Om stil -

Hela dagen har ägnats åt en middagsbjudning för mor, syster med man och bebis, systerns pappa (alltså min mammas fd.) och hans tjej. Och min familj, och vi är ju fem stycken. Först flyttades möbler, städades och gjordes tårta, sen lagades mat ett par timmar och sen kom verkligen gästerna. Det var först då som jag bytte om till den här klänningen, eftersom att steka två kilo baconlindade kycklingfiléer oundvikligen skulle ha genererat en hel del flottstänk.


Maten var god, vinet fullt drickbart (Bag-in-box med Ecologica) och tårtan god som tårtor brukar. Till presenterna hörde en stor burk riktig, hemgjord lingonsylt - sur och sträv som den ska vara, från styvpappan, en DVD med Galenskaparna från syster och svåger och snygga silverörhängen med bärnsten i från modern - om ni har syn som örnar kanske ni kan se dem på bilden.

Gårdagens klänning är alltså sydd efter detta mönster. Den enda skillnaden är att den är ungefär 6 cm vidare (eftersom jag har storlek 46 och inte 40)  och 5 cm längre i  nedre delen av livet, samt att jag gjorde en utställd kjol i våder istället för en veckad. Jag gjorde heller inte de utvikta slagen.
Som ni ser är den lite udda i att den inte har insnitt ner mot midjan utan ett motveck på var sida.

Premiär för de rosa skorna som sagt. Vad kan då vara bättre än att matcha körsbärens illgröna stjälkar i samma färg - och skornas färg med ett blankt lackskärp? Den högra bilden är mest trogen färgen.

Klänning: hemmasydd efter ett modifierat 60-talsmönster
bälte: Vem vet? Minst 25 år gammalt i alla fall.
Strumpbyxor: Pierre Robert
Skor: Irregular Choice

Nu ska jag till jobbet.

Imorgon blir det premiär för de rosa skorna (vad oskyldigt och föga anmärkningsvärt "de rosa skorna" låter, jämfört med hur excentriska de är): hälgreppen är ditsatta och jag har därtill impregnerat dem så att de bättre står emot eventuell smuts och väta. Är det mycket av den varan tar jag nog dock inte på mig dem förrän jag kommit till jobbet.

Strumpbyxorna har mönster i golfrutor i petrol och rosa längs benen, kjolen är petrol och koftan rosa. Därtill hade jag min nya petrolblå basker på utomhus. Och två olika tjejer i affärer tyckte att jag såg mycket yngre ut än fyrtio.


Inte mycket yngre, inte alls och imorgon är den "stora" dagen.

Glöm inte bort Alltinget imrogon. Bor man inte inom hörhåll för radio P4 Göteborg så kan man lyssna på det över internet.

Jag hade kunnat leva med den här kalendern hemma. Enbart för att stödja det behjärtansvärda projektet förstås.

Idag hade jag samma kjol och strumpbyxor som igår, men eftersom bälte, topp och kofta är annorlunda så ser det inte riktigt likadant ut.


Jag insåg just att det enda som köpts till fullpris är koftan och strumpbyxorna - jag har tur med reor ibland.

Även idag bytte jag till mina leopardmönstrade skor på jobbet, eftersom det hade varit lite blöt och lövgeggigt på vägen. Så här ser de ut:


Idag har jag rättat den sista tentan för den här omgången; sen i måndags förra veckan har jag rättat fyra olika kursers tentor. Nu är jag lite trött. Men imorgon är det radio och på fredag fyller jag år!

Jag har blivit utmanad av Sassy att svara på lite frågor om bloggar.

Roligaste: Annaa, Katastrofala Omslag, Rutan
Snyggaste: Hanna Fridén, Annika Marklund
Hetaste: What do I know? Daniel som skriver Korvasbloggen kanske? Annars kan vi väl säga Hanna Fridén igen.
Bäst klädda: Freelancer's fashionblog, Miri, Kajsa
Coolast klädda: Sassy, Hanna Fridén och Annaa, fast det är väl lite fusk eftersom hon inte har bilder i bloggen så att bara vi som sett henne i verkligheten vet.
Sötaste: Kajsa, Donnasandra, Ellie
Störigaste: Jag läser inte störiga bloggar för jag gillar inte att bli upprörd.
Mest imponerande: Planet Fabulon, som tyvärr ska lägga ner, för att den bara är coolast och History is made at night, för sina fantastiska artiklar och forskning om dansens och dansmusikens kulturhistoria

Vilken bloggare vill du:
Bli kompis med: Kompis och kompis, jag har väl de vänner jag behöver. MEN jag skulle gärna träffa de flesta här pålistan, så om ni har vägarna förbi Göteborg och har lust att fika så kan ni väl höra av er?
Ge en kram: Hanna, Annika och Kajsa när de har det jobbigt.
Ge en diss: Snor direkt från Sassy: "Alla som skriver kommentarer i stil med "Läs min blogg" eller "Gå med i Gratis kläder/smink/pengar/whatever" "
Helst träffa:Alla tjejerna ovan.
Inte träffa: De jag dissade. Och en massa kända bloggare, byggt direkt på hörsägen.

