Om stil -

Nu kommer jag troligen reta upp folk. Om nu några killar i min ålder läser min blogg förstås. Annaa säger att man brukar reta upp grabbar i fyrtio-femtioårsåldern om man petar på the Pogues.
Precis som väldigt många i min generation gillar jag the Pogues (maken, som inte bodde i en liten håla, har till och med sett dem live på 80-talet). De var mitt första möte med irländsk folkmusik och deras punkiga folkrock är faktiskt väldigt bra. Men de är inte bäst. - och det står jag för.
Några år efter the Pogues började lyssna lite mer på The Dubliners (och även en del andra grupper), men man kan väl inte säga att jag var ett fan på något sätt, det var inte en fas i mitt liv när musik var speciellt viktigt över huvudtaget. Men så köpte jag den utmärkta CDn "The best of the Pogues" och insåg att utan att jag hade märkt det hade något hänt i min musikaliska uppfattning: När jag lyssnade på den här låten, insåg jag att Pogues må vara bra, men Shane McGowan är ingenting jämfört med Ronnie Drew.




Just när sångarna kontrasteras mot varandra framgår ju skillnaden väldigt tydligt.

Det är på de gamla klassikerna alltså som jag tycker det; däremot har the Pogues gjort en del jättebra låtar. Som Streets of sorrow/Brimingham Six från den rent fantastiska plattan If I should fall from grace with God.




Tyvärr är Shane garanterat skitfull, så vill man höra hur den låter på riktigt får man skaffa låten eller skivan, och det bör man nog faktiskt göra ändå - så bra är den.

Lyssnar på "The Springhill disaster" med The Dubliners (Om en gruvolycka i Nova Scotia) och tänker att alla borde läsa boken "Gräv där du står" av Sven Lindqvist. Ok, det är nästan tjugo år sedan jag läste den (som kursbok) och den kanske inte är så bra som jag kommer ihåg; men är den bara hälften så bra så räcker det. Det finns saker man behöver påminnas om.

Läs förresten även Patrick J Gearys "The myth of nations - The medieval origins of Europe", en insiktsfull bok både om tidigmedeltida historia och om historia som ideologiproducent.

Idag ska jag "hem" till Trollhättan (och vidare ut i skogen), så då känns väl något lite rockabilly/countryinfluerat lämpligt ;)



Fast mest handlar det om att gympaskor och jeans är praktiskt när man ska ut och röra sig i vegetationen.

Igår fick jag hem en sån där "tjockiskatalog", alltså en katalog för oss som drar större storlekar, från LaRedoute. Först tänkte jag lägga undan den utan att titta, för jag brukar kunna köpa kläer inom det "normala" spannet och "pluskollektionerna" brukar alltid vara så tråkiga. Men så tänkte jag att jag i alla fall kunde titta och det var ju en himla tur: La Redoute har nämligen insett att alla kvinnor inte är skapta på samma sätt och även handlat efter denna kunskap och gjort i alla fall några plagg som finns i tre olika modeller beroende på ens kroppsform. De ger också mått för de olika kroppstyperna, så att man inte behöver gissa vilken man tillhör. Sen håller jag inte med om en del av deras allmänna tips, men det är bland annat för att jag inte tycker att breda höfter är något negativt. Men själva initiativet är bra, nu kan man kanske till och med få tag i en kavaj som passar, om man nu skulle vilja det.


Bild: www.laredoute.se

Just i större storlekar är ett sådant här initiativ välkommet, för även om skillnaderna naturligtivs finns även bland normalviktiga kvinnor så blir de större på överviktiga kvinnor och variationen blir mycket större: på en del sätter sig nästan allt på låren medan andra blir tjockast på mitten.
Sen är väl inte just jag så så road av urvalet, men en vacker dag kanske jag också kommer att känna det professionella behovet av en ordinär kavaj och ett par dambyxor.

PS. Blåva Anna: Du är välkommen att komma över och dricka te, mäta kroppen, jämföra och studera

---

Just nu spelas: The Dubliners: "The downfall of Paris"

---

Det var vad som behövdes för att det som just nu är min hemmaklädsel skulle bli något väldigt sött och inspirerat dels av MiuMiu, men mest av bloggare som Elinkan och Nanó.



Fast mest tycker jag det påminner om vad som syntes i mammas sömnadstidningar i början av 80-talet, något som jag inte är positiv till - vi får se; antingen vänjer jag mig, eller så får väl spetskragarna ligga där i sin låda.

Eftersom jag igår beställde de här hellånga strumporna. Jag har overknee-modellen sen tidigare och de är några av de skönaste strumpor jag har - dessutom går de faktiskt en bit över knät, vilket inte är så vanligt när man har muskulösa vader - och nu kommer jag alltså att ha ett par ännu längre. Gosigt.

Jag har just beställt den här till mig:


Bild: www.chinatowner.com

Typ 350 spänn; 50/50 ull/polyester.

