Det värsta
Man kan ju vända på det också och säga att det är just det de vill, att du inte ska vara en parasit för parasiter vill vi ju inte ha i det här landet! Nej du ska vara glad och hjältemodig och sköta ditt arbete och orkar du inte det så ska du ta dig "ett på arbetsmarknaden förekommande lättare arbete" och skita fullständigt i vad du är utbildad till, vad du kan och vill göra - eller att den typ av arbete inte finns. Det viktigaste är ju att du inte är en parasit! Och, naturligtvis, att sjuktalen hålls nere.
Men - varför bryr du dig om vad de tycker? Jag kan verkligen inte förstå det. Du vet ju att du är bra och gör så gott du kan. Varför spelar det roll för dig vad en hoper borgarpack som inte ens känner dig tycker? (Och jag menar, som humanist är man ändå alltid en värdelös parasit i deras ögon, även om man jobbar. Då är man ju en sån där tärande som slösar skattepengar som kunde gå till Riktig forskning.)
Tänk så rätt du har Sara. I det här landet så har man löjligt låg status som humanist, och så är det tyvärr oavsett vad det är för regering eftersom den ena regeringen tycker att man skall vara grovarbetare och den andra tror att alla är mäklare. Så fort man sätter foten utanför Scandinavien så är det något helt annat.
Varför jag bryr mig om vad de tycker? För att de har makt att bestämma om jag behöver flytta eller inte, om jag har råd att köpa medicin etc. Och för att det inte är så lätt att mötas av ett allmänt förakt för den man är; för något som man inte kan ändra.
Och det är klart att de helst vill att jag ska jobba, men om man inte kan det till 100% så är nog åsikten att det bästa vore om man tog livet av sig och slutade belasta statskassan.
Men det föraktet är inte allmänt. Det är väldigt, väldigt begränsat.
Anledningen att jag frågar är att jag drar paralleller till när jag gått långtidsarbetslös. Då kan man mötas av en liknande attityd, och de har ju också i högsta grad makt över ens ekonomi och liv. Jag tar inte det personligt. De känner inte mig, de vet inget om mig. Vad har deras attityd med mig att göra? De är bara robotar i ett maskineri. Du verkar däremot ta det personligt, och det tycker jag är så hjärtskärande synd. Inte så att jag kritiserar dig för att du känner så, jag vill bara begripa hur dina tankegångar går.
Skillnaden mot arbetslöshet är att det kan vara något övergående och man kan, som du gör, göra mycket för att ändra på det, en sjukdom går inte över. Någonsin.
Ge inte upp Eva! Ilska är bra, rättmätig ilska är ännu bättre! Sämst är uppgivenhet, men så länge man är förbannad så laddas batterierna! Stå på dig!
Självklart är det omöjligt att inte ta en sån här sak personligt, men jag förstår delvis i alla fall Saras poäng. Och jag skulle vilja vända ett varv till och säga så här: föraktet är ju inte mot dig för att du är sjuk, jag kan inte tro det. Det är ingen, varken regelsystemet eller handläggare som vill att du ska lägga dig ned och dö, typ. Det stora föraktet består ju i att inte bli respekterad och trodd i sin sjukdom! Föraktet finns ju framförallt hos politiker som ser till att inrätta regelsystem för att hyfsa siffror och möjligtvis spara pengar inte hjälpa människor, och sedan försvarar det med förnumstiga floskler om att systemet hjälper människor att komma tillbaka till arbetsmarknaden; det gäller både långtidsarbetslösa och sjuka. Föraktet består ju själva omänskligheten i detta system.
Ryggradslösa hantlangare finns det i alla system, dessväre. Som försvarar sig med att de gjorde bara vad de blev tillsagda.
Jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag tänker på dig.
Ja, fy fasiken...man blir så j*vla arg, det fina Sverige vi en gång hade håller ju på att urholkas så det snart är ett fattigsverige med en liten klick rika och ingen kultur att tala om...
Bah, maktlös är vad man är, bara att hoppas på att borgarpacket inte får regering nästa gång...Om fler bara kunde förstå vad de håller på att göra så skulle det ju kanske röstas annorlunda också....jag tror att många tagit välfärden för given och inte riktigt förstår vad som händer när den försvinner....
Jag vet inte vad jag ska säga, känner med dig. Blir så arg att jag kokar när jag tänker på det!
Ja, fy fasiken...man blir så j*vla arg, det fina Sverige vi en gång hade håller ju på att urholkas så det snart är ett fattigsverige med en liten klick rika och ingen kultur att tala om...
Bah, maktlös är vad man är, bara att hoppas på att borgarpacket inte får regering nästa gång...Om fler bara kunde förstå vad de håller på att göra så skulle det ju kanske röstas annorlunda också....jag tror att många tagit välfärden för given och inte riktigt förstår vad som händer när den försvinner....
Jag vet inte vad jag ska säga, känner med dig. Blir så arg att jag kokar när jag tänker på det!
