För länge, länge sen
Notera örhängena! De försvann gradvis på olika fester och nu finns bara en enda liten stjärna kvar. Hockeyfrillan kommer sig av att jag hade haft kort på huvudet och rakat på sidorna och det höll på att växa ut. Och av att det var 80-tal, folk hade hockeyfrilla då.
/Eva
Himla söt, och vad kul att du hade en sådan frisyr. Blir ju väldigt påtagligt på det sättet att hårtrender förändras :-) Det ser riktigt coolt och kaxigt ut på något sätt
Nja. Du är väldigt söt på bilden! Men folk (tjejer) hade nog hockeyfrilla i t ex -Trollhättan- om detta är i slutet av 80-talet. Det var nog en viss eftersläpning jämfört med tonårsmodet i Göteborg. 1982 stubbade jag mig som Annie Lennox!
Oh vad söt du är :) Himla härlig bild, frillan är ju grym!!
Tack!
Till detta bar jag Iron Maiden t-shirt (syns i halsöppningen) och jättetajta svart-vitrandiga byxor som jag sytt själv.
Hi hi, jag är nog lika snobbig som Telefonissan. Inte kände jag någon med hockeyfrilla under någon del av 80-talet! Jag klippte mitt långa hår i Dublin våren 1980 för att kombinationen tunna flätor med indianpärlor, henna, stark sol och salta atlandvindar helt enkelt slitit för hårt. Redan året därpå hade min frissa på Söder lärt sig klippa upp nacken med en sån där tvärt avgränsad kant som småpojkar fortsatte att ha in på 2000-talet. Förutom en kort tid med kort uppåtspret var 80-talets frisyr kort kompakt, gärna asymetrisk och ständigt den kantklippta nacken. Men det är samma med kläder, nästan aldrig känner jag igen något av det som tvärsäkert kallas 80-tal som något jag bar. Å andra sidan skulle jag utan att tveka kunnat ha många av kläderna från den tiden idag. Och har det t o m. Mina bröllopskläder från 1983 hänger kvar i garderoben och upplevs inte som retro när jag har dem på mig. Ja, jag har lovat visa kjolen förr! Det kommer endera dagen.
haha,fy vad coolt!
Innan jag blir sedd som en helt ute lantis vill jag påpeka att jag aldrig var ute efter att följa modet då utan att jag var hårdrockare och därmed klädde mig i enlighet med en subkulturs ideal. Dock var de rakade sidorna mer punk förstås, jag rörde mig inom båda stilarna.
Evis; och jag är säker på att den subkulturen var lika väl utbredd i storstadsförorter som runt om i landet!
Men det finns så mycket lustiga föreställningar speciellt hos unga om att "alla" såg ut på samma sätt under ett annant decennium fast man så väl vet hur olika grupper och subkulturer skiljer sig åt nu.
Usch och förlåt. Det var inte meningen att vara elak.
Har dålig koll på dagens subkulturer men minns det som något otroligt centralt på 80-talet, dvs att man var tvungen att välja en stil och mer eller mindre hålla sig till den. Det räckte liksom inte att antingen vara proggare eller inte.
Vi "medvetna" styltade nervöst omkring på högklackade pumps och såg ut som små 20-åriga tanter. Iron Maiden-fans såg man med häpnad på stan när det var konsert på Scandinavium. Det som förenade var nog att epitetet "disco" var rejält nedsättande.
Såg ganska själv precis ut som Sissela Kyle i "Lösa Förbindelser" stora delar av 80-talet. Det gick åt mycket frisyrgelé...
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=46881&a=528349
Jises, inte blev jag sårad. Sen var det ju inte direkt slutet av 80-talet, utan hösten -86. Men det var ju skillnad på syntharna och andra som följde modet och vi som inte gjorde det.
Syntarna! Javisst 17! Fast jag tror att de utgjorde ett ganska litet problem i en större stad. Dvs syntstilen var en trend bland de modeinriktade ett litet tag. Men det var mest enstaka väldigt musikintresserade som var syntare på mina skolor. Man kan t o m fortfarande stöta på någon kvarvarande gammal 60-talisti synt-frilla!
Har endel minnen från Trollhättan eftersom vi hade släktingar där. Starkaste intrycket var att många såg så likadana ut och att attribut som synt-luggar, pösiga 80-talsjeans mm slog igenom mycket hårdare där. Så visst förstår jag att man var tvungen att skilja sig från mängden.
Tyckte själv att det var underbart att byta skola till centrala stan. Man kunde vara lite mer egen och var inte ständigt tvungen att markera tillhörighet. Summa summarum: Tror att det är bra för barn att växa upp i stan!
Intressant blogg! Det märks att du gillar att blogga!