Idag kör jag med gamla och halvgamla kläder. På jobbet hade jag ett par leopardmösntrade ballerinaskor som jag förvara där i ett skåp och på vägen dit vinterkängor.

gör jag hela tiden. Jag ska skriva om mode vilken dag som helst igen - lovar!

Länge har trott att snowjoggers, eller möjligen Crocs, eller till och med Uggs var de fulaste skorna som världen frambringat, men idag fann jag detta resultat av ett kärleksmöte mellan ett par snowjoggers och ett par högklackade stövlar:


700 spänn på Ellos.

Annaas yngsta dotter är en såväl flitig som konstnärlig virkare; men har hon gjort något sån't här?



Här hittade jag den.

Jodå, till slut, efter ett år eller så, skaffade jag mig ett par plastiga leggings - på rea för 99 kronor på Gina Tricot.  Med sweatshirt ger det mig starka reminicenser av 80-talet. Fast inte helt - tröjan är för lång, leggingsen i ett för den tiden i princip okänt material (det var mer högblankt då) och jag personligen hade aldrig vågat ha så här höga klackar på den tiden.

Tröja: LaRedoute
Leggings. Gina Tricot
Kängor: Josefssons

---

Just nu spelas: The Jesus and Mary Chain: "Birthday" från Munki

---

På begäran av Annaa visar jag nu ett foto av min och Rickards bröllopstårta:



Allt det röda är marsipanrosor; jag är väldigt förtjust i marsipan. Tror i och för sig inte att jag åt så mycket av dem, jag var alldeles för upptagen för det, men jag minns att de var goda.

Som den trogne läsaren av den här bloggen vet har jag redan alla skor någon kan behöva. Men om jag inte hade haft det hade jag kunnat tänka mig de här från Topshop. Olika funktion i garderoben förstås, men rosa är de:

Marsipankoma är det tillstånd man inträder i då man ätit alldeles för mycket hemgjord marsipan - och det kommer snabbare än man skulle kunna tro. Men godiset och maten var god, sällskapet trevligt och systerdottern fortsätter att bedåra.

Nu ska jag och alla mina barn hem till min syster och baka pepparkakor och göra knäck och marsipan. Egentligen är jag väl inte så road av själva julpysslet, men det är kul att umgås. Och så tillfredställs mina barns behov av sådan verksamhet.

Idag körde jag defintivt inte på min vanliga look med kjol-topp-kofta. Istället blev det lång tröja och två par strumpbyxor ovanpå varandra. Normalt sett är jag en stark motståndare till kombinationen tröja och strumpbyxor enbart, men eftersom tröjan når nedanför halva låret får den väl mer beskrivas som en klänning i tröjform. Det är i vilket fall ingen risk att den ska åka upp och visa rumpan om jag böjer mig ner.
Jag och de stora flickorna har varit nere på stan och köpt ett par jeans till den ena och en yllekappa till den andra.

I alla fall inte den här kvinnan; som dessutom älskar petrolblått. 60 spänn på H&M.



Jag har tagit bilden själv och ser helt sjuk ut, men sån't får man ta.

på mig idag. Nya skorna förstås, men i övrigt rätt icke-planerat: kjol och jumper. men den blå färgen på jumpern är fantastisk.

Jumper: H&M
Kjol: hemgjord
Knästrumpor: Ozone, från SockDreams
Skor: Wedins

och en artikel om boken jag berättade om igår kan ses och läsas hos Hallands-Posten.

En sannsaga om ett par skor.

Om ni kommer ihåg så var en av förra höstens och vinterns favoritskor snörskor med kilklack. De fanns lite överallt, bl a på Vagabond, där de tog slut innan jag fick tag i några. När våren kom reade Wedisn ut sina, jag hade inte ens vetat att det fanns såna på Wedins, men då tänkte jag att eftersom de varit så hypade skulle de snart bli omoderna och även om jag inte låter dagens mode styra vad jag har på mig helt och hållet så var de såpass annorlunda att jag var rädd att jag skulle tröttna på dem när de försvann ur modebilden. Alltså köpte jag dem inte.
Så kom hösten. Och de försvann inte alls ur modet och jag hade heller inte tröttnat på dem; många gånger har jag sedan dess förbannat att jag inte köpte dem på rean i våras.

Så, igår, när jag tog en sväng in på köpcentret rätt nära stationen i Varberg såg jag en skylt utanför Wedinsbutiken som förkunnade att det var total utförsäljning och 30-50% rea. Jag gick förstås in, även om jag har för många skor. Jag tittade runt rätt noga, men om man ska vara ärlig var det mesta rätt dyrt trots rabatten (eller så hade de inte satt ut rabatten, det framgick inte). Längst in fanns dock ett par reahyllor med skor för 49 kronor och 99 kronor och vad stod där om inte ett enda par av kilklacksskorna. Jag vände på dem för att försöka utröna storlek, men lappen var bortnött. Allt som återstod var alltså att prova dem. Och de passade! Det var, som kassörskan som jag berättade delar av historien för, som att det var meningen att jag skulle ha dem. Annars hade jag väl inte hittat dem, i Varberg av alla ställen; där är jag kanske en gång om året.

