt om de dök upp i kombination med den rätt unga High Fashion Girls oförsteånde för intressen hon inte sjäv hade är tecken på något som jag borde kommit på för länge sen:
Det är inte så att folk som i sin ungdom haft ett öppet sinnelag vad det gäller kläder, utseende och rent allmänt gällande folks rätt att vara olika, blir stela och inskränkta när de når 40. I alla fall är det inte det vanligaste; utan de här människorna har varit det hela tiden, troligen redan som barn,.

Det här är ju ingen direkt nyhet, både jag och Annaa har ju berört det tidigare, men ibland blir det så uppenbart att man känner för att skriva om det ändå.

På resa med liten packning kan man inte ha med så många stora plagg utan får kombinera grundplagg, som min grå kjol och min svarta skor med nya toppar och strumpbyxor.

Jag tror att det är många medelålderspoäng på att tvätta upp sina nylonstrumpor i handfatet och hänga dem på tork när man kommer hem på eftermiddagen/kvällen.
Gissa vad jag gjorde både igår och idag?

Tog en titt på Glitter på järnvägsstationen eftersom jag var ute i extremt god tid. Och de hade fått in många fina örhängen som passar mig precis: De här prickiga ringarna, som också fanns vita med svarta (eller möjligen mörkblå) prickar, fina bulliga knallröda hjärtan, små hängen med pärlor och prickiga rosetter och olika varianter med röda rosor. Rosor och prickar fanns även på hårspännen av olika fason, jag kommer nog att köpa mer pynt där den närmaste tiden.

---

Just nu spelas: Joni Mitchell, albumet Blue

---

Min gamla eyeliner från Yves Rocher hade tagt slut och jag köpte en ny - från IsaDora. Jag är inte så imponerad: Den är väldigt lite täckande, ser mest ut som halvgenomskinligt bläck och torkar dessutom så långsamt att om man inte kan låta bli att blinka på ett par minuter får man svart högt upp på ögonlocket också. Men eftersom jag är snål kommer jag väl att använda tills den tar slut i alla fall.

Rimmels Volume Flash mascara som jag köpte ungefär samtidigt är jag däremot väldigt nöjd med. Den är inte förlängande, utan gör "bara" fransarna svarta och tjockare. Jag kom på att eftersom mina ögonfransar redan är långa var det ju meningslöst att köpa förlängade mascara; man sg ingen märkbar skillnad i alla fall. Förresten använder Agyness Deyn Rimmels mascara och duger det till henne ska det väl göra det till mig ;)

Jag har en förkärlek för grått och rött tillsammans som är väldokumenterad; i den här bloggen till exempel. Idag blir det rött och grått igen. Strumpbyxorn döljer nästan såren jag fick på benen när jag snubblade på trappan på tåget.

Skor:Remonte

Jag som inte skulle köpa några kläder på min resa hann inte ens ut ur Göteborg innan jag hade lagt 250 kronor på kläder, i form av denna skjorta från Gina Tricot:



Ursäkta bildkvaliteten, jag har inte hittat den perfekta fotoplatsen i min kompis Lenas lägenhet och det är mörkt i hennes kök. Det var inte det att skjortan är snygg och att kombinationen av blått och vitt klär mig bra både med och utan solbränna som gjorde att jag kände mig tvingad att köpa den utan att den var det enda exemplaret kvar i storlek 44 i två Gina-butiker; tänk om den inte hade funntis kvar när jag kom hem på lördag?
Det är jobbigt att vara större än genomsnittet.

Jag har inte tänkt ha den med bara overkneestrumpor ute bland folk utan tänkte mig jeansshorts till, eller kjol. Så här går bra på kort, men så fort man lyfter armarna behöver man ha något under,

---

Just nu spelas: The Jam: "When you're young"

---

Företaget MicaH är ett alldeles nytt företag som tar fram rekonstruktioner av svenska tryckta medeltida tyger. Än så länge finns ett mönster, i två färgställningar, men mer är på väg. Visst är det snyggt?



Mönstret kommer från ett antipendium från 1400-talet och tyget finns bland annat att köpa på Historiska museet i Stockholm. Jag tycker att det passar precis lika bra i en modern miljö.

---

Just nu spelas: Depeche Mode: Love in itself" från Construction Time Again

---

Jeansen fick stryka på foten eftersom jag insåg att jag måste ha med mig lakan om jag ska sova hemma hos någon. Jag brukar inte behöva det och äger därför inget sånt där praktistk reselakan i siden, något som i sin tur leder till att halva min packning är upptagen av lakan. Och handduk, kom just på att det måste jag också ha med mig.

---

Just nu spelas: Madness: "In the City"

---

Jag tänkte att ni kanske ville veta vad det är för en konferens jag ska på, och vad jag och andra ska tala om. Här (pdf) kan man hitta alla abstract och eftersom jag har ett efternamn på A kommer jag näst först.

Min första prickiga sommarklänning är nästan färdig - jag ska flytta en knapp, bandkanta hals- och ärmhål och stryka den, men här får ni en försmak på hur den ser ut:



Jga hade 1,5 meter av det vita tyget och det var på på 1,3 meters bredd så det är verkligen allt som har gått åt. Det med blå bottenfärg har jag fyra meter av så där kan jag ta ut svängarna lite mer.
Nu ska jag syssla med mitt riktiga jobb ett tag.

