Plattbröstad
Vi har vid fler olika tillfällen berört det faktum att dagens kläder inte är konstruerade så att det finns plats för bröst; till och med i stora storlekar saknas plats för dem och bakstycket är väldigt ofta lika stort som framstycket. Detta, liksom det faktum att byxor är för lösa i midjan på åtminstone 75 % av alla kvinnor, brukar vanligen generaliserande förklaras med att: "alla modeskapare är homosexuella män och de skapar kläder för 14 åriga pojkar". Problemet med den teorin, är att det är precis likadant med kläder som ritas av kvinnliga modeskapare, som ju om inte annat av egen erfarenhet borde veta att kvinnor har både bröst och höfter. Nu är kvinnliga modeskapare påfallande ofta långa och smala, så de har väl ingen egen erfarenhet av stora storlekar, men kurvig kan man ju, som jag skrev tidigare, vara oavsett storlek.
Däremot ges i boken Fashion Babylon en plausibel förklaring. Fashion Babylon är en slags reportagebok i skönlitterär form; den bygger på mängder med intervjuer med folk inom modebranschen, men är en fejkade självbiografi för en brittisk, kvinnlig designer. Den är inte speciellt bra, sådär litterärt sett, men kul på sitt sätt och ger en del insikter om livet i modebranschen. Och en av dem är varför modellerna ska vara så magra så möjligt och varför kläderna är gjorda för icke-existerande kvinnor utan bröst: Designern arbetar tvådimensionellt; kläderna kommer till på papper och man vill att den slutgiltiga produkten ska vara så likt den tecknade visionen som möjligt. Alltså gör man kläder för kroppar som är tunna och inte går ut och in på en massa ställen.
Det gör ju mönsterkonstruktionen lättare också: man behöver inte ta hänsyn till hur folk verkligen ser ut; det är svårare att göra mönster som passar kvinnor med bröst.
Jag undrar förresten om de överhuvudtaget lär ut drapering av mönster på människa eller provdocka på dagens utbildningar i tillskärning? Vet du Annaa? Du har ju en dotter som går på en sådan. Det är ju en helt annan teknik än "platt" mönsterkonstruktion.
/Eva
Evis; den teorin skulle ju då också stärka teorin att många designers inte har studerat varken mönsterkonstruktion eller lärt sig sy, och det är nog fullt möjligt i många fall. Dotter fick ju rekommendationen av designers vi känner att inte gå textilt hantverksprogram på gymnasiet utan en teoretisk linje för "kurser i mönsterkonstruktion och sömnad kan man alltid gå sedan". Risken är kanske att man inte alls gör det.
När jag gick min utbildning var bystveck en stor sak, inte minst att få dem på rätt ställe. Ett bystveck som sitter fel kan vara en katastrof som inte alltid kan avhjälpas med bh. Det kan vara många centimeter skillnad mellan en hög och en låg byst.
Ska fråga om drapering när dotter vaknar.
