Äntligen färdig
Om det är något som får mig att känna mig duktig och nöjd med mig själv så är det att göra färdigt saker som legat länge; projekt som jag lagt åt sidan för att något gick fel eller för att jag tyckte att de verkade krångligare än vad jag hade lust med då. Den här blusen är ett sånt projekt. Jag klippte till den efter ett mönster från 60-talet för ett par år sen, redan innan jag gjorde klänningen i samma tyg. Men så var det det där med mina för smala axlar i jämförelse med resten av kroppen och då orkade jag inte riktigt pilla med det. Plus att jag inte var så van vid att sy kragar då.
Nu, när jag övat en massa på det i andra projekt, så gick det ju på nästan ingen tid alls att sy ihop blusen. Trots att jag lyckades tänka fel och stryka fast mellanläggen på utsidan på framstyckena och fick sprätta upp sid- och axelsömmar och bystveck som jag hade sytt redan för två år sen och vända bitarna. Tur att det var ett tyg som är likadant på båda sidorna. Jag gjorde också slut på mitt trevliga, tunna vävda påstrykbara mellanlägg, så jag måste bege mig till Knapp-Carlsson igen någon dag snart.
Jag är säker på att ni har överseende med att jag visar mig för er i papiljotter, jag ska på mottagning för en kollega som disputerat ikväll och vill vara lockig i håret.
Jag har hela tiden tänkt bära blusen och klänningen tillsammans också, med blusen ovanpå när det är bara lite kyligare, men vi får se hur det ser ut när jag packar upp sommarkläderna; möjligen är den för blekt av tvätt och sol för att det ska se bra ut.
Just nu spelas: Zarah Leander: "Fäll inga kärlekstårar"
Nu, när jag övat en massa på det i andra projekt, så gick det ju på nästan ingen tid alls att sy ihop blusen. Trots att jag lyckades tänka fel och stryka fast mellanläggen på utsidan på framstyckena och fick sprätta upp sid- och axelsömmar och bystveck som jag hade sytt redan för två år sen och vända bitarna. Tur att det var ett tyg som är likadant på båda sidorna. Jag gjorde också slut på mitt trevliga, tunna vävda påstrykbara mellanlägg, så jag måste bege mig till Knapp-Carlsson igen någon dag snart.
Jag är säker på att ni har överseende med att jag visar mig för er i papiljotter, jag ska på mottagning för en kollega som disputerat ikväll och vill vara lockig i håret.
Jag har hela tiden tänkt bära blusen och klänningen tillsammans också, med blusen ovanpå när det är bara lite kyligare, men vi får se hur det ser ut när jag packar upp sommarkläderna; möjligen är den för blekt av tvätt och sol för att det ska se bra ut.
Just nu spelas: Zarah Leander: "Fäll inga kärlekstårar"
Omlottblus på riktigt
Eller: Den i förrgår var ju också på riktigt, men den här jag sytt från scratch. Jag tog helt enkelt mitt egenhändigt gjorda mönster för en omlottklänning och förlängde det. Tyget, av vilket jag använde varenda remsa, är bomull/polyester som jag fått från pappa. Jag var lite osäker om det skulle funka eftersom de tär tättslaget och därför förhållandevis stelt, men det gick över förväntan. Jag valde det mest för att jag ville göra en enfärgad blus och det råkade finans hemma och därtill inte vara tingat till något annat projekt , men den rosa färgen är inte så dum på mig.
Som synes kan man bära den båda utanför och istoppad.
Blusar är alltså den nya besattheten. Ett logiskt steg eftersom jag sydde kjolar i mängd för tre-fyra år sen och det senaste året har varit vigt främst åt klänningar. Jackor hade det också kunnat vara, jag har ju trots allt sytt ett par, men Jag har inte användning för så många jackor. Jag vill göra massor av fina nätta jackor när jag tittar på bilder, men i realiteten kan man ju bara använda dem en kort till på våren och hösten, annars är det för varmt eller kallt. Jag talar alltså inte om sommarjackor eller täckjackor, utan små nätta saker i tunt ylle. Det kommer att bli jackor, men blusar känns just nu mer lockande, för det kan man ju ha året om.
Sen kan man ju se det som en smula (eller mer än en smula) ironiskt att en person som hatar att stryka, dvs jag, skaffar sig en massa blusar. Faktum är dock att det kommer att ske - idag ska jag ta tag i att göra färdigt en blus som jag klippte till och började på för två år sen och på lördag ska jag tvätta ett förtjusande bomullstyg som jag köpte på Gårda Textil i måndags och som ska bli en blus.