---

Just nu spelas: The Jesus and Mary Chain: "Gimme Hell" från Automatic

---

Imorgon tar jag tåget söderut för textilarkeologisk konferens och blir borta till lördag. Jag kommer dock att ha internettillgång hela tiden och kamera med mig, så det blir bloggat även under min bortovaro.
Men nu ska jag planera min packning. Eftersom jag inte ska flytta till Köpenhamn utan bara besöka det i fyra dagar har jag tänkt ta en ryggsäck. Datorn ska med, en medeltida klänning som är en del av min presentation ska med och så var det lite kläder. På fyra dagar kan man vilja byta kläder flera gånger, men med lite planering kan man nog få ner allt man behöver. Jag hade samma väska till Historikermötet och då hade jag förvisso ingen medeltidsklänning med mig, men jag hade tyllunderkjol och extra skor och det tänkte jag inte ha nu - mina fötter och knän gör så ont att jag knappt kan gå ens i ortopediska skor så det blir inga höga klackar. Det är också betydligt mindre party på textilarkeologiska konferenser än på såna som historiker har.

Så här är planen, tror jag:
Jag reser i Libertyklänningen, strumpbyxor, mina remonteskor och, faktiskt, jacka
Sen packar jag ner:
Mörkgrå yllekjolen
Röd kofta
rött skärp
Några mer strumpbyxor
Jeans
Rosarutiga skjortan
Någon t-shirt
Något linne
Grå kofta
strumpor
nattlinne
underkläder

Inte alltför mycket och kan varieras efter smak/spill. Jag funderar på att stryka jeansen, men det kan ju faktiskt bli riktigt kallt.

Så den här trikåtoppen i blått och off-white från Ellos gillar jag:


249 kronor kostar den. Just ganska rak trikå är inte så snyggt på mig med breda höfter och stor mage, men en rakare figur skulle vara jättesnygg i den.

---

Just nu spelas: No Doubt: "Sunday morning" från Tragic Kingdom

---

Har bestämt mig för att den smalrandiga röd-vita blusen med omlott och rynk faktiskt aldrig kommer att sitta bra på mig. Så nu har den flyttat ner i en kasse som ska till Emmauslådan. Tillsammans med knytblusen och en rutig 60-talskjol i rödbrunt och grönt. Den matchande jackan till den behåller jag dock.

Min bästa sida?
Libertyklänningen, knästrumpor och blommande buskar. Strumporna är Pink knees med grått och kommer från SockDreams. Eftersom det finns grått och inte bara brunt i mönstret på klänningen passar strumporna fint ihop med den, utan att smälta ihop.

Vännen Malin lånade mig en bok hon köpt på lopps: Gyllene Snittet heter den och är en sömnadsinstruktionsbok från 1950-talet. I den hittade jag mängder med förtjusande klänningar; som den här, där jag gillar de udda placerade stora knapparna och att de är klädda i samma rutiga tyg som vi ser i halsen på klänningen. Defintivt en idé att kopiera.

Maja fyller fyra imorgon. Vi hade väl egentligen inte tänkt fira det utanför den närmaste familjen, men min syster och hennes man, min systers pappa och troligen hans flickvän kommer i alla fall upp ett tag efter att de varit på Liseberg; det ligger ju så nära. Nyss fick vi ett telefonsamtal från dem. Jag låg och vilade och hörde bara min man som sa: "Nej det har hon inte. Och hon vill inte ha några heller." Sen gick han in till mig och sa att han hade räddat vårt barns själ.
De hade frågat om hon hade några crocs.
Tur att hon har en pappa man kan lita på. Och som har humor.

Och den egentliga orsaken till att jag skaffade mig mitt livs första locktång vid nästan fyrtio års ålder.



Japp, kråset på en 1500-talsskjorta - jag har aldrig sagt att jag är normal.

---

Just nu spelas: Brainstorm: "These women drive my crazy" från Among the suns

---

Om jag var mer för att bära scarfar och sjalar (jag har gjort flera tappra försök att inkludera dem i garderoben, men det är svårt för mig av någon anledning) skulle jag köpa den här, från New Vintage:


Den känns helt rätt för mig. Om det hade varit en klänning eller blus.

---

Just nu spelas: Teenage Fanclub: "Hang on" från Thirteen

---

Jag är ingen stor träningsentusiast. Jag borde gå på vattengympa, men mitt arbete, att söka anslag, skriva artiklar mm tar så mycket tid och energi att jag faktiskt inte orkar. Annars är det ganska okej: varmt och skönt och folk med likartade problem att umgås med.
Men lite träning kanske man vill göra ändå så nu har jag köpt en rockring, ett utmärkt sätt att träna den del av mig som har mest löst hull: midjan och magen där under, rörlighet i höfterna tränar man också. Jag hoppas bara att det inte gör alltför ont i lederna. Viktigast av allt: rockring är kul.
Jag tränar också rörligheten i min bröstkorg, som på grund av all inflammation i senfästen och runt bröstbenet knappt har någon elastitictet kvar alls - genom att sjunga. Roligt och det har ett vidare syfte än att bara träna kroppen, nämligen att också träna rösten. Träning för dess egen skull är helt enkelt min grej: jag går för att jag ska någonstans - inte för att bränna kalorier.

