Om stil -

Det här lyssnade jag hemskt mycket på sommaren -85. Och efter det förstås - OCH gillar fortfarande, bara så att ni inte tror att jag bara gillar Ulf Peder Olrog och Karl Gerhard.

Sunderlands stoltheter:



Var faktiskt och såg dem ihop med maken hösten 04 - fortfarande bra.

Eftersom den stora institutionsflytten sker idag på mitt jobb så kommer jag att jobba hemma större delen av dagen. Och med tanke på vädret överväger jag om det verkligen ska bli några kläder idag. Förutom underbyxor.
Vi får se.

Det är alltså inte så att jag egentligen vill ha snedlugg; jag vill ha min vanliga korta lugg. Men nu är det så att när jag ska på Medeltidsveckan i augusti så är det mycket lättare att nåla undan luggen om den är lite längre (man hade inte lugg på medeltiden). Så fram till mitten av augusti får luggen växa sig längre och jag får lov att använda hårprodukter.

Ellar vad man nu ska kalla det när man blir bjuden på lunch av någon som vill intressera en för ett projekt. Personen ifråga var ekonom-historikern Carina Gråbacke, som bland annat forskar om den svenska modebranschen. Hon visade sig vara väldigt trevlig och hade en fantastiskt spännande idé om ett kommande projekt att söka pengar för. Problemet är ju bara det att jag inte kan vara med, eftersom jag redan har mitt eget projekt i tre år framöver. Jag är förstås jätteglad för det, men ledsen att jag missar möjligheten att haka på det här. Men vi får väl skapa ett modeseminarium i alla fall, så att vi kan diskutera vår forskning med andra forskare inom området.
   På grund av denna lunch satsade jag på en somrig, men ändå lite snitsigare utstyrsel idag.



Nya skorna åkte som synes på och var riktigt bekväma att gå i - jag vet; ty  lunchen var jag nere på stan och fixade en ny plastplupp till glasögonen och sen på Knapp-Carlsson för att köpa material till en liten sjömanshatt. Samt såna där band med tryckknappar på som man sätter på insidan av ärmlösa klänningar för att hålla behåbanden på plats; oerhört praktisk uppfinning, som jag av någon anledning aldrig använt förut när jag sytt.

Varmt som i helvetet är det förstås fortfarande; när jag kom hem tvättade jag upp både behå och klänning eftersom de blivit så svettiga.

Varannan helg jobbar min man, precis som väldig många andra som jobbar i livsmedelsbutik. Jag har däremot vanliga arbetsveckor. Så varannan helg ser vi inte mycket av varandra - även om han nu faktiskt bara jobbar sex till två på lördagarna istället för tretton timmar så är han ju borta från halv nio till halv nio på söndagarna. Så det blir vare sig mycket umgänge eller mycket vila för mig varannan helg, en femåring är inteså mycket vila och det är ju dessutom då man ska försöka få lite hushållsarbete gjort.
Idag är det dock för varmt för det mesta och jag försöker överleva med en liten som vill ha underhållning hela tiden. Tur att det finns gammal svensk musik från förra hälften av 1900-talet att pigga upp sig med.

För vem blir inte gladare av t ex de odödliga tonerna och orden i "Nig och kuta runt"?

---

Just nu spelas: Karl Gerhard: "Desto vackrare blir jag"

---

Just nu är det rea på Bekväma Skor nere vid Stampen. Och det finns så många söta skor på rea - både platta (vanligast) och med klack, såna man kan ha med ilägg och såna man inte kan ha ilägg i (fast de är färre).  Framför allt är det många ursöta ballerinaskor med slejf, det som amerikanerna kallar "Mary Janes". Rean är på mellan 30 och 50 % så det är rejäla avdrag också. Såpass att jag faktiskt köpte två par skor för 1080 igår. Det låter kanske inte billigt om man är van vid Skounkten och så, men de här är välgjorda skor i skinn, vanligen tillverkade i Europa (= inget barnarbete och någorlunda löner och arbetsvillkor); Remonte och Waldläufer som jag köpte syr t ex i Schweiz och Österrike.


