Tjockisar göre sig inte besvär
De har nog snackat ihop sig med livsmedelsproducenterna. Ingen ekologisk mat i stora förpackningar -> inga miljömedvetna människor i stora kläder... Vi är en konspiration på spåren!
Jag håller helt med dig, det är skrämmande att vissa klädmärken bara riktar sig till "normala" storlekar. Vi som inte är smala får nöja oss med vissa märken som har fattat att en stor del av den kvinnliga befolkningen faktiskt har storlek 44 och uppåt. Tråkigt att de inte inser att vi oxå vill vara snygga!!! BLÄ!!! Fram för snygga kläder för oss lite större! ;)
Tror Monika är något på spåren. Ren marknadsekonomisk krasshet; "tjocka personer tänker inte miljö, då skulle de inte äta så mycket, alltså bryr de sig inte om vilken miljöpåverkan deras kläder har heller". Är dom snygga? Vill man ha dem? Måste kolla.
Nu har jag kollat. Usch nej. Inte så där höga halsar.Jag tycker nog för övrigt att särskilt klänningarna har en smal linje som gör sig mest på långa smala personer, som så ofta med svenskt mode. Jag skulle nog komma i en 42:a men skulle ovanligt mycket se ut som en liten rultig tunna. En kofta kan jag tänka mig. Och väskan, den var fin men lite dyr.
Jag har inside information från dottern som jobbar på ett stort sportföretag som börjar på adi och slutar på das. Man gör helt enkelt inte kläder i större storlekar eftersom det skulle skriva ner varumärket.
Dels är det fråga om design, passar den designen för alla storlekar. (Vissa designers vill heller inte se plaggen i alla storlekar för det passar inte plagget, tex Karl Lagerfeldt som helst bara vill göra 32-34)
Sen kan inte alla mönster graderas hur mycket som helst vilket betyder att separata mönster ska göras vilket tar tid och kostar.
Sen handlar det också om tillverkning/försäljning/lager att ju fler storlekar man gör desto större antal plagg ska tillverkaren köpa upp från fabriken eller så ska beräkningen på hur många som säljer i vilka storlekar göras och då hamnar ofta de större och de mindre storlekarna på ganska låga antal. (Det kostar mer hos fabriken att tillverka i fler storlekar.) De minsta storlekarna måste ändå göras för modeller, press osv.
Om det är ett märke som inte har egna butiker så ska plaggen säljas in till butiker och då gör ofta butikerna beställning på "de vanliga" storlekarna om det inte är en specialbutik. 5000 plagg i 32-42 tex ger en säkrare försäljning än 5000 plagg i 32-52.
Så det är många anledningar men håller med om att det är väldigt tråkigt att det är så.
Jag hade storlek 42 när jag var 18 och vägde 58 kilo till mina 170 cm, för stor byst har jag alltid haft... Ska jag handla i Stockholm numer så kan jag bara ha kläder i hörnet för storväxta där överdelar alla tycks ha sitt smalaste mått där jag är bredast, nämligen över bysten. Och eftersom jag inte vill klä migh i tält så handlar jag i princip alla mina kläder över nätet hos märken där man fattat att även om man inte drar små storlekar så vill man se snygg ut.
Också en insider: men nu var det ju H&M som vi talade om. Som faktiskt gör andra kläder i storlek 46 och som har egna butiker.
Jag har iofs också svårt att tro att man gör någon skillnad i gradering när man går upp i storlek, det har nämligen jag aldrig märkt utan passar det över bysten så hänger det en meter för stort runt midjan, trots att kvinnor med storlek 46 gemenligen har större bröst än kvinnor med storlek 34.
Ett problem när vi nu pratar större storlekar är ju också att väldigt många som drar större storlekar inte har "provdockefigur". Midjan är inte det smalaste stället. Det gäller mer och mer ju äldre man blir. Detta tas väldigt lite hänsyn till. Redan jag i storelk 42 har problem med det och jag inser att det bara blir värre och värre.
En del av svaret är rimligen att alla kroppsformer och storlekar inte kan förväntas finna konfektionsplagg i precis alla modeller. Jag kan rimligen inte med min midja gå omkring och bläddra bland plagg som faktiskt är utpräglat tänkta för kroppar som har "rätt" proportioner mellan midja, höft och stuss. T ex tajta klänningar i icke töjbara material med tydlig midjemarkering.
Och om en designer har fått för sig att göra en mycket smal bystsilhuett som snarare trycker in och plattar ut än framhäver en byst, så är det ju inte mycket mening för någon med E-kupa att kräva fram rätt storlek. För redan upp emot B-kupa blir det rätt svårt att platta ut. Man måste helt enkelt välja en annan modell.
Men det gäller enstaka plagg. Problemet uppstår förstås de säsonger när varenda kedja presenterar varianter på plagg som är avskurna just rakt över bysten.
Det måste finnas en standard för hur en "provdockskropp" ser ut. Det gör det. Problemet är att de flesta kvinnokroppar, framförallt i större storlekar, inte ser ut så. Utom de kingsize-modeller man kan se i modereportage. De har alltid breda höfter och inget häng ovanför midjan.
Det borde då göras fler plagg för alla oss tunnformade. Plagg som inte är tältliknande. Problemet är att de förmodligen skulle vara svårsålda. För att de inte skulle se tillräckligt tilltalande ut.