Jag har egentligen ingen lust alls att ha bikini, jag är helt med Annaa där; jag retade mig bara på påståendet att det där fanns bikins som passade alla, som när de har behå-special i olika tidningar och bara har behåar som görs i max D-kupa.

Ja det står så i reklamen på min blogg. Om jag klickar på länken kommer jag alltså att veta det. Tror inte att det kan ge mig ytterligare kunskap; tro mig. här behövs inga tester - ingen bikini passar mig.
För de första så ska nog inte min mjuka mage (genetik, övervikt och graivditeter) exponeras på det sätt som de flesta bikinis gör. Om byxorna ginge upp till midjan kunde jag övervägt bikini, men de gör ju sällan det. För det andra görs bikinbehåar bara upp till max D-kupa - även om ingen kupstorlek står tänker sig tillverkaren max D, troligare B/C.
Så jag fortsätter nog med min lösning: baddräkt om jag måste - bysten blir tillplattad, men den stannar i alla fall på plats - och utan om jag bara får en chans. Eller så kan jag ju virka en, som Annaa gjorde.

Med koden "lost socks" får man ikväll 20% rabatt på sin order på SockDreams. Alltså, rabatten gällde igår, men pga av tidsskillnaden mellan oss och Portland i nordvästra USA så gällde den i alla fall för en timme sen.

Fast blusen är egentligen mycket smalrandig i rött och vitt. Och jag är lite tveksam till rynket. Nu ska jag ju bara till ATG-ombudet och hämta ut tågbiljetter, så det kanske inte är så himla viktigt vad jag har på mig förstås.

Min vanskötta rosmarin i balkonglådan blommar!



Man undrar vad det är som händer: Först övervintrar den och överlever ute i balkonglådan och sen blommar den!
Eller; man vet vad tyvärr som händer: klimatförändringen, för rosmarin ska inte kunna övervintra ute ens i sydvästra Sverige.
Men fina är de, blommorna.

Nu ska jag stänga dörren i till tonårsdöttrarna så att jag kan dra på lite Lasse Dahlqvist utan att de behöver lida alltför mycket.

Just nu sitter min mamma och mina döttrar och tittar på kläderna i Valerias japanska katalog/inspirationsbok för olika japanska subkulutrer/klädstilar. Det är bara att konstatera att vi alla tycker om volangklänningar med spetsar och tyllkjolar. Och parasoller. Två av oss är för gamla för att känna oss bekväma i den stilen och skulle förmodligen mer se ut som squaredansare än Gothic Lolita om vi försökte, men vi tycker att det är snyggt.
Kan det vara ärftligt?

Igår var jag ute på krogen med två gamla vänner som numera bor på Gotland. Av naturliga skäl träffas vi inte så ofta numera så vi tyckte det var lämpligt att passa på att träffas - och, som de uttryckte det, till och med gå ut och ta en öl som vuxna människor.
Platsen var Kellys på Andra Långgatan, eftersom det utrycktes en önskan om ett inte alltför dyrt ställe, gärna lite sunkigt. Nu var det ju inte så sunkigt och de spelade utmärkt musik hela tiden så vi har bestämt att vi även nästa gång vi går ut på krogen i Göteborg (kan bli vilket år som helst) ska gå dit. Spelar man Clash blir jag glad och spelar man 70-talshårdrock blir A glad. Dessutom fick vi bjuddricka av personalen.

I alla fall, så här såg jag ut.



Och det passade rätt bra, för det verkar som om Kellys drar till sig ett rätt rockabilly-influerat klientel.

---

Just nu spelas: Planxty: "Kellswater" från The woman I loved so well

---

Igår censurerade jag bort kommentarer från en sverigedemokrat eftersom det bara skulle bli en tjafsig, meningslös diskussion där ingen lyckade övertyga varandra i alla fall. Men idag har jag inte censurerat bort någon, utan det är blogg.se som gör att era kommentarer inte kommer in. Jag kan dock se dem om jag går in i översikt, men det gör jag ju inte hela tiden. Det tar förresten oerhört lång tid för inlägg att komma upp också.

De här turkosa kilklackssandalerna från la Redoute känns alldeles väldigt somriga. Dessutom tycker jag att kilklack är bekvämt så de här kan mycket väl komma att komma hem till mig i ett paket.

---

Just nu spelas: Lasse Dahlqvist: " De ä' dans på Brännö brygga"

---

En sak som jag tror har ändrats från när jag var barn och ungdom är att man inte har samma krav på perfekt prydlighet, eller vad man nu ska säga. Jag har psoriasis och jag minns att man kunde läsa insändare i Kamratposten och sen i tjetidningar om hur folk kände sig stigmatiserade och andra utryckte äckel när de såg deras psoriasis; hur de ständigt hade långärmat etc. Och det var, av bilderna att döma, inte folk bara med svåra former av psoriasis utan även folk som jag som har ett trettiotal mindre fläckar spridda över kroppen, både på synliga ställen (som ansiktet, vid näsvingarna i mitt fall) och osynliga (visar inte rumpan utanför familjen).



