Jag flyttar
Jag har efter flera års velande bestämt mig för att flytta och starta om bloggen, med en lite annan inriktning. Man hittar mig nu under namnet Evas liv - med sömsmån, här. Eller snarare med den inriktning som den har nu och inte den som den startades för. Den här bloggen var från början en modeblogg och handlade då rätt mycket om vad som visades på modevisningar, vad man kunde köpa på olika postorderställen och även mer allmänt om mode, stil och kläder.
så har det inte varit på flera år, det enda som återstått av modebloggandet är att jag visat bilder på "dagens outfit" och det kommer jag att fortsätta med även i den nya bloggen, men mitt intresse för vad som är modernt nu har helt försvunnit och det mesta som jag har på mig har jag sytt själv.
Så därför tyckte jag att det var dags att låta bloggen starta om lite, med ett nytt namn som passar bättre med vad den innehåller och med en ny innehållsdeklaration. Namnet "Evas liv - med sömsmån" kommer från när jag för några år sen höll på och grävde efter ett mönster som jag konstruerat till en av mina döttrar och hittade en bit (ett framstycke) med texten "Valerias liv, med sömsmån" och jag tyckte att det var så lysande, med den dubbla betydelsen av liv och jag visste att jag ville ha en blogg som hette så. Fast Eva istället för Valeria då. Att den ligger på Blogger gör också at tdet är lättare för mig att nätverka och hålla kontakt med andra som håller på och syr i gammal stil, eftersom de flesta sådana bloggar använder samma system.
Sen är det klart att det spelar roll för mig att den här bloggen är så förknippad med Annaa och allt utbyte vi hade i den och det ska bli skönt att inte behöva logga in med en kombo av våra namn varje gång som jag ska pinga ett inlägg på Bloggportalen.
Sextiofem år tar det att glömma
”Om historien ska upprepa sig – kan det inte vara bra saker som upprepar sig då?” sa jag just till maken.
Men om man ser ut i Europa och i Sverige nu så är det inte några bra saker som upprepar sig, utan det mörkaste i hela vår historia. I Ungern styr ett antisemitiskt parti, i Grekland har uttalade nazister tagit plats i parlamentet. Och i Sverige innehåller en ledare i den socialdemokratiska tidningen Tro och Politik, organ för Socialdemokrater för tro och solidaritet, dvs före detta Broderskapsrörelsen teorier om ”en judisk-europeisk högerextremistisk sammansvärjning”. Detta är alltså inom socialdemokratin - hur kan det anses vara förenligt med arbetarrörelsens värderingar? Hur kan det publiceras? Hur kan något annat än fråntagande av förtroendeuppdrag vara möjligt? Det hörs ju bara på ordet: "förtroendeuppdrag", kan man ha förtroende för en antisemit? Strängt taget kan jag inte se något annat än uteslutning som förenligt med rörelsens värderingar, men eftersom jag inte är socialdemokrat är det inte upp till mig.
Och medan detta det mörkaste i vår historia åter väcks till liv visar rasismen också många andra ansikten: med Breivik och counterjihadrörelsen, men också förföljelser mot romer och utvisning av människor till tortyr och död, där inte minst Sverige har ett väldigt svart facit och fått motta mycket kritik av både människorättsorganisationer och FNs tortyrkommission. Och allt detta hat hör ihop, det ena kan inte försvaras som en reaktion av det andra utan är en del av samma rasism, samma förakt och hat mot dem som vi inte tycker är tillräckligt lika oss själva.
Nej, detta handlar inte om mode och kläder, men det handlar om livet och det är oändligt mycket viktigare.
Men om man ser ut i Europa och i Sverige nu så är det inte några bra saker som upprepar sig, utan det mörkaste i hela vår historia. I Ungern styr ett antisemitiskt parti, i Grekland har uttalade nazister tagit plats i parlamentet. Och i Sverige innehåller en ledare i den socialdemokratiska tidningen Tro och Politik, organ för Socialdemokrater för tro och solidaritet, dvs före detta Broderskapsrörelsen teorier om ”en judisk-europeisk högerextremistisk sammansvärjning”. Detta är alltså inom socialdemokratin - hur kan det anses vara förenligt med arbetarrörelsens värderingar? Hur kan det publiceras? Hur kan något annat än fråntagande av förtroendeuppdrag vara möjligt? Det hörs ju bara på ordet: "förtroendeuppdrag", kan man ha förtroende för en antisemit? Strängt taget kan jag inte se något annat än uteslutning som förenligt med rörelsens värderingar, men eftersom jag inte är socialdemokrat är det inte upp till mig.