---

Just nu spelas: Sister Vanilla: "Down" från Little Pop Rock

---

Jag har en milt sagt kluven inställning till att köpa kjolar. Å ena sidan älskar jag kjolar, å andra sidan känns det slösaktigt att köpa ett plagg som är så lätt att sy själv. Men även om man har tyg hemma, som jag ju nästan alltid har, så måste man köpa foder och dragkedja och något borde väl ens tid också vara värd - och så blir det helt plötsligt inte så mycket billigare. Den stora viktiga skillnaden blir däremot att man får en kjol som passar, men när det gäller vissa kjoltyper; såna som bara sitter åt i midjan brukar det ju faktiskt gå att få tag i konfektion som passar och ibland kan man ha tur med passformen.
Knepigt dilemma.
I vilket fall är här ett gäng kjolar från Lindex som jag gillar:


Den överst till vänster är för dem som fallit för Dolce&Gabbanas färgstänk (finns även i lila/blått), medan de andra får representera min stora kärlek rutigt. Pennkjolen kommer förmodligen inte att passa på mig beroende på att jag har en för stor skillnad mellan midja och höft (och om man har mindre skillnad så finns det en risk att den påsar konstigt över höfterna), men för den som är mer "lagom" i kroppen tycker jag att den är jättefin.
När det gäller den dyraste har jag lite svårt för att rutorna inte är mönsterpassade på något sätt, själv meckade jag jättemycket för att få det rätt på min rutiga kjol, men alla hakar ju inte upp sig på det som jag gör och jag tror att den är jättesnygg på.
Min favorit är den veckade uppe till höger. Det framgår inte av bilden, som är väldigt mörk, men den har inslag av mörk petrol i mönstret och jag älskar den färgen. Om man vill se hur den ser ut på riktigt kan man titta in hos Garderobsgrubbel & byråbekymmer där jag såg den först.

---

Just nu spelas: Sister Vanilla: "The two of us" från Little Pop Rock

---

Jag borde egentligen ligga i sängen och vara sjuk idag (också, det hade jag behövt igår också), men det är möte om en kurs som jag inte varit inblandad i tidigare, så det är bara att pallra sig iväg - klädd för lite mellanvarmt väder. 

---

Just nu spelas: The Jesus and Mary Chain: "Down on me" från Darklands

---

Som jag skrev förra året kan man aldrig räkna med att det ska finnas skor man tycker är snygga i affäreran, jag minns t e x med fasa perioden med de långt utdragna tårna som slutade i en avhuggen spets, eller de raka klackarna som satt så långt bak på hälen att de nästan satt utanför den. Jag säger inte att de är fula, det finns inga objektiva kriterier för sån't, men att jag tycker att de är skitfula.
I vilket fall har vi nu haft två ljuvliga år med rundade tår och snygga svängda, eller i alla fall lite lutande,  klackar, inspirerade av 1900-talets fyra första decennier samt med helt nya kilklacksvarianter, som snörskor. Att något så bra skulle vara i evighet är förstås omöjligt och jag tror att denna (för mig) sorgens dag har kommit nu: redan förra säsongen såg man mycket 80-talspumps med spetsiga tår och spetsiga klackar och nu är tantpumps av denna sort nästan det enda man ser i affärerna. Jag gjorde även en koll på DinSko och Skopunktens hemsidor, för även om de är billiga kedjor med halvtaskig kvalitet är de just därför också väldigt trendkänsliga, och det fanns ingenting som jag skulle vilja lägga pengar på.
Jag ser en dyster skohöst framför mig - vilken himla tur att jag har hamstrat skor för flera år.

---

Just nu spelas: The Jesus and Mary Chain: "I hate rock'n'roll"  från Munki

---

En klämkäck devis som naturligt vis är helt fel - det finns sibiriska vintrar, eller för den delen horisontellt isregn, som inga kläder i världen kan göra det trevligt att vara ute i. Men någon slags skydd mot elementen hittade jag i alla fall:

När det fullkomligen vräker ner ute och jag snart ska iväg för att hålla höstens första föreläsning (A halvfart) och jag inte köpte de där gummistövlarna jag spanade in på Lindex för några veckor sen - faktum är att det inte finns ett enda par gummistövlar här i huset.
Gummistövlarna som jag borde ha köpt:


Det finns förstås andra gummistövlar i världen, men just de här vill jag ha. De kostar 249 kronor.
Nå, jag får satsa på skor med lite grövre sula, så att man kommer upp en bit från marken. Och gå fort.

---

Just nu spelas: The Jesus and Mary Chain: "Happy when it rains" och jag skämtar inte, och det var en ren slump!

---

Jag har kommit på vad höstens första icke-historiska sömnadsprojekt ska bli: en vid knäkort kjol i rött ylle, veckad mot en linning och dekorerad med två rader svart sammetsband. Jag har en bit ylle som borde räcka, samt 4 meter svart sammetsband hemma. Nu behöver jag bara bli frisk samt köpa en dragkedja och lite foder.

Visst kan man göra det. Varför man skulle vilja göra det är en annan sak, men så här gick det till: I morse tog jag på mig ett par av mina gosigaste strumpor, eftersom jag är riktigt förkyld och allmänt hängig. När jag nu skulle ta på mig för att gå på möte på jobbet tänkte jag att det ju var kul med neonrosa strumpor, men de såg lite udda ut när allt annat var blått eller grått. Så det blev även mina neonrosa ringar.
Det som är käckt med skor som är lite öppna, som mina nya grå, är att ens roliga strumpor syns.


