Om stil -

Vi får se hur länge de håller, för jag har inga produkter i, inte ens läggningsvätska. Jag hatar nämligen egentligen att ha "guck" i håret och känner alltid en tvångsmässig längtan att tvätta ur det innan jag ska lägga mig och inte sjutton tänker jag hålla på och tvätta håret varenda dag. Jag sprejade det lite med blomsprutan bara, så att det blev fuktigt och just nu är det ju fint i alla fall.

Så här blev det efter att jag hade rullat upp håret och satt i hårklämmor och knutit en scarf runt det innan jag gick och la mig igår. Jag var inte helt nykter när jag gjorde det (jag hade kanske inte kommit på idén att göra det klockan två på natten annars) så det blev väl inte jättejämnt, men det verkar ha funkat ändå.

Idag har jag lite ont i huvudet, men väntar med spänning på hur håret ska se ut när jag orkar ta ur lockarna som jag nålade upp håret i innan jag gick och la mig.

Nu, när jag övat en massa på det i andra projekt, så gick det ju på nästan ingen tid alls att sy ihop blusen. Trots att jag lyckades tänka fel och stryka fast mellanläggen på utsidan på framstyckena och fick sprätta upp sid- och axelsömmar och bystveck som jag hade sytt redan för två år sen och vända bitarna. Tur att det var ett tyg som är likadant på båda sidorna. Jag gjorde också slut på mitt trevliga, tunna vävda påstrykbara mellanlägg, så jag måste bege mig till Knapp-Carlsson igen någon dag snart.

Jag är säker på att ni har överseende med att jag visar mig för er i papiljotter, jag ska på mottagning för en kollega som disputerat ikväll och vill vara lockig i håret.

Jag har hela tiden tänkt bära blusen och klänningen tillsammans också, med blusen ovanpå när det är bara lite kyligare, men vi får se hur det ser ut när jag packar upp sommarkläderna; möjligen är den för blekt av tvätt och sol för att det ska se bra ut.

---

Just nu spelas: Zarah Leander: "Fäll inga kärlekstårar"

---

Eller: Den i förrgår var ju också på riktigt, men den här jag sytt från scratch. Jag tog helt enkelt mitt egenhändigt gjorda mönster för en omlottklänning och förlängde det. Tyget, av vilket jag använde varenda remsa, är bomull/polyester som jag fått från pappa. Jag var lite osäker om det skulle funka eftersom de tär tättslaget och därför förhållandevis stelt, men det gick över förväntan. Jag valde det mest för att jag ville göra en enfärgad blus och det råkade finans hemma och därtill inte vara tingat till något annat projekt , men den rosa färgen är inte så dum på mig.

Som synes kan man bära den båda utanför och istoppad.

Blusar är alltså den nya besattheten. Ett logiskt steg eftersom jag sydde kjolar i mängd för tre-fyra år sen och det senaste året har varit vigt främst åt klänningar. Jackor hade det också kunnat vara, jag har ju trots allt sytt ett par, men Jag har inte användning för så många jackor. Jag vill göra massor av fina nätta jackor när jag tittar på bilder, men i realiteten kan man ju bara använda dem en kort till på våren och hösten, annars är det för varmt eller kallt. Jag talar alltså inte om sommarjackor eller täckjackor, utan små nätta saker i tunt ylle. Det kommer att bli jackor, men blusar känns just nu mer lockande, för det kan man ju ha året om.

Sen kan man ju se det som en smula (eller mer än en smula) ironiskt att en person som hatar att stryka, dvs jag, skaffar sig en massa blusar. Faktum är dock att det kommer att ske - idag ska jag ta tag i att göra färdigt en blus som jag klippte till och började på för två år sen och på lördag ska jag tvätta ett förtjusande bomullstyg som jag köpte på Gårda Textil i måndags och som ska bli en blus.

Och jag förstår varför - just frisyrer och hattar är sådana områden där vi gärna vill behålla en samtida stil; något som även kan ses i filmer som utspelas i en historisk miljö: sminkning och hår är (nästan) alltid i enlighet med modeideal från filmens egen tid. Vi är heller inte vana vid huvudbonader och känner oss ofta konstiga och konstlade i dem. För mig som varit med i en förening där vi klär ut oss i medeltida kläder sen 1993 har alla de hämningar och hang-ups man kan ha om huvudbonader och för den delen om att se konstig ut för länge sen slipats bort - är det historiskt korrekt är det snyggt och inget att skämmas för. Eller nå't sånt.