Förstasidan på hemsidan har nu en tafatt ursäkt om "olämpliga formuleringar", men ingenstans tar man avstånd från antisemitismen.
Tänk, när jag gick i skolan och läste om andra världskriget och om Förintelsen, trodde jag aldrig att den sortens slagord och teorier skulle höras igen och få inflytande i den europeiska politiken. Vad jag önskar att jag hade haft rätt.
Och medan detta det mörkaste i vår historia åter väcks till liv visar rasismen också många andra ansikten: med Breivik och counterjihadrörelsen, men också förföljelser mot romer och utvisning av människor till tortyr och död, där inte minst Sverige har ett väldigt svart facit och fått motta mycket kritik av både människorättsorganisationer och FNs tortyrkommission. Och allt detta hat hör ihop, det ena kan inte försvaras som en reaktion av det andra utan är en del av samma rasism, samma förakt och hat mot dem som vi inte tycker är tillräckligt lika oss själva.
Nej, detta handlar inte om mode och kläder, men det handlar om livet och det är oändligt mycket viktigare.
Aldrig mer!
Nya glasögon
Just den här månaden passade det ekonomiskt bra att köpa nya glasögon. Mina gamla som jag köpte för tre år sen hade fått sina törnar (bland annat när de blåste av mig och for iväg en fem-sex meter i en kastvind i höstas). Dessutom blir ju plastglasen lite repiga efter ett tag och såna där som jag har som inte har någon båge utan bara skalmar direkt på glasen är ju inte så hållbara.
På Smarteyes där jag köper glasögon får man det andra paret för halva priset och jag hade kommit fram till att jag dels ville ha ett par som var ungefär som mina gamla, som knappt syns och dels ett par med rejält synliga bågar. Jag har väldigt specifika önskemål om bågarnas for också. Då får absolut inte gå uppåt, som kattögon, för det ser helt knasigt ut på mig med mina höga kindknotor. De får heller inte vara för runda, för det förstärker kantigheten i mitt ansikte, men ska heller helst inte vara för kantiga - men viktigast: de får inte vara för små! Med en ansiktsform där den bredaste punkten är kindbenen och med en markerad käke så blir många glasögon alldeles för smala och små och får mitt ansikte att se stort och grovt ut. Glasögonen utan båge hade kunnat vara större, men är okej.
Och så det andra paret:
Och ännu behöver jag inte progressiva glasögon, mitt närseende är perfekt.
På Smarteyes där jag köper glasögon får man det andra paret för halva priset och jag hade kommit fram till att jag dels ville ha ett par som var ungefär som mina gamla, som knappt syns och dels ett par med rejält synliga bågar. Jag har väldigt specifika önskemål om bågarnas for också. Då får absolut inte gå uppåt, som kattögon, för det ser helt knasigt ut på mig med mina höga kindknotor. De får heller inte vara för runda, för det förstärker kantigheten i mitt ansikte, men ska heller helst inte vara för kantiga - men viktigast: de får inte vara för små! Med en ansiktsform där den bredaste punkten är kindbenen och med en markerad käke så blir många glasögon alldeles för smala och små och får mitt ansikte att se stort och grovt ut. Glasögonen utan båge hade kunnat vara större, men är okej.
Och så det andra paret:
Och ännu behöver jag inte progressiva glasögon, mitt närseende är perfekt.
Hermione
Så har man överlevt ännu ett barnkalas. Arton barn var här och det var maskerad. Maja var utklädd till Hermione från Harry Potterböckerna/filmerna. Jag har sytt hennes kåpa förstås.
Nu, efter en gin&russian och en fotbollsmatch på tv känns det till och med riktigt bra.
Nu, efter en gin&russian och en fotbollsmatch på tv känns det till och med riktigt bra.
Medeltideri
Jag och delar av familjen har varit på medeltidstältläger i Hässleholmstrakten, anordnat av föreningen Attemark, en del av föreningen Nordmark som i sin tur ingår i den internationella medeltidsföreningen Society for Creative Anachronism. Detta var det så kallade Dubbelkriget (numro 25 i ordningen). Där avgörs varje år den brännande politisk-religiösa frågan om vilken sida man egentligen ska smöra knäckebrödet på. Söker man på Double Wars XXV så kan man nog hitta rätt mycket bilder; här är några som jag tog på familjen.
Jag poserar á la 1300 utanför vårt tält
Vädret var långt ifrån perfekt, så lördag middag åts inne i tältet
För att inte madrasserna skulle bli blöta om det läckte in i kanterna hade vi lagt ihop dem i mitten - det var snyggare innan.
Tidigare på lördagen var det dock fint och mannen och ena dottern tog igen sig i gräset.