T-shirten har jag alltså inte köpt för att se cool ut i en tröja med ett band jag aldrig hört, än mindre gillar, vilket annars verkar vara någon slags trend bland yngre modebloggare, utan för att jag faktiskt gillar Iron Maiden och var på konserten.

---

Just nu spelas: Inte Iron Maiden utan The Jesus and Mary Chain

---

Den här gudomliga klänningen hittade Donnasandra på Asos och jag överväger faktiskt att göra mitt första inköp där; för den är så underbar.


Men så var det det där med storleken: kan man lita på deras storlekar, eller har de precis som så många svenska kedjor börjat med någon slags "vanity sizing"? Det är extra viktigt eftersom jag befinner mig mellan två storlekr. Och då kommer nästa fråga: ska man leva med en klänning i en storlek med rätt bystmått, men med 5-6 cm för stort midjemått, eller ska man hoppas att det är såpass rörelsevidd att man får plats med bysten trots att måttet är 5 cm för litet?
Nä, det går nog inte, de gör ju mönster utifrån att man har en B-kupa; det är bara det att det är så tråkigt med klänningar som ska sitta åt i midjan men inte gör det.
Det kanske inte blir något i alla fall - den är i polyester.
Fast den är sååå söt och kostar det någorlunda måttliga 38 pund.

För den händelse den annalkande hösten skulle göra en lite nere vill jag bara lyfta fram den positiva aspekten att man återigen kan klä sig så här:
Marc by Marc Jacobs Höst/Vinter 08


Rutigt, baskrar, kängor, rosa - jag älskar det!

---

Just nu spelas: Hanoi Rocks: "Walkin' away" från Street Poetry

---

Det finns skotskrutig snedremsa.
Vad ska jag göra med den kunskapen?

Jag är väldigt svag för en lite konstigt gulgrön färg, ungefär som en av de där färgerna när man växtfärgar med nästan vad som helst: inte riktigt gul, inte grön och rätt svag. Uppenbarligen är det inte bara jag som är det; för de här fina exemplaren hittade jag bland modevisningarna för den kommande hösten:


Jag har till och med ett par gardinlängder i ljuvlig, tunn, blekt gul rayonrips, från 40-talet skulle jag tro, som jag skulle kunna sy något liknande av. Jag har också 4 meter svart sammetsband och rätt mycket svart tyll, om man nu vill ha svart till. Bland klänningarna på bilden tycker jag bäst om den från Temperely, men eftersom jag inte har den sortens sociala liv där man har fina klänningar regelbundet får jag nog fundera ut något annat.

---

Just nu spelas: Hefner: "God protect your home" från The fidelity wars

---

För många år sedan, allra senast våren 1990, köpte jag en mörkbrun filthatt. Jag hade dne i många år och använde den en hel del. Från början hade dne ett hattband i mörkbrun rips. Sen nång gång för sådär tio-tolv år sedan bytte jag ut det mot ett i blekt rosa och sydde dit några blommor i samma färg, tagna från en ljusmanschett. Men jag använde den inte så mycket längre. Så fick jag för mig att jag inte klädde i brunt och gav den vidare till Blåva Annas syster i en av våra garderobsrensningar. Det var väl när Maja var rätt så nyfödd.
Men förra hösten började jag så smått ångra att jag gett bort den, eftersom jag saknade en gubbhatt i min garderob; då jag har rätt stort huvud är det heller inte bara att gå in i en andrahandsaffär och hitta en. Det visade sig dock att Annas syster inte använde den, så nu har den återbördats till hemmet. Dock utan sitt band och sina blommor så någon ny dekoration fick tänkas ut och med höstens tema var det inte så svårt:



Bandet kommer från Knapp-Carlsson vars utbud av rutiga taftband dock tyvärr lämnade lite att önska.

---

Just nu spelas: Vaya Con Dios: "Time Flies"

---

Idag har jag äntligen tagit mig tid att uppdatera min hemsida. Den innehåller nu helt bedårande bilder på min yngsta dotter i 1500-talskläder och även en massa information om själva dräkten. Titta här!

---

Just nu spelas: Sator: "You walk alone" från Basement Noise

---

Den vet man aldrig när den inträffar - så det är bäst att passa på medans det fortfarande (igen) är varmt. Och innan terminen startar - jag har INTE shorts till jobbet när studenterna är där.

---

Just nu spelas: Ride: "Leave them all behind" från Going blank again

---

Under året som gått har jag kapat över tjugo centimeter av mitt hår: förr nådde det ner till midjan och nu till nedre delen av skulderbladen. Detta var inte av någon slags längtan efter kort hår utanför att mitt hår blivit så hemskt slitet av 7 års cellgiftätande. Jag slutade med gifterna 2003, när vi skulle försöka göra Maja och eftersom jag inte märkte någon skillnad i sjukdomsaktivitet utan dem jämfört med när jag åt dem började jag aldrig igen. En bonus var också att jag slapp ha ihållande bihåleinflammationer från oktober till mars varje år som jag haft i fyra-fem års tid. Och håret då - planen efter att jag klippt bort det skadade var att nu skulle det få växa ut igen; friskare och tjockare.
Men det blir det inget med: min läkare har satt mig på cellgifter igen; mer än förut. Jag hoppas att de faktiskt hjälper mot reumatismen (de är mycket mindre effektiva mot min typ av reumatism än mot ledgångsreumatism) och att jag slipper vara konstant sjuk i infektioner den här gången. Jag försöker vara positivt inställd: det kan ha bättre effekt den här gången och det kan vara en slump att jag är på gång att bli förkyld nu. Men jag sörjer håret, som aldrig fick en chans at tbli långt igen.