INTE dagens klädsel
Men väl en färdigsydd jacka i sen 50-talsstil. Som i princip alla jackor (i synnerhet korta) ser den snyggast ut buren öppen. Dito gäller koftor.
Den är, som tidens mode var, rak och ger ett utseende där man ser lite fyrkantig ut upptill, i synnerhet om man har stor byst, men den är faktiskt riktigt tjusig ändå och därtill varm och gosig.
Jag ska försöka ta bilder dagsljus någon gång så att färgerna verkligen kommer till sin rätt.
Arbetet fortskrider
Ett foto på jackan som den ser ut nu. Den är som ni ser betydligt vidare än den översta av bilderna i inlägget förut. Det beror dels på att jag har stor byst som kräver plats, dels på att jag gillar att kunna röra armarna. Sen är tyget, fast det egentligen inte är speciellt tjockt, så grovt och stormönstrat att jag inte tycker att det funkar att göra något alltför snävt i det.
Den ska få uppvikta manschetter och så ska jag runda av den lite mer fram och så ska den förstås fodras. För det behövs dock foder, som jag hoppas att jag ska kunna köpa idag.
Ny dag = nytt syprojekt
Typ i alla fall. Idag har jag gjort mönster till en kort jacka med kimonoärm; något i den här stilen, fast med vidare ärm.
Hatten är färdig
Ljuset är ju som det är på kvällen och jag tänkte inte plåga maken med att tvinga honom att ta massor av foton tills jag blev 100% nöjd en dag som han har jobbat 12 timmar.
Jag är nöjd och känner att jag kommer att vara oerhört tjusig i denna hatt till våren. Den jättestora rosetten och kanterna är i sidentaft i mörkblått och grönt och tyllen har jag tamejfan broderat blå prickar på själv med moulinegarn, eftersom jag inte kunde få tag i grönt nät.
Jag råkade köpa tyg
Idag när jag var på Gårda textil för att köpa tyll till mitt hattprojekt - eller: jag skulle köpa nät till mitt hattprojekt, men det fanns inte i grönt - så tittade jag litegrann i den innersta hyllan bakom fuskpälsen där det finns riktigt gamla tyger för billiga priser. Och se vad jag hittade:
110 cm bredd, tunt och fint och lite, lite styvt. Viscose eller någon annan variant av regenererad cellulosa sade brännprovet. Och som syner små, små rutor i mörkblått och mörkgrönt. För 40 kr metern.
Jag vet inte vad jag ska göra av det än, men jag har 5,5 meter och något ska jag väl komma på. Riktigt smårutigt, lite glansigt tyg har stått på önskelistan länge och just de här färgerna är några av de som klär mig bäst också.
Ännu en sammanställning av ett år som gått
Precis som tidigare år gör jag en sammanställning av vad jag sytt under året som gått. Jag visar bara "moderna" kläder, för historiska hänvisas till en liknande sammanställning i min engelskspråkiga blogg.
1. En ytterligt bisarr jacka och pillerburkshatt i sen 50-talsmodell. Eller: jackan och hatten är inte bisarra men det är ju sällan man ser zebramönstrad fuskpäls i illrosa och lila. Sydd förra årets första dagar.
2. En rutig basker som jag väl använt en gång eller så. Skulle haft en vadlång matchande kjol, men den blev inte bra.
3. En variant på 50-talsomlottklänningen - den här gången med omlott fram.
4. "kaffeklänningen", dvs en klänning i 50-talsmodell med dekorband med kaffekvarnar och kaffepannor på.
5. Ny kjol med hjärtan och en volang som jag sydde fast på min röda korsett från ifjol - för Valentinfest på Tip the Velvet.
6. En 1940-talsklänning i rutig viscose
7. Inte sydd, men väl stickad är denna jumper efter ett mönster från 1934.
8. En gul sommardräkt i 1940-talsstil. Den matchande blusen sydde jag ifjol.
9. En ärmlös blus med gansband infällt i kanterna och en marinblå omlottkjol.
10. En vändbar bolero som passar både till en klänning som jag sydde ifjol och en äldre kjol:
11. En väldigt enkel sommarklänning efter förebild från 1940-talet.
12. En hatt som jag gjorde av ett tallriksunderlägg, konstgjorda blommor och ett smalt bomullsband.
13. Ännu en 1940-talsinspirerad klänning, från ett omgjort 70-talsmönster.
