En medelålders vältrimmad skönhet


Se bara den fina hållaren till pedalen och lådan med sybehör där bak och fickan till bordet som fortfarande är hel:
Fler bilder på pedal, instruktionsbok, sybehörsask och maskinens baksida:
Idén var att han skulle ta med den när när han kom till Göteborg nästa gång, men som ni (kanske) vet så dog han helt oväntat den 7e mars, så det blev aldrig av. Jag kan ju inte bära med mig en symaskin som väger så mycket som en Husqvarna i metall på tåget så tills vidare fick den stå hos min mor, dit min bror körde den. När hon och hennes kille kom ner för Majas födelsedag förra veckan hade de så den med sig.
Jag har inte provat henne än, bara beundrat hennes skönhet och förundrats över att alla tillbehör och instruktionsbok finns med.
Mycket vacker sak! Även om vi i min familj hade en mycket djup Singer-tradition. På båda de sömnadsutbildningar jag gått så var jag den enda som satt och sydde på Singer och som när vi erbjöds köpa rabatterat köpte just en Singer. Hösten 1969. Bytte 30 år senare in den mot en i stort sett oanvändbar Brother-maskin. Borde ha kostat på reparation i stället.
Jag är själv Huskvarna-frälst och det värmer i hjärtat att se ett så välskött och omsorgsfullt renoverat exemplar.
Jag har en exakt likadan! Med tillbehör och bok och allt. Den tillhörde min svärmor och vi lånade den på obestämd tid och så råkade den bli min vid skilsmässan. Tyvärr är det inte jordad kontakt, så det har inte blivit av att fixa det sedan jag flyttade hit där jag bor nu, med bara jordade väggkontakter. En annan nackdel är att den är så förbaskat tung.
Den väger ju ett ton minst!