Jag har hittat en till modeblogg som skrivs av en medelålders kvinna: Malinbloggen. Och det är inte bara en modeblogg av en medelålders kvinna utan därtill en som inte handlar om KappAhl och Lindex mest konventionella tantkläder utan om lite roliga och annorlunda grejer. Den åker in i länklistan.

Ett av inköpen var den här prickiga kjolen från H&M.



Ibland känner jag att jag inte borde köpa kjolar eftersom det är så lätt att sy dem själv, men så tänker jag att min tid också har ett värde och att jag kan göra annat än att sy kjolar.

Lista snodd från Annaa:

Första gången jag:

# Åt paprika.
Ingen aning, men jag vet att det ibland låg på smörgåsarna på dagis. Grön förstås, röd kände jag nog ingen som åt. Fyllda paprikor och sån't är ju typisk 70-talsmat, men jag tror att min mamma inte var så äventyrlig i matlagningen.

# Såg på teve.
Någon gång när jag var riktigt liten, redan vid tre års ålder hade jag min första "tv-förälskelse": Lennart Swahn som då ledde programmet där John Blund visades (ihop med karin Falck? eller är det något annat tidigt minne som rör till det?). Min nästa stora tv-förälskelse var Staffan Westerberg. Och jag älskar honom fortfarande.

# Var på skoldans.
Vi hade disko i klassrummet i trean. Bänkarna kärdes ihop längs sidorna och under dem gömde sig pojkarna, som inte ville dansa. Det är en av de stora förändringarna jag sett under min livstid hittills: små pojkar dansar och använder hårprodukter. Man kunde se det redan i slutet av 80-talet när jag gjorde min första praktik.
Första riktiga skoldansen var nog ett disko som vi gick på i åttan eller nian, ett "skutt", som det av någon anledning kalaldes. Jag var ful, tjock (vägde 58 kilo till nuvarande längd) och töntig och fick förstås inte dansa, men jag minns faktiskt inte att jag direkt tog vid mig av detta. Jag minns mer hur det såg ut på själva diskot: det hade blinkande golv i olika färger.

# Rökte
1987, på en fest i Främmestad hos min vän Ingers dåvarande pojkvän. Jag var inte imponerad.

# Lagade mat.
Jag tror inte att jag började förräne fter vi flyttade till Norra Björke, vilket innebär att det inte var innan jag var 11, 1979. Jag och min jämnåriga kusin gjorde dock ett ofta beskrivet försök i matlagningsbranschen när vi gick i trean: Vi skulle laga ris och läste på paketet att det skulle kokas i 18 minuter. Alltså satte vi vatten och ris på sexan och gick sen och tittade på bokmärken i ett annat rum i 18 minuter. När vi komut och förskräckta såg resultatet lyfte vi snabbt av kastrullen och satte den på ett kastrullunderlägg av indianpärlor. På det sättet fick min moster skrapa både insidan och utsidan på kastrullen.

# Använde en dator.
Min bor hade en Vic 20 med kasettband som man kunde spela spel på och det gjorde jag några gånger under 80-talet, men första gången jag verkligen använde en dator var på miljöförbundets kansli 1989. Första gången jag använde modem var 1993, också i Miljöförbundets tjänst.

# Fick stipendium.
400 kronor när jag slutade nian 1984. Det fanns ett stipendium i vår skola redan när man gick i sexan, men då var man tvungen att bo i Åsaka och det gjorde ju inte vi. Det grämde mig minns jag - inte för pengarna, utan för att jag tyckte att jag förtjänade det mest. Jag fick också en premiebok från naturskyddsföreningen i nian "för ett gott betyg i biologi och ett levande intresse för den svenska naturen"; detta tyder på att min biologilärare var synsk, för det intresset skulle inte utveckla sig än på ett par år då och i ärlighetens namn är jag mer intresserad av miljö- och samhällsfrågor i allmänhet än av den svenska naturen.

# Flög.
Jag började med en långresa: 1992, när vår klass på lärarhögskolan flög til Lahore i Pakistan och var där i två veckor och bland annat besökte slumskolor och kämpande fackföreningar som drev skolor bland tegelarbetarnas barn.
Flyger gör jag inte så ofta, jag tror att jag gjort 10 flygresor (tur och retur) allt som allt i mitt liv.

# Var kär.
Hela min uppväxt, fram till sexan eller så var jag kär i min två år äldre kusin. Det fanns förstås andra, men ingen som han.