14. En till 1940-talsklänning, gjord efter ett mönster från den tiden, fast förstås anpassat till mig.
15. En grå halvcirkelkjol i ylle med ett par extra veck mitt bak.
16. En vinterversion av nummer 13 - i tunt ylle i glencheck.
17. En omlottklänning i viscose med prickar i svart sammet.
18. En röd bomullsversion av samma klänning. Med gansband infällt i kanterna.
19. En 1940-talsinspirerad klänning i mörkblå viscose och med sjömanskrage.
20. Aftonklänning i mörkgrön viscose - se förra inlägget.
21. Ännu en 1950-talsomlottklänning till Maja:
22. En randig bomullsklänning till Maja.
Meckar hatt
Eftersom jag inte går ut bland folk så mycket nu när jag är sjuk och eftersom jag inte kan skriva så mycket så blir det lite dåligt med aktivitet här på bloggen. Men idag har jag meckat lite med en hatt.
Självklart ska den ha en jätterosett och troligen även ett flor som den där uppe. Bandkantningen tänkte jag göra i samma tyg som rosetten, troligen i grönt.
I augusti köpte jag en rosa filthatt för 25 spänn på loppisen på Heden. Den var Made in China och yllefilten kändes rätt mycket som papp, men jag tänkte att man nog kan göra något kul av den i alla fall - och så gillar jag ju rosa. Ikväll var uppenbarligen tillfället när jag skulle göra något; troligen för att jag väntar på en sändning från England med saker som jag behöver till mitt andra syprojekt just nu: en underbustkorsett och för att Blåva Anna kom över och satt och virkade knappar. Då behövde ju jag också något att göra.
Först klippte jag bort den uppvikta och rätt dåligt sydda kanten. Inuti den fanns typ pianotråd för att hålla ut hatten och den sparar jag för eventuella behov. Sen tvättade jag den för hand i hett vatten för att få bort smuts och kemikalier.
Sen var det dags att forma den. Det är inte så lätt om man inte har en hattstock och vet vad man gör. Jag varken har eller vet. Inspirationen var ett antal hattar i en Sears-katalog från 1940 som New Vintage Lady lagt upp. T ex den här:
För att få brättet att forma sig som jag ville drog jag en rynktråd runt kanten och drog ihop tills jag fått den form jag ville ha. Jag kommer sen att bandkanten den så att den lilla vågigheten överst döljs. Formen som hatten ovan har på kullen hade jag inte möjlighet att skapa så jag satsade istället på en form mer som en pork-pie hat. Detta med hjälp av en plastbunke med en kant i botten:
Nu ska den torka över natten så får vi se; lite finputsning med ånga från strykjärnet och sen bandkantning och dekoration. För att den ska hålla formen har jag dels satt en skål ovanpå hatten, som passar i nedbuktningen, dels knutit ett band som håller in kullens nedre del mot bunken.
Självklart ska den ha en jätterosett och troligen även ett flor som den där uppe. Bandkantningen tänkte jag göra i samma tyg som rosetten, troligen i grönt.
Den här vill jag också sy
När min axel och min nacke slutat göra så förbannat ont och när jag sytt en långklänning i 40-talsstil, som är mitt nästa projekt, så ska jag köpa rosarött ylletyg och sy en sån här klänning. Jag köpte en lång rosa dragkedja i metall på Myrorna idag. Från Prym och inte från Gusum, men i alla fall.
Just nu spelas: The Toy Dolls: "Carol Dodds is pregnant". Av någon anledning känns the Toy Dolls som den perfekta dan-före-Doppare-dan-musiken just nu.
Just nu spelas: The Toy Dolls: "Carol Dodds is pregnant". Av någon anledning känns the Toy Dolls som den perfekta dan-före-Doppare-dan-musiken just nu.
Ripsband är din vän!
En sak till; angående klänningen nedan: Om du vill att en klänning ska sitta bra i midjan utan att du behöver ha ett skärp till den (om man nu vill att saker ska sitta tätt intill kroppen) är det ett väldigt listigt trick att sy fast ett ripsband i sömsmånerna i midjan så att tyget inte drar sig åt något håll när du bär klänningen. Annars är det vanligt att den till exempel hänger ner mitt fram så att midjelinjen blir som ett U.
En ny blå klänning
Jag hade egentligen inget direkt behov av en ny klänning (milt sagt) men två saker gjorde att jag ändå sydde en: Jag hade ju köpt en ny symaskin och ville prova den och jag får inte sitta framför datorn längre stunder och behövde göra något som inte frestar på axlarna och nacken på samma sätt. Nu är väl inte sömnad idealiskt, men om man gör det i mycket korta perioder så är det inte så farligt. Och något måste jag ju göra. I synnerhet som det gör ganska ont att hålla i böcker när jag läser och man inte kan se på film hela tiden.