Den här söndagen, när Rickard jobbar och jag och Maja är ensamma fram til halv nio är i princip vigd åt kläder: Jag tvättar, stryker, lagar och syr om. Det är om inte kul så i alla fall rätt tillfredsställande. För detta bär jag en bekväm klänning som tyvärr börjar bli lite sliten och därför degraderats till "icke-jobbkläder". Så småningom kommer jag att ta isär den och ta mönster från den eftersom jag sällan hittar kläder som sitter så här bra. Den är från 60-talet och har varit min mormors.

Jag sydde en 1500-talsklänning baserad på den här målningen till min äldsta dotter (med tjugo minuter) till Visby Medeltidsvecka och här är ett hyfsat foto. Hon har en guldfärgad hätta istället för den vita med stärkt slöja eftersom det verkar vara en huvudbonad som bara bars av gifta kvinnor. Guldfärgade mössor på unga, ogifta flickor eller kvinnor ses bl a på den här, likaledes flamländska, målningen.

---

Just nu spelas: Sonic Youth: "Sugar Kane" från Dirty

---

Vår soffa och våra två fåtöljer håller på att slutligen falla i bitar. jag håller därför på och kolla runt på Blocket bl a för att hitta deras ersättare. Men det är bra nära omöjligt: Alla soffor som säljs är antingen jättestora och blaffiga, i skinn eller jättefula på något annat sätt - jag kommer aldrig att köpa en skinnsoffa; jag tycker att det är seriöst fult med skinnmöbler, undantaget hundraåriga clubfåtöljer möjligen, och en stor soffa går inte att ha i vårt dåligt planerade kvadratiska vardagsrum där antigen soffan eller TVn måste stå mitt i rummet. Vi har nu soffversionen av IKEAs Tullsta, ca 15 år gammal och en fåtölj och skulle gärna ersatt dem med precis samma uppsättning, om det inte vore för att soffan inte säljs längre; de är perfekta: nätta, snygga och bekväma.
Men alla annonser visa jättestora soffor i skinn. Eller bara jättestora.

---

Just nu spelas: The Church: "Ride into the sunset" från A quick smoke at Spot's

---

Jag har fått flera indikationer på att det är något vaj på RSS-flödet från min blogg. Är det någon av er som läser den via RSS? Eller skulle någon kunna testa och se om det fungerar?
Jag lägger upp ett nytt inlägg om någon timma .

Jag är lite seg idag och orkar inte åstadkomma så mycket själv. Istället hänvisar jag till ett inlägg av Little Peaché som säger en hel del jag själv skulle vilja säga.

Förmodligen beror det på att jag satt och kollade på bilderna från Diane von Furstenbergs höstkollektion igår, men idag blev det rätt damigt, fast ändå åt det lediga hållet - i bomull istället för ylle och siden.

---

Just nu spelas: The Lemonheads: "Black gown" från TheLemonheads

---

När Ellos, av alla, säljer såna här skor?


Såna här skor har hittills endast hittats i postorderbutiker med inriktning på fetisch och/eller gothscenen. Jag är förundrad. Inte upprörd, om nu någon tror det, men lite förvånad.

---

Just nu spelas: The Dubliners: "Nelson's Farewell"

---

Kommer det att bli så mycket skotskrutigt som endast D&G skulle kunna drömma om.


Det är skönt när man inte är ensam om en besatthet :) Det gör det lättare att hitta lämpliga plagg.

---

Just nu spelas: Ronnie Drew: "Kimmage"

---

Trots att det har varit lite pissigt väder det sista och en massa vansinniga människor har ropat: "Nu är hösten här!" sen början av augusti vill jag framhålla att hösten ännu inte är här. Jag har heller ingen riktig längtan efter höstkläder än, men har så smått börjat titta på bilderna jag laddade ner i samband med höstvisningarna och det här är lite sån't som kommer att inspirera mig i höst:
Vivienne Westwood, Alexander McQueen och Yohji Yamamoto.


Jag kommer förstås inte ha den sortens frisyr modellen på Westwoods visning hade, men jag gillar kombinationen av snäv kjol, matchande väst och kofta samt tröja med tryck. Det ger lite "edge" åt det skräddade.
Vita strumpor till vid mörk kjol, i mitt fall marinblå istället för svart; eftersom jag har en marinblå kavaj och dessutom klär bättre i det, ingår i planerna. Ska bara sy kjolen. Yohji Yamamotos underbara dräktjacka kan jag bara drömma om, men visst ska jag leta efter ett rutigt tyg i blekgult och grått och jag har glencheckrutigt tyg att göra en ankellång kjol av. Nya kängor skulle också sitta fint; nu efter att jag knipsat av de deformerade tålederna på min vänstra fot kanske jag får plats på höjden i ett par Dr.Marten's igen.

