Mera mjuka paket
Det finns en föreställning om att ingen vill ha mjuka paket. Jag kommer till och med ihåg att när jag var liten så räknades mjuka paket som en slags utfyllnad; ett julklapparnas B-lag. Inte så att jag nödvändigtvis tyckte så, men det var det man förväntades tycka.
Jag undrar om det är en kvarleva från den tiden när folk inte hade så mycket pengar och de flesta, om inte alla, julklapparna var tvungna att vara något praktiskt. Då var de hårda klapparna något speciellt, en leksak eller en bok, medan man inte blev lika glad för en ny stickad tröja.
Men vi lever nu i ett överflödssamhälle där man köper "hårda klappar" flera gånger om året; dessutom finns det ett mer spritt intresse för kläder och mode så jag tror faktiskt det är dags att pensionera myten om att mjuka klappar inte skulle vara lika bra. Mina stora barn verkade minst lika glada för sin överdragskläder som de fick av mormor (inköpta på ÖoB) som för sitt Nintendospel/sina animeböcker.
Vi fick förresten mjuka paket allihop. Jag och barnen fick likadana nattlinnen och de fick som sagt överdragskläder och även glittriga toppar, Maja fick en ny overall och en glittrig kofta och min man en IFK-tröja till.
/Eva
Överdragskläder, hi hi, det har aldrig någon av mina flickor ägt. Jag undrade alltid hur de användes, men jag antar att det kräver något slags sportig aktivitet. Ridning och så kanske?
Nu har jag inte ens batterier i kameran så jag kan föreviga mina flickor i sina nya sovkläder. De sitter med dem i soffan. Yngre dotter har matchat sitt lite korta nattlinne med leggings från Miss Sixty. Angående märken som används lite vårdslöst i vår familj. Förklaringen är att vi vissa säsonger har haft totalkoll på Åhléns reor.
Jag vet inte om de behöver överdragskläder till något heller. Jag hade det när jag orienterade, men de gör ju inget sånt. Det var mamma som köpte dem och hon lever ju inte riktigt samma liv som vi gör. De gillade dem i alla fall: de tog inte av dem förrän de gick och lade sig.