# Fick barn.
1994. Tvillingar, på Sahlgrenskas förlossning som nu är nedlagd. Där fick jag stanna en vecka, eftersom barnen bara vägde två kilo styck, inhyst i ett rum som också fungerade som lager för avlagda möbler. Sängen stod mitt i rummet så jag kunde inte ha barnen i sängen på natten utan att de riskerade att ramla ner. Jag var såå tacksam när det var dags att åka hem så att jag kunde få lite hjälp med barnen av pappan och dessutom kunde amma sittande i dubbelsängen där man kunde lägga ifrån sig en bebis istället för långt ner i en djup fåtölj där enda sättet att komma loss var att lägga minst en bebis direkt på golvet.

Det blev en variant på det vanliga rent klädmässigt. Presskonferensen gick bra; den var inte så välbesökt, men det var rätt bra kvalitet på det, såtillvida att man tog sig tid att intervjua flera av oss från bokprojektet. En del kommer i Studio ett på måndag - då kan ni få höra mig prata också, ni som inte redan gjort det (om ni träffat mig vet ni att det finns mycket av den varan). Boken var verkligen jättefin, med många bilder av bra kvalitet.
   Eftersom vägen upp tilll Varbergs fästning är belagd med riktig kullersten tog jag de högklackade snörskorna med lite bredare klack och grövre sula. Det gick bra, men att gå omkring i dem i sju timmar var faktiskt lite mycket; nu har jag ont under framfoten.
   Shoppade i Varberg gjorde jag också, två fina inköp, varav ett ett riktigt fynd - återkommer med det senare.



Ikväll har jag föreläsning, så nu ska jag vila ett par timmar.

Att jag inte på några villkor behöver en ny klänning alltså - för den här från Lindex älskar jag bara!

Bild:www.lindex.se

Den görs i och för sig bara till storlek 42, men eftersom jag har upplevt att jag kunnat simma i klänningar i storlek 44 på Lindex så kanske det hade gått ändå. Den är redan slut på hemsidan såg jag, men kan ju finnas i butik.

Annars tar jag gärna den här:

Jag har kommit på vad nyttan är med bilder på dagens klädsel. För mig alltså: När jag funderar på vad jag ska ha på mig kan jag titta på gamla bilder och se vilka kombinationer som funkade bäst.
   Imorgon ska jag på pressvisning av den nya boken om Bockstensmannen som Länsmuseet i Varbeg gett ut och som jag medverkar i och då funderar man ju självklart på vad man ska ha på sig - ska man till exempel ta samma gamla grå kjol, grått linne och grå kofta som jag hade till pressbilderna till Alltinget, eller ska man våga sig på något annat? Kanske den marinblå kjolen istället? Eller den grå veckade, eller den rutiga? Jag måste i vilket fall bestämma mig ikväll för imorgon har jag inte så mycket tid.

Det är något med neonfärger som gör att jag drivs till att köra 80-tal hela vägen, så att säga. Annars kan man tänka sig både 70-tal och tidigt 90-tal, men för mig blir det så lätt 80-tal. Och eftersom det inte är något fel med det så behöver jag väl inte göra något åt det heller. Dagens klädsel får väl ses som en kompromiss mellan de två val jag diskuterade i förra inlägget: inte så uppklätt, men inte helsunkigt heller (hade tänkt satsa på helsunkigt, men så kom ordet neonrosa som en uppenbarelse i min hjärna).

Örhängen: Kicks
Neonrosa jumper: Zara
Grå topp: Monki
Kjol: H&M
Kängor med klack: DinSko

 

---

Just nu spelas: The Jesus and Mary Chain: "Some Candy Talking"

---

Jag mår illa och är trött idag och kan inte bestämma mig för om det är bäst att bekämpa det genom att klä upp mig eller om jag bara ska slänga på mig något och gå till universitetet. Originalplanen var den neongröna klänningen och de nya rosa skorna, men jag är inte säker på att jag kan bära upp det idag.

Prickarna på jumpern är rosa och kjolen är vinröd, men eftersom det rosa är rätt mörkt går det bra ihop ändå. Det som jag funderar över när jag ser bilden är om jag ser likadan ut varje dag - just nu känns det så. De som besöker min blogg för att få lite variation borde bli grymt besvikna.
Fast idag har jag ingen kofta. Och knut istället för hästsvans, men inget av det känns speciellt revolutionerande om man säger så.


Det kan ju vara vädret: stark vind och spöregn, som hämmar kreativiteten lite förstås, samt det faktum att jag ska åka direkt til Trollhättan efter jobbet och därför vill ha gångvänliga skor som jag orkar ha på mig till sent ikväll.

Sofis mode har gjort en guldvärvning när de plockade in Annika Marklund - läs bara här. Det är förstås inte hela bilden av mode, och hon utelämnar frågan om överkonsumtionen och hur den tär på våra ändliga resurser, men meningen med en kort krönika är ju knappast att täcka in ett helt problemkomplex utan att belysa och ge insikter om en aspekt - och det gör hon.

