Klänning med pingvinärm
Som ni säkert kan lista ut skulle jag inte kunna se likadan ut ens om jag hade gjort den i tjockt ylle. Men det var i alla fall min inspiration och även om resultatet blev mer 80-tal än 1951 så är jag nöjd. Det är en mysig klänning att både ha hemma och på jobbet.
Någon bra bild i bemärkelse att man ser klänningen bra fick jag inte till (det är svårt att hitta någosntans att posera i en lägenhet där allt innehåll i förrådet förvaras pga malangrepp i källaren), men jag gillar bilden ändå.
Och eftersom jag inte syns så väl ser man inte att jag är jätteförkyld och mår askass, redan förutan min giftstruma.
Men hur anorektisk är den där stackars modellen då? Ser ju inte klokt ut med den där midjan.
Vilken helt galet hårt åtdragen korsett hon måste ha på sig! Eller så kanske hon är naturligt smal dessutom.. Jag älskar 40-talsklänningar, men har börjat inse att jag för att få just new look-liknande silhuett måste införskaffa vettiga underkläder. Annars är ju pre-new look snyggt det med.
Ja, jag kunde inte se klänning jag var så uppslukad av den ickeexisterande midjan. Är det MÖJLIGT att ha en sådan midja? Jag hade inte ens det på tiden jag vägde strax över fyrtio kilo?!
Å andra sidan såg jag en skyltdocka som inte kunnat knäppa jeansknappen i sina tajta jeans... Jag undrar vem som ska köpa dom byxorna?
Haha, den övre bilden har publicerats tidigare på den här bloggen och även då föranledde den många förskräckta kommentarer på modellens midja minns jag.
Mest fascinerande att jämföra midjan och halsen på modellen! Kan någon se ut så? Jag har ju sett din klänning irl och vet att den är jättefin. Dessutom såg du som sagt faktiskt trots förkylning mycket friskare ut än i somras.