Även jag mötte om inte äckel så en hel del förfärade frågor när jag var tonåring, men sen dess har det aldrig varit någon som påpekat det. En orsak till det är säkert att sjukdomen är mer känd nu, över huvud taget har folk mycket bättre koll på alla möjliga sjukdomar nu. Men en annan är kanske en större acceptans för att man kan ha olika "defekter". Ett typiskt exempel är att överviktiga tonårstjejer nu har tajta tröjor och visar magen på sätt som aldrig förekom på 80-talet, ett annat är att marknaden för pennor att dölja ytliga blodådror på benen verkar ha försvunnit helt ;) Visst ska man raka benen idag, men ett ärr eller ett par ytliga blodådror verkar inte vara samma typ av problem som när man hörde vuxna tala på 70- och 80-talet.

---

Just nu spelas: Fortfarande Planxty

---

Snälla, kan inte någon expert på retuschering i modefotografi komma och säga att den här bilden från Heléns reakatalog är hårt retuscherad från midjan och neråt. Annars tycker jag mycket, mycket synd om den här modellen - i synnerhet som kameran gör att man ser "tjockare" ut (en effekt av att göra något tredimensionellt tvådimensionellt).

---

Just nu spelas: Planxty: "Little Musgrave" från The woman I loved so well

---

Den här blommiga toppen från KappAhl är inte så pjåkig.


Annars tycker jag inget vidare om KappAhl: det är lite för tantigt och alldeles för rakt i skärningen för min figur, men den här gillar jag; speciellt för att blommönstret inte är symmetriskt, det ger det mera liv. 179 kronor kostar den, men är man Konsummedlem har man fått hem rabattkuponger nu.

För några år sen, efter en plötslig värmebölja med åtföljande "pollenexplosion", blev jag allergisk mot pollen, framförallt hassel.
Jag tycker kanske inte att jag behövde ett sätt till som mitt immunsystem jäklas med mig.

Med magen full av potatis och fiskbullar infinner sig ett visst byxmotstånd. Någonstans i mitt huvud finns en föreställning om att byxor är obekväma och sitter åt och det verkar inte som att något riktigt kan rubba det; inte ens verkligheten där mina stretchjeans från H&M är riktigt sköna.
Jag ska på fotboll alldeles strax och då bör lite varmare kläder tas på; eftersom det varar ända till nio och det faktiskt bara är den sjunde maj, även om det varit tjugo grader i skuggan idag. Men det inre motståndet säger nej, så vi får se vad som vinner: förnuft eller byxmotstånd.

---

Just nu spelas: The Specials: "International Jet Set"

---

Från Anthropologie.


Kanske lite för mycket mönster?
I alla fall lite för mycket pengar för mig: över 2000 spänn.
Men ljuvlig på sitt sätt.

---

Just nu spelas: The Specials: "War Crimes"

---

Och vad mera är: låt det inte hända igen!

Idag, för 63 år sedan kapitulerade Tyskland och den europeiska delen av andra världskriget var slut. Ungefär 70 miljoner människor beräknas ha dött i andra världskriget, de flesta av dem civila och de flesta på den allierade sidan. Sovjet bar den tyngsta bördan både vad det gällde civila och militära dödsoffer, men alla döda räknas.
Uppemot elva miljoner mäniskor mördades av nazisterna pga av sin "ras", sina politiska åsikter, handikapp och sexuell läggning.


Idag marscherar nazister på Europas gator, och, vad som är värre: högextrema partier och grupperingar tar plats i parlament och regeringar - i Sverige ser vi hur rasistiska och högerextrema partier som Sverigedemokrater och att antal mindre partier röstas in i kommunfullmäktige i flera kommuner och har växande opinionssiffror.

Vi har ett ansvar, vi har alla ett ansvar: när någon drar ett rasistiskt eller homofobt skämt i din närhet, när din svåger eller jobbarkompis eller vad det nu kan vara säger att "det är invandringen som är problemet", när idioter gör hitlerhälsning - då är det din, och min, förbannade skyldighet att säga till, att konfrontera, att ifrågasätta. Annars säger vår tystnad att förintelsen är okej, annars säger vi att alla dessa människor dog förgäves.

Vad detta gör i en blogg om mode och kläder? Det faller in under "tankar om livet"

PS. Hade totalt missat att det pågår någon slags debatt om en heilande LUF-are, och att någon CUF-kille tycker att det bara är ett roligt skämt att göra Hitlerhälsning. Känns faktiskt ännu mer aktuellt då.