Inte för ilägg, men helt i skinn och rågummi.



Jag hade faktiskt lätt kunna köpa två par till om jag bara hade haft pengar till det - så snygga skor fanns det.

Jag är ju inte på något sätt en handväskmänniska. Jag använder i princip alltid samma grön-brunmönstrade handväska som jag köpte för tre år sen på Lindex. Men nu när jag har börjat ha någon form av uteliv (och då menar jag inte kanothajk) igen har jag upptäckt hur praktiskt det är med en liten väska som rymmer plånbok och läppstift. Jag har en mycket söt liten röd med vita prickar, men rött går ju inte till allt, så när jag såg dess söta karamelliga små väskor i bast för halva priset på Gina Tricot så slog jag till med två stycken.



79 kronor tillsammans och den turkosa matchar precis min rutiga klänning i bäckebölja.

Innan vi åkte till Delsjön och vid Delsjön, efter att vi hade badat.




Premiär för blusen från Divided som jag köpte i Vintras. Maja har ny hatt och matchande kjol som mormor har sytt.

Och sen gick jag till jobbet.
Har förresten varit och fixat både nytt ID-kort och nytt pass idag, innan badet.

Dagens klädsel följs alltså av dagens homoerotik ;)
Jag ska alltså avslöja min populärkulturella okunnighet och medge att jag inte hade sett "Gentlemen prefer blondes" förrän igår. Hemskt rolig och jag älskar Jane Russell. Men hur i h-e kom de undan med det här dansnumret 1953? Det måste väl vara uppenbart för alla att målgruppen inte är den heterosexuella delen av befolkningen?

Idag ska det bli upp till 27 grader så nya, mycket älskade, klänningen i bäckebölja åker på igen. Ibland när man sytt något så upptäcker man att det roligaste var att sy det och man använder det inte så ofta, men den här skulle jag kunna ha varje dag.
Matchar med små turkosa blommor i plast från H&M och dangligt armband från Indiska.



Idag är jag alltså om inte frisk, så i alla fall tillräckligt pigg för at göra ett försök med överflödslagstiftning från det tidiga 1800-talet.

Jag är sjuk idag också. Otroligt irriterande: dels har jag beställt fram material till universitetsbiblioteket, dels är jag bjuden på 50-årsmottagning ikväll (jodå Annaa, det kom en häromdagen per facebook och jobbmejl). Det blir inget med något av detta.
   Istället ska jag vara hemma och titta på svensk film från 1942 (ser ut som en riktigt fin moralitet av det som står i tv-tablån) och sy lite band på en klänning till Medeltidsveckan. Och sova. Funderar också på att lappa ett dubbelsängslakan som fått en reva. Gör folk sån't nuförtiden? Mormor hade en massa lappade (och delade och hopsydda) lakan, men jag har får för mig att folk inte gör sådant längre. Bland annat på grund av att dagens lakan är av så dålig kvalitet förstås.

---

Just nu spelas: Karl Gerhard: "En katt ibland hermelinerna"

---

Nu har ju jag inte svart ens på vintern. Men om jag hade haft det så hade jag gärna haft den här klänningen från Yohji Yamamotos vår/sommarkollektion i år - underbar klänning, perfekt styling.

Bild: www.style.com

---

Just nu spelas: The Dubliners: "The leaving of Liverpool"

---

Oops! Hade bara tänkt köpa en, eller möjligen två klassiska filmer på Discshop. Och så blev det alla de här:

Audrey Hepburn Collection: Sabrina (1954), Kär i Paris (1957) och Frukost på Tiffanys (1961).  Den senare har jag inspelad från tv, men det är förstås bättre med DVD.
Cover girl (Rita Hayworth och Gene Kelly 1944)
Gentlemen prefer blondes (Marilyn Monroe och Jane Russell 1953)
Gilda (Rita Hayworth 1946)
Pin-up Girl (Betty Grable 1944)



Den sista är det väntetid på, men de andra är redan skickade. Bra om jag skulle fortsätta att vara sjuk.

