Jumper och mössa från 40-talet
Jag tror nog att en konsumtion av äldre veckotidningar kan vara helt ofarlig om man inte som jag också har en svaghet för de mest bisarra moden som visas. Min senast inköpta stickbok, Feminas stickbok från 1945, innehåller en hel hög tämligen harmlösa koftor och jumprar - men det var förstås den här som jag föll för:
Det är väl kanske tur att jag inte kan förstora stickmönster, för så stora damer som jag fanns nog inte på 40-talet, i alla fall stickade de inte.
Fast Blåva Anna kanske kan hjälpa mig.
Ännu mer tur för omvärlden är det kanske att jag inte kan virka, för visst är denna mössa från 1946 förtjusande?
Ja, vilken kul mössa!
Jag kan inte sticka, men virka. Det finns på tok för få virkmönster i gamla tidningar och böcker, tycker jag.
Men jag skulle vilja kunna sticka när jag ser den där jumpern. Klädsam och chic för kontoret - vem vill inte vara det!?
Jag älskar de där gamla tidningarna och köper så fort jag kommer åt. Vad jag nu ska ha dem till.
Men den där koftan är ju alldeles för härlig! Den kunde jag ha...
Mycket snygg liten jumper! Och det är klart att det fanns damer i din storlek på 40-talet, jag tror att du har fått en konstig uppfattning av verkligeheten eftersom att du tittar så mycket på modebilder som visar en idealiserad värld. Om man tittar på journalfilmer eller gamla fotografier så blir det ganska snabbt uppenbart att det fanns damer (och herrar) i alla storlekar.
Jag har inte försökt mig på att ändra storleken i ett gammalt mönster än, men jag har också en hel drös som jag vill sticka, så jag ska ge mig i kast med det så småningom.
Och jag håller med Anna: vem vill inte vara klädsam och chic på kontoret?
Katarina: Nej, det är inte av modebilderna jag har fått den uppfattningen, jag vet att det fanns tjocka tanter då också, men stickade gjorde de nog inte
, i alla fall inte till sig själva, för utav all de stickmönster från 40-talet och 50-talet som jag har studerat har ingen haft större än typ 95 cm i bröstomfång.
En viktig sak som vi gärna glömmer är att man förr hade en stark uppfattning om vad tjockare damer skulle ha på sig: lite tantigare modeller, som vi idag inte är så intresserade av.
Fast det är ju heller inte helt ovanligt att stickbeskrivningarna bara kom i en storlek (och ännu mer sällan med angiven masktäthet), så jag tror att man förväntades kunna justera mönstren efter sin egen storlek.
Visst förväntades man se tantigare ut med åldern! Det kryllar inte av dem, men jag har sett stickbeskvningar som riktar sig till en "fylligare" figur och då är de nästan uteslutande modellade av en tant. Och tant blev man nog dessutom tidigare nu än då. Nu är det väl mest bara en fråga om inställning.
Visst var de flesta smalare förr, men min poäng är att visst fanns det tjockisar då också, även om de inte var lika frekventa.
att lägga ut ett mönster för sin egen passform är inte så knepigt. jag började sticka för ungefär 2 månader sedan och mitt första stora stickprojekt (en tröja efter gammalt mönster till min karl) hade jag bara mönstret och baksidan till. så jag vill fick improvisera resten. och det gick riktigt bra. sitter som en smäck! kör lite logisk slutledning bara! :) lycka till!