Strumpbyxor är, eller i alla fall kan vara, ett ondskans påfund: Hur korta ben man än har så är de för korta och dras ner i grenen. Min innerbenslängd är 76 cm, vilket är rätt mycket kortare än "standardkvinnan", alltså den som är standard för konfektion, mäter - och ändå är strumpbyxor ofta för korta. En orsak är förstås att bredden på benen "snor" en del av längden, men jag har inte på något sätt extremt kraftiga ben och det känns som att alla kvinnor råkar ut för strumpbyxor med för korta ben. Men nu har jag hittat deras motsats: spetsmönstrade svarta yllestrumpbyxor från Pierre Robert. Jag köpte ett par på Obs! i lördags eftersom det hade gått en maska i mina vanliga och det här var de enda yllestrumpbyxor som fanns och benen är säkert femton cm längre än mina ben - jag får korva ihop den extra längden överst och ändå blir de lite korviga vid fotlederna; jag hoppas faktiskt att de krymper lite i tvätten.
Men har man långa ben kan jag alltså rekommendera Pierre Roberts yllestrumpbyxor.

Jag brukar ju ondgöra mig över att alla mode- och stilskribenter anser att det finsn en basgarderob som varje kvinna måste ha; med blåjeans, vit herrskjorta, svarta dambyxor, svart polo och svart kavaj. Jag tycker att det är tråkigt och alltför begränsande. Men om man ska titta kritiskt på sig själv så har jag ju också en garderob av basplagg som jag varierar emellan - det är bara det att det är mina basplagg. Ser man på mina bilder av dagens klädsel så är det ganska klart att kofta, topp och kjol utgör sådär 80 procent av "klädslarna". Visserligen skiljer sig mina kjolar rätt mycket åt jämfört med att jämt ha antingen blåjeans eller svarta byxor, men man kan nog ändå säga att jag har en standardstil. Idag är det veckad kjol och kofta och variationen står ett resårskärp med skotskrutigt mitt fram för.


Igår, när jag höll föredrag hade jag i princip samma, fast med mitt grå resårskärp och en klarblå kofta.

---

Just nu spelas:  Teenage Fanclub: "Escher"

---

Eftersom Evis tycks vara borttappad i ödemarken passar jag på att gå in och gästblogga. Har ingenting att säga själv men länkar till en rolig filmsnutt på Annika B:s blogg. Lägg särskilt märke till den korta sekvensen på skorna!

Det handlar alltså om hur några designers 1930 trodde att vi skulle klä oss år 2 000.

Annaa M/

Imorgon drar jag och Maja till min hemby, för att hälsa på min mammas före detta och sedan på söndagen ska jag som sagt hålla föredrag i Främmestad. Jag antar att det är i bygdegården, vilket kommer att kännas lite nostalgiskt, då det var dit vi brukade åka och dansa på vintern när vi var i tonåren. Undrar om det ser likadant ut.

Jag behöver visserligen hälgrepp eftersom de är rätt vida i hälen och jag har smala hälar. (Smala hälar och breda framfötter är en jättedålig kombination). Det är möjligt att jag hade kunnat ha storlek 7, men jag vet inte och nöjer mig med lagom långa och bara lite för vida skor. Och mycket fina.

---

Just nu spelas: New Order: "The Beach" från Substance (disc 2)

---

Idag har jag varit en bok. Alltså, gymnasieelever som besökte mässan Kunskap och Framtid kunde låna mig, eller någon person med ett annat yrke, och fråga om hur det var att jobba med det vi gör. Arrangörer av det levande biblioteket var GR Upplevelsebaserat lärande och jag trillade in i det genom att jag känner en av dem som har företaget. Jag var inte alls lika poppis som prästen eller gymnastikläraren, men hade en del trevliga samtal.
Jag tänkte innan jag gick att det nog var lämpligt att klä sig normalt och vanlgit, så att man inte stack ut, men precis som vanligt har jag väldigt svårt att komma på vad "normalt" egentligen är - eller jo: jeans och tröja, men mina jeans verkar ha krympt och sitter inte alls bekvämt just nu. Så det blev normalt för mig istället; dvs kjol, jumper, kofta.


Så får ni se lite av min improviserade arbetshörna i vardagsrummet också (i väntan på att sovrummet ska tapetseras om).

---

Just nu spelas: New Order: "Temptation" från Substance

---

En av krigsårens och perioden därefters mest inflytelserika modeskapare vara Claire McCardell (som jag skrev lite om här). Likt rätt mpnga andra designers från perioden gjorde hon också modeller exklusivt för mönsterföretag; den här för McCalls.


Att få tag i gamla symönster kan vara svårt och dessutom måste man ofta göra mycket ändringar om man som jag har storlek 46; de flesta man hittar är betydligt mindre storlek. Ett litet företag som heter Eva Dress (så passande) gör emellertid nya mönster i flera storlekar efter gamla mönster och ett av dem är just den här klänningen. Jag har raskt konstaterat av måttabellen att jag måste göra ändringar ändå, men det är lättare att öka från storlek 44 till storlek 46 över bysten och höfterna än att göra om ett helt mönster i till exempel storlek 40. Så nu tror jag att jag vet vad jag ska göra av min underbara mörkblå sidenshantung som jag just köpt.