På bilden har jag inte gjort något med håret, jag hade i ett hårspänne tidigare för att hålla den utväxande luggen på plats och så drog jag bara på hårnätet. Och det blev så fint :)

Den var en total katastrof. Framför allt för att det inte gick att dra omlottet tillräckligt för att den skulle komma i närheten av att sitta snävt i midjan; när snöret var draget så långt det gick genom hålet i sidsömmen och man var framme vid själva framstycket så stod man där med ett rakt och formlöst plagg som hängde som en säck. Därtill ramlade infodringen fram hela tiden vid framkanterna

Men den hade på något sätt potential tyckte jag när jag knölade ihop ändarna och drog så långt omlott som jag kunde; jag gillade hur det såg ut över byst och axlar då och jag gillade manschetter och krage. Så den åkte inte i soporna (jag betalade 43 kronor för den inklusive frakt). Och för några dagar sen tog jag tag i det: jag veckade ihop framkanterna och sydde fast vecken, sydde dit knytband (2,5 cm breda bomullsnatband) och satte också i ett par axelvaddar för att ge axlarna mer bredd i förhållande till midjan. Och jag är riktigt nöjd. Det ser ju aldrig riktigt så bra ut när man knytit som när man bara håller den tajt, men jag gillar det mycket. Jag fick inga riktigt bra bilder, men tillräckligt bra tror jag. Sen tänkte jag inte vidare så mycket i val av kjol, jag hade bråttom ut, men det blev i alla fall inte så pjåkigt.

Kommer ni ihåg att jag skrev om saker jag ville ha i förra årets höst/vinterkollektion på Monki?

Igår när jag var på väg mellan Gårda textil, där jag varit och köpt tyg till en blus samt fler axelvaddar (jag borde börja köpa i parti)  och Systemet på hörnet av Kungstorget gick förbi Monki och såg att de fina skorna som en gång kostade 450 kronor verkade vara på rea - allt bredvid dem var i alla fall på rea. Så jag stegade in och där fanns två par kvar, båda i storlek 39, en storlek som normalt går först och därför aldrig finns på rea, till det facila priset av 100 kronor. På väg till kassan plockade jag också åt mig den rosa hatten i länken ovan, som nu var nedsatt till 40 kronor.

Men någon jätterosett blev det inte och det gör inget.

I hennes svar länkade hon till detta underbara inlägg om vintagemönster på pyjamasar och morgonrockar för män.

Själv illustrerar jag med denna del av en dramatisering av olika stickmönster som går under titeln "Fiske, romantik och stickat" från tidningen Stickat från 1948. Jag kunde ha hittat mycket bättre exempel på just detta fenomen, men jag behövde en ursäkt för att visa den ;)

* Med "dyra" avses här "dyrt för ett par skor med så hög klack att du troligen inte kommer att använda dem så mycket".

Men så för några månader sen såg jag henne på ett foto som en annan bekant hade tagit på en fest och lagt upp på facebook. Jag kommenterade förstås att det var "den där trevliga tyska musikforskaren" och hon såg min kommentar och på den vägen är det. Men vi känner förstås inte varann än - ett gemensamt intresse för barockmusik, strumpbyxor och politik gör ingen vänskap. Så vi får se hur det går, men roligt ska det i vilket fall bli.

Och eftersom man ju vill göra ett gott intryck så tog jag i alla fall på mig 40-talsklänning (härav rubriken) och matchade skor, hårspänne och kofta. Lågskor? frågar ni kanske, men det är så kallt att det är torrt ute nu och jag har precis gjort rent mina svarta kängor från smuts och salt och ska smörja in dem ikväll.

Om man nu kan räkna skor till plagg. Dödsföraktande gav jag mig nämligen ut på gator som mest består av nedgrusad is i mina nya skor som jag fick i julklapp av Rickard. Sen har jag en ny kjol också. Jag har nämligen blivit för tjock för flera av mina kjolar och angriper problemet på två sätt: minskar matintaget och syr nya kjolar (tränar gör jag redan, men det går man som bekant inte ner i vikt av om man inte också äter mindre, men man får bättre kondis och blir starkare). Jag kan ju inte låta bli att klä mig snyggt bara för att jag är tjock liksom.

Alltså sydde jag en ny rak kjol i ylleblandning. Om inte annat drev det hem budskapet: mitt gamla mönster passade i midjan, men jag var sju centimeter större över höfterna/magen/arslet. Att öka en någorlunda snäv kjol med 32 cm på 15 cm är inte lätt, men det går. Jag har ju också högt placerade höftben i förhållande till midjan, vilket gör att kurvan ut från midjan till höfterna blir skarpare.

Själv är jag mer svag för 1940-50-tal, så som det kunde se ut hos äldre släktingar (uppblandat med 60-tal), men jag är mäkta imponerad.

Den är, som tidens mode var, rak och ger ett utseende där man ser lite fyrkantig ut upptill, i synnerhet om man har stor byst, men den är faktiskt riktigt tjusig ändå och därtill varm och gosig.

Jag ska försöka ta bilder dagsljus någon gång så att färgerna verkligen kommer till sin rätt.

Den ska få uppvikta manschetter och så ska jag runda av den lite mer fram och så ska den förstås fodras. För det behövs dock foder, som jag hoppas att jag ska kunna köpa idag.

