Äckligt?
Även jag mötte om inte äckel så en hel del förfärade frågor när jag var tonåring, men sen dess har det aldrig varit någon som påpekat det. En orsak till det är säkert att sjukdomen är mer känd nu, över huvud taget har folk mycket bättre koll på alla möjliga sjukdomar nu. Men en annan är kanske en större acceptans för att man kan ha olika "defekter". Ett typiskt exempel är att överviktiga tonårstjejer nu har tajta tröjor och visar magen på sätt som aldrig förekom på 80-talet, ett annat är att marknaden för pennor att dölja ytliga blodådror på benen verkar ha försvunnit helt ;) Visst ska man raka benen idag, men ett ärr eller ett par ytliga blodådror verkar inte vara samma typ av problem som när man hörde vuxna tala på 70- och 80-talet.
Just nu spelas: Fortfarande Planxty
En av mina bästa vänner har så kraftig psoriasis att han knappt har någon hud kvar i perioder, då kan vi snacka stigmatiserad. Men vad bryr mig jag om det, han är världens snällaste för det :)
Fast jag minns när vi satt på ett av våra första möten tillsammans och jag plötsligt fick se ett sår i huvudet på dig och ropade till. "Oj ett sår, vad har du gjort!" Inte för att jag kände mig stigmatiserad eller äcklad utan för att jag såg ett sår och undrade vad det var. Kände mig rätt dum efteråt, för hade jag väntat en minut med utropet så hade jag insett vad det var. Men du tog det tydligen inte så hårt.
Själv visade jag mina sytrådar på magen i förra veckan för någon som undrade och insåg efteråt att det var ett misstag. Inte för stygnens skull utan för att de råkade sitta mitt på en vitt fettvalk. Såna visar man ändå inte upp hur som helst!
Vet inte hur vanligt det är, men min gamla kompis Lena i Gbg, har ju efter sin canceroperation inte alls tvekat att visa sig ute i små tajta linnen med sitt enda bröst. Det hade väl varit omöjligt några år innan. Jag blev så van att jag reagerade mer när hon hade sin konstiga protesbehå. Det var liksom inte hon.
Men petigare har det ju blivit med hår! Att inte raka könshår på något sätt anses ju uppenbarligen idag som ytterst märkligt, nästan provokativt.
Intressant det där med överviktiga tonårstjejer. De verkar helt enkelt inte bry sig om att de ser ut som små stoppade korvar med stringtrosan uppstickande ur tajta jeansen. Och jag menar inte att det inte är vackert att vara lite tjock, bara att det är ännu vackrare med självrespekt :)
Intressant att höra, låter väldigt jobbigt det där med att allt skulle vara så prydligt förr. Det där med könshår som Anna tog upp är också väldigt intressant, det känns idag som att könshåret som breder ut sig utanför "bikinilinjen" liksom är en förlängning av själva blygden och inte får visas under några omständigheter. Vissa mer feministiska modebloggare idag tycker att man inte ska raka benen för då är man ett jävla offer, men bikinilinjen är ju hundra gånger jobbigare att raka! Det går ju inte ens, blir bara infekterat, man måste vaxa istället och det gör svinont och är allmänt meckigt. Ursäkta för detta lilla utbrott...
Jag tror inte att det här med vad som är "socialt accepterat" och inte har så mycket med tid att göra. Sådant är nog väldigt individuellt. Vissa tjejer i min vänskapskrets (jag är 16 år, umgås med 15-20 åringar) är väldigt bekväma i sig själva och bryr sig inte om de har en finne eller två, eller om de inte hunnit raka benen och det syns lite "stubb". Medans andra (jag själv bland annat) aldrig skulle gå ut osminkade eller orakade. För mig är det verkligen helt otänkbart och bara tanken på det känns obehaglig. Men då har jag visserligen BDD, så jag är väl något av ett extremt undantag.