I föreningen finns också kungar och furstar som håller hov. Då klär vi gärna upp oss; som Maja här i klänning i en stil från 1500-talets första decennier.
Jag poserar á la 1300 utanför vårt tält
Vädret var långt ifrån perfekt, så lördag middag åts inne i tältet
För att inte madrasserna skulle bli blöta om det läckte in i kanterna hade vi lagt ihop dem i mitten - det var snyggare innan.
Tidigare på lördagen var det dock fint och mannen och ena dottern tog igen sig i gräset.
I föreningen finns också kungar och furstar som håller hov. Då klär vi gärna upp oss; som Maja här i klänning i en stil från 1500-talets första decennier.
Helgsysslor
Det har varit en upptagen vecka och en upptagen helg, men idag tvingas jag mer elle rmindre till en slags sysslolöshet i några timmar då Maja ska på barnkalas på Badpalatset i Lerum och absolut vill att jag ska följa med. Annats jobbade jag alldeles för länge de tre arbetsdagar som var, var på anhörigkurs om Aspergers och andra autismspektrumsyndrom (på min och Rickars bröllopsdag, den blev knappt uppmärksammad, inte för att vi brukar göra det, men ändå) och tog ett par sista tag i malsaneringen av klädkammaren.
På fredag förtjänade jag definitivt därför årets första Gin&Russian (tonicen var slut på affären och jag gillar nog kanske egentligen Russian bättre). Det var ju en lysande idé, för i en halvtimme efter det var jag så avslappad att jag inte kunde sätta igång med hushållsarbete så fort jag kom hem och den vilan behövde jag verkligen. Men det gick ändå fort över, så att jag kunde få nå't vettigt gjort sen.
Efter middagen kom ett par vänner på besök för att låna medeltidskläder inför ett medeltidsläger som vi alla ska åka på, som sträcker sig från helgen innan Kristihimmelsfärd till Kristihimmesfärdshelgen. Jag, Maja och Valeria ska bara var där från onsdag kväll dock. I vilket fall så är hon gravid och behöver ha något som hon får plats med magen i och jag har mycket sådant. Jag fick sprättat loss ärmarna på en av Majas särkar också medan vi pratade, de behöver förlängas.
Sen var det läggdags och så kom lördagen som bestod av arbete från morgon till kommissarie Lewis, som börjar klockan åtta. Nu var det dags att dammasuga, våttorka alla ytor och sedan återbörda alla sanerade plagg, filtar och annat till klädkammaren. Därtill täckte jag alla hyllor utom en där jag bara har skolådor med papper, eftersom målarfärgen har en tendens att klibba ihop med det som ligger ovanpå den en längre tid. Det blev presentpapper eftersom det senast som jag gjorde en sökning på hyllpapper endast kom upp med svindyra designbutiker. Nu visade det sig (via diskussion på facebook) att de, säkerligen på grund av husmorstrenden, blivit tillräckligt efterfrågade igen för att hittas både på Clas Ohlsson och vissa ICA. Jag ska köpa sen för senare bruk, men jag fick i alla fall tag i fint presentpapper:
Jag bör nog också köpa en riktig trappstege, för att balansera en liten barnpall (en sån de har för att nå handfatet) ovanpå min trappstegspall för at tkomma åt uppe på hyllorna var inte idealiskt - man blev lite nervös.
På fredag förtjänade jag definitivt därför årets första Gin&Russian (tonicen var slut på affären och jag gillar nog kanske egentligen Russian bättre). Det var ju en lysande idé, för i en halvtimme efter det var jag så avslappad att jag inte kunde sätta igång med hushållsarbete så fort jag kom hem och den vilan behövde jag verkligen. Men det gick ändå fort över, så att jag kunde få nå't vettigt gjort sen.
Efter middagen kom ett par vänner på besök för att låna medeltidskläder inför ett medeltidsläger som vi alla ska åka på, som sträcker sig från helgen innan Kristihimmelsfärd till Kristihimmesfärdshelgen. Jag, Maja och Valeria ska bara var där från onsdag kväll dock. I vilket fall så är hon gravid och behöver ha något som hon får plats med magen i och jag har mycket sådant. Jag fick sprättat loss ärmarna på en av Majas särkar också medan vi pratade, de behöver förlängas.
