Ett svar som är svårt att ge
Ett av barnen på Majas dagis undrade varför jag inte skulle gå till jobbet utan hem och jag förklarade att det var för att jag var så sjuk att jag inte kan jobba just nu. För att hon inte skulle bli rädd att det skulle smitta förklarade jag också att det inte gjorde det utan att det var en sjukdom som gör att man har hemskt ont i kroppen. Så ställde hon frågan som barn ställer: "Blir du inte frisk?" För varje gång man svarar "nej" blir det lite lättare, men det är fortfarande inte ett lätt svar att ge.
Kommentarer
Postat av: Annaa M
Barn är tydligare i sina frågor och kommentarer än vuxna. Det är egentligen väldigt bra. På vårt dagis var det ju en del hyschviskande om B:s sjukdom, inte alltid så diskret vilket ju inte gjorde saken bättre. Ska man viska ska man göra det lågt. En dag när B blivit allvarligt sju så ropade en kompis till Pojken på väg hem från dagis, högt för det var tvärs över en hel gård "Vad är det för sjukdom E:s pappa har?" Och jag ropade tillbaka ännu högre, mitt magstöd är som bekant bra; "Cancer!" Och han ropade tillbaka; "Bra, då vet jag!" Just det.
Postat av: Evis
Precis. Bra, så vet man det.
Trackback