---

Just nu spelas: The Dubliners: "Sunshine Hornpipe"

---

Jag lyssnade just på låten "James Larkin"  med the Dubliners (Jag är frotfarande hårt inne på the Dubliners efter beskedet om Ronnie Drews död) James Larkin var en viktig person i den irländska arbetarrörelsens tidiga historia och även om jag själv inte har någon som helst anknytning till Irland så är historien om arbetarrörelsens pionjärer likartad över hela västvärlden. Till skilland mot Irland var inte Sverige styrt av en främmande makt, men det hindrade ju inte den svenska militären, och därmed i sista änden den svenska regeringen, från att mörda fem demonstrerande arbetare 1931.

Det här är inte länge sen och som den första klassklättraren i min släkt är det definitivt en del av min historia; historien om den svenska arbetarrörelsen. Jag är stolt över vad våra föregångare åstadkom och jag är stolt över att min man är fackombud på sin arbetsplats (jag kan ärligt säga att jag nog aldrig hade kunnat tänka mig att ha ett förhållande med någon som inte var med i facket om han hade ett jobb).

Musik är bra på det sättet, i alla fall bra musik, den får en att tänka på saker.

Även om jag faktiskt känner en viss lust att utforska slitenhetens estetik, för det finns en sådan, tänk bara på 90-talets "heroin chic" och mängder av foton på rockartister, så blir det inte idag. Idag blir det feminint med touch av retro - ungefär som vanligt alltså.


Så tycker jag att ni ska ta och titta på halsbandet och hur skevt det hänger. Det är inte för att jag står med tyngden på ena foten, halsbandet hamnar där även om jag byter tyngdpunkt - nej det är för att senfästena i min bröstkorg är så inflammerade, och har varit inflammerade i så många år, att min bröstkorg är alldeles knölig och ojämn. Det är tur att man har bröst som döljer det mesta av ojämnheten. Och att man kan peta tlil halsband då och då så att de hamnar rätt.

Jag plockade med mig en Metro igår när jag var  nere på stan, eftersom de hade rubriken "Klä dig rätt för din ålder" på framsidan och jag kände för att reta upp mig lite. Jag menar ju, som ni säkert vet, att man får klä sig som man vill oavsett ålder. Men när jag väl öppnade den idag visade det sig att det bara handlade om män och där är ju samhället inte på något sätt lika fördömande. Visst, de hade gubbigare kostymer (och grått hår på modellen) för dem som var fyrtio, men det var inte så extremt som det brukar vara för kvinnor. Inget att reta upp sig på alltså; utom att det är så stor skillnad i inställningen till män respektive kvinnor förstås.

Mitt id-kort har gått ut och jag tänkte förstås skaffa ett nytt. Att det inte skulle gå att ordna det där jag skaffade det förra, dvs Posten, var jag redan klar över, eftersom de lagt ner Posten sen jag senast behövde ett id-kort. Återstår antingen Polisens nationella ID-kort som bara gäller i fem år - inte så himla praktiskt eller ett från en bank. Det visade sig emellertid att min bank, Nordea, inte utfärdar ID-kort. Att döma av informationssidan legitimation.se är det faktiskt bara Swedbank som gör det; men jag tycker faktiskt att det är lite att ta i att man ska behöva byta bank för att kunna legitimera sig. Så vad gör man? Folk som har körkort har ju inga problem, men vi andra? Är det ännu ett sätt för samhället att mobba oss som inte kör bil?

Detta är mycket frusterande - Rent bortsett från att man behöver legitimation för att betala med kort i en del butiker behöver jag det också för läkarbesök och för att få ut min medicin!

Få bort svart från närmast ansiktet till exempel. Och det är ju bra eftersom jag känner mig och ser tillräckligt trött ut utan att behöva ha en "färg" som totalt suger musten ur det egna färgerna närmast ansiktet.

Jag och maken var på krogen med väninnan C som fyllde år igår. Efter att krogen stängde åkte han hem till oss och jag gick hem till C. De som känner henne vet att det är inget mindre än ett mirakel att jag faktiskt var hemma klockan kvart över ett.



Jag inledde kvällen i mina älskade platåskor med dödskallar på från DinSko, men de gick sönder under kvällen. Just de var verkligen apkass kvalitet; de gick sönder efter att jag använt dem tre gånger och sen har vi försökt laga dem på olika sätt. Jag tror att jag ska titta in hos den lokale skomakaren med dem - för även om det bara är plast så älskar jag dem så mycket och de är så bekväma för att vara så höga.

- 1916 style. Eller möjligen runt 1970. Introt på tyska får mig att tänka på det specialprogram som Monty Python gjorde för tysk television, men man kan inte ta miste på intensiteten i låten, i synnerhet i slutet. Missa heller inte Luke Kellys frisyr.



Det blir en eller annan öl för Ronnie Drew ikväll.