Sen var det läggdags och så kom lördagen som bestod av arbete från morgon till kommissarie Lewis, som börjar klockan åtta. Nu var det dags att dammasuga, våttorka alla ytor och sedan återbörda alla sanerade plagg, filtar och annat till klädkammaren. Därtill täckte jag alla hyllor utom en där jag bara har skolådor med papper, eftersom målarfärgen har en tendens att klibba ihop med det som ligger ovanpå den en längre tid. Det blev presentpapper eftersom det senast som jag gjorde en sökning på hyllpapper endast kom upp med svindyra designbutiker. Nu visade det sig (via diskussion på facebook) att de, säkerligen på grund av husmorstrenden, blivit tillräckligt efterfrågade igen för att hittas både på Clas Ohlsson och vissa ICA. Jag ska köpa sen för senare bruk, men jag fick i alla fall tag i fint presentpapper:
Jag bör nog också köpa en riktig trappstege, för att balansera en liten barnpall (en sån de har för att nå handfatet) ovanpå min trappstegspall för at tkomma åt uppe på hyllorna var inte idealiskt - man blev lite nervös.
Sen hängdes/lades/stuvades alla kläder, skor, filatr, väskor, skridskor, sovsäck - ja ni vet - in igen. Jag passade också på att byta ut vintergarderoben mot sommargarderoben och sorterade ut en mycket stor hög med kläder som är för små för mig nu, men som bör passa min syster. Tyvärr fick jag också packa undan en hel del som blivit för smått sen förra sommaren, men som jag inte har gett upp om att komma i igen. Det kan vara så att det är dags för radikala insatser, men de är inte lätt när man har en ämningsomsättningssjukdom och dessutom jobbar mer än man egentligen orkar. Kanske får jag nöja mig med att i likhet med min mormor vara tjock, stark och ihärdig istället för smal.
Sen sydde jag lavendelpåsar på löpande band och stoppade i alla skåp, lagade middag, sorterade in ren tvätt och strök lite innan det var dags för Kommissarie Lewis och handsömnad på Majas särk till ett par koppar te. Rickard, Maja och de stora barnen städade lägenheten.
Inte så konstigt att det kräves värktabletter av dundertyp för att jag skulle kunna sova sen.
Idag är det som sagt barnkalas, men jag har redan sorterat in resten av tvätten och ska strax stryka resten av den rena tvätten. Särken borde också bli färdig idag och så måste jag prova alla Majas medeltidskläder så jag vet om hon kommer i tillräckligt många av sina kläder eller om jag måste sy nytt.
Idag är det som sagt barnkalas, men jag har redan sorterat in resten av tvätten och ska strax stryka resten av den rena tvätten. Särken borde också bli färdig idag och så måste jag prova alla Majas medeltidskläder så jag vet om hon kommer i tillräckligt många av sina kläder eller om jag måste sy nytt.
Var är hon? Var är hon?
Ja, vi kan väl säga att det är en kombination av ledighet med tillhörande jobb, bjudnignar och annat som kallar på en och en massa stress på jobbet.
Jag har kläder på mig, låt oss vara nöjda med det.
Jag har kläder på mig, låt oss vara nöjda med det.
Fler bilder på mig i hatt
Jag passade på att ta lite fler foton på mig i hatten när jag nu hade lockat håret. Modisten ska få dem och då vill man ju vara snygg.
I övrigt terroriserar jag de stora barnen och deras kompis med Lasse Dahlqvist.
Jag har hämtat min hatt!
Idag har jag varit och hämtat min hatt som jag beställde hos Ida Wikström/Tegelsten Clothes. Jag har bestämt utseendet själv, även om det enda som var klart när jag kom dit var att den skulle vara grå och ha en fjäder som gick som i en båge över huvudet.
Nå, här kan den ses, både på mig i dagens klädsel och för sig själv.
Lyssna på mig
Ikväll kan man höra mig vara med i diskussionen om sport i Karlvagnen (21.40-24.00 i P4). Från ett historiskt perspektiv i mitt fall förstås. Och på torsdag kan de som bor i P4 Göteborgs sändningsområde höra mig i Alltinget mellan 10.00 och 12.00. Det senare tror jag även kan höras i efterhand på webben om man har oturen att inte bo i Göteborg med omnejd ;)
Förkyld och klädråd för tjocka kvinnor
Jag är dunderförkyld och ligger och läser på soffan med en tekopp iförd jumper och mysbyxor och det blir det inga bilder på. Om jag orkade sitta upp längre stunder så skulle jag sitta och titta i den här lilla broschyren från 1943 med klädråd för mulliga och tjocka kvinnor som jag köpte en pdf av i New Vintage Ladys Etsybutik. Hemskt fina bilder och råd om allt från pälsar till negligéer. Det mesta är såna råd som man brukar ge oss tjockare nu också, så man kan konstatera att inte så mycket har ändrats på 70 år. Utom att man faktiskt kallar tjockt för tjock istället för att som nu smyga med ordet kurvig, som ju, som jag har diskuterat, faktiskt inte säger något om ens vikt utan om ens form.
