Long live the queen


I was sipping on a whiskey when I got that call
my friend Lex was lying in the hospital
she'd been pretty sick for about half a year
but it seemed like this time the end was drawing near
so I dropped my plans and jumped the next London train

I found her laid up and in a lot of pain
her eyes met mine and then I understood
that the forecast wasn't looking too good
So I sat and spun her stories for a little while
Tried to raise her mood and tried to raise a smile

But she silenced all my ramblings with the shake of a head
drew me close to listen and this is what she said:
"Now you live to dance another day
but now you have to dance for the two of us
so stop looking so damn depressed
sing with all your heart the queen is dead yeah"

She told me she was sick with all the hospital food
of doctors, distant relatives draining her blood
she said "I know im dying ... but im not finished just yet I'm dying for a drink and for a cigarette"

So we hatched a plan to book ourselves a cheap hotel
the Center of the city, and to raise some hell
lay waste to all the clubs
and when everyone else is long asleep
then we will know were good and done

"You live to dance another day
but now you have to dance for the two of us
so stop looking so damn depressed
sing with all your heart the queen is dead "
South London's not the same anymore
the queen is dead, the last of the greats!
has finally gone to bed

Well I was working on some words when Sarah called me up
she said that Lex had gone to sleep and wasn't waking up
well even though I knew that there was nothing to be done
I felt bad for not been there and now well she was gone

So I tried to think what Lex would want me to do
at times like this when I was feeling blue
so I gathered up some friends and spread the sad,sad news
and we headed to the city for a drink or two
and we sang:

"we live to dance another day
its jut now we have to dance for one more of us
so stop looking so damn depressed
sing with all our hearts
LONG LIVE THE QUEEN!"


Jag antar att det blir mer dansande och drickande nu, om jag ska dansa och dricka  för Annaa också.

På jakt efter en ny väska

Min röda handväska, som ju egentligen är ett nytt tyg till min första egenhändig inköpta handväska i grönt och brunt medaljongmönster från Lindex 2007 har gett sin sista suck (tyget var för tunt, även om det var fint) och jag känner inte för att sy någon ny utan tänkte köpa. Problemet är att jag är hemskt kräsen. Helst vill jag ha en likadan som jag hade förut: lite påsig och med bambu- eller trähandtag. Men jag vill också ha en sån här (den till höger). Inte istället för utan också. Jag vill alltså äga två handväskor - vart är världen på väg? Så om någon ser en sån på loppis, tradera, affär, har en hemma som ni kan tänka er att göra er av med, etc så kan ni väl höra av er till mig? (evapunktanderssonsnabelacomhempunktse).

Det bästa klädesplagget!

Jag var på puben igår med goda vänner. Samtidigt stormade det rätt rejält (ser två fallna träd från köksfönstret och enligt ögonvittnen på facebook är det fullt med tegelpannor på gatan här utanför) och regnade på det klassiska Göteborgsviset: piskande horisontellt. På grund av detta rotade jag reda på min mans gamla sydväst av försvarets typ och bar till den matchande regnjackan (som jag då inte behövde leta efter, det är den som vi använder och den hänger i hallen) när jag begav mig mot Andra Långgatan och The Rover.


Och jag kan bara säga att sydväst är det bästa plagget någonsin!


Skärmen skyddar från regn på glasögonen och hakbandet håller den på plats även under de värsta stormvindar. Dessutom skyddar den från fulla karlar som söker kontakt när man är på väg hem från krogen - Ingen talar med tanten i sydväst! Dels kan de inte se hur man ser ut, dels ser man mer än lite galen ut och vem vill tala med en sån? Ett riktigt vinnarplagg som kommer att användas mycket i framtiden.

Nyårshandling

Så var det nyårsafton igen och i enlighet med en nu nioårig tradition ska vi äta middag med våra grannar Blåva Anna och Kristian och våra respektive barn. Många av dessa gånger har vi ätit rotfrukter i ugn med baconlindade kycklingfiléer och så även i år. De två senaste årens tradition av marängswiss till dessert bryts dock, då de har skaffat glassmaskin som ska premiäranvändas.

Jag ska hitta på förrätt, som nog blir tre olika pyttesmörgåsar och ska nu även ge mig ut på en promenad på ett par kilometer för att se om de har stora flaskor Champis på ICA Maxi för tolvslagsskålen. Jag tycker nämligen att Champis är godare än Pommac. Tidigare år har vi haft mousserande vin till de vuxna, men ingen av oss har varit i närheten av att orka skaffa det. Och frågar ni mig så är därtill Champis godare.