---

Just nu spelas i mitt huvud: The Specials: "Racist friend"

---

Ett av de mest hypade plagen just nu på alla modebloggar är Gina Tricots body som finns i massor av färger. Och visst, det är riktigt snyggt och dessutom praktiskt på så sätt att ens topp inte kryper upp ur kjolen eller byxorna. Men på ett annat sätt är body ett av de mest opraktiska plagg man kan ha: När man ska kissa. Och det ska man ju. Bodys knäpps i grenen med tryckknappar eller hyskor och hakar. Jag har (förstås) haft bodys - jag var ju ändå ung på 80-talet - och jag lärde mig snabbt att det är ett litet helsike att få knäppt eller hakat ihop den i grenen inne på en trång offentlig toalett. Det blev förstås extra problematiskt för mig som har så lång överkropp, men jag har svårt att tro att det är enkelt för någon - i synnerhet hysk- och hakvarianten, i synnerhet efter ett par öl.

Den här bilden kommer från en italiensk kvinnotidning, år 1938. Vi ser den typiska 30-talssiluetten: Breda axlar, ganska späd byst och helt obefintliga höfter:



Snyggt tycker jag, i synnerhet de piffiga hattarna.

Vilket ger lustiga effekter på färgåtergivningen. I alla fall är det den blommiga klänningen från Gina som jag använder som topp. Kjolen är hemmasydd, resårskärpet från H&M och espadrillerna kommer från Ellos.

Det är faktiskt lite svårt när det går direkt från rätt kallt till försommarvärme. Helt plötsligt är det massor med kläder man inte kan för att det kommer att bli för varmt och man är inte riktigt beredd än. Jag hade t ex tänkt använda mina Zaratoppar en del nu på våren, men idag var det nästan för varmt för långärmat.

Jag har fyllt i en elektronisk enkät från Ellos, om deras Plus-sortiment - jag antar att jag fick den eftersom jag beställer från dem i storlek 46. Man fick fylla i vad man tyckte om deras modeller, storlekar och kläder mm.Samt varför man handlar/inte handlar hos dem.Och essensen i mitt svar var väl att det mesta var rätt tråkigt och tantigt och eftersom deras vanliga kläder oftast går till storlek 48 så behövde jag inte.
Men så tänkte jag, att det där som jag tycker är tråkigt och tantigt kanske är klassiska baskläder för andra och att det är ju liksom inget fel på deras plussortiment om man aldrig någonsin ville sticka ut genom att vara modern, lekfull eller annorlunda. Så nu känner jag mig lite elak, det behöver ju inte vara för att de tycker att tjockisar ska ge fan i att försöka följa modet som deras plussortiment ser ut som det gör, det kanske bara är sånt som säljer.

Kombiantionen av sol och värme och lektionsförberedelser ledde idag till både utevistelse och lätt klädsel under densamma. Eftersom jag inte skulle gå någonstans blev klädseln också ledig - en hemmaoutfit helt enkelt.



Den uppmärksamme ser säkert att jag har precis samma kläder som i söndags, men eftersom färgerna på kjolen syntes så mycket bättre på den här bilden tyckte jag att den kunde vara värd att visa igen. Den prickiga väskan är från Lindex och boken är A history of world societies, huvudboken på vår grundkurs. Studenterna brukar säga att den är svårläst och eftersom den har flera olika författare variera kvaliteten mellan avsnitten, men jag tycker att det jag läser om nu: Asien under mellankrigstiden är riktigt, riktigt inspirerande.

Kallas en behå som gör det möjligt att ha djupa urringningar även om man har större bröst. Jag köpte en sån på Bravissimo när vi var i London häromsistens. Inte för att jag specifikt vill ha jättedjupa urringingar, utan för att den har axelband som man kan sätta lite som man vill, vilket innebär att jag för första gången på över tjugo år skulle kunna ha halterneck.


Nu vill jag bara påpeka att min bröst dels är större, dels inte såg sådär in- och uppressade ut. Men eftersom jag inte tänker visa några bilder på mig i underkläder här i bloggen så får jag använda tillverkarens bilder.

Jag provade också den här, vilken motbevisade Camilla Thulins påstående om att man inte kan ha axelbandslöst när man har över D-kupa.


Den satt jättebra - tricket ligger dock i att det är nästan helkupa medan de axelbandslösa jag sett i svenska affärer alla är tre-kvartskupor. Dessa ger en mer framträdande urringning, men har inte lika stor möjlighet att sitta kvar. Jag kunde skutta upp och ner i den jag provade utan att det skedde några olyckor.
   Eftersom jag bara tyckte att jag hade råd med en behå blev det den första, den nedre täckte i princip hela mina bröst och det har jag mindre användning för. Jag kommer dock att köpa en senare, man kan beställa på postorder och nu vet jag ju vilken storlek jag har, och sen kan jag till och med ha tubtoppar om jag skulle vilja.

De var inte ens dyra. 23 respektive 24 pund och tro mig: om man har F-kupa är det i den billigaste prisklassen man över huvud taget kan få tag i.

De knallrosa pumpsen i förra inlägget fick mig att tänka på den gamla ZZ-topvideon till "Legs", så jag kände att jag var tvungen att leta upp den:




Här kan man se ett unikt 80-talsfenomen: korta sockar, gärna med spetskant, i högklackade pumps. Som ung under 80-talet (och därtill hårdrockare under en del av det) så måste jag erkänna att jag tycker att det är rätt snyggt.