Dagens klädsel - ännu en variant på kjol, topp och kofta:

Höll på att glömma: Imorgon kan man höra mig hålla låda på radio igen, P4 Göteborg, mellan 11 och 13. Här är förresten lite actionbilder från sist jag var med.

Jag var ju rätt entusiastisk över Diane von Furstenbergs höstkollektion redan när den visades (skrev om det här), men nu när jag går tillbaka hittar jag nya, inspirerande bilder. Som det här, som väl får beskrivas som sidenunderklänning med långkofta och hatt. Låter inte så bra kanske och passar nog bättre om man är yngre och smalare, men fint tycker jag i vilket fall att det är:


Kräver nog både hatt och väl fixat hår för att komma till sin rätt.

---

Just nu spelas: The Loft: "Up the hill and down a slope"

---

om mig själv. Jag blev utmanad av Marlen.

Här är utmaningen:
* Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
* Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
* Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg

1. Jag älskar popcorn lite mer än folk i allmänhet och tycker till exempel att det är ett utmärkt tilltugg till te.
2. Jag har läst nästan allt publicerat av science fiction-författaren Robert A. Heinlein.
3. Jag är med i två medeltidsföreningar.
4. En del kommer ihåg böckers författare, andra bokens titel - jag kommer ihåg utseendet, så när jag letar efter en bok i mina hyllor så är det färgen på ryggen och dess storlek som är kriterierna.
5. Jag har tvillingdöttrar som är fjorton år.
6. Jag gillar inte hundar; utom taxar, som vi haft i min familj.
7. Jag älskar ylle, både mjukt och lite hårdare, rivigare.

Jag tycker att alla som vill kan känna sig utmanade.

Eller kanske inte, men med lite svart också tycker jag att det blev jättefint. Lite 80-tal, men ändå inte; och framför allt: kläder som passar och gör det bästa av min kroppsform; med markerad midja och lite vippig kjol.

Örhängen: Kicks
Kofta: Zara
Topp: Lindex barn, bytt till mig på Fashion swap
Resårskärp: H&M
Strumpbyxor: KappAhl
Benvärmare: stickat själv
Kängor: Josefssons

Jag undrar ibland om det är jag som ensam håller igång fabrikationen av tunna rundhalsade cardigans, för jag ser det aldrig på någon annan.

---

Just nu spelas: Editors: "Push your head towards the air" från An End Has a Start

---

Av lite olika slag.
Oftast när jag tittar på visningar faller jag för snyggt skräddade plagg i vackra material; plagg som man inte kommer att hitta i butiker, men de här bilderna sparade jag för att det var snyggt på ett sådant sätt att man kan kombinera ihop det själv - som inspiration.

Bilder: www.style.com

Allt är från höstvisningarna.

Idag ska jag hem till en väninna och umgås, handsy och titta på när resten av tjejerna stickar. Jag är lite trött, men om jag skulle låta sån't hindra mig skulle jag ju aldrig ha något roligt. Även om klädseln mest ska vara bekväm så försökte jag ändå matcha färgerna något så när och vad det gäller mönstren så går vägen så här: rosor på kjolen - ros på Hanoi Rocks-linnet - leopard passar till glamrock. Och så är det ju rosa alltihop.

Så här på höstkanten kan till och med jag börja känna en dragning mot svart och grått, som här hos brittiskan Emma Cook:


Batik gillar jag å andra sidan alltid.

---

Just nu spelas: The Sundays: "My finest hour" från Reading, Writing and Arithmetic

---

Om någon av mina läsare mot förmodan bor i Främmestad så vill jag bara tala om att jag ska hålla föredrag där på söndag, på hembygdsföreningens grötkalas. Om hur man levde i Sverige (i huvudsak) på medeltiden.
Det föredraget är färdigt, nu jobbar jag med en föreläsning om ryska revolutionen.

---

Just nu spelas: The Wild Swans: "The revolutionary spirit"

---

Jag visade de här redan i våras, alldeles efter visningen av höstmodet, men jag vill inte glömma dem. Och nu är det höst och borde jag egentligen inte ha en sån här skjortklänning?

---

Just nu spelas: Jesus and Mary Chain blandat med Sister Vanilla

---

Jag kom på att det kanske skulle vara fint att byta ut skosnören med breda satinband på mina svarta högklackade snörskor.



Om jag ska ha det får jag nog lov att leta reda på det andra rosa bandet också - fast helst vill jag nog ha röda, lite stelare taftband.

Till de här mockaskorna från Bronx - 799 kr på Ellos.

Bilder: www.ellos.se

I övrigt har jag sovit så dåligt i natt att jag avstår seminarium och sitter hemma och läser om tidigmedeltida ekonomi.