---

Just nu spelas: Editors: "Fingers in the factories" från The Back Room

---

Redan på lördag kväll kände jag att reumatismen var på väg att bli smäre - min bröstkorg värkte och det kändes som att det satt en 150-kilos människa på den ungefär. Smärtan i bröstkorgen gör också att man känner sig illamående, även om man egentligen inte är det. Till det kom värkande höfter och rygg och igår lades armbågar till. Mycket irriterande eftersom man inte kan ligga och läsa på sin värmedyna då eftersom det gör för ont i armbågarna. Som tur var släppte det så att jag kunde göra saker - som plantera om blommor, sy lite och faktiskt läsa.
Idag kom en förklaring till den ökade aktiviteten i lederna, eftersom det visade sig att makens förkylning smittat av sig på mig. Så med stick i svalget, extrem trötthet, bomull i hjärnan och värkande leder sjukanmälde jag mig idag.

Några bilder på dagens klädsel blir det förstås inte då, men jag tänkte att jag ju faktiskt inte har visat någon bra bild på väskan som jag köpte för 25 kronor på megaloppisen i Majorna.



Jag tror faktiskt att till och med bögarna i London (vännerna Teddy och Tom) tyckte att den var lite mycket kitsch.

De här fina modeteckningarna visar hur snyggt 1930-talets mdoe kunde vara - om man helt saknade höfter och hade lite byst. Lång skulle man förstås också vara; men när skulle man inte vara det under de senaste 100 åren? En klassfråga förstås, som i princip alla skönhetsideal, eftersom bättre näringsförsörjning under uppväxten gjorde att man blev längre (ja, det finns genetiska variation också, men när vi talar om grupper blir det mindre viktigt än när man talar om individer).
  
   Men nu var det ju inte klass vi skulle tala om, utan om dessa underbara klänningar. Den svarta med volangärmarna och den blå med "superhjältecapen" är jag extra svag för. Alla visar prov på den för 30-talet typiska tekniken att skära till klänningarna på skrådden på tåget, introducerad framför allt av den franska modeskaparen Madeline Vionnet.

   Volangärmarna ser man på mängder av aftonklänningar från perioden; i USA blev de framför allt förknippade med filmen Letty Lynton och skådespelerskan Joan Crawford som spelade huvudrollen.



I denna kan vi se två av de viktigaste trenderna under 30-talet; som skilde decenniets mode från 20-talet:
* De markerade axlarna, axelbredd är ett av de viktigaste dragen i tidens siluett, ett drag som kom att fortleva under kriget.
* Det feminina, ibland romantiska neo-viktorianska, som tog sig uttryck i längre kjolar, mer tyg och till och med turnyrer à la 1880-tal. Den här utvecklingen tillbaka mot sekelskiftets estetik kom att avbrytas av krigsutbrottet.

Tjejer med stora fötter (och killar som vill ha damskor) har det inte så lätt här i världen. På den här internetbutiken finns snygga damskor i storlek 8, 9 och 10 (8 är ungefär lika med 41 - 41,5). De levererar bara till Storbritannien och Irland för tillfället, men många har ju kontakter där så vill man verkligen borde det kunna gå och ordna. Annars kan man ju bara titta och njuta.

Även Galliano återvinner Diors 50-tal för sin resortkollektion; kanske rimligt då det ändå är samma modehus. Det är ju inte det mest spännande Galliano gjort, men ibland behvöer det inte vara så spännande - det räcker med vackert.


Jag vill gärna ha allt, men helst dräkterna.

---

Just nu spelas: The Smiths: "The boy with a thorn in his side"

---

Precis när vi fått på oss jag fixat knuten så att den fick plats under mössan (jag är starkt tveksam till idén att håret ska vara under bindmössan - om inte ens mitt nuvarande korta hår får riktigt plats, hur var det då när folk hade midjelångt?) började det vräka ner. Tyvärr går det inte att få Maja att ändra sig, så vi ska strax greppa paraplyer och liknande och bege oss mot Trägårdsföreningen.



