Skev
Halsband och örhängen med körsbär: Gina Tricot
Topp: H&M
Kjol: Hemmasydd
Skor: Josefssons
Så tycker jag att ni ska ta och titta på halsbandet och hur skevt det hänger. Det är inte för att jag står med tyngden på ena foten, halsbandet hamnar där även om jag byter tyngdpunkt - nej det är för att senfästena i min bröstkorg är så inflammerade, och har varit inflammerade i så många år, att min bröstkorg är alldeles knölig och ojämn. Det är tur att man har bröst som döljer det mesta av ojämnheten. Och att man kan peta tlil halsband då och då så att de hamnar rätt.
Den där kombinationen gillade jag. stilren, enkel och väldigt figursmikrande. Jag får ta och dra på mig något liknade idag :)
Ja du har ju samma skor :)
Japp, till och med det. Rackarns snygga och bekväma är de också. Men jag tänkte nog ha mina lila skor från Din sko, de matchar färgerna bättre. Du har likadana, men är inte säker på din färg, de där med t-sleif och präglat mönster.
Jag har både svarta och lila - så'n är jag.
Åh, slitenhetens estistik, det är något jag gillar! Det finns en särskild skönhet över slitna/heroinchica/pundiga/hålögda människor som använder dessa drag på ett snyggt sätt!
Hm, jag störs lite av det där. Att glamourisera slitenheten. Provoceras lite av det där som Sassy säger om att använda sina pundar etc drag på ett snyggt sätt. Det är för nära en hård och tragisk verklighet som är för nära inpå för att vara kul. Jag har alldeles äkta white trash-verklighet inpå husknuten och i min närmsta bekantskapskrets. Barn som far djupt illa hos hålögda slitna väldigt heroinochica morsor som givit upp försöken att dölja luckorna efter sina utslagna tänder. Det är white trash så det bara brakar om det och jag lovar, det är fullständigt oglamouröst!
Hoppas du inte tar illa upp för att jag säger det, men som sagt, jag fixar inte riktigt det där. Det är så svårt att se gränserna mellan just det chica och det riktigt obehagliga.
Det var inte jsut heroin-chic jag var ute efter, jag tog det som ett exempel på att det finns en etablerad estetik, glamoriserandet gillar inte jag heller. Men det finns många fina foton där den slitenhet som även ett sunt liv ger efter viss tid blir en del av estetiken. Jag tycker också att det kan på sitt sätt vara vackert när det inte är så polerat utan ålder och trötthet syns.
Det där senare håller jag med om, att det visst kan vara vackert när ålder och trötthet är synligt. Det är trashglamouren jag inte riktigt fixar, för att som sagt verkligheten ligger för nära. Jag inser att det är just det som kan kännas kittlande - annars hade ju fenomenet aldrig uppstått.