Ja och rådet att man ska ha ärmlöst om man är fyllig då, eftersom fylliga armar är vackert. Det ser man aldrig idag, när idealet är en mager arm med tydligt definierade muskler.
Ja och rådet att man ska ha ärmlöst om man är fyllig då, eftersom fylliga armar är vackert. Det ser man aldrig idag, när idealet är en mager arm med tydligt definierade muskler.
Cirkulation
Och mycket färg.
Jag köper inte så mycket secondhand som förr. Det finns tre skäl till det: det ena är förstås att jag syr så mycket själv, det andra att jag numera är så stor att det är svårt att hitta något som man vill ha i min storlek i andrahandsaffärerna.
Men så finns det ett tredje skäl: vi har egen cirkulation av kläder i vänkretsen. I helgen fick jag till exempel den här randiga koftan av vännen Monika, som i sin tur ärvt den av sin granne och idag hade min kompis Marika med sig de här skorna som jag fått överta efter Barbro Mellbin när hon rensade i skogarderoben. De är från Skopunkten 2007 och det vet jag eftersom jag såg dem i Hanna Fridéns blogg då och väldigt gärna också ville ha dem, men så var de slut i min storlek på Skopunkten på Backaplan så det blev inte av. Men nu har jag dem - mwuahaha!
Men sådär håller det i alla fall på: både jag och mina stora döttrar får massor av kläder av vännen/grannen Blåva Anna och hennes syster (även hon en granne). Kjolen har jag gjort själv, men tyget var två bitar som min mormor skaffat någon gång på 60-talet för att göra förkläden av.
Men en ny sak finns det: Det röda halsbandet av plastkulor som jag hittade på KappAhl idag. Inse att jag har letat efter ett rött plasthalsband i två år nu! Det är oerhört frustrerande när man känner att det är något som man verkligen vill ha och så tar det flera år innan det blir inne.
Jag kommer nog inte att ha allt det här på mig samtidigt, men jag ville dels visa så många som möjligt av mina nya grejer på en gång, dels trodde jag att det skulle bli en bra bild - och det tycker jag att det blev.
Jag köper inte så mycket secondhand som förr. Det finns tre skäl till det: det ena är förstås att jag syr så mycket själv, det andra att jag numera är så stor att det är svårt att hitta något som man vill ha i min storlek i andrahandsaffärerna.
Men så finns det ett tredje skäl: vi har egen cirkulation av kläder i vänkretsen. I helgen fick jag till exempel den här randiga koftan av vännen Monika, som i sin tur ärvt den av sin granne och idag hade min kompis Marika med sig de här skorna som jag fått överta efter Barbro Mellbin när hon rensade i skogarderoben. De är från Skopunkten 2007 och det vet jag eftersom jag såg dem i Hanna Fridéns blogg då och väldigt gärna också ville ha dem, men så var de slut i min storlek på Skopunkten på Backaplan så det blev inte av. Men nu har jag dem - mwuahaha!
Men sådär håller det i alla fall på: både jag och mina stora döttrar får massor av kläder av vännen/grannen Blåva Anna och hennes syster (även hon en granne). Kjolen har jag gjort själv, men tyget var två bitar som min mormor skaffat någon gång på 60-talet för att göra förkläden av.
Men en ny sak finns det: Det röda halsbandet av plastkulor som jag hittade på KappAhl idag. Inse att jag har letat efter ett rött plasthalsband i två år nu! Det är oerhört frustrerande när man känner att det är något som man verkligen vill ha och så tar det flera år innan det blir inne.
Jag kommer nog inte att ha allt det här på mig samtidigt, men jag ville dels visa så många som möjligt av mina nya grejer på en gång, dels trodde jag att det skulle bli en bra bild - och det tycker jag att det blev.
Magsjuka och böcker
Jomen, så roligt är det här i Göteborg. Först Maja, sen jag, Valeria och Vendela. Rickard är bara matt och hängig än så länge, men vi vet nog vad som kommer.
För att överhuvudtaget kunna stå ut med att må illa måste jag läsa så att jag kan glömma eländet ett tag. I synnerhet som det är först nu som jag orkar sitta upp framför datorn längre än tio minuter. Läsningen har Louise Waldén stått för, dels i form av Handen & Anden. De textila studiecirklarnas hemligheter, dels i form av hennes doktorsavhandling Genom symaskinens nålsöga. Teknik och social förändring i manskultur och kvinnokultur.