Dräkten är från Åse och Viste härad i Västergötland. Jag har vardagshalsklädet och finförklädet, för jag saknar vardagsförkläde (fint sparades i de socknar som hade dräktalmanacka till stora kyrkliga högtider och användes inte på midsommar och liknande).

Liksom Annaa upptäckte jag att reorna var igång när jag kom ner på stan. Inte så mycket spännande och därtill hade en blus jag spanat på på H&M gått på rean och tagit slut innan jag kom dit. Eller nå't. På Lindex fanns en hel del rätt fint marint, men kjolen jag provade var, liksom koftorna, för stor och blusen för trång över bysten, så det blev inget. Däremot hittade jag den här för en hundring på H&M.



Färgen kommer passa finfint både till rött och till fotbollströjor ;)

Rea var det inte på Knapp-Carlsson, men dit hade jag också ärenden. Det var knappt en människa där, vilket förvånade mig lite - de har ju stängt i tre dagar nu; behöver inte folk ladda upp med sybehör för helgen? Jag minns hemska långhelger där viktiga sybehör tagit slut och man inte kunde få tag i dem. Kanske borde jag å andra sidan istället skruva isär maskinen och göra rent den, det är över en månad sen.

Efter att just ha hört henne sjunga käckare än vad som borde vara mänskligt möjligt drabbades jag (återigen) av insikten om hur mycket jag älskar Sickan Carlsson och googlade efter bilder.
   Den här hittade jag på den mycket lovande sajten Lektyrentusiasten, vars samlingar av äldre tidningsomslag jag ska titta närmare på senare, när jag inte behöver ägna mig åt Gustav Vasas åsikter om kläder (också kul i och för sig).

---

Just nu spelas: Lasse Dahlqvist: "Åh Mary, Mary"

---

Med tanke på den enorma mängd vatten som strömmar ner ute ville jag dels ha strumpbyxor, dels långärmat. Nya röda strumpbyxor från Primark (svinbilliga och lagom långa!) tänkte jag skulle gå bra med marinblått och då kom ju liksom sjömansskjortan av sig självt i tankarna. Jag har därför sytt innan klockan nio idag; då jag maskinfållade den (jag förstår om ni är chockade, men jag ville jobba, inte sy idag och maskin går lite fortare).
   Jobba innebär just nu att läsa en bok om bomullsindustrin i England på 1700-talet och 1800-talet, utifrån ett konsumtionsperspektiv.

Sjömansblus: Camden Market
Kjol: hemsydd
Strumpbyxor: Primark
Blå lacksor: DinSko för två år sen

Och ja, jag lyssnar verkligen på "Oh boy, oh boy, oh boy!" Med Lasse Dahlqvist.

Resortkollektionerna, för de modehus som gör sådana, har just visats/håller på och visas. Generellt sett så är Resortkollektionerna inte direkt där designers visar sin mest kreativa sida utan man satsar gärna på säkra sommar-kort. Sommar ja, för det är ju kläder tänkta för dem som tillbringar vintern i Karibien och sådant.
   En del av kollektionerna verkar dock i år vara inriktade på ett mer tempererat klimat; jag såg ovanligt många dräkter. I vilket fall brukar det ofta vara en rätt oinspirerande blandning av tropiska tryck, uppvikta khakifärgade byxor och marina standards; även om undantag finns som Diors och Oscar de la Rentas trevliga resortkollektioner från ifjol.
   I år gör den mer skräddade trend som jag såg hos vissa att jag hittar mer som jag gillar. Som hos Balenciaga:


Nicolas Ghesquière, chefsdesignern på Balenciaga anses vara ett av de där nyskapande konstnärliga genierna, men i den här kollektionen känns det som att väldigt mycket är inspirerat av Diors 50-talskreationer - han har bara gjort dem mycket kortare. Jämför till exempel den rosa leopardmönstrade klänningen med den här från Diors sommarkollektion 1956.