De mest illande chockrosa skor jag någonsin sett såg jag idag på en tjej vid Korsvägen. De kom från Bianco och finns också neongula. Om man inte hellre vill ha vitt eller svart; men vita och svarta pumps finns det ju hur många som helst av.


400 kronor kostar de. Och man syns garanterat även i mörker.

Kan jag packa undan vinterkappan måntro?
Det skulle få min garderob att kännas mindre överfull.
Men å andra sidan kan det fortfarande bli jättekallt - ett år på 80-talet var det snöstorm den 8e maj; så mycket att vi knappt kunde ta oss de tretton kilometrarna till Grästorp och idrottsföreningens resa till Tiomilaorienteringen fick ställas in.
Jag tror att jag vågar. Det är ju inte ens tio meter till förrådet.

Från 1917. Den klänningen hade kunnat sälja idag.


Annars är 1917 för mig just nu mest förknippat med hundratusentals unga män som dör i skyttegravar och lera (och revolutionen då). Men det går över, nästa vecka har jag andra världskriget istället.

Ännu en bild på IF Wartas fotbollsplaner; eller på min 50-talsinspirerade klädsel från lördagens bröllopsfest - det beror på vad man är intresserad av.

-sån't där som tanter gillar." Det är vad Pippi frågar Konrad, uppfinnaren och försäljaren av Konrads Kalasklister, om han säljer. Det gör han ju då inte, men om han hade gjort det hade det kanske varit såna här: Hårklämmor i plast från H&M.



Finns rosa och gula också, kostar tjugo kronor och har ca 4 cm diameter.

---

Just nu spelas: Fats Domino: "Be my guest"

---

Nu är min blogg flyttad och jag måste ju bara testa allting. Än så länge ser allt ut som vanligt, men eftersom jag har hört att folk haft problem med att lägga upp bilder så testar jag med en sådan också. På denna tjusiga rock från 1970, av Daniel Hechter:


Den rocken skulle jag gärna ha på mig i höst, även om vare sig färgen eller modellen är superklädsam på mig.

---

Just nu spelas: Bob Dylan: "On the road again" från Bringing it all back home

---

Eller möjligen lite kulturtant; med batik av svensk textilkonstnär och dangliga örhängen.


Nu ska jag till Arbertsförmedlingen, alltid lika roligt.

Jag insåg när jag skulle göra mig färdig till bröllopsfesten igår och funderade på att locka håret med den nyligen inköpta locktången (det är mer som ett multiverktyg för håret egentligen) att jag inte hade en aning om hur man gör. Jag har aldrig använt locktång utom någon gång på andra. Vad jag är bra på är att få 15 cm hår att stå precis rätt upp, det har jag fått mycket övning på.
Så jag behöver en kurs, eller möjligen en mycket lång, lugn stund framför spegeln med locktången.
Sen fanns det en massa andra käcka tillbehör också, undrar om jag någonsin kommer att lära mig dem?

---

Just nu spelas: Chubby Checker: "The twist"

---

När jag var ute på min shoppingrunda i onsdags hittade jag också ett par skor för femti spänn på DinSko:



Det var efter att jag hade upptäckt hur lite pengar jag faktiskt hade på kontot, men jag köpte dem i alla fall, det finns en nämligen en längre historia bakom:
De här skorna dök upp i butik någon gång antingen hösten 2006 eller våren 2007. Det var en period när inspiration från 1900-talets fyra första decennier dominerade i skovärlden och jag älskade (älskar) det. De här visade dock, genom sin spetsiga tå, på lite senare influenser och även om jag gillade kombinationen av det svarta och vita skarpt så var jag tveksam, just på grund av tån. De kostade också 480 kronor, vilket är mycket för skor i syntetskinn.
Jag såg dem sänkas til 300 kr, till 250 och slutligen till 150 kr, men vid det laget hade jag redan köpt på mig så mycket skor att frestelsen inte var lika stark.
Men så, i onsdags, såg dem sänkta till 50 kr! Och då tyckte jag inte att det fanns något att tveka över längre -  snygga skor för priset av en pilsner på krogen, det kan jag ta.

En sak som jag har funderat med de där rigida reglerna för hur man (läs:kvinnor) ska klä sig "efter sin ålder" är om inte folk som vid sisådär tjugoåtta års ålder helt slutar ta ut svängarna vad det gäller kläder ångrar sig när de når fyrtio och inser att de klätt sig tråkigt och likriktat i 10-15 år, som nu är för evigt förlorade.
Jag har fått det intrycket att det är någonstans vid 27-28 som en massa tjejer bestämmer sig för att de är för gamla för att klä sig i mer extremt mode, färger eller något annat som sticker  ut , och sedan raskt går över till blåjeans, vit topp och beige kofta - inget fel på det i sig, men när 80% av alla kvinnor har en variant av detta så kanske det inte bara är ett personligt val. Många av dem stelnar också i sin "vuxenhet" och blir fördömande och ondgör sig över att äldre kvinnor klär sig "som tonåringar". Jag tycker att det verkar så tråkigt att ge upp lekfullheten i kläder, men jag förstår att det inte är viktigt för alla. Men jag undrar fortfarande om de inte ångrar sig i efterhand, när de slutar ta sig själva på lika stort allvar.