Just nu spelas: The Andrews Sisters: "Sleigh Ride"
För att det skulle bli roligt ändrade jag lite i mina mönster och gjorde ett med både ett litet bystveck i sidan, ett längre insnitt från axeln och två veck vid midjan på var sida fram. Det är roligt att försöka få till olika sätt att forma ett liv runt bysten när man har 22 cm skillnad mellan byst och midja. jag gillar den sortens problemlösning; det skulle inte alls vara lika roligt om någon annan hade provat in ett perfekt mönster på mig. Enklare, men inte lika intellektuellt stimulerande. Kjolen har åtta våder och det är klart att det ger ett annat fall än om jag hade gjort den i fyra eller två våder även om vidden är densamma. Med den nya maskinens smidigare trestegs-sick-sack kan jag också stå ut med att sick-sacka så många delar. Tyget är viscose som vännen Monika köpte på Furulunds i Borås och som är så tunt att man bör använda trestegs-sick-sacken.
Den har också min första krage av typen sjömanskrage. Som ni kan se så vågar den sig lite, men det är faktiskt avsiktligt eftersom jag inte ville ha det stela utseendet som det hade blivit till och med med ett tunt mellanlägg. Kragen (och ärmsluten) är kantade med band som jag köpte på Nossebro marknad i somras.
Just nu spelas: The Andrews Sisters: "Sleigh Ride"
Den röda versionen
Eftersom jag gillade hur den prickiga klänningen blev bestämde jag mig för att göra en röd version också. I tunn bomull, vilket jag tänker ska göra den passande både till jul och som sommarklänning (jag tänker mig espadriller med röda band till). Ärmarna valde jag att ta in lite i nederkanten med tre insnitt; mönstret till dem har jag tagit från Simplicity 3689 från 1940-talet, som bland annat den här klänningen är sydd efter. Kjolen är också mer utställd än på den prickiga - jag fick skarva tyget rejält för att få till det eftersom jag beräknat fel. Knytbanden är därför i ett annat tyg i samma färg som jag tack vare min far hade i tygskåpet.
Just nu spelas: Caesar's Palace: "Cheap Glue"
Slutligen försåg jag den med gansband runt urringningen och nederkanten på ärmarna. Jag har inte tröttnat på gansband än.
Man kan även ana snön på taken i bakgrunden.
Just nu spelas: Caesar's Palace: "Cheap Glue"
Nya omlottklänningen färdig
Mitt senaste sömnadsprojekt har varit en omlottversion av ett mönster som jag gjorde i våras, baserat på klänningar från 1940-talet. Nu är den färdig och jag är toknöjd. Jag älskar verkligen att ha byggt upp en samling av egenkonstruerade livmönster som verkligen passar min kropp; inte någon slags standardmodell med kortare överkropp, bredare axlar och mycket mindre bröst. Med mina två standardmönster för kjolar (snäv och vid) så kan jag ju göra nya olika klänningar nästan hur lätt som helst.
Ny klänning på gång
En vän och kollega disputerar den 26e och jag tänkte att det kunde vara trevligt att ha en ny klänning till festen. I synnerhet som min man nog ska med och jag gillar att vara fin när vi är ute ihop.
Bara kjolen alltså, livet är som i klänningen nedan fast omlott.
Det ser blankare ut än vad det är pga lampan över köksbordet, men det är i alla fall ett viskostyg med "sammets"prickar.
Idén är att jag utgår från mönstret som jag gjorde till klänningen i förra inlägget, men gör om det så att det blir en omlottklänning. Kjolen ska också vara snävare, jag funderar på något i den här stilen:
Bara kjolen alltså, livet är som i klänningen nedan fast omlott.
Det hänger dock på vad jag får ut av tyget som visade sig vara en lite mindre mängd än jag kommer ihåg. Här är det i vilket fall:
Det ser blankare ut än vad det är pga lampan över köksbordet, men det är i alla fall ett viskostyg med "sammets"prickar.
Vintervariant
I veckan har jag sytt en vintervariant av den här klänningen. Det var lite mer meck än jag hade tänkt mig, framför allt betedde sig livet lite besvärligt åt så jag fick göra ännu större bystveck och ta in mönstret ännu lite till vid axlarna. Det kan bero på att jag var slarvig när jag markerade bystvecken eller så kan det bero på att tyget, ett hårdslaget tunt kamgarnsylletyg från Saxylle och Kilsund, beter sig helt annorlunda än bäckebölja i bomull. Förmodligen lite av båda. Jag gillar inte heller riktigt ärmkullens form; jag gör sällan det på moderna mönster (mönstret är från 1970-talet) och jag tror att den också medverkade till en del av problemen. Det blev inte perfekt i slutänden men jag är tillräckligt nöjd.