Men det är det faktiskt inte än, vad än tidningar och folk på stan påstår, men om det var det, då skulle jag så gärna se ut så här:



Bortsett från kängorna då.
Y-3 höst/vinter 08.

är det på dagens klädsel:

Ronnie Drew dog i lördags läste jag just. Det känns sorgligt; jag älskar hans röst.



En av mina favoritsånger, på en inspelning från 1963:

Idag har jag gått med återvinning och även angripit strykberget, men framför allt har vi firat att mina tvillingar fyller fjorton idag. Eftersom deras pappa och hans fru är vansinniga hade de beslutat att vår plan om att grilla ihop hos dem stod fast, även om hon födde barn för ett och ett halvt dygn sen!
Jättetrevligt var det förstås och Maja ville stanna där när vi åkte hem och gunga i deras trädgård och umgås med dem. Bebisen var söt och hade efter vad jag kan minnas mindre av faderns karatäristiska näsa än vad hennes storasystrar hade den där dagen för fjorton år sen. Vi har verkligen haft fantastisk tur vad det gäller relationen med "de andra föräldrarna". Eller kanske inte bara tur; man har väl någon slags omdöme när man väljer partner plus att man strävar för att få det att funka.
Jag premiäranvände förresten ett av mina tiokronors blaffiga halsband.

---

Just nu spelas: Pale Saints: "Little Hammer" från The Comforts of Madness

---

Idag har jag nämligen tillbringat större delen av dagen på Göteborgs Stadsmuseum för att reperesentera en medeltidsförening jag är med i. Vi var planerade lämgst in i ett rum på tredje våningen dit nästan ingen kom, och om någon faktiskt kom kunde de gå igenom rummet utan att se oss eftersom det stod montrar ivägen. Vi är inte imponerade och kommer absolut inte att göra det igen.
På vägen hem var det jättelångt till nästa buss (troligen pga Göteborgkalaset) så vi valde att gå hem (fortfarande klädda så här, men det gör inget) och nu är jag jättetrött. Jag ska andas en stund innan jag börjar med middagen; vi har middagsgäster.

Jag är på jakt efter en topp i elastisk spets; inget konstigt utan som en vanlig topp fast i spets - någon som sett en? Eftersom min byst är inblandad bör den finnas i alla fall i storlek 44-46.

Dagens klädsel:

Den här klänningen från Gina Tricot vill jag, föga förvånande, ha jättemycket - men finns den i någon av de gina-butiker jag varit inne i? Nä, förstås inte.

skulle jag kunna tänka mig att äga den här:


Till jeans, de svarta kängorna och kanske ett bälte. Rockigt.
249 kronor kostar den

Ännu ett riktigt bra inlägg av Pop feminist; om Queen, maskulinitet och om att män som är gay/queer ändå i första hand är män, och som sådana vinnare i det patriarkala systemet.

Jag gillar ELLE. Det är den enda tidning jag prenumererar på förutom Offside. Förutom mängder av mode, som jag ju uppenbarlige när intresserad av, så har den hyfsat intressanta artiklar och bra, no nonsense, kultursidor.
Men nu är jag rädd att jag behöver ta och skriva ett brev till dem.

"Kära ELLE,
1. Editors är inte ett brittiskt indieband, de är amerikaner, lätt att kolla innan man skriver.
2. Man kan inte kurera en utställning, såtillvida den inte lider av någon åkomma som man botar, men jag är tveksam till om utställningar verkligen kan bli sjuka. Bara för att folk försöker införa det engelska ordet "curator" i svenskan kan man inte därför börja använda ordet kurera för att beteckna att sätta ihop/ vara konstnärlig eller vetenskaplig ledare för en utställning. Kurera betyder bota, inget annat.

Nu börjar jag känna mig som en riktig modebloggare ;)
Det är återigen Sassy som står för utmaningen:

A is for age: Alldeles snart 40
B is for booze of choice: öl
C is for career: Karriär och karriär, jag är doktor i historia, jobbar lite som universitetslektor och undervisar även i modehistoria på Folkuniversitetets designerutbildning.
D is for your dad's name: Göran
E is for essential items to bring to a party: Dricka och bra musik, man kan tyvärr inte lita på att folk har det hemma.
F is for favourite song at the moment: Jesus and Mary Chain: "Some Candy Talking"
G is for favourite game: TP
H is for home town: Norra Björke, som inte är en stad utan en by, men det ligger i Trollhättans kommun.
I is for instruments you play: Lite blockflöjt.
J is for jam or jelly you like: Hemgjord lingonsylt som är sådär lite sträv.
K is for kids: 3
L is for living arrangements: bor med man, barn och katt i en fyra i Johanneberg, Göteborg. Hyresrätt.
M is for mother's name: Britt-Marie
N is for name of your crush: Rickard
O is for overnight hospital stays: 6: en njurundersökning som barn, retning på hjärnhinna under vattenkoppor som femtonåring, två förlossningar, ett ryggskott och en knäskada.
P is for phobias: egentligen inte, men jag är lite oresonligt rädd för spindlar och småkryp.
Q is for quotes you like:  George Bernard Shaw: "Do not do unto others as you would that they should do unto you. Their tastes may not be the same." Han har en hel del andra fina också.
R is for relationship that lasted the longest: 10 år i år
S is for sartorial style: Extremt varierad, men bestående inslag är kjolar som sitter i midjan och inte på höften, v-ringade toppar och skotskrutigt. Och nästan aldrig svart!
T is for time you wake up: varierar också, men runt 7 när jag inte är ledig.
U is for underwear: Ofta gulliga behåar. Hipsters. Jag äger och använder också både strumphållare, underklänningar och underkjolar.
V is for vegetables you love: majs, tomater, ärtor
W is for weekend plans: Föreningshelg på Stadsmuseet på lördagen och min tvillingars fjortonårsdag på söndagen.
X is for x-rays you've had: Oräkneilga.
Y is for yummy food you make: Köttfärssås
Z is for zodiac sign: Skytt