---

Just nu spelas: New Order: "Shame of the nation" från Substance (disc 2)

---

Jag ha rprecis sytt färdigt en kjol till Valeria och känner för att sy en till mig själv nu. Det är som att en stor del av den kreativitet som jag förut lade ner på min historiska garderob nu läggs på den moderna i stället. Det leder i och för sig till att jag har mer kläder än vad jag behöver, men är i övrigt en ganska billig och väldigt tillfredsställande hobby. Den senaste inspirationen är den här kjolen från ASOS:


Det är den sån kjol om vilken en massa tjejer med bredare höfter typiskt kommer att säga: "Men den kan ju inte jag ha, den passar bara om man har smala höfter!" Där finns det ju emellertid två skolor: de som menar att om man har breda höfter får man absolut inte ha kjolar som är veckade mot midjan, för då ser höfterna breda ut och ena annan som menar att just om man har kjolar veckade mot midjan så kan ju inte en betraktare se om det är höfter eller tyg och då döljs de breda höfterna. Jag tillhör väl på sätt och vis en tredje skola: Jag undrar vad det är för fel på breda höfter! Visst den här sortens kjol kommer att få höfterna att se bredare ut än om jag har en rak kjol med en lös topp hängande utanpå, men å andra sidan får en sån klädsel min midja att se ungefär lika bred ut som mina höfter. Och det vill jag inte.
Här framhävs alltså de breda höfterna utan minsta skamkänsla.

Dock har jag tänkt göra den lite annorlunda: volangen ska vara lite utställd och längre bak än fram; eventuellt kommer jag att sätta en rosett på rumpan också. Tyget är ett tunt ylle i mörkt marinblått med ljusare blå ränder (bilden är lite ljus):


Nu ska jag bara orka packa ihop datorn och börja klippa ut.

Jag har upptäckt flera fördelar med lugg sen jag skaffade det: Dels ser man yngre och gulligare ut, dels ser man nästna säkert bättre ut i mössa och hatt. I alla fall är det så för mig; jag såg inte riktigt klok ut i den här mössan innan jag klippte lugg - just att inget hår syntes gjorde att mina höga kindben och breda käke framträdde jättetydligt - luggen ger ansiktet en mjukare form och plötsligt blir man rätt söt i mössa.


Inte bara söt utan även blöt dock, eftersom det regnar. Vi har varit hemma hos mitt ex, tvillingarnas pappa, och tittat på fotboll, eftersom vi inte alls ville åka til Helsingborg för att se matchen live och han har kabel-tv.

I eftermiddag/kväll har jag haft rent jävulskt ont. Så ont att jag var tvungen att stoppa i mig en morfintablett och tröstäter Majans lördagsgodis för att inte bli galen. Då är det tur att Händel finns, för till och med när det gör riktigt ont kan barockmusik uppsluka en totalt.

Allvarligt, jag var nästan den enda icke svartklädda kvinnan på hela Afterworken och då talar vi om flera hundra personer. Varje gång jag gick på dass var det en kö av sådär åtta svartklädda damer, ibland med lite grått eller en vit skjorta - och så jag. Det sågs inte med blida ögon att sticka ut heller märkte jag, då jag fick rätt många snorkiga/sura blickar från vilt främmande kvinnor. Men det bjuder jag på - jag skulle ju kunna säga till alla som tittade på mig på det viset att jag inte är ute och konkurrerar med någon, men det vore väl ofint.
I övrigt är det en lysande idé att börja dricka vid halv fem och gå hem klockan tio, dagen efter blir mycket bättre när man har fått sova en hel natt.

I alla fall idag. Sockersöt ska jag gå till jobbet och fixa lite administrativa grejer och förbereda en lektion; sedan vid fyra ska vi gå på afterwork och fira avklarad tentarättning såväl som forskningsanslag (det kan man fira hur många gånger som helst).

Körsbärsörhängen: eBay
Jumper: Lindex
Kjol: hemmasydd
Bälte: Monki
Strumpbyxor: KappAhl
Kängor: Din Sko

Ja, ljuset är konstigt och jag står i sängen, men det är inte så lätt när man sover i vardagsrummet och det är mörkt ute hela dagen.

Frakten från Schustore i England kostade 6 pund (ca 80 kr), att returnera dem med Posten kostade 270 kronor. Det blir dyra skor det här.

---

Just nu spelas: Starmarket: "Too Much Gone Wrong" från Sunday's Worst Enemy

---

Och rosiga kinder efter en promenad i den kalla luften.

---

Just nu spelas: Depeche Mode: "See you" (första singeln)

---

---

Mina rosa skor från Irregular Choice kom nyss. Tyvärr visade de sig vara alldeles för små, så jag har packat ner dem i lådan igen, fyllt i den nya storleken, tejpat ihop väl med silvertejp och ska gå upp till Posten lite senare i eftermiddag och skicka tillbaka dem. Men det gick ju fort att få dem hit, så jag hoppas att den nya storleken kommer rätt snart också.

I vilken jag poserar i min nya klänning och försöker se ut som en bild från ett symönster från 40-50-tal. Det hade blivit mycket bättre om min man hade varit hemma och tagit kort - den omständigheten att vi nu sover i vardagsrummet gör det ännu svårare att få till ett bra foto då två 90-madrasser bredvid varandra påverkar var man överhuvudtaget kan stå.