I reklamen under inläggen står: "Stor stolek & inspiration". Vad får dem att tro att jag (eller någon) skulle vilja köpa något av ett företag där ingen kan stava rätt till storlek?
En annan förvånande sak är hur mycket av reklamen under inläggen som leder till en icke-fungerande sida; om man betalat för reklamplats borde man väl ändå se till att länken man ger fungerar?

Därför blir dagen klädsel av det litet festligare slaget. Det var min vän Monika som hade gift sig helgen innan och helt naturligt ville fira detta. Platsen var IF Wartas klubbstuga; i bakgrunden kan man se deras fotbollsplaner. Bruden själv satte lite temat för mig, eftersom hon bar en underbar femtiotalsinspirerad sidenklänning med helskuren kjol.



Ni har ju sett kjolen förut, men förra veckan sydde jag också med hjälp av Blåva Anna ett liv till den. Skorna är från Ellos och blomman i håret följde med Disney's prinsesstidning för en massa år sen. Tyllkjol från dansskor.se och handväska köpt på Tradera.

Det är förstås inte bara jag som sett att det finns ett snygghetskrav, både i bloggvärlden och annars: Sofia skriver djupsinnigt om det i flera inlägg i sin blogg, Hanna mer ilsket (och det var ett tag sen nu) och både hon och Johnny Scharonne lägger dessutom upp även bilder som är ofördelaktiga för dem. Nu är förstås det lättare att våga bryta av när man är ung och smal och därmed närmare det utseendeideal som finns - risken är ju mindre att någon tror "att man verkligen är sådär ful",  men det är coolt ändå.

Min förra "dagens klädsel" har uppenbarligen retat upp några tjejer till den milda grad att de var tvungna att skriva magsura kommentarer. Så går det när man försöker fixa en lite roligare bild. Hade jag gjort en vanlig rätt-upp-och-ner poseringsbild hade jag förmodligen inte fått några sådana kommentarer; vare sig kjolen eller tröjan har fått den sortens kommentarer förut.
Jag inser att knästrumporna är en orsak (jag påpekade ju dock att jag inte skulle ha haft på mig dem om jag skulle gått ut bland folk), men jag tror inte att de är den viktigaste orsaken, utan att jag bryter mot den oskrivna lagen att man bara får lägga upp bilder på sig själv som är så fördelaktiga som möjligt. Det är klart att det hade sett snyggare ut om jag hade stått upp vanligt, och definitivt "kvinnligare" ut, men jag tyckte det kunde vara roligt med lite rörelse i bilden. Att bryta mot "snygghetskravet" samtidigt som man bryter mot unga tjejers föreställningar om hur "äldre" ska klä sig är uppenbarligen alldeles hemskt.
Men det är okej; så länge jag är glad, mannen tycker att jag är söt och barnen inte skäms så kan resten få tycka lite vad de vill. Sen skulle jag aldrig komma på tanken att lämna den sortens kommentarer till okända människor i deras bloggar; gillar jag inte bloggen kommenterar jag inte och läser den inte igen.

Nätta skor i tyg var stort i fjol och kommer kanske bli ännu större i år - i alla fall att döma av skoaffärernas utbud. De här fick jag från mamma för ett antal år sedan, men har inte använt så mycket. De är dels en storlek för stora, dels är den här typen av tunna platta skor inget vidare för fötterna. En sula skull kunna hjälpa med båda problemen dock; jag får se hur jag gör. Jag gillar hur de ser ut i alla fall.

Gifte jag och Rickard och oss.


Klänningen hade jag förstås sytt själv och den är en slags pre-raphaelitisk version av italiensk 1400-talsrenässans.

Bollar i öronen och så försöker jag trixa med en något för stor och mjuk plastboll.



Om jag skulle gjort något annat än att slänga tre kassar pappersåtervinning hade jag nog tagit strumpbyxor.

---

Just nu spelas: The Jam: "Pretty Green"

---

Det är svårt när man inte kan, men man kanske ska kolla sina fakta innan man skriver - eller är det som Arne Anka sa om att tänka innan man talar: att torka sig innan man skitit?
Ida Pyk och Nina Johansson har en liten artikel i Sofis mode om TV som påverkat modet och lyckas i vanlig ordning när det gäller modets historia längre än till ifjol med att få med ett antal lätt kollade fel:

1. Det står att skådespelerskan Emma Peel spelade rollen Diana Riggs i brittiska kultserien The Avengers. Eller så var det kanske tvärtom? Just det: John Steed och Mrs Peel hette hjältarna.

2. Det påstås att serien Star Trek påverkade inspirerade Pierre Cardin till hans "Cosmoskollektion" från 1967. Även om det tidsmässigt är möjligt, efter som Star Trek började sändas 1966, är det inte troligt. Star Trek var inte någon succé och hotades av nedläggning efter första säsongen. Det var bara en brevkampanj av hängivna fans (ett av de första exemplen på detta i TVs historia) som gjorde att den leva vidare. Sannolikheten att den franske modeskaparen Pierre Cardin ens hört talas om den innan han började på sin kollektion är mikroskopisk; inget i hans biografi tyder på att han var ett hängivet fan amerikansk sci-fi. Istället var både han och andra modeskapare influerade både av nya material och den nya rymdålder man såg ligga framför sig i och med den påbörjade erövringen av rymden.