Bilden snodde jag härifrån.

Klädsel blir en repris av förra året.

Mellandagsrean

På mellandagsrean köpte jag ett par gosiga randiga sockor (rött och vitt, med grå tår och högst upp) för tretti spänn. Jag har julklappar och ridning för ena dottern att betlaa och därtill håller min dator på att paja ihop och mina glasögon fick en flisa utslagen när de blåste av mig på gatan för några veckor sen.
Och jag behöver kläder som en fisk behöver en cykel. OK, höst-vinterkängorna börjar bli slitna efter tre år, men de får nog ta en vända till skomakaren innan jag köper nya.

Jag har inte ont om pengar som så, även om ett hushåll med en deltidssjuk och en som jobbar i handeln aldrig kommer att bli välbärgat, men jag behöver prioritera.

Sen har jag varit så dålig det sista att jag faktiskt inte direkt har lust med något, inte ens kläder. Idag var första gången jag tog i min blivande kavaj på nästan en månad, men jag har nu gjort en snygg passpoalficka på en provlapp och är redo att ge mig på själva kavajen.

God Jul!

Jag önskar alla mina läsare en God Jul med ett foto på mig inspirerat av 40- och 50-talets pin-upmålningar. Nu åker jag till syrran och firar!

Blandat juligt

Det blir inte så mycket här i bloggen. Jag mår jättekass och insåg just att den där känslan av att man ska svimma hela tiden nog kommer från de nya antiinflammatoriska värktabletterna som jag fick utskrivet eftersom de har slutat tillverka Brufen Retard. Precis så här dålig blev jag sist jag tog den här sorten 1997.

Nå, då kan jag ju låta bli att ta dem - mer värk är faktiskt att föredra, i alla fall på kort sikt. Annars har julstressen helt försvunnit, sen flera dagar. Så fort fönstren var tvättade och jag fått upp julgardinerna och vi hittat en dag när jag och Rickard kunde köpa julklappar ihop så blev det mycket bättre. Knäcken är gjord, chokladfudgen är gjord, hemgjord marsipan blir det visst ingen eftersom jag just insåg att jag glömt det, granarna är klädda och nu återstår endast att göra köttbullar på 1,5 kilo blandfärs.

Här kan man se undertecknad med ett fiffigt fotgrepp hålla gardinstången stilla medan jag trär på en julgardin:


Jag har deltagit en del i diskussionen om julgranar hos Annaa, så egentligen borde jag väl visa bilder på våra väldigt ordinära julgranar, men vi får se hur det blir med det, IFK-julgranskulorna kanske är värda en bild.

Jag har också varit Lucia på jobbets julfest för första gången på fem-sex år. Stearin i håret är bara halvkul, men festen var helkul - så tisdagen försvann i ett suddigt, sömnigt töcken. Men jag kom i alla fall hem. Två timmar innan jag skulle gå upp och väcka Maja och ta henne till skolan.

Jag är också med i ännu en bok, men det får ett eget inlägg.

Vintersolståndet och att dagen åter blir längre igen högtidlighölls och gula ljus som symboliserade solen tändes på morgonen den 22e.


Slutligen tycker jag att det här är en viktig jultext.

Min mormors barskåp

Igår anlände min mormors barskåp till vårt hem och idag har vi flyttat runt möbler för att få plats med det.



Detta var alltså min mormors och morfars, men när mormor flyttade från sitt jättestora hus på Varaslätten till ett plus 55-boende (mer som plus 75 om ni frågar mig) i Falköping fick min bror det. Eller om det var när hon dött, jga minns inte riktigt.  Mormor hade på ett oerhört hjälpsamt sätt listat vem som skulle ärva vad och barskåp uppfattade hon uppenbarligen som en manlig sak.

Nåväl, brodern tyckte inte att det passade in i hans möblemang så de senaste åren hart det stått i hans hönshus!! När jag fick höra det blev jag lite upprörd eftersom jag hade velat ha det (jag hade blivit mer upprörd om min bror hade haft hönor i hönshuset också, men så var inte fallet). Brorsan är snäll så jag fick det. Det är dock inte något som man fraktar utan släpkärra så det har tagit ett och ett halvt år eller så.