För att överhuvudtaget kunna stå ut med att må illa måste jag läsa så att jag kan glömma eländet ett tag. I synnerhet som det är först nu som jag orkar sitta upp framför datorn längre än tio minuter. Läsningen har Louise Waldén stått för, dels i form av Handen & Anden. De textila studiecirklarnas hemligheter, dels i form av hennes doktorsavhandling Genom symaskinens nålsöga. Teknik och social förändring i manskultur och kvinnokultur.
Båda var väldgit intressanta, även om teorierna som används i avhandligen idag känns lite föråldrade, kanske inte så konstigt med tanke på den explosion av teoriutveckling och forskning vad det gäller genus som skett sen 1990. Imorgon, när jag är friskare ska jag gå och låna antologin Från symaskin till cyborg. Genus, teknik och social förändring från 1996.
Jag skulle nog orka idag, men i likhet med barn i skolan tänkte jag hålla regeln "48 timmar sen jag senast kräktes" för att inte smitta ner mina kollegor.
Inspiration
Jag är lite sugen på en sån här:
Inte för att jag vet hur baksidan skulle se ut, men man får väl hitta på.
Inte för att jag vet hur baksidan skulle se ut, men man får väl hitta på.
Jag funderar på 8e mars
Idag funderar jag på (vad jag tror är) den ganska nya traditionen att gratulera kvinnor och ge dem blommor på 8e mars. Jag hade i alla fall inte hört talas om det förrän för några år sen, när jag läste om det i en tidning. Men det kan ju också vara så att jag växte upp i fel social krets, arbetarklass på landet är liksom inte det trendkänsligaste. Väl i Göteborg och på universitetet umgicks jag sen med folk som inte skulle komma på idén att göra om 8e mars till någon slags variant på Mors dag, så jag kan lätt ha missat det.
Detta innebär förstås inte att jag tror att varje enskild man som ger blommor till en kvinna gör det med baktanken att hålla henne på mattan, jag tror att folk i allmänheet vill vara snälla. Men förutom det uppenbara kommersiella intresset att göra om Internationella kvinnodagen till en slags Mors dag eller Alla hjärtans dag så är det naturligtvis mycket bekvämare för etablissemangete om kvinnor ägnar 8e mars (och alla andra dagar) åt att vänta på blombuketter än åt att ifrågasätta ekonomiska orättvisor, tala om mäns våld mot kvinnor eller kräva rätt till preventivmedel.
Ett bra blogginlägg om samma sak hittar ni här.
Men jag tror i alla fall att det som mer utbrett fenomen i Sverige inte har mer än en tio-femton år på nacken. Och jag tror att det, både här, och i de länder i öst där seden att uppvakta kvinnor på 8e mars är äldre handlar om att oskadliggöra 8e mars som en dag när vi uppmärksammar orättvisorna mellan könen och att inordna den i ett patriarkalt heteronormativt system där kvinnor ska vara glada för att de får blommor istället för att kräva lika lön för lika arbete.
Strejkande beklädnadsarbetare i New York för hundra år sen
Detta innebär förstås inte att jag tror att varje enskild man som ger blommor till en kvinna gör det med baktanken att hålla henne på mattan, jag tror att folk i allmänheet vill vara snälla. Men förutom det uppenbara kommersiella intresset att göra om Internationella kvinnodagen till en slags Mors dag eller Alla hjärtans dag så är det naturligtvis mycket bekvämare för etablissemangete om kvinnor ägnar 8e mars (och alla andra dagar) åt att vänta på blombuketter än åt att ifrågasätta ekonomiska orättvisor, tala om mäns våld mot kvinnor eller kräva rätt till preventivmedel.
Ett bra blogginlägg om samma sak hittar ni här.
En fin begravning
I fredags var jag i Stockholm på Annaas begravning. Jag vet inte hur mycket jag orkar skriva om det, men jag täntke att ni som inte var där, men kände Annaa kanske ändå vill veta lite.
Begravningen var på Skogskyrkogården, i Heliga Korsets kapell. Det hade ju varit trevligare om det hade varit vår så att man kunde ha sett lite mer av det världsarv som Skogskyrkogården är. Det hade då också varit lättare för vännen Caroline med hennes käpp och rullväska. Men när solen kom fram över snötäckta fält var det allt rätt vackert ändå. Det var förstås massor av folk som jag kände där - både miljörörelsefolk, det var ju där som jag och Annaa först träffades och andra. Som Frk Tjatlund, som skriver om begravningen här och Cruella, båda personer som jag lärt känna via Annaas blogg. Det hade varit trevligt att prata mer med dem, men jag hann ju knappt med gamla kompisar/bekanta som var överallt.
