Kan någon ge Keira Knightley lite mat? Nu!
Nej det här är varken normalt eller sunt. Eller snyggt för den delen, men det tänker jag inte diskutera, det för diskussionen fel.
Jag vet att det finns folk som är naturligt smala; jag har jobbat med två tjejer som använder storlek 34, men ingen av dem såg utmärglad ut på det sätt som Keira gör, och då ska man ändå tänka på att man ser tjockare ut på kort (optisk effekt när du gör en tvådimensionell bild av ett tredimensionellt föremål). Men för att se ut sådär krävs svält, eller möjligen ämnesomsättningsfel orsakad av sjukdom. Och detta är det ideal hundratusentals tjejer och kvinnor jämför sig med. Och känner att de inte duger.
/Eva
Sen kan det ju även diskuteras hurvida intressant det är att just DU tycker att hon ser underviktig ut.
I en intervju jag läste med Keira berättade hon att hennes mormor var anorektisk och att hennes mamma var det men att hon själv inte var det, känns väll kanske inte helt troligt även om det nog går att växa upp i en sådan miljö utan att bli skadad.
Jag har en fd studiekamrat som drar storlek 32 och hon ser robustare och sundare ut än stackars Keira och tittar man på lite äldre bilder av henne så ser man att hon såg friskare ut då även om hon var smal som en sticka. Inget fel med att vara smal men är det värt att sätta hälsan på spel för det?
jag gillar verkligen inte henne, håller med dig, ge henne mat!
Martin: Vad menar du med det? Just jag? Om man inte är intresserad av mina och Annaas reflektioner läser man väl inte bloggen? Är det ointressant för att bloggar i allmänhet är ointressanta? För att jag inte är kändis? Eller, vilket jag antar är din orsak, för att _jag_ inte lever upp till det rådande skönhetsidealet?
Jag har inget emot Keira, men mot det ideal som hon är infångad i. Man blir troligen inte anorektisk av ett sjukt skönehtsideal; det finns andra orsaker till att man drabbas av den sjukdom det faktiskt är; men att aldrig äta sig mätt för at leva upp till ett ideal är illa nog.
Det är ju svårt att veta om Keira är infångad i ett ideal eller ej. Trots allt så har väl anorexi som du säger ofta väldigt lite med att vilja se ut som de magraste modellerna på catwalken att göra utan är en betydligt mer komplicerad sjukdom. De anorektiska tjejer jag känt till, både som ung och senare, har framförallt varit tjejer med helt andra intressen än mode och kändisar. De har varit besatta av att bli smalare, men inte för att exponera sig i urringade partyklänningar, de har mest varit dolda i träningskläder och tjocka tröjor ibland för att dölja att de är magra, ibland för att dölja det de uppfattar som fett. Sen är det sjukt att modevärlden lockar till sig den typen av tjejer och gör dem till ideal. Och kanske får andra som egentligen inte alls är anorektiska att ägna sig åt självsvält.
Men sen får vi inte glömma att många magra människor faktiskt äter sig mätta! Min glupske far beordrades näringstillskott för att man antog att han inte fick i sig tillräckligt med mat. Det hade vi mycket roligt åt i hemmet.
Håller helt med, det är inte snyggt eller sunt. Och det faktum att man, enligt BMI, ska väga 50 kg när man är 162 cm lång för att vara normalviktig är ju bara sjukt.
oj gud vad mkt hon har gått ner :O
fy satan va vidrigt de där ser ut! kan säga att jag har storlek 34 men inte ser jag ut som en hög med skelett med lite skinn på för det! tycker skönhetsidealen är sjuka nu för tiden! vart är världen på väg egentligen!? förstår inte varför alla vill bli så smala.. själv försöker jag gå upp i vikt! förstår mig inte på dessa "stjärnor" som ska föregå med gott exempel för unga kvinnor och ser ut som dom gör.. nej tack!
tja, det ar val kanske inte ett amne som latt later sig diskuteras i kommentarer, men det har med 'idealet' har en stor effekt pa starten av anorexia. Visst ar det manga aspekter som spelar in, men i borjan och slutet ar det ju fragan om att man ser sig som avvikande fran idealet. anorexian kommer in som ett satt att kontrollera det man kan nar man 'ar utanfor'.
jag tycker ocksa det ar skrammande dels hur mycket av detta magra som vi ser over allt, och sen kombinerar detta med den offentliga hysterin om 'halsosam mat' och skracken for overvikt. Var for sig kan man val handskas med det, men det kombineras till en nastan omojlig situation. Mina sma flickor ar valdigt medvetna om att 'man inte ska vara fet', och for definitionen av 'inte fet' tittar de pa kandisar. Och de ar bara sma annu. Jag har skrack for framtiden!
man ser på en persons hållning om denna är anorektisk... jag gör det iallafall, kanske för jag själv varit det..och keira är garanterat anorektisk.. däremot, kan man vara extremt smal utan o vara anorektisk, av olika orsaker. jag vägde 36 kilo efter att ha fått barn två månader tidigare, och då var jag inte sjuk och åt som jag skulle... så alla är olika..men man ser på hållningen direkt... så nån sa innan så är de flesta anorektiker inte så modeintresserade, mer såna som gömmer sig i stora kläder.
Maggie; jag tror inte det är bra att vara för rädd heller. Jag har sett mödrar till gravt överviktiga barn benhårt hålla fast vid inställningen "det viktigaste är i alla fall att hon inte är anorektisk". Nä, det viktigaste är att barnet mår bra, varken göds eller svälter. Därför ska man förstås vara vaksam, men inom rimliga gränser. Komma ihåg att man faktiskt själv är den första och starkaste kvinnliga förebilden för barnet, även om det delvis är omedvetet.
Diagnosen anorexi har funnits sedan 1600-talet och är inte som många tror en ny sjukdom. Orsakerna är trots omfattande forskning inte klarlagda. Det har funnits många olika skönhetsideal sedan sjukdomen upptäcktes! Det sägs att alla sjukdomsutbrott börjar med bantning, det låter ju rätt självklart men förklarar egentligen bara att sjukdomen inte börjar med ofrivillig viktminskning.