Man ställer alltså spritflaskor och liknande på spegelytan och det knöggliga glaset. Glas och tillbehör har man på den lilla hyllan en bit upp och sen kanman dra ut en serveringsskiva (man ser knopparna). Och lampan tänds när man öppnar dörren.

Söderhavsromantik på film

Kungliga Biblioteket, som förutom att ha samlat allt som tryckts i Sverige sen 1600-talet har olika hemsidor däe man kan ta del av samlingarna och för den som är intresserad av vardagskultur under 1900-talet är bloggen/sajten Vardagstryck värd ett bokmärke. Senaste posten visar snygga filmaffischer från 20- och 30-talet, med Söderhavstema.


Skägg

På måndag strax efter halv tio kan man höra mig tala om skägg på P 4 Radio Gävleborg i programmet Förmiddag.

Snyggt skägg, cool farbror, viktigt budskap - tre saker på en gång!

Helgens skörd

Jag har i helgen varit på en snabbtripp till London: anlände fredag middag, dumpade min väska hos vännen Björn med fästmö, gjorde all min planerade shopping och umgick sen med dem. Lördag var det heldagskonferens med The Association of Dress Historians följt av massor med öl ihop med en annan vän, Billy Oblivion, något som resulterade i en mycket slö söndag när vi bara hängde, läste och tog en stillsam promenad längs Portobello Road. Sen var det dags för hemfärd.

Förutom inköp av tyg, skor och underkläder på fredag så sålde de också böcker på konferensen och det här är vad jag köpte. Utrymme i väskan plus vikt begränasede mig mer än ekonomi, eftersom ingen av böckerna kostade mer än 10 pund.


Här är skorna, jag visste att jag en vacker dag skulle köpa dem första gången jag såg dem för ett par år sen.


Jag köpte dem hos Irregular Choice på Carnaby Street, försäljaren vad svenska och vi pratade fackföreningar, löner och arbetsvillkor.

När man är besatt av passform

När man är besatt av passform och har en kropp med mycket kurvor så är konfektion inte ens vän. Inte ens när man handlar från företag vars ideal är mycket långt från den formlösa hässjestör som annars är idealet för de flesta klädskapare kan man räkna med mer än B-, möjligen C-kupa som utgångspunkt för kläderna. Den här gången var det Bettie Page Clothing och jag är egentligen mycket nöjd med både kontakt, leverans och kvalitet. Och jag förväntar mig heller inte att de ska göra kläder för folk med F/G-kupa, inte som sin standard.

Följaktligen passade klänningen rent måttmässigt överallt, men för lite av utrymmet i brösthöjd var anpassat just för en stor byst.
Som man kan se på den här bilden så är bystvecket för litet och bysten "stjäl material" från ärmhålet, inte för att övervidden i plagget är för liten, utan för att det inte är tillräckligt format över bysten.


Ärmarna var också för långa och hade för spetsig ärmkulle för min smak; jag gillar nämligen att kunna lyfta armen utan att hela klänningen följer med. Dessutom var axlarna för breda - inte för storleksstandarden utan för mig.

Jag lade ett extra bystveck upp mot ärmhålet, att förstora det existerande hade gjort sidsömmen väldigt kort och svår att få ihop med bakstycket. Jag tog också in bakstycket i sidan och kapade som sagt lite av bredden på axlarna.


Nu kan jag röra armarna utan att det drar i ärmhålet och klänningslivet är format efter bysten. Egentligen skulle jag kunna ta in insnitten som går neråt också, men då måste jag peta upp mer foder och det vill jag inte utan nöjer mig med skärp.

Jackor från Myrorna

I tisdags var jag på möte med Försäkringskassan vid Järntorget och passade då på att ta en snabb sväng in på Myrorna. Där hittade jag inte mindre än två jackor som jag köpte.
Den här bruna i 100 % ull. Den går att knäppa över bysten, men det är inget som jag rekommenderar - jag ser ut som en stoppad korv, men något som jag har märkt är att jackor som bärs öppna är snyggast om de egentligen inte går att knäppa. Bilden är lite mörk och frisyren för tantig för en så tantig klädsel, om ni fattar vad jag menar, men den kommer nog att bli bra när jag ska presentera min forskning på The Association of Dress historians temadag för ny forskning i London på lördag.


Den blå är i mest polyester, troligen från 80-talet - baserat på puffärmen och det faktum att jag kommer i storlek 40 - och tillverkad i Berlin.


Kvaliteten och konstruktionen, med en påknäppbar krage i piké får mig att tro att det rör sig om någon form av arbetsuniform.