---

Just nu spelas: The Jesus and Mary Chain: "Rollercoaster" från Honey's dead

---

Efter två veckor sådär surfade jag in på Sofis mode och möttes av följande rubrik: "Varma koralliga toner är läckrast till brunbränd hy Lär av 70-talets stilikoner Farrah, Brigitte och Brooke."
Det är till den här artikeln, där det i och för sig aldrig står rent ut att Brigitte Bardot och Brooke Shields var stilikoner på 70-talet, däremot ska man använda "de dova urtvättade tonerna från 70-talet".
De är verkligen idioter: Bardot körde med svart ögon och starkt pastellrosa läppar; föga urtvättat alltså och Brooke Shields sminkades förstås på 80-talsvis, eftersom det var då hon slog igenom som vuxen. Sen var knappast 70-talet speciellt urtvättat heller som helhet; jag minns korallorange läppstift och starkt turkosblå ögonskuggor.

Hur får de där människorna jobb? Eftersom det inte direkt ingår något riktigt skrivande i jobbet är de väl knappast journalister och de kan uppenbarligen inte ens titta i ett översiktsverk om modehistoria eller populärkultur, eller ens googla de personer de skriver om, så jag har svårt att se vad för slags kompetens de har, till och med en tioåring kan kolla upp en persons genombrotts/aktiva år i wikipedia.

Det här känns lite som att Annaa kunde haft det på sig. Snyggt tycker i alla fall jag och, till skillnad mot klädseln från i förrgår, inte det minsta käckt.


Jag känner mig väldigt duktig idag; för trots att jag sovit ca 2,5 timmar i natt (reumatism i kombination med högljutt busväder) kastade jag mig på cykeln vid halv nio och drog ner till Domkyrkan för att höra en diskussion om medeltid, historieåterskapande, kulturmöten mm med professor Thomas Lindkvist och stadsmuseichefen Ingrid Lomfors. Klockan 9 på morgonen alltså! Nu ska jag bara orka läsa mer tidig medeltidshistoria idag.

Inte är de värda 6300 spänn, få skor är det; men snygga är de.


Från Dsquared.

Vid sextiden upphörde regnet som varat sen tolv ungefär och ett gäng på en tio-tolv personer samlades i mittdelen av vårt tält (vi har sovalkover i var ände) och åt småkakor och drack starksprit. Så nu har vi öppnat whiskyn vi fick i bröllopspresent för 5 år sen.



Den minste fick ingendera, han fick nöja sig med äppleklyftor och båda männen på bilden avstod även de från starkspriten. Det var förstås inga mängder som konsumerades, men det värmde en blöt och kall kropp (mest bildligt, vi hade förstås bytt om efter att ha tillbrignat sisådär fyra timmar i regn).

Medans jag var i Visby blev jag utmanad av Sassy, en av de bloggerskor jag läser varje dag.

Här är mina svar:

Tre saker jag gör när jag vaknar: Kissar, slår på datorn, tar medicin
Tre saker jag måste ha under dagen: Te, Rickardpussar, vilopauser
Tre personlighetsdrag på mig: Positiv, energisk, intelligent
Tre saker jag gärna ägnar mig åt: Historia, sömnad, går på fotboll
Tre saker jag är rädd för: Att något ska hända mina barn, att min reumatism ska bli sämre, spindlar och småkryp, men inte alls lika mycket så här strax efter Medeltidsveckan.
Något jag drömmer om:  Jobb inom mitt område (jag har doktorerat i historia), att bli friskare - fast det känns så overkligt att man nog inte kan säga att jag drömmer om det, så vi säger: en större lägenhet, 50 meter sidentyg eller nåt sånt.
Tre personer jag utmanar: Om ni vill: Annaa, Little Peaché, Sandra

På en gata ner i stan vars namn jag inte kommer ihåg, men det är den som Biopalatset, Weekday och Monki ligger på, ligger också en tantunderklädesaffär som heter Victoria - inte att förväxla med Victoria arena som sålde dyra märkeskläder, eller Victoria of Sweden på Kungsgatan, som säljer rätt billiga kläder. Under dagens shoppingutflykt i spöregnet bestämde jag mig för att i alla fall titta in där. Och det var ju tur, för jag hittade en helt bedåarende behå från Freya i blekt rosa med grå prickar på den övre delen och genombrutet i rosa och grått upptil. För bara 300 kronor, vilket var halva priset och ett bra sådant för behåar i min storlek. Jag köpte dock inte de matchande trosorna för 200 spänn, för det tycker jag faktiskt är lite magstarkt för ett par underbyxor.
Det känns udda att ha mer än två vita och en svart behå som passar, plus några gamla som inte gör det, som jag haft så länge.