Det gör det förstås absolut inte dåligt, faktum är ju att det är större chans att jag gillar det om det är inspirerat av 1950-talet än av t ex 1990-talet. Jag ska väl också tillägga att om man ser hela kollektionen finns det mycket som inte är en rip-off på 50-talets Dior utan är typiskt Ghesquière, som jättesmala dambyxor - men varför skulle jag vilja visa sån't? ;)

---

Just nu spelas: Paris: "Dallas" från Yellow Eden

---

Jag vill härmed anföra klagomål på vädret! Det är störande, men okej och ibland lite mysigt, att bli väckt av ett våldsamt regn framåt småtimmarna. Det är inte på något sätt mysigt när detfortfarande vräker ner när man ska gå upp och få iväg femåringen till dags och sig själv till jobbet. Jag vet att jag är sällsynt bortskämd i båda fallen (dock ligger den nuvarande dagisingången lite längre bort än den gamla, så man hinner bli blöt), men även sju minuters promenad till jobbet gör en riktigt blöt i det här vädret. Jag hade ju tänkt ha stråhatt idag!
Jag antar att dagens klädes skulle blivit torrdräkt om jag hade haft någon.

Och så blir det så mörkt och eländigt.

Insåg att gårdagens inlägg om att jag gärna anpassar helheten efter den tidsperiod ett visst plagg, i det aktuella fallet en klänning, är ifrån, kan få mig att framstå som en bra mycket mer planerad människa än jag är - i själva verket gör jag som de flesta människor när jag väljer kläder: tar något som jag tycker verkar passa ihop. Idag blev det snäv yllekjol, kilklackssandalerna med dödskalletryck, snusnäsduksblus och ett blaffigt halsband från H&M.



Nu ska jag till jobbet och ägna mig åt överflödsförordningar från 1700-talet; jag ser fram emot det.

När jag var barn lärde jag mig att man alltid ska skölja tvätten tre gånger i kallt vatten efter att man tvättat; för att bli av med  alla tvättmedelsrester. Jag måste erkänna att jag sedan säkert ett decennium bryter mot denna regel - det är så attans tråkigt att vrida ur nylonstrumpor och strumpbyxor, för att inte tala om bygelbehåar. Men jag använder å andra sidan alltid Ecovers skonsamma flytande tvättmedel för ull, silke och andra känsliga material och har faktiskt aldrig fått någon reaktion på tvättmedlet. Jag vet inte om tvättmedlen var var mer irriterande på 1970-talet, men jag vill gärna tro det; de var ju till exempel med få undantag starkt parfymerade.
   Här är i alla fall den här tvättdagens handtvätt; det blir många behåar med tre kvinnor/flickor i huset.

Kanske inspirerad av mitt läsande i boken jag nämnde igår, kanske för att jag tycker om att ha håret uppsatt och gärna vill köra en speciell stil fullt ut - ett alltför eklektiskt blandande mellan tidsepoker ligger inte riktigt för mig - så ser jag idag ut som ett medelålders, lite kraftigare fruntimmer i en film från 1940-talet. Den här inställningen betyder förstås inte att jag återskapar klädstilen från en viss period troget, men att jag gärna håller mig till periodens estetik. Därmed bryter jag med vad all världens stilexperter säger: enligt dem är det viktigt att man inte ser för mycket ut som att man kommer från perioden ifråga utan tydligt markerar att det rör sig om 2009. Det skiter jag förstås helt och hållet i.



Så här blev förresten min rulle i nacken idag - övning ger färdighet.

Det här är boken jag läste i sängen medan jag återhämtade mig från den mest monumentala baksmälla jag någonsin haft i söndags.