Det här är alltså originallängden på mönstret, som enligt mönsterillustrationen ska nå till knäna. Nog för att jag har korta ben, men inte så korta.
På manschetterna har jag två knappar i glas, troligen från 20- eller 30-talet, som jag vann i en utlottning på Bortbytingens blogg för över ett år sen.
Fina va? Och så ser man tyget bättre på den här bilden. En likadan knapp sitter vid halsen också så att jag kan knäppa ihop klänningen där.
Söta flickor
Igår gjorde jag färdigt det sista på Valerias nya 1500-talsklänning. När jag skulle ta kort på henne i den så ville Maja vara med.
Nästa helg ska jag och Valeria på medeltidsfest och då ska hon ha den på sig. Med håret uppsatt och lite andra grejer, men själva klänningen är färdig. Maja stannar hemma hos pappa den här gången.
Nya klänningen är färdig
Nu är även skärpet färdigt. Eftersom klänningen är efter ett 40-talsmönster och jag i alla fall inte skulle någonstans ikväll passade jag på att rulla upp håret på mina sk. hot sticks och göra en 40-talsfrisyr innan jag poserade för kameran.
Nu hoppas jag bara att lite av lockarna är kvar även imorgon efter att jag sovit.
Nu hoppas jag bara att lite av lockarna är kvar även imorgon efter att jag sovit.
Klänning färdig!
Eller i alla fall nästan: jag ska köpa mellanlägg och spänne till ett skärp när jag orkar ta mig ner till Knapp-Carlsson nästa gång. Idag har jag varit hos tandläkaren och lagat ett stort hål och känner mig faktiskt fortfarande lite groggy av adrenalin och bedövning så här sex timmar senare.
En 40-talsklänning till
Sorg och bestörtning hanteras bäst genom kreativitet.
Så jag har börjat med inprovningen av mönstret till ännu en 1940-talsklänning. Livet kommer från samma mönster som den här klänningen, dvs Simplicity 3689 från 40-talet.
När jag gjorde den var det dock en hel del saker som inte funkade perfekt. Axlarna var, som jag säger i länken ovan, alldeles för vida och kjolen blev ungefär dubbelt så vid som den borde varit; där kan jag nog dock ha gjort någon slags misstag inser jag i efterhand.
Även om jag fixade till axlarna ett år efter att jag gjort klänningen så är jag ingen anhängare av att behöva göra sådant, så jag bestämde mig för att göra en ny toile och ett nytt livmönster. Det här mönstret har inga bystveck utan formas med insnitt mot midjan och rynkning mot axeln, så de ändringar som jag behövde göra var att ta in axlarna rejält, lägga till någon centimeter i längd och sedan ta in livet en smula högst upp i sidorna vid ärmhålet.
Till kjolen kommer jag förmodligen att använda ett av mina vanliga kjolmönster istället.
Tyget, som är en tryckt bomull, köpte jag på Jofotex i Söderköping och det fick tyvärr en del fula blekta streck i tvätten, men förhoppningsvis kan jag dölja dem i den färdiga klänningen.
Så jag har börjat med inprovningen av mönstret till ännu en 1940-talsklänning. Livet kommer från samma mönster som den här klänningen, dvs Simplicity 3689 från 40-talet.
När jag gjorde den var det dock en hel del saker som inte funkade perfekt. Axlarna var, som jag säger i länken ovan, alldeles för vida och kjolen blev ungefär dubbelt så vid som den borde varit; där kan jag nog dock ha gjort någon slags misstag inser jag i efterhand.
Även om jag fixade till axlarna ett år efter att jag gjort klänningen så är jag ingen anhängare av att behöva göra sådant, så jag bestämde mig för att göra en ny toile och ett nytt livmönster. Det här mönstret har inga bystveck utan formas med insnitt mot midjan och rynkning mot axeln, så de ändringar som jag behövde göra var att ta in axlarna rejält, lägga till någon centimeter i längd och sedan ta in livet en smula högst upp i sidorna vid ärmhålet.
Till kjolen kommer jag förmodligen att använda ett av mina vanliga kjolmönster istället.
Tyget, som är en tryckt bomull, köpte jag på Jofotex i Söderköping och det fick tyvärr en del fula blekta streck i tvätten, men förhoppningsvis kan jag dölja dem i den färdiga klänningen.