Jag gillar nedsyningarna vid vecken och jag gillar färgen, även om jag anser att man måste vara full för att kalla den för "oliv" som de gör. Finns också i svart och 45 pund är ju inte heller någon förmögenhet. (Förutom för oss sjuka som blivit utförsäkrade då.)

Jag är nöjd och känner att jag kommer att vara oerhört tjusig i denna hatt till våren. Den jättestora rosetten och kanterna är i sidentaft i mörkblått och grönt och tyllen har jag tamejfan broderat blå prickar på själv med moulinegarn, eftersom jag inte kunde få tag i grönt nät.

110 cm bredd, tunt och fint och lite, lite styvt. Viscose eller någon annan variant av regenererad cellulosa sade brännprovet. Och som syner små, små rutor i mörkblått och mörkgrönt. För 40 kr metern.

Jag vet inte vad jag ska göra av det än, men jag har 5,5 meter och något ska jag väl komma på. Riktigt smårutigt, lite glansigt tyg har stått på önskelistan länge och just de här färgerna är några av de som klär mig bäst också.

Och den gör allt det där, men den gör det inte mer än att jag står ut med det. På ett köpeplagg alltså. Hade jag sytt den själv hade idiotförklarat mig själv och sedan skaffat mig en ny hobby. Men för köpe är det alltså okej och jag älskar färgen och mönstret. Och en säkerhetsnål är en fin uppfinning att ta till där fram.

Och ja, jag vet att man kan ha den öppen med ett linne under, men jag tycker bättre om den så här.

Mest är det väl jag som är söt på bild, men jag gillar kombinationen av cerise och mintgrönt och de röda kilklacksskorna med rosett passar bra till.

Det är ju så här folk på stan ser en och jag älskar grått och rött och dessutom den fina kappan som jag ärvt av Annaas mor Aja.

Evis i gammal god form med randiga strumpor och färgmatchning. Och kofta förstås.

Aldrig fel med hatt :)

En klänning som jag också ärvt av Annaas mor omgjord till blus var så snygg med brett skräp och marinblå yllekjol att det t ex slog ut den här klädseln.

Somrigt, och konkurrerade mest med folkdräkten som månadens bild på vad jag hade på mig.

Den randiga blusen är en av de saker som jag är mest nöjd med från i fjol. Det var varmt.

Caroline fyllde 40 och jag fick använda den nya boleron till klänningen som jag sydde förra året.

Jag var snygg på Bokmässan; i ovanligt många nya plagg: kofta och blus från H&M, strumpor från Vintagebutiken och skor från Asos.com.

Massor av stickat och ylle i slutet av oktober. 30-talsjumpern som jag stickade på våren kombinerat med hemsydd kjol.

H&M-blusen igen, med en två eller tre år gammal kjol och nya långa bomullsstrumpor från SockDreams.

Tja, vad annat än nyårsklänningen denna månad?

I augusti köpte jag en rosa filthatt för 25 spänn på loppisen på Heden. Den var Made in China och yllefilten kändes rätt mycket som papp, men jag tänkte att man nog kan göra något kul av den i alla fall - och så gillar jag ju rosa. Ikväll var uppenbarligen tillfället när jag skulle göra något; troligen för att jag väntar på en sändning från England med saker som jag behöver till mitt andra syprojekt just nu: en underbustkorsett och för att Blåva Anna kom över och satt och virkade knappar. Då behövde ju jag också något att göra.

Först klippte jag bort den uppvikta och rätt dåligt sydda kanten. Inuti den fanns typ pianotråd för att hålla ut hatten och den sparar jag för eventuella behov. Sen tvättade jag den för hand i hett vatten för att få bort smuts och kemikalier.

Sen var det dags att forma den. Det är inte så lätt om man inte har en hattstock och vet vad man gör. Jag varken har eller vet. Inspirationen var ett antal hattar i en Sears-katalog från 1940 som New Vintage Lady lagt upp. T ex den här:

För att få brättet att forma sig som jag ville drog jag en rynktråd runt kanten och drog ihop tills jag fått den form jag ville ha. Jag kommer sen att bandkanten den så att den lilla vågigheten överst döljs. Formen som hatten ovan har på kullen hade jag inte möjlighet att skapa så jag satsade istället på en form mer som en pork-pie hat. Detta med hjälp av en plastbunke med en kant i botten:

Nu ska den torka över natten så får vi se; lite finputsning med ånga från strykjärnet och sen bandkantning och dekoration. För att den ska hålla formen har jag dels satt en skål ovanpå hatten, som passar i nedbuktningen, dels knutit ett band som håller in kullens nedre del mot bunken.

Självklart ska den ha en jätterosett och troligen även ett flor som den där uppe. Bandkantningen tänkte jag göra i samma tyg som rosetten, troligen i grönt.

Här ser ni bevis för skorna: