Om stil -

Ja, som ni kanske läst så drar jag till Stockholm för att jobba där nästa vecka. Förutom att sitta på Kungliga Biblioteket och läsa tryck från 1600-talet och 1700-talet så ska jag besöka Nationalmuseums utställning om Pre-rafaeliterna och förstås umgås med Annaa, där jag ska bo. Jag är den där enda människan i Sverige som inte använder mobiltelefon så om man vill få tag i mig för att föreslå något trevligt eller bara få tag i mig ändå är det min jobbmejl som gäller: fö[email protected] Och mitt efternamn är, för dem som inte vet, Andersson. Den ska jag väl kolla en gång om dagen i alla fall.

Nästa vecka ska jag till Stockholm och läsa överflödsförordningar på Kungliga Biblioteket. Jag ska därtill umgås med Annaa, där jag ska bo, och titta på hennes dotters modevisning. Jag tänkte även besöka affärer och dricka pilsner; jag inte samtidigt då. Om folk har några förslag på affärer eller pilsnerdrickande så kan ni väl kommentera och ge dem till mig?

Det är rätt fint när det är så här kallt (= -5), men det hade varit bättre om det inte hade blåst. Det hade på det stora hela varit bättre om det inte hade varit så kallt alls eftersom min kropp reagerar på kyla och blir mycket sämre. Om jag fick välja skulle jag inte gå ut alls idag, men det måste jag förstås eftersom jag ska jobba. Knästrumpor i ylle över strumpbyxorna blir det i alla fall. Tur att man inte bor längre norrut - eller tur och tur, man har väl valt också.

Idag fyller min underbara man fyrtio. Nu ska jag bara komma på och köpa en present; jag har varit för sjuk för att orka ta tag i sådant.

Idag har vi varit iväg och åkt skridskor, första gången för Maja. Det är fantastiskt att det finns isbana på Heden nu, så att man slipper åka spårvagn ut till Fröunda och sedan promenera någon kilometer till Ruddalen för att kunna åka skridskor. Jag har inte åkt sen Vendela och Valeria var tre, dvs för elva år sen, och mycket har jag inte åkt sen 80-talet. Nu är jag dock entusiastisk och ska försöka komma iväg en gång i veckan så länge det finns is. Om jag nu inte får ett bakslag i sjukdomen av det här. Jag var osäker i början förstås, men efter ett tag märkte jag att jag fick mindre ont i fötterna, eftersom jag slappnade av mer.



Och de stora flickorna:

---

Just nu spelas: LOK & Hardcore Superstar: "Göteborg"

---

Vännen med 40-årsfesten ringde just och meddelade att han blivit sjuk, så han fick ställa in festen. Vi hoppas nu på ett nytt tillfälle när vi båda är vid bättre hälsa.

Om en halvtimme ska jag sätta mig på bussen till Pumpgatan för att vara med i ännu ett Alltinget. Det är kul att träffa de andra ledamöterna och det är kul med direktsändning. Man utmanar verkligen sina kunskaper ibland eftersom folk frågar allt möjligt som kan ligga väldigt långt från ens eget forskningsfält. Nytt är också att varje ämne kommer att ha en halvtimmes chatt efter varsitt program - idag är det språkvetaren Elin Almér, som lustigt nog gick i samma klass som jag i gymnasiet i Trollhättan.

Så har förkylningen som jag trodde var på väg att gå över blivit värre igen och förflyttat sig till bihålorna och halsen. Alldeles snurrig är jag, så det är tur att jag inte undervisar idag.

Med anledning av att man de senaste söndagarna kunnat köpa DVD-filmer med Galenskaparna med Aftonbladet har det varit något som ovanligt som gemensam TV-tittning i familjen. Jag får äntligen se hela "En himla många program", jag hade ingen TV 1989, och vi får tillfälle att introducera barnen till denna i vårt tycke fantastiskt roliga humorgrupp.
Ja, det var ju de stora barnen som introducerades, Maja var förstås med, men vi tyckte väl att hon inte riktigt tillhör målgruppen. Tänk så fel man kan ha: så fort Maja kommer hem från dagis vill hon se "En himla många program" och vi har nu sett dem ett stort antal gånger. Det är en himla tur att barnet har så god filmsmak att man står ut med att titta på hennes favortifilmer tjugo gånger i rad. (Jag har i alla fall inga problem med t ex "Mary Poppins" eller "Grease" tjugo gånger i rad, men jag har förstått att man kan ha det.)
Om "En himla många program" inte var en väntad barnfavorit så får vi dock säga att det var mycket väntat att Maja skulle vilja ha en sådan klänning som Kerstin Granlund bär i detta inslag från inofficiella parad-vs i gymnastik med lek och idrott från ICA-Hallen i Potsdam.

För dem av er som är intresserade av mitt häsloläge så är det faktiskt lite bättre idag. Jag kan lura mig själv eftersom jag var tvungen att ta starka smärtstillande i natt och de fortfarande verkar, men det känns som att det är på väg åt rätt håll. Om inte annat har jag börjat producera en störtflod av snor som gör att området under min näsa snart kommer att lysa som en lanterna - jag har mycket känslig hud - och det brukar faktiskt vara ett tecken på att det har vänt.

---

Just nu spelas: The Housemartins: "Happy Hour" från London 0 - Hull 4

---

Så sitter man här; med sårig hals, efter fyra-fem timmars sömn och med en obehaglig hosta och möjligen lite feber - och ska till jobbet. Men det är ingen annan som har någon föreläsning om de tidiga flodkulturerna förberedd och då får man lov att ta sig dit. Hoppas att det inte är alltför mycket annat som ska fixa bara, för jag klarar nog inte mer än själva föreläsningen.

Nu är det återigen dags för dem av er som bor så att ni kan höra P4 Göteborg att lyssna på mig och ett gäng andra forskare på Alltinget. Det blir säkert massa spännande frågor den här gången också, och jag hoppas att lyssnarna har i alla fall nästan lika kul som vi deltagare.

Idag sitter jag hemma och läser om kvinnor under 1500-talet och 1600-talet, lyssnar på musik och dricker te. Vid fem ska jag på möte på jobbet och innan det ska jag fälja de stora flickorna till tandläkaren, men tills vidare sunkar jag runt i piratbyxor, jumper med puffärmar och kofta (alltid denna kofta!).  Dagens klädsel vet jag därför inte om det blir någon idag utan istället delar jag med mig av en bild från i lördags - på mig, systerdottern Sara och Maja.

---

Just nu spelas: Depeche Mode: "More than a party" från Construction Time Again

---

Fröken Lila utmanade mig:

Tre miljövänliga(re) saker som jag gör och är stolt över:

1. Jag går eller åker kollektivt. Bilresorna blir utslaget på hela året kanske två i månaden och är i princip bara när jag åker till ställen där det faktiskt inte finns någon kollektivtrafik.
Flygresor är det också ont om, det senaste har det faktiskt blivit två om året (tur och retur), men mellan 1997 och 2003 flög jag t ex inte alls (och min första flygresa var 1992).

2. Jag är medlem i Miljöförbundet Jordens Vänner, den svenska avdelningen av världens största demokratiska miljöorganisation, som verkligen tar frågor om hållbarhet och rättvisa på allvar.

3. Köper en hyfsat stor del av maten antingen ekologiskt eller närproducerat eller både och. Och bara ekologiskt öl och rödvin numera.


Tre saker jag gör som är mindre bra för miljön och som jag inte är så stolt över:

1. Jag konsumerar mycket kläder och skor. Och tyg, men det är nog inte lika hemskt eftersom det oftast är i ull eller linne. men i vilket fall så konsumerar jag onödiga saker för att jag tycker att det är roligt och det är illa nog.

2. Jag badar badkar i princip varje dag. Det är skönt för en värkande kropp.

3. Jag är inte längre aktiv i miljörörelsen och undviker dessutom ofta att diskutera miljöfrågor med folk eftersom jag är så konflikträdd.

Tre saker som jag skulle vilja bli bättre på:

1. Handla mer ekologisk mat, som det är nu handlar vi det mesta på Willys hemma eftersom min man jobbar där och även om deras utbud har blivit mycket bättre så är det förstås saker som inte finns.

2. Bli aktiv politiskt igen. Problemet är att pga min sjukdom orkar jag inte med så mycket mer än mitt arbete och min familj.

3. Handla mindre kläder, men det är ju så roligt.

Man skulle visst utmana folk också, men jag låter folk utmana sig själva.

Kom också på en fjärde sak som jag gör som är jättebra för miljön: Jag bor i ett hyrehus i en stad: det går åt sjukt mycket mindre energi att värma upp en lägenhet än att värma upp ett enskilt hus och genom att jag bor i stan kan jag ta mig till jobb och annat utan att använda bil.

---

Just nu spelas: New Order: "1963" från Substance

---

Så slog magsjukan till hos mig också - nu när både barn och make är friska. Jag håller tummarna för att tonåringarna ska slippa.

Sådär! Nu har jag och maken vari tpå stan och köpt julklapapparna - det enda som återstår är våra julklappar till varandra. Det tog en och en halv timme och vi skyndade oss inte ens. Jag älskar att min man och jag fungerar likadant i sådana här sammanhang. Nu ska jag bara komma på vad jag ska ge honom och vad min syster, som fyller den 21e, ska få i födelsedagspresent.

Eller i alla fall klimatsmart mat. I sann modebloggsanda presenterar jag här vad jag just åt till middag: Linsbiffar och kokta korngryn - allt ekologiskt, och den varan som transporterats längst är de gröna linserna som tyvärr kommer från Turkiet, det odlas vad jag vet inga gröna linser i Sverige. Korngrynen är från Flakeberg, max tio mil härifrån och morötterna är västsvenska, liksom grahamsmjölet. Löken är i alla fall svensk, men mer vet jag inte. Allra viktigast ur klimatsynvinkel är väl dock hur mycket mindre växthusgaser som blir resultatet när man producerar vegetabiliskt protein kontra animaliskt.



Nu är jag inte alls sådär präktig jämnt, men vi handlar en del ekologiskt och har i princip slutat använda ris, utom italienskt torrodlat. Orsaken till linsbiffarna var att jag igår drabbades av sådana där "cravings" som det ofta talar om i modebloggar. Då är det vanligen för dyra väskor, men jag drabbas faktiskt oftare av oemotåndligt sug efter speciell mat än efter kläder - i förrgår var det kokkorv, helst grynkorv, och igår alltså linsbiffar.
Efter inte bara en, utan två sådana här portioner rätt stabbig mat kom jag faktiskt rätt nära den där numera berömda matkoman som Elin Kling får efter två mackor. Jag hade nog kunnat äta en portion till, men eftersom jag dels är lite större än vad som är riktigt bra, dels faktiskt var mätt så lät jag bli. Det är dock troligt att en eller annan linsbiff kommer att slinka ned under kvällen.

Imorgon är det året sista Alltinget - missa inte möjligheten att få höra mig sprida min oändliga vishet och kunskap i radio ;) Eller nå't sån't.
Prata kommer jag i alla fall att göra; så får vi ser hur det blir med visheten.

Glöm inte bort Alltinget imrogon. Bor man inte inom hörhåll för radio P4 Göteborg så kan man lyssna på det över internet.

Jag hade kunnat leva med den här kalendern hemma. Enbart för att stödja det behjärtansvärda projektet förstås.