En har tystnat
En av mina favoritsånger, på en inspelning från 1963:
Ojdå, det hade jag missat. Inte oväntat, han har varit svårt cancersjuk länge. Han så att säga överlevde sig själv, blev lite makabert när han var med på en minneshögtid över sig själv i vintras. Men det är väl varje irländares dröm att få vara med på sin egen wake, vid liv.
Vet inte hur min kompis BM har tagit detta, hon var redan knäckt över sin gamla mammas död nyligen. När det bara finns spillror kvar av ens ungdoms hjältar så är ju just ungdomen väldigt avlägsen. Nu finns bara Barney McKenna kvar från den ursprungliga uppsättningen och han har länge varit bara en spillra.
BM och jag såg Ronnie på Toners i Dublin, en gammal känd musikpub som också har tynat, sommaren 1978. Han hade då ffg lämnat Dubliners och körde ensamkarriär. Han fyllde inte Toners källarlokal en lördagskväll så vi fick lätt sittplatser allra längst fram. Men vi blev besvikna. Rösten var ju som den var, men det var precis då alla hade fått för sig att alla de gamla kända balladerna skulle sjungas lite snabbare än normalt och han var en av de värre! Vi satt inte kvar hela giget utan smög iväg till vår stampub längre ner på gatan. Brukar påminna BM om det när hon är som mest RD-entusiastisk. Han återvände ju dock till Dubliners igen och sjöng åter låtarna mer normalt.
Och så hade han ju så stiligt skägg :)
