Audrey och hennes lugg
För att ni ska förstå vidden av det hela ska jag tilläggas att innan jag i våras klippte bort ett par decimeter skadat hår (cellgifter i flera år, graviditet, amning, färgning) hade jag inte klippt mig sedan sommaren 1990 då min kompis Hjalmar gav mig 2 cm snagg med hjälp av saxen på sin Swiss Army Knife en solig eftermiddag i Christiania. Mitt hår brukade nå till midjan och når nu knappt till skulderbladen. För mig är det jättekort och och ibland känns det som om jag har brutit en vall när det gäller håret och skulle kunna få för mig vad som helst; som att skaffa frisyr till exempel.
Och det är här Audrey kommer in. Hon är en stilikon jag ärvt av min mamma, men medan hon säkert var en utmärkt förebild för min späda mamma är det inte alls säkert att hennes stil passar mig. Och framför allt är det ju så att bara för att undersköna Audrey ser bra ut i något behöver det ju inte vara snyggt på oss vanliga dödliga.
Så jag ska nog undvika att skaffa mig en sådan frisyr som hon har i Prinsessa på vift:
Den är jättesöt, men dels skulle den nog kräva locktång, papiljotter eller värmespolar, dels måste jag nog hålla med min man om att korta, lockiga frisyrer på kvinnor runt eller över 40 ser hemskt tantigt ut. Det skulle i alla fall göra det på mig. Men hade jag inte haft min man hade jag gärna tagit någon som såg ut som Gregory Peck på bilden.
Men man kan ju ha lugg med långt hår också, som hon har i Breakfast at Tiffanys:
Frågan är: måste man tupera upp håret och sätta upp det i Farah Dibah-frisyr för att det ska bli snyggt? Ibland har hon ju hästsvansar i filmen, men det är alltid sådär högt upptuperat.
Egentligen är det ju bara en ganska tunn lugg klippt i en U-form, som fått spreta till sig lite och det passar ju rätt bra till min nuvarande vardagsfrisyr, dvs hästsvansen.
Jag känner mig frestad, men vet inte, det tar ju tid för håret att växa ut om man klipper det och dessutom är lugg lite opraktiskt när man har historiska kläder och/eller sin folkdräkt. Min man tycker förstås att jag ska låta bli, eftersom han är principiellt emot att jag klipper håret ;)
/Eva, velig
oj vilken lugg!
Fredrik: Visst är den söt?
Jag klippte lugg i maj och jag tycker det är jättesnyggt, det kräver bara lite underhåll och fler besök hos frisören.
Jag har riktigt långt hår, ned till rumpan, och jag tycker att det blir extra snyggt om jag klämmer på mig ett brett diadem mellan luggen och resten av håret. Testa, det växer ju ut ifall du inte blir nöjd och det går ju att dra bak det med hårspännen :)
Jag tycker att en kort Audrey-lugg är VÄLDIGT svårt att bära upp. Det kan vara fint på rockabillytjejer som har lite Bettie Page-stil, men jag tycker oftast att det ser lite infantilt ut annars.
Det mest smickrande tycker jag är den så kallade "sidsvepta" (oj vad svengelskt) luggen, alltså en som ramar in ansiktet men dras lite åt sidan, så det är inte en lugg som täcker hela pannan. Jag har haft alla former av lugg och det är den sortens "halvlugg" jag fastnat vid, får alltid mest komplimanger/ser bäst ut på kort etc. med den! Dessutom är den lätt att dra åt sidan om man nu hatar det av någon anledning.
Minns din korta frisyr! Jag har ju med små avbrott haft lugg i stort sett alltid. Bytte till sidbena ett tag när min gamla pojkvän tyckte jag så för infantil ut i lugg, men det var inte riktigt där det satt, så jag bytte tillbaka igen. Har kört lite mittbenevariant ibland, tills en frisör sa till mig för några år sedan att mitt naturliga fall var att dela håret på vänster sida. Nu kommer jag nog aldrig att ändra igen från "sidsvepet". Mina flickor kämpade hårt för att få sina luggar att växa ut, kan ibland fortfarande anklaga mig för hur hemska de såg ut när de var små. De har väldigt svårt att förstå alla kompisar som offrar sitt utväxta hår för en modenyck, för de vet hur otroligt lång tid det tar för håret att växa ut igen...
Astrid: Det var just lite rockabillystil jag hade tänkt till vardags; med hästsvansen.
Men det är svårt. Jag försökte se hur det såg ut igår genom at böja håret till en lugg, men mitt ansikte blev liksom så kort.
Annaa: Jag tycker dina flickor var söta i sina luggar. Det är just utväxten jag funderar på, men nu när jag har kort hår är ju inte skillnaden lika stor tänker jag. Dessutom blir aldrig min lugg lika lång som resten; jag har inte dina barns hårkvalitet.
Gå till en fra frisör och fråga vad de tycker. Min lugg är lite längre på sidorna än mitt fram eftersom det passar min ansiktsform lite bättre. Det är inte mer än kanske en centimeter som skiljer sidorna från mitten, det syns inte ens, men det gör en jätteskillnad på mig.
Jag klippte lugg för 7.5 år sen efter att min hårlinje krypt uppåt och jag aldrig ångrat mig. Klippte den själv (tycker INTE att det är värt flera 100 kr i månaden) och har gjort det sen dess. Enda misstaget jag gjorde i början var att klippa luggen för kort, jag har självfall och då blir luggen som blondinen i Dynasti. Har nyligen köpt en kombinerad lock- platt och krustång och den använder jag flitigt för att fixa luggen på morgonen om jag tvättat håret på kvällen.
Jag har ju haft sån Audrey/rockabilly lugg i ganska många år. Ibland med lång hår, gärna i hästsvans, eller med utsvängd page (som i Amélie från Montmartre) och jag älskar sån lugg. MEN! Jag har helt naturlig mittbena (och dessutom korkskruvar framme i pannan) och måste kämpa med fön och hårsprej varje dag för att få den att ligga snyggt. Jag har nu tröttnat och har luggen på utväxt. Nu kan jag nästan ha den helt bakom ena örat, en ren triumf!
Så, om ens hår inte helt naturligt ligger rakt fram i ansiktet får man räkna med att fixa och dona varje dag. Det kan det ju förstås vara värt (och ibland är jag nästan där med saxen igen) men nu känner jag att jag inte orkar med det längre.