Den är bra - mycket bra till och med. Den riktar sig bland annat till brittiska re-enactors som försöker återskapa en autentisk 40-talslook, men den är informativ, underhållande och intressant även för andra och en bra hjälp om man vill få en överblick över modet under framför allt krigsåren. Att den är brittisk gör att vissa saker stämmer sämre med svenska förhållanden - bland annat var vare sig ransoneringen eller den regelrätta nöden lika stor här. Med det i minnet fungerar den dock utmärkt som en hjälp för den som vill återskapa 40-talets mindre glamorösa stil.

Faktum är att den är så bra att jag planerar att köpa även hans andra bok om mode och kläder:

Höjden av lyx är väl ändå att brodera en klänning efter dess mått, som på den här ljuvliga skapelsen från 1955. För att mönstren på broderiet ska passa till klänningens form måste den broderas efter att klänningen sytt ihop - och på ett sådant här plagg säkerligen för hand.


Miljön får mig att tänka på Visby och längta.

Jag tycker att turkos och knallrosa är en av de mest somriga färgkombinationerna som finns. Så idag, när det är soligt och i alla fall ganska varmt (riktigt varmt i solen) så tyckte jag att det passade bra. Jag har en rosa kofta som jag tar med i fall det skulle bli kyligare.

Klänningen har jag sytt själv, skorna är från Primark

Klockan var över tre när jag gick hem imorse. Och idag är jag så bakis. Och ensam med Maja fram till halv nio ikväll eftersom Rickard jobbar.

Inköpt på Camden Market för 20 pund. Den sikhiske försäljaren trodde inte på mig när jag sa att jag hade storlek XL, men jag hade förstås rätt - den sitter tajt över bysten och bröstkorgen och det är bara för att det är stretch i tyget som jag över huvud taget kan ha den. Men det är jag tacksam för, för jag tycker att den är bedårande. Under den har jag den praktiska behån Zara från Panache; man kan nämligen flytta runt axelbanden så att de blir halterneck. Jag vet att en massa ungdomar går runt med synliga behåband, men jag kan inte riktigt vänja mig vid det.



I vilket fall så är jag nu på väg på fest hos min nya kollega Alex som fyller 40 år.

Just nu är det vad min man kallade kvalificerat skitväder innan han gick till jobbet imorse: regn, blåst och under 15 grader. Vid vår/höstväder passar det ju bra med vår/höstkläder - som yllekjol och långärmad blus. Det ser dessutom professionellt ut utan att vara slätstruket och det passar bra eftersom jag ska gå på disputation idag. För även om man bara är en bifigur på någon annans disputation kan man träffa folk som det inte skadar att göra ett seriöst intryck på.

Den som disputerar är min kollega och kompis Henric Bagerius och avhandlingen handlar om sexualitet och makt på Island under framför allt 1300-talet. Mandom och mödom heter den, och man kan läsa mer här.

Blusen och kjolen har jag gjort mönster till och sytt själv
Skorna är från Haléns

Kolla bara matchningen mellan blus och handskar på detta underbara Harpers Baazar-omslag från 1943! Vill ha!

Idag är en sån där dag där jag funderar på hur mycket jag egentligen kommer att hinna jobba: först ska jag till tandhygienisten och sen är det skolavslutning. Men efter lunch ska jag väl ändå vara på plats hoppas jag. Med anledning av skolavslutningen är jag rätt stillsamt klädd idag. Inte för att barnen bryr sig egentligen; de tycker att jag är gammal nog att skämmas för mig själv om det skulle behövas, så de behöver inte göra det åt mig.


Den lilla plastiga broschen, som visas på ett något suddig kort nedan, har jag haft så länge jag kan minnas, så den har väl tillhört någon kvinnlig släkting.

En västtysk sjömansskjorta för 8 pund på Camden Market. (Och marina underbyxor på Primark.)



Jag ska lägga upp den (nu är den invikt)  och möjligen även, om jag orkar, sprätta loss ärmarna och korta dem i överkanten. Men först ska den tvättas - den luktar lite Camden Market.

Med en nypa femtiotal (sminkning och frisyr).

Jeansjacka: Myrorna
T-shirt: Allposters.com
Jeans: Makeyourownjeans.com
Skor: Skopunkten förra sommaren

Det får gärna sluta spöregna.