Jag har inte tänkt ha vare sig hatt eller handskar på mig inomhus, men jag tyckte att det såg så fint ut tillsammans - och det är säkert fint med kappa ovanpå också.

---

Just nu spelas: Håkan Hellström: "Kom igen Lena!" från Det är så jag säger det

---

---

Just nu spelas: The Clash: " I fought the law"

---

Ibland går Evis på stadens gator (läs: i Humanistens korridorer) som en vanlig kvinna i jeans och jumper - idag är en sådan dag.


Visst ser mina ben korta ut? Alltså, de är ju korta, men det brukar jag dölja lite med midjehöga kjolar; här syns det verkligen.

Det har uppstått mögel på väggen längst in i hörnet i vårt sovrum. Det hänger nog ihop med ett fläktrum som ligger på andra sidan och vi räknar med att det kommer att fixas tämligen snart (vi har en mycket bra hyresvärd). Tills vidare sover vi emellertid på golvet i vardagsrummet och jag sitter i köket och skriver dator, något som säkert kommer att leda till lite mindre bloggande ett tag.

är väldigt fint ihop. Därför har jag min nya mörkt rosa topp från H&M ihop med en mycket gammal hemmasydd kjol som är rutig i grå nyanser och rosa. Nu ska jag iväg och köpa fyra knappar till samt ett skärpspänne till min nya klänning. Efter det bär det av till Folkuniversitetet för tre timmar föreläsning om 1700-talets mode.



Kängorna är ett par år gamla och från Din Sko.

Se bara på Madonna:



Bilden hittad på Planet Fabulon, ett ställe jag just hittat och ser mycket fram emot att utforska - jag menar med den egna beskrivningen: "Life on a Fabulous Planet - A Galaxy of Glamour . Camp & Kitsch . Extreme Fabulosity Divine Decadence . Delusions of Grandeur . Art & Artifice Hot Male Dancers. The Sacred Feminine . The Gay Agenda" kan det ju inte gärna bli fel. Eller; fel kan det nog bli, men aldrig ointressant.

---

Just nu spelas: The Clash: "Rock the Casbah" - vet du vad den handlar om?

---

Ärmarna behöver manschetter, kragen behöver göras färdig och den behöver knappar, men så här ser i alla fall klänningen ut just nu. Jag har hopp om att kunna få ihop nog med spillbitar till ett smalt bälte i klänningens eget tyg, men annars blir det ett svart med spänne i neongrön plast (finns, jag har kollat).



Och precis så här neongrön är den, synd bara att man inte kan se det tunna svarta hundtandsliknande rutmönstret på fotot.
Blåva Anna (och jag) tror att den kan vi väldigt anslående ihop med de rosa skorna.

---

Just nu spelas: New Order: "True Faith" från Substance

---

Tack vare gott och långvarigt sällskap från Blåva Anna idag har jag hunnit riktigt långt på en ny klänning som jag klippte till härom dagen (också med moraliskt stöd av Anna) - nu återstår ärmar och manschetter, krage, knapphål och knappar. Fållat har jag redan gjort, till "Sense and sensibility" (inte den med Emma Thompson, uan en BBC-serie från tidigt 80-tal). Vi får se hur mycket jag får gjort imorgon när Rickard jobbar tolv timmar och jag är ensam med Maja hela tiden; troligen inte så mycket, men man kan ju alltid städa lite istället.

---

Just nu spelas: Billy Idol: "To be a lover"

---

Såhär med fyrtioårsdagen i raskt antågande har jag börjat tänka mer tillbaka till den grå forntid när jag var barn och då också börjat scanna in lite gamla foton som jag lånat av mamma. Så här såg jag ut när jag var liten och söt:


Klänningen är i vit nylonspets över rosa och hade en matchande mössa. Min bror fick så småningom en likadan i ljusblått - och ja då: båda finns kvar i min ägo.



Här är jag lite större, i mormors trädgård i Helås. Ibland saknar jag mormors hus hemskt mycket; bara att veta att det ser helt annorlunda ut och att jag aldrig kan komma dit igen (det bor ju andra människor där nu) känns lite sorgligt. Jag undrar om de har rivit gamlahuset, som vi kallade Gustavs stuga efter morfars far som bodde där; det nya huset byggde min morfar på 40-talet. Hagen slängde vi förra året, men jag har inte använt den efter tvillingarna. Jag kan inte riktigt känna igen klänningen heller.

Här åker jag skidor på Ängsvägen i Grästorp. På själva vägen alltså. Villaområdet byggdes när jag var bebis och strax innan. Träden i bakgrunden är de som växte (växer) längs Nossan. Värt att notera är att Maja använde de vita stövlarna som jag har på mig som vinterstövlar förra året. Overallen tror jag däremot kasserades efter min syster. Skidorna står säkert kvar hemma i Norra Björke.