Sanningen om Chanel och tyskarna

Med inte en, utan två, filmer på gång om Coco Chanel så dyker det upp artiklar om henne lite här och var; både i vanliga tidningar, modetidningar; och på bloggar förstås. Men hur de handskas med myten Chanel varierar lite. Det är framför allt hennes aktiviteter under andra världskriget och den tyska ockupationen av Frankrike som beskrivs på olika sätt. Gemensamt för dem är dock att de är överslätande och försöker tona ner sanningen om Chanel och tyskarna.

Längst i överslätandet går Aftonbladet, som i sin artikel hävdar att Chanel flydde till Schweiz vid krigsutbrottet. I själva verket var det efter krigsslutet hon "flydde" till Schweiz. Under kriget levde hon i högönsklig välmåga i Paris, tillsammans med sin älskare som var nazistisk officer. Det var i sig nog för att reta upp fransmännen, men tvärtemot vad som ofta antyds i de artiklar som trots allt tar upp hennes tveksamma verksamhet under krigsåren, var det inte det som gjorde att hon hotades med åtal för landsförräderi. Det är kanske en tröstande tanke för dem som vill idolisera henne: att det var för att hon var en kvinna som blev kär som hon kunde ha ställts inför krigsrätt, men så var det inte. Det var inte heller för att hon sålde kläder till tyskarna, det var hon inte ensam om: faktum var att hela Paris modeindustri gick så långt i sitt samarbete med tyskarna, för att hålla igång verksamheten, att det ansågs som i alla fall moraliskt tveksamt av omvärlden.

Chanel gick längre: Med hjälp av nazisterna försökte hon bli av med de judiska delägarna i hennes parfymhus så att hon kunde äga det ensam. De lurade henne dock genom att i sista stund "sälja" sin del till en "arier". Det var dock troligen inte bara snöd vinning och kärlek som gjorde att hon lierade sig med tyskarna, utan hon var insyltad även politiskt. Det som räddade henne från krigsrätt, och möjligen även att åtalas i Nürnbergrättegångarna, var troligen hennes långvariga vänskap med hertigen av Westminster.

Jag förstår att det här är sanningar som modejournalister inte vill ska fläcka deras hyllningar av Coco Chanel, men det är inte desto mindre sant.

/Eva

Huvudsaklig källa: den utmärkta boken Forties Fashion and the New Look av Colin McDowell.

Kommentarer
Postat av: Maritha

Historieförfalskning på den nivån är bara pinsam, hennes vedervärdiga beteende gör inte hennes kläder sämre men alla har rätt att få veta sanningen för att sedan kunna välja själv hur man vill agera.

2007-12-31 @ 00:40:35
Postat av: sofia dahlén

hur kan jag ha missat att läsa det här? Jag skyller på att jag legat utslagen sedan nyår. De första två dagarna pga. bakfylla. Sen pga. nyårsångest. Och nu brutala halssmärtor och hög feber.

Jag visste faktiskt inte hlften av det su skriver här, men jag tänkte på just det här överslätandet så sent som igår när jag i väntrummet på vårdcentralen bläddrade igenom lita gamla modetidningar och läste en coco-artikel i elle från i höstas. Väldigt väldigt överslätande var den.

tack för jätteintressant läsning.

2008-01-08 @ 17:09:25
URL: http://www.conspicere.se
Postat av: Agnes

I know.
Och Hugo Boss är de facto namnet på designers som gjorde tyska naziofficerarnas uniformer och kostymer. han skapade ett imperium på det.
och Mercedes-Benz (de som betalar för hela New York Fashion Week) gjorde nazityskarnas bilar. De blev också stenrika.
Och Sverige, vi var neutrala. Vi censurerade Karl-Gerards revyer. Vi hade Zara Leander som reppade oss i Tyskland.
Under andra världskriget var man inte neutral, man var antingen mot tyskarna eller så var man med. (Sverige var med, Chanel likaså.)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0