Frk Tjatlund beskriver själva begravningen så bra, så det behöver jag inte göra. Tack! Det är lite tungt. Mottagningen var på Studiefrämjandets lokaler vid Odenplan och vi minglade och pratade och bland annat Annaas gamla chef på Mål&Medel (Livsmedelsarbetareförbundets tidning) höll tal, liksom Tord Björk från Jordens Vänner. Eller tal och tal: han fick oss alla att sjunga "Fritjof och Carmencita" - Annaas gamla paradnummer sen 70-talet eller så; framfördes t ex på hennes mycket trevliga 50-årskalas (som känns som att det var alldeles nyss).
Jag höll inte tal. Det borde jag kanske ha gjort. På Björns, Annaas mans begravning 1998 så var jag den enda som talade om honom som förälder och make och inte bara om hans politiska gärningar (som var ofantliga) och det var lite samma tendens nu, att det vara Annaa som miljökämpe, debattör och journalist som kom fram, inte så mycket om vilket fantastiskt jobb hon gjort som ensamförälder. Eller ens om henne som vän. Men jag var för ledsen.
Den stora behållningen var Barnen, jag hann prata lite med all, mest med Mellan, eftersom jag och Caroline satte oss vid hennes bord. De är alldeles fantastiska människor som jag är glad att ha haft som en del i mitt liv, om än perifert, och som jag hoppas att jag kommer att kunna fortsätta att ha kontakt med.
Efter mottagningen gick de medleålders på restaurang och åt och drack öl och umgicks och barnen och deras vänner gick ut för sig - väl unt, jag hoppas att de hade så trevligt de kunde.
Och sen åkte jag hem, övertrött efter att ha sovit ungefär två timmar på natten, och väldigt ledsen. Men tåget var i tid och jag hade en intressant bok om Johannes och Olaus Magnus att roa mig med i alla fall.
Begravningen var på Skogskyrkogården, i Heliga Korsets kapell. Det hade ju varit trevligare om det hade varit vår så att man kunde ha sett lite mer av det världsarv som Skogskyrkogården är. Det hade då också varit lättare för vännen Caroline med hennes käpp och rullväska. Men när solen kom fram över snötäckta fält var det allt rätt vackert ändå. Det var förstås massor av folk som jag kände där - både miljörörelsefolk, det var ju där som jag och Annaa först träffades och andra. Som Frk Tjatlund, som skriver om begravningen här och Cruella, båda personer som jag lärt känna via Annaas blogg. Det hade varit trevligt att prata mer med dem, men jag hann ju knappt med gamla kompisar/bekanta som var överallt.
En annan gång räknar jag med, jag måste väl till Stockholm i jobbet fler gånger.
Frk Tjatlund beskriver själva begravningen så bra, så det behöver jag inte göra. Tack! Det är lite tungt. Mottagningen var på Studiefrämjandets lokaler vid Odenplan och vi minglade och pratade och bland annat Annaas gamla chef på Mål&Medel (Livsmedelsarbetareförbundets tidning) höll tal, liksom Tord Björk från Jordens Vänner. Eller tal och tal: han fick oss alla att sjunga "Fritjof och Carmencita" - Annaas gamla paradnummer sen 70-talet eller så; framfördes t ex på hennes mycket trevliga 50-årskalas (som känns som att det var alldeles nyss).
Jag höll inte tal. Det borde jag kanske ha gjort. På Björns, Annaas mans begravning 1998 så var jag den enda som talade om honom som förälder och make och inte bara om hans politiska gärningar (som var ofantliga) och det var lite samma tendens nu, att det vara Annaa som miljökämpe, debattör och journalist som kom fram, inte så mycket om vilket fantastiskt jobb hon gjort som ensamförälder. Eller ens om henne som vän. Men jag var för ledsen.
Den stora behållningen var Barnen, jag hann prata lite med all, mest med Mellan, eftersom jag och Caroline satte oss vid hennes bord. De är alldeles fantastiska människor som jag är glad att ha haft som en del i mitt liv, om än perifert, och som jag hoppas att jag kommer att kunna fortsätta att ha kontakt med.
Efter mottagningen gick de medleålders på restaurang och åt och drack öl och umgicks och barnen och deras vänner gick ut för sig - väl unt, jag hoppas att de hade så trevligt de kunde.
Och sen åkte jag hem, övertrött efter att ha sovit ungefär två timmar på natten, och väldigt ledsen. Men tåget var i tid och jag hade en intressant bok om Johannes och Olaus Magnus att roa mig med i alla fall.
Annaas sista kåseri
Annaa jobbade i många decennier för Livsmedelarbetarnas förbunds tidning Mål & Medel. De har nu lagt upp hennes sista kåseri samt ett minnesord; man kan läsa dem här.
Jag och Annaa för ett par år sen.
Jag och Annaa för ett par år sen.
On Fiddlers' green
Jag var och köpte tidningen idag, för Annaas dödsannons. Och i annonsen fanns delar av den här sångens text. Annaas barn är mycket kloka.
Fiddlers' Green
Fo'c'sle Song
Fo'c'sle Song
av John Connolly
Här är en liveföreställning med the Dubliners från 1980, där Barney McKenna ser helt häpnadsväckande ung ut. OK, det är ju 31 år sen, men ändå.
As I roved by the dockside one evening so rare,
To view the still waters and take the salt air –
I heard an old fisherman, singing this song -
“Oh, take me away, boys, me time is not long”
Dress me up in me oilskins and jumper –
No more on the docks I’ll be seen –
Just tell me old shipmates, I’m taking a trip, mates,
And I’ll see you some day, in Fiddlers’ Green …
Now, Fiddlers’ Green is a place, I’ve heard tell,
Where fishermen go if they don’t go to Hell –
Where the weather is fair, and the dolphins do play –
And the cold coast of Greenland is far, far away …
The sky’s always clear, and there’s never a gale –
And the fish jump on board with a flip of their tails –
You can lie at your leisure, there’s no work to do –
And the Skipper’s below, making tea for the crew …
And when you’re in dock, and the long trip is through –
There’s pubs and there’s clubs, and there’s lasses there too –
The girls are all pretty, the beer is all free –
And there’s bottles of rum, growing on every tree …
I don’t want a harp nor a halo, not me –
Just give me a breeze and a good rolling sea –
And I’ll play me old squeezebox as we sail along –
With the wind in the rigging, to sing me this song …
Här är en liveföreställning med the Dubliners från 1980, där Barney McKenna ser helt häpnadsväckande ung ut. OK, det är ju 31 år sen, men ändå.
Texten på norska har sin egen, väldigt speciella, tjusning.
Konståkningsvideos
I eftermiddag har jag och de stora flickorna tittat på herrarnas kortprogram i Konståknings-VM. Det var helt av en slump som Vendela slog på TVn och råkade zappa in på rätt kanal precis som det började.
Det ena ledde till det andra - som letande efter konståkningsvideos på youtube.
Sonja Henie 1928
Det ena ledde till det andra - som letande efter konståkningsvideos på youtube.
Ulrich Salchow på Åreveckan 1908
Sonja Henie 1928
Det finns mycket mer. Och tänk - den första filmen är faktiskt över hundra år sen.
Fan Annaa!
Vi visste ju att rent statistiskt skulle du dö före mig, det var ju ändå sjutton år mellan oss. Men det skulle ske om sådär tjugo år, inte NU!
Vi hade känt varandra i tjugo år och du var en av mina bästa vänner. Den som jag pratade föräldraskap med - du fick ju barn bara ett par år före mig, en jag pratade politik med, en jag pratade sömnad med, den som delade min ohejdade entusiasm för irländsk folkmusik, den jag bodde hos när när jag var i Stockholm, när vi satt och pratade och drack öl alldeles för länge på kvällarna med tanke på att jag alltid skulle på konferens dagen efter. Och du bodde gärna hos oss när du var i Göteborg. Du var den jag pratade miljöpolitik med nuförtiden, och den jag pratade organisationsformer med och kanske den jag pratade allra mest skit med.
Vi var inte alltid överens om allt, men vi hade alltid intressanta utbyten av åsikter och vi hade alltid roligt!
Och jag är inte redo för att du ska vara borta. Ingen är det.
Om det finns någon jävla rättvisa räknar jag med att du sitter och dricker öl med den här karln!
Vi hade känt varandra i tjugo år och du var en av mina bästa vänner. Den som jag pratade föräldraskap med - du fick ju barn bara ett par år före mig, en jag pratade politik med, en jag pratade sömnad med, den som delade min ohejdade entusiasm för irländsk folkmusik, den jag bodde hos när när jag var i Stockholm, när vi satt och pratade och drack öl alldeles för länge på kvällarna med tanke på att jag alltid skulle på konferens dagen efter. Och du bodde gärna hos oss när du var i Göteborg. Du var den jag pratade miljöpolitik med nuförtiden, och den jag pratade organisationsformer med och kanske den jag pratade allra mest skit med.
Vi var inte alltid överens om allt, men vi hade alltid intressanta utbyten av åsikter och vi hade alltid roligt!
Och jag är inte redo för att du ska vara borta. Ingen är det.
Om det finns någon jävla rättvisa räknar jag med att du sitter och dricker öl med den här karln!