---

Just nu spelas: Eurythmics: "Here comes the rain again"

---

Vännen Katarina kommenterade igår att det är roligt att jag också har börjat sticka. Jag skulle nog inte beskriva det så - man kan säga att jag aldrig har vare sig slutat eller börjat sticka. Jag har stickat saker med oregelbunden frekvens ända sen jag gick i skolan, men bara för att det var något speciellt som jag ville ha, inte för stickandet som sådant. Det är av precis det skälet som jag inte har ryckts med i den pågående stickvågen, trots att flera av mina vänner stickar och stickar mycket bra: jag är inte tillräckligt intresserad av slutresultatet.
Ser man på alla mina bilder på dagens klädsel så är det en rätt tydlig brist på stickade plagg, om man undantar finstickade cardigans från Zara. Plagg som man stickar själv tar därtill mycket längre tid än sydda och kostar mycket mer än köpta, så för att jag ska sticka krävs alltså att jag hittar något som jag vill ha tillräckligt mycket och som inte finns att köpa. Som jumpern som jag stickar nu, även om den egentligen bara är en uppvärmning inför den här (längst ner) - den sortens jumprar går inte att köpa.

---

Just nu spelas: Hanoi Rocks: "Village Girl"

---

Nya skor från Primark; på rea för 6 pund, och nytt illrosa läppstift. Och rosarandiga klänningen förstås.

Alla är inte mindre smickrande, men rätt många ;) Jga tog mest bilder på Valeria, men här är ett par på mig.

Sticka kan man göra överallt, till exempel på en parkbänk vid Regent's Canal medans man vilar sig efter marknaderna i Camden.



Resans enda öl, på the Lemontree där vännen Emoni jobbar.



Och den ligger inte långt från Trafalgar Square där denna stiliga bild togs. Notera hur Betty Boopväskan matchar allt ;)



Teddy (som vi bodde hos) och jag stickar på tunnelbanan.



Jag köpte inte så hemskt mycket kläder - det var det Valeria som stod för, men bilder kommer förstås att komma på det som faktiskt inköptes.

Nu ska jag och Valeria iväg och växla pengar - tills vidare lämnar jag er med denna fina bild från 1950-talet, från Balenciagas studio.



Underbar kombination av blus i vitt och persikofärgat och kjol i tjock, smaragdgrön satin duchesse. Ja, jag hade gärna haft båda.

På onsdag åker alltså jag och äldsta dottern till London några dagar. Jag har inte jättemycket pengar den här månaden (ity vi betalar studieskuld i maj), men en del shopping blir det förstås ändå. Följande butiker och marknader ska besökas:
Schuhstore
Office
Bravissimo
New Look
Primark (följer Annaas råd om underbyxor)
What Katie Did
Camden market och därifrån ska vi promenera längs kanalen till Regent's park och titta på 1700-talshus och annat fint.
Shepherd's Bush Market och tygaffärerna i närheten

Därtill blir det ett besök på V&A och kanske Towern och/eller Greenwich, som jag och Rickard är väldigt förtjusta i. Hampton Court vore också kul, men jag tror att vi tar det lugnt med det historiska, det är ju ändå Valerias resa i första hand.

Vi har routerproblem i hemmet, vilket leder till störningar i internetuppkopplingen. Bilden jag tog i morse på dagens klädsel dyker därför upp först nu.


Som ni ser har jag skaffat lite solbränna. Idag har jag till och med legat och solat på gräsmattan medan jag läste om manlig vänskap och anklagelser om sodomi i 1100-talets Frankrike. Jag vet förstås att det är ohälsosamt att sola för mycket, men det blir inte så mycket i mitt fall och det är också så att solljus är bra mot psoriasis och jag är inte så förtjust i mina psoriasisfläckar.
Och i övermorgon åker jag och Valeria till London!

---

Just nu spelas: Lasse Dahlquist: "Stuveriarbetarevalsen"

---