Om stil -

Under året som gått har jag kapat över tjugo centimeter av mitt hår: förr nådde det ner till midjan och nu till nedre delen av skulderbladen. Detta var inte av någon slags längtan efter kort hår utanför att mitt hår blivit så hemskt slitet av 7 års cellgiftätande. Jag slutade med gifterna 2003, när vi skulle försöka göra Maja och eftersom jag inte märkte någon skillnad i sjukdomsaktivitet utan dem jämfört med när jag åt dem började jag aldrig igen. En bonus var också att jag slapp ha ihållande bihåleinflammationer från oktober till mars varje år som jag haft i fyra-fem års tid. Och håret då - planen efter att jag klippt bort det skadade var att nu skulle det få växa ut igen; friskare och tjockare.
Men det blir det inget med: min läkare har satt mig på cellgifter igen; mer än förut. Jag hoppas att de faktiskt hjälper mot reumatismen (de är mycket mindre effektiva mot min typ av reumatism än mot ledgångsreumatism) och att jag slipper vara konstant sjuk i infektioner den här gången. Jag försöker vara positivt inställd: det kan ha bättre effekt den här gången och det kan vara en slump att jag är på gång att bli förkyld nu. Men jag sörjer håret, som aldrig fick en chans at tbli långt igen.