3. Nä, Beatles populariserade inte en frisyr som påminde om en ankstjärt, de hade slutat med skinnjackor och quiffs när de slog igenom. Herregud har människan aldrig sett en bild på Beatles? Vad det har med TV att göra vet jag inte.

Den delen av artikeln som går från Dallas och framåt är betydligt bättre, även om om man kanske ska ifrågasätta om vissa TV-serier skapade mode eller reflekterade ett redan existerande mode.
Alltså, jag begär inte att folk ska kunna saker om kultserier som jag råkar tycka är bra, men skriver man om mode ska man veta något om det och en enkel faktakoll skadar inte oavsett vad man skriver om. Det skulle kanske till och med räcka att fråga någon född innan 1980, eller kanske till och med innan 1950? Men det kanske inte finns några sådana på redaktionen?

Annaa brukar klippa i plagg för att få dem att funka bättre för henne, men jag har hittills varit för feg. Men så tänkte jag att det väl inte kan vara någon katastrof att klippa bort halsmudden på en t-shirt som sitter för tajt i halsen (om man måste ta av sig glasögonen för att på sig en t-shirt så är den för trång i halsen). Sagt och gjort: klippet bort mudden, sen lite till. Sen fäste jag axelsömmarna så att de inte ska gå upp, vek in kanten på den nya ringningen mot avigsidan och sick-sackade fast den. Det blir lite bubbligt, men det visste jag redan att det skulle bli: för att få sånt riktigt snyggt behöver man en overlockmaskin. Men det duger, och tröjan är mycket snyggare på mig än innan.



Tro mig: efter ha läst in sig på första världskriget, som jag håller på med nu, vill man ha en sån här tröja precis jämt! Det var ett fruktansvärt, fruktansvärt meningslöst krig. Nu är ju alla krig meningslösa; jag är motståndare till att döda och lemlästa andra människor, men första världskriget är en så uppenbar, fruktansvärd slakt.

---

Just nu spelas: Ride: "Ox4" från Going blank again

---

Så har jag också slutligen fallit till föga för den småblommiga trenden. Jag vill dock fortfarande påpeka att det som syntes på vårvisningarna framför allt var storblommigt. Förmodligen är storblommigt inte tillräckligt kommerisellt gångbart så vi är nu invaderade av småblommigt. Nu alltså även i min garderob:



Det jag föll för var dels ringningen och ärmarna, jag kan tänka mig att använda den som topp nerstoppad i en kjol också, men framför allt att bottenfärgen var mörkblå - jag gillar mörkblått. 199 kronor på Gina Tricot, finns i en gräddvit-gultonad version också.

---

Just nu spelas: Green Day: "Sassafras Roots" från Dookie

---

Min rengöring av vinterkängor som jag skrev om i förra posten fick mig också att tänka på hur glad jag är att jag bor i en kommun som inte använder vägsalt; och det är inte bara för att det inte är så långa perioder med snö i Göteborg, det finns många kommuner i Norrland som inte använder det. Jag har bott så länge i Göteborg nu (tjugo år i höst)  att jag nästan hade glömt vägsalt, så när jag första gången besökte svärmor I jönköping en jul för åtta år sen fattade jag först inte vad jag fått på kängorna.
Saltränder är besvärliga att få bort, men lite ättika i vattnet hjälper.

---

Just nu spelas: Mando Diao: "The new boy" från Ode to Ochrasy

---

Trots gårdagens ihållande regnande anser jag nog att tiden för kängor fodrade med fuskpäls är över för i år. Jag tog därför och borstade rent mina bruna kängor med skurborste och vatten. Efter att de torkat hade jag tänkt impregnera dem innan jag ställde undan dem, men med tanke på hur vattnet pärlade sig på dem håller impregneringen jag gjorde i höstas fortfarande. Det är bra, impregneringssprej är jättedåligt för miljön har jag läst. Blöta, kalla fötter är å andra sidan dåligt både för min hälsa och mitt humör, så man får väl göra en avvägning.

---

Just nu spelas: Pale Saints: "A deep sleep for Steven" från The Conforts of Madness

---

Texten säger, om man inte kan läsa det småttiga: "So sweet and delicious". Jag är lite kluven till den sortens tryck, men mitt "behov" av en rosa t-shirt och att det var mer sött än något annat övervann mina tvivel. Dessutom är det något med våren och sommaren; jag blir liksom sötare och gulligare i mitt klädval.
Nu ska vi ut och demonstrera.

Jelena, vars blogg har det långa namnet Vita non est vivere sed valere vita est , är väldigt förtjust i kartor och i kläder med kartmönster.
Så jag tänkte visa en bild på den här blusen från 40-talet, gjord av kartor för militärt bruk, tryckta på siden. Kartan föreställer Kina.