Linjer som smalnar
Få se nu, igår tappade jag konsekvent bort ungefär vartannat inlägg jag skrev och gav upp till slut. Gör ett tappert försök nu. Försökte beskriva lite om kroppsliga proportioner och vilka konsekvenser jag själv drar av det.
Nå, hur tänker jag? Som är ca 163, inte är så överviktig som jag ofta påstår, men har en rätt så tunnformad bål till rätt smala armar och ben. Vilket är betydligt intressantare för mig att ta hänsyn till än längden på benen. Som för övrigt är rätt normal. Däremot är midjemåttet stort, inte särskilt mycket mindre än höftmåttet och stussen smal, bysten relativt stor och låg. Det här är en kroppstyp som är mycket vanlig på svenska kvinnor. Ofta är den kombinerad med fult flärp ovanför midjan och en rätt så platt rumpa, med åren t o m infallen. Alltså mycket långt ifrån de gulliga kurvor som är det kroppsideal som gäller för "stora kvinnor" och som alltid är representerat på stora modeller i modereportage.
- jag har nästan alltid smala höga jeans och eftersom de där gulliga kurvorna att framhäva med stretchjeans saknas, alltid i vanlig denim som håller magfläsket mer på plats
- låga jeans ska undvikas, om man nu inte vill se tjockare ut och markera tunnformen. Visserligen kan man då klämma in sig i en mindre storlek pga det blygsamma stussmåttet, men det är fatalt för magflärpet som hamnar ovanför.
- i dessa höga jeans stoppas aldrig något innanför linningen! Aldrig bärs heller något som är så kort att flärpet riskerar sticka fram. Det behövs en bra bit marginal särskilt på tajtare plagg. Korta eller nedstoppade överdelar förstärker tunnintrycket.
- jag väljer i stället överdelar som slutar rejält nedanför höften om som har en ganska kroppsnära modell, just nu har jag helst en tunn trikåklänning som slutar halvvägs till knäna med en drygt stusslång smal svart tröja ovanpå, jag försöker helt enkelt dra ned linjerna för att undvika intrycket tunna på pinnben
- jag undviker allt som har en blusande effekt, man ser faktiskt tjockast ut när man försöker dölja midjevalkarna under löst sittande tyg och sedan drar åt tyget där måtten är oproportionerligt smala, dvs över höften
- en alldeles rak tunika/klänning kan man också se tjockare ut i, särskilt om den är kortärmad, däremot fungerar ofta både a-linje och figursömmar
- utanpå har jag alltid numera en längre huvtröja, helt perfekt i skärningen är Granits långa som är insvängd i midjan. Se upp ska man däremot göra med tröjor som avslutas med en mudd i höfthöjd...
- nedanför är det egentligen till de smala jeansen för proportionernas skull snyggare med halvhöga kängor än stövlar, om man ska vara riktigt petig
Annaa/
Jo, vanlig denim är bäst för att hålla koll på fläsket. Problemet för mig har varit att hitta några som fixar de där, hos mig inte speciellt gulliga, kurvorna. Men nu har jag ju mina från Indien så nu går det bra.
Stretchjeans är dock bekävmare att sitta i; i alla fall när jeansen inte är riktigt ingångna än och når hela vägen upp till naturliga midjan som mina gör.
Tar du upp vådan av snäva urringningar senare ngåon gång? Både för kort hals och stor byst. För mig är v-ringningar min bästa vän, med hög, rund ringning ser mina bröst groteska ut.
Evis; jag har väl skrivit om det tidigare, det där med urringningarna, men jag kan ta upp det igen.
Oj, det där var mycket att hålla reda på. Jag snappade det där med Granits jacka. Det låter som en realistisk nivå på stajling för mig för tillfället.
Jag har lite svårt med hur man skall förhålla sig till det där med att "trolla bort" magar, korta ben osv. Tycker att det var alldeles nyss man slutade ha så mycket komplex och lärde sig att lyfta fram sina fördelar även i make-upen Talar om ca 25-45 årsåldern som har rusat förbi.
Kanske kan gå en kurs hos Eva som berättar vilka proportioner man faktiskt har? Kanske en ny affärsidé, kombinerat med lite färganalys?
Jag såg flera såna där katastrofala toppar på Monki idag, jättstora över kroppen och med mudd eller resår över höften. Jag provade inte ens.