Min blus från Pin-up Girl Clothing

Min blus från Pin-up Girl Clothing anlände i fredags och igår fick jag mig för att ta bilder på den med mig i, eller mig med den på, beroende på hur man ser det. Kvaliteten är inte lysande på fotto, men det är sådär halvsvårt att få det bra med automatisk utlösare på kamerna som är placerad på linneskåpet. Fötterna kom ju t ex inte med :)

Blus: Doris från Pin-up Girl Clothing

Kjolen har jag sytt själv.


Loppisköp

I söndags var jag och Maja på det fasansfulla ställe som är Lek&Buslandet. Dett avar naturligtvis inte något som jag hade kommit på själv utan berodde på att en av Majas klasskompisar generöst ordnade barnkalas för hela klassen där i tre timmar! (Däremot är idén som dök upp att om det blir fler tillfällen ta med en plunta med sprit till föräldrarna min, även om andra glatt hoppade på den.)

Till skillnad mot förra gången jag var där och var tvungen att följa med Maja hela tiden i klätterställningar och annat fick jag faktiskt ta en liten tur iväg från stället den här gången. Så jag gick till den nyöppnade Backaplans loppis (bredvid Coop Forum åt Deltavägen till, öppet 10-16 lördag och söndag). Det var den där sortens loppis där privatpersoner och föreningar säljer saker och jag hittade fyra trätallrikar och hyfsat mycket bomullstyg i form av gardiner för en tia vardera.

Tyget:

Tallrikarna efter att jag målat på Medeltidsföreningen Gotviks vapen på dem. Jag behöver nämligen inga som helst mer trätallrikar, men det är trevligt om föreningen har lite snygga saker att lägga upp mat på när vi har fest.


För den som undrar

Så ägnar jag mig åt att vara sjuk och jobba och orkar inte blogga just nu. Även sömnaden ligger ner, men jag försöker så sakteliga rita av alla mönsterdelaran till en kavaj som jag har tänkt sy i vinter.

Om jag hade pengar...

När jag får pengar från Försäkrignskassan - om det nu händer - så är det det här som jag skulle vilja köpa:

 


Hemma

Nu har jagåtervänt från Stockholm där jag var på en mycket trevlig konferens om historiker och materiell kultur på Armémuseum. Bodde gjorde jag hemma hos Annaa, så nu har jag sett den nya lägenheten och det omtalade båset :) Jättefint var det och trevligt hade vi, fast jag egentligen inte var där så mycket. Söndag anlände jag i spöregn framåt tjugo i elva och sen drack vi några pilsner och lyssnade på irländsk musik fram till tre eller så. Eftersom jag skulle upp halv åtta och därtill hade varit på medeltidsfest i Ulricehamn hela helgen så kan ni säkert förstå att jag var ganska trött på måndagen. Det höll genom hela konferensen och nästan hela midagen med vänner, men vid åtta var jag helt slut och började sjunka ihop i soffan på den indiska restaurang vi var på. Så då blev det "hem" till Sätra och lite te ihop med Annaa och hennes vän Akbar. Och framåt ett sov jag alldeles säkert. Sen var det konferens igen näst amorgon och så tågresna hem till Göteborg. Där körde vi in en kvart så att det bara tog två timmar och fyrtiofem minuter och det klagar jag inte över.
Och nu är det onsdag och jag har redan klarat av dagens första ärende - nämligen försäkringskassan.

Tjockisar göre sig inte besvär

Tjock och miljömedveten är uppenbarligen två oförenliga storheter i H&Ms värld. I vilket fall görs deras sk. "Conscious Collection" endast upp till storlek 42.  Och nej, det är inte modeller som är helt olämpliga för folk med ett bystmått på över 96 cm, utan helt vanliga modeller som defintivt skulle passa lite större kvinnor också.
Nu har jag inga pengar eftersom jag väntar på sjukpenning sen augusti och dessutom behöver jag absolut inga mer kläder och är själv för tjock för nästan alla H&Ms kläder, även de som går upp till storlek 46. Men det finns rätt många tjejer och kvinnor i storlek 44 och 46 som säkert hade velat ha deras mindre miljöpåverkande kläder.

Man kanske behöver en papegoja?

Jag har nämligen nu, från H&M, skaffat mig en kofta som är i alla fall är rätt så lik den här, som jag visade i januari:



Men kanske krävs det att man har en papegoja till?

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0