Förutom att bli av med tvättberget efter Medeltidsveckan satsar jag på att bli av med det ett- ettochetthalvt kilo jag gått upp under veckan. Hur kan man gå upp i vikt under en vecka när man rör sig mycket mer än man gör i vanliga fall: långa promenader på stan  flera hundra meter till dass etc, frågar ni er.
Jo, genom att äta ungefär dubbelt så mycket. Och här är det framför allt frukosten som är boven: Normalt äter jag antingen en skål fil med bryta eller två skivor bröd med salami och ett glas mjölk. I lägret äter jag havregrynsgröt, minst en brödskiva och ett ägg till frukost - ganska mycket mer, som synes. Dessutom blir det lite mer småätande av nötter och frukt, eftersom man är trött när man gått omkring ett par timmar och behöver fylla på med snabb energi. Den stora boven är emellertid frukosten och det är därför lite ironiskt att gårdagens löpsedlar "lockae" med hur man snabbt går ner semesterkilona med frukostmetoden.
Redan idag har dock ett par hekto försvunnit; det lönar sig att återgå till ett normalt liv.

Just nu går tvättmaskinerna för fullt med årets Visbytvätt. Tänk er att en hel familj har burit lång akläder och underkläder i en veckas camping och omväxlande regnande och svettande så inser ni att det är en hel del tvätt. En del kan säkert användas igen, men eftersom mycket av det inte ska användas förrän nästa år brukar vi tvätta även det som är ganska lätt smutsat. Tjocka yllekläder brukar räcka att borsta av men tunna yllekläder i kamgarnstyg som burits mycket; som strumpor, Majas kjortlar och den vinröda som Rickard alltid har kör jag antingen på ylleprogrammet eller i fyrtio grader lite beroende på. Detta innebär att det luktar vått ylle i tvättstugan, inte vått får  för det är inget lanolin kvar i de tygerna, men defintivt vått ylle. Jag tycker att det luktar rätt gott, men det gör uppenbarligen inte alla; förra året kom nämligen en dam in i tvättstugan och utryckte sin oro för att det hade varit någon läcka av någon farlig kemikalie eftersom det var en så konstig, kemisk lukt. Jag undrar bara: Hur kan man var närmare sextio och kvinna (det spelar roll eftersom kvinnor ofta sköter det mesta av tvätten) och inte känna igen doften av vått ylle?

Och med ett slags frukt- och grönsakstema: Dagens klädsel!

Jag hade alltså fått två paket med posten när jag var borta. De innehöll mina beställningar från Bravissimo och SockDreams. Några bilder på mig i behåarna från Bravissimo blir det inte - det här är inte den sortens blogg, men så här ser mina hundtandsmönstrade overkneestrumpor ut:



Dem ska jag ha när det blir höst, det är det inte än - vad än folk må säga om den saken. Det fantastiska är att de är tillräckligt vida och långa för att faktiskt gå en bit över knät även om man har kraftiga vader. Och jag kan använda dem utan att behöva vika ner den översta kanten för att det är för trångt och det händer nästan aldrig.
Vad det gäller behåarna passade den ena jättebra och den andra var nog faktiskt lite för stor i kuporna. De var av olika märke och jag kan bara konstatera att märket Panache passar mig bättre än Lepel intimas.

på ett tag ser jag ut så här:



Egentligen spelar det ingen roll hur jag ser ut förrän om ett par veckor när studenterna kommer.
Toppen köpte jag på rea på Indiska precis innan jag åkte till Visby, jeansen är mina vanliga från Make Your Own Jeans och skorna är från Skopunkten.

Sen, efter jobbet, ska jag hämta två paket på posten :)

---

Just nu spelas: Weezer: "Take Control" från Maladroit

---

Jag är hemma. Det blötaste är uppackat, jag har badat och tvättat håret, klippt luggen och slutligen tagit mig en smörgås och en Kilkenny.
Imorgon ska jag til insitutionen och dra igång inför höstterminen, packa upp mera samt försöka hålla koll på alla tvestjärtar vi otvivelaktigt fått med oss hem - Gotlands största exporter till fastlandet måste vara torrt gräs och tvestjärtar. Samt fårskinn. Fast jag köpte inget.

sitter jag nu i ett studentrum i Visby. Tältet är fällt och våra grejer instuvade i Blåva Annas tält. Imorgon, efter stormen, som visst inte kom i alla fall utan härjar i Kaliningradstrakten, ska vi resa det igen och lägga alla saker på plats. I alla fall ska familjen göra det; jag behöver förbereda mig för mina två föredrag imorgon: Om den här dräkten på Kapitelhusgården klockan 14 och om tysk 1400-talsdräkt och dess spridning klockan 17 på Sävesalen.
Vi har nu duschat, och det är inte så